Senaste kommentarerna i forumet

Lurade oss alla, fan vad fult

Hej Spes här!
Jag skriver inte så ofta men vill uppmärksamma dig på att den som skrivit i din gamla tråd stavar användarnamnet konstären och inte konstnären. Det verkar som om någon beter sig riktigt, riktigt illa :(
Skönt i alla fall att du inte halkat dit, det är det viktigaste. Jag har läst din tråd och jag tror på dig :)
Vänligen // Spes

hur har någon kunnat skriva i min gamla tråd att jag drog en vinare. Finns ingen sanning i det jag har inte druckigt en droppe. Men vem kan tro på det nu, men jag vet själv. Blir ledsen att något sådant kan hända. Visst, jag hade kunnat gjort det när jag inte mår bra nu, men steget dit är långt. Har bara inte haft energi nog att skriva sista veckan, har fått någon slags utmattningsdepression och orkar inte så mycket just nu. Men jag kommer igen. Tänk om det hade varit sant, men vem gör så här.
Många kramar till er alla
Konstnären

ärligt sagt så har jag gjort allt vad jag kunde.......
Det att jag har kontaktat hans arbetsgivare kanske var inte så bra.......Var det till nån hjälp tycker ni ? Kontaktat alla hans vänner.......
Skulle göra det för varje människa som skriker på hjälp.
Jag ska försöka luta mig tillbaks nu och hitta lugnet i själen

Kram Vilmåbra......tack.....tänker på dig med <3

Ja du aeromagnus, ja är oxå skeptisk! Men jag ger han en chans... just att han bara accepterade det så enkelt gör att jag redan blir misstänksam!... Men nu har jag iaf talat om min oro, och vad han väljer och göra med den informationen visar sig väl... Men jag accepterar inte det! Det som är jobbigt oxå är ju att jag inte litar på honom till 100 %... Kommer ju fortfarande leta burkar o dyl... Men det e ja ju van vid... :(

ursch......mår inte bra av detta....
tänk om han tänker likadant som jag .....jag har också druckit med honom ...för att anpassa sig till honom ...för jag ville att han skulle tycka om mig....Han kanske är arg på mig för det..................................har klappat på huvudet , lagat mat ,har sagt hur fin och snäll är han ...köpt fina kläder för han skulle tycka att jag är fin...Fyyyyy
Konstigaste är att jag vet allt det ni fina människor skriver till mig , men så svårt är det att förstå det......

Jag vill bara skrika, gråta och ringa upp honom och skälla ut honom och tala om hur ont detta gör!! Varför har han aldrig velat kämpa för mig? Vad är det för fel på mig? Varför börjar han träffa någon annan? Är det så lätt att glömma mig? Varför har han inte kunnat säga till mig att han vill ha mig och är villig att gå mig till mötes? Varför gick det nu plötsligt så bra att ta ledigt i två dagar och åka bort en weekend för att träffa henne när det aldrig finns tid över eller en tanke på att ta med sina barn på en weekend (han har alltid sagt att han är så dålig på att hitta och åka själv). Blir så arg och ledsen att det nu fanns plats i hans liv att göra nåt annat än att supa en helg och försumma tiden med sina barn. Fy vad jag är förbannad!

Jag hoppas han gör som han sa. Fredag och lördag. Hur mycket då? Jag lovade min fruvsamma sak, gick sådär. Din kille kanske är bättre på att hålla ord och kanske inte har det beroendet fullt utvecklat än. Jag håller tummarna för att han klarar av detta.

Nu sitter jag och analyserar varför han vill inte höra av sig till mig !!!!
-han tycker inte att jag har varit till nån hjälp för honom redan i våras då jag har opponerat mig att han får inte dricka folköl till tabletterna han fick från en läkare.
-han vill straffa mig och lägga all skuld på mig och bevisa att jag har fel.
-att det är spel för galleri och han vet att om skulle jag vara i närheten av honom så skulle jag komma på honom igen.
-han inser att han är inte bra för mig.
Har jag rätt i nåt i det jag skrev ????
Snälla ......skriv hur han tänker

Din fru får välja om hon vill vara en del av problemet, eller en del av lösningen.

På riktigt. Det är mycket större tröskel att hämta från systemet än att öppna en flaska hemma.

Kontaktat honom......han svarar inte . Har skrivit , att jag finns för honom här men om jag var en viktig person för honom så ska han söka upp mig själv...
Har jag gjort rätt att skriva så ?

Att våga prata om det, var säkert inte lätt. Styrkekram för fortsättningen!

Många bra åsikter och synpunkter det vill jag tacka för.
Och ni har ju egentligen helt rätt, om de inte accepterar mig ändå är de ju inga riktiga kompisar. Sen gäller det bara att jag vågar....

Nä vi har hemma. Min fru dricker fre, lö och ibland ett glas på söndag. Men inga mängder mer än några gånger per år utanför hemmet.

Sa vad ja kände, bara rakt ut att jag tycker att han dricker för mkt! Han bara höll med... Han lovade nu att hålla det till fredagar och lördagar, ska bli intressant o se om det funkar... Känner ändå att min tillit är lite på glid, men det får vi prata om en annan dag...
Kram på er!!

Förstår om du behöver samla dig, men det är nu som du behöver som mest hjälp och stöd. Jag vet att forumet varit ett bra stöd för dig under det senaste året och jag hoppas att du inte har radiotystnad för att du har ångest eller liknande. Vi kan hjälpa varandra här. Ingen dömer dig, ingen mer än du själv.

Saknar dig så det gör ont... Du vet att vi lovade att inte bara försvinna...

Kramar till dig

Finns det alkohol hemma hos er? Det verkar viktigt för din fru att du inte dricker. Då kan du nog ställa krav på att det inte skall finnas alkohol hemma hos er, eftersom det gör svårare för dig att inte dricka. Hon kan dricka utanför hemmet, om hon vill.

Eller gick du hem via systemet?

Hej och välkommen hit! Håller med om allt i samtliga föregående inlägg och behöver inte upprepa ;-) Men en annan sak. Det är ofta de som tjatar mest på en att man ska dricka, som också har problem eller begynnande problem med alkoholen. Om någon då slutar, så blir det obekvämt för dem också. Då kanske man behöver reflektera över sin egen konsumtion och det är obehagligt. Så länge "alla andra" dricker eller tom dricker mer, blir ens eget drickande legitimt. Fundera alltså på om du vill hjälpa polarna att slippa ta tag i sina problem, genom att själv hälla i dig för mycket.

Kan också tillägga att antidepp och alkohol INTE är en bra kombo. Been there, done that!

Lycka till och fortsätt gärna och skriv här. Det har hjälpt och hjälper många!

Vilken bra fru du har. Du ska vara glad över henne!

Jag tror att så länge man inte ger upp inför alkoholen, erkänner att man inte klarar av det - utan går omkring och tror att man kan hantera den - finns risk för återfall. Livet blir ju jäkligt jobbigt om man å ena sidan ska låta bli något, men å andra sidan tror att man egentligen inte behöver låta bli. Man håller upp, blir trygg, "glömmer bort" hur det var, tror att det är lugnt och riskfritt, prövar lite, det går bra, det går säker bra ett tag, men sedan sitter man där igen... Det är väl därför det är så svårt att lägga av.

Om man jämför med en nötallergiker. Hen prövar väl inte lite ibland om hen vet att man kan dö. Då skulle alla tro att allergikern var helt korkad som vågade riskera livet på detta sätt, istället för att acceptera att det inte går. Men om vi med a-problem vill pröva lite, så är det väl samma sak? Är vi inte helt galna som tror att det ska gå bra? Vi riskerar också livet.

Jag var själv väldigt nära att ramla dit förra veckan. Men det som Mic skrev i Berras tråd hjälpte mig faktiskt. Har du läst det? Ursprunget till kommentaren finns i LillPers tråd där Mic är så glad över att han känner att han kan dricka normalt igen. Det går någon månad och sedan skriver han i Berras tråd om hur det gick. Hans delning av sina erfarenheter hjälpte i alla fall mig väldigt mycket.

Har du läst din tråd från början på länge? Gör kanske det. Du är så himla motiverad och inspirerande. Kanske något som du kan plocka fram igen när det blir jobbigt?

Kram till dig

Jag blir både rörd och imponerad av ditt engagemang, UllaBella, som orkat läsa min tråd. Ja, jag velar hit och dit men innerst inne vet jag att jag just nu behöver andrum men jag önskade att han inte hade blandat in någon annan för det gör så himla ont just nu.
Tack för att ni finns! Kram

Drack 1 öl och 2 glas vin idag efter jakten och innan min fru kom hem, vad var skillnaden denna gången?
Hon kom på mig! Jag ljög och sa att jag inte druckit, hon sa:
- hämta alkomätaren då!
Smart X2 calle, dricka + ljuga om att man druckit... Sjukligt sexigt faktiskt...
Klarat så "länge" nu igen... Men idag blev det slut på det.
Dock grymt bra att jag blev påkommen. E det min innersta vilja detta valet? Ja, det är det. Varför lurar jag mig själv då? - för att jag tror att jag kan dricka normalt.
Varför kan jag inte det då? För att det exkalerar och kommer sluta med ett helvete. Varför blir det ett helvete? Jo för att min innersta vilja är att vara lycklig i en lycklig familj. Skärpning Calle.

Den var lång och plågsam.Du har gjort försök att förändra er situation.Du har gjort det mesta som vi medberoende/anhöriga gör och inget har egentligen påverkat situationen.
Om du nånstans på allvar tror att han är kapabel att bli den man du behöver ha i ditt liv och du fortfarande älskar honom så kan du naturligtvis ge honom en chans.Alla här på forumet ger ju ganska entydiga svar,mår du dåligt så lämna eller förändra din situation så att den blir bättre för dig.

Han har ju sträckt ut handen på sitt sätt även om det största och avgörande problemet drickandet inte har förändrats förrän just nu på slutet.Kanske var det ditt avslut som gjorde susen att han såg sig själv i spegeln.Kanske är det en tillfällig uppryckning för att få hem dig till boet igen.Det vet ju bara han.
Det går ju inte att leva i en relation med för mkt alkohol utan att bli påverkad.Då är man ju en robot.Men när man får kliva tillbaka några steg så ser man även sig själv i ett annat ljus.Jag vet inte om det alltid är alkoholisten som ska gå till skampålen och bekänna och öppna sina ögon.Det är även vi som får krypa till korset med vad vi kunde ha gjort annorlunda.Man ser det ju inte när man är mitt i smeten och kanske inte i efterhand heller.Men utan dessa navelskåderier så tror jag risken är stor att mönstret upprepar sig.Fråga dig själv om du vill släppa honom.Bara du vet vad han är värd och er familj om än haltande kan vara värd för insats från din sida.Om du verkligen älskar så är det i mina ögon en nog så bra anledning att tro på sig själv och den man älskar och gå till botten om det finns något mer man kan göra.Det kanske inte finns det i ert fall.Även om det finns så kanske du inte har lust kraft eller mod att agera heller.Du har ju släpat dig och er till denna punkt.

Jag hoppas verkligen att du ska hitta en bra väg att gå på var den än bär dig.

Välkommen.

Vet dina kompisar att du medicinerar, eller kan du berätta det för dem? I så fall har du ett bra argument att hålla mot kompisarna, säg bara att din medicin och sprit inte går bra ihop. Enligt det du skrev, så är det helt sant och förhoppningsvis får det kompisarna att tänka efter, före de försöker få dig att supa.