Senaste kommentarerna i forumet

Du är så långt ifrån noll man kan komma. Klart att det suger med en krash men du verkar se på det med väldigt sunda ögon. Tack för att du delar med dig i medgång såväl som motgång.

Kram

Det var på tiden att sidan kom upp igen. Funderade för någon vecka sedan vad forumet egentligen betyder för mig och hur jag skulle hantera att vara i från det. Nu vet jag ju det! Jag har märkt att alkoholhjälpen är en viktig ventil för mig mig just nu. Jag har försökt logga in flera ggr under helgen dels för att få ut lite tankar som kommit upp och dels att få höra hur det är med alla fina som jag följer här. Det känns i alla fall tryggt på något sätt att forumet är up and running igen. Hoppas ni haft en fin allhelgonahelg därute.

För min del blev det inte så att jag gick till någon kyrkogård. Men jag svenska kyrkan har en så fin kampanj där man kan tända ett ljus online som sedan tänds i ett träd på en av fyra kyrkogårdar i Sverige. Jag har tänt och lämnat ett meddelande för några av de mina som lämnat. Här kan man tända ett ljus: http://be.svenskakyrkan.se/#/mittljus?utm_source=kampanjen%20mitt%20lju…

Det är mörkt nu.

Kära vänner.
Jag hade bara några dagar kvar till 5 månader utan alkohol. Igår sabbade jag det efter en mycket märklig och stressande dag. Att jag inte förstod varningssignalerna gör mig fruktansvärt besviken. Nu har jag haft sån svår ångest och bakfylla idag. Vad jag ändå känner och upplever är glädje över att jag vet att detta snedsteg inte kommer leda till mer dricka. Jag är så färdig med det. Jag tänker istället att en fylla på 5 månader är väldigt bra. Visst är jag besviken, men jag kommer inte börja räkna från noll igen. Aldrig.
Dessutom blev jag brutalt påmind om hur lite jag önskar ha alkoholen tillbaka i mitt liv. Det som är mest otäckt är att det gamla dryckesmönstret nästan var ännu värre igår kväll. Det finns inga som helst möjligheter att lära mig vara måttlig. Det vill jag inte heller försöka vara. Stingo skrev att jag skulle kanske försöka göra en inre resa istället för en yttre resa med cykel eller annan prestation. Det är precis så jag tänker göra. Nu ska det inre kaoset jobbas på. Min resa fortsätter trots den kraftiga sladd jag hade igår.
Sov gott.
LP

.

Kan det vara alkoholen du försökte döda?Som vägrade sluta blöda.Din sorg över att mista drogen som visserligen krymper och alkoholens grepp över dig som också krymper.
Tänk bort det som trams om du vill men det var min första reaktion när jag läste ditt inlägg.Andra drömtydare kanske lägger sig i det här och har något vettigare att komma med.Hoppas du inte misstycker min något vrickade tolkning.

Först av allt hoppas jag att du med hjälp av dina insikter och all det klokskap du samlat i nykterheten lyckas mota deppigheten innan den får en chans att bita sig fast. Tänker då på att ägna dig mer åt saker som du verkligen gillar? Tänker på dina berättelser från exempelvis stugan och den positiva energi som produktivt fix verkar ge dig. Har funderat på om du har den ventilen i vardagen hemma i jobbsvängen?

Som du vet läste jag nästan allt av din tråd i början av min nykterhet. Jag har så många gånger berättat att dina tankar och din egen resa har sporrat mig. Men visst, kanske går det inte att spruta ur sig aktuella inlägg, med din skärpa, hur många som helst eller hur länge som helst. Du skulle ju kunna återkomma när det passar, när du har en tanke du vill dela? Jag känner själv att jag inte har så mycket att berätta idag, och inte har behovet/tiden att följa allt som skrivs i alla trådar. Vissa medlemmar skriver en massa bra saker, och ibland vill jag slänga iväg en reflektion, men det är inte alltid det känns meningsfullt, eller att jag ska babbla in i en pågående dialog. Behovet av att skriva är nog som störst i början av nykterheten när vi behöver bolla våra tankar med andra, och fortfarande förundras över att vi inte är ensamma i vår taskiga relation till alkoholen. En period när vi behöver lära känna oss själva, och då är det enormt värdefullt att få ta del av andras erfarenhet. Främst av er som gick före oss på vägen.

Tre tusen inlägg, och alla med mycket substans och skärpa! Har själv varit medlem i fyra år varav tre frånvarande i "kontrollerat drickande" som jag inbillade mig att det rörde sig om. På den tiden har det blivit nästan 400 inlägg i min tråd. Den börjar som så många andras med ett stort hjälp, jag dör,har sabbat mitt liv. En drinkare av min kaliber tillkommer ett par gånger i veckan i genomsnitt, och allas berättelse är lika viktig och unik, fast ändå ganska så lika. Många inlägg kan tyckas, men försvinnande lite mot tre tusen ;-) Vissa lyckas i och för sig skriva ihop 400 på ett par veckor eller en månad.

Säkert handlar det - som så mycket annat i livet - om ett visst behov av bekräftelse. Att det känns bra om vi vet att det vi skriver gör skillnad. Att bli lästa och sedda. Du har gjort din beskärda del av skillnad, och du har blivit sedd och hörd. Allt finns ju kvar i din tråd och det är tur det. Oavsett om du fortsätter skriva eller inte, för jag hoppas du gör det Berra! Kanske när du har något du vill pränta ner för dig själv, istället för att känna någon form av press att du ska leverera - bara för att....

Problemet OM du skulle sluta att skriva är att din tråd skulle börja glida ner i forumets "gömda" regioner. Där finns det så många fantastiska berättelser, så egentligen skulle det inte behövas nya skribenter eller inlägg. Skulle nog tro att forumet idag är näst intill komplett med alla aspekter, tankar och sanningar om hur det är att ändra sitt förhållande till drickat, eller skippa drickat som är det bästa för det flesta av oss. Jag tror att de flesta läser i nya inlägg hela tiden, och när vi hittar något vi fastnar för kanske vi läser oss tillbaka i personens tråd. Av den anledningen skulle jag tycka det vore obra att även din tråd gled från topplistan! Därför kanske det är dax att skriva boken vi tjatat om nu i vinter? Tratta ner 3000 inlägg i en pocket så har du "boken" som kommer att vara ett referensverk här på forumet i all framtid.

För mig är du enormt värdefull

Ta vara på dig Berra!

//PP

... var helt fruktansvärd. Lucas blir attackerad av ett gult kattdjur. Jag får syn på en låda med knivar och tar en i varje hand. Och så sätter jag kniven i djuret. Men plötsligt har det krympt på nåt sätt, och dessutom behöver jag byta grepp. Så jag gör ett nytt försök men hamnar inte i nacken utan längre upp mot huvudet. Jag skär och jag skär men det slutar aldrig blöda och djuret vill aldrig dö. Så vaknar jag med en hög snyftning.
I morse sen hade jag den där drömmen i mig fortfarande och jag blev så vansinnigt ledsen. På grund av min egen rädsla åsamkade jag djuret skada och plåga. Kunde inte sluta gråta.

Måste skriva ner det här lite snabbt för det var så starkt och jag är fortfarande alldeles upp och ner. Det var sån här urgråt också, häftig och het och kallsupig i näsan. Hej så länge.

Tack för dina fina rader till mig. Ja, det är skönt att skönja ljuset igen. För ett par år sedan gjorde jag som du blandade antidepp och alkohol det var ingen bra kombination kan jag skriva under på. Skönt att det går bra för dig. Just nu söker jag med ljus och lykta efter någon slags gemenskap för nyktra människor. Det finns ju aa, men det är inte dom jag menar. Riktig vänskap utan alkohol. Svårt när man kommit upp lite i åren. Kyrkogårdar har alltid gett mig lugn och ro. När jag var en liten flicka fick jag följa med min farmor på nästan alla begravningar i hennes lilla stad. Min mamma blev förbannad för jag pratade bara begravningar när jag kom. Är fortfarande fascinerad av hur allt ska bli.
En sak vet jag nu i nykterheten att jag har en hög sårbarhet i själen, tål inte minsta stress kan tycks vara bagateller för många men för mig blir det ett berg att bestiga. Pratade med en psykolog om detta och hon påstod att en missbrukarpersonlighet nästan alltid har det. Så nu är det bara att gilla läget och leva där efter, gömma sig alkodimmorna gör saker och ting mycket värre.
Ha en fin dag. Ja, muränan är som min bästa vän.
Konstnären

som inte kan släppa känslan och kärleken.Den kanske är min alldeles egen kärlek som inte är fullt besvarad.Men för mig lika levande.Om den står för riktig kärlek,medömkan eller rädsla kan jag i dagsläget inte riktigt svara på.Det får framtiden utvisa om vi hittar varann igen.Men den finns där och är stark.Den var för övrigt helt bortblåst de sista 1.5 åren i vår relation så jag var rätt säker på att detta skulle flyta ganska smärtfritt vår sk separation.

Att komma in hit och läsa era inlägg till varandra påminner om trygghet. När man som barn somnade i ett rum med ett mysigt sorl av människor som tycker om varandra och vill varandra väl. Jag är så glad att dina tabletter verkar börja kicka in Konstnären. Jag går själv på liknande och till en början drack jag samtidigt. Nu efter att jag valt nykterhet börjar jag känna att de fyller sin funktion på riktigt. Men det har tagit sin tid.

Hoppas du får en fin stund hos dina föräldrar. Jag skulle gärna åka till en kyrkogård idag, kanske tända ett ljus på någon av gravarna som inte har ett ljus. Jag känner ingen som är begravd här.

Så är det........mina känslor och vilja att vara nära honom ger mig ingen styrka att släppa kontrollen.
Ärligt sagt så vill jag inte vara nära honom för jag är rädd att hamna i samma situation .
Det med känslorna........ de inte varma längre . Det är inga pussochkram känslor. Mera som en mammakänslor.
Det är en annan sort känslor.
Den tystheten , att inte veta nåt från honom gör mig lite ledsen.
Jag är totalt medveten , att jag kan inte påverka hans situation och djupt i själen vill jag inte göra det heller.
Just nu ska jag ta en kopp kaffe , sedan blir det lite trädgårdsarbete.
Det blir ensamhelg.....ingen hemma och ingen träff med min missbrukare....
Vad är skillnaden mellan nu och då ? Ingen . Jag var ensam i ett förhållande och jag är ensam nu med , men nu slipper jag iallafall den obehagliga känslan - ser han mig idag ? Hur blir det den helg ? Ska han bekräfta mig lite mer eller måste jag höra -" säg till om du behöver sällskap så stänger jag av datorn och tar en paus i spelandet". " Vill du åka till landet ? klart , att vi gör det . ........
Jag kunde nästan göra och säga vad jag ville och möte bara en " platt " blick och såg att han håller med .......men i hans huvudet var det ett annat svar - gör för f....n vad du vill men stör mig inte.
Kram på er.

Tack för din hälsning. I går var en underbart vacker höstdag här oxså. Jag gick i rask takt runt en udde som är sex kilometer lång om man går runt hela. Där fanns tallarnas sus, och jag fann en inre ro. Kia skuttade glatt vid min sida. Tror nog att tabletterna börjar göra lite nytta, stickningarna har nästan försvunnit. Måste kännas skönt för dig att vara ledig idag. Hade det varit innan hade jag åkt till systemet och inhandlat lite gifter. Men inte idag och bara tanken, nej, nej. Denna helg ska bli en lugn och skön avkoppling. Har laddat upp med lite böcker. Ska även åka till minneslunden i kväll och tända ljus för mamma och pappa. Just i kväll är hela kyrkogården upplyst och det är så vackert. Ska ta ett litet snack med mamma jag brukar göra det. Såg ett program på TV i går, handlade om en äldre dam som blivit änka och hon var djupt religös och pratade mycket om Jesus. Jag tror ju på någonting men inte Jesus precis. Men till saken, hon verkade så lycklig i sin tro. Tror inte jag ska söka mig till något religöst, men jag tycker nog att jag blivit en sökare nu i nykterheten.
Tänd ett ljus och låt det brinna. Tack vännen för du finns här det gör mig stark.
Kramar Konstnären

Du har gjort enormt mycket för det här forumet och skall definitivt inte behöva känna någon plikt att fortsätta. Funderar bara på timingen. Om du är rädd för att åka in i deppighet, är då det bästa ögonblicket att lämna något stabilt och i grunden (hoppas jag) positivt? Nåväl, det vet du bäst själv.

Tack för det du hittills skrivit.

Godmorgon och hoppas du får fler härliga dar som häromdagen när allt flyter och glädje får gott om plats i tillvaron,

Kram!

Hej M-u-r-i-s, jag känner mig dämpad men stabil. Att avstå från vin går bra, antabusen är i kroppen. Har en del stressiga tankar om massa saker jag skulle vilja ta i tu med, men försöker komma överens, eller har bestämt, att nykterhet och motion får räcka som fokusområden just nu. Men tankarna är stirriga ibland.

Hur mår du idag? Ja, du sover väl ännu, gott hoppas jag. Jag är väldigt morgonpigg jag.

Kram!

Ja precis så här galet är det. Trots att man misslyckas gång på gång så glömmer man och går in i matchen igen. Fy fan man skulle inte vilja föda barn flera gånger i månaden men faktum är att fyllångesten är värre och ändå utsätter man sig. Alkoholdjävulen skulle lätt kunna vinna OS utan särskild hård träning. Men varför försöka utmana någon som man vet kommer att vinna. Har tävlat några år nu med samma dåliga resultat. Nu känns det som jag äntligen bestämt mig. Men ibland kommer ändå tanken att jag en dag ska kunna dricka normalt. Har så svårt att föreställa mig vissa saker utan vinglaset. Tex att åka till mitt älskade Grekland, sitta på en taverna och inte kunna dricka vin. Det hör liksom till. Men jag har ju aldrig prövat. Jag fattar inte varför alkoholen och kanske framförallt vinet ska vara så himla förskönat . Det ställer ju bara till elände för alla som inte kan hantera alkoholen. Men alkohol är ju förknippat med njutning och fest. Jag är så himla avundsjuk på dom som kan hantera A på ett normalt sätt, kunna dricka ett eller ett par glas och njuta av dom och sen är det bra. För mig blir det bara fler och fler glas.

Jag känner precis som du att känslorna har försvunnit. Han har sagt och gjort alldeles för mycket för att jag ska ha några känslor kvar.
Jag tror inte att de skulle komma tillbaka ens om han blev nykter. Det är liksom försent nu!
Sen kan man ju undra hur mycket som är alkoholens fel o vad som är hans personlighet för han kan vara dum även om han är nykter .
Jag tänkte också som du att om han dricker en gång till då får det vara nog. Men det blev många gånger till o jag vet inte vad det var som gjorde att det var nog. Man kommer nog till en punkt då man bara känner det.
Kram

Nej jag är inte missnöjd eller besviken eller något sådant...
Det känns bara som om tiden har runnit förbi mig, det blir inaktuellt och tjatigt...
Mitt liv som nykter i en sorts bloggform, varje vecka finns dokumenterad, alla känslorna jag fick brottas med...
Jo jag vet att jag har "hotat" med att lämna forumet förr, men då var nog mer en form att att söka bekräftelse, nu känns det inte lika hoppfullt längre.
Förr räknade jag antalet besök och inlägg, jag nådde massor då innan forumet förändrades och nollställdes.
Snittade som bäst på ungefär 70 besök per dygn, det var då en trigger för mig att vilja fortsätta, jag antog att det fanns ett behov av mina rader då.
Nu efter sju år och ingen större förändring de sista åren så har det blivit lite urvattnat, same shit, different day....bara.
Antalet inlägg börjar nu närmare sig en jämn tusentalssiffra, tre typ.
Okey du vann skulle säkert någon tävlingsinriktad velat säga.
Det jag vann var min nykterhet, men ska inte sticka under stolen med att mina livslånga rader på forumet kanske är ändå kanske det största jag kunnat åstadkomma här i livet.
Att läsa mina egna ord i efterhand har verkligen hjälpt till att motivera mig i min strävan efter ett självständigt nyktert liv.

Just nu bär jag på en rädsla att återigen komma ner i en ny deppighet, har haft tydliga indikationer på detta under början på veckan.
Men tänkte bespara er detta då det inte har någonting med komplikationerna av att hålla mig nykter längre att göra.
Visst hade jag stor hjälp av forumet förra omgången, men om det stormar ska jag försöka rida ut den själv.

Sista ordet är inte sagt ännu, men min tråd har börjat sina ut i sanden, tappat substantiellt material och aktualitet.
Berras story börjar närmare sig...the end...
Vad skulle jag vilja ha sagt?
Jo jag klarade det, åtminstone fram till nu, och om en stund skulle jag kunna säga precis samma sak.
Lite stoltare för varje timme, dag eller till och med år som går..

Berra

Möte ikväll och vi var 5 själar där.Fina delningar och vitt skilda problem.Men känslan efteråt är en ro och att tankarna stannar upp lite.Sen brukar dagarna efter också ha med sig en annan känsla och andras delningar kan komma tillbaka till en och sätta igång processer i en själv.Alla ni som är medberoende och har möjlighet,testa.

Nä nu får du ta dig i kragen och sparka dig hit hörru!

Hoppas att du har det riktigt härligt!

Stor kram

Kan bara instämma med flygcert. Kan man verkligen bara glömma allt som sårat eller ännu värre? Jag vet inte. Just nu känns det som om jag bara måste fokusera på att andas. Ett tag önskade jag att han skulle dricka igen så jag verkligen fick en konkret anledning. Men nånstans har man ju en lång gemensam historia som är svår att bara kasta åt sidan.

Tack! Jag vet precis, flygcert, men det är så svårt.

Vi gick i terapi innan han erkände att han var sjuk, så självklart gav det inte så mycket.

Imorgon ska jag få göra en sak med bara äldste sonen. Ser fram emot det!

Hur känns det idag?

Kram

Men Moa - kan du tänka dig ett år som vit?? Det är väl en extremt bra plan! Du ska se att du inte kommer vara särskilt intresserad av att börja dricka igen då. Heja på! :-D