Senaste kommentarerna i forumet

Ha ha ha...! Det var ju hur roligt som helst!!! Fast lite glad är jag att det var 'mig' du menade... ;-) Tror det var Ebban som började med det BTW.

Kram

skulle du i det läget överväga att börja dricka igen? Med den stora risken att falla tillbaka i missbruk? Livet behöver inga droger.

Nykter i 11 dagar nu, känns helt ok. Nu vill jag bara komma igång med träning så att jag kan få ut energi. Har dock bestämt mig för att börja med det till veckan.

Måste givetvis medge att det funderas mkt på om jag någon gång ska våga dricka igen. Tankar snurrar runt om att jag borde försöka träna på måttligt drickande innan jag skaffa barn. Men, det kan ju också innebära att ingen vill vara med mig och då blir det ju inga barn heller. :/

Nykter och glad nu iaf så jag får jobba på det och tänka på att det antagligen nu jag bestämmer hur jag vill leva resten av mitt liv.

Hoppas ni har en bra kväll och laddar för en nykter och hälsosam helg!

/MåBättre

Huvudvärk och kass i magen. Jodå, så har det varit i tre veckor nu. Börjar bli rejält trött på det hela. Men det blir väl bättre. Beror antagligen på jobbet. Mycket nya medarbetare och en ny chef som håller på att omorganisera. Jag känner att jag har lite svårt att veta var jag har henne. Går lite på tå för att inte säga fel saker. Ibland så är det nämligen ok att tycka till medans en annan gång så blir man tystad med en snabb replik. Jobbigt. Jag är annars van vid att man ska kunna vara öppen och ventilera sina åsikter. Tyvärr så blir jag lite långtjurig och kränkt när någon snäser av mig och jag glömmer det inte i första taget. Naturligtvis så är det inte så att jag öppet går och tjurar utan skrattar och umgås som vanligt. Men som sagt, glömmer inte... :) Om man nu ska se något possitivt i det hela så är ju inte matlusten på topp så ett par kilo har försvunnit! Ganska nöjd med det.
Nu är jag i alla fall ledig i tom söndag. Ska bli så skönt!

som är värd att spara.

Nää, förlåååt, muris skrev jag dumma felrättaren, eller rättfelaren

Muris var det som jag tyckte var gulligt.

Hmm... Kuriös...? Det har jag inte hört tidigare... Var tvungen och googla det:

"Kuriös betyder ungefär detsamma som märkvärdig. Synonymer: sällsam , märkvärdig , besynnerlig , bisarr , egen , egendomlig , underlig , konstig"

...Eh... tack... tror jag...?

Funderar lite kring vad det är jag saknar med alkoholen. Vad som skulle få mig att välja det första glaset. Jag vet att jag tänkte för många år sedan, när jag mitt uppe i mitt festande, att om jag hade självkänsla nog så skulle jag nog aldrig behöva dricka. Jag drack mig till självkänsla. Innan/om jag väljer att dricka igen så vill jag kunna leva till fullo nykter. Jag vill kunna skratta, ligga, äta middagar, känna mig fri, känna mig snygg, våga vara social med alla etc även när jag är nykter. Först när jag kan hantera mig själv till fullo, kan jag kanske överväga att testa att dricka igen.

Ja, det är nog dags att oroa sig ordentligt. Du behöver hjälp. Jag ser i ditt första inlägg att "du gjort allt". MEN - det hjälper inte att göra allt - om man inte är mogen för det. Det kanske du är nu? Jag råder dig att kontakta läkare/alkoholenhet i din kommun. Det kanske är så att du för första gången kommer att vara mottaglig. Att du faktiskt börjar nå din egen botten.

Vi tror ju att alkoholen lindrar ångesten, men i själva verket så skapar alkoholen just ångest. Jag hade ångest hela tiden förut, men nu när jag har slutat så är jag i princip ångestfri! Vet du, det är himmelriket på jorden att slippa den. Tänk också på att merparten av de som faktiskt tar sitt liv - gör det under inverkan av alkohol/droger. Att man blir suicid av alkohol är tyvärr ingen nyhet.

Du behöver hjälp. Och du behöver det nu. Du har inget att förlora, bara ett helt liv att vinna...

Tänker på dig!

Tack för att du delar med dig Tjalle. Din utlandsresa närmar sig sitt slut, men din nyktra resa har börjat. Tycker att du resonerar fint angående din fru. Att hon har burit mycket genom åren och nu kanske det är din tur att ge henne lite tid. Vittnar om empati hos dig.

Det kanske är bra att vara lite förberedd på att komma hem också. Du är en annan person, än den du var när du åkte. Eller hur?

Kram på dig

Min långa resa börjar gå mot sitt slut. Jag drar mig hemåt igen i mitten på november. Det har varit en trevlig resa i stort men också ett stort "uppvaknande". När jag haft mina dryckesperioder (vilka har varit otaliga) har det tjatats och gnatats hemma även om jag lullat runt och inte tyckt att det har varit några större problem. När jag nu hållit upp sedan en längre tid är man så naiv att man inbillar sig att allt ska vara frid och fröjd. Så är inte verkligheten riktigt. Jag inser att förhållandet har förändrats och jag vet inte i vilken ände jag ska börja för att "lappa ihop" det igen. Många har vittnat om hur saker och ting kan bli när den ena parten plötsligt stoppar med sitt missbruk. Styrkeförhållandena förändras i viss mån. Jag vet att separation och skilsmässa kan komma upp i tankarna för en del. Jag känner dock att det inte känns riktigt rättvist att tänka så just nu. Min fru har fått bära så mycket skit under så många år så det är säkert inte konstigt att hon inte kan "återvända" till den hon var för över 20 år sedan över en natt. Jag känner att det måste få gå en lååång tid innan saker och ting faller på plats. Det är en ovan situation för oss båda.

På fredag har jag varit nykter i tre månader. Under de senaste 35 åren har jag endast vid ett tillfälle lyckats hålla mig nykter så länge. Hur känns det då??
Jag är lugnare, mer självsäker (från en låg nivå), lite bättre självförtroende, ingen tokångest, smärtare och mer i form, sover lite bättre (tar fortfarande insomningstabletter dock). Så på det stora taget är det en mängd fördelar. Innebär detta då att allt är frid och fröjd???
Efter så många år av drickande skulle jag ljuga om jag sa att jag inte upplever någonting negativt. Framför allt är det en "saknad" av något som tidigare givit falsk trygghet. Att få gå in i sin bubbla och slippa det eviga malandet i huvudet. Jag kan visserligen dämpa denna känsla med att motionera men det är ändå inte riktigt samma sak. Sedan kommer då tillfällena med en riktigt god middag. Saknaden efter ett riktigt gott vin eller ett par kalla öl finns definitivt där. Visst är vatten, mjölk och juicer gott men blir lite tradigt ibland. Middagarna tenderar att bli "korta och effektiva" och inte de där "långsittningarna" jag hade förut.

Sammantaget överväger det positiva kraftigt och jag vill kämpa på. Jag vet att jag väljer själv om jag vill dricka men jag litar fortfarande inte alls på mig själv. Det känns stabilt idag men jag är ändå rädd för att dagen kommer då jag börjar vackla i mitt beslut.

Tänk att det ska vara så svårt med alkoholen. Hade jag haft ont i magen och ordinerats av doktorn att inte äta ett speciellt livsmedel hade jag utan tvekan slutat bums. Egentligen är det lika enkelt med alkoholen och allt vad den för med sig. Ändå är striden så tuff för många av oss.
Ha en riktigt fin allhelgonahelg alla kämpar/Tjalle

Druckit ganska stora mängder och blivit väldigt full flesta dagarna och nu börjar det bli svårt att andas. Varför? Dags att oroa sig på riktigt kanske? =S

Tack för era svar. Har inte orkat svara och orkar inte skriva så mycket nu heller för har varit full sen jag startade den här tråden. Alltså, jag orkar inte mer. Tänker varje dag att jag ska sluta imorn osv men händer ju aldrig. Försöker bli av med abstinensen men kan inte koncentrera mig på nåt, får råångest och kan inte sluta tänka på alkohol förrän jag har det. En kväll när jag blev full så tänkte jag fan hoppa från balkongen, men som tur är gjorde jag inte det. Men det känns som enda sättet att få något jävla slut på det hela är att göra något drastiskt.

Det låter som om du kommit rätt ställe. Det är många som har fått hjälp av att läsa och skriva här. Om du börjar en egen tråd, så kunde lättare få kommentarer och råd av andra i den.

Låter bra med terapi. Om jag får tillåta mig ett råd, så berätta om ditt alkoholbruk och ditt beslut att sluta genast i början. Det kan bli svårare senare och har stor inverkan på vilken terapi som helst. Sen får du hoppas att din terapeut har kunskap om att jobba med folk i din situation.

IBS, eller något mycket snarlikt hade jag också, medan jag drack. Försvann helt på några nyktra veckor. Min halsbränna försvann ännu snabbare. Inte sagt förståss att du har lika stor tur, men jag tror nog att en hel del av de där ibs diagnoserna är alkoholrelaterade.

och om du ger dig in i leken så måste du leken tåla.Och den är inte rolig eller ens särskilt hoppfull.Fundera vad du är beredd att ge eller offra och håll dig till det så du inte blir alltför nedtryckt av de bakslag som antagligen ligger och väntar.Eller gör som de andra på forumet säger,backa flera meter och tänk på dig själv.Problemet är hans och just nu vill han eller orkar han kanske inte ta din hand.

Tack.

Nu kom ett bakslag. Pratade med honom just. Han är inte alls sugen på att åka in imorron. Det känns så tråkigt tycker han, utan alkohol. Vill inte hitta på något.

Hittade alkoholhjälpen på nätet idag.Jag är så trött på mitt vindrickande. Tack o lov så har jag mitt jobb kvar. Ingen där skulle tro att jag har problem med alkoholen. Det är ju inte så att jag vaknar med abstinens. Jag kan låta bli att dricka men när jag sen tar första glaset så kan jag inte sluta. Det blir allt för mycket. Sen kommer ångesten .Fruktansvärt. Man lovar sig själv att aldrig mer. Men efter några dar har man glömt. Tar ibland antabus som en livlina. Nu ska jag fortsätta med det hela tiden. Är så jävla trött på mitt beteende. Jag ska försöka använda tiden till träning och andra bra saker i stället. Det känns bra att man har möjlighet att chatta med andra i samma situation. Skulle nog ha lite svårt att gå på AA eftersom jag bor på ett litet ställe.Jag står också i kö för samtalsterapi på psykiatriska öppenvården pga min ADHD-diagnos. Förutom mitt drickande så försöker jag leva sunt. Äta bra mat och röra mig. Det är väl därför som jag mår hyfsat bra men jag är ju naturligt vis orolig för om min kropp har tagit skada av drickandet. Har mycket problem med magen. Troligtvis IBS. Vanlig diagnos idag. Jag vill önska dig och alla andra som kämpar lycka till!

Första gången jag verkligen läser din egen tråd. Stark historia.

Tycker att du gör ett bra jobb både med dig själv och med råd till andra - mig t ex! :-)

Kram

Men jag är så trött. Känns som om jag fortfarande har feber, men det har jag inte. Bara helt slut i huvud och kropp.

Jag har inte orkat skriva på länge, men jag har varit inne och läst. Läst både andras och mina egna inlägg. Jösses, vad klok man är ibland! När det gäller andra.

Min man är fortfarande nykter (vad jag vet, men det verkar faktiskt så). Han har ställt upp mycket mer och gjort en massa hemma. Samtidigt så litar jag inte på att det håller i sig. Varför hela tiden denna oro?? Men han har haft såna här "toppar" förut då han har gjort en massa, så har det hållit i sig i max ett par veckor och sen är det slut. Vi har fortfarande skilda sovrum och jag skulle helst fortsätta att ha det så. Han vill flytta tillbaka in i sovrummet.

Vissa dagar är bra, andra mycket sämre. Igår kände jag mig ovanligt pigg och fylld av energi, idag är jag nere i källaren igen. Blir alldeles blöt av svett bara av att försöka skriva det här. Folk runtomkring undrar vad jag har för plan? Inte vet jag, jag kan inte se längre än till jul och den planen innehåller i alla fall hela familjen. Mina föräldrar tycker att det är vansinne om jag skulle stanna kvar. De vill inte ens träffa honom. Vilket förstås gör att jag hamnar i kläm igen.

Hur ska jag veta vad jag vill på lång sikt?? Jag försöker bara överleva.Och just nu är han nykter och behjälplig. Är inte det värt nåt??

Känns som om mitt huvud brinner upp.

Söta du. Kuriös har jag sett nån kalla dig, gulligt.

Starkt att du erkänner inför dig själv. Nu tar vi nya tag. Du är värd något bättre än detta, eller hur?

Det kommer inte bli lätt, men det kommer vara värt det!

Kram till dig

Funderade lite på dina vilja att göra om där hemma. Du har nämnt det någon gång innan också. Sådan blir jag också emellanåt, men det är nästan alltid kopplat till en inre förändring. Antingen att jag har ändrats eller att jag vill ändra mig. Genom att fixa om hemma, så blir det liksom en markering på att något har hänt. Ungefär som det klassiska - byta frisyr när man skiljer sig. Jag sprang till frisören vid min skilsmässa och klippte av mitt långa hår till en kort, kort frilla. Det är som att man plötsligt vaknar upp och ser allt där hemma med nya ögon. "Nä, men nu måste vi göra om här!!"

Banansocker kaka? Det trodde jag bara var jag som gjorde... Hatar mogna bananer, äter dem bara gröna. Men de är bra att slänga ihop som en kaka med mycket kakao i också. Själv har jag inte ätit en enda liten jäkla skitlösgodisbit. Igår var det tre veckor! Saknar det inte! :-D

Snart 14 månader. Det är så lång tid. Så härligt! På lördag är det fem månader för mig. Det känns fantastiskt! Aldrig att jag går tillbaka. Som du skriver - aldrig att jag prövar igen. Jag vet var jag skulle hamna. Efter ett par lyckade gånger skulle jag helt klart börja förhandla med mig själv. Sedan skulle jag säkerligen sjunka riktigt djupt. Absolut passera den gräns som jag nått tidigare. Vissa skulle undra hur jag är så säker på det och mena att jag målar fan på väggen. Visst - jag kan inte säkert veta. Men min magkänsla säger mig att det är precis så det skulle gå. Jag har lärt mig att lita på min intuition - den ljuger aldrig. Den har alltid svar. Hur saklig, objektiv och krass jag än är, så vänder jag mig alltid inåt till slut, före jag fattar ett beslut. Varje gång jag har gått emot detta, så har det blivit pannkaka. Varför pröva den här gången...?

Ha en jättefin dag! Idag regnar det inte här - första dagen på lääääänge!

Kram

Tänkte på en sak. Du flyttar till nytt hus. Det gjorde jag också i somras. Det kändes då som en jättefin chans att få börja om med allt. Gav ett löfte till mig själv, nynykter som jag var, att jag aldrig kommer bli full i mitt nya hem. Det känns fint.

Kram till muskelberget

Hej igen Lena, det känns skönt att få berättat.
Jag kommer att kunna leva ett gott liv utan alkohol, har inte så mycket umgänge kopplat till alkohol. Enstaka aw, eller jobbfester kanske blir annorlunda.
Men behöver träna upp andra avslappningsverktyg, som träning och kanske meditation.,

Hoppas du får det bra idag också.

Och ev, andra som läser detta oxå.

Släpa dig hit nu.

Kram!

/Lena