Senaste kommentarerna i forumet

Säljaren har löst lånet och vi kan flytta in på riktigt.

Att du fått livsgnistan tillbaka. Alkoholister sviker alla oavsett det är frun, barnen, bröder eller kusiner. Det är klart att er son saknar pappa. Beroende på ålder får man ju prata med honom om hans pappa. Förklara att det är en sjukdom, att er grabb inte kan påverka detta och att det inte är hans fel.

Du är inte helt fel på det. Jag har varit iväg med jobb och GIVETVIS passade jag på att ladda upp med ett par garnnystan. Nu åter hemma och det känns skönt. Längtar efter helg. Hur är det med dig? Long time no see!

Jag hade utan tvivel mer än dubbelt upp kunnat vara utan den där fyllan. Jag är på ett vis tacksam att fyllan bekräftade min alkoholism så rejält. Samtidigt så är jag lite oglad och skraj att det var så okontrollerat, jag trodde att det skulle vara en skön känsla med några kalla pilsner att filosofera över.
Själva fyllan var otroligt överskattad men jag vet inte riktigt hur jag ska ställa mig till underordnad, förstår nog inte riktigt.
Det fanns liksom inte en längtan över att bli full. Det var nog mest en längtan över lugn och harmoni, reflektion, analys på nåt vis.

Troligen så har kanske det undermedvetna i veckan planerat i smyg. Vi har varit på restauranger varje kväll där det varit normal måttligt intag från alla. Jag noll intag.
Inga problem överhuvud taget.
Jag vet inte om jag svarar på din fråga?
Nu trippar jag vidare på lätta fötter.
Söndag den 2 nov. är bara några dagar bort. Så otroligt sjuk jag var då!
Idag har jag varit ute i skogen och sprungit i de brantaste backar och djupaste lerpölar i den svenska myllan.
Bättre än så kan det ju inte bli?
Som jag mår nu skulle jag alltid vilja må. Nöjd av prestationen, luften, energin. Tolerant och förstående, ingen stress inombords (bara lite kanske)
Det är mitt verktyg för att må bra. Önskar även att jag kunde må så här utan den fysiska ansträngningen. Kanske det går om jag börjar meditera.
Det blir mitt nästa mål.
Sköt om er alla därute!

LP

Du var inte tvungen att resa ända till Uzbekistan för nåt garn eller så?

KRAM!

fina Flygcert för att du skänker mig en tanke ♥

Jodå allt är nog hyfsat ok men jag börjar känna av pressen iom kylan och mörkret. Och jag är ju ingen ungdom längre så allt måste få ta sin tid utan att jag sätter min hälsa på spel. Och jag är innerligt tacksam för att jag har en stabil nykterhet med bra verktyg och bra kontakter att stötta mig mot.
Jag är ibland förundrad över hur jag klarat de sista kaosartade åren utan tanke på alkohol, tidigare hade jag avgjort gått in i dimman och bedövat mig helt och mitt usla mående som var tidigare så hade jag inte överlevt en fylla.
Idag börjar Loy Krathong i Thailand och jag önskar så att jag kunde vara där och njuta av blommor, ljus och fest. De kan konsten att festa dessa thailändare :-)) https://www.youtube.com/watch?v=P8dFE7sMsHE Men jag njuter på avstånd !
Jag tog ledigt en dag häromsistens och var på en föreläsning av experten, kunnaren, halvguden (!!) Craig Nakken. Förmodligen hans sista framträdanden i Sverige pga ålder. En mycket givande föreläsning och som av en händelse sammanfallande i kölvattnet av Djävulsdansen. Många behandlingshem har föreläsningar som är gratis och som är väl värda att vara med på. Ha lite koll på dem !!
http://www.valbo.nu/forelasningar/vad-hander-i-familjer-nar-missbruk-fo…

Jag har inte hängt med på forumet sista tiden mest beroende på att jag inte kom in öht :-(( Annars brukar jag läsa valda delar och, numera sällan, kommentera när jag känner att jag kan tillföra något. Aktiviteten går upp och ner men det viktiga är för mig att inte släppa kontakten. För hur det än är så måste jag påminna mig och inte glömma att jag är en alkis. Just det är min största fara. Jag har ett par vänner som fick för sig att de var friska och båda har ett satans jobb att komma tillbaka till livet igen. Och jag vill inte tillbaka till misären igen. Nu ska jag läsa lite i din tråd flygcert och tack igen för att du tänker på mig ♥

... men vafan - 83 år! Fast det var kanske jobbigt bara den första hälften eller nåt och så blev det ett magiskt äventyr sen. Hoppas så.

Pusspuss!

... ord och formuleringar på anhörigsidan, Ullabulla. Dom kunde lika väl vara hämtade från beroendesidan. Same-same, but different, liksom. Tycker det är en av forumets storheter. Man ser likheterna i stället för motsatsen och på så vis blir det också lättare till förståelse. Tack för dina rader, Ulla. Vi får fortsätta tänka, reflektera, formulera, våndas och hoppas, inte sant?

:)

/L

Känns som så.
:)

Kram.

/L

Precis just i dag, just nu, undrar jag. Kram på dig!

/L

... hur det gått för dig den här senaste veckan. Oavsett hur, lämna gärna ett litet livstecken om hur du mår. Stor, varm kram!

/Lena

... träning och annat i ditt liv, Pontus? Skriv gärna en rad.

Kram på dig!

/Lena

Hur går det för dig?

Kram!

/Lena

Ett litet livstecken, kanske?

... hur går det med huset i höstmörkret?

Tänker på dig och hoppas allt är okej?!

Kram!

Tack Ullabulla.
På flera sätt är han snäll och fin mot barnen, men det är också allt de där manipulerandet, de hotfulla sakerna - både sådant som jag hör barnen berätta, det jag ibland ser vid överlämning, det soc konstaterat i samtal med barnen och även med pappan...
Önskar att jag kunde se in i framtiden...

Barnens pappa alltså inte mitt drickande ex. var dålig mot mig i relationen på många sätt.Elak kontrollerande och hotfull.Men aldrig mot barnen.Där var han kärleksfull och varm.Allt blev liksom riktat mot mig.
Sen brast han en del praktiskt med mat och annat men i det viktigaste,dvs bekräftandet och närheten var han bra.Jag har framför allt de första åren slitits mellan att kräva enskild vårdnad och inte men alltid fått rådet att inte göra det.Just för att barnen behöver båda föräldrarna osv.Och för att man orkar bättre som frånskild förälder om man är två att dela på ansvaret.Men om du vet att han kränker barnen på samma sätt som han kränker dig då har du ju svaret.Inget barn ska behöva bli kränkt eller ifrågasatt under sin uppväxt.

Att skriva på alkoholhjälpens forum kommer med stor sannolikhet inte att vara tillräcklig hjälp för dig. Har du sökt någon annan hjälp? Vad tror du att du skulle behöva för hjälp?
/magnus

... och jag vet inte om jag har helt fel...
Barnen är alldeles lyckliga, den store är rätt arg emellanåt men ändå på ett helt annat sätt och mycket lugnare. Har jag fel?? De kanske inte alls är så påverkade av allt som jag tror...? Och samtidigt så tänker jag på min samtalskontakts ord: "ett barn som kränks av en förälder slutar inte älska den föräldern, barnet slutar älska sig själv" - pappan älskar sina barn, och han gör många fina, bra saker för dem - men han gör också många saker som sätter tvivel och oro i huvudet på dem. Ska det behöva vara så?

God morgon,

Fortsätter det åt rätt håll?

Kram

God morgon Moan,

Läget?

Kram

God morgon vännen,

måste instämma med Lena. Syresatt var ett bra ord.

Idag var det kyla i min del av världen. Ganska kallt - men vad 17 - det är ju november, så vad tror man. Fick leta fram barnens vinterjackor. Kurar nu på kontoret med stor, bylsig kofta och en balja med rykande hett te. Jag har faktiskt inget emot hösten, slasket och mörkret. Det är mysigt fram till jul, tycker jag. Däremot fullkomligt tvärdör jag i februari. Alla är sjuka, energin är slut för länge sedan, inga helgdagar att se fram emot och oändligt långt till våren. Men nu är det helt ok för min del. Blir lite styrkt av att höststormarna tar i så takpannorna skallrar. Skulle vilja låna Kia som fotvärmare. :-)

Önskar dig en riktigt fin dag vännen!

men inte på samma sätt.Fick tag på småberusad x igår.Jodå han ville gärna komma ,läs idag och jag ska bjuda på middag.Ser ändå fram emot kvällen och han måste ju vara körbar dvs nykter för att komma hit.Säkert också planerat från hans sida för att kunna gå på arbete i morgon.
Dvs han använder mig som en nykter språngbräda till i morgon.Men det må vara hänt och känns ändå positivt.
Vi får se om kvällen blir av och jag tror minsann att det blir bio för ullabulla om han inte kommer.För att ha ett alternativ istället för att slippa sitta och känna mig så övergiven som jag ju då faktiskt är.

Och det verkar vara precis samma resa vi medberoende gör när vi lämnar/blir lämnad av alkoholisten.Först någon sorts insikt i att det inte funkar,sen en panik,sen en sorg.Sen en vilja att gå tillbaka till drogen/alkoholisten för att det var ju så mycket lättare(not).Allt detta för att slippa gå igenom det du nu är mitt i.Tristess vanmakt en känsla av att sitta fast i bojor och inte komma vidare.Sen ångest av allt som blivit undangömt i vrårna som börjar kika fram osv.Märkligt och oväntat att vi är så lika i våra resor.Drogen är ju iofs densamma dvs alkoholen.Även om vi då fastnar i personen och inte själva alkoholen.Hoppas du spjärnar emot med allt du har.

Oj hahaha kolla Nyman gjordes om, kul va ? Du, det är så här det är vet du. Läs min berättelse om den lilla flickan :) <3