Senaste kommentarerna i forumet

Nikotinet är väl helt allmänt så starkt beroendeframkallande, att det är väldigt få som klarar att röka utan att fastna. Själv slutade jag väl röka för ca 20 år sedan, men har faktiskt känt en kittlande lust att röka, nu sedan jag slutade dricka. Har ändå inte rört cigaretter, annat än i drömmar. Mina drömmar om att ha perioder då jag röker, är så starka att jag måste tänka efter ordentligt för att vara säker på att jag inte haft sådana perioder i verkligheten.

Lycka till med rökstoppet. Kola är betydligt godare.

nu vill jag kunna radera !!!
Meningen var att det skulle stå : Ta en koĺa till , det är du värd !

och så finns det MÖTEN !
Idag hade jag förmånen att bli bjuden på lunch tillsammans med synnerligen levande mjuka och fina människor. En väldigt snabb timme som sätter spår och goa minnen inne i mig. En mycket trevlig överraskning.
Ett sånt här möte fanns inte i min värld när jag var aktiv så jag är extra glad och tacksam att jag i morse gjorde valet att inte dricka oavsett vad som än händer.
Valet är mitt och belöningen kommer direkt !
Tack fina ni för att ni gjorde min dag till ett sånt fint minne !

Kära m,

Tack för ditt inlägg i min tråd. Du har så rätt i det du skriver och du bekräftar också det jag går och tänker på. Tack för omtanke. <3

Jag är så ledsen för din skull, att det inte är bra hos dig. Har förstått att det bland annat hänger ihop med mannen och jag ska inte spåna högt här. Jag bara hoppas att du ska finna någon möjlig lösning och att du ska få komma vidare på ett eller annat sätt.

Har det blivit bättre med jobbet? Du sa väl ifrån för ett tag sedan, om jag inte minns fel? Man kan ju faktiskt komma ganska långt, ibland, med att sätta klackarna i marken och kräva förändring. Annars kanske man ska fundera på andra jobb. Det är inte värt att köra skiten ur sig för ett jobbs skull. Det har vi ju prövat och ingen tackar en efteråt. Ingen alls.

Önskar dig en ljusning och skickar styrkekram!

Tack för uppmuntran i min tråd igår. <3

Lyssnade på Lenas avslappningstips och började fnissa när jag hörde den klara finlandssvenskan klinga i lurarna. Tänkte genast på dig.

Tack PP för uppmuntran och stöd i min tråd igår. <3

Tack för stöd och uppmuntran och råd i min tråd Lenan! <3

Var också vaken samtidigt som du i natt. Läste ditt inlägg, men var inte inloggad. Kan inte mer än att instämma i det där med att fylla hålet i bröstet. Det där jävla ekande tomrummet.

Hopppas att du får en lugn dag och att du sover gott i natt

Kram till dig

Tack för stöd i min tråd. <3

Det är visst lite mörkt både hos dig och mig just nu. Vi får ta varandra i hand och hoppas att det vänder snart.

Tänker på dig vännen

...undrade hon och tryckte in en kola till i truten. Om några dagar har jag varit alkoholfri i 1 år och nio månader. För många år sedan slutade jag röka men tyckte dumt nog att det var en bra idé att testa rökning igen - efter att jag slutat dricka. Rökte en semester vecka, inte mer. Men sen gav jag mig på det igen under en annan resa och så sakteliga var jag därefter tillbaka i heltidsrökarträsket där jag befunnit mig det senaste året ungefär. Jag insåg ganska snabbt att nikotinberoende för mig är, på samma sätt som alkoholberoendet, en progressiv sjukdom som bara blir sämre aldrig bättre.

Jag var ju på vägen tillbaka till mig själv men på något sätt har jag stoppat och klivit fel. Sedan ett år tillbaka är jag varannanveckasmamma, har skiljt mig och flyttat. Det liv som skulle påbörjas stoppades på något sätt upp och jag har låtit mig hindras av ett beroende som hindrar mig från att vara den jag vill vara. Vågar jag inte vara den där fria människan? har jag tänkt.

Nu har jag inte rökt sedan i söndags, jag står där i diket och ser upp mot vägen. Tänker att en kola kommer ju i alla fall inte ge mig känslor av skam och skuld på samma sätt som alkohol och nikotin gör....

eftersom han ju inte ens börjat försöka hålla sig nykter.Han har ju heller inte sökt hjälp vad jag vet.Det bästa i det här är att han är så hemlig.Om han skulle ha tagit nått sorts beslut eller ska börja knapra på antabus eller eller,så kommer han antagligen inte att säga ett knyst till mig.Och det ger mig ro.Jag får ju inte veta alltså kan jag inte hoppas på att NU ska förändring ske.

Jag är faktiskt alldeles nöjd i nuet med läget.Kanske att jag bäddat in mig i nån sorts låtsasbubbla.Eller att jag lyckats ta mig ur en del av medberoendet och ändå gjort ett aktivt val att han är värd det.Jag slipper ju konfronteras då han alltid super i ensamhet och under annat tak än mitt i nuläget.Vi träffas bara en gång i veckan vilket ger luft under vingarna åt mig i mitt tillfrisknande.Till slut är jag då antingen så stark att jag kan leva i detta trots att han dricker.Eller att jag faktiskt lämnar om det är det jag vill göra.
Ni därute som tycker att jag lurar mig själv och hindrar honom att trilla djupare kanske har rätt.
Jag kommer att fortsätta skriva här om min egen resa och mina egna upplevelser av denna minirelation då jag behöver vara ärlig med mig själv både då jag mår bra och när jag mår dåligt i detta.Just nu mår jag bra.

Som mt skriver - du finns och vi finns här!!

Är så ledsen att du måste utstå allt det där. Jag vet alla gånger du skrivit till mig att jag ska hålla mitt mål och det är inte alltid lätt, men försök att hålla målet, det kommer bli lättare även om det dröjer!

Kram

Min #351 i Lenas tråd, hade tydligen passat bättre här.

För säkerhets skull, alla led-lampor är ju verkligen inte röda.

Ett litet tips för alla som lider av sömnlöshet, är att läsa med rött ljus. T. ex. en sån där led-pannlampa, som Clas Olson säljer. Det röda ljuset gör att man inte vaknar upp lika mycket, som om man läser med vanlig lampa och det stör inte den som kanske ligger bredvid alls lika mycket. Inget undermedel, men kan vara en liten hjälp för den som är ljuskänslig.

Hur sover du nu, jämfört med tiden då du ännu drack?

förstår så väl att du funderar. Jag gör detsamma med ojämna mellanrum. Oberoende hur du gör vill jag just nu tacka dig för att du fanns här då 2011-2012 och säkert 2013 också... Då i min käraste forumfamilj... Du Stigsdotter, Adde, Viktoria och andra stammisar - ni är för evigt inristade i mitt hjärta. Hoppas vi ses här ibland.
Kram och allt det bästa / mt

vet du.... Jag blir glad att du har kvar din längtan... At han inte lyckats ta död på den. Hoppas du snart möter en klok och fin man som du kan dela din längtan, dina tankar, din kärlek och kanske ditt liv med. Låt det ta den tid det behöver. Kramar /mt

och vi finns här ❤️❤️❤️

Tankarna snurrar. En näst intill sömnlös natt. Jobb och resor. Krav och otydlighet. Upp och ner, fram o tillbaka. Hemma, borta omvartannat. Märklig känsla att komma hem, samtidigt väldigt skön. Tar tid att landa på mina olika bostadsorter i olika länder.
Ibland önskar jag mig bara ett vanligt jobb. Inget konstigt alls.
Just nu känns det som jag är på väg in i en depression eller att bli utmattad psykiskt. Tänker mycket på hur meningslöst det är.
Jag kan inte sova. Jag orkar inte ha en hjärna som går på högvarv hela tiden.
Vem kan hjälpa mig? Orkar inte just nu.
Alkohol är inte ett alternativ.
Varför blir mina tankar så svarta och svåra?
Kram LP

Det var väl på tiden kanske att nånting fick gå din väg, Mange. Stort, stort grattis.

Jag skulle verkligen älska att få sova fyra timmar i sträck. Eller tre. Oftast vaknar jag efter nån timme bara. Rätt tärande.

Tänker på allt vi människor har för oss för att fylla våra hål, döva våra smärtor, mildra vår ångest. Hur jävla dåligt det går. Och ändå kör vi på med samma saker igen och igen och igen. Tog nyss en stor nattmacka. Inte för att jag var speciellt hungrig utan bara för att. Bara för att fylla mig med nåt. Fylladämpadövamildra.

Jag tror att jag kan bli en harmonisk människa. Och ibland får jag för mig att det alls inte behöver ta så lång tid eller kosta sån möda att nå dit. Jag tror heller inte att jag behöver "nå" nånstans överhuvudtaget. Jag har det redan inom mig. Tjoff säger det bara en dag när jag slutat krångla till allting så förbannat och vips är jag så där. I harmoni. Ja, på nåt plan tror jag faktiskt att det kan vara så överlöjligt enkelt. Men sen har vi ju alla andra plan vid sidan av det här magiska kvantplanet som ställer till det...

Fy fan, nu ska jag upp om drygt tre timmar, hålögd, rödögd å trött. Tur att det är fredag. Klockan 22.49 i kväll skriver jag sju veckor a-fri. Man skulle kanske fira det med ett stort stycke rotselleri. Ja, eller nåt. Nattinatti så länge.

...inte berätta...är gränslöst ledsen..kom hem till ett nytt uppsving och totalt sammanbrott under ca 48 timmar
Vet bara jag kan ändra men samma jag orkar inte ens andas in in nu i gråtens ulkande....
Att man kan vara så här ledsen....orkar inte andas...
Vänder mig hit så vet jag jag finns

Med stor portion respekt och ömhet från båda håll.Jag pratade en del om mina insikter i sommar.Inte så mycket kring hans drickande utan mer om mina irrvägar som jag inte kunnat komma bort ifrån.Hur gör man när man känner att livet inte är bra längre och man inte kan sätta fingret på vad.Jo man stannar upp och försöker se.Men se vad? Men i sommar har jag tvingats och yckats till en del insikter i alla fall som faktiskt bara gäller mig och inte honom.Det kändes bra att få dela det ikväll.En dag i taget..

Jag kan längta efter det mysiga och underbara som jag och exet hade - i början vägde det fina upp allt det hemska. I början var han den mest fantastiska människa jag någonsin träffat. När han blev arg på mig så önskade jag att jag aldrig träffat honom och jag ville bara fly, men ßedan var han så snäll, så omtänksam, så ledsen och kom med presenter osv och då lindrades ju det dåliga och det bra övervägde det andra... Och jag kan längta tillbaka till det fina - jag önskar ju att vi hade kunnat ha det så. Vi pratades vid i telefonen ikväll, om barnen, och en del av mig vill bara be honom komma hit, vill bara vara nära - men jag vet att det inte är en bra idé. Jag vet ju att han inte ändrats, han vill fortfarande rätta till mig, styra upp mig och jag vet ju att vi skulle säkerligen falla in i gamla mönster om vi hade försökt igen, men när kar ensam så längtar jag lite efter närhet, någon att komma hem till, någon att dela glädje och sorg med, någon att finnas där för och som finns där för mig...
Jag hörde på omvägar att han träffar någon ibland, och det känns okej. Men jag vill också ha någon att dela saker med...