Senaste kommentarerna i forumet

ryms i en liten liten tesked av kärlek..

..att jag läst UllaBullas senaste inlägg kom jag i tanke på en dag för två år sen.
Telefonen ringde och det var mannen som bad mig komma till hans arbetsplats där han blivit kallad till möte med chefer.
Han var inte helt nykter och de hade nolltolerans, vilken de själva bröt ett otal gånger eftersom de inte kunde klara sig utan mannen trots att han var antingen bakfull eller tagit sig ett par järn. Hans arbetskompetens och kunskap försvann inte med spriten i kroppen. Den höll honom över ytan i liten mängd.
Nu hade detta hänt för många gånger och han fick en ordentlig varning.
Han bad mig komma till arbetsplatsen och jag visste inte varför.
Han ville jag skulle vara med under mötet.
Han gav mig en indirekt ursäkt med cheferna i samma rum. Det var nog den största kärleksförklaringen jag någonsin fått av honom förutom en undvikande ursäkt dagen efter han tagit rejält strupgrepp och själv blev rädd över sin handling.
Senare har just den handlingen vinklats och ändrats till att det var mitt eget fel….

Har varit borta i helgen, själv med barnen... Han säger att han inget druckit, men jag är säker på att det fattas wiskey... Ja skulle ha plockat undan allt kanske innan ja åkte, men då hade han väl bara köpt nytt... Ja orkar inte ens kolla längre, känner mig likgiltig inför det mesta... I veckan och helgen får vi besök, undrar hur han tänker göra. Han säger att han inte ska dricka nåt, men det återstår och se..

"Ibland upplever jag en frustration över att inte kunna vara hel, IRL kan jag inte prata om alkoholen, här kan jag inte prata om resten av livet... "

Precis så känner jag det också. När jag skriver här så har jag alltid i bakhuvudet att man dels kan bli igenkänd och dels är det ett alkoholforum. Därför skalar jag av så mycket av det yttre som möjligt. Men det gör en handikappad ur ett rent holistiskt perspektiv. Kanske nojar jag i onödan men samtidigt har livet lärt mig att världen många gånger är väldigt, väldigt liten...

nog tror jag man känner när spärrarna släpper och man går loss i sitt medberoende.När man lyfter på luren,kontaktar eller lägger näsan i blöt.Då vet man att man är ute på irrvägar åtminstone om man kommit en bit in i att förstå det här med medberoende.Men just som du beskriver sorgsen.Generellt att hitta nya vägar utan medberoende att ändå finnas där som stöttning.

Samtidigt behöver man ju bara rådfråga sin inre röst hur många timmar just idag jag ägnat åt att försöka lösa något som inte är mitt att lösa.
Där har man nog sin inre röst.Och när den fortfarande svarar,alltför många tankar och timmar så kanske man inte ens ska inbilla sig att man kan vara ett stöd.

…skillnaden mellan sjukligt medberoende ovh omtanke har förvirrat mig.
Jag har sen barnsben alltid varit omtänksam och hjälpt min omgivning. Uppvuxen i en stor familj där det varit naturligt att man går sin väg men aldrig lämnar någon i sticket.
Jag var på familjeveckan och varit på Alanonmöten i olika städer i Europa.
Familjevecka är något jag rekommenderar, där fick jag bekräftelse och samhörighet, information och förståelse.
Attvara "hård och kall" och samtidigt visa stöttande omtanke är ju inte lätt att balansera.

Följ din inre röst, den brukar vara bästa vägledning. Den kan vara väldigt svår att höra ibland bara.

;)

på alla goda råd här på forumet.Man kan ta till sig vad som passar och man orkar med och låta annat passera förbi.
Generellt är ju budskapet glasklart.
Låt alkoholisten vara ifred,nå sin botten och aktivt själv söka hjälp.Inget annat fungerar om de inte får insikt och agerar på eget bevåg.
Det vi medberoende så förtvivlat gärna vill är ju att få hjälpa till på det lilla sätt vi förmår utan att ytterligare möjliggöra eller stjälpa alkoholisten över ända.
Det ska vara kärleksfullt att vända ryggen till,ta avstånd och vara "hård"
Fokusera på dig själv,dina behov och din väg framåt ut ur medberoendet.
Det hjälper på sikt både dig och den som dricker.

Men jag undrar var vi kan vara en krycka och finnas med liiiite i bilden utan att manipulera styra och kontrollera?Finns det ingen liten skrift för oss medberoende som vägrar släppa taget och fortsätter att dumdristigt hoppas på förändring? Annat än ovanstående tydliga riktlinjer som vi ju värjer oss mot då vi bryr oss så mycket om...

Kanske intensivkurs för medberoende dummies :)

... för påhälsning och omtanke. Det blir gradvis bättre. Har haft en mycket tung period i livet under hösten, pga orsaker som jag inte kan/vill skriva om här, men det har varit både privat och på jobbet, vilket gjort att det inte funnits någonstans där jag kunnat koppla bort/av. Jobbet har handlat om ovanligt hög belastning och känsla av maktlöshet och oförmåga att kunna påverka och hemma har det varit olika saker, som jag som sagt inte kan ta upp här, mer än att relationen till mannen varit i rejäl gungning. Har personer i min omgivning som jag kunnat prata om detta med, tack och lov. Där har jag dock svårt att ta upp och prata öppet om alkoholproblemen, eller numera avsaknaden av problem. Ibland upplever jag en frustration över att inte kunna vara hel, IRL kan jag inte prata om alkoholen, här kan jag inte prata om resten av livet...

Men vi har tagit tag i problemen som finns och jag tror/hoppas att det kommer att leda till att det blir bättre igen. Jag vill att det ska bli bra. Jag vill leva med honom. Men... som jag själv skrivit tidigare, och som så många andra skrivit så finns det ju ofta en orsak till att man upplever sig behöva döva verkligheten med alkohol. Så länge man dricker så är det problemet störst och man behöver inte (eller förmår inte) ta tag i de andra. Det är också, som några skrev tidigare i min tråd, svårt att be om hjälp med "originalproblemen" eftersom man skäms över alkoholspöket. Nu när det är borta så dyker de andra spökena upp, hoppar fram ur garderoberna och underifrån sängarna ett efter ett. Vissa är svårare att bryta ner än andra. Men jag är en problemlösare av naturen, och har svårt att stoppa huvudet i sanden (förutom med alkoholens hjälp då) så något resultat kommer det att bli så småningom.

Tankar på alkohol har funnits under den här jobbiga perioden, inte som ett alternativ, inte som ett sug, eller som ett alternativ för att komma undan det jobbiga utan mer att det sammanfallit med ett-årsdagen. Jaha, nu har det gått ett år - ska jag aldrig mer, andra människor har reagerat, dricker du fortfarande inte... fick till och med en flaska vin av gäster vi hade - "trodde inte att du fortfarande höll uppe...". Har ändå öppnat upp lite mer nu och berättat att det var ett problem för någon mer i omgivningen och för de få som redan visste att det var ett problem har jag berättat lite mer om hur det egentligen var. Ja, livet går ändå framåt, en dag i taget precis som vanligt... och jag tror ändå att det kommer att bli bra på flera plan.
Ha en bra dag alla...
Kram m

Jag har inte skött mitt godisförbud så bra som jag borde. Det har inte övergått till några orgier än så länge. Thank God. Jag ska på't igen snart. Jag tror nämligen att avhållsamheten även från det är en bidragande del av min pigghet. Däremot har jag börjat äta någorlunda mer bra och regelbunden mat, enligt konceptet frukost, lunch och middag. Och det är en framgång i sig. Jag deppar dock inte ihop. Jag tar nya tag!! :) Peppisarna kommer vara svåra att stå emot. Tog en igår jag med ;)

Din vän behöver professionell hjälp. Anmäl honom till soc. Det finns väl en beroendeenhet i din stad? Ring till AA och be om hjälp. Sedan måste du ta ett stort steg tillbaka. Om han inte vill, så finns det INGENTING som du kan göra - mer än - att sätta hårt mot hårt. Det är det ENDA som hjälper i så fall. Känner att du är medberoende till din vän och att du också kan behöva hjälp för att bryta det.

Lycka till - tänker på dig.

God morgon vännen,

Tror att det är den insikten som du får nu, som måste till, för att man ska kunna lägga av helt. Att inse att det inte är ett option att dricka längre. Inse att det är ingen idé att tro att det kanske, kanske går lite längre fram. Man lurar bara sig själv. Med den insikten blir det så oändligt mycket lättare att jobba framåt. Inget att sitta och lipa för, bara gilla läget och göra det bästa av det. Lätt och säga, men du fattar nog vad jag menar.

Att acceptera att det inte funkar med alkohol. Att också känna att livet funkar utan alkohol.

Stor kram till dig!

Var jäkligt försiktig med ryggen!!! Vore inte så bra med en massa värktabletter just nu...!

Numera finns ju i alla fall en god innebörd av att vara "packad" ;-) Packad och klar!

Lycka till med allt och se till att ta in så mycket hjälp till flytten som både vänkretsen och plånboken tål!

...men hamnade i min:

Meditation- & glöggbekymmer
Du låter lugnare. :-) Hmm... det där med kastanj visste jag inte. Jag älskar kastanjer. Inte och äta = jätteäckligt. Men att ha i handen eller som "höstdekorationer" hemma. Barnen och jag var och plockade fulla påsar för någon vecka sedan. När jag var barn hade jag alltid kastanjer i fickorna och gillade att hålla i dem. Kanske förmedlar de lite av de stora kastanjeträdens majestät. ;-)

Har också börjat meditera igen. Äntligen. Beter mig som om jag har loppor och bin innanför en stickig tröja... Tankarna far som ilskna getingar. Men jag härdar ut. Vet att det gör underverk för den stackars överhettade hjärnan och att det brukar kunna gå ganska fort att få till ett uthärdligt lugn. Men just nu - IiiiaååååååiiiiåååaåååaååaiiiiiAAAAHHGAAAAH...! ;-)

Tarte tatin är inte så svårt som det ser ut. Inte alls. Men det blir så fint, tycker jag och så är det muuuuumsigt. :-)

På tal om mumsigt. Var på affären med ena barnet igår. Hen upptäckte julmust och pepparkakor och jag föll för önskemålet om inhandling. Men bredvid detta stod ett flaskberg av glögg. Jag älskar glögg. Ja, jag älskar allt som har med advent och jul att göra (inte julstress dock och inte höga förväntningar heller för den delen). Tänkte att jag skulle passa på och köpa en flaska, så man kanske kunde smygstarta lite till allhelgonahelgen. MEN då gör jag den trista upptäckten. ALL glögg innehåller ju alkohol...! I alla fall den på Coop och de hade ganska många sorter. Visserligen var det "bara" 2,2%, men min gräns går vid NA-ölens 0,5%. Det enda jag hittade var 'barnens saftglögg'... DISKRIMINERING! Ska naturligtvis leta vidare och också besöka systemet, men blev helt klart lite ställd.

Väl hemma igen så åt jag några av pepparkakorna. Sedan fick jag kämpa mot godissuget HELA kvällen... Suck! Men det gick det också...

Ha en fin tisdag vännen! Bamsekramis från med fickorna fulla med kastanjer - här ska lugnas! ;-)

Hallo där bensparkande medsyster!

Tackar för ditt bidrag i kampen. Själv är jag ett monster att sitta mitt emot när jag åker tåg. Ben, skor, väskor (gärna två), min älskade mac och gärna någon kasse också... Nämnde jag block, böcker, mobiltelefon, korsordstidning, pennor som rullar, vattenflaskor (gärna två), temuggar, tuggummipaket, halväten macka, mobilladdare, sladdar till hörsnäckor, datorsladd. HELA tiden letandes efter något som ligger underst i/på något varvat med ompackning och organisering/sortering av diverse prylar. He he he... resenären from hell! Skulle du se mig på tåget så skulle du VETA att jag är jag ;-)

Härligt att du mår så bra! Och att du känner dig som en ny människa. För det är just vad du är! :-D

Du SL, tänkte utfärda en liten varning. Jag har ju "bara" lagt ner godiset, eftersom kakor/bakverk m.m. inte är något större problem. Igår åt jag några pepparkakor. Jag vet ju att det är gjorda av socker, sirap och socker. MEN. Sedan fick jag kämpa HELA kvällen mot ett helt rabiat godissug. Håll dig långt borta från peppisarna, alltså. ;-)

Kramis till dig

Är på väg till en annan stad. Sitter på ett tåg. Känner mig lycklig och tacksam. Förutom att jag sitter vid ett "fyrasäte" med ett bord mitt i. Hatar dessa säten. Hamnar alltid i en fotfight för att jag vägrar skyffla bort mina ben bara för att det sitter en karl med långa ben som tar för sig bara för någon form att medfött anlag att ta plats framför mig. Flyttar aldrig på benen bara för att en man ska breda ut sig bara för att. Det är mitt lilla bidrag till mina medsystrar.

har ni inte och då blir det ännu svårare att ställa krav eller komma med konsekvenser.Inte ens i kärleksfulla relationer kommer man nån vidare vart om alkoholisten inte vill sluta.Om du vill ställa upp på nåt sätt så fråga honom om han kan tänka sig att vara tillsammans med dig en kväll i veckan nykter.Då kan ni göra något tillsammans,gärna ångestdämpande.Kanske badhus,långpromenad whatever.Han vill säkert innerst inne vända blad och framför allt må bättre.Men varje gång han ens försöker släppa flaskan så kommer ångesten som ett brev på posten.Då håller man nog ännu hårdare i sin snuttefilt.
Kanske han nappar,kanske inte.Du kanske tycker att det är en spott i havet,en kväll speciellt om han då redan samma kväll eller dagen efter sätter sig och dricker igen.Men att visa att man bryr sig om,inte skuldbelägger och räcker ut en hand gång på gång kan göra susen i långa loppet.Frågan är ju om du orkar bli besviken,för det kommer du garanterat att bli även om han tycker att förslaget är bra och nappar på betet.

Du är ingen alkoholterapeut som har redskapen att sätta in om han då verkligen bestämmer sig för att sluta helt.Men du kan vara en liten väckarklocka som finns där och påminner honom om ett annat liv utanför fyllekompisar och drickande i ensamhet.

Packad....e kartonger överallt. På fredag börjar flytten till det andra huset. Får ju motion iaf men min diskbråcksopererade rygg när väl inte må lika bra. Jag mår prima än så länge. Mina mardrömmar som spökat ett tag är borta. Drömde att jag var utomlands på fyllan och letade sprit. Är väl mitt undermedvetna som talar.

Grabben behöver ju vårdinsatser. Dessa läkare vi har i sverige är totalt inkompetenta vad gäller alkoholism, men det finns undantag. Om han nu fått det beskedet så måste man ju slussa vidare och ge hjälp. Anmäl honom till soc så att de startar en utredning. Säg att du är orolig att han tar sitt liv. Det är mycket svårt idag att ta ett lvm men det är en väg. När alkoholen är ur spel så kan man sätta in medicin mot deppet. Läkare är så okunniga om alkoholism och att det är en sjukdom. Lever kvar i gamla traditioner om människans fria val att dricka. Jag kan inte ge några andra råd än dessa. Tänker på dig.

vilket jobb du gjort och gör. Hoppas du kommer till ditt hus till julen. / mt

en riktigt härlig semester! Kram, kram / mt

och välkommen! Så bra att du hittat hit och så bra att du hittat till AA. Så bra att du får kommentarer/svar både från missbrukare och anhöriga, två sidor av samma mynt eller en spegling av samma verklighet från två håll. Ett tredje håll skulle vara barnens upplevelser. Alkoholism sägs vara en familjesjukdom, det vet du som varit till AA. Det är så att både missbruket och valet att bli nykter påverkar hela familjen. Det är ingen bred och enkel väg att förändra sitt liv så även jag skulle rekommendera stöd för familjen - men från människor som har kunskap om både missbruk och medberoende och inte minst om barnens situation. Det tar tid att bygga upp tillit och förtroende, en av de verkligt erfarna här skrev till mig en gång att "Tillit får man inte, tillit förtjänar man" och det ligger mycket i det.
Så klart att du är en värdefull människa, mamma och kvinna trots att du fastnat i ett missbruk. Du är viktig för dig själv och din familj. Du har gjort ett livsviktigt val. Vi som varit här ett tag vet att det är ett stort jobb att hålla sig nykter och ett stort jobb att tillfriskna från medberoende. Varför inte söka hjälp på ett behandlingshem? Då kan även mannen och barnen delta i en familjevecka.Du kan vara 100% förvissad om att barnen vet och far illa av ditt missbruk men att de och ni alla behöver och kan få hjälp! En insats för livet!
Om du och ni inte såg TV-serien Djävulsdanden... gör det!
Varmt lycka till! / mt - vuxet barn till en alkoholiserad pappa och medberoende mamma, tillfrisknande medberoende och lyckligt gift med en idag nykter alkoholist

din semester!

Håll kvar i din övertygelse!
En manipulerande människa manipulerar vidare så länge de känner de har medvind. När de inte får de reaktioner de förväntar kommer ilska och hat och sarkasm.
Ni är i vårdnadsutredningar, håll kvar din berättelse och ändra inget, var övertydlig och ge inte efter. Denna tvisten kan följas av fler och då används detta material!
Släpp inget för du är trött och känner dig oförstådd. Den oförståelsen beror inte på dig utan på mottagarnas erfarenhet eller brist på densamma. En dag kommer kanske någon som förstår bättre!
Ge inte upp! Du vet ju vilka du kämpar för!

…mer än gärna haft os alla samlade. Jag tror att vi alla är strebers, annars hade vi inte tagit oss till denna sida och fortsatt vara kvar.Så trots att det som för oss samman är uppgivenhet, oro, villrådighet, ensamhet så visar det ju samtigt vi är omtänksamma och välvilliga mot vår omgivning och förhoppningsvis oss själva.

Ikväll har jag träffat en av mina allra närmaste vänner och kollega sen många år. Våra vägar korsas emellanåt ute i världen och kvällen gjorde själen gott.

När jag läser Ordet överlevt från käraste flygcert inlägg så kände jag jag måste skriva några rader till innanjag somnar.
Min far fick en hjärtinfarkt när han var några år äldre än jag är nu, han dog men kom tillbaka och blev sen sjukpensionär de återsående åren av sitt liv.
Det är många gånger, senast ikväll, jag känner hugg i hjärtat och har svårt hålla koncentration, sover oerhört mycket i perioder och stänger gärna in mig flera dygn i sträck.
Alla dessa saker har jag hamnat i för jag var på väg in i ett svart hål, jag slank ner i det men tappade inte ljuset helt. Jag är på väg tillbaka till mitt forna jag och det innan jag sjunkit för djupt och innan de fysiska sjukdomarna krupit in i mina inälvor och mitt sinne.
Jag är så tacksam att jag är på väg och var dag ger mig en liten ny skopa energi och nytt friskt syre i blodet som visar jag är i rörelse åt rätt håll nu, att det har vänt….
Mycket återstår men ingen återvändo…det känns så skönt det är över...

... skulle försöka ta ifrån dig din livlina? Nog skulle man väl sparka bakut då..? Vad säger han själv i sina klara stunder? Finns där en vilja, nån insikt, eller är allt bara kaos och panik?

Isch, klockan blev plötsligt tvärmycket, måste få min skönhetssömn, men ser fram emot att höra från dig imorrn. Kram på dig och nattinatti.