Senaste kommentarerna i forumet

När spriten är slut dricker jag handsprit
fylla ä-lskar jag

Föra julen var bara kaos....
Visste att han skulle flytta på annandagen,men vi hade inget sagt till yngsta sonen på 15-år bara stora sönerna visste.
Det var en fruktansvärt jobbig dag,gick inte att hålla skenet uppe.
Orkade inte ens försöka...han var sur redan när vi kom till syster för att det bara fanns 3,5%öl.
Var arg på mig och trodde jag styrt upp det...precis som om dom inte märkt att han har alkohol problem.....
Ser inte fram emot Julen igår,men samtidigt vet jag att det blir en jul utan oro.....
Allting går sakta men säkert mot en skön tillvaro utan oro,ångest och maktlöshet.
Jag har verkligen insett att jag inte kan påverka eller har någon skuld i hans drickande alls.
Det sim är jobbigt är min ilska gentemot honom för allt han har skadát främst yngsta sonen.ämen jag är så stolt att jag hade kraften o styrkan att lämna tillslut.....det finns ett annat luv fast det känns så läskigt och overkligt efter våra 28-år tillsammans.

<3

Har väl alltid haft svårt att stå ut när det är svårt att stå ut. Men jag fattar ju att det skulle vara idioti att slarvsupa till nu. Att det finns stora vinster att hämta hem även framöver, efter ännu längre tid som a-fri. Kanske är det med nykterheten som med meditation. Man mediterar och mediterar och fan också, det händer ju inte ett skit. Men så plötsligt händer det! Ja, typ så. En annan grej jag tänkte på i dag är följande: När jag dricker för mycket/för länge så öppnar jag dörren till ondskan. Det kan ju låta pompöst och religiöst men det är banne mig så. Jag öppnar dörren till dåliga energier, gör mig mottaglig och sårbar för ickekvalitativa tankar, rädslor, mentala surdegar och onda energier. Det ligger en himla poäng i att hålla sig nykter bara för att inte ha sån skit liggandes precis framför ytterdörren till sitt sinne. Svamlar jag nu så hav överseende. Och ta emot kvällskramen min. Funderar på att dra mig tillbaka till mitt gemak.
;)

/L(ångt ifrån färdig med mig själv)

... att läsa det du skriver. Det känns ... ah, hitta ord ... syresatt, kan man säga så? DU känns mer syresatt. Det tycker jag är bra. Stark, styrkt och syresatt. Så.

/L

Japp. Så är det. När det nynyktra rosa skimret har lagt sig, så kommer vardagen även här.

MEN det är då vi inte får ge upp. För det är DÅ som vi verkligen kan börja jobba med oss själva. Det är då som vi börjar inse varför vi drack, vad vi ville glömma och fly ifrån. Det är obehagligt, trist och inte särskilt kul.

Men jag tror ändå att det är den enda vägen som finns. Att arbeta sig igenom det tunga, trista och svåra. För där emellan, så kan vi äntligen känna glädje och lycka, som vi aldrig gjort förut. Att sluta dricka är vägen mot ett helare liv. Inte glömma det.

Kram

Kolla min #57 (skriven dag 49) och där omkring. Jämför sedan med min senaste. Kanske det kan ge dig hopp

.

Härligt Stingo!

De där stråken av lycka... De flimrar förbi - som eldflugor om natten.
I början fattar man inte riktigt vad det är.

Men med tiden blir stunderna allt fler och fler.

Ja, du fattar vad jag menar. Att känslan kommer spontant, av sig själv, utan hjälp på traven. Gött! Och rätt åt dig! :)

Kan meddela att NA-öl funkar utmärkt i vårt hushåll, hade ju lite funderingar kring dom tidigare. Men det är ett skönt sätt att förgylla en vardagsmåltid tycker jag och så innehåller inte NA-öl så djävulskt med kalorier heller och hur som helst inte i jämförelse med starköl. Gillar kolsyran och "tyngden". Så det var en trevlig upptäckt.

Drygt 100 dagar... Ja du, kära Stingo. Jag plaskar ju på i min 47:e men håller mig flytande utan större åthävor. (Varför kommer jag att tänka på ölmage helt plötsligt?)

Fortsätt må.

/L

Körde hem 300 km från en arbetsresa idag, kom iväg i god tid och vädret var, nja inte direkt soligt, men i alla fall ljust och klart. Motorvägen var tom och bra musik på radion. Plötsligt genomsköjdes jag av ett häftigt lyckorus, ren och äkta glädje. Jag hade just klarat av två krävande projekt på en gång, gjort långa dagar, men också fått göra fältarbete och mera praktiska grejer, efter alltför mycket papperspushande på kontoret. Hemmavid har stämningarna lättat flera grader... Mitt i det där slog det mig, att jag inte kan minnas när jag känt sådan spontan glädje senast. Vid närmare eftertanke, så är det något jag till och med medvetet reflekterade över, medan jag ännu drack. Att jag en längre tid haft svårt att känna glädje i situationer där jag tidigare kunnat vara riktigt lycklig, i naturen, på havet, på stugan... Då förstod jag bara inte vad den verkliga orsaken var.

Lena skrev nyss att alkoholhjalpen.se rekommenderar minst 90 dagars nykterhet. Jag har nu drygt 100 bakom mig och först nu fick jag ett kort ögonblick återuppleva en känsla, som för länge sen kom helt naturligt för mig. Det är nog som de säger: "ett misbrukarliv är ett glädjelöst liv" och vägen tillbaka är betydligt längre än 3 månader.

Tack, PP.
:)

/L

... av alla möjliga saker man kan ta till när man känner att man behöver ta till nåt. Vi kan ju alkoholen vid det här laget. Vet vad den gör med oss. Och det är ju det som är grejen. För jag vet ju också att den erbjuder en flyktväg, en bakdörr, att den luddar in min tillvaro i mjukt bubbel. Raka vägen in i snugglet från vardagsmöglet.

Hade du lika gärna kunnat vara utan den där fyllan? Menar väl så här: Är du kanske lite tacksam över den erfarenhet du gjorde i och med fyllan men att själva fyllan i sig var underordnad och overrated?

/L

Alltid lika trevligt, när ni som varit länge med tittar in.

... och när jag väl sätter mig för att skriva ner några rader om egna tankar och reflektioner kring allt detta så är det som bortblåst. Men jag tänker fortfarande på LillPer, som gick ur askan i klarhet. Undrar hur jag själv skulle resonera kring ett sånt här oplanerat återfall. Ja, jag kallar det så eftersom jag inte bestämt mig för att vara nykter resten av livet, inte heller hur länge jag ska fortsätta vara nykter. Fortfarande tar jag bara dag för dag. I dag är det till exempel dag 47. Jag vet att det blir en dag 48 och en dag 49 men längre än så går jag inte. Vet egentligen inte varför, men så länge det funkar för mig så ser jag ingen anledning att ändra tillvägagångssätt. Alkoholhjälpen råder en att vara alkoholfri i 90 dagar och okej, då är jag halvvägs. Men i alla fall, hur skulle jag resonera kring ett oplanerat återfall? Att jag super till på felaktiga grunder en kväll då jag egentligen tänkt mig vara torrlagd. Skulle jag känna det som att nu har jag fan raserat allt jag byggt upp? Skulle jag orka ta nya tag? Man vet inte innan. Man vet efteråt.

Nånting jag längtar efter är den här energiboosten många vittnar om. Själv går jag omkring rätt trött och dränerad i tillvaron. Förkylningskänsla. Sover rätt risigt. Mår rätt beige. Inte alls deprimerad eller så, nä, bara lite jaha, nu var det nästa dag då. Och eftersom jag ser mig själv von oben finner jag det som nån slags lustifikation att jag trodde allt skulle fixa sig bara jag slutade dricka när det som hände var att bara startskottet gick av just då.

See'ya, friends.

/L

Njut!

... hur exet växlade som om han var olika personer. Och alla hemska ord, elakheter osv gjorde att jag gick som på nålar. Jag var galet osäker på hur jag skulle klara mig när jag flyttade, var osäker på om jag verkligen gjorde rätt, om jag bara överdrev, osäker på om jag skulle Klara mig ekonomiskt, ja - osäker på det mesta! Men det har gått vägen.

Och alla är ju olika, men självklart förstärks ju saker av alkoholen, och kanske är han inte elak egentligen, eller så är han det - mitt ex manipulerar, vänder på det jag och barnen säger i väldigt stor utsträckning och han har varit nykter i typ 2 år...

Kram till dig! Förstår att det är kämpigt när du är mitt i det.
Innan jag hade bestämt mig för att flytta, men ändå planerade på alla sätt för att jag skulle flytta, så köpte jag en present till mig själv - en ängel som jag lät expediten slå in och så lämnDe jag den hemma hos en vän och lovade mig själv att jag skulle spara den och öppna när jag hade flyttat - nu står min ängel här bredvid mig och stärker mig!

November och Februari är de månader jag skyr. Alltid mörkt, blött och kallt. Vill ha vår och värme

Din kompis har ett klart beroende. Det är inte normalt att ta en grogg innan jobbet. Hon har ett klart beroende. Sedan gör hon som de flesta, förnekar och bli arg. De som alltid blir fullast ofta brukar ju ha ett beroendeproblem. Du kan tyvärr inte hjälpa henne så mycket eftersom hon lever i förnekelse. Bry dig kan du alltid göra men att få henne sluta dricka måste hon knäcka själv. Hintar kan man ju ge

Inlägg som ditt behövs för att visa att man kan leva mycket bra utan alkohol.

Jag ser inte ditt experiment i lördags som nåt nederlag eller som ett fall tillbaka. Jag har en stark känsla av att du har fattat galoppen, att du inte kommer att göra om det. Man
behöver tyvärr en del smällar för att bli klar med skiten. Det är ingen enkel match det här fast det nu i efterhand känns alldeles självklart. Det här gör dej bara starkare i din övertygelse. All respekt till din fru som klarade att ta det på ett bra sätt. Jag är/har varit medberoende också så jag vet att det inte är enkelt för henne heller.

Om alkoholen hade varit lättare tillgänglig här så vete sjutton hur det gått för mej. Jag tror nog vi behöver monopolen.

Imorgon 6/11 kl 15 ska den ena säljaten sälja en fastighet och lösa in de 40000kr som saknas. Jag hoppas att allt går igenom imorgon. Idag blev jag även totalsågad av mina kollegor. Imorgon ska jag också hålla i extrainsatt årsmöte för Lärarförbundet i den kommun jag jobbar i.8 anmälda varav 4 från styrelsen.

Hemma i vårt varma hus efter lång resa. Lagat en god middag till familjen när de kommer hem efter sent jobb o skola.
Skönt och tryggt att vara med människor man älskar.
LP

Trevligt att höra av dig. Kanske min upplevelse i lördags får någon att tänka efter lite extra innan de greppar flaskan. Jag hade en tanke där i butiken att detta skulle inte ske om jag var i Sverige nu. Kanske Systembolagets monopol ibland räddar en o annan som riskerar hamna snett just i stunden?
Jag är mycket glad för din lycka o framgång Santorini.
LP - uppe på vagnen igen och lite visare utan tvekan.

Jag blir så glad när jag läser hur bra det går för så många nu! PP och LP, Buzzz, Stingo, Fenix, Konstnären, Muränan, Tjalle, Lexi, kanske fler men jag har läst just era inlägg. Ni är alla på rätt väg, underbart. Jag läser inte så ofta och skriver ännu mer sällan men ibland letar jag efter era namn. Tänkte att det är bäst att jag skriver i min egen tråd.
LillPer, jag blev särskilt berörd av ditt inlägg om hur plötsligt man kan falla och det du skriver om signalerna. Jag känner så väl igen det från mina tidigare försök till nykterhet. Nu har jag alltså varit nykter i snart 2,5 år, det är otroligt. Jag känner mej rätt så säker nu, så länge jag med bestämdhet vet att jag aldrig ska dricka igen. Men steget kan vara så otroligt kort om man börjar släppa in tankarna. Innan jag nådde hit så har jag ju faktiskt kämpat för nykterhet i åratal. Längre och kortare perioder. Och just det där, att man kan se efteråt att det skulle barka av. Tex ett av mina sista återfall innan nykterheten. Jag var övertygad om att det var för gott. Jag hade verkligen nått botten, brutit lillfingret och slagit en blåtira i fallet. Jag hade enorma skamkänslor och ångest. Ändå, efter ca tre veckor så ville mina gamla föräldrar att jag skulle köpa en låda vin åt dom, det brukar jag göra ibland. Jag skulle besöka dom på lördan och kunde handlat då men istället for jag till systemet på fredagskvällen. Lika bra att köpa då. Vad händer? Jo jag gick till bilen som stod i garaget sent på kvällen och tog in boxen. Efteråt vet jag att det var ett undermedvetet planerat val att handla.
Numera kan jag ha alkohol hemma, min man dricker ju fortfarande. och ju längre tiden går desto mindre är risken att detta skulle hända, mest för att jag inte ens vill ha. Konsekvenserna står så tydligt för mej. Insikten att jag aldrig kan dricka igen och att jag faktiskt inte vill. Jag är stolt över att vara nykterist. Jag kallar mej inte för det men jag skäms verkligen inte för att säga att jag slutat dricka eller att jag inte dricker alkohol. Folk får tro vad dom vill, jag bryr mej inte ens om det längre. Det som var ett sånt bekymmer det första halvåret.
Jag önskar er alla lycka till och god fortsättning!