Senaste kommentarerna i forumet

Hej Sandra!
Hoppas att det går bra för dig!
Som vilja säger så tror jag också att inte alltid måste finnas ett tydligt varför. Det finns säker många små orsaker till att man började behandla sig med vin men sen behöver det inte vara svårare än att hjärnan blivit beroende och därför fortsätter man. Jag kan bli tokig ibland när jag försöker hitta det ultimata svaret till "varför?"frågan. Men sen insåg jag att det behövs inget varför efter ett tag. Hjärnan är kidnappad och då finns alltid ett "därför". Kan du ha kontakt med din man när han är bortrest? Skriva av dig i ett långt meddelande när suget är starkt kanske? Eller ringa nån kompis eller stödlinje? Jag har själv precis lagt in nr till alkoholhjälpen i tfn :) vet inte om jag kommer att våga ringa för jag tycker att det är fruktansvärt jobbigt att prata i telefon med folk jag inte känner (och ibland med vänner också) men det känns skönt att ha nr där iaf. Nån utomstående som kan lyssna, som inte dömer och som förstår.
All lycka till till dig!

1-2 flaskor vin, nästan dagligen i flera år...vd fest & ledighet betydligt mer och senaste året har återställare blivit mer regel än undantag och det har skrämt mig. Att jag klarat hålla fasaden och kommit undan med magkatarr, ryggbesvär och diverse sympton är ett under men all skam och ångest jag känner över detta försöker jag på nått sätt omvandla till nått positivt. Liksom, har jag klarat DET så ska jag banne mig klara av att bli snäll mot mig själv (och andra) utan alkohol...
Är så tacksam för era kommentarer och känner stödet som finns här.
Härligt:-)

Aldrig vill jag tillbaka till den tillvaro av ångest, vin, magkatarr, illamående, trötthet, misslyckande. ..ja ni vet!
Jag är inne på 7:e dagen och känner mig fri! Måtte min klarsynthet inte grumlas. I går berättade jag även för barnbarnens förälder. Ju fler som vet tänker jag..
Livet går vidare utan lögner! ?

Ge inte upp Emil! Hoppas att jag får se dig skriva här igen!

På forum följer jag så många trådar och berättelser både från de som kämpar med eget missbruk eller med konsekvenserna av andras. Ibland tänker jag att det är verkligen lönlöst att försöka nå min man innan han har blivit fullständigt nykter och inte har druckit en droppe på ett halvår minst. Hur han kommer dithän kan jag inte påverka. Jag kan sätta hela min tillvaro i pant, så mycket som jag trivs med och levt med i 40 år, och chansa på att han inser allvaret den dagen jag flyttar härifrån. Det kan gå åt helvete. Vi blir inte yngre och vi behöver varandra i nöd och lust. Men det här tillståndet är ohållbart det ser jag också.
Så läser jag Farmor, Leverjag, Sisyfos med flera kloka och insiktsfulla människor som kämpar med sitt eget alkoholberoende. Och där ser jag ju också hur viktigt det är med stöd från förstående anhöriga. En del har det, andra inte.
Jag tror inte på de enkla lösningarna och svartvita sanningar. Forum gör mig förvirrad och jag tror att det leder framåt.

Hej Emil och välkommen hit.
Jag läste ditt inlägg och vill passa på att ge lite generell info och jag hoppas att något av det kan vara till hjälp för dig nu. Du är klok som uppmärksammar hur det blir för dig då du minskar ner på din alkoholkonsumtion eller helt slutar att dricka. Du är också generös som vill dela med dig! Fortsätt gärna berätta hur det går för dig. Jag klipper in det som står i vårt faktablad nedan.

Det som ofta sker är att alkoholens aktiverande kraft kvarstår några dagar vilket leder till att kroppen och hjärnan hamnar i ett överaktivt tillstånd. Ofta börjar abstinenssymtom bli tydliga inom första dygnet av alkoholfrihet eller minskat intag.
Om du upplever något av följande när du slutar dricka så är det mycket viktigt att du kontaktar akut vård. Ring 112 eller ta hjälp att komma till akutsjukvård.
- starka skakningar – du kan inte hålla ett fullt glas utan att spilla,
- kraftiga svettningar och värmekänslor
- kräkningskänslor efter varje gång du ätit
- brist på aptit eller rädsla för att äta
- förvirring – du förlorar till exempel tidsuppfattningen eller har svårt att uppfatta var du är
- hallucinationer – du hör, ser eller känner saker som inte finns där

Även om du inte druckit stora mängder alkohol kan du få abstinensbesvär när du skär ner. Oro, skakiga händer, svettningar eller sömnsvårigheter, till exempel. Symptomen är obekväma, men varar inte särskilt länge och är inte värre än en influensa. Kanske undrar du om det finns något du kan göra själv för att lindra dina besvär? Du behöver lugn, sömn och bra mat just nu, det är också bra om du har någon som kan vara med dig eller stötta på annat sätt.

Att trappa ner på egen hand kan vara vanskligt. Det är svårt att veta hur man ska dosera och risken för återfall är stor då tankarna på olika sätt upptas av alkohol.

Oavsett vilka symtom du har så är vårt generella råd när det gäller olika abstinensbesvär att kontakta sjukvården. De kan ge rätt typ av hjälp så att du får bäst skydd mot stressen som abstinensen orsakar i kroppen och hjärnan, och att du slipper lida i onödan. Det är ofta tufft nog att ändra sina alkoholvanor. En läkare kan också hjälpa till att utesluta att problemen har andra medicinska orsaker.

Abstinensbehandling sker oftast i öppenvård (inom t ex beroendevården eller psykiatrin). Du får läkemedel som lindrar besvären och möjliggör sömn. Obehandlad abstinens stressar hjärnan och ökar risken för besvärligare abstinens vid återfall. Läkemedel hjälper alltså både i stunden och förebyggande. Tidigare abstinens, hög och långvarig konsumtion av alkohol samt intag av lugngivande och sömngivande tabletter är riskfaktorer för att du ska drabbas av svårare och direkt skadlig abstinens.

vänligen Li-Lo
Alkoholhjälpen

igen, välkommen!

Det är ett otroligt bra hjälpmedel tycker jag! De flesta har inga biverkningar alls av det! Jag får nån metallsmak i munnen - mest om jag röker samtidigt, och magkatarr, men det har man ju ofta pga att man druckit länge så det lägger sig efter ett tag.
Det bästa är ju att man inte måste lita på den hjärnan som man redan har tappat tilliten till om du förstår?
Antabusen har redan tagit beslutet åt dig att inte dricka!
Däremot är det ju bra att kolla upp alla värden innan och efter ett tags behandling då det i ovanliga fall kan påverka levern, men hallå - det gör ju alkoholen ännu värre!
Om man mår ok på Antabus så är nog den värsta faran att sluta med dem!
Många äter det i flera år!
Hoppas du fick lite svar du var ute efter! Lycka till!

Jag är inne på dag tre och tycker alla ni som går före är hjältar!
Hemskt att det behövde gå så långt för din del, men så otroligt stark du måste vara som har fortsatt jobba trots alla symptom och dåligt mående! Detta kommer du klara om du inser vilken styrka det har inneburit fysiskt och psykiskt att hålla fast vid den fasaden du har haft!
Jag hade inte kunnat vara mer än 1 minut från toan när jag är bakis! Fattar inte hur man kan dricka och jobba samtidigt?!
Det kräver målmedvetenhet hur skumt det än kan låta, och om du kan vända den till detta positiva att förändra ditt liv så kommer du klara det galant! Men inte sagt så klart att det inte kommer vara svårt...
Får jag fråga hur länge du druckit och hur mycket? Svara bara om det känns ok!
Vill bara säga att jag tror på dig! Hejja!

Heter professorn!
Och länken är här: http://youtu.be/1Q60CgGeG7g

Som du ser så har du många som vandrat och vandrar samma väg!
Nu har du tagit första steget. Jag är inte långt före, dag 7 som nykter.
Ett steg i taget, håll ut! Kramar farmor

Tack! Bra råd! Att ta ångesten och insikten om sitt beteende lite senare och kanske inte samtidigt som man försöker sluta! Men det är ju så svårt! Jag vill ta tag i allt på samma gång! Ordna upp ALLT som jag förhalat eller struntat i (inte pallat pga bakfylla), men det går ju inte.
En dag i taget - mantrat...

Ja, så är det ju helt säkert, men det känns som att man liksom inte riktigt tror på att det kommer bli bra igen. Jag tänker att jag dricker ju av en anledning. Att slippa vissa saker som jag nu kommer konfronteras med hela tiden. Som flera här inne har skrivit så inbillar man sig att den enda lyckan som finns ligger i botten på glaset liksom.
Och sån jävla ångest att jag inte känner att det räcker med allt det underbara jag ändå har fått i mitt liv! Känner mig så otroligt otacksam som beter mig så här! Men ska försöka tänka mer som du - att det går över... Och kanske är det mörkast i tunneln precis innan man kommer ut i ljuset?

Oj skrev fel namn ser jag... Menar ju till dig besviken

Men ååhh vad "skönt" att känna att man inte är ensam! Men självklart önskar jag ju dig inte samma h-lvete! Fattar inte vad det är som ger den där andningspaniken! Tog timmar att somna igår och precis när jag äääntligen skulle somna kom samma grej igen!
Dessutom fick jag tics i benen? Typ myrkrypningar som gjorde att jag inte kunde ha dem stilla... Suck! Men vi kämpar på! Hoppas det blir bättre!

Du är inte bara en forumhjälte, du kan rimma också! Kramar till dig som kommit då långt. Nu finns det ingen återvändo, det vet du va?

Ja, tegelsten för tegelsten, sen får du börja kalla dig spirit72 :-).
För på nåt sätt är det så det känns. Lite lättare och utan bagage liksom. Finns nog några tegelstenar kvar i min mur, men jag jobbar vidare. Klart det inte är toppen alla dagar, men det är inte heller den botten och maktlöshet som man känner när man dricker mot bättre vetande. Härda ut och gör det till en vana!

Jag är faktiskt glad för mitt återfall idag för det ledde till något så himla bra i och med min pojkväns påpekande ang mitt drickande. och att jag tack vare mitt kämpande här på forumet och mina nyktra dagar kunde stå emot vinglaset som stod framför mig sen. Jag passade på att tacka honom idag också för att han satte stopp igår genom att säga som han sa för att han verkligen ska förstå hur bra gjort och välbehövligt det var. Nu ser jag fram emot nyktra dagar och fortsätta att imponera både mig själv och honom med mina alkolfria alternativ!

Har inte skrivit i din tråd förut och inte läst hela men förstår att du fått ett återfall. Det fick jag igår. Det händer, det är okej. Vi reser upp och lär oss av våra misstag och går vidare. Förstår att det känns tråkigt att spräcka åtta veckor, men precis som nån (Leverjag?) skrev så kan man ju också tänka att av tex 60 dagar har 55 varit nyktra. Så tänker jag och det gör att jag känner mig starkare än "fan nu är jag tillbaka på dag 1". Vi dömer dig inte och jag hoppas att du orkar fortsätta att kämpa! Massa kramar!

Jag är tyvärr lite låst när det gäller flytt, har barn som går i skolan så jag måste hålla mig här. Dessutom bor deras far här oxå.
Besviken, jag bor i Södermanland, du då?
Känns så hopplöst ibland, gå omkring här hemma å låtas att allt är som vanligt. Att prata ut om saker med sambon är helt omöjligt, har såååå mycket lagrat inom mig som förstör. Skönt att jag har min terapeut att prata med.
Blåögd, du undrar hur jag mår. Mår inte alls bra, helt slutkörd efter förra veckans bravader med alkoholisten. Jag är sjukskriven av en annan orsak vilket är skönt, ger mig egentid på dagarna då han arbetar. Försöker planera en dag i taget, sätta upp mål för bara idag som jag vill göra. Bygga upp mig själv, bit för bit.
Idag SKA jag ta mig till gymmet, har inte varit där på ett tag nu men vet att jag mår bra av det.
Försöker att inte grubbla så mycket på det som varit eller framtiden, bara 1 dag i taget.
Igår fyllde sambon på sitt ölförråd så han inte råkar bli utan. I söndags var ölen slut men då köper man ju folköl. Är ju helt sjukt när man tänker på det.. Min sambo har druckit enorma mängder sen han var tonåring, med några lugna veckor här å där. Men på våra år tillsammans har han förändrats, eller så har jag varit blind i början.
Kram kram

Tänker på boxning. Tre minuter varje rond där men ständigt rör armar och ben. Det är mycket jobbigare än man tror! Boxare har världens bästa kondis, tror jag. Det kräver mycket träning. Nöta, nöta och många träningar de ska släpa sig till även då motivationen tryter.

Vad roligt att du är på igen! Tycker att det passar att räkna 27/32 dagar ex. 27 nyktra av 32 dagar. Vet du, många påminner om att läsa sin tråd från början igen. Det är väldigt bra att göra det då och då. Vi glömmer så gärna den dåliga tiden och hur risigt vi mådde.

Jag ska vara på ett ställe där jag inte alls trivs idag. Jag sov dåligt, så jag är dessutom urbota trött dag. Tänk hur jag hade mått om jag fortfarande drack. Då hade ångesten varit enorm!

Det är så lätt att romantisera drickandet, det har du rätt i. Den där sköna berusningen har vi sedan länge druckit oss förbi. Det är bara sörplande på en sur indränkt gammal snuttefilt nu, känner jag.

Nä, nu tar vi tjuren vid hornen och möter dagen som den är och gör det bästa av den!

Kramar
?

En vecka är lång tid känns det som. Låååång tid. Och nu har du passerat 5 dgr, tror det är en vanlig tidpunkt för fallen.
Jag var nog fixerad vid alkohol i en månad minst. Men för mig blev sömnen bättre, så mitt mående blev så mycket bättre. Och sakta men säkert har det blivit en vana att inte dricka. Så mycket bättre är det! Måttligt funkade inte för mig. Gick på tok många gånger efter en tids nykterhet. Socialt dricker jag. Men BiB skulle jag nog hälla ut i ren självbevarelsedrift nu. Hoppas du håller ut.

Hittade ett citat imorse som får bli en hjälp på vägen;
”Det kan kännas nog så motigt att plocka bort tegelsten efter tegelsten i en stor mur. Men en dag rasar hela fängelset och du inser vad du har åstadkommit”.

Jag har ingen återvändo, jag måste klara det här för min hälsas skull. Och Sisyfos, du har ju rätt, vad ska jag iallafall just nu, bry mig om om omgivningen anat el ej?
Ha en fin dag alla!

Nykterheten består!
Jag fattar knappt själv att jag är på rätt spår.
Tror minsann att jag blivit en nödrimmande poet!
Ja, vem vet? ?

Snart kan du börja räkna veckor istället för dagar! ?

Skickar kraft till dig för att ta emot dag 7:-) själv dag 4 och har faktiskt haft en helt strålande skön natt och vad gott de kändes att logga in här på morgonen och känna att man inte är ensam...
Nu kör vi!