Senaste kommentarerna i forumet

som Vilse i pannkakan skriver - så är det. Våra historier är olika men ändå desamma. Mönstret och kärnan i både missbruket och medberoendet är detsamma oberoende av den yttre ramen. De allra flesta jag har mött här och på Alanon har gått igenom det Vip beskriver - och trott att man är ensam om att gömma, märka flaskor, väga boxar på digitalvåg... uppmuntra, stöda, tjata, hota, böna och be. Och ja, att få dela missbrukarnas berättelser gör att bilden klarnar än mer. Att ta till sig det här är, för de allra flesta, en lång och smärtsam resa. Samtidigt en enorm befrielse i insikten att jag inte är ensam. Fortsätt skriva och fortsätt läsa här, forumen är en guldgruva av insikter och möjligheter.
Läs Vip`s avslutande rader många gånger: tala om dig själv (inte om hur han är/borde vara), tala om vad du ser och hör, vilka känslor det väcker i dig, vad du behöver för att må bra och vad du önskar - hur du vill leva ditt liv. Och gör det när han är nykter! Kram / mt

... alla glada och uppmuntrande tillrop! Blir så smältvarm i magen när jag läser det ni skrivit!

(Ebb, jag har läst varje inlägg i din blogg och säger "pip", fast här inne i stället.)

Tisdagskram till er alla.

/L

Senaste 3-4 nätterna har jag brottats med jobbiga återkommande drömmar.
Drömmer om en gammal tonårskärlek som jag troligen aldrig kom över ordentligt.
Var så otroligt kär, vi var unga hon 15 och jag 19, och jag kunde aldig låta bli att ta på henne.
Strök mina fingrar genom hennes hår, ovansidan på mina fingrar smekte hennes persikomjuka kinder, hela tiden...
Hursomhelst, jag fattar i drömmen att det är en svunnen tid, den kan aldrig återkomma igen.
Men ändå återupplever jag den gång på gång, samma behagliga känsla...
Men till slut börjar det bli jobbigt, det blir tjatigt och drömmarna verkar ha hakat upp sig.
Fattar inte riktigt vad hjärnan försöker bearbeta åt mig, det är liksom helt passe'.
Nu är klockan halvfyra på natten och jag vågar inte somna om för jag vet vad det bjuds på i mina drömmar.
Har sparkat runt bland täcken och kuddar sedan klockan två...svettigt.
Vågar inte berätta om mina drömmar för frugan, hon har har lätt för att bli sotis på gamla flammor,
Hon kan inte backa tillbaka i tiden och påverka mina känslor.

Har idag drömobjektet som vän på fejjan, tiden har tagit ut sin rätt och hon är absolut inte lika vacker som då.
Så det finns ingenting att längta bort till, ingen avund eller vill vara någon annanstans, egentligen...

Men varför drabbas jag av dessa återkommande drömmar just nu?
Det slog mig hur minnena slåss om sitt utrymme i mitt medvetande...
Naturligtvis, det är ubåtsjakten som drog igång allt detta...Va?
Förra gången för 35 år sedan när det begav sig låg jag i lumpen i Karlskrona, det var då U137 lade sig på skäret.
Helgpermissonerna drogs in i jakten på ryssen, han hindrade mig från att få träffa min dåvarande kärlek.

Och så fick jag ett ändå ett litet svar på varför det är som det är...
Tänk den som ändå förstod sig på hur våra tankar och drömmar fungerar i våran hjärna.
Suck, om tre timmar väcker larmet mig på mobilen, det här blev ingen utvilande sömn precis.
Tur att jag har Spotify som håller mig sällis i mina lurar...

Ibland är natten verkligen så låååång....

Berra

Det är superbra att du själv insett att du är i riskzonen
http://www.riskbruk.se/?id=27743

Din chans att lyckas mångdubblas med din härliga inställning.

Det är inte egoistiskt att låta någon annan ta ansvar för sina egna handlingar.

Åt helsike med grammen! Grattis till en helt fantastisk prestation. Kanske läge att läsa ditt första inlägg igen och se vilken fantastisk förändring du gjort! En månad när sjutton var du vit en hel månad sist?

Fick veta , att han har börjat med antabus.......måndag - fredag hos en läkare . Inget på helgerna.
Lättnad ......hoppas , att han fixar det .
Jag tänker vara här och inte där !!!!!!!!
Nu ska jag vara en egoist och låta honom ta ansvaret själv !!!!!!

Kul att du skaffat en egen tråd, hoppas den kommer vara lika mycket till glädje för dig min har varit för mig. Ser verkligen fram emot att följa med på din resa. All lycka till dig. Du kommer aldrig ångra att du fattat ditt beslut.

Hej Vanlig,

Var tog du vägen?

Hej och välkommen i klubben Jeans.

Här är du bland vänner. Ingen dömer, alla förstår och alla har varit med om det mesta...

Grattis till att du tagit tag i ditt liv och ditt drickande. Du har arbete framför dig, men tro mig, det kommer att vara värt det.

.

Härligt jobbat Lenan! Fantastic liksom! :-D

Du, jag gick inte ner ett gram heller. Kompenserade nog både omedvetet och medvetet med mat och godis och alkoholfri dricka... Men heller det - med tanke på alternativet. Allt har sin tid, eller hur ;-)

K R A M

Dina problem är inte det minsta svåra att greppa. Jag känner igen det du beskriver till 100%. Många andra här säkert likaså.

Välkommen en gång till.

Jag inser efter att ha läst mitt inlägg att mina problem kanske är svåra att greppa. Det handlar för mig inte om jag jag dricker för mycket vid ett tillfälle utan mängden tillfällen och min totala oförmåga att begränsa antalet tillfällen. Jag gör mig gärna en oerhörd massa besvär för att få dricka. Kan cykla hur långt som helst eller betala dyra taxiresor för att inte behöva köra. Jag har haft med mig vin och druckit ensam på hotellrum i jobbet. Har många gånger shottat i mig ett glasade vin när det är dags att gå. Har även shottat vin när mina barn haft barnkalas. Dricker mer än gärna i mitt eget sällskap. Jag känner att jag är jäkligt sunkig i mitt beteende när det gäller alkohol.

Några praktiska tips till.

Gör ett ordentligt avbrott. Om du bara försöker minska försvinner suget aldrig. Vi talar om månader, inte veckor.

Aldrig för trött, hungrig, eller törstig. Hunger och törst blandas väldigt lätt ihop med alkosug. Ät en frukt och ha ett glas av något a-fritt bredvid, då du lagar mat t.ex.

Starta en egen tråd här och skriv i den. Att skriva hjälper och så kan du lättare hålla reda på när någon svarar till dig.

Lycka till!

Jag vet inte hur jag ska stå ut denna höst och vinter! Allt är mörkt, fuktigt, kallt och rått.
Går runt i en tung stämning hela dagarna och är trött. Har ingen arbetsglädje och när jag kommer hem vill jag bara sitta under en filt. Och sedan suckar jag hela kvällen för att allt är så trist. Men jag orkar inte ta mig för något!
Till och med katten går runt och gnäller. Han vill ut på äventyr men tycker inte om det fuktiga vädret. Stannar därför inne men blir rasrlös och gnällig.
Det är hopplöst att gå runt och må dåligt av något som inte går att påverka. Önskar jag hade en remotecontrol och kunde snabbspola fram till april 2015!!!
Tråkigt, tråkigt, tråkigt...
Men så läser jag ditt inlägg Berra och plötsligt så kliver sommaren in i rummet med en fläkt av härliga sommardofter och ljusa sommardrömmar! Och för en liten stund så glömmer jag mitt sorgmod och sitter med ett leende på läpparna...

Go girl!

Fatta organen en sådan fridöjdefull månad för de fina små. Du får mig att le med dina sprudlande ord. En sann ordkonstnär tror jag bestämt.

Tack för positiv energi.

Kram Ebba

Är verkligen urbra! Känner igen räknandet både i dagar och procent ;-) Stängde själv 2013 med i bästa fall 20% nyktra dagar. Anledningen att det trots allt blev så många var att jag inte drack efter den 10:e november. Annars hade det tyvärr bara handlat om strödagar.

Tycker du gör helt rätt i att använda dig av ett brutet räkenskapsår. Då har du fortfarande chansen att få över 50%

Lycka till!

//PP

Grattis, Lena. Vi har nog mycket liknande tänk kring det här. Men hela vägen tillbaka till det gamla skall vi nog aldrig mer, eller hur.

Var det Calleqwerty som angav i procent hur länge han varit nykter eller vem var det? Hursomhelst blir en månad en tolftedel av ett år och det är ju drygt åtta procent. Bah, låter som en endaste ynka liten måsskit på hela stora Klagomuren men det behöver jag inte bry mig om. 31 dagar är 31 dagar. Mina inre organ, föreställer jag mig, är själaglada. Och Lucas. Och Selma. Och jag.

Nån dag eller kväll här framöver vet jag att jag på allvar kommer att leka med tanken på en fylla. För att se. Testa. Jag har aldrig gått in i en längre tids avhållsamhet med den här inställningen jag har den här gången; att jag vill förändra mitt dryckesmönster för livet. Hur det kommer att se ut vet jag inte och just nu är jag inte intresserad av vare sig att testa på alkohol igen eller att skriva nåt kontrakt inför framtiden. Det är bara jag, här och nu. Förut har jag alltid återvänt till samma slags drickande.

Bara en sån sak som att boka tid på vårdcentralen... Det hade jag ingen lust med alls för en månad sen. Eftersom jag skämdes över min alkoholkonsumtion och oavsett vilken krämpa jag hade så skulle jag då tusiken inte konsultera nån läkare eftersom det var rätt åt mig, jag hade inte förtjänat nån som helst kontakt med sjukvården. Den känslan börjar sakta men säkert släppa nu. You gotta earn your right lixom...

Men inte ett skit syns på vågen! Inte ETT ENDASTE nåt! Herregud, jag har ju avstått från massor av kalorier! Under en hel månad!

Men jo, ja, jag vet. Det är ju bara alkoholkalorier jag avstått från. Inte dom andra... Fast skit i det nu. I dag är jag inne på 31:a dagen och det, mina vänner, det är en sjättedel av ett halvår det!

Såg Babel i går! Fan, det gav ju mersmak!
:)

Ingen orsak JEANS.
Hej SL, jag håller på dig.

Kram Ebb

Tyvärr är inte jag rätt person att fråga eftersom mitt problem ser något annorlunda ut. Jag har inte ett dagligt sug utan mitt problem är att det går käpprätt och helvete när jag väl dricker. Däremellan så känner jag inget (oftast). Däremot har jag andra beroenden och vid det här laget har alla som läst min tråd förstått att jag kopplar av genom att virka och sticka. För min del är det fullkomligt avkopplande. Nu fattar jag ju att det inte är för alla men för mig har böcker fungerat ungefär på samma sätt. Jag blir fullkomligt lugn. För mig har det också hjälpt oerhört mycket att skriva här. Dels för att det sysselsätter mig men har också bidragit till att jag reflekterat och analyserat mig själv och mina mönster. Att ha tydliga träningsmål har också fungerat bra för mig då har jag inte velat sabba mina framgångar genom alkohol etc.

Sen finns det många här i forumet som ständigt brottas med den ständiga kampen mot alkohol så stanna kvar, läs, inspireras och skriv!!! Välkommen Jeans

/SL

Och välkommen hit. Min historia har pågått längre än din, men den är ändå densamma. Det är det som är så skönt här, att man läser och börjar förstå att man inte är ensam. Att dessutom få missbrukarnas sida av saken (som aeromagnus som är en ängel) hjälper ännu mer.

Du är fast i kontrollfasen, dvs du tror fortfarande att om du håller koll på hur mycket han sätter i sig så gör det skillnad. Men det gör det inte. Och alkoholisten dricker alltid mer än du vet om ändå. Det spelar ingen roll om du - som jag och många andra - börjar märka flaskorna och letar fram burkar och flaskor - som jag och många andra - och ställer dem framför näsan på honom. Han kommer att känna mer skuld, förmodligen få mer ångest och dricka i alla fall. Möjligen bara bli bättre på att gömma. Det du måste förstå är att han sannolikt inte är mottaglig och att du inte har ansvar för hans drickande. Det får han ta! Så nöj dig med att konstatera att han är full, lägg inte energin på att kontrollera honom och sen får du fråga dig om han någonsin kommer att vilja få hjälp.

Var väldigt tydlig med hur du känner det (jag ser det som om, jag känner att...) och säg att det kommer att påverka er relation, i förlängningen kanske hans jobb och relationer till andra. Det är hans val. Och du, ta det här när han är nykter! Annars är det bortkastat.

Kram