Senaste kommentarerna i forumet

är det härligt att kunna skriva," i dag blir det inget i alla fall". Bättre början kan det inte bli när du vaknar i morgon, kanske har du fått mersmak för en dag till?
Heja dig Buzz, jag har också som mål att återigen ha ett långt uppehåll, gärna for ever...

är vad du ska vara Ghost!! Vad stark du är som står emot trots att suget infinner sig. Njut av din resa!

Tack för att du tog dig tid att läsa och svara på mitt inlägg, det betyder jättemycket för mig!

Det du skriver är precis som mitt liv ser ut nu. Jag vågar inte ta hem varken bekanta eller familj då jag skäms så otroligt mycket över min situation. Jag ägnar heller aldrig någon tid på saker som gör mig glad, handlar inte ens saker åt mig själv då vi har en tajt ekonomi och mycket av pengarna går till hans beroende.

Jag vet egentligen att jag inte har något med hans beroende att göra, det är hans problem, men det är så svårt att fokusera på något annat. Jag tar åt mig av allt han säger och gör tills mina skuldkänslor äter upp mig inifrån.
Det känns som jag bidrar till hans drickande och försvårar livet för honom. Jag vet t.ex. att han är ledsen över att vi inte är intima längre och jag tar på mig skulden då min sexlust är helt obefintlig i nuläget.

Jag är så arg och frustrerad på mig själv, så trött på denna jäkla "offerroll" jag spelar.

va fasiken gör ett glas vin (det blir dock inte ett, utan tre glas), nu när jag varit nykter i två dagar.

Jag brukar försöka när suget komma,stanna upp och tänka till några sekunder, är jag verkligen såååå sugen? Oftast hjälper det, för jag tror att det också är en ovana, inte bara ett beroende. Jag brukar också tänka va härligt det blir att vakna nästa dag och känna: Yes, jag drack inget igår. Och tänk va gott kaffet smakar när man inte drack kvällen innan. Jag brukar gå in och läsa här och även skriva av mig i min tråd. Skriver jag att jag inte ska dricka här, så känner jag mig lite "tvungen" att sköta mig.

Drog en meddelande på kik förresten :-)

Bra ämne, rastlöshet och "har inget bättre för mig" är en fälla för mig med.
Jag brukar låsa upp mig på olika evenemang på kvällarna (alkoholfria), så jag inte hamnar ensamen hemma...

Om du tänker dig själv som en person,och han som en annan om du klarar det.
Fokusera på att du faktiskt är en egen person trots att du på många plan är beroende av honom för att orka leva med tanke på din ångest och din isolering.

Om du klarar att separera dig från honom utan att gå sönder invärtes så har du kommit en pytteliten bit på väg.
Det är tyvärr det som ofta händer när man blir medberoende.
Man sitter på så många plan ihop med den andra personen och tror sig vara helt hjälplös om man skulle tvingas lämna.

Om du inte tänker tanken lämna än,utan bara försöker bygga upp dig själv så långt det går.
Jag kan dra en parallell.
Jag var i slutet av min relation med min aktiva alkoholist nästan oförmögen att göra minsta lilla sak för min egen skull.
Äta på restaurang,gå på bio,ha kul tom så enkla saker som att köpa något gott för egen del blev svårt.
Jag hade ingen rätt att må bra och om jag (fy på mig) nån gång lyckades så kom alltid skuldkänslor för att jag på något sätt lyckades må lite bättre.

Vi har som riktigt sjuka medberoende ingen rätt att få må bra,då kommer sankte per,gud eller djävulen eller bara livet att slå oss i skallen med något hårt.

Om du lyckas med detta första enkla( mycket mycket svårt,jag vet) att särskilja dig från honom på några punkter.
Kanske med att lägga in långpromenader med hunden,eller se en bra film eller vad som helst.
Då kan man efter ett tag uppleva några minuters välbefinnande och så att säga stärka det egna jaget.

Det är en mycket lång uppförsbacke och man trillar allt som oftast ned igen.
Men om du får till rutiner som du skapar för din egen skull och som inte har något alls med honom att göra och hans drickande så kommer du så småningom att ta några pyttesteg åt rätt håll.

Försök släppa allt som har med honom och hans drickande åt sidan.
Du behöver inte vända honom ryggen.
Men försök se det han håller på med som hans problem och att det ska beröra dig så lite som det bara är möjligt trots att ni bor under samma tak.

Så småningom kanske du får nya strategier för hur du ska bete dig när du eller han mår dåligt.
Du kanske tar din hund och går ut genom dörren när du ser att han är onykter.
Du kanske har någon väninna eller släkting som skulle ta emot dig någon timme så du får lite rast från det liv du lever.

Att lämna en alkoholist är mycket svårt och man sitter fast på så många plan.
Så mitt råd till dig är detta lilla,börja bygg dig själv och tro dig vara värd något mer,oavsett om du lever kvar i relationen eller inte.

Jag kan som parentes säga att igår bjöd jag två väninnor på middag(helt omöjligt förut) vi åt och drack och gick sen en pubrunda (helt omöjligt förut) Jag tog en taxi hem när kvällen var slut och sov med mina fina hundar i sängen.
Jag har också startat upp en ny relation nu efter över 1,5 år och mår förhållandevis bra.
Och vi levde tillsammans i 20 år.
Så det går,men det är tufft.
Läs gärna min tråd om du vill.
Lycka till och välkommen hit!

Bra jobbat!

Ett par dagar utan A och jag är så sugen på godis, chips, pizza allt jag i vanliga fall inte äter!
Och så är jag trött! sömnig ?
Men jag är nykter och kommer att vara det hela kvällen!
Kram

Tack för era kommentarer, det är skönt att veta att man inte är ensam.

Tänker att en öl i onsdags inte är någon men det stämmer inte. På dag 4 men kvällen blir svår. Det är den mentala biten som är svår men jag känner mig rastlös i kroppen.

Det stora frågan är: -Hur kan jag skaffa Baklofen åt min anhörig?
Jag har hört talas om det ute i samhället men inte träffat nån som använder Baklofen.
Skulle gärna vilja få min anhörige att prova i och med att han säger mellan
drickandet att: han vill inte vara sån. Han har kramper i benen sedan många år.
Jag tror att i botten för missbruket ligger i att han har ADHD sedan barndomen,
han är 60 nu.

inte den duktiga.
Någon särskilt fin människa känner jag mig inte som heller.
Som vanligt bland oss som missbrukar så är jag självisk. Det har jag insett för länge sedan.
När jag dricker är jag dessutom ledsen, grinig, snarstucken, trött och framförallt osocial. Vill bara vara ifred.

När jag lyckades med mitt långa uppehåll var det för att jag gjorde det för mig själv, och ingen annan.
Att mina nära och kära också mådde bra av det fick jag som en underbar bonus.
Och nu tänker jag så klart på att de mår dåligt, men det är spriten som är nummer ett, annars skulle jag ju inte välja den framför allt annat. :(

Om jag fick önska fritt skulle jag be om hjälp, få komma bort från allt en månad eller så och bara jobba med mig själv. Läsa, meditera och vila kroppen.
Få verktyg från människor som vet vad de pratar om. Inte AA, det har jag provat på, och blev avskräckt (skrivit om det tidigare).
F_n vet hur det ska gå till bara.

Tack för att du svarade. Kanske jag vaknar till i huvudet av att ha några att utbyta tankar med?
Idag blir det inget i alla fall. :)

//Buzzz

Jag har skrivit om STOP metoden i min tråd. Kanske en metod som kan hjälpa? ?

Stanna upp!
Just när man är i färd med att svänga in på systemet/ skruva upp vinkorken/ sprätta upp ölen.
Tänk!
Vad hände just innan? Vilken tanke? vilken känsla? Vem styr mitt liv? Jag själv eller mitt beroende... Jag är smartare än mitt beteende och mitt beroende!
Omvärdera!
Vilket beteende kommer jag att må bäst av? Kan jag välja att tänka och handla på nåt annat sätt? Finns det en annan lösningar?
Pröva ett nytt beteende!
Det jag har gjort hittills har inte funkat bra. Istället för att hacka på mej själv över dålig karaktär så provar jag nåt nytt. Dricka The, duscha, ringa en vän, läsa i forumet, skriva....

Det här är tankar ur en bok "Helhetsmetoden" som egentligen handlar om att ändra sitt ätbeteende, men jag tycker att samma metod kan hjälpa oss med alkoholberoende. Värt att prova tycker jag ?

Tack farmor, jag mår bra och det går fint :) Vi har gäster nu, men det ska funka, jag känner att jag är beslutsam. Det är skönt.
Sisyfos, jag förstår. Känner att jag heller inte är redo att gå all in, men har bestämt mig för att göra detta om min plan inte funkar.
Fika är bra :)
De kommande veckorna kommer att bli en utmaning för mig! Jag ska försöka skriva av mig här, lire som en dagbok när jag får tid. Fint att ni tittar in här och skriver ibland, även om jag inte är så aktiv i andra trådar. Tack, er omtank värmer ?

Söndagsbetraktelse..
som börjar med en fundering över "känslan" som ibland skulle vilja vara mer förlåtande och storsint, men där ilskan ligger i vägen..
Ilskan stampar med foten och säger: "Det är orättvist"..
Ändå vet jag ju att livet inte av mig (inte subjektivt, utan objektivt) kan uppfattas som "rättvist"
Lika lite som när barnet ser ett annat barn mumsa på godis eller glass, tycker att det är rättvist, att inte ha själv, och inte få smaka.. Men det inte vet hur det ska bära sig åt, för att be om det..
Kanske är det därför många alkoholister är så snara att tycka att allt är "orättvist".. De vet inte hur de ska bete sig för att få frid.. För att be om förlåtelse, för att be om att få hjälp..
En hjälp de egentligen innerst inne både vill och inte vill ha.. För det innebär ju en förlust.. Både av alkohol och prestige..
Den där sista spillran av "stolthet" de skaffat sig som en sorts kuliss mot omvärldens fördömande..
Ungefär som "syndaren" som inte kan kliva in i en kristen gemenskap, innan de blivit "bättre människor".. ( och vi vågar inte öppet erkänna våra beroenden, förrän vi gjort oss kvitt dem.. eller åtminstone kommit en bit på väg)
Kanske är det också därför vi människor i våra egna huvuden "räknar ut" hur våra problem ska lösas och sedan presenterar den färdiga lösningen för Universum/Gud/ Alltet/Kosmos (eller vad vi väljer att kalla en högre makt) medan vi ber om hjälp med det som är så ofattbart stort att vi inte ser lösningen på det själva..?
Ofta innehåller vår "färdiga" lösning komponenter som pengar, en evig kärlek (i form av en viss person), ett visst arbete, en viss bostad, viktminskning på x antal kilon, fri från vissa "beroenden/vanor" som vi vet påverkar oss negativt (åtminstone vår ekonomi, våra relationer, vår hälsa..) etc.
Saker, personer, händelser som egentligen inte ens kommer i närheten av den Högre Maktens "näst bästa" för oss..
Dessutom är vi inte beredda att lyssna på de råd vi får om hur vi ska åstadkomma det här, utan vi sätter oss ner och förväntar oss att det bara materialiserar sig framför våra ögon (eller näst intill..)
Jag vet inte HUR många unga människor som varit i kontakt med spåmän/spågummor och sedan pausat sina liv, när de fått beskedet, att de ska möta den stora kärleken de drömt om..
Istället för att fortsätta att leva, har de satt sig ner och blivit overksamma för "prinsen/prinsessan" ska ju ringa på dörren..?
Men livet är lite som en IKEA-möbel.. Vi kan handla hem den (tom få den hemkörd) få paketet inburet, men sen måste vi själva montera den! Bestämma var den ska stå och kanske fylla den med något?
Likadant för de beroende (för man kan vara beroende av många saker här i livet!)
Det räcker inte att erkänna att man ÄR beroende, för att "suget"/begäret/ ovanan ska försvinna!
Och som medberoende så räcker det inte att prata med den beroende och tro att problemet är löst.
Här har man i princip bara fått upp ditt paket i kundvagnen.. Det återstår många moment innan man passerat kassan och fått möbeln färdigmonterad och på plats.
Kanske får man börja om, vända någon del och skruva tillbaks flera gånger innan man lyckats (trots att man tycker att man följt anvisningen till punkt och pricka!) Kanske behöver man också hjälp med vissa saker?
Och ibland händer det faktiskt, när man väl monterat klart och fått allt på plats, att upptäcker att det inte blev särskilt lyckat eller ens passar.. (i vilket fall blev det inte som man tänkt från början.)
Då återstår egentligen att ge bort, sälja eller skicka vidare om man inte ska gå och reta sig resten av tiden...

Tack för kramarna mt och stina <3

17 år är en jobbig ålder, för både unga tjejer och killar.. Ingen vill ju vara utanför och man ska vara så "vuxen" som möjligt.. Vi som minns 5 - 6 åringarna tvärsäkra resonemang, när de pratade om saker som de egentligen inte hade en susning om, ska komma ihåg att 17-åringen gör likadant.. Med en stor skillnad, nämligen den inre osäkerheten!
En osäkerhet som de bygger upp världens pansar framför så det inte ska märkas..
Framför allt tror jag killar har svårare.. De ska ju leva upp till en mansroll som ingen vet hur den ser ut idag.. De blir grabbiga och macho och tyvärr ingår att "överträffa" varandra i diverse dumheter, för att bevisa att man "platsar".. Och tillsammans så blir ju också gängtrycket större. Ingen vill vara den som fegar..
Mycket "dumheter" sker nog för att man hetsar varandra i kombination med alkohol och andra droger..
Min egen grabb som hamnade i "fel sällskap" i slutet på och efter gymnasietiden sa, att det var lättare när han gick i grundskolan för då kunde han alltid låtsas skitbesviken medan han sa att "det går inte morsan är/blir GALEN.." (men morsans "nej" var väldigt bra att skylla på!)
Om det är en engångsföreteelse, så är det nog ingen större skada skedd för jag tror de flesta tonåringar någon gång druckit sig aspackade (och haft skyddsänglar)
Däremot är det illavarslande om han kommit in i "fel gäng" (och där har man som förälder tyvärr inte mycket att säga till..)
Har inget vettigt råd egentligen att ge, mer än att du inte ska predika om hans pappas alkoholmissbruk för honom.. DET tror jag är kontraproduktivt på många sätt..
Försök att ta det i "jagbudskapsform" och påpeka att i slutänden så är det bara han själv som kan välja!
Däremot tycker jag mycket väl att du kan ta hjälp (och passa på INNAN han blir 18, för efter det får du får du ingen som helst information från någon pga tystnadsplikten!) Sociala myndigheter BUP, ja vad som krävs!
Det är bättre att agera NU, om ett halvår kan det vara försent..
Styrkekramar

En härlig känsla har smugit sig in i min kropp, En söndag med solen gnistrande i snön, och en klar hjärna och kropp ❤️ Kram

Är det kanske dags att söka hjälp?
Du är verkligen värd nåt annat än det du har just nu.
Du kan och får inte fortsätta som du gör nu. Så ta dig i kragen och sök hjälp! Du skriver att du har människor om kring dig som får lida om du söker hjälp??? Och de lider inte nu??? Du är den duktiga???
Buzzz, jag har sett att du är en fin människa i dina inlägg. Ta ditt ansvar, du har familj. Det är inte okej att bete sig som du gör nu. Du är bättre än så. Jag hoppas så att du skärper till dig. Kramar!

Av solen i skidspåret? Jag är så sugen men har valt promenader. Runt omkring fullt med folk som åker skridskor, skidor, slalom, pulka och vandrar. Många som lapar ljus nu.

Låter som han har abstinens. Hoppas ni får ett bra snack och bra jobbat med din avgiftning. :-)

Oj vad jag blir glad och varm i hjärtat över att höra från dig!
Lycklig.
<3

Om du känner dig trött, bekymrad och orolig (vilket jag förstår), kan du tänka dig att vända dig till BUP eller ringa Alkohollinjen för att få råd och stöd?

Har du någon bra vän du kan prata med som kan stötta dig?
Kan du prata lugnt med din son om detta, Hur reagerar han?
Förstår han allvaret eller slår han ifrån sig?

Vad kommer detta få för konsekvenser?
Kommer han få lov att hålla sig hemma och komma hem senast tex elva nästa helg?

Och gör han som du säger eller struntar han i dina regler?

Jag förstår din oro och att du inte orkar mer oro...
Det är tungt att uppfostra barn och tonåringar och vara ensam i det, därför önskar jag att du söker och finner bra råd och stöd.

Kram till dig.

Hej Eminem!

Tack för ditt svar.

Jag har egentligen all möjlighet att undvika platser där det finns alkohol. Men det är lättare sagt än gjort.

Just nu brottas jag med mycket katastroftankar och kan inte komma på vad jag tycker är roligt.
Men jag behöver bestämma med mig själv att inte dricka och planera något annat.

Det största problemet jag haft det senaste är att när jag jobbat hela veckan så får jag ett sånt jävla sug efter alkohol. Och han inte kunnat stå emot.
Har du något tips, att stå emot suget?

Mvh

Hej

Tack för att du berättar. Det är ett steg i rätt riktning. Finns det något du tycker är riktigt roligt som du kan göra nästa helg?Något som inte behöver kosta pengar. Kan du undvika platserna där du dricker?