Senaste kommentarerna i forumet

Känslighet för stress är som en allergisk reaktion. Vi som haft/har utmattningssyndrom är allergiska mot stress och måste vara särskilt vaksamma.
Vi är ju så duktiga på allt vi företar oss och har en hög press på oss själva. I början av min sjukskrivning provade jag plikttroget mindfullness.
Det blev ytterligare en stress för mej. Jag fick fråga mej själv, vad kan JAG göra som får mej att komma till ro?
För mej blev det körsång!
Medveten närvaro kan vara så mycket mer än stunder av djupandning, kroppsscanning, yoga osv. Hitta din egen väg. Kanske nåt du gjorde förr men som du har slutat med. Innebandy? Simma? Något som ger dej egen tid och avkoppling från alla måsten.

Mitt i prick Sisyfos! Det finns förstås en anledning till mitt utmattningssyndrom. Duktig på allt jag företar mej. Nu är jag till och med en duktig nykterist!
Där fick jag nästa pusselbit till mitt detektivarbete. Naturligtvis är mitt höga tempo roten till stress, som i sin tur triggar alkoholsuget!
Tröttheten som varit förlamande tidigare och som jag har behandlat med vin, är mindre nu. Men tempot har börjat öka och risken är att jag blir fartblind och riskerar att hamna i diket!
Jag måste varva ner mitt höga tempo! Tack Sisyfos för att du gav mej ett förstoringsglas ?!

människor det finns härinne!.Jag beundrar er alla, vilka kämpar!!
Igår var en besvärlig dag. Vi gjorde det där restaurang besöket i onsdags, fin fransk.., och trots min beslutsamhet på morgonen slank det ned 2 1/2 glas vin. Håller mig fortfarande inom mitt "mål", men det skrämmer att jag inte kunde låta bli, autopiloten gick på... Det fick jag betala för igår. Fy vad dåligt jag mådde, i kroppen famns en stark olustkänsla och jag mådde illa... Efter drygt två glas.. Brukar kunna hälla i mig betydligt mer, men kanske kroppen fattat före hjärnan. Usch vad dåligt jag mådde :(
Skriver ned så jag kan läsa nästa gång jag blir sugen. Ny regel: att läsa min egen tråd när frestelsen blir stor!! Igår var verkligen en dålig dag. Förstörd, borta, waist! Av 2 1/2 glas vin. Skärp mig!

Är så sjukt imponerad av hur långt du kommit på så kort tid... Du är liksom hack i häl, om och förbi innan jsg ens hunnit ur första kurvan :-). Men du ska nog som du skriver ge dig själv lite tid Allt behöver inte ske i sånt rasande tempo. Jag är helt övertygad om att du kommer att hitta din balans.

Tack till er båda!

Det är så skönt att får tala med detta med några som förstår och befinner sig i liknade situationer. Och, Lenanyman, om jag får spåna fritt kring vad jag vill så är det väl följande: att sluta dricka, att älska mig själv. Jag gör nog inte det, inser jag. Älskar mig själv. Jag tycker ganska illa om mig själv, för det mesta. Och det helt i onödan, det förstår jag. Men ändå. Känslorna kommer, och när dom kommer så finns det inget annat är alkohol. Men du har rätt. Jag vill inte dricka, och oavsett vad jag tycker om detta med ett "jag", med vilja, så är det trots allt bara detta jag, vad det nu än må vara, som kan sluta. Det är jag som dricker, det är jag som kan sluta. Så måste jag nog tänka. Men det är svårt.

Du har nog rätt, lenanyman, om att det finns olika viljor. Jag tycker nog att jag har kommit allt mer i kontakt med min vilja, med åren som gått. Jag utbildade mig till exempel till journalist, men insåg att det var fel, att jag egentligen ville något annat. Så nu jobbar jag som städare, och det tycker jag om. Och så har jag skrivandet och målandet, som jag också tycker om. Och älskar. Men drickandet, jag förmår inte sluta. Jag vet inte varför. Jag menar: det är mest bara skit, som sagt. Men ändå: jag åker till systemet, jag köper min kvarting. Jag dricker den.

Kanske är det som du säger, lenanyman, att det finns två viljor. En som vill dricka och en som inte vill. Men den som vill dricka är bara så jävla stark. Men, jo, jag känner tillförsikt. Jag känner hopp. Så det kan nog lösa sig, antar jag. Nåd. Det är var man talar om inom kristendomen. Som något plötsligt som drabbar en. Bara så: NÅD. Men så är det ju inte, det är en lång process, ett betvingande av lusten och det förbannade begäret. Nog! Slut nu! Drick inte mer! Lev istället. Det är vad jag försöker intala mig själv.

Tack igen, lenanyman. Det är så fantastiskt underbart att få ett slags bekräftelse, en röst som säger att det är okej. :)

Har druckit nästan alla dagar 2015, 2-6 öl på vardagar och 10-12 på helgdagar. Nykter vissa dagar. Nu "slutade" jag dricka och varit nykter sen i lördags (söndag). Jag upplever precis som du. Jag känner mig bakis varje morgon (värre än när jag druckit), trött som tusan på morgonen samt i skov under hela dagen. Jag känner att även synen blir markant dimmig när jag får trötthetsskov. Får använda glasögon i situationer jag brukar klara mig utan. Ska försöka vara nykter lite till och se om det blir bättre. Lycka till du med!

Ja, stanna här och läs och skriv. Då får du lite perspektiv. Och en öl istället för fyra och lika kul, det låter ju fantastiskt bra!

Ja..nu börjar det gå upp för mig. Mitt liv går vissa dagar för fort. Har ofta fått tips om meditation, yoga mm. Men jag tycker det tar för lång tid. Men det kanske är just det som är grejen, jag måste lära mig att låta saker ta tid.
Laga med silvertejp, det är nog lite så jag har gjort. Det ska gå fort.
Nu måste jag sova, har en lång dag i morgon kram kram

Du är en klok människa. Jo, jag fixade det...nästan. En 3,5, tyvärr. Har du nåt mer bra tips för stress? Värst är det när jag redan på kvällen innan vet att det jag inte hunnit idag, måste jag göra i morgon. Egentligen finns tiden, men jag blir ändå uppstressad.
Undrar ibland om jag verkligen hämtat mig efter min sväng in i väggen våren 2014.? Kram till er o godnatt

Stress, ja absolut en sv mina triggers också. Har varit mitt sätt att hantera allt som ska göras. Är sjukt stressad nu och jag dricker ju inte längre. Så vad gör man då... Jag småäter, håller tyvärr på med 5:2 så idag är det heller inget alternativ. Idag har jag helt enkelt ingenstans att fly. Så det jag gör är att försöka lära mig hantera stressen. Just nu går det sådär, men att dricka är förknippat med så mycket negativt. Jag är dessutom rädd att jag skulle behöva dricka alldeles för mycket för att få nån effekt och då dessutom blir fysiskt dålig. Det har jag ju inte tid med. Och så har jag bestämt mig för att inte medicinera med alkohol.
Så vi får väl helt enkelt hitta nåt annat sätt att varva (himmel, autokorren föreslog cava ska försöka att inte ta det som ett tecken) ned. Det går och för mig blir sömnen sämre och kroppen blir stressad av av alkohol och jag blir långsam dagen efter. Alkohol är en ickefungerande lösning... Eller som att laga bilen med silvertejp. Håller ett tag, men sen faller den isär.

Hej. ..
Hoppas ni alla mår bra ...de gör jag . O var rädda om er

Och tack för det fina du bjöd mig på precis. Känner likadant inför dig ska du veta.

så jäkla vackert i att jag fick lite tårar i mina ögon.

Tack för att du finns, är nykter och skriver här.
Känner mig mindre ensam av dig.

God natt :)

Vad roligt att du tycker att min tråd är intressant Pingu:)
Well, jag hoppas och tror att jag ska kunna dricka måttligt i framtiden men förstår samtidigt att det är stor risk att det inte går.
Idag har ännu en alkoholfri dag passerat. Känns bättre och bättre för var dag som går att vara utan alkohol även om tankarna på den är med från morgon till kväll. just nu känner jag mig ganska nere och tycker att livet känns tråkigt och jobbigt, men det känns ändå jävligt bra att inte ha druckit!
Kram på er!

Om det finns en mening med livet eller inte utan alkohol finns det bara ett sätt att ta reda på... ;)
Och vad det gäller viljan, man ska inte underskatta den även om vi påverkas av många andra faktorer också. Lycka till! :)

Det här med vilja. Självklart måste där finnas en vilja. Men ibland förväxlar man den där äkta, genomgripande viljan med en mer kortsiktig slags vilja, det slags vilja som går och når grundare, det slags vilja som efter ett tag förtvinar tills bara vita knogar återstår.

Olika slags viljor finns, alltså. Tycker jag.

... jag vet vad du menar med att både vilja och inte. Man vill inte dricka; det är ju inte bra för en. Det känns äkta men man vet allt att det är konstgjord andning. Och man vill dricka; det känns ju så bra för stunden. Och då kan det ju inte spela nån roll; jag vill må bra i stunden, dricker för stunden, jag tar resten sen.

Jag vet inte heller om just det där med viljan är det allena saliggörande. Att nå sin botten då snarare. Att komma i ett läge där ens själ skriker rakt ut och rakt in i örat att "Nej, inte mer nu!". När hela ens väsen vänder sig mot det destruktiva som alkoholen ger upphov till. När alkoholen solkar ner en och bara det bitterljuva minnet av en mycket vacker smekmånad en gång för länge sen finns kvar; kanske är det då man är beredd på riktigt att rannsaka och vilja inifrån och ut så länge det krävs. Det finns så många olika vägar och sätt och bevekelsegrunder. Inte förrän man tagit nästa steg i processen, switchat ut i en vidare omloppsbana runt alkoholen så ser man någorlunda var man befinner sig.

Vad tror du själv att du behöver? Hur ser din ett-till-fem-lista ut? Om du bara spånar lite..?

Sen är det klart och självklart att du får låta deppig och neggig, D. Och ja, hon var inte så tokig skådis, den där Lena Nyman. :)

Väntar med spänning på boken ;)! Du har många goda råd och kloka tankar.

I det läget är det bra att hitta ett alternativ istället för vin. Dusch ? låter bra och kanske ett gott The, mysig musik och tända ljus...
Stress är verkligen en riskfaktor som vi måste vara beredda på att hantera på ett annat sätt än tidigare.
Men det går!

Låter smaskigt med bikarbonat! Ska kolla om det finns i gömmorna. Annars brukar bullar fungera bra. Men av någon konstig anledning är de slut!

Jag vet att jag ska ta emot hjälp osv men det är svårt. Jag är inte en som visa så mkt känslor utåt. Har svårt att gråta inför andra. Men känner att det kommer hända. Har en känsla av att jag kommer få sjukskriva mig minst ett par dagar inom en snar framtid för att landa i detta. Vill gärna på sätt o vis berätta på jobbet om de tycker jag är lite disträ men samtidigt är det skönt att bara få jobba och ha det normalt. Jag hoppas att han också vill flytta fast det inte lät så vid sista diskussionen. Lättare byta en stor mot två mindre. Han ville bo kvar. Han tjänar ju så bra. Han har ingen aning om hur man ens betalar räkningar! När vi pratade pm det sa han att han skulle ringa min bror o få hjälp isf. Undrar hur det kommer gå... Men eftersom vi har barn och jag inte hatar honom utan det alkoholrelaterade så lär jag honom gärna vissa saker. Han kommer ju att ha hand om våra barn. Han blir lika förvånad varje gång jag talar om vad vi har kvar efter att räkningarna är betalda.

Jag kommer aldrig kunna ta mina barn på semester igen eller åka till en djurpark mm men kan istället överösa dem med kärlek. Förhoppningsvis räcker det långt.

Vet att jag kommer få ringa till hans föräldrar som bor i USA och berätta när det är dax. Det ser jag inte fraM emot. Hans pappa dricker ett eller två glas vin varje dag. Hör till kulturen.
Min pappa drack kanske en whiskey eller ett par öl på semestern men tidigast på kvällen utifall att något hände så han var tvungen att köra bil. Lite yrkesskadad.

Vi äro alla olika. Sovdax. Ska upp om 7 timmar o känner att det kan bli en lång helg.

Ta hand om er!

Ja här är vi många som tar ett steg i taget. Fint att du har stöd från din sambo. Du låter insiktsfull och eftertänksam.
Du har erfarenheter som kan stärka din motivation. Ge inte upp!

Hej! Följer din tråd o hoppas du hittar ett boende snart. Ge bara inte upp! Har själv bestämt mig för att flytta. Skitläskigt rent utsagt men känns samtidigt så rätt. Sen får tiden utvisa om det blir tillfälligt eller leder till skilsmässa.
Många styrkekramar och håll oss uppdaterade hur det går. Tänker på dig!

Hej och tack! :)

Jo, jag ska försöka att skippa det där första glaset. Men det är svårt. Jag menar: jag har velat det i kanske tio år nu, åtminstone velat det innan jag bestämmer mig för att trots allt åka och köpa den där kvartingen. Jag har aldrig trott att jag kommer att kunna dricka bara ett glas, det är inte det. Jag vet att jag måste dricka minst en kvarting innan jag är redo för att somna. Jag bestämmer mig minst en gång i veckan för att nu är det slut. Men så kommer beroendet, och plötsligt befinner jag mig på systemet, med den där åtråvärda flaskan i handen.

Ibland känns det som att alkoholismen är en kraft som är för stark för mig. Förstår du vad jag menar? Jag vill inte dricka, men jag vill. Det är en paradox. Hur slutar jag att vilja? Måste jag nå någon slags botten först? Jag vet inte. Alkoholhjälpens fakta säger att alkoholism ofta är en effekt av sociala omständigheter så som arbetslöshet etc. Men jag har ett arbete, jag har en bostad, jag har ett liv som jag älskar. Ändå måste jag dricka. Det är så jävla dumt. Så ologiskt. Men människan är inte logisk, det har jag förstått sedan länge.

Jag vill sluta dricka, men jag vill inte. Det är liksom där skon klämmer. Jag har ingen särskilt stark tilltro till den här föreställningen om det starka subjektet, att viljan kan förflytta berg, och så vidare. En människa är väl mest en summa av en massa krafter, inifrånkommande likväl som utifrånkommande, och mitt i denna virvelvind av krafter försöker man få kontroll. Men förgäves. Jag vet inte, helt enkelt. Ibland känns det bara hopplöst. Som att jag inte har någon makt över mitt liv. Som att allt bara händer.

Förlåt om jag är lite deppig och neggig. Men det är så allt känns just nu.

För övrigt är Lena Nyman en fantastisk skådespelerska! :)

Ja, farmor! Stress är en riktig fallgrop för mig. Idag klev jag upp kl 5 för att hinna plugga lite innan arbete, arbetade sen från 730 till 16, direkt till ridskolan med barnen skjutsade sen dom direkt till sin far. Har kört 16 mil idag. Plus att min gamla mor ringer o vill ha hjälp. Försöker med det oxå, o lyckas väl, även om jag bara gör det som måstes o sen kram o hejdå. Hemma till slut kl 2045, ut med hundarna sambon jobbar. Nu...suget enormt o jag helt slut. Måste duscha, jobbar mot suget. För jag har svårt att varva ner...

En dag när jag skriver till dig kommer jag skriva Eminem, haha. Försök hitta strategier som gör att du kan stå emot suget, det som passar för dig. Gå ut på en promenad, springtur, gör en god frukt- eller grönsaksdrink. Meditera eller kanske bara tanken på hur nöjd du kommer vara imorgon när du vaknar för att du stod emot kan vara belöning nog :-) Läs, läs, läs här om hur andra gör och har gjort. Lycka till!