Senaste kommentarerna i forumet

Dag 47 torsdag, läser och förstår att jag ska komma ihåg varför jag ska leva ett liv helt utan alkohol. Tänkt på hur jag ska formulera mig när jag får frågan "varför". Kan man säga "skit i det du". Nää... då blir man inte så poppis. Jag orkar inte dricka, jag vill inte, jag äter penicillin, jag kör en hälsoperiod på någon månad. Jag vill inte ljuga och ej heller tala sanning. Så jag har funderat på att köra ett projekt på ett år. Träna inför en tävling passar mig som handen i handsken. Då kan jag säga att jag ligger i hårdträning och alkohol är inte ok för återhämtningen. Sen efter ett år är nog alla vana med att jag inte dricker. Fast de ser ju nu att jag idag är koffeinfri, nikotinfri och alkoholfri. Så kanske kan köra med att jag vill leva i 100år minst och är därför en hälsofreak. Jag är en renlevnadsmänniska just nu. Det kan jag ju säga.

Du undrar lite om din partner är "periodare". Periodare är inte en diagnos som man använder sig av i vården. Kanske är det inte så viktigt att sätta en etikett på vad som är vad utan mer fundera på vilka problem alkoholen medför. Det är bra att han har kontakt med vården för där finns hjälp att få oavsett eventuellt beroende eller ej. Nu har han berättat för dig att han vill köpa alkolfri öl, det låter som att han vill förändra sina dryckesvanor och dricka mindre. Det är inte konstigt att du är osäker på hur du ska tycka eller vad du ska göra nu. Jag hoppas att andras erfarenheter kan vara till stöd för dig nu.

Berätta gärna hur det blev.

Vänligen Li-Lo
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Du är i en relation där alkohol är ett problem och det har visat sig vara större än du förstod från början. Du är osäker på hur du ska hantera det här dels med tanke på honom, dig själv och framförallt för dina barn som du vill skydda från de negativa konsekvenser alkohol kan få. Vad tror du är det bästa sättet att skydda dina barn nu?

Det är bra att du är här på forumet och berättar om hur du har det. Ibland kan det även vara bra att tala med någon professionell, exempelvis alkohollinjen 020-844448. Hur låter det för dig?

vänligen Li-Lo
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Känner mej på topp! Har dragit igång en massa kul på jobbet o har virrvlat runt med både dammsugare o mopp.
Vilken kraft!
Kram

Idag är det 12 vita dagar och jag hoppas det blir fler såna:) Klappar mig själv på axeln och känner mig lite stolt över mig själv samtidigt som jag räcker ut tungan till den lille alkoholjävlen som ibland sitter på axeln och försöker leda in mig i frestelsen igen.Kämpa på där ute för det sista som överger en är hoppet sa grodan ;)

Holistic:) Ja när livet har sina motgångar så är det lätt att trösta sig och fly genom att dricka men problemet är ju att allt skit finns ju kvar om man flyr och det blir bara mer problem än det var från början. Man måste våga möta ångesten och se den i vitögat oavsett hur rädd och otäckt det är för det är enda vägen till att bearbeta alla jobbiga känslor som man har inom sig.Det är bra att du försöker hitta andra positiva och nyttiga saker som du kan ersätta alkoholen med. Sen är det viktigt att bryta negativa mönster och ovanor som man haft angående drickandet och börja trampa upp nya tankespår och sätt för att inte riskera att trilla dit igen.Sånt tar tid men allt går om man ger sig fan på det:) Ha en fin dag på dig Holistic:)

Vad härligt! Din vilja är verkligen starkare än ditt begär.
Jag känner mig ganska lätt i kroppen. Två veckor utan fylleångest har börjat göra mig gott.
Imorgon tänker jag dricka vin till maten på en restaurang.
När jag vände mig hit kom det på tal i vilka lägen det brukar spåra ur och det brukar inte vara när jag känner mig lugn och sitter på en stillsam restaurang.
Jag ser fram emot att gå hem imorgonkväll och dona på lite hemma och vakna pigg och ångestfri på lördag. Det är min vision och så ska det bli :)

Felix och Lena, för att ni tar er tid att skriva om era erfarenheter. Uppskattas verkligen! Har själv ätit Naltrexon tidigare för några år sen men tog tabletterna endast inför tillfällen där jag skulle konfronteras med alkohol så att säga. Hade lättare en början att hålla kontrollen och dricka lagom. Men inte varje gång. Hände att det spårade ur ändå. Den här gången har jag blivit rekommenderad att äta dem varje dag en längre tid och se vad som händer. Antingen klarar jag av att inte dricka alls vilket jag önskar eller så kan jag dricka lite utan att det spårar ur. Det är min önskan alltså. Vem vill inte det säg?
Jag vet att jag inte kan förlita mig på dessa piller utan jobbet måste jag ju göra själv. Det är ju en ständig kamp. Mental hjärntvätt. Känner ändå att jag har fått ett litet, men ack så skönt, inre lugn. Inne på min 5:e vita dag och jag hoppas på många fler. Jag vet att jag aldrig kommer att kunna dricka normalt och måttligt. Är ledsen att säga det men det är det nog inte många som klarar om det en gång gått utför. För mig är det antingen eller, jag vet det nu. Hur går det för dig Felix? Ska läsa din tråd i lugn och ro vid tillfälle så du behöver inte svara om du inte vill.
Tack igen!
Kram på er!

hjälpte inte tabletterna. Jo till enbörjan. Själva ruset uteblir men kan dricka. I början var de kanon o jag socialdrack men saknade ruset så jag drack helt plötsligt jätte mycket ( minst 2 flaskor vin) o då kände jag LITE så det fick motsatt effekt för mej. Började till o med snegla på starkspriten. Vill inte göra dej besviken men hade jag förstått hur o vad tabletterna gjorde hade det hjälp mej.
Kämpa o lycka till
Kram

... och den 22 september valde jag att sluta dricka - och allt gick kanon! Året senare stoltserade jag med 365 dagars nykterhet på facebook, och drygt 1½ månad senare hade jag öppnat min första öl på över 13 månader.

Sen dess har det rullat på, och jag har insett att alkoholen återigen fått mig i sitt grepp.

Idag vill jag försöka igen, och det jag fruktar mest är nog att jag kan lägga ännu ett misslyckande till högen av alla andra misslyckanden. Men samtidigt vill jag inte förlora.

Det står en oöppnad öl på mitt vardagsrumsbord, och jag tänkte låta den stå kvar som en påminnelse att jag valt att avstå den sista ölen och fortsättningsvis också den första ölen.

Mitt liv idag är förvisso oförtjänt bra, men jag är medveten om att ett fortsatt drickande kommer att ändra på det. Jag är dessvärre för stolt att gå med i AA eller motsvarande, och hoppas att detta forum kan ge mig det stöd jag behöver när suget sätter in.

Jag har läst lite av tidigare inlägg, och jag önskar naturligtvis samtliga lycka till i kampen mot alkoholen! <3

/X12

där kämpe, du har ju skaffat hjälp men vet tydligen inte vilken hjälp du fått?? För mig funkade Naltrexon klockrent för att dricka måttligt. Jag drack ett glas vin eller öl, försökte med ett till sedan var det stopp. Medicinen gör ju just det att man inte vill ha mer, så den ska ju hjälpa dig att inte dricka på ett alkoholistisk vis. För mig funkade det jättebra vid flera tillfällen. Man tar ett piller någon timme före middag, och sedan tappade jag lusten att dricka mer efter ett par glas, magiskt. Jag tänkte då att detta ska jag ta alltid, det här har ju löst mina problem! Saken var bara att jag upptäckte att jag inte ville dricka socialt, jag vill åt ruset var jag tvungen att inse, och så slutade jag med pillren. De hindrade ju mig från att dricka så mycket att jag kände ruset. Men i ditt fall kan du ju prova dig fram, det kanske funkar hur bra som helst om du vill ha den sociala biten utan att dricka okontrollerat. Lycka till!

Önskar dig allt gott och jag tror också du har styrkan att stå emot a. Du känner ju till fällor och följder, ha de bra...

ERG83,
så tråkigt, så sorgligt.
Jag håller med de andra som har svarat dig. Trots att du är väldigt förälskad i den här mannen, så för din och dina barns skull, dra dig ur. Och vad säger barnens far, om hans barn ska leva med en alkoholist? Skulle det bli utredning om vårdnad?
Vill du få ditt hjärta gå i tusen bitar igen, om igen, och igen? Vill du gråta av lättnad igen, om igen, och igen? Livet i en berg-och dalbana, i en...centrifug? Där med tiden din förälskelse och kärlek blir nån slags gyttja?
Du skriver att du, mitt i allt, letar efter den man du älskar. Ibland dyker han ju upp för att sen försvinna. VILL DU, ÄR DU BEREDD, att låta ditt liv och dina barns liv inrätta sig efter hans fyllor? Det är inte 'bara' fyllorna heller, utan: konstiga reaktioner, humörsvängningar, nyckfullhet.
I och med att er historia är färsk så anser jag att smärtan du skulle ta nu vid en brytning är ingenting i jämförelse med den smärta som kommer.
Min syn på din undran. Hårda ord, jag vet...men det här är ingen tillvaro bland blommor o blad o solsken.
Ursula

Glädjs med dig att du hittat din väg och följer din tråd.
Önskar dig en fin dag

Hejsan
Jag läste en bok som heter AnsvarsFULL av Camilla Kuylenstierna. Den var bra.

Skönt att du känner dig stark och vi kommer skicka styrka till dig varje dag och ser fram emot dina betraktelser.

Fjärde morgonen i rad utan sup. Det känns bättre än igår. Har nog haft lite abstinens de första dagarna som börjar släppa nu. Igår kändes huvudet tungt och "grötigt" fortfarande. Idag känner jag mig klar och lätt i huvudet. Tankarna far lite fram och tillbaka men jag ska behålla nykterheten i dag också. Tack för din tanke Karin - den kanske nådde min hjärna för i morse hällde jag ut i diskhon det som fanns kvar i "morgonflaskan". Det var svårt att kasta spriten men kände att jag måste göra det, annars finns risk för att jag...du vet vad. Kan inte ha den som en frestelse i skåpet. Hur har din morgon varit?

Grattis till dina 10 dagar! Det går sådär. När motivationen sviktar så tenderar jag att dricka vin. Jag försöker jobba med mig själv och hitta alternativa metoder till alkohol. Det är härligt att det går så bra för dig.

Hej Outback,
håller med, det är en bra idé att samla familjen och prata en lämplig kväll, dvs då di fru inte har druckit (mitt i veckan?).
Jag kommer att tänka på en annan sak angående det du beskriver när du säger att du drar dig för att bjuda hem folk eller att gå bort till andra då du vet hur knällen kommer att sluta. För min del och vår familj, tycker jag att mitt stora, stora misstag var att dra mig undan andra. Jag förstår dig ju men jag anser, med det jag vet nu, att ni ska fortsätta befinna er i det sociala sammanhang ni alltid har varit. Akta er för att dra er undan, att isolera er. Jag kände direkt på min mans vibrationer och även vad han blev sur på etc vad som var 'tillåtet' och vad som inte var det. Och jag anpassade mig (lite rubbat, ja). Ni SKA vara i ett socialt sammanhang. Bjud hem folk!! Oftare än tidigare. Allt för att störa alkoholisthjärnan som håller på att inta din fru. När ni blir inbjudna till någon, GÅ! Vill inte din fru gå, gå själv! När de andra undrar var din fru är säg "hon är hemma och är full" eller nåt. Du ska inte 'skydda' henne. Det är just det där skyddet som leder henne in i ett djupare beroende. Alkoholisthjärnan bygger sitt bo i det där skyddet.
Ursula

Du är precis som andra användare svarat en klok person som tydligt beskriver vad du är med om. Utöver att tala med din mamma så kan du ringa Alkohollinjen 020- 844448 de har stor erfarenhet av och är utbildade för att tala med anhöriga till någon som dricker. Du kan vara anonym och där får du råd om vad du kan göra inom ramen för vad som är och bör vara ditt ansvar just nu.

Berätta gärna hur det går för dig.

varma hälsningar Li-Lo
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Jag slutade . Jag kom på något vis fram till att det var nog nu. Skillnaden i mitt beslut nu är att jag är med i det själv. Tidigare har jag bara sagt för att lugna andra runt omkring mig. Men ni är det mer fast i mig. Jag kommer nog att ta en öl någon gång. Men inte nu och jag vill ha tid att landa och inte ta till alkohol för att fly undan mera. Jag vill leva och vara medveten. Litenflummigt svar kanske men Det är så Det är just idag.

Jag måste säga att jag är riktigt imponerad av dig. Jag föll igår då jag "hittade" den sista sprite jag hade gömt för mig själv, som om jag inte skulle hitta den..... Men nu är den slut och det finns Inga ursäkter längre, inget mer slentriandrickande hemma.

Hej på er, jag e lite ny i ämnet och här på forumet. Jag läste om AA 12 steg och det var mycket Gud i dom... När man går på möten och lyssnar på andras berättelser är väl lite som att läsa här på forumet? Hos oss är det pingstkyrkan som kommunen använder och nåt de kallar LP stiftelsen man får hjälp av. De sa till en vän att om hon döper sig kommer hon få andens kraft och då blir jag fri från alkohol o alla problem. Det enda hon blev sv med var avgifter till pingstkyrkan..
Ni är ena kämpar. Har läst många berättelser och jag är imponerad. Kan känna den förtvivlan och önskan som som. Tack för att ni delar med er.

Hel-ledig helg närmar sig och vi börjar sakta planera vad som ska ätas och framförallt drickas här hemma. Berättade igår kväll att jag tänkte ta en vit månad. Jag är särbo och min kille vet inte digniteten av mitt drickande. Han har sett mig lite fööör onykter vid nåt tillfälle men vet inte att jag kan fyllna till rejält när jag är ensam. Så han tycker inte jag har några problem. Själv dricker han måttligt och jag har aldrig sett honom onykter.
Jag sa att jag ville hålla uppe ett tag och äta lite sunt för att gå ner några kilo i vikt.
Men han tyckte det var jätte-tråkigt. -Nåt glas kan du väl ta? Vi måste ju dela på en flaska till maten iallafall, tyckte han. -Nej, sa jag men han gav sig inte. Önskar jag kunde vara ärlig för då vore han ju en idiot om han fortsatte tjata. Vad ska jag göra? Klart att jag inte ska dricka men hur länge orkar jag gå bakom ryggen. Bara min son vet hur illa mitt missbruk är. Berättade igår för honom att jag fått Naltrexon. Han gav mig den varmaste kram och sa att han är stolt över mig. Vi har även tagit i hand på att jag ska hålla upp en månad. Hans förtroende tänker jag inte svika och ändå tänkte jag att - ett glas kan jag kanske ta. Skit!

Nyförälskelsen har ramlat ned till en fin vardagslunk och jag är fortfarande särbo.
Många gånger vill jag flytta ihop för att liksom slippa jobba med mig själv och mina egna problem.
Gömma mig i relationen för att slippa fortsätta framåt på min egen väg.

Men jag behöver hitta min egen väg som bara har med mig att göra.
Hur vill jag att mitt nya "nyktra" liv ska se ut och vad ska det innehålla förutom den relation jag är i.
På så många plan så fyller jag mitt liv med framför allt kärlek.
Det är min drog som håller mig uppe,
Att behöva och vara behövd av någon.

Självklart ska det vara så.
Är man i relation så ska den få mycket fokus,annars blir det ju inte så bra.
Men att lägga nästan alla ägg i samma korg för att slippa leva i verkligheten och liksom knarka på förälskelserus håller inte i längden.

Och det är så tungt när jag måste vara ensam med mig själv och inte har någon att luta mig mot.
Visst finns han där och både lyssnar och ger stöd i min resa.
Men de innersta tankarna och de svåraste känslorna måste jag hantera själv.

Exet dricker vidare och jag har pga ett rop på hjälp haft lite kontakt med honom.
Han är förtvivlad och vill så gärna att vi ska börja om igen.

Jag ser både mannen jag en gång föll för,han finns där under spritdimmorna.

Jag ser också att det inte längre finns viljan hos mig att lyfta upp honom.Mina argument är slut och min förmåga räcker inte till.
I samtal med barnen så känner jag samma sak.
De har också någonstans gett upp.
Jag är rädd för att han nu bara har några år kvar innan hans kropp säger tack och hej.

Det är en stor sorg att se att han inte klarar att resa sig upp.
Men det är på ett annat plan skönt att känna att det problemet inte längre är mitt att axla.
Tänk att det som med hjärnan ramlade på plats för många år sedan.
Och känslomässigt fullt ut först nu,över två år efter brytning av relationen.
Märkligt hur hjärnan,känslolivet och medberoendet fungerar..

Mitt eget liv rullar som sagt på,inte alla dagar med glädje och nyfikenhet.
Även den grå vardagen med alla sina småsaker står där och vill ha sitt.

Jag är inte lugn glad och trygg alla dagar.
Men många av dom är jag det.

Jag fortsätter önska alla lycka till som påbörjat sin egen resa ut ur medberoendet.
Det är tufft och inte kul alla dagar och resan är lång och mödosam.

Jag skulle vilja säga att den är lika tuff som att släppa alkoholen för en beroende.
Lika lätt att trilla dit och gå igång och inte se mönstret.
Även om en droppe sprit är ju rätt tydligt att den hamnar fel.
Vi medberoende har nog en mer glidande skala som kanske inte är så lätt att hitta av alla gånger,förrän vi redan handlat felaktigt.