Senaste kommentarerna i forumet

och tar in att när och om han tar ett återfall så är det inte för att svika löftet till dig.Det är isåfall troligen för att han är alkoholist och inte kan låta bli.
Men din nejattityd är nog ett måste åtminstone för dig själv så du håller löftet till dig själv och visar att du menar vad du säger och känner.

Jag gick i två år och väntade på återfall och det pågick ju nästan hela tiden bakom min rygg.Jag kände mig förstås oerhört sviken.
Men har nu i sommar mer tagit in att jag råkar ju ha valt en alkoholist till käresta.
Så därför är det ju bara oss själva vår attityd och vår känsla som kan påverkas,inte hans.
Jag hoppas att din samtalshjälp kan lätta på trycket lite för dig.
Härligt att det händer grejjer,även om all förändring tar på orken.

Ha ha ha... bra jämförelse! Särskilt som jag har seglat för länge sedan och numera är övertalad av mannen att köpa en själlös motorbåt till nästa vår...!! ;-)

Än så länge allt bra. Första helgen passerat och han var nykter. Vi hade det trevligt. Men vet att det är långt kvar. Ska iväg och prata med en psykolog nu för jag behöver prata och jobba med mig. Vill inte bli bitter. Måste försöka ösa ur mig och lära mig att släppa vissa saker. Så svårt !
Litar fortfarande inte på honom men får ta en helg i taget.

Det gick åt skogen redan första dan! Han smygdrack både öl o sprit...det har iaf försvunnit... Jag blir så jävla arg o jag känner mig så maktlös! Nu är jag rädd att han ska börja smyga ännu mer... Hur ska ja gå till väga?! Nån som har ett gott råd och ge mig, för jag vet inte... :( *ledsentjejidag*...

Tuggummi är precis såna små knep som jag behöver, att ta till för att komma in på annat spår. Tänker att jag ska börja läsa böcker igen. Att träna istället funkar mkt bra men det har jag inte tid med varje kväll :)
Kram

Hur kunde du veta? Klart båten ska heta det! Annars vore ju Ran eller Rana ett alternativ ;-)

"Båtar åker man i" Nähä, där har du däremot fel...

Det är bilar man åker i, eller på sin höjd i en själslös motorbåt av plast. Vi andra seglar.

Det är faktiskt något helt annat. Det är som att jämföra ett dåligt ligg och fantastiskt sex!

//PP

Två ord.
1. Vackert.
2. Tack.

Kram till dig

Ha ha ha... har också käkat män till frukost... Men det är ingen hälsosam kost! ;-)

Körde om ett lastbilssläp här om dagen. En träbåt på släpet. Riktigt riktigt dåligt skick (såg det ut som - vad vet jag - båt åker man i...) med flagor av fernissa fladdrandes i vinden... typ... Kände hur ett leende spred sig. 'Jaha där kommer PP:s nykterhetsprojekt'. ;-)

Har ett självklart namn till båten

Skojar bara! Men ett mer seriöst namn är Ran. Ran Havsgudinnan och vågornas mor. Det är hon som fångar in drunknande män i sina nät och tar dem med till det dödsrike som hon råder över. Hon och hennes make Ägir tillhör båda jättarnas släkte och tillsammans har de nio döttrar som är havets böljor.

Kram

Tack själv! Måste medge att morgonen idag känns ganska bra. Mycket tack vare att det bara var ett falskt rykte,om ditt återfall, och i och med det obefogad oro om dig.
Jag vet, du mår inget vidare just nu, men det kommer igen ska du se. Du är envis (som en åsna) och det är en bra egenskap ;-)
Så samtidigt som jag är glad för din skull, så är jag lite ledsen. Ja du fattar vad jag menar tror jag?!

Du har säkert som jag druckit din beskärda del av alkohol. Om du "förbrukat" alla dina män vet jag inte. Det är väl upp till Gagarin att bestämma det, eller?

Ta vara på dig

//PP

Mossigt skulle vara "pissigt" för mossigt har jag inget emot att må!

Hej Jeans - snyggt namn!
Tankar på hur mossigt jag mår psykiskt som fysiskt av A samt att köpa hem olika tuggummisorter och tugga järnet är mina råd. Tugga när tankar och "sug" kommer. Lyssna även på musik, texter talar till den mottagliga...

Kram Ebba

Tack för dina fina inlägg i min tråd. <3 Såg att admin har skrivit på två ställen i din gamla tråd och stängt ner kontot för den andre. Undrar vad man får ut av att göra en sådan sak? Gissar på att det är en väldigt ensam människa med alkoholproblem i alla fall. Vi får släppa det nu helt enkelt.

Är inte jättepositiv till antidepp, men ibland tror jag inte att man har något val. Det kan bara du själv avgöra. Ja, du kan nog förvänta dig trötthet (extrem sådan), huvudvärk/migrän, yrsel och 'krypa-ur-skinnet-känslor' tills du är uppe i rätt dos och kroppen vant sig. Det tog nog på dagen två veckor för mig, om jag inte minns fel. Men allt är individuellt, beroende på utgångsläge osv. Du kommer nog att sova väldigt bra nästan direkt i alla fall och det verkar du ju ha gjort i natt. ;-) Jag tror att antidepp är bra som en språngbräda, för att orka vidare och för att komma igen och komma i balans igen. Sedan ska man inte äta dem för länge. Men en sak i taget nu.

Det är tufft att bli nykter. Tufft på det sättet att man inser vad man skjutit undan och dövat och dolt. Fattar att mellanpojken och mannen är stora, tunga bitar för dig. Vet ju också att du varit ledsen för din mor. Men som du skrev - en fil i arkivet i taget - det är nog tillräckligt. Men för att vi ska kunna bli hela och må bra och klara oss utan beroenden måste nog allt upp på bordet... Här gäller det att orka och inte väja. Då kommer det bara tillbaka. Känner själv hur det ömsom sipprar, ömsom väller fram saker som man trodde var glömda, genomarbetade, färdiga ELLER som man inte ens begrep var ett problem... Så ja, det är tufft att bli nykter. Men inte att jag ångrar en enda av mina högt skattade nyktra dagar. De är som små ädelstenar som man kan samla i en vacker ask, klädd med sammetstyg på insidan. En ask som man kan öppna och glädjas åt.

En annan sak. Det kanske vore läge för lite samtalsterapi? Man kan ju få det via vårdcentralen och det går på högkostnadskortet. Då brukar man få träffa en kurator eller psykolog och tala om det som är jobbigt. Själv fick jag antidepp + KBT. Terapin varade nog ett år. Lite intensivare i början och sedan som livlina och 'kontrollträffar'.

Som jag skrev innan. Känn inget tvång att stanna på forumet. Har också känt att jag inte har något att tillföra längre. Men har kommit på att forumet funkar som en öppen terapidagbok för mig. När jag kommer på något i min process, så bearbetar jag det genom att sätta ord på det. Om sedan någon dessutom kommer med insiktsfulla kommentarer, så är det ju en jättebonus. Att skriva har alltid varit 'mitt uttryckssätt', så varför inte ta hjälp av det igen. Alltså stannar jag också kvar.

Ta det lugnt, var rädd om dig själv och ha en jättefin dag!

K R A M

Du är riktigt bra på väg nu i så fall! Alla sätt som sätter stopp för stolligheten att dricka är bra. Det som hjälpt mig mest var nog att jag helt enkelt kände att det räcker nu. Det kom först efter ett par månader, för i början kände jag inte så om jag ska vara ärlig. Eller jag ville fortfarande inte känna så. Att det skulle vara färdigdrucket för Pellepennan. Fortfarande kommer tankarna ibland och genvägen till lycka, party och skoj ter sig som ett bra alternativ. Men allra oftast så känns det precis tvärt om. Det är ett uruselt alternativ för mig.

Önskar en fin 5:e vecka!

//PP

Hej. Jag är ny här och har bestämt mig för att sluta dricka. Mitt problem är som för många här vad det verkar vardagsdrickande. Finns vin så dricker jag. Öl är gott ibland men inte samma sug där. Skrämde mig själv när jag i torsdags förra veckan tog två shots av whiskey när vinet tog slut. Jag lagade mat till familjen vid det tillfället. Jag förstår hur jag måste lägga upp det: stålsätta mig själv, säga nej till mig själv och försöka ägna tankarna åt annat än alkoholen. Finns det fler konkreta tips på vad exakt ni gjort när den inre dialogen om alkoholen drar igång, vad kan jag göra för att nej ska vinna?

Vill tacka alla fina vänner för ert stöd till mig det betyder allt. Nu tänker jag lägga detta bakom mig. Men det blev en chock att se sitt namn, såg inte först att det var felstavat.
Ska nu ta nya tag i mitt nya liv och det ska bara gå, jag är en envis jävel på både gott och ont. Trodde inte att man kunde bli så dålig i själen men nu ska jag ta hand om den i fortsättningen. Inte dras med i hetsig dans med livet som insats. Det är ganska svårt att tänka på sig själv nu, men jag måste det. När barnen var små var dom alltid i första rummet. Mitt tredje äktenskap nu och jag har mycket tankar om varför det blivit en hel del män som jag förbrukat. Flydde naturligtvis från något. Låter som om jag har käkat män till frukost. Utnyttjat kanske är rätta ordet. I kväll ska jag gå på medberoendemöte om jag orkar. Alkofritt hemma och det är så skönt.
Tack alla
Konstnären, ps. har även förbrukat min mängd alkohol för drygt 13 månader sedan och det är jag mycket stolt över och ska absolut inte göra om den resan.

Helgen är över och som förra har jag använt dagarna till att fortsätta det påbörjade båtprojektet. Förra helgen gick åt till att med vatten och såpa grundligt tvätta ur. År av smörgåssmulor, färg och äckel skulle bort. Gammalt skabb åkte ut och så får man chansen att sakta se vilken status som finns under skiten. In i ladan där jag ska bedriva mitt hobbyprojekt i vinter.

Med verktygslådan och varmluftspistolen i högsta hugg fortsatte jobbet nu i helgen. Den lilla överbyggnaden var täckt med duk, och vem som helst såg att det inte var tätt. Duken åkte av och rötan kom fram. Känns sisådär när man trycker fingret genom rutten mahogny. I veckan kommer en kunnig gubbe som är båtbyggare förbi så att vi gemensamt lägger en plan för vinterns projekt. Han får stå för kunskapen och de svåraste delarna. Jag får lära mig av visheten och göra jobbet. Risken med den här typen av projekt är annars att man vill göra mycket och att det ena drar med sig det andra, och då blir jag inte klar till våren. Jag måste helt enkelt definiera 2 - 3 områden som ska vara klara, och låta resten vänta.

Kanske som med nykterheten? Vi får ta en sak i taget för att orka med. Under fernissade ytor döljer sig röta, men i grund och botten har vi en sund frisk kärna. Ja, hoppas på det i alla fall ;-) Har skrapat lite på de yttersta lagren, och nu kommer ett och annat fram som var dolt. Min granne kom förbi och tittade på förödelsen och frågade: Kan du det där? Nej svarade jag, men jag är envis...

Eftermiddagen gick åt till att skrapa fernissa. Lyssnade på radion i mina Peltor-kåpor och funderade på ett lämpligt namn till den namnlösa skönheten. Ett gudinnenamn kanske skulle vara på sin plats? Kanske då fredens, försoningens och förnöjsamhetens beskyddare? Jag hoppas på mycket av det för min egen skull. Det gäller för övrigt för alla er andra kämpar här på forumet!

Går allt bra blir det kanske namngivning till våren. Kanske med en flaska "non alcoholic sparkling wine". Den från Richard Juhlin är inte så pjåkig.

//PP

Med stor respekt från båda hållen.Vad jag vet så är han nu en vecka in på nykterhet.Men jag har gett mig den på att jag inte ska kontrollera/bli alltför besviken denna gång.Känslan och ron var stark mellan oss och glädjen att kunna prata med varandra som jämlikar.Fin stund med lite ömhet,inte mer och nu hoppas jag att jag kan leva på dessa smulor utan att gå igång för mycket.Sex dagar Ullabulla en dag exet.Det var också jätteroligt att se att hans ork och framtidstro börjar återvända.Hans depression/utmattning kommer nog att ligga kvar en lång tid framöver jämte alkoholproblemen.

Men i dagsläget är det hela paketet jag ser och älskar ändå,trots detta.Inatt vaknade jag med en känsla av ro i mig och en acceptans att livet ser ut som det gör just nu.Jag har brytt min hjärna sista tiden för att försöka se lösningar på allt möjligt som jag egentligen inte kan lösa just nu.Jag får helt enkelt vänta och se med ganska många delar av mitt liv.Men inatt så kändes detta helt ok.Släppt kontrollen en liten bit till kanske.

Tack kära du för ditt stöd till mig. Blir varm. Ska inte tänka på det som hände, men det var mycket fult gjort. Ja, det känns som livet slår tillbaka just nu och jag har helt enkelt inte orkat skriva då jag tyckt att jag inte hade något att säga. Men märker nu att detta med att skriva här hjälper mig nu och här. Hållt allt inom mig en för lång period, Tyckte inte när jag var mitt uppe i att hålla mig själv ifrån alkoholen att jag samtidigt tog stryk av mannens perioder. Men nu förstår jag att jag gått om kring som en sprängdfylld bomb.
Nu är det promenader som gäller och lite vila, ska lära mig i första hand att kunna sitta stilla. Mannen är upprymd över sina veckor, drygt en månad. Jag ska inte invänta någonting från honom. Vet bara ingen alkohol här. Ta en dag i taget är bra ord.
Tack mulletanten
Konstnären

Tack min kära vän jag behöver allt stöd jag kan få. Hoppas du själv mår bra pelle. Vet inte riktigt hur jag ska göra, om jag ska fortsätta vara konstnären, eller om jag ska byta identitet, falskt namn haha. Allt blir ju fel då. Knaprar några slags piller som jag egentligen inte vill. Men dom ska höja min stämningsnivå eller var det var läkaren sa. Skrattar för mig själv att ni skulle bli medberoende till mig, det kan ni glömma för armen känns väldigt lång för att ta ett första glas. Har ju skrivit det tidigare att det är ibland svårt att hantera allting i nyktert tillstånd. Jag har ju i massor av år dragit ner en ridå och flytt till vinet när det varit jobbigt. Så det tar nog mer en ett år att komma tillbaka på riktigt.
Pelle du är väl på väg till ditt ettårskalas om jag inte minns fel. Jag intar gärna honnörsbordet tillsammans med dig och mm.
Jag kommer igen
Fin måndag pelle och tack för allt
Konstnären

precis så känner jag också.

Men du, använd tändvätska av raps. Luktar inget alls.

så tröttsamt. Och så hemskt att det får vara så.. Jag läser din trötthet, ibland nästan uppgivenhet, men oftare ser jag din styrka och kämpaglöd. Jag har sagt det förr och säger det igen, vilken resa du gjort flygcert! Vilken resa från det du skrev ditt första inlägg och de spår du lämnade i skräck och ångest. Du är en fågel Fenix som rest dig ur askan, ja det är du sannerligen. Kramar i massor till dig / mt

jag tycker det är riktigt bra att du är arg, riktigt jävla förbannad. Och jag lider med den del av dig som sörjer.....allt det som inte blev det du önskade och hoppades. Mannen, barnens far, blir knappast en annan för att han hittat en annan kvinna. Högst sannolikt upprepar han sitt mönster. Sorgligt men troligen sant. En dag tror jag du är nöjd och tacksam mot dig själv för att du tog dig ur det. Kram, kram / mt

att regga in på ett så snarlikt nick och utnyttja det genom att sprida lögner om en annan. Fult, fult! Ett tag hade ju admin koll här innan nya släpptes in, synd att sånt behövs.

Det BÄSTA konstnären är att du fortfarande är nykter! Jag tror det är väldigt vanligt med svackor längs nykterheten, att det ofta går i tre-månaders-intervaller. Det skrevs om det förut här och jag hade det som "stöd" när jag märkte att mg fick kämpa i nykterheten. Du har gjort ett sånt jättejobb med dig själv först och främst - och viktigast!- och därtill med att leva i en miljö och med en person som valt en annan väg. Tillåt dig vara trött, det är så naturligt, krafterna kommer tillbaka. Förstås talar jag inte emot antidepp, det avgör du själv i samråd med din läkare. Läs Berras tråd, långt tillbaka, även viktorias tidigare tråd om du hittar den, och Stigsdotter. Det är många som gått där du går nu.
Just nu kommer jag ihåg en liten vers, kanske av Ingrid Sjöstrand: På stigar går man aldrig riktig ensam / Fötterna har sällskap / med alla som har vandrat stigen fram.
Så där fritt ur minnet var det. Kram, kram / mt

Underbar sommarbild och vemodet när den är förbi...
För övrigt är det fint att kramas under täcket, särskilt när man är nykter och vet vad man gör;) / mt