Senaste kommentarerna i forumet

Känner mig skör och i kontakt med mina känslor. De som gömts och trampats ner under månader av flykt undan. Har uttalat vad jag behöver och nu finns ingen återvändo. Det är befriande och läskigt. Jag har levt mitt liv efter vad mitt hjärta sagt till mig och det har aldrig blivit fel. Jag har aldrig ångrat några cal och ser mig själv som modig i mina val. Mitt senaste val att sälja mitt hus och flytta till mitt livs kärlek var både modigt och klokt! Jag ångrar ingenting. Det är skillnad på att sakna och ångra. Jag saknar mitt hus, jag saknar mitt tidigare enkla liv, ensam med bara min flicka. Men av det valet att leva med min man har jag lärt mig massor och min kärlek till honom är större än någonsin. Men nu måste jag härifrån, för jag måste lära mig älska mig själv igen.

Sisyfos?
Jag känner mig ensam och använd, ibland bortkastad och nyttjad. Egentligen vet jag att jag är älskad och bra. Men jag ges ingen chans till återhämtning. Ingen ro. På jobbet är jag centrum. Hemma är jag centrum. Skitjobbigt!
Men jag gör något åt det nu. Flyttar så snart jag kan. För min skull, för min mans skull och min dotters. Det finns ingen som har glädje av min stress och olycka och ingen kan hjälpa mig mer än jag själv.

Äntligen har det hänt något över tid. Jag och särbon bestämde oss ju för att ha vita helger i en månad. Detta var helg nr två och det känns så himla bra! Jag är tröttare än vanligt, hungrigare än vanligt, men känner mig mer stabil än på länge. Tänk vad alkoholen gör med en... Jag trodde ärligt talat inte han skulle kunna låta bli men det har inte varit några problem. Och jag konstaterar att han somnar vid tv oavsett... Men det är helt ok. Vi lägger oss i vettig tid, vi går upp i vettig tid. Dottern sa förvånat vid middagen igår "Dricker ni inget vin??". Där ser man, hon noterar mer än jag trott...

Jo min läkare säger att jag kan dricka, men i måttliga mängder. Drack 5 öl i Fredags, 2 kvar i kylen som ja inte rört. Tänkte dricka dom igår, men var inte sugen, drack vatten istället, vilket smakade utmärkt.

Ergo; puss-puss-puss-puss-puss & PUSS påre!

Absolut! :D

Ibland kan jag tänka att livet inte alls handlar om det vi tror. Vi tror att det är trumslagen som är grejen när det egentligen är i tystnaden dom emellan vi hittar vår sanna essens. Glad att du ville titta på länken, Leverjag!

Fast du skriver med mer humor.
Nollbira är bra bira.

... riktigt, riktigt avnjutbar dag på alla sätt och vis.

Det känns gott att ha dig här i forumet. Änglar hit och änglar dit; du är en sån fin tillgång. Opretentiöst och oförtrutet visar du stöttning och uppmuntran. Dagens ros är till dig. Vet du, jag gillar ju SL. Du påminner om henne, tycker jag. Det är en komplimang.

Stress och press på arbetsplatsen, ja. Jag jobbade ett tag (för länge) i en kultur där chefen styrde med rent psykopatisk hand. Jag var mycket nära att bli sjuk i själen. I stället fick jag tennisarmbåge, blev sjukskriven och ett annat kapitel tog sin början. Att jobba där inte både hjärna och hjärta får plats frigör en stor mängd urholkande energi.

Ja, det var väl vad jag hade på hjärtat just nu. Strax ska jag ta min bleka lekamen och mitt vinterfnasfejs ut i solglittret. Kram på dig. Just det, ja; precis som Leverjag tror jag att du är en mycket god vän. Puss!

Hej Mrs Mary!
Vi är nog starkare än vi tror.. När du så småningom tittar i backspegeln, kommer du istället att tänka: "Hur stog jag ut"?
Ja, ibland är det enda vettiga vi kan göra, att lämna det sjunkande skeppet. Det ger oss mycket skuldkänslor, eftersom vi hela tiden frågar oss, Kunde jag ha gjort mer, kunde jag ha gjort något annorlunda?
När vi innerst inne VET, att svaret är Nej!
Det är den där lilla men viktiga biten i sinnesrobönen som vi medberoende eller "empater" behöver ta till oss!
Vi ska förändra det vi kan, Och släppa taget om det vi faktiskt inte kan påverka! (och hoppas att vi någonstans får hjälp att reda ut skillnaden!)
En annan människas känslor och inre, är något som vi varken kan eller får bestämma över!
Det enda vi kan påverka, är hur detta påverkar våra egna känslor och välbefinnande.

Är du "Älskad" i det här förhållandet? Eller är du "behövd"? Det är nämligen inte riktigt samma sak!
Är det bara du som "älskar", medan din man är den som bara "behöver"?

Ja det är mina funderingar när jag läser det du skrivit
I mitt äktenskap som jag lämnade för snart 5 månader sedan, upptäckte jag att min fd man blandade ihop det här med älskad och behövd! (och ärligt talat, det gjorde jag också..)
Han ringer fortfarande och säger ibland att han "saknar" mig..
Men det är inte för att jag är speciellt "älskad" (för jag tror inte att man kan älska en annan människa, om man inte älskar sig själv!) Utan för att jag är "behövd".
Som ett "bot" mot ensamhet, som någon som tar hand om, hans känslor, praktiska bekymmer, sexliv och som en fasad i den sociala statusen...
Sorgligt nog för hans del, så har jag börjat älska mig själv så mycket, att jag inte längre vill utsätta mig för hans lögner, fyllor och svek.. För fagra ord, utan handling, har ingenting med kärlek att göra!
Ja, man kan väl lugnt säga, att sista spillrorna av det rosa glaset i mina "rosaskimrande glasögon", börjat trilla ut.. Så jag står faktiskt undrande över hur i hela friden jag kunde gå på så mycket konstigheter, under så lång tid och ständigt förlåta och sedan låta honom göra om samma sak, gång på gång.. Hur stog jag ut?
Kan nog bara förklaras med att även våra (vi medberoendes) hjärnor blir kidnappade av alkoholen, även om vi inte dricker själva.. Det är någonting med mönstret, som blir hypnotiserande..
Det är nästan som när man ser en orm hypnotisera sitt byte, och det sitter kvar, utan att röra sig, fastän det kunnat fly...
Kanske är det så, att vi empatiska människor, i alltför hög grad väljer att fokusera enbart på de få lyckade fallen? Så att vi till slut blir orealistiska i våra förväntningar om nykterhet...?
Vi glömmer ofta bort att vägen dit, har varit kantad av mycket kamp och många bakslag och att separationer ofta krävts, för att den beroende verkligen ska förstå att det är allvar! (och tyvärr många vill inte inse det ens då)
Välkomstkram/ e

Håll fast vid din övertygelse! Det är så lätt att börja tumma på gränser. Det kommer krypande och stegvis. Tänk det som så att ett HELnyktert år krävs för DITT välbefinnande. Att du ska slippa våndas över om 1 öl ska bli 10.

Fina Orka!
Jag var där, jag också. Kände mig otillräcklig. Orimlig arbetsbelastning, dåligt med stöd och måste orka. Längtade efter någon jag kunde krypa upp i famnen hos som kunde ta hand om mig. På ett sätt ganska främmande, för jag är väldigt självständig och har alltid varit, men jag kände mig så liten. Har nu upptäckt att det nog var så att jag inte tog hand om mig själv. Mitt fokus var på andra hela tiden. Det gagnar varken dem eller mig.
Så mitt budskap till dig Orka är: ta hand om dig! Lägg lite tid på dig själv och vad du vill. När jag slutade dricka började jag prioritera mig själv, kanske lite innan. Sakta men säkert så är inte livet bara en oändlig hinderbana utan ganska trevligt helt enkelt. Du kommer att lyckas, men fokusera på dina vita dagar, på det du lyckas med. Acceptera och lär dig av det andra. Stärk dig själv först!

Känner igen mig i mycket som du skriver, håller också på med ett uppbrott. Den där känslan av att ha gjort ett val är stärkande, även om mycket är mörker. Din karl kanske lyckas räta ut sitt liv, kanske inte. Du gör rätt som flyttar. Man behöver andrum. Han fick en tydlig chans och nu kommer konsekvenserna, kom ihåg det. Han kanske måste må sämre för att inse problemen för sig själv. Eller kommer det aldrig att hända.

Men det kan också vara så att du själv förändras. Hur mycket tid lägger du inte på oro? På att att bäva inför att öppna kylen? Även om han blir nykter, orkar du dra ett sträck över allt som varit? Du älskar honom säkert, jag älskar min man, men jag älskar inte den han är nu. Jag älskar den person jag vet att han är innerst inne.

Glöm inte bort att du bestämmer över ditt liv, flytta och unna dig själv att stå i centrum. Du är jättestark som hjälper honom och kastar ut alla livbojar. Du verkar göra allt du kan. Men han kanske väljer att drunkna...

Hej Jojje
Du har tagit ett viktigt beslut. Fint att ha dig här! Du har såväl erfarenhet och kunskap samtidigt vill jag gärna skriva några rader om abstinens. Hoppas det är okej. Abstinens är en stark stress. Att ta hjälp från vård är ett sätt skydda hjärnan och kroppen samtidigt som man ger sig själv lite större chans att komma ur det på ett bättre sätt. Det är sannolikt tufft nog att ändra sin livsstil och sitt beteende och att då dessutom slita sig igenom abstinens kan för många bli övermäktigt. Det finns hjälp. Hur du än vill göra så fortsätt gärna skriv här på forumet. Du är på väg!

vänligen Li-Lo
Alkoholhjälpen

Vill bara inflika, att mängden alkohol inte har någon som helst betydelse, så länge den upplevs som obekväm för dig!
Så länge hans alkoholintag påverkar dig negativt, så är det för mycket och för ofta!
Så JA; EN öl är för mycket i hans fall (i synnerhet som du vet att det inte stannar vid en utan åtföljs av fler och kanske sprit på det..)
Och ja, det kommer att bli bra, när du tar kontrollen över DITT liv, och låter honom ta ansvaret för sitt!
kram/e

Du håller på att kliva av berg och dalbanan...
Du har börjat upptäcka, att hur mycket du än skulle vilja lita på den beroendes löften, så kan du inte göra det. (det är ju alltid lättare för dem att få förlåtelse efteråt.. Eller har varit.. så de utgår lite från det)
Om ni nu kört det här mönstret hundra gånger, så betyder det faktiskt bara att det inte kommer att bli annorlunda, den hundraförsta. Och det finns INGENTING du kan göra åt det! Såvida den beroende inte själv verkligen har bestämt sig.
Så vad vill du göra med ditt liv? Och vems liv lever du?
Och det är inga garantier för att resan blir spikrak, om så vore.
Som medberoende så behöver vi faktiskt ta hand om oss själva FÖRST! Även om det innebär att vi måste lämna den beroende under en period (längre, kortare, eller för gott)
Det är lite som när man går igenom säkerhetskontrollerna med flygvärdinnan. Lita på när hon säger till mammorna: " Sätt på dig syrgasmasken själv först"! För om du svimmar av syrebrist, så kanske det inte finns någon annan som kan hjälpa ditt barn..
Nu har vi under många år hjälpt ett vuxet "barn" som hela tiden sliter av sig sin syrgasmask och ämnar fortsätta att slita av den så fort vi släpper greppet.. På slutet, har vi tom glömt flygvärdinnans ord och knappt hunnit få på vår egen syrgasmask innan vi tuppat av..
Så vad blir ditt nästa steg Blueeyes? Vilket första lilla myrsteg tar du i en riktning som gör att du gör någonting av det du gjort förut(som inte fungerat) annorlunda?
Kanske tar med barnen ut och gör något roligt med dem? Låter bli att skälla och låter tystnaden tala?(det betyder inte att man inte svarar på tilltal) Säger att du står fast vid DITT beslut oavsett ... Du behöver ett eget utrymme och få läka dig själv.
Nej, det är kanske inte troligt att han blir from som ett lamm och önskar dig lycka till (eller hux flux, tar tag i sina problem)
Det troligaste är att han resonerar som så: Om du ändå flyttar, så är det ingen mening att bli nykter i alla fall, då kan jag lika gärna fortsätta som förut..
Och då måste du låta honom ta hela konsekvenserna av det beslutet!
Däremot är det ingen nackdel att du tar kontakt med de sociala myndigheterna och uttrycker oro för hans alkoholkonsumtion. Hoppas också att du hittar en Al-Anongrupp som kan ge dig stöd. Det är en sak att skriva i forumet och jag tror att det är viktigt, men det är lika viktigt att få stöd av människor i RL, som vet vad du går igenom..

Tack för era fina inlägg! Eminin, Januari och Leverjag.
Det känns stabilt nu. Beslutet att inte dricka hemma är inte förhandlingsbart. Liksom du Leverjag, har jag mycket jobbstress och vardagsstress. Trivs ändå på jobbet nu, men jobbade ett par år på en arbetsplats där jag absolut inte trivdes med kulturen och det som premierades där. Det är jobbigt på nåt sätt att vara i sammanhang där man inte trivs och man kommer heller inte riktigt till sin rätt. Jag har också varit i sammanhang där jag varit med och förändrat kulturen på det sätt som jag vill. Tar några år och kräver allierade men jäklar vad skönt det är när en arbetsplats genomsyras av värderingar och ett arbetsklimat som man mår bra i. Det som känns viktigt när man är i sammanhang där man inte trivs är nog att fokusera på det positiva. Att verkligen förstärka det man upplever som positivt och jobba stenhårt för att vara sådan som man vill vara. Det är ibland lätt att hamna och stanna i en roll som man inte trivs i.

Just nu jobbar jag med stresshantering utan a och säga vad man vill, det är bättre utan i allafall. Det infinner sig inget behagligt lugn, det ska jag inte påstå. Men det infinner sig en planering och strukturering av hur jag ska hantera situationen. Jag känner mig också så nöjd många gånger över att jag inte dricker. Hade jag druckit nu så hade det varit en riktigt sorglig historia. Det finns många anledningar som det är och med lite vin på det hela också så hade det blivit ett jäkla trassel och jag hade inte kunnat förmå det jag behöver göra. Nu orkar jag hantera jobbstress och jag orkar finnas för mig själv och för mina barn.

Och till alla er som ff kämpar. För ett år sedan tvivlade jag så mycket på att jag skulle klara av att sluta dricka. Hade provat, misslyckats, lovat, misslyckats. Avskydde mig själv och min oförmåga. Men det kom, det funkade. Ingen rak väg... Men framåt gick det. Nån dikeskörning här och där. Men det är möjligt! Det är verkligen möjligt! Sluta inte att försöka.

Fantastiskt sakliga tips, Leverjag, som om man håller leder till att lyckas :)

Femte natten nykter blev som vanligt = ingen sömn . Men är tacksam för att jag inte är bakis , ingen ångest , klar i huvudet . På väg till jobbet nöjdare än någonsin ! Ha en bra dag alla dör ute som kämpar !! Kram

Vad jobbigt vännen ! Hade oxå tusen anledningar att dricka .... Glad ledsen fira något .... Var sugen igår men lyckades stå emot .... Tacksam för det idag då jag är klar i huvudet och ingen ångest ... Nu på väg till jobbet . Styrkekramar till dig vännen !!!

Vad jobbigt vännen !! Lider med dig . Hade oxå tusen anledningar / ursäkter att dricka . Glad , ledsen , fira något .... Var sugen igår men lyckades stå emot .... Tacksam för det för jag har inte sovit inatt men är klar i huvudet ... På väg till jobbet nu . Styrkekramar till dig vännen !!!

Bra bok.
https://www.youtube.com/watch?v=m0ANp47ncXA

Det gör ont att läsa hur du mår.
Kom ihåg att du inte är dålig.
Kom ihåg att skilja på dig, ditt nyktra friska jag och dig i kombination med alkohol och tabletter.
Då är du påverkad och det påverkar hela livet och tillvaron.
Det är inte ditt riktiga jag.

Finns det någon du skulle kunna vända dig till, berätta och få stöd av?
Så här ska du inte fortsätta.
Det går att förändra och bygga upp självrespekten och få hopp igen.
Med små steg och första steget är väl att be om hjälp?
Vara ärlig.

Som det är nu är det ju som ett hamsterhjul som bara snurrar utan att leda dig rätt.
Åh vad jag önskar att du ber om hjälp och tar dig ur det här så att du får må bra.
Det går.

Stor STOR stor kram!

Berg o dalbana. Hur många turer orkan man? Besviken.
Jag kände mig så förhoppningsfull i veckan. Träffade läkare, gick löften och många bra samtal.
Men han 'tänkte inte' utan drack en öl innan barnen somnat. Har svårt att se detta 'tänkte inte' eftersom det är allt jag tänker på.
Det har försvunnit whiskey. Men jag är ju galen... Jag börjar ju tro att jag är tokig.

Jaha. Bara att fortsätta leta boende. Ska ringa o kolla ang bostadsbidrag imorgon. Bara så jag vet.

När jag gick o lade mig igår sa han "xx det kommer att bli bra igen". Jag sa att jag vet faktiskt inte. Inte ens en vecka klarade du av att hålla vad du lovade.

Nu då?

Emenin det blev inget snöbollskrig ? det var ingen kramsnö. Men det blev pulka och en underbar stund med barnen. Som både jag och dom uppskattade. Detta skulle inte varit möjligt för någon månad sen då skulle hjärnan varit centraliserad på alkohol. Efteråt så åt vi varm soppa o knäckebröd ? hoppas allt är bra med dig emenin? Hur går det för dig?