Senaste kommentarerna i forumet

Vad gör att en fullt frisk kvinna mitt i livet som ser hyfsad ut,bra jobb ordnade förhållanden osv tycker att det är en bra ide att hålla fast vid ovanstående människospillra?

av problemet.Igår när jag var ner så ligger där då en halvfull karl med glansig blick och gott humör kl 11 i sängen.Han hade sovit så dåligt och varit upp och gjort brasa kl 6.Sen somnat om igen efter påfyllning antagligen.Och sen vaknar man då 11 rätt så på lyset.Kliver upp stinker alkohol,har ett skrubbsår i pannan.Inga lakan i sängen.Inte gjort ett handtag på hela veckan osv.Men inför mig som vet exakt vad han håller på med ändå säger:Jag har haft en tung vecka och sovit dåligt och inte mått bra.Det är då det närmaste en bekännelse jag kommer trots att det är väldigt uppenbart vad som är problemet.Varför dessa in i benet idiotiska lögner som ingen överhuvudtaget kan köpa?Jag förstår det inte.

Jag undrar om det kan finnas en del förnekelse med i bilden även för dig.Du skrev i min tråd(tack) om hur din fru ett antal gånger försökt nå fram till dig om att du druckit för mycket och att du för fyra månader sen tog till dig vad hon sa.Om en partner ett otal gånger försöker framföra ett budskap och motparten inte lyssnar.Då ser i alla fall jag ett förnekande och ett problem.Hur låg tröskel din fru har och varför hon valde att konfrontera dig kan jag inte svara på.Endast du och hon vet vilka mängder och antalet tillfällen som du valt att dricka.Endast du egentligen vet om ditt drickande har varit riskfyllt för dig och ert förhållande.Ändå väljer många att fortsätta denna upptäcksfärd och köra denna fråga ända ned till botten innan de till sist(kanske ett äktenskap fattigare) inser att nähä,dricka var inte ett alternativ för mig.Endast detta faktum är för mig som inte dricker mycket alls ett bevis på att man är ute på irrvägar om man tom håller på och jiddrar med sitt eget äktenskap tillit osv.Alla och då menar jag alla förstår liknelsen med om jag väljer att flörta,smekas lite dansa för mycket med en man och att min partner skulle bli galen och säga stopp där.Men när det gäller alkohol kan det smekas rätt ordentligt innan det ska vara ok att ställa ultimatum.Varför är det så?

Det jag tog hem från Akvariets långa text, i veckan, var att vi behöver lära oss att dansa nyktra.

Tack Ebba, Jag kan inte säga hur bra jag förstod vad du menade, men jag tror jag förstod kärnan och lärde mig kanske något. Jag tog definitivt inte ila upp, om du är orolig för det.

Hoppas du får en skön söndag.

Jag håller på med socialtjänsten och är rätt less - när förskolan reagerade på saker men inte ville anmäla utan vänta och se om det blir bättre så sa soc att man ska anmäla vid oro och de ska inte vänta. Nu säger soc rakt ut att de tror att största barnet behöver psykologhjälp - men de väntar på tingsrättens beslut, för soc tror att nyckeln till att barnen ska få det bättre kan vara att de bor hos mig... Och det finns ingen tidsplan för rätten så det kan ju dröja ett tag, ett himla tag.
Det har varit en kort tids tystnad, barnen berättar inte så mycket, men så var det dags igen... Får hör hur barnen berättar om att "pappa varit så arg för att det kommit kiss utanför toaletten att han sedan blev jätteledsen och jag sa förlåt flera gånger och ska aldrig göra så mer", att "det var mitt fel att pappa tankade fel, för pappa sa att jag inte uppförde mig" - och när vi pratar om det och jag påtalar att det är den vuxnes ansvar att tanka rätt, och det är inte barnets fel så är barnet påstridigt och väldigt mån om att "ja, fast pappa orkade inte med mig när jag skrek och då tankade han fel och han sa att det var mitt fel"... Och samtidigt är de glada över att åka till pappa - ofta påtalar de att de får så mycket saker och att de vill att jag ska köpa presenter när de varit hos pappa "för så gör alltid pappa när vi varit hos dig", det måste ju vara pappas skuldkänslor som står för det?!?

Och nästa orosmoment - det kommer vara dags för tingsrätten inom några månader, och jag har fått höra detaljer ur den del som familjerättens utredningen skriver utifrån mitt perspektiv och då vill en del av mig bara krypa ner i en grotta längst ner i marken: jag har försökt att ta upp många saker som hänt, exempel på hur barnen reagerat, exempel på saker jag sett och exempel på saker barnen berättat. Å ena sidan tänker jag att det är bra och viktigt att berätta så mycket jag kan för att visa hur det faktiskt är, tagit till mig Sorgsens råd om att allt måste komma fram även om det för en tid kan innebära att barnen får det värre innan det kan bli bättre, samtidigt som jag känner mig som en helt fruktansvärd människa som utlämnar mitt ex så - han är ju faktiskt snäll och bra på många sätt också, och som socialtjänsten poängterar - han älskar sina barn (som väl de allra flesta gör...), men jag är också å andra sidan rädd att barnen ska tillrättavisas av honom för alla de saker som han kommer förstå att de berättat om.... Och så finns ju den delen av mig som känner att "det räcker - han ska F-n fatta att nu har jag lagt ner den där tycka-synd-om-X-akten, nu får han lägga av, för jag viker mig inte längre utan jag kommer kämpa för barnen, avsett vad." Och å ena sidan tänker jag att genom mitt kämpande så har det hänt saker som fått honom att ändra sig, men om det inte blir någon ändring av boendet efter alla tillrättavisningar han fått så är det ju som att allt är ogjort eftersom han kommer att ta det som att han gör rätt och jag bara hittat på...
Läste igår en lång artikel om narcissism, och det är så klockrent - jag minns när mt skickade mig länkar om narcissism på Tuvaforum och jag kände igen vissa saker, men nu när jag läser om det så är det som att jag accepterat att det är fler saker, för jag kan verkligen se hur han stämmer in på så många bitar där!! Och jag är starkare nu, men det gör fortfarande lite ont att tänka på allt jag gett upp, allt jag accepterat, allt jag låtit fortgå för att jag var så kär i honom... Men jag blir också starkare - jag kämpar för barnen, och jag står upp för mig, jag lär mig saker av detta, och jag har många svagheter, men jag har också styrkor - jag är driven, jag kämpar och jag ger inte upp, jag letar nya vägar...
Men fortfarande - en låt kan på en sekund flytta mig tillbaka till honom i tanken, och för barnens skull gör det ont - nu närmar det sig jul och jag kommer inte kunna ge dem kärnfamiljsjulen... och jag vet att jag istället har gett dem lugnet, men...

din skam med värdighet. Det får bli mantrat för dagen.
Är fortfarande fast i den onda cirkeln av att må dåligt över att dricka för mycket vin men inte hittat något annat som kan lindra ångesten än ... Ja ni förstår ju. Drottningen av snabba lösningar. Nu är det dags att rensa upp i livet genom att göra jobbet i stället för att lindra symtomen. Börjar med tre månader och ser var som händer. Insåg när jag loggade in här att jag varit medlem i över två år. Herregudihelvetet. Två år av detta? Vill inte att det plötsligt ska ha gått två år till.

Hoppfullt! Det bästa är, som Stigsdotter också skrev, att du är klar över dig själv och fattat beslut för din del!
Lycka till, allt gott längs vägen! / mt

att ändra sina mönster! Ullabullas tips är bra tycker jag. Missbrukarna på "andra sidan" här brukar skriva om papegojan som sitter på axeln och tjatar, det du ska ta dig igenom nu är samma fenomen - så tänker jag : ändra mönster, växla spår. Du ska lära dig ha fokus på dig och vad du kan göra som är konstruktivt och bra för dig. Efter att du sagt "Aj aj icke sa Nicke" så kan du behöva göra något annat som hjälper dig hålla fokus på dig och håller tankarna och dina steg borta från riskfältet där du vet att det kan finnas gömmor... Vi vet vi som är här. Kämpa på - med dig själv! Jag läste den här, gång på gång http://medberoendeinfo.blogspot.com/2011/02/maktloshetmaktfull.html
Kram, hoppas din söndag blir fin! / mt

Skickar en liten hälsning tillbaka till dig fina LP. Hoppas att du känner lugn och får må bra. Kram <3

<3 till dig!

Min fina vän,

Ta till vara på det fina och lugna. Kan man plocka fram när det stormar sedan.

Du ska inte oroa dig för att du blir avtrubbad. Lite lagom avstängning kan nog vara nödvändigt för att du ska orka jobba med allt. Du ska inte jämföra med det jag skrev. Jag åt tabletter i fem år!

Tycker att du absolut ska tacka ja till samtalsterapi som läkaren föreslog! Gör det!

Bamsekram till dig vännen

Tack för gratulationer och vackra tulpaner. :)

Ja, Ebb, jag tänker om Sia att hon är en varm, älskvärd bris med ett smittande generöst skratt och en skön energi. En härlig motvikt till dom uppmärksamhetskåta egotrippade pretton som också frekventerar hennes bransch. Och så lärde jag mig att det inte är hon i videon och att videon berör mig illa medan låten är sorgligt vacker. Typ.

Varje helg har jag lust att bjuda in till ett jävla gött party och varje helg låter jag bli för jag vet att jag aldrig i livet skulle ha nån lust att dansa nykter. Varje helg kostar det på extra mycket att hålla sig på banan, varje helg blir anspänningen extra hög. Varje helg får jag påminna mig själv om varför jag tagit detta för närvarande-beslut och att det inte är det minsta konstigt att jag stöter på inre patrull from time to time.

Allt är precis som det ska vara.

och att det nu är slut för gott. Jag är en obotlig optimist och lever alltid i nuet. Det som hänt har hänt!
Spännande fortsättning följer för nu har han varit nykter sedan i torsdags. Både den röda och svarta boken ligger på bordet. Hoppet finns!
Kram

Jag har en konstig kväll.
Hoppas du har det bra?
Tack för det fina du skrev hos mig,
hoppas du förstod hur jag menade med mitt svar som inte riktigt var "tack Stingo vad glad jag blir"

Kram Ebba

Inspirerande att läsa! Jag är så glad för din skull! Och jag tar med mig din positiva erfarenhet på min egen väg BORT FRÅN ALKOHOL.

Så mycket jag vill säga till er alla som är aktiva här. Hur fantastiska ni är som kämpar med er själva och som dessutom orkar peppar varandra och mig. Idag är det en vecka sedan jag gjorde bort mig totalt hos mina grannar. Jag var så full att jag inte mindes hur jag kom hem. Barnen var med. Det var min punkt. Dagen efter. När jag insåg att jag är missbrukare. Den här veckan har varit fyllt av ömsom hopp ömsom förtvivlan. Alla känslor som jag känner. Abstinens. Rädsla. Kärlek till mina barn och livet. Att det liksom krävs mycket mod att vara nykter. Och kraft. Ikväll är jag så tacksam över att vara nykter. Att jag inte är den där hemska fulla personen som härjade med mitt inre och yttre bara en vecka sedan. Jag är tacksam men också rädd. För alkoholbegäret är kvar. Det lockar och drar. Det kommer till och med till mig i mina drömmar och erbjuder mig vin. Men jag ska fortsätta kämpa, gråta och stå emot. Förhoppningsvis. Styrkekramar och kärlek till er alla denna novemberkväll. Tillsammans är vi starka!

Bra jobbat

Han har ju varit fast +10 år å antagligen mer, men eskalerat på sistone.

Känns inte bra. Men känns inte heller bra att aldrig mer gå ut.

Jag har gjort väldigt klart för honom vart jag står å sa ikväll att jag inte kunnat gå ut med honom på så länge pga jag försöker få honom att sluta. Då blev han nere.

som har suttit i din ryggmärg.Nu ska du plötsligt varje gång säga till den reflexen att:Aj aj icke sa Nicke och gå och gömma sig.Reflexer är sällan så lydiga.Bättre råd än så har jag inte.Till slut fattar kanske din hjärna att det är så det ska vara i fortsättningen.

Om han ändå inte tänker avstå.Men frågan är om ni kan ha kul när du vet att han i grunden inte mår bra.Rådfråga ditt hjärta,och om det redan svarat?

Nu är det bara att hoppas att det tar skruv. Och att följa upp.

Va fint att det fortsatt bra för dig. Trevligt att du tittar in.

Det är inte det.
Jag förstår bara inte varför något som är så självklart rätt ska vara så SVÅRT.

Bra försök.
Du gjorde vad du kunde!

12v har gått sedan sista droppen. Jag har slutat att räkna tid och alko får ingen mer av mig. Känns ibland som jag sovit länge och vaknat. Som man varit borta och kommit tillbaka. Tillbaka med nya sinnen som suger in allt som händer. Tänker. Minns. Känns som man kommer tillbaka till något som man lämnade det. Allt har väntat på att jag ska fortsätta där jag slutade. Känner mig klokare och lite sorgsen för förlorad tid/liv. Skrev för 4v sedan och har sedan dess fått rutin på träningen. Jobbar bra. November är en bra mörk månad. Saknar solen.