Senaste kommentarerna i forumet

Hej Angelica!

Jag känner igen mig så mycket i ditt inlägg. Jag är också 30 år och har haft problem med alkoholen sen tidiga tonår. Jag har aldrig varit på något behandlingshem utan mer i öppenvård.

Jag har inga direkta råd att ge dig. Det enda jag kan säga är att du är inte ensam.

Idag är det söndag och jag drack i fredags. Mår skit. Riktigt dåligt. Är låg, ledsen och ångestfylld.

Jag har en separation bakom mig och hanterar den med alkohol. Men jag måste sluta!!!

Hoppas du mår ok idag.
Mvh

Tack för ditt fina svar. Om ett par timmar ska jag åka buss hem med barnen till deras pappa. Sedan åka till "M". Det känns svårt. Varje söndag i ett år har jag kommit dit och bytt om till sexiga kläder och sminkat mig. Det hör också till. Vardagen består av jobb och att träffa barnen och honom. Vi blir ofta berusade på onsdagar men inte lika mycket. När barnen har varit hos mig på helgerna, tre av fyra i månaden, är jag helt slut av matlagning, disk, tvätt osv. Dock har jag det bra med barnen. Det är allt jobb under helgerna som får mig att vilja känna mig extra fin, ha roligt och bli full. En slags verklighetsflykt från all oro för allt möjligt, som ekonomi och cellförändringar jag opererade bort i veckan. Han kommer kanske att ta några öl ikväll och jag måste säga nej. Vad ska jag göra när han dricker så ofta? Jag är rädd att han skulle gå i försvarsställning om jag tar upp det. Jag älskar honom högt och de timmar i veckan som vi kan ses. Han älskar mig. Men jag är oroad över vårt till viss del gemensamma drickande. Han kan vara vulgär på ett sätt han inte är annars och han skäms för det. Jag är så tacksam för brev. Det känns skönt att berätta hur det är eftersom jag inte vill berätta för någon annan. Men ikväll blir svårt eftersom vi har vår ritual. Fan vad svårt att sluta med det roligaste i veckan.

Att bli nykter är en ögonöppnare..
Jag har varit nykter ett år ungefär och inser att en del av min alkoholkonsumtion som medberoende/beroende berodde på att det var lättare att blunda för och stå ut med mannens drickande och fylla.
Det är så mycket lättare att stå ut med saggighet, pladder och lullande om man själv är lite småfull..
Att verkligen öppna ögonen, var inte så himla roligt alla gånger.
Jag började lägga märke till hur mycket det störde mig, när han blev "lullig", hur jobbigt det var med hans fylleprat och framför allt hur störande det bar med hans irritation, gnällighet och "grälsjuka" när han inte kunde dricka.. (det var fel på allt och alla..)
Inte blev det bättre, när jag ville att han skulle sluta eller dra ner kraftigt!
Dessutom irriterade han sig först på att jag inte drack någonting.. Efter ett tag började han smygsupa istället och tyckte väl att det var bra, för då kunde han ju själv få en större "ranson"..
Dessutom lägger man märke till en massa annat, som fallit för "låt gå" principen och som skjutits på en obestämbar framtid (reparationer, utrensningar och städningar)
Jag tror att du inte bara är "beroende", utan medberoende också. Det är inte alls ovanligt att man är båda delar..
Själv har jag inget direkt "sug" efter vin (mer än att jag ibland tycker att det kunde varit gott i goda vänners lag, men det är nog mer känslan har jag förstått) och jag har heller ingen önskan att "prova" om jag kan dricka socialt.. Jag bara lämnar den biten av mig kvar i det förgångna..
kram från en medberoende som också varit beroende!

Nu tillbaka efter yogapass. Varje gång upptäcker jag nya muskler där jag är stark eller svag och min rörlighet/stelhet i vissa delar på vissa sidor. Man påminns om gamla skador och sätt att hantera sin kropp. Det är som med allt, att ju mer man lär sig desto mer fattar man att man har att lära om kroppens funktioner, andning, hållning mental och fysisk avslappning. Det är alltid spännande och alla sorters yoga och olika lärares pass visar mig vidden av yogan. Ett ständigt övande och en gåva till sig själv.

Vilja- du är underbar. No labels, så långt det går. Jag hade nog en del föreställningar om yogan men har förstått att den är fri från det för alla som vill. Som de brukar säga under pass. Hitta DIN yoga. :-)

Sisyfos: visst är det nästa ofattbart att förstå att vi levt så. Hur hamnade jag där, liksom... Så långt från mig och mitt tidigare liv. Det är ett farligt gift, helt klart. Vet du. Klart vi har tid. Den tid vi tog oss för alkohol finns för träning och meditation nu. Jag tror att det är lätt, i alla fall var det så för mig, att ställa upp krav på en perfekt tillvaro och försöka ta igen allt man missat och allt man vill göra. Listorna i mitt huvud har varit oändliga och aldrig räckte tiden till. Mina listor är helt annorlunda nu. Sova, träna, promenera i dagsljus, sköta måltider och kläder, se till djuren och barnen, vattna blommor en gång i veckan, jobba, hjälpa barn med skola och idrott och sedan om tid finns beta av den andra listan som inte är nödvändig men består av önskvärda uppgifter. Jag bestämde mig för att prioritera den dagliga må-bra aktiviteter först. Före allt annat som inte är absolut tvunget. Det gör jag för att må bra. Mår jag bra orkar jag hantera annat bra. Jag har prioriterat bort mig (ta hand om mig) länge och särskilt senaste 16 åren med barn. Jag måste nu för att klara resten av livet. Tror det blir en livsstil med vanor bara. Jag träffar nästan varje dag på andra kvinnor med barn och familj, fullt med aktiviteter och jobb som tränar ngt nästan dagligen. Vi har tiden om vi vill. :-)

Ja, Eulalia. Självkänslan ryker i takt med alkoholintaget och det finns ingen tvekan om att livet är bättre utan. Sedan får vi fylla det med bra och roliga saker igen när vi fått utrymmet tillbaka. :-)

Nu ut i solen. Det andra får vänta... :-)
❄️☀️❄️

Väldigt bra artikel!

Du o jag har nog druckit ganska lika. Känner igen det där med alkohol som medicin, mot stress, besvikelser mm
Håller med dig om fika. Förr träffades man mycket oftare o drack kaffe. Borde återgå till det
:-)

Blev nåt fel. Se nästa kommentar

Jag mår oxå mycket bättre nykter. Alkoholen stjäler självkänslan. Alkohol in =självkänsla ut.
Nu ska vi se till att vi alla mår bra!

Du har nog rätt! Man måste må bra själv först o främst. Nästa gång jag behöver påminna mig ska jag tänka på det.
Igår var suget enormt. Men jag löste det med att ut o köra lite bil. Tänker bra då.
Det är nåt tok med min sambo. Han är grälsjuk o gnällig. Han är inte den mest öppna människan, precis, så det är väldigt svårt att få ur honom vad som felas. Men jag misstänker lite abstinens och, ja jag vet inte, nån form av depression. Kanske han sörjer sin dåliga vän ölen? Ska försöka få ur honom något idag.
En fin, dock lite kall söndag. Tänker höra om han vill med på en skidtur. Annars får jag väl åka själv.
Ha en fin dag

när man dricker.
Får så otroligt dåligt samvete för att jag inte har svarat er underbara människor som haft orken att bry er, här i min tråd. :(
Det värmer, ska ni veta.
Men, det är svårt att skriva något. Det känns som om det bara blir gnälligt och klagande för det går tyvärr sämre än någonsin nu. Det har varit några enstaka helnyktra dygn senaste månaden, inte mer.

Mängden som krävs för välbefinnandet bara ökar. Inga krusiduller med att försöka försköna det hela med att göra drinkar eller liknande. Nä, snabbt ska det gå.
Idag är i alla fall en nykter dag ännu så länge. Att skriva här gör att man en liten stund fokuserar på något annat än obehaget i huvudet och i kroppen.

Jag vet ju så väl hur bra jag mådde när jag inte drack, jag vet hur jag tänkte, men det känns som att jag inte styr längre.
Otroligt surt är det.

//Buzzz

Du har rätt Sisyfos! Att avstå för sin egen skull är det primära, och som du säger kommer både barn och familj ? må bra som en bonus!

Läste din lista både igår och idag... Och tänkte igår att den var helt ok, barnen först såklart. Men idag så tänkte jag lite annorlunda. Det är nr 3 som är viktigast. Att du avstår för att bli ditt gamla trygga jag igen. När man varit nykter ett tag så dyker det upp så mycket som var positivt från förr. Man får livet tillbaka. Avstå för dig själv! Punkt 1och 2 kommer av bara farten.

Leverjag, vi har druckit på samma sätt. Så jäkla skönt att somna och sova utan hjälp av alkohol nu.Tror det är bra att tänka på hur det såg ut, även om det inte är så kul alla gånger. Fast när man jämför och kan njuta av nuet så tror jag att det är jättebra att få perspektiv.
Jag ska se till att testa yoga. Tror verkligen att det skulle vara bra, men när ska man hinna det ?. Du är så bra som prioriterar dig själv och träning. Jag läser och lär. Många söndagskramar!

det där med första glaset. En myt som alkoholkraften odlar med kärlek för att hålla oss kvar i fällan. Jag har tänkt mycket på det, för min del tror jag mer det handlar om längtan, längtan efter en slags befrielse. Många gånger tar man beslutet att dricka igen mot bättre vetande, men det är en skön befrielse att man bestämt sig och slutat slåss mot alkoholdjävulen. När de första klunkarna glider ned är det inte för att det skulle vara så himla gott, utan för att beroendet fått sitt och ännu en gång tror man att nu ska man slappna av, må bra, få slippa vara sin vanliga kritiker av sig själv för ett tag. Efter ett nyktert halvår tog jag det senaste återfallet i samband med en längre utlandssemester. Redan dag 1 efter den första klunken kände jag ledan och motviljan mot att dricka. Jag gillar inte ens längre buzzet i huvet, tvärtom. Nu har jag börjat hos AA igen och det lugn man känner där efter några minuter i lokalen är vida mycket bättre för mig än vilken alkohol som helst.

Tycker att det här länkade reportaget med intervjun är viktig / kram "e"

att jag kommit bra bit på vägen. Jag har definitivt minskat mitt drickande, men det ska bli mindre, men jag tror att det kommer att gå.

Ja, våra beroende tror ofta, att vi bara" pratat", så är allt frid och fröjd.. ( dvs, de uppfattar det som att, har de väl lyssnat på kärringens klagovisor, så är det bra. Då behöver ämnet inte tas upp till vidare diskussion..)
Jodå jag vet vid ett par tillfällen (innan jag lärde mig att inte ta upp alkoholfrågor, när han var berusad) Hur jag fick höra saker som "! Men vi HAR ju redan pratat om det och jag vet vad jag gör, jag har inga problem"
Han trodde att själva "pratet" var det viktiga..(inte handling och ansvar som följde med)
Han blev en mästare i att slingra sig, så han skulle slippa ge några direkta löften om "total nykterhet" (det skapade inre panik hos honom, fast givetvis berodde det INTE på att han var alkoholist..)
Dessutom trodde han att det var själva "synen" av hans drickande som jag inte orkade med..
Så därför började han "smyga" med det och föreslog tom att han skulle åka till sin bror för att få dricka.. (IDIOT ville jag skrika, Du missuppfattar helt avsiktligt för att kunna fortsätta!)
Men det var hans sätt att förhandla och förhala.. Och det fungerade ju.. ett tag..
Idag så försöker jag att totalt förbise hans alkoholism. Jag nämner det inte med ett ord, när han är nykter.. Kommer det några klagovisor så säger jag bara: Vi har diskuterat det och du vet vad jag tycker, jag har inte ändrat åsikt i frågan!
Det ÄR, har alltid varit och kommer att förbli hans ansvar! Och första delen av ansvaret är för hans del, att erkänna att han har problem och söka hjälp.. Så länge han vägrar kan vi inget göra..
Och numera vågar han aldrig "klaga" när han är nykter..
Följer som alltid.. Ha en fin dag så länge/ kram "E"

Hej innerkaos och välkommen!
Ja, många medsyskon är det.. Jag vet ju att det finns män bland de medberoende också, men de verkar vara färre (och kanske skriver de inte just här.. Jag hoppas att de läser i alla fall!)
Ja, när man gör sin "stora upptäckt" så blir man ofta som bedövad av chock..
Men handen på hjärtat, om du tittar tillbaks och rannsakar dina minnen så har du nog sett en del tecken..?
Vi medberoende fungerar ju oftast som så att vi bortrationaliserar, förminskar och blundar även för oss själva.. Vi "hittar på" orsaker och förklaringar för att slippa hamna i den här oundvikliga situationen som vi någonstans anat kommer..
Och NEJ, DU, kan inte göra någonting, utom att ta ett allvarligt samtal (när din man är nykter!) om hans alkoholkonsumtion. Du får helt enkelt konfrontera honom med vad du vet!
Alkohol är en väldigt dålig ångestdämpare, eftersom ett långvarigt bruk istället skapar ångest! Det blir som ett ekorrhjul och jag rekommenderar verkligen att han tar kontakt med vården istället (och inte förminskar sina egna problem, samt är ärlig med att han självmedicinerar med alkohol. För har man ångestdämpande mediciner, så kan de ibland bli verkningslösa av alkohol.
Nöj dig inte med undanglidande löften om att "dra ner", för en beroende kan lova precis vad som helst, när de känner "kniven mot strupen"..

Sätt dig ner och börja fundera på vad DU vill och hur du vill att DITT liv ska gestalta sig? Det är nämligen det enda du KAN påverka!

Hans beroende kommer du aldrig någonsin att kunna ändra på såvida han inte erkänner att han har problem (väldigt få alkoholister gör det) och är villig att göra något åt saken. ( i och med att han smyger med hur mycket han dricker, är han alkoholist eller i varje fall beroende)
Vilket inbegriper att total avhållsamhet från alkohol och behandling (som kan vara så enkel som ett samtal på vårdcentralen, provtagning och ev antabus eller liknande)

Att du kommit på att han "gömt" alkohol och förmodligen druckit länge i smyg är inget bra tecken.. Det är att jämföra med om/när man upptäcker att ens man troligen varit otrogen under en längre tid!
En stor del av tilliten försvinner.. Man vet inte om man ska våga tro på det de säger (extra svårt är det när alkohol eller andra droger är inblandat)

Sedan måste du inse, att hur mycket du än älskar honom, så kan inte all kärlek i världen göra honom nykter! Vill han fortsätta dricka, så kommer tvärtom din "förståelse" att underlätta ett fortsatt missbruk..

men många gånger tror jag att det är dum ovana, jag är så van att hälla upp mig ett glas och fylla på allt eftersom det tar slut i glaset. Det är lite som som om hjärnan blir kidnappad. När jag väl har bestämt mig att i kväll ska jag inte dricka, så mår jag så bra, det gäller bara att verkligen bestämma sig. Idag är det söndag, jag är inte bakis och jag ska inte dricka något i kväll. Ha en skön söndag!

Hej Mick och alla er andra.
Jag är nykter tack vare AA och har ett fantastiskt liv utan sug och lust att dricka. Och då skall ni veta att jag var mycket illa däran när jag kom in till AA.
Gå på ett möte, ni kommer välkomnas med respekt, omtanke och kärlek. Det kommer vara en stund ni aldrig glömmer och förmodligen det bästa ni gjort.
kolla upp var era möten finns i er omnejd på aa.se och var inte rädd att ni skall känna någon där, det är anonymitet som gäller (och respektera denna då det ibland dyker upp folk som ni känner igen från media).
Idag söndag finns det extra många möten, själv kommer jag gå på 2 möten då jag bor i Stockholm. Om någon av er också gör det är det bara att höra av sig här så kan jag rekommendera er ett bra möte alternativt följa med mig.

Vill bara avsluta med att säga att sen jag blev nykter har mitt liv blivit HELT förändrat och jag ser faktiskt inga gränser idag för vad jag kan och vill åstadkomma. Jag vill aldrig tillbaka till den jag var för bara ett år sedan :)

Starkt ghost! Det är ingen stor grej att välja a-fritt! Ett sunt val helt enkelt och lite inne!
A-fritt blev min nödutgång... Fick lite fest men inget rus. Passade perfekt!

Låter bra det där!
Ni ska ju göra en massa andra saker. Funderade lite på de jag brukar dricka när jag träffar. Inte för att vi dricker så mycket alltid, men på slutet kunde jag bli rätt full med dem och det är personer som jag gillar. Det är nog egentligen roligare att umgås med dem nykter, vilket jag gjort på senare tid. Tror och hoppas att du får en riktigt trevlig söndag och att han också upptäcker att man kan ha kul utan alkohol, roligare till och med.

Det är absolut en bra början, januari. Jag har ändrat mig så många gånger efterhand, omprövat, ändrat uppfattning om mängd och funderat mycket på varför jag drack. Så det är en process som kan se ut på olika sätt. Jag faller tillbaka på beslutet att inte dricka hemma. Det förhindrar att jag tar till alkohol som medicin, mot stress, tristess eller för att lindra något. Vet inte riktigt varför jag inte går "all in", men jag tycker inte riktigt att jag vill det. Jag har kunnat dricka socialt i hela mitt liv och jag tycker att det kan vara både gott och trevligt. Sen funderar jag mycket på den vana det har blivit i sociala sammanhang att ta ett glas vin el öl. Vi borde kanske fika mer istället. Jag tror att jag kommer att tänka efter mer nu och oftare välja alkoholfritt även socialt. Det är ingen stor grej tycker jag längre. Ett sunt val och jag vet ju hur mycket bättre livet blir.
Önskar dig lycka till med dina funderingar.

Har du funderat på vad som händer under det första glaset och efter det? Alltså vad du känner som får dig att vilja dricka och gör att det känns bra med det första glaset, och sen hur det känns när du vill dricka fler glas och hur det känns då? Lite luddigt formulerat kanske, du får fråga om du inte förstår vad jag menar:-p

Hoppas det gick bra för dig mick! Du kämpar på så himla bra! :)