Senaste kommentarerna i forumet

....att jag, nästan på dagen 3 månader senare, drack vin. Jodå! Och det passade ju bra - då jag ändå höll mitt löfte om 3 månader. Löftet till mig själv. Var på "event" med jobbet som avslutades med god middag och ymnigt med vin för den som så önskade. Jag drack 2 glas under nästan 5 timmar. Det var gott! Upprepade chanser att få glasen påfyllda - något som de flesta kollegor leende och nickande tackade ja till. Jag ville inte, och tackade nej. Det var skönt. Behövde inte "motstå" på något sätt - ville inte ha mer helt enkelt. Avec till kaffet uppskattades glatt av de flesta, men jag var verkligen inte sugen. Skönt igen! Nattade lugnt och fint vid 01-tiden, spiknykter. Några kollegor var lite slitna dagen efter. Så inte jag.

Detta var nästan en vecka sedan. Inget sug, inget dricka hemma, inget dricka alls efter det. Nu kanske det dröjer länge innan jag dricker igen? Jag misstänker det - ser inte några tillfällen i den nära framtiden när det skulle kunna bli aktuellt. Jag är nöjd med det, jag är nöjd med mig själv - och vet att detta inte var något "fall". Jag är kvar uppe på hästen på alla sätt.

I slutet av veckan så skall jag träffa min pratkontakt igen - blir tredje gången. Jag tycker att vi har "öppnat" bra och hoppas att det fortsatt skall bli bra samtal. Jag går in med total ärlighet och uppriktighet, något annat kan jag inte se skulle vara givande. Prat om känslor, eller avsaknad av känslor, adekvata känslor (alla?) osv......har fått lite hemläxa - att "notera" när, var och hur jag känner någonting. Allt från ev. asgarv till lätt irritation över att personen framför mig i kassan tar sån j-a tid på sig.....-ja ni förstår. För egen del så har jag ju lärt mig att stänga inne de flesta känslor. Funkar sådär kan man ju säga, i längden...:-)

Bara ett litet avtryck. Tack rabarber för gratulationer! Och du, stort GRATTIS själv till ditt halvår! Wow. Och vilken rivstart du hade - minns dina första inlägg och tänkte: Det där kommer att bli tufft...... Och tack Jullan! Jo, jag skall försöka "kräma ut" så mycket jag kan av "gratisterapin". Om det inte räcker så är jag villig att köra vidare, med egen plånbok. Vi får se......

Kämpa på alla ni som kämpar! Håll ut idag.........och ta morgondagen i morgon!/A

.. har jag gjort idag. Har saker som jag måste göra, viktiga saker. Som att lämna in min lönerapport. Och en del annat viktigt. Men idag är tydligen inte en sån dag som saker blir gjorda på. Tog istället en lång svampletarrunda imorse, blev ingen vidare skörd men det var skönt att komma ut en stund! Sen har jag mest legat på sängen och käkat godis och det får väl vara okej antar jag.
Jag är lite förvånad att ångesten är så djävlig. Den gör mig alldeles förlamad liksom, kommer inte loss på något vis. Men snart kommer gubben hem, då blir det lättare.
Imorgon ska jag försöka ha lite mer strategi. Ska börja dagen med att gå upp och äta frukost! Kors i taket, det är sällan jag gör det. Tidigare i mitt liv har det sorgligt nog ofta blivit en "plåtmacka" (tänk vad många konstiga namn man kallat dom jäkla ölen för). Hur som, frukost ska det bli! Vet att det är viktigt för mig, håller suget mer i schack och ångesten blir inte fullt så jävlig.
Ut och gå ska jag också göra imorgon. Jag har alltid gillat att gå, rensar tankarna. Och kroppen mår bra!
Så det får bli mina mål imorgon, frukost och promenad. Inte för avancerat men helt rimliga mål. Ha det gott ni som orkar läsa!

.. tiden sen mitt senaste inlägg har passerat nyktra och nikotinfria även.
Mitt drickande känns så långt bort även om jag fortfarande kan få stunder av sug men som ganska snabbt rationaliseras bort. Det är bara inte värt det, all tid drickandet konsumerar och den ångesten den föder. Och att slösa tid p en bakfylla. Nej.
Nu skulle nog även tre öl för räcka för att jag skulle bli riktigt full men eftersom min hjärna inte kan koppla till när min gräns är nådd dem flesta gångerna är det inte heller värt att testa.

Det hae varit lätt att sluta, kanske nästan för lätt. Vi har aldrig något hemma, om mn sambo avnjutit nån öl hemma så störde endast lukten från hans mun mig. Hos familj ed middagar är det bara att säga att man inte är sugen ch det sociala är obefintligt eftersom jag endast lagt fokus på min träning, utbildning och familj. Vänner träffar jag under dagtid.

Det var endast nu när en tjej i klassen sa att vi måste ut och fira, öla, om när vi är klara med utbildningen och jag böev heltlställd till Hur gör och Vad säger jag nu?!

MIn första instinkt är att inte följa med alls men nu efter några dagars betänketid så ska jag nog det. Kan ju beställa alkoholfri öl om det nu ska vara så jävla känligt med nyjtra människor, just för att bespara dem öldrickandes folket obekvämheten av en nykter. Eller så skiter jag i dem och tar en läsk.
Men varför skulle jag stanna hemma och isolera mig bara för att jag inte vill dricka?!
Klart att jag bollar med tanken att Jag kan ju dricka en två öl, det skulle va lugn. men snabbt kom den insikten om att i detta fall Är det ju faktiskt allt eller inget, för mig är det så.

Jag stannar här för denna gången. Ska nog läsa lite om alla andra här nu, var så länge sen.

Jaja... måste räkna.. 191 dagar blev det. 191 dagars nykterhet.

Må väl alla fina!

Tänker på dig SL och hoppas att du mår bra. <3

Du har kämpat på så bra. Förstår att det inte var helt enkelt när någon man tycker om har förberett något trevligt. Fundera kanske på om du inte behöver vara öppen med att det inte funkar med alkohol för dig. I annat fall lämnar du en bakväg öppen för dig själv, vilken är väldigt lätt att slinka ut igenom nästa gång det blir trevligt.
Skickar styrka!

Gratulerar till den nya kvinnan i ditt liv! Slit henne med hälsan! ;-)

Skippa inte pratgubben. Byt hellre och pröva en annan. Det handlar väldigt mycket om personkemi. Antingen funkar man ihop eller så gör man inte det.

Kram på dig

Och hur känns det själv förresten? Skönt med en vecka utan fylleångest förstås. Bra jobbat, du verkar ju kunna hålla det på en "par-glas-nivå".

Härlig är du Lena! Helt underbar! Precis som Pi skriver, så riktigt spritter det om dig. Den glädjen är du värd. Varje liten sekund är du värd.

Sedan till det mer dystra. Tack för att du delar med dig om din far. Sorgligt är det. Den där undertryckta vreden och ilskan - ja - den sätter djupa spår. Men den finns där. Den måste ut för att inte förtära inifrån. Vad man behöver förstå är att "bara" för att våra föräldrar haft en viss syn på livet och på oss, så behöver den bilden inte vara sann. Den behöver heller inte fortsätta att vara vår. Vi kan förändra oss. Vi kan släppa oket av gårdagen och skapa oss en ny framtid. Ett liv där man älskar sig själv och tar hand om sig själv. Ett liv där man lever i ett sunt förhållande och vågar visa sig svag. Ett liv där man vågar räcka ut handen och både ge och ta. Du visar att det är möjligt Lena.

Värme och kärlek till dig!

Hej kära du,

hur har du det? Känner du dig fortfarande lite nere? Eller hur mår du?

Du skriver om bipolaritet i min tråd. Ja, kanske är det så. Glada och kreativa toppar, men med introverta och mörkare stunder? Jag har under en ganska lång tid funderat på om jag själv inte är bipolär typ 2 (inte mani, men hypomani varvat med depression). Antingen det eller cyklotymt temperament. Vad är det som du funderar på och som du tycker stämmer in på dig själv? Om du vill skriva om det alltså... du behöver inte om du inte vill...

Vi börjar få in något som kan ses som höst här idag. Träden börjar gulna, kanske mest på grund av att det är så torrt. Luften kändes så där krispig när jag var ute tidigt imorse. Tänkte på dig då. Tänkte på din daggfyllda spindelväv och dina mörka blanka kastanjer. Du brukar väl uppskatta hösten, om jag inte minns fel? Hoppas att du tar dig tid att promenera bland enarna bredvid havet. Naturen läker oss, eller hur?

Skickar värme och kärlek till dig min fina vän

Tack den har gått fint. Visst ibland inser jag att det finns situationer som kommer komma som jag inte kommer kunna dricka på och då känns det lite tradigt. Man blir ledsen nån minut men sen kan man bara tänka på hur det brukar sluta och då känns det inte lika ledsamt längre. Redan nu, på 6:e dagen, börjar självförtroendet tillbaka. Hade just ett möte på jobbet där jag, istället för i ångestens och självförebråelsens tykna töcken hålla tyst, nu var deltagande på ett helt annat sätt. Mitt beslut att sluta har gjort att det känns som att en stor sten lyfts från mitt bröst -jag behöver inte gå runt och oroa mig för mitt drickande -jag dricker ju inte längre!

Jag är medveten om att det är väldigt nytt och att euforin kommer lägga sig så småningom. Jag har varit nykter längre perioder förut (typ nån månad), men alltid med tanken att jag ska tillåta mig själv att dricka kontrollerat efter perioden, vilket aldrig funkat. Den här gången känns det annorlunda. Det är mycket möjligt att jag kommer prova att dricka litegrann nån gång låångt in i framtiden, men det kommer vara efter nogrannt övervägande och minst ett år av total nykterhet. Jag behöver lära mig på nytt hur man fungerar socialt utan A. Alkoholen är och kommer för alltid förbli en öm punkt hos mig, jag har stor respekt för hur mycket den förstör för mig. Som jag känner nu är jag faktiskt maktlös inför den, även om det inte betyder att jag blir skitfull varenda gång. Effekterna av den smyger sig på och nästlar sig in överallt. Det är helt enkelt inte värt det för mig. Det är mitt liv det handlar om och jag tänker inte ta åt mig om nån tycker det är konstigt.

Det där blev ett långt och lite svamligt inlägg, men jag skyller på att det står en radio på i bakgrunden här på jobbet :)

Välkommen Ann , kanske du nått din botten nu och då kommer det gå bra. Jag tragglade i många år själv och det gick inge vidare. Ett tips är att , ta en dag i taget och kanske bara en timme i taget. Suget släpper relativt snabbt, men de kommer med olika intesivitet så var beredd. Själv går jag hos en aterapeut på vc 1g/mån och på aamöte 1g/v. Antabus har jag tjatat mig till o tagit ibland vid xtra knepiga tillfällen. Och det viktigaste , jag har varit helt ärlig mot mig själv, mina barn och min karl . Jag har dessutom inte lovat nåt, utan sagt att jag ska göra så gott jag kan. Det har fungerat för mig, och att skriva av sig här o läsa allt klokt är ju en jättefin hjälp oxå. Idag är jag nykter på dag 43 och hoppas på fler dgr. Livet vänder faktiskt, lite i taget. Lycka till o slå inte på dig själv . Kram

Blev en lång helg med flytt och sov första natten i mitt nya hem. Men igår blev jag väldigt sugen igen - har ju klarat mig 3 veckor och har ju varit så duktig, är så glad att jag inte hade något hemma och blev istället saft och chips. Är fortfarande väldigt trött, småsjuk och känner mig lite deppig idag, tycker första vecka utan kändes bäst men det går kanske i vågor? En ny vecka och ikväll kommer alla barnen, hoppas på en bättre dag imorgon.

Här kommer lite pepp! Bra jobbat med tio dagar. Och klokt att ta all hjälp du kan få. Själv har jag fått för mig att jag ska klara det här själv denna gång. Men min plan är att börja gå på AA, måste försöka bygga upp ett nyktert nätverk runt mig. Inne på dag 2 utan nån alkohol.
Hoppas du får en trevlig lunch med dottern imorgon! Jag vet hur det är det där att ställa in saker för att man hellre vill vara hemma och dricka. Har själv försummat mina vuxna barn nåt hemskt. Och det ger bara ångest och skuldkänslor. Så gå på den där lunchen ☺
Skickar över så mycket styrka jag kan! Lycka till!

Ville bara säga det. (ny här)
Lycka i denna lång rond mot A. Jag hejar på dig och hakar på. Dag 2 här. :)

Tack Allva?
Ja nu har jag två nyktra veckor, trodde det skulle vara en kamp, tvärtom har det gått över förväntan bra! Var beredd på en boxningsrond med A-spöket men spöket har inte ens visat sig, skönt!
Den dagen kommer ju säkerligen men ju längre fram är det säkert bättre eftersom jag blir starkare för varje dag som går. Så fortsätter i sakta mak och är ödmjuk inför uppgiften att hålla mig frisk!
Ha en fin dag ni andra kämpare?

Brukar också kunna glömma allt jag bestämt efter tre glas och sen finns det ingen botten.
Det är ju så härligt att gå hem efter ett par glas, krama om sällskapet och tacka för en trevlig kväll och vakna utan frågetecken.

För att du delar med dig. Hur har veckan gått?

Dag 58-1 måndag, ser ju okul ut med "-1" i loggen. Det var en middag med tända ljus som jag valde att säga ja till. Jag tar hellre en minus en dag här än avstår det som en underbar person föeberett. Dela på en flaska vin och en kall 33cl innan. Det är jag som ska se till att detta inte är ett återfall utan se till att det är ett undantag från regeln.

Mår jättebra i min nykterhet. Är så tacksam, för mitt liv, just nu. Sommaren har varit strålande. Jag har inte mer, att önska mig. Nykter en dag i taget.

Tänkte kika in i din tråd. På en del sätt påminner vi om varandra i vårat drickande -jag hade också väldigt svårt att sluta när jag väl hade bjudit upp fru A till dans. Grejjen var att jag inte heller drack så ofta och var en person jag själv tyckte om emellan fyllorna. Men. När jag drack kunde det sluta hursomhelst. Känner igen det där med att stoppa huvudet i sanden av skam efteråt. Jag försökte alla möjliga tricks för att inte få de där karatefyllorna och ibland lyckades det men oftast inte. Så småningom började dessutom gångerna jag drack komma oftare och oftare och en känsla av normalisering att dricka för ofta smög sig på. Det eskalerade, och känslan av kontrollförlust gjorde sig alltmer påmind. Det var det som tillslut fick mig att dra i nödbromsen för ungefär en vecka sen. Jag har länge vetat att jag inte kan dricka normalt och efter noga övervägande har jag bestämt mig för att min väg nog måste förbli avhållsamhet. Med det sagt är ju inte alla lika!!!! Men om du tänker försöka dricka måttligt -var på din vakt! Sätt upp gränser för hur mycket och hur ofta/vilka tillfällen som är ok, och följ dem! Det hade besparat iallafall mig väldigt mycket problem och ångest ?

Önskar dig en fin start på veckan //aldrigsnyggt

Lektion nummer två kommer i veckan. Jag fortsätter kämpa och det går ju väldigt bra för dig 7 månader. Tror att våra problem och lusten klingar av rejält efter år.

är sällan konstruktiva, ändå kan jag inte låta bli att då och då tänka på hur mitt liv hade sett ut om... Om min hustru hade levt, hade jag varit nykter då? Om jag inte hade startat eget, hade jag varit chef då, på något stort företag? Om jag hade fortsatt köra motorcykel, hade jag fått uppleva hur det känns att stå på prispallen då? Fullständigt meningslösa spekulationer, ändå kan jag bara inte låta bli. Dessutom tror jag att man har en tendens att, i den drömvärld man målar upp, bara se de positiva konsekvenserna av en alternativ livsväg, och allt det negativa livet innehåller nu.

Om min hustru hade levt, hade jag kanske fortfarande varit alkoholist, vi hade varit skilda och jag hade haft liten eller ingen kontakt med mina barn. Om jag inte hade startat eget hade jag kanske haft ett hopplöst jobb jag vantrivdes med, som jag känt mig inspärrad i. Om jag hade fortsatt köra motorcykel kanske jag, som flera av mina vänner, hade suttit i rullstol nu. Det här är konsekvenser jag sällan eller aldrig tänker på. Livet leder en dit det vill, det är upp till en själv att göra det bästa av den situation man är i just nu. Det förflutna spelar ingen roll, det är ju överspelat, framtiden spelar ingen roll förrän den blir nu.

Jag har ett gott liv just nu, jag är nykter, jag har tak över huvudet och jag behöver aldrig undra var nästa mål mat ska komma ifrån. Jag är inte rik, men jag kan unna mig en hel del som gör livet njutbart. Jag kan fokusera på att att må bra i stället för att bara försöka överleva. Visst, jag har en del krämpor, det värker här och där, men hade jag levt för hundra år sedan hade jag stått med ena benet i graven vid det här laget. Jag förundras ibland över varför jag inte bara kan njuta av dagen sådan den är, varje dag är ju en ny chans att bygga bättre, högre och vackrare.

Carpe diem, mina vänner.

Det högsta är inte att aldrig falla utan sann styrka är att orka resa sig upp efter varje fall:)

Bra jobbat Nike:) Jag ligger hack i häl efter dig i nykterhetens tecken;) Kämpa på jag tror på dig:)

22 härligt vita dagar jippi:)