Senaste kommentarerna i forumet

Tror att jag ska berätta för min familj och mina vänner hur det ligger till, så att jag inte utsätts för det här vardagsdrickandet i samma utsträckning. Blir på riktigt bjuden på alkohol nästan dagligen som det är just nu.

Hej där. Nej, det där var vad jag drog i mig själv. Förutom vinflaskan som vi delade. Det känns..... som att det är sån jag är. Jag är för svag för att motstå och har fruktansvärt dålig självdiciplin. Jag vill vända men jag tänker typ "jag har ju tagit tag i det, jag har reflekterat över det, jag slutar i morgon" och så blir det varje gång. har bokat en tid hos en läkare i slutet av månaden. I kväll har jag lovat att gå på ett mingel som min kompis håller i, massa folk man inte känner och massa prestationskrav och bubbel till det - vet ju hur det kommer att sluta. Men det lär väl finnas ett alkoholfritt alternativ, ska försöka hålla mig till det för just nu känns allt skit.

Skönt att höra av dig Fia.
Jag är också väldigt arg och frustrerad emellanåt. Jag går just nu med känslan av att vara verkligt vilsen. Jag vet inte vad jag ska förvänta mig av livet. Varje dag blir förutsägbar och den ena lik den andra.
Kanske man vaknat upp och finner att detta är livet? Ibland hur jävla trist o konstigt som helst.
Rentav Meningslöst.
Men så glimtar det till och allt är skönt igen.
Jag känner ett stort behov av att säga sanningar men är ofta för feg för att göra det och då går den kraften liksom inåt och skadar mig själv istället. Jag vill säga mina sanningar!
Tror du folk runt omkring dig upplever dig som en bitter bitch?
Det är lätt att kränka människor i Sverige.
Kram till dig.
LP

i nuet - jag vet att det säkert ekar i huvudet, och hela kroppen, "stanna-lämna-stanna-lämna-stanna-lämna" och att det känns som att du måste bestämma dig NU, nu på direkten, och att du måste kunna ta ett beslut och vara säker och stå för det och "stress-stress-stress" - jag stod mitt i det, och plötsligt en dag visade mitt äldsta barn att han påverkats mycket mer än jag trott: 3 år gammal sa han "jag tyckte inte om pappa när han blev så arg" - då hade exet som vanligt gapat och skrikit och hotat och gjort sönder saker, slitit saker ur händerna på barnen osv, för jag vet inte vilken gång i ordningen - och plötsligt fattade jag att barnen påverkas - det fick mig att lämna.

Försök att andas, att vara öppen för möjligheter och tänk på vad du vill - hur du vill ha det, vad som är viktigt för dig! Du kommer kunna välja en lösning!!

Tack PP. Tack för att du ser den lilla människan bakom bitchen. För jag har blivit en bitch på något konstigt vänster. Höger? När jag väl nyktrade till tycks sanningarna bara trilla ut. Jag säger saker till mannen och på jobbet. Saker som FylleFia aldrig hade nämnt eftersom hon var orolig att bli genomskådad själv. Nu tycks allt legalt och andras känslor inför mina sanningar egalt. Fast riktigt så är det ju inte. Jag vill inte såra men ändå sårar jag eftersom jag själv har ont. Någon som känner igen sig? Någon annan som blivit mer arg när alkoholen försvann? Missförstå inte. Jag vill aldrig tillbaka till FylleFia men kanske en smula tillbaka till leva-och-låta-leva. Det var skönt att inte bry sig. Nu ger jag de rumänska tiggarna pengar. Varför känner jag mig så skyldig? Någon annan? Så arg?

FiestyFia

Mmm.
Varför slutade du med Antabus?
Jag kan inte så mycket om just Antabus men vet många som tagit det i perioder.

Vilka fina insikter du kommer till, UllaBulla!

Din situation är så långt ifrån min, men samtidigt inte, och det är så inspirerande att läsa dina rader. De ger mig styrka åtminstone för stunden. :-)

Kram

Ja, vi är många som sitter i samma båt. Det är det som är underbart med forumet, att man inser att man inte är ensam.

Hoppas att det kan hjälpa dig.

Tack flygcert

Det betyder mycket att ni finns där. Jag vet inte om jag är på väg ut eller bort eller vad man nu ska kalla det. Försökte prata med de två äldsta.Den ena tycker att det är bra som det är nu, den andre vill flytta. "Så att ni inte bråkar så mycket." Tror att det är han som hamnat mest i kläm. Han är livrädd att jag ska lämna honom eller försvinna på något sätt.

Det är så svårt, men till syvende och sist är det ju jag som måste bestämma om jag vill leva med min man fortsättningsvis. Och jag har inget svar på det. Känner mig otroligt pressad att komma fram till ett svar.

Läser Katerina Janouchs "Anhörig" nu. Slukar den, snarare. Så mycket igenkänning och så mycket som jag hade kunnat skriva själv, men samtidigt annat som inte stämmer med vår situation. Väldigt bra är den i alla fall.

Välkommen hit .
Skriv av dig ......det hjälper ....

Hoppas du mår ok nu. Jag tror att vid ett återfall har hjärnan och planeringen funnits där ett tag innan man agerar. Som du vet provade jag nog ett tiotal gånger och alla gångerna slutade på samma vis. Det ska erkännas att det gick ett par gånger med ett par glas vin. Men sen gled jag in i missbruket igen och kunde inte få nog. Nu äntligen vet jag efter 14 månader att jag inte kan och att jag aldrig kommer att kunna. Visst är det en sorg men den är oxså en sanning som jag nu tar på fullaste allvar. Måste lära mig att äta långa middagar och njuta, nu blir det snabbt och hafsigt, ska bara bli någon slags bukfyllnad.
En dag i taget Tjalle och det kommer att gå bra
Fin onsdag till dig
Konstnären

Hej min fina vän,

Tack för dina hälsningar i min tråd. Jag uppskattar dem väldigt mycket och jag uppskattar dig väldigt mycket, bara så du vet.

Hur mår du själv? Mannens kommentar behöver inte betyda något, men hans tankar på att kunna dricka kontrollerat är ju inte helt lyckade. Läste vad mulltetant skrev häromdagen. Att mulleman tyckte att de hade det så nära och fint som nyktra (typ). Kanske något för mannen att läsa?

Du skrev att du verkligen behövde komma in på forumet under helgen, men att det inte gick. Att du mådde dåligt. Vill du berätta?

Här är det tyvärr mörkt.

Varm kram till dig

idag och livsandarna kommer sakta tillbaka. Oj vad mörkt denna morgon, har varit ute och kissat Kia. Nu tassar jag omkring i mina fårskinnstofflor och försöker supa in denna nya dagen i mitt liv. Har blivit stenhård med min 10 minuters meditation på morgonen. Blir mer avslappnad. Idag ska jag inhandla en skön vinterjacka att ha på mina promenader med Kia. I går nämnde mannen att det kommit ut en ny glögg med rom i. Varför sa han så, det triggade igång något i mig. Han köpte ingen men kanske en liten planering vad vet jag. I stället berättade jag för honom att jag själv tänkte efter några månader att jag kanske, kanske kunde dricka kontrollerat. Hur han gör vet jag ej men tankarna finns där berättade han. Mitt svar blev vill du sitta och pimpla vin i 5 veckor varje dag, svaret blev nej, men jag vill kunna dricka kontrollerat. Själv har jag inga tankar på att prova kan känna den där sura vinsmaken i munnen.
Må bra alla ni kära forumvänner
Konstnären

Sjukdomen alkoholism är ju kronisk.Om din man väljer att bli fri från alkohol så är han ju fortfarande alkoholist och kommer så fort han dricker igen att hamna i samma spiral.Du har skrivit lite för lite för att man ska kunna ge svar och då blir det ju förstås också gissningar.Ingen utom din man,och inte ens han vet ju om han kommer att sluta dricka eller inte.Bekanta dig med forumet om du inte redan gjort det.Titta runt läs in och lär känna medberoende och beroende och skriv i din tråd så kanske några frågetecken rätas ut.Framför allt så får du en ventil att öppna upp lite i vilket brukar göra en gott i längden.Vi är alla härinne på något sätt i kris pga vad alkoholen gör med våra liv så vad du än skriver så har troligen någon annan känt eller upplevt vad du varit med om och upplever just nu.

Jag ska försöka regruppera, tala förstånd med mig själv, söka motivation,
.......

...så rätt!

Jag trodde ju jag skulle komma hem till ett tomt hem, ha möte med mannen för skriva papper och sen var det klart!
Han hade inget gjort och en av hans söner är här pga prao, bestämt över mitt huvud. Så här står jag i mitt eget hem och är bakbunden.
Jag har ingen rätt kasta ut honom men för första gången hade vi ett "normalt" samtal, alltså han sprang inte iväg i ilska och kastade glåpord eller grejer.
Vi fick papper påskrivna och jag måste helt enkelt få ordning på saker med jobb och hem I hemmet innan nästa resa. Därför kan jag inte ha konflikter utan låter det rulla på.

Jag har två bröder som jag nu berättat ALLT för och det tär också, men jag måste få ur mig hela varbölden. Båda har jobbat inom missbruk så de förstår och kan relatera. Jag har fått veta mycket av mannen och jag antar han har behov ge mig sanningar plötsligt. Det blir så tungt alltihop....men samtidigt befriande få sanningar, hur mycket som nu är sant. Ibland undrar jag om han inte spär på även otroheter och annat negativt för få även det låta bra. Något pussel behöver inte läggas men jag får ju bitar jag inte ber om, antingen passar de eller inte.
Detta stjäl så mycket tid och energi och blev ikväll pånytt uppgiven när jag förstod mannen inte förberett något alls för flytta. Juridiskt har jag ingen rätt kasta ut trots att huset är mitt.

Jag har varit tvungen skjuta så mycket framför mig och nu har det liksom tippat över. Jag är oerhört ledsen och uppgiven men samtidigt går jag ju min egen väg. Lastar av mig börda här.... Helheten är så mycket större! Mannen har bara bytt ut spriten mot något annat, först anitdepressiva mediciner, sen fick han lite mer styrka och då började intresset för samla kvinnor, så det har fyllt hans tid att leta/bygga upp spänningar/lätta på trycket och sen på nästa... Jag kräks!!!!
Tonårspojken som är här vet inget och är en skör själ så jag vill inte förstöra hans vecka här...

Vilken sorglig och ändå fin beskrivning du har skrivit.

Du har stora alkoholproblem som skadar dig och kommer sluta illa förr eller senare om du inte lyckas få stopp på detta skenande tåg.

AA behöver man inte tala på, man får vara helt tyst och bara lyssna på alla andra och det är lärorikt och innerligt skönt tycker jag.

Du behöver hjälp om du vill stoppa alkoholtåget du har inom dig, innan det kraschar.

Kram

Lexi!

vad kul att höra av dig! Ja, skiter sig allt får jag åka till Birmingham för att sluta dricka! Vet inget om kurserna i Sverige när det gäller rökning, det är förstås skitviktigt att det är riktigt duktiga kursledare om det ska funka.
En vecka rökfri ska räcka för att du klarat över dig gränsen! Move on, verkligen. Nu finns inget lyckligt rökande att återvända till.Blev så glad när en killar jag peppar med Carrs böcker nu har slutat i mer än en månad, han är ca 65 år och så glad över att han äntligen lyckats.
Kram

listor, borde börja sätta upp dem överallt!

Hur mår du?
Vi ska inte lukta på vinkorkar du o jag för det kan bli lite jobbigt då.
Har du haft en bra dag?
LP

En kort hälsning till alla som lyckats, kämpar, faller, tvekar, önskar, hoppas, gråter.
Ta hand om er.
Vi klarar det tillsammans.
Sov gott.
LP

Välkommen hit, jag vet hur det känns att må skit. Jag är helt övertygad om att du behöver hjälp. Det finns att få. Du är ung men verkar redan ha kommit relativt långt ner i spiralen. Du kan ändra detta kära du.
Funderade lite över att du och din mamma drog i er så mycket tillsammans?
Hur känns det egentligen? Eller har jag missuppfattat något?
I vilket fall som helst så vänd detta nu, du kan och du vill.
All kraft till dig.
Tänker på dig, stor kram från LillPer

Exempelvis om du mår så dåligt pga a och uppsöker exempelvis psykakuten så kommer dom att kontakta soc i den kommun du bor i. Utredning öppnas om det finns skäl till det. Oftast händer ju ingenting. Det jag menar är att många är verkligen rädda. Detta om du kommer onykter till psykakuten. Att gå till läkare så har ju denne tystnadsplikt.

Var tvungen(faktiskt på riktigt) att ringa ikväll och be om hjälp som bara han kunde ge.Full förstås.Inga braskande extrarubriker eftersom det är tredje gången sen vi började om vårt låtsasförhållande(inte minirelation eller kärleksrelation :)) igen.Jag känner mig så blank och blir mest irriterad för att min tanke om kommande helg ev grusas.Kanske en bra känsla?Min helg blir förstörd, mina planer blir förstörda.Inte stackarn,eller har jag gjort nått.

Ska låta det få sjunka in och kanske ha nån form av strategi för hur jag "borde" känna.Just nu är jag som sagt blank och det är en icke känsla som jag inte tänker acceptera.Att jag struntar i det är liksom en annan sak.Då har jag tagit ställning.
Att jag blir ledsen är också helt ok,för då är jag besviken.Att jag är arg är också på ok listan.Men inte skuldtyngd eller sänkt för då har liksom känslan vandrat över till mig och där ska den inte få bo.Känslan och agerandet är hans.
Sen har kvällen löpt på som vanligt och jag har haft mina vardagssysslor som inte blivit förstörda eller sänkta.Jag hoppas bara att jag inte förnekar att det är såhär just nu ikväll utan att jag faktiskt kanske helt enkelt struntar i det?