Senaste kommentarerna i forumet

Ett av de stora problemen med alkohlism är att den döljs för en viktig person och det är dig själv. Att du nu ser din situation klart och känner annorlunda är ett gott tecken!

Ibland blir det lite mycket bara, det är allt :-)

Mycket förenklat tror jag så här: Om man funderar ens det minsta lilla över om man har problem med alkohol eller inte - då har man det. Sen om man befinner sig i ett riskbruk eller är alkoholist gör det samma... men problem har man. Surfar man runt och hittar hit till ett sådant här ställe, då har man problem (men man har också hittat rätt!).

Inom AA talar man om alkoholism bland annat som en besatthet. För mig innebär den här besattheten att jag funderar väldigt mycket på alkohol, hur mycket man dricker/drack, hur länge man ska hålla upp osv osv i all oändlighet. Jag har kommit att inse att "normala" människor inte funderar så mycket på alkohol, den finns där överallt och hela tiden för en del, men det är liksom ingen stor grej - som den kan vara för oss.

Det är så skönt att slippa den där besattheten!

Min kropp ville verkligen inte ta emot honom trots att jag tidigare varit glad i vårt samliv.Nånstans hade väl mitt psyke fått nog att bli bedraget.Man öppnar ju upp som kvinna ;) på flera sätt och till slut var jag för sårad för att det skulle kännas bra.Nu när jag märkligt nog förlåtit honom allt han ställt till med och fortfarande ställer till med så har jag en helt annan attityd till honom och vårt samliv.Gör inte våld på dig själv,det leder inte till något gott.

Det jag gjorde när det var som tyngst var att jag gav precis det jag kände att jag ville ge vilket var nästan ingenting.Det gjorde ju förstås att vår relation också nästan självdog.Men det var en överlevnadsinstinkt från mig.En klapp på kinden,en varm kram några uppmuntrande ord är ju också kärlek.

kring detta. En amerikansk forskare pratade om hur detta med medberoende fungerade och att hitta tillbaka. Det handlar om tid och tillit. Om och när personen är symtomfri så kan man börja att jobba med tillit. I början går det långsamt och man är långt ifrån varandra. Den medberoende är fortfarande i kontrollfasen och litar inte på sin partner. Det är viktigt att uppbyggnaden sker via någon form av behandling för att lyckas. Man behöver inte ha samma terapeut, det viktiga är att man pratar om det som hänt. Sakteliga så kommer tilliten att komma tillbaka och då pratar vi kanske inte veckor utan månader eller upp till ett år eller kanske mer. När man väl är tillbaka i "the circle of trust" så kan man börja om på riktigt. Det är klart man inte glömmer hårda ord och problem men man får också tänka på att detta skedde i ett sjukdomstillstånd när hjärnan var förgiftad av alkohol. Man ska inte glömma men det hjälper inte heller älta. Kommer man inte tillbaka i förtroendecirkeln ja då är det nog bäst att separera. Så funkar det ju i alla förhållanden, de bygger på tillit och engagemang.

Börjar så sakteliga få ordning i nya huset. Grått och trist ute. Hatar verkligen november till februari. Nåväl gnäll hjälper inte långt. Hoppas att de hör av sig från det jobb jag sökt. Är mitt gamla jobb så det är ingen ny arbetsplats och nya kollegor direkt.

Fick en liten aha-upplevelse av boken Anhörig av Katerina Janouch. Att nu är alkoholisten nykter, men den anhöriga (dvs jag) är fortfarande sjuk. Och så är det. Dels pga oron som alltid ligger där, hur vaken man är på alla signaler och hur man nästan bara väntar på ett återfall. Dels är det lite "och nu då? var är jag i allt det här?". Om han nu är nykter, borde inte allt vara på topp då? Men det är det förstås inte. Och så.som jag och flygcert med andra konstaterat tidigare, kan man bara glömma alt som varit? Alla hårda ord och hemska helger?

Jag vet inte det. Men nu känner jag mig lite lugnare och jag kan säga att den där bönen verkligen hjälpte mig. En händelse dagen efter att jag bett den visade mig att jag inte måste bestämma mig NU, utan kan ta det lite lugnare. Jag mår fortfarande inte bra, men den där otroliga pressen känner jag inte för tillfället. Men jag hade väldigt ont i kroppen igen när jag skulle somna igår.

Lyssna inåt är ett bra råd, Ullabulla. Och att låta det ta tid. Kanske kan jag låta honom flytta tillbaka in i sovrummet och se hur det känns. Om det är fruktansvärt så säger det ju en också någonting, eller hur? Nu ska jag verkligen försöka ta mig tiden fram till jul och efter att känna efter.

Klart att det är svårt att inte vilja kontakta men man måste försöka vara passiv men det är säkert jättesvårt. Du måste finna din väg

Alkoholister är inte de som sitter på en bänk med en flaska explorer och lite folköl på en parkbänk, otvättade, orakade och skräniga. Den där parkbänken kan vara din eller min soffa. Jag hade heller inga problem med spriten, var ju bara att ta det lite lugnare. Funkade inte så bra. Hålla upp en månad, tja gick två veckor så var man på det igen.
http://www.riskbruk.se/?id=27743
Är en bra sida om riskbruk.

Psykologen ringde! Känner mig både nervös och lättad... Kan bara hoppas han är bra...

Sköt om dig min finaste vän <3

beskrivet.Sen det där sega slajmet som består av kärlek medberoende brustna drömmar vildsint hopp.Det är gjort av stark betong och måste hackas med en mycket fin hacka för att det överhuvudtaget ska bita.Och med rätt sorts hacka-uppvaknandehackan.Annars fortsätter man bara i sitt eviga hjul hela tiden.Det som är nytt för mig i denna resa är att jag är passiv.Går inte in och försöker agera.Lägger visserligen ned löjligt mycket tid åt att tro och fundera,men använder i alla fall en del av tiden till framåtskridande tankar.Så på något sätt så har jag kvar en liten länk till honom samtidigt som jag jobbar aktivt med att släppa honom.Låter mycket märkligt kanske,men jag tror det är enda vägen.Nytt i denna resa är också hans totala egoism.Förut fick man i alla fall belöningen att han var ångerfull och väldigt mån om att kompensera sin dryckesperiod och då fick man ju så att säga betalt som medberoende.Så han rasslar ju snabbt nedåt på stegen.Ikväll alanonmöte och jag hoppas jag klarar detta mycket enkla,att inte slå honom en signal.Jag ska verkligen försöka att invänta hans kontakt denna gången.

<3 K R A M <3

... Många gånger här i min tråd och annanstans på forumet. Helt klart att det finns massor med mänskor, som inte klarar av att dricka, det förnekar ingen. Men om det gäller alla, eller ens de flesta, som nån gång druckit på ett beroendevis, är en annan fråga. Både forskningen och sunda förnuftet säger här annat. Det är faktiskt många, som övergår till normaldrickande. De personerna ser man knappast här, på AA, eller hos alkoholvården.

Flera av er, som varit nyktra länge, har skrivit om hur avgörande det är att komma till ett lugn med sitt beslut. Det är där jag inte är och jag skriver om det redan i mitt första inlägg här. Jag vet inte var jag själv befinner mig, eftersom jag aldrig tidigare gjort ett helhjärtat beslut om att förändra mitt drickande. Eftersom jag är den nyfikna katt jag är, upplever jag det som helt klart att jag kommer att ha en oro i mig, tills jag lärt mig mera om mig själv. Den lärdomen kommer jag en dag att måsta skaffa mig, väl medveten om att den i värsta fall kan bli dyrköpt, men också optimistisk i att om jag gör ett experiment med mycket självmedvetenhet, behöver jag kanske aldrig falla djupt och kanske i bästa fall inte falla alls.

Curiosity killed the cat.

Kan bara skriva utifrån min egen erfarenhet som beroendeperson att man skiter i sin familj, för alkoholen är viktigare. Jag struntade fullständigt i min fru som grät när jag drack, en 5-årig under bar kille som försökte trösta sin mamma. När jag tänker efter på hur jag agerat så blir jag spyfärdig. Det var ju inte JAG egentligen, utan sjukdomen som gjorde detta. Mitt uppvaknande blev min andra lob som ruskade om mig ordentligt. Min fru hotade att lämna mig och då förstod jag hur illa det var och drog åt handbromsen. Man kan erkänna dig besegrad av A men man måste också kapitulera. Lägga sig död i gyttjan, för att så sakteliga bygga upp sig själv. Släppa sin skam, skuld och ångest. Man behöver behandling, hjälp och råd, kanske medicin. Hade jag älskat en beroendeperson hade jag gjort allt för att hjälpa, för man tror att man kan förändra personen. Hoppet är det sista som lämnar en men man vet innerst, innerst inne att den beroende måste se sittbekymmer och kapitulera.
Ibland behöver ni medberoende en liten spark i ändan så att ni inte dras ned ännu mer:) Oavsett val, stanna eller inte stanna kommer det leda till smärta. Stanna så blir smärtan troligtvis långvarig och ärren längre och djupare men TÄNK OM finns som kompress och bandage. Att lämna den man älskar görs inte i en handvändning. Man får ett långt och djupt ärr i själen. Detta läker med tiden men man kommer hela tiden tänka på alkoholisten som gör att läkningen går saaaaaaaaakta. Ni som är i medberoende måste försöka vara lika egoistiska som den som dricker, annars kommer ni tyna bort. Många kramar från en fd missbrukare.

Kan du sova på nätterna?

Grattis till att du snart klarat av ditt första mål, årsskiftet. Jag själv hade klarat drygt ett år en gång, ett och ett halvt år en annan gång och sen tyckte jag att jag nog var botad. Varje försök att klara måttlighet övergick snabbt i ännu svårare beroende. Så min och många andras samlade erfarenhet säger att har man ett missbruksdrickande går det inte att bli frisk. Tänk dej noga för, tänk på allt du byggt upp och som kan raseras oerhört snabbt. Ju längre nykterheten pågår desto mer inser man att man inte alls behöver alkoholen. Att det är en illusion man fantiserar om. Att det är själva nykterheten som ger frihet.

eller dag 55 idag då. Bra gjort! Jag tycker du kan "unna" dej att räkna dagar om du vill. Jag tror alla gör det. Sen blir dagar till månader så småningom och efter ett år tappade jag lite räkningen. Nu stannar jag upp ibland och tänker på vad det är för datum och häromdan kom jag på att det råkade vara två år och fem månaders-dagen. För datumet då jag slutade, det glömmer jag nog aldrig. God fortsättnng önskar jag dej.

... jag med. Rim, reson, förnuft och balans.

Jag känner att jag gör det. Fokuserar väl mycket på antalet dagar jag varit nykter. Det har stört mig, det är ju inte där fokus ska ligga. Men så tänkte jag till och om i dag (dag 54, för övrigt). Jag är så himla färsk i min nykterhet än så skitsamma om jag hänger upp mig på dagantal för närvarande. Jag tillåter mig att göra det. Accepterar att jag gör det. Och med det låter jag mig nöja. Just nu.

... heller att han är så tokig, faktiskt.
;)

Har kört skytteltrafik mellan kylskåpet och tevesoffan i kväll (sååå sugen på nåt) och nu sista vändan sticker han fram huvudet bakom kylskåpsdörren: "Hänt nåt nytt?"
Det är skönt att vara tillsammans med nån som får en att skratta.

Väl skrivet, Akvariet.

Sluta röka har jag också lyckats med och är väldigt nöjd med det. Men å andra sidan så ryker ju de flesta av oss aldeles förbaskat, när vi en gång dör, om så bara för en kort stund :)

Jag har ny varit nykter i drygt 3 månader (98 dagar) och tycker att tillvaron blir bättre och bättre för varje dag som går. Visst händer det att det kommer rejäla alkosug då och då, men nu blir jag mest förvånad och så går det ganska snabbt över. NA-öl är snuttefilt ibland

Jag har en fru som dricker både mycket och ofta. Av och till har det varit tufft och frustrerande att ändra mitt drickande till icke-drickande samtidigt som hon hinkar pilsner vid sidan om, men just nu berör det mig inte så mycket. Hon dricker fortfarande, men mycket mindre. Och jag tycker att min vår relation är bra eller i alla fall bra mycket bättre än den varit under första delen av hösten.

Läser och funderar på vad som motiverar till förändring och hur vi formulerar mål för personlig förändring. Jag har lärt att det är otroligt vanligt att skjuta upp handlingar som innebär långsiktig vinning för kortsiktiga vinster: vi äter godis för att det är gott och för att njuta av stunden, istället för att äta något annat som främjar hälsa, tänder och vikt på lång sikt. Detta är förstås också ett skäl till att vi dricker; det där med att sluta dricka det kan vi göra i morgon eller nästa vecka, nu ska vi ha trevligt. Själv har jag hållit på att fundera och gjort små taffliga försök att sluta dricka i snart 10 år innan jag fullständigt tröttnade på min oförmåga för drygt 3 månader sedan.

Men det som intresserar mig mest just nu är hur vi formulerar våra mål i livet som vi strävar mot. Är målen formulerat som något positivt som lockar oss och som vi kan känna oss peppade att nå, eller är det formulerat som ett asketiskt krav på renlevnad och avhållsamhet? I den del sk positiva psykologi-litteraturen talar man om vikten med tilltalande mål som också har ett mått av flexibilitet inbyggt i sig istället för "sluta"mål. Jämför t. ex målen "Börja träna regelbundet" med att "Sluta dricka". Om jag missar ett planerat träningspass för att jag är sjuk eller har mycket att göra så kan jag fortfarande med gott samvete säga mig själv att jag tränar regelbundet men om jag dricker en dag fast jag har har målet att "sluta dricka" så har jag misslyckats, med frustration och oönskade psykiska effekter som följder - och till det kommer ju också, åtminstone för många här inne, alkoholisten missbruksbeteende - och det blir jobbigt på fler än ett sätt att ta sats igen.

Någonstans läste jag att man ska undvika att formulera mål som en död människa kan leva upp till, och någon som har avlidit har ju "slutat dricka". När jag funderar lite mer på vilka förändringar som jag har lyckats genomföra under mitt liv, så är de flesta förändringar sådant som lockat med något positivt, det är bara två "sluta"-mål jag har lyckats med (röka och dricka) och båda har varit riktigt jobbiga och tidskrävande resor.

Som en följd av resonemanget ovan försöker jag nu att inte tänka så mycket på "att inte dricka", utan att istället tänka på det positiva det ger mig att inte dricka, vad jag ska göra med det där att inte dricka. Jag tror att det är PP som köpt en båt för pengarna han tidigare i livet hade köpt alkoholhaltiga drycker för, för mig är det ett utsökt exempel på vända det negativa målen till något positivt. Själv är jag en så länge mer abstrakt och tänker i termer "bättre hälsa", "mer tid att göra saker jag vill", "närvaro när jag möter mina barn" etc men jag har också lagt undan lite spritpengar som kanske kan bli en båt eller något annat trevligt jag vill ha.

Önskar er en trevlig kväll.

Jag gillar också Lucas!

Har han en brorsa?

Det är precis detta man behöver höra när man börjar inbilla sig ett och annat. Du har givetvis helt rätt. Jag fortsätter vara nykter.

Så stolt som jag var igår när jag pratade med min vän över att jag numer inte dricker. Varför kasta bort det. Jag skulle ju inte klara av att hantera A ändå. Det vet jag.

Tack!

Du skriver härligt.
Ha en fin kväll.