Senaste kommentarerna i forumet

...stugan stängd för säsongen, en tid för sorg faktiskt...
En tid av förlustelse i sommarvärmen har nått sitt slut, det är igenbommat för vintern...
Jo jag känner faktiskt en typ av sorg, det är ledsamt att behöva stänga den tiden ute...
Soliga heta dagar på bryggan, kalla dopp i havet, svala sommarkvällar med myggen surrandes runt huvudet.
Nattens kung heter fladdermusen och flyger ljudlöst i skimret från havets återspegling av månens ljus.
Korparna som kraxar och skräner i eget majestät i den annars så ljudlösa kvällssolen.
Den blå röken ifrån träkolsgrillen med fotogendoften av tändvätskan.
I den höga molnfria luften ses den svaga siluetten av en havsörn mot den ljusblåa bakgrunden, ett genomträngande iiieeek berättar om dess närvaro, kanske söker den sin maka.
Abborrarna kröker rygg en sista gång i den heta stekpannan innan de ska få pryda en smörad knäckebrödsskiva.
Fingerborgsblomman vajar i vinden i antingen vit eller rosa skrud, humlorna surrar i klockorna frenetiskt efter dess nektar.
Kopparormen snirklar sig genom grästuvorna i vår trädgård, aktar sig noga för skogsmyrorna.
En citronfjärils vingar kommer nerdalande ifrån ekens grenar, en trollslända kalasar på dess kropp.
Nere vid stranden går vågornas skvalp i ett hårdare tempo efter en båts bogsvall som passerade för en lång stund sedan.
En mås seglar förbi våra trädtoppar utan ett endaste vingslag sneglar ner på vår tomt efter något ätbart, längre ut i viken håller hans artfränder på att reda ut en dispyt.
En gammal träeka kuttrar ute på farleden med sin pulserande tändkulemotor, skapar ett V i den glittrande havsytan.
I skuggan av vårat parasoll ligger kanelbullarna i en enorm hög på ett fat, väntar på att barnen ska få syn på dem.
Tillbringaren till bredden fylld med ljusröd saft, duralexglasen staplade i varandra, kaffepannan het av starkt kaffe på en skärbräda av slitet trä.
Svettpärlorna samlas i pannan efter en liten stund i den varma solen utan en tillstymmelse av bris.
Någon tar fram en immig grön glasflaska med kapsyl, kondensdropparna bildar blanka rännilar längs dess sidor.
Pffft hörs det och en taggig metallkapsyl hamnar uppochner på den torra spruckna trätrallen...
-Vill du ha?, frågar en en välbekant mansröst, det är min svåger...
Jag vrider på flaskan för att förvissa mig om att den inte innehåller någon alkohol.
-Javisst svarar jag, vem är inte förtjänt av en kall öl en dag som denna, den är ju så fin...
Vad jag inte säger är att jag minsann heller inte förtjänar morgondagens bakrus, men det vet ju alla om redan i min omgivning.
Jag kan sippa på ölen med gott samvete, den skadar inte med sitt gift i efterhand, det vet jag ju...

Allt detta saknar jag, därför har jag en liten sorg i mitt hjärta.
Desto mer att längta efter, det fina med att bo i Sverige är ju att vi har säsonger, så den återkommer om ett tag.
Men den här tiden är lite otröstligt, just nu ligger jag i min säng och frugan tvingade mig att stänga fönstret.
Ett rejält oväder kom över oss mitt i natten med blixtrar och dunder, och hon som är så nedrans åskrädd.
Men det finns ju fördelar med det också, man får många och långa kramar under täcket, med ett och annat ryck förståss när Tor slår med sin hammare....

Nu är det sovdags, även för nattugglor som mig, om bara paparazzi kunde sluta fota genom fönstret...

Natti!

Berra

Så här får det inte gå till. Jag har spärrat kontot och skrivit en notis i det felaktiga meddelandet så att det inte blir fler missförstånd.
/magnus

Är man alkoholist eller i missbruk är det alltid den andres fel oavsett. Nu framgår det inte om hans familj vet om hans inställning till a och allt därtill. Sedan vet du inte vilka valser han dragit för sin familj. Du kommer få ett bättre liv nu men jag förstår att ärret är djupt, långt och infekterat. Det tar tid men det kommer läka. Ta en dag i taget.

Du har gjort alltvrätt utom en sak. Att dricka med honom. Som medperson blr man inte underlätta missbruk men jag hsde kanske gjort samma sak. Du har visat att du inte tolererar drickandet. Du har varit tydlig med det. Du har skänkt honom medkänsla och kärlek. Du har tvingat honom att ta eget ansvar flr sina gärningar. Du har gjort allt rätt. Det är bara ett problemoch det är HAN. Din kille vill inte sluta dricka och som alla missbrukare ger man sin sambo, tjej, partner skulden. Styrkekramar

I helgen hade jag med mig en stickprojekt som snart är en halsduk till min kompis, han som också håller på att dra ner på sitt drickande. Det var så fint, när det var som tuffast så satte jag mig med halsduken. Grät och stickade om vartannat. Kommer kännas fint att just han kommer bära den halsduken som var min trygghet i en av mitt livs sorgligaste stunder.

Jag har nu börjat ett nytt projekt, även detta en halsduk till en annan kär vän. Det roliga är att det är ett nytt mönster. Kabelmönstrat. Den känslan när man ser något växa fram och framför allt något som man precis har lärt sig. Tillfredsställelse, stolthet och glädje.

Har börjat lyssna på en pod av två tjejer som stickar den heter kort och gott Stickpodden. I alla fall så berättar en av tjejerna att hon började sticka och handarbeta för att bearbeta sorgen efter sin pappa och lillebrors bortgång. Det var hennes sätt att kanalisera ångesten. Det har kommit att bli mitt sätt att kanalisera min sorg av att inse att alkoholen inte är en del av mitt liv.

Tack för delning av bla sockeråterfall. Du är mycket duktigare än vad jag är. Jag har sagt stopp till godis och cola. Däremot har jag fikat... Jag fikar i och för sig väldigt sällan. Äter hellre bröd än bullar, om du förstår hur jag menar. Men det kommer jag nog ta bort i nästa steg. Har i vart fall hållit koll på mig själv, så jag inte börjar vräka i mig wienerbröd eller syltkakor istället... suck! Har ju insett hur den där beroendeströmmen funkar...

Just den där känslan som du beskriver - tennis och ett glas vin - känner man ju igen. Ja, inte tennis förstås. Hatar och titta på ALL typ av sport. Men känslan, ja men ETT glas. Men då VET jag att jag är där igen... Lika bra och inse fakta - det är ingen idé!

Kram till dig

Det tar, som du säger, ett par tre veckor innan antidepp börjar funka. Tyvärr kan du, behöver inte, men kan, bli ordentligt dålig när du börjar äta dem. Tills du kommit upp i rätt dos och kroppen ställt in sig. Det behöver inte bli så, men bli inte förskräckt om det händer. Du ska veta att det går över. Det kan vara bra om du antingen är sjukskriven eller har det extremt lugnt i åtminstone två veckor, just för att det kan bli lite jobbigt.

Ta nu god hand om dig själv och ta vara på stunden. Det som du egentligen är så bra på. Oron i kroppen kommer dämpas och du kommer att få må bättre. Tror att det fortfarande också är mycket som kommer upp till ytan - med två nyktra i familjen... Om man ska se det hela från den positiva sidan, så kommer mannen nu vara tvungen att fokusera på dig istället för sig själv. Inget ont som inte har något gott med sig.

Puss på pannan

Vilket fattigt liv man måste ha om man behöver skapa falska alias för att kunna göra inlägg i andras namn. Sorgligt för den personen. Jag blev grundlurad, kan jag glädja hen med.

Glad ändå att det inte var något återfall. Tråkigt att du inte mår bra, Konstnären, men hoppas att du snart är på banan igen. Utan några återfall, såklart.
Kram m

Visst minns jag dig PP! Vad kul att du tittar in här hos mig :) I morgon har jag varit nykter i fyra veckor. Vis av erfarenhet är jag väldigt försiktig och ödmjuk i nykterheten. Jag vet hur snabbt och lätt jag kan trilla dit. Fler och fler i min bekantskapskrets vet om mitt problem och det är för att jag är ganska ärlig om det. Jag försöker tänka ut i vilka situationer och med vilka människor som jag kan få "chansen" att dricka. När jag i starka stunder har berättat för dessa och bett dem att inte bjuda mig på vin, har jag stoppat mig själv. Smart va? ;-) Faktiskt så känns det bra. Jättebra just nu! Lugnt och skönt.

Nu är det intellekt-time, Babeldags!

Så det är bara att kasta upp!

KRAM

I veckan som gick så var barnen hos familjerätten, som en del i vårdnadsutredningen. Deras pappa fick vänta utanför, och barnen var inne och pratade. Några dagar senare kom barnen till mig och det första som den stora säger är: "pappa blev arg för att jag sa att han är arg", och efter några vändor fram och tillbaka så kunde jag förstå att pappan hade väntat utanför, men hört vad barnen sagt, blivit arg och sagt att "om barnen säger så så kommer de inte få bo mer hos pappa, eftersom dessa tanter tycker som mamma".
Jag ringde upp familjerätten och förklarade detta, inte minst för att varna dem för att använda detta rum för andra barn som kanske råkar ut för ännu värre saker än det mina barn fick höra av pappa.
Samma dag ska jag ta dit barnen, och när vi möter mannen och kvinnan igen så säger det stora barnet direkt "jag ska ta tillbaka en sak som jag sagt; pappa är inte alls arg", och de använder sedan samma rum och jag hör stora delar av samtalet därinne. Kvinnan frågar mig efteråt om det är lyhört och jag bekräftar det. Skillnaden är att jag, oavsett om barnen skulle ha sagt något bra eller dåligt för mig, inte skulle ha pressat dem.
Jag vill bara ringa upp dem, och enhetschefen och ifrågasätta utredningen - hur kan det bli en trovärdig utredning om inte barnen vågar säga saker av rädsla för att de ska få skäll. Jag ska träffa dem i veckan, och jag får väl vänta till dess, men jag är på ren svenska så jävla arg!!! Mitt största barn var uppenbarligen ÅTERIGEN utsatt för pappas påtryckningar...
Åh...

... beträffande AAAALLT man (egentligen) booorde ta itu med. Vissa dagar är jag up for it och tänker nu jävlar. Andra dagar är jag bara så jävla irriterad och tål inte ens tänka tanken på att flytta fram mina arma positioner i hälsoträsket. Så är det. Just nu är jag uppe i värsta hormonomställningen eftersom jag slutade med p-pillren för ett par månader sen. Tonårsfinnar; hejsanhejsan igen! Bläh, blök & kräk. (Ursäkta att jag kastar upp i din tråd, SL, ska genast torka upp.)

Men kram i alla fall.
;)

/L

... Och känner din sorg!
Jag vet att det är svårt, men försök att tänka på det som du inte vill ha tillbaka - ni behöver hur som helst tid ifrån varandra och han kanske är snäll, trevlig och bra på alla sätt nu, men så hade inte ni det och skulle ni försöka nu igen så skulle ni med största sannolikhet falla tillbaka i gamla mönster väldigt snabbt igen. Och inte minst så är det ju troligen en flykt för honom att träffa någon annan.
Försök att gråta om du behöver det, men försök också att göra något gott, mysigt och bra för DIG!
Kram

Så svinigt och oförståndigt gjort. Men det är ju dementerat nu av den äkta Konstnären. Det tackar vi för och phuiiii - pustar ut. Har inget mer att säga, känner jag nu. Blir alldeles tom, vem gör sånt här? Skulle logga in och berätta för dig, Konstnären, att till veckan blir det kålpudding igen och det kan jag ju säga ändå, förstås, nu. Med den fiffiga kokta vitkålen.

Kan det nästan vara ett slags posttraumatiskt stressyndrom som drabbat dig? Först din egen krasch, sen kampen upp och vidare och så mannen på det? En tanke bara. Nästan som en krisreaktion lite i efterhand på allt som skett.

Kram på dig, K. Du ser att du är värnad om här på forumet.
:)

/L

Som jag berättade i ett tidigare inlägg så tog jag ett mindre sockeråterfall i helgen. Jag ville inte skriva om det med tanke på att det kunde kännas som ett hån mot alla som kämpar mot alkoholdemonerna. Men Muris, uppmanade mig ändå så here we go.

Det var inte konstigare än att jag och mamma efter begravningen och eftermiddagen skulle sätta oss själva och prata lite om allt som hade hänt. Vi valde att sätta oss på hennes och min mosters favoritcafé. Mamma ville ha en kakbit och undrade om jag ville dela. Jag hade inte hjärta att säga nej. Åt en bit, inte allt, och så var det med det. Historien upprepade sig dagen efter, delade en lite bit med mamma. Har sedan dess känt mig mer sugen på socker men har låtit bli. Ja förutom en croissant till frukost men det är inte godis, det är ju smördeg. Hahahahaha. aja jag var väl medberoende i helgen. Jag kan inte säga att jag ångrar det överdrivet mycket idag. Det fick bli så. Så länge jag håller mig på mattan framöver, vi får väl se hur veckan artar sig.

Skönt att det har rett ut sig, hoppas du känner dig starkare inom kort. Givetvis ska man få vara ifrån forumet hur länge man känner att man behöver utan att det blir en storm i ett vattenglas men så var det ju fruktansvärda omständigheter. Jag hoppas att admin tar sitt ansvar.

All styrka och lugn till dig.

Admin Magnus kan du inte spåra IP-numret från avsändaren och se till att det IP-numret inte kan öppna ett konto här igen? Jag förutsätter att ni agerar på detta.

Det är inte utan att även jag känner mig grundlurad. Det var för många av oss skakande och jobbigt när vi inte hörde något.
Kanske var vi alla på väg att glida in som medberoende till Konstnären ;-)

Skämt åt sido, även om det är fruktansvärt fult så blir jag glad för din skull att du fortfarande är vit. Tråkigt att du känner dig nere, men det tror jag fixar sig.

Verkade i och för sig osannolikt att du skulle ta ett återfall, men allt är väl tyvärr möjligt när det gäller alkoholen...

Kanske kan Magnus spärra användaren och radera de sista inläggen som gjordes från och med ditt falska inlägg?
På så sätt finns din tråd kvar, för den är ju värdefull och borde väl få vara kvar?!

Ta nu vara på dig!

//PP

I eftermiddags blev jag bjuden att hänga på och se finalen av Stockholm Open. Hon som bjöd med mig är en bekant som har klara alkoholbekymmer och det var nästans så jag tackade nej eftersom hon redan såg såååå framemot eftermiddagstennis med ett glas vin. Men jag sa ja, jag gillar ju tennis och jag vill ju inte begränsa mig pga alkoholen. En halvtimme innan kom jag på att jag inte dricker alkohol. Nu har det gått över en månad sedan jag drack så det känns i huvudet som att "vaddå ett glas vin det kan jag ju ta, inget kommer ju hända". Nej inget skulle hända idag, för det hade stannat vid ett glas, men kanske inte på tisdag, onsdag och torsdag som skulle bli en naturlig följd på ett enda glas. Jag började dessutom fundera på VEM som egentligen skulle behöva få veta något. Och då tänkte jag på forumet, hahahaha. Jag kan inte med att ljuga för er. Eller för mig själv för den delen. Så jag tog bubbelvatten, hon tog vin. Inga konstigheter och inga följdfrågor. Jag är glad men rädd över att jag börjar se lite avmätt på nykterheten.

Och tennisen då? Jo det blev en rysare och avgjordes i tredje set. Tyvärr förlorade min favorit men han kommer igen.

KONSTÄREN menar jag!

STÄNG OMEDELBART NED KONTOT FÖR KOSTNÄREN !!!

Min kära fina goa vän!!

Hur kan någon vara så överjävligt jävlig???? VEM skulle vilja göra något sådant??? Om du din jävel som gjort detta, läser det här, så kan du fara rakt åt helvete!! Fattar du vad du utsätter människor för?!

Men tillbaka dig min vän. Självklart, självklart tror jag dig. Det hade jag gjort, även om det inte varit så uppenbart. Du anar inte hur glad och lättad jag är över att det inte var sant. Måste nog smälta det här lite... Kom fullständigt ur balans för egen del...

Men inte bra att du mår så dåligt. Jag vet tyvärr hur det är att bli helt utmattad och det är inte roligt. Nu måste du ta väldigt, väldigt god hand om dig själv. Överösa dig själv med lugn och ro. Förlåt, kan inte hitta orden just nu. Är bara så lättad. Skriv när du orkar, men känn inte något tvång, så klart.

Tusen kramar och ett berg av kärlek till dig min vän <3<3<3<3<3

jag har inte skrivit detta. Fy faan vad gör man.
Konstnären

..., i alla fall