Senaste kommentarerna i forumet

Roligt att du tittar in här. Välkommen och skriv när du känner för det. Ja, vad händer nu har jag frågat mig många ggr. Inget speciellt jag bara fortsätter att vara nykter, har nu passerat 13 månader, och det vill jag inte förstöra. Blir imponerad av dig att vara med vänner och hålla dig till A fritt. Vilken känsla det är att inte vakna bakfull, som kanske dina vänner gjorde. Många prövningar är det och har varit på denna knaggliga väg. Minns hur envis jag var och skulle testa gång på gång, och det slutade i katastrof varje gång. Någontans på vägen föll poletten ner och jag insåg att jag aldrig kan bli någon måttlighetsdrickare. Visst skulle jag vilja vara det, men jag vet nu med en stark övertygelse att jag inte kan. Känns som jag har försonats med tanken, attt livet kan vara bra som det är. Just nu mår jag inte så bra, men jag kommer att dag för dag må lite bättre.
Fin onsdag akvariet
Kram Konstnären

Vaknade halvt om halvt upp under natten med en brutal ångest över att jag gjort bort mig på fyllan med jobbet. Hur kunde jag dricka, vad fan hände? Jag är ju vit nu?! Inser att det är min första riktiga fylledröm. Dessa har jag upplevt tidigare och brukar komma efter ett tag när kroppen varit fri från alkohol en tid. Alltid samma visa. Jag gör bort mig på fyllan och sen vaknar jag upp i drömmen och funderar på hur fan kunde jag bli så full. Där och då brukar jag vakna till av mig själv och konstatera att det bara var en dröm. Men den känslan jag har i kroppen då är identisk med känslan som kunde infinna sig när man vaknade och "Vad fan hände igår? Nej nej nej nej!!!" Den lättnaden när jag tänker till mig själv, lugn SL, det var bara en dröm. Du är fortfarande på banan. Så obeskrivligt skönt

Jag skriver helt under vad Steglitsan skrev här ovanför. Om man bara försöker dra ned, så fortsätter man att underhålla suget. Skall inte påstå att det är omöjligt att klara av, men svårt är det att hålla på så i längden. En ordentlig paus kan ge kroppen och hjärnan möjlighet att återhämta sig. Och sedan när man varit vit en tid kan man göra ett nyktert beslut om hur man vill fortsätta.

Själv lovade jag mig 5 månader och har snart klarat 3 av dem, hela tiden observerar jag nya förändringar i hur jag är och tänker. Tror nog att jag kommer att pröva på socialt drickande efter pausen, men säkert är det inte. Det största och skönaste med hur jag tänker just nu är att det inte mera känns farligt att kanske bli tvungen att sluta helt, jag trivs helt enkelt som vit. Tro mig, då jag var där du är nu kändes tanken att aldrig mera dricka som en total katastrof.

Det verkligt farliga med vårt "smuttande" är att vi långsamt men säkert bygger upp toleransen, det behövs hela tiden mer och mer för att underhålla vårt behov och så rullar vi långsamt ner i fördärvet. Om vi inte lyckas bryta.

Har följt denna tråd med intresse, jag har också problem med för mycket, framförallt för frekvent vardagsvin. Som snabbast har jag druckit upp en box på en vecka, och när jag en vardagskväll plötsligt hade slurpat i mig en hel flaska blev jag förskräckt och undrade om jag skulle vara bakfull på jobbet nu. Så visst är det även mängderna som varit riskfyllt stora.
Minns ej vem av er som skrev "finns det vin hemma så dricker jag", men så blev det ju på sluttampen. Inte så att jag drack upp det, men det blev alltid minst ett glas oftast två.
Lycka till jeans med att hitta fram till en lagom vinkonsumtion. Jag önskar väl också att jag ska kunna dricka lagom, får se hur det blir.
Efter tre veckor och två dagars vinfritt är det iallafall just nu behagligt tyst i tankarna vad gäller självförebråelser om alkoholen, liksom vila från förhandlingar om vad jag ska tillåta mig idag, liksom om jag ska köpa en halv flaska eller en box. Att köpa en halvflaska innebär en begränsning av kvällens intag, men innebär ett troligt snart och lite pinsamt återbesök på systemet. Har redan valt att gå till olika system i det läget.

Varmt lycka till på din hälsovandring, Jeans, och tack för att du delar dina tankar. Jag tycker att du som alla andra måste ha rätt att bilda dig en egen uppfattning om, och välja hur du ska hantera din individuella konsumtion av alkohol.

Meredith

Kände mig inspirerad efter middagen med mina två klipport till vänner. Så efter pepp och hejjarop har jag reggat ett par domännamn och skissar på att dra igång ett projekt. Så ADHD-igt av mig (har ingen diagnos men helt säkert en kombination) att helt plötsligt köra igång ngt sånt.

Det är jag helt övertygad om att du kommer kunna göra innan du vet ordet av. Det ska bli så spännande att följa med på din resa.

Tack för ditt inlägg i min tråd. Jag svarar här i ditt rum tänkte jag :)

Det är så märkligt att men helt ofattbart när någon säger att den läst mina inlägg. Jag glömmer lätt att det faktiskt sparas och dokumenteras öppet för andra att läsa. Men det är också just det som gjort det så värt att skriva här. Man får bolla och resonera med sig själv och andra här villket är en sån tillgång i den situation som vi befinner oss i.

Jag känner så igen mig i ditt inlägg om att du inte kan förlika dig med tanken att aldrig mer dricka alkohol. Det kunde inte jag heller. Eller helt ärligt så kan jag det inte nu heller. Vad jag gjorde var att jag sa till mig själv att jag skulle vara vit i en månad. När den månaden var avklarad så skulle jag få fatta ett nytt beslut (det blev ytterligare 5 veckor). Detta för att allt annat blev helt ogreppbart för mig. Jag har idag absolut ingen aning om jag kommer dricka någonsin igen. Men det jag vet är att jag en månad till inte kommer göra det. Sen får jag sätta mig ner och reflektera återigen. För mig har det varit viktigt att rensa ut alkoholen och få distans till den. Det jag däremot kände var att en månad var på tok för kort tid för mig för att få tillräckligt med distans jag hade inte en hunnit komma igång med att kämpa mot alkoholen. Ingenting skulle ha ändrats om jag skulle börja igen nu. Det vet jag. Men ibland kommer hjärnspökena och då kan jag lockas av sociala skäl att ta ett glas.

Jag tycker att det är så bra att du skriver att du inte jämför dig själv med andra. För allas relation till alkohol ser olika ut oavsett om man har problem eller ej. Jag har ibland känt mig som att jag inte har "riktiga problem" för att mina inte ser ut som andras. Men det är ju bara en själv som vet vad som gör en illa och vad som får en att må bra. Så försök hitta din väg. Det kommer bli toppenbra. Visst är det fint när man börjar ta tag i sig själv och sätta sig i främsta rummet?!

LYCKA TiLL :)

Hej steglitsan, jag har läst din början och ditt slut, vad långt du kommit! Är imponerad och blir inspirerad. Jag hoppas jag också kommer att Vilja och Kunna säga nej lika självklart som du en dag :)

Ikväll vankades det middag på stan med två kompisar. På vägen dit blev jag uppringd av en av dem som ville meddela att de skulle beställa in lite mousserande och bara försäkra sig om att jag också skulle ha. "Nej, tack. Jag tar gärna bubbelvatten" blev svaret från mig så här fem veckor utan alkohol. Jag berättade faktiskt under middagen att jag slutat dricka alkohol. Eftersom de känner till att jag går på antideppressiva så förutsatte de att beslutet berodde på det. Men då sa jag faktiskt nej, jag känner mig mer skärpt när jag inte dricker. Jag inser för varje dag att jag älskar att vara en person som inte dricker alkohol.

Tack PP! Och tack Berra för att du tog dig tid att skriva ditt långa inlägg till mig. Mycket tänkvärt förstås. Jag har tänkt på de situationer du beskriver som för mig idag är kopplade till ett självklart alkoholintag. Min ångest idag beror på en önskan att dricka vin i tid och otid. Jag har fortfarande inte kommit till insikten att jag aldrig mer borde dricka, men det kanske inte är så heller? Vad vet jag. I dagsläget nöjer jag mig med att sätta en tydlig gräns vid att dricka ensam eller att dricka utan att det sociala sammanhanget "så kräver". Jag vet att det egentligen inte finns sådana sammanhang men jag har svårt att se mig själv helt sluta för alltid.
Jag jämför mig med ingen. Jag har inte det behovet, om det inte är så att jag är med i en tävling. Jag har kompisar som dricker både mer och mindre och har inte fattar det här beslutet utifrån detta faktum utan utifrån att jag inte gillar mig själv som slav under vinet.
Jag ber om ursäkt om jag formulerat mig som att jag värderar den ena eller andra typen av konsumtion som värre ur ett missbruksprrspektiv. Det var inte min avsikt och jag vet inget om vad som är värst.men jag tror att jag personligen skulle ha en större ångest om mitt missbruk drabbade andra, idag drabbar det än så länge bara mig själv.
Nyktra godnatthälsningar från Jeans

Weekend! En hel era på ett sätt och så kort tid på ett annat. Så känner iaf jag, som också haft min årsdag, för någon vecka sedan. Socialdricka? Tänker du försöka? För min del ska jag inte prova, känner i hela mig att det inte skulle fungera, mer än ett kort tag. Lycka till med vad du än gör.
/m

Djupt imponerad av din målmedvetenhet och resultat. Blir intressant att se vart du nu styr. För nu är det väl du som styr?!

/PP

Hej på er! Du har helt rätt LenaNyman, det verkar vara något som inte funkar i hänvisningen till vilket inlägg man svara på. Jag provade några saker, men det blev ingen skillnad. Jag tar nu bort den texten tills vi kan kolla på det ordentligt. Som du påpekade blir det bara förvirrande att ha en funktion som inte funkar. Tack för hjälpen att upptäcka detta!
/magnus

Följde din resa under en period då jag bara kunde läsa men inte logga in för att skriva.
Ser fram mot vidare inlägg om din resa, här i din nya tråd.

//PP

Kul att se att du är igång och att lyckönskningarna för din resa strömmar in.
Berras inlägg nu senast var en riktig "stänkare" fast i annan form förstås :-)

//PP

..har sett ditt inlägg och har inväntat rätt tillfälle att kunna svara, och det tillfället kom precis nu, och min rätta motivation.
Ditt sätt att dricka alkoholen verkar vara vanemässigt utan att du verkar bli allt för påverkad, men att du måste ha din mängd varje dag för att känna en sorts harmoni inom dig.
I min värld så är det ett farligare sätt att konsumera alkoholen än att dra en repa med en dunderfylla då och då.
På något sätt legaliserar man sitt drickande med att man blir ju aldrig packad, bara lite lullig, och håller på så sätt ångesten stången, kontinentalt eller inte?
Men det svåraste är ju trots allt att våga eller kunna bryta den invanda ovanan, funkar det?

Mitt råd kan kanske låta konstigt, men förbered dig på vad "det kommer att kosta".
Om du köper en pryl så väger du alltid kostnaden emot nyttan, en utegrill för 2000 spänn, är den värd det?
Beror lite granna på hur den använder den, är man ett grillproffs och inne på sin tredje sönderrostade plåtgrill så kanske den är värd detta.

Men att sluta dricka är väl ändå gratis, kostar väl inga pengar???
Nej inte pengar, men en massa uppoffringar, och det kan vara bra att redan innan göra sig mentalt förberedd på dessa "omkostnader".
Att bara dricka reglerat vid vissa tillfällen är ingenting som jag personligen rekommenderar, det är allt för lätt att snabbt återgå till sitt forna drickande.
Har man givit sig "lov" att dricka så brukar hämningarna släppa totalt, bättre att göra ett mer defenitivt avbrott under ett längre tag och sedan testa sig fram.
Då har man hunnit känna på hur det är att vara helt fri ifrån biverkningarna och framförallt hur grubbleriet i ens huvud har kanske givit upp.
Det praktiska är en sak, men vanan och allt twirkande i huvudet är en rejäl prövning.

Så innan du börjar med att sluta (märklig uttryck egentligen) är att redan nu fundera på hur du skall hantera dina kommande situationer.
Hur gör du med...?
After Work, tjejträffar, parmiddagar, kompisträffar, klassträffar, barbesök, hotellfoajen, utlandsresan, förfesten, julmiddag, midsommar, påskmiddagen, firmafesten, mögelosten, röda köttbiten, kaffedrinken, avec'en, sommardrinken i solen, trottoarcafe't, osv osv.
Allt kanske inte kommer så ofta, mer jobbigt bara vad du ska göra en helt vanlig fredags eller lördagskväll istället för att dricka alkoholen, bara åsynen av jordnötter eller chips kan ge vissa stora skälvan, det är ett vanebeteende som du behöver "programmera om", ändra tankebanor, förändra mönstret...
Bäst är om du innan bestämmer dig för flera alternativ, det kanske inte funkar att alltid skylla på att du äter penicillin, det blir snabbt genomskinligt.
Till en början är det jobbigt att våga erkänna det ens för en själv att man faktiskt HAR problem med sitt drickande, låt der få sjunka in, och tillåt dig att få kalla dig själv för en "alkis".
Det hjälper faktiskt att man "ger upp" och inser att man faktiskt är handlingslös inför alkoholen, den fråntar allt ditt egna ansvar, du blir handlingsförlamad av den.
När du har insett att du är helt förlorad inför alkoholen så brukar det faktiskt bli lite lättare, okey jag grejar inte att dricka den så jag får hitta på andra lösningar.
Det är då man tänker framåt istället för att hela tiden drömma sig tillbaka till alkoholen, den vägen som aldrig funkar.
Sluta jämföra dig med andra, det gör ingen nytta, de andra kanske inte har problem med drickat, och skulle de ha det så hjälper dig inte dig med att sluta.
Allt handlar om sin egna insikt, ingen annan kan ta det beslutet åt dig eller från dig, där har du ässet i rockärmen, du tar beslutet, vid varje tillfälle, vid varje morgon.
Viktigt är att inte tävla mot andra, eller tappa modet de få gångerna man förlorar mot alkoholen, man uppdaterar sin nykterhet brukar vi säga här.
Att vara ärlig mot sig själv, och inte låta sig övertalas om att den här drinken förtjänar jag, jag har varit så duktigt, eller det är så synd om mig.
Man förtjänar att vara kvar i verkligheten, det förtjänar du, att klarar du inte det här nykter, hur ska det då gå när man har druckigt?
Brukar tänka att den ena foten är wild&crazy vill utsätta dig för alla livets utmaningar, den andra är den snusförnuftiga och lite torra foten som skapar tryggheten.
En balans mellan dem är det bästa, att bara hoppa fram på en fot är en ganska så vinglig och riskfylld färd.
Den snusförnuftiga foten säger till den vilda foten, gör vad du vill, så länge du inte dricker alkoholen.

Du förtjänar bättre, skapa utrymme för din balans och harmoni inom dig, ge upp drickandet och se framåt, det hjälper....

Berra, som om en månad fyller 7 år i nykterheten, en tid jag trodde aldrig fanns, men var bättre än jag hade hoppats på...

Ja.

:)

Bra. Om vi skulle gå ihop och hyra stuga i Danmark kan vi enkelt dela in städområden :)

Hej Lena!
Jag tror att kategorisering eller definitionen beroende behövs för mig för att jag ska göra något åt saken. Har alldeles för länge ursäktat mitt myckna drickande med att jag inte är en alkoholist för att jag inte blir stupfull och gör illa folk. Men genom att läsa här (och testa min konsumtion) så har jag insett att jag har problem. Men mer detaljerad kategorisering än så behöver jag inte. :)
Jag avstod från vinet med förklaringen att jag är trött, har sovit korta nätter och har mycket att koncentrera mig på i jobbet. Vilket iofs stämmer med det har aldrig hindrat mig från att dricka vin tidigare, haha. Men jag sa nej, det var lätt och det känns svinskönt. Sen inser jag att den nöjdhetskänslan hör till den första stolthetsfasen, efter att ha läst om er andra.
2 vita dagar i alla fall, känns bra!
Tack för din hälsning !
Jeans

Ett avgränsat område som man kan lägga ner stor frenesi på med gott resultat. Hehe. Det är min grej.

Kram!

Jag vet hur det är men vet du?
Jag tycker på riktigt att det är roligt att dammsuga. Det är mitt roligaste "städa", vilket är ditt?

Kram

... att jag lyckats dammsuga i dag när jag varit hemma hela eftermiddan. Fatta hur det skulle vara om jag dessutom skulle driva en blogg. Lucas skulle bli vansinnig.
;)

Du kanske jobbar?
Då har man nog inte riktigt tid...

Hahahahaha nä.
Jag följer ingen blogg, behöver en tror jag, här innanför slottets väggar, vet att jag skulle älska din blogg.

Ttänk på saken, Darling.