Senaste kommentarerna i forumet

Leverjag. Tack för dina fina ord. Det värmer verkligen.
aqua och Mick. Ja, det var en lite märklig känsla! :-)
Nyår gick bra. Drack ingenting och det kändes inte så märkvärdigt. Fick en del reaktioner på att jag körde trots att jag tidigare lovat att jag skulle dricka. Men det skiter jag i! :-)

Idag, nyårsdagen däremot är det jobbigt. Vet inte riktigt varför, men det har känts oroligt och ångesten har krupit sig på. Småsaker man börjar fundera på växer sig stora och man får det inte ur skallen. Hade bolaget haft öppet idag, då hade det varit svårt! Det är i de här lägena det är så otroligt jobbigt att vara stark. En enda 7,5.a bara för att slippa dessa olustkänslor bara en stund. Den rösten ringer i mina öron idag. Jag VET ju dock att det aldrig blir bara en. Varför gå in på bolaget och köpa en enda öl? Nej, jag vet ju att jag hade köpt en 8, 10 stycken och druckit tills det tog slut.
Så återgår till mitt mantra. Idag är jag nykter...

... trots du kände dig ensam och krasslig!

Jag var också själv igår kväll men det var ändå "stabilt" då jag fortsatt är väldigt motiverad. Inte minst tack vare alla helt otroliga människor på detta forum - tror knappt det är sant ...

Ser fram emot att följa dig 2016 och som du skriver - detta året skall bli ett bra år för oss! Även om det verkligen gäller att kämpa och inte ta ngt för givet ...

Och gott nytt till dig med :D

Gillar hur du "vänder" ohållbart till hållbart för det är precis så jag känner - måste få till stånd en hållbar livssituation. Alltså ngt som håller över tid och även för framtidens prövningar. Fram till i lördags var det precis tvärtom ...

När det gäller preparat som sömntabletter, ångestdämpande etc är jag mest orolig för det psykiska behov som jag inbillar mig kan uppstå. Det var just Propavan jag fick och tog en tablett men gillade inte alls torrheten i munnen och känslan av att behöva gå på toaletten hela tiden (?) men visst - när jag väl somnat sov jag 5-6 timmar vilket var behövligt. Däremot är det ingen insomningstablett och tog säkert 1,5h innan den började verka. Jag skall även försöka undvika de antidepressiva tabletterna ("lyckopiller") då jag är lite orolig för biverkningarna. Dessutom ger de effekt först efter 1-2 veckor och som det kändes när jag fick de var det JUST NU jag behövde ngt lugnande. Ångesten de första dagarna var sjukt stark för min del.

Nu känns det bättre. Mkt bättre faktiskt men det är trots allt bara dag7 för mig så jag tar inte ut ngt i förskott. En dag i taget som jag läst så många gånger på detta fantastiska forum

Så tacksam för alla som skrivit till mig - värt hur mkt som helst. Förhoppningsvis skall jag kunna föra detta, tillsammans med mina erfarenheter, vidare till andra i liknande situation tids nog.

Första dagen på 2016! Hipp Hipp hurra eller nått sånt, grattis till ett nytt år! ;D

Jag klarade nyår. Inte en droppe A.
Nada, Niet, Noll.
Och vet ni vad? Det var nog en av de bättre nyår jag haft. Jag hade jätte jätte roligt.

Hoppas det gick som ni ville i går, gott nytt år!
Mvh Studenten

Har fått insikten att det nog är det som har hänt, jag har skapat mig ett beroende genom åren och om jag inte har någon anledning till att inte dricka så gör jag det. Höll upp en vecka förut och mådde bra även on det var lite kämpigt, men sen tänkte jag ( tyvärr) att ett glas inte kan skada... Jo då, det började med att känna ett starkt sug. Jag har nu tagit kontakt med en beroende mottagning, så får vi se om jag kan vända detta innan jag gör något dumt som innebär att jag måste " ta tag" i alkoholbiten. Har läst i andra trådar att det är den upplevelsen som gjort att andra sökt hjälp.

Först och främst tack för era kloka ord!

Jag läste av några av er att när man sänker garden så faller man tillbaka igen. Samma mönster samma rutin, i know... Inte första gången jag försöker vara nykter. Skillnaden denna gången är nog att jag är helt öppet ärlig mot mig själv. Det är något jag saknat tidigare. Självklart har tankarna kring att det inte alls är något fel på mig och att ett glas skadar nog inte, det är nog inte så farligt. Men Jo (!) det är det. Det är lite därför jag skriver här så mycket. För att kunna se tillbaka, inte hjärntvätta om mig själv att "faran är över" för jag tror inte den någonsin kommer vara över för mig.
Däremot hoppas jag kunna ha en neutral relation till A i framtiden, inte tänka, planera och jaga tillfällen där det legitimt är okej att dricka.
Min framtidstro och dröm är att helt lägga ner flaskan. Att kunna lägga all den fokus som jag lagt så många år på A på något annat. Fatta vilken drivkraft det finns i det begäret, om man skulle kunna kanalisera den energin till något annat? Till träning, till jobb, till hobbys, till sig själv? Till resor?
Vilken värld som skulle kunna uppenbara sig, bara man kunde ta av A's dunkla skugga över sig och slå sig fri?

Madison, Jo visst kan det vara så... Tanken har funnits länge hos mig, jag har en utredning och terapi i bagaget.. Min initiala tanke är dock "Hönan eller ägget" vilken kom först? Ingen aning. Jag vet inte om jag söp mig till en diagnos, alternativt till att min tidigare diagnos fick mig att supa. Det var några år sedan nu och det hjälpte mig verkligen ur den typen av beteende som jag hade då. Men vi angrep aldrig A. Kanske för att jag inte berättade om det, kanske för att jag "ljög" för mig själv då att det inte var ett problem. Kanske var jag inte redo. Antagligen inte.
Den erfarenheten av att få gå i terapi har fått mig att ta hjälp redan nu, till min samtalsperson. För jag vet att jag inte klarar detta själv. Det är ju inget att skämmas över egentligen. Det gör inte en till en mindre värd människa att försöka ta sig ur ett problem. Tvärt om.

Vilket som vill jag åter igen tacka för era svar. Det ger mig mer mod att veta att jag inte är själv i detta, att inte skämmas. Tack.
Mvh Studenten.

Hade nog redan kunnat gissa.. Men ändå hoppas man ju någonstans att någon, faktiskt menar allvar..
Om du nu ställer ulimatum, så se till att du har det praktiska ordnat.. Annars uppfattar han det bara som tomma hot..
Min egen alkoholist, kunde vara beredd att svära vid vad som helst, om han behövde göra en omvändelse under galgen.. För att sedan slingra sig ur det hela.. (ofta med det nästan barnsliga "en sista gång"..)
Jodå, han kunde sluta.. Men började lika ofta igen.. sluta på lördag kväll, när vinet och ölen var slut, läska sig med folköl och lättöl på söndan och möjligen på måndag, varpå det köptes "bara ett par öl"( vilket om man räknade efter var mellan 4 - 6 stycken 7,2:or) på tisdan och sedan smög det på.. I början lite försiktigt, inget "yvigt" drickande, men sedan när kusten tycktes klar och värsta meningsskiljaktligheterna lagts åt sidan, så ökade det igen..
Om jag påpekade att det handlats hem mycket, så fanns det alltid en ursäkt att ta till.. Och dessutom skulle han ha "en vit vecka", när han druckit upp det som fanns..
För min del blev de lugna perioderna färre och färre.. Och till slut var jag tvungen, för min egen skull, att ta tjuren vid hornen.
Tråkigt nog, har han fortfarande inte insett att det är hans drickande som orsakat skilsmässan..
Fortfarande inbillar han sig att det bara är en sorts svepskäl..
Jag vet inte i vilken mån hans syskon pratat med honom om drickandet.. De är medvetna om problemet, men vill troligen inte göra sig ovänn med honom. Kanske hoppas de någonstans att det inte ska vara så illa, för de har ju själva vuxit upp med ett medberoende och som jag ser har de själva ett lite problematiskt drickande.. (deras dryckesvanor får dock stå för dem själva! Men onekligen är det svårt att komma med kritik om man själv har lite dåligt samvete för att man dricker i överkant..)
Påpekar man hans drickande när han "fylleringer" så brukar det sluta med att han slänger på luren..
Jag hoppas att du hittar ett eget(annat) boende. Det är ju helger och klämdagar nästa vecka också..
Styrkekramar

Hej Madison :)
Hur mår du? Hur gick nyår? Jag tänkte på dig.
Kram

Det uppskattades inte att jag inte blev eld och lågor över hans försoningsförsök. Men han bad ju inte ens om ursäkt! Bara ett nytt framtidslöfte. Ska börja söka lägenhet på måndag tänker jag. Så får det bli en time out till att börja med.

Hans bror har visst redan försökt prata med honom ett antal gånger. Så då har vi gjort vad vi kunnat känns det som.

Tack snälla för dina fina ord, även om det var ett tag sedan jag besökte sidan. Men bara att ta nya tag.

vet ej om detta är rätt tråd, men skit samma. jag sitter här i soffan, bakfull så in i helvete, efter nyårsafton, precis som dom flesta unga män så tycker jag om att dricka mig berusad, detta började ungefär när jag var 15, då drack jag kanske med polarna varannan månad, nu ligger det på 1-2 gånger i veckan. jag har länge velat sluta dricka över huvudtaget, men när fredagen kommer och polarna ska ut så blir det så jävla svårt att motstå, även fast man svurit på bakfyllan mer än en gång att man fan aldrig ska dricka igen. jag har svårt att dricka rimliga mängder, vi är två i gänget som alltid dricker mest. jag märker med tiden att min tolerans mot alkohol blir större specielt det senaste halvåret. igår drack jag uppemot 15-20 starköl och kommer inte ihåg tolvslaget överhuvudtaget. jag vill inte trappa ner! jag vill sluta dricka helt, finns det någon som känner igen sig? vad ska jag göra?

Med dina ordval och ärlighet så ser jag ingen annan lösning...än att du kommer att fixa detta....
Välkommen i gemenskapen, dina rader var en ren njutning att läsa, skriv ofta det hjälper både dig och oss.
God fortsättning på det nya året och din nykterhet, det kommer att bli en omställning i ditt liv som du behöver förbereda dig för.
Akta dig för fallgroparna och ditt gamla tänk, sluta jämföra mot vad du hade och rikta målet mot vad du kommer att uppnå.
Skillnaden är inte svartvit utan zebramönstrad där tankarna går in i varandra på ett helt oförutsägbart sätt, ibland ljust, ibland nattsvart.

Från hela mitt hjärta, ett stort lycka till

Berra

Härligt att läsa dina rader. Det ger ett visst hopp. Skall ta och titta på lite föreläsningar för att få lite inspiration.
Vaknade själv med en jäkla ångest i morse. 2016 skulle bli rent. Blev ett stort glas vin istället.
Jag börjar inse precis det som du skriver. Får bli ett riktigt avslut på detta. Bara att inse att man inte kan hantera alkoholen på ett sätt som många andra.

Ja mulletant valfritt och valfritt. Men för fyra månader blev han anmäld för misshandel av mej?och han å jsg har en åttaårig flicka tillsammans därför dricker jag inte i hemmet/alternativen finns inte just idag/sedan ute om han följer med mej då kan han inte hindra mej från ett glas vin till maten/ om jsg vill ha är osäker där ännu faktiskt. Ja mina äldsta barn saken hör till den att deras pappa misshandlade mej i 18 år vilket dom inte förlåtit/ men han försöker förlåta nu/ mej inte min sambo som höjde hande handen en gång / vilket förvånar mej. God fortsättning själva/ mvh annher01

Jag hade en riktigt trevlig nyårsafton med god mat och dryck. Det var ett måttligt drickande men desto mer samtal kring bordet så vi höll på att missa tolvslaget. Idag har jag dock feber och är genomförkyld. Jag får kurera det med te med honung och lägga klart julpusslet.

Jag förväntar mig inget nytt, speciellt, färgsprakande av det nya året. Jag känner mig mer i linje med att lugnt och metodiskt fortsätta min nyktra resa i livet. Förväntningar är likställt med krav för mig och skapar stress och prestationsångest. Att förhålla mig "öppen och mottagande" inför framtiden passar mig mycket bättre.

Nu när alkoholen "ligger på hyllan" ser jag mycket tydligare min beroendepersonlighet. Har konstant en snus vilande under läppen, frossar i socker i alla dess former, ha ha! Såg faktiskt en föreläsning "Bittensaddiction" på youtube om sockerberoende. Bitten är sjuksköterska (själv nykter alkoholist och sockerberoende) och berättar om den kemiska reaktionen i hjärnan vid överkonsumtion. Föreläsningen var lärorik och suddade ut lite av skuldstämpeln som jag tror många av oss bär på. Jag måste säga att, filmer, böcker, utbyte här och egna insikter har gjort att jag börjar berätta för min omgivning om min problematik när det har efterfrågats. Det är ett stort steg för mig och ökar min självrespekt. Jag säger t.ex. att " jag är en person med ett starkt beroende därför har jag nu valt att inte dricka A" . Hitintills har jag mötts med odramatiska reaktioner men kan se att det lämnar funderingar hos den som frågat. Det får vara så, tänker jag. Man är inte skyldig att berätta allt, att erkänna inför andra, utan endast vara trogen sig själv i stunden. Säga/göra det som behövs där och då.

Idag har jag suttit flera timmar klistrad, road, inspirerad och engagerad här på forumet. Det är lite så jag fungerar, sval ibland och går all in ibland. Det är det som känns så bra med detta forum,kravlöst och alla deltar på sina egna villkor.

God fortsättning på det kommande året kära vänner :)

Jag blir så imponerad av att du är så modig och erkänner dina problem. Du har allt att vinna på att lägga av. Jag är också skeptisk till sömntabletter, men sömnen är så viktig, så funkar det inte utan är det nog ett bra alternativ.

Vill jag också säga :)

Att jag fick tårar i ögonen.

Jag fick ett stort leende av att läsa om din nyårsafton.

Vad skönt och vad skönt för barnen att det fanns en nykter vuxen med i firandet.

Så himla värd är du att börja 2016 utan baksmälla.

Hej Freddie och varmt välkommen hit. Hoppas du hittar dina gobitar här i forumet men vill också påstå att jag tror du behövs här. Du uttrycker dig rent, sakligt och med självkännedom som jag tror hör till de viktigaste förutsättningarna för ett tillfrisknande. En annan viktig sak du tar upp (med din fd. frus hjälp) är att man måste "lösa detta själv". Naturligtvis är det bra att ta hjälp av andra på olika sätt men inte riskera sin nykterhet som om den vore avhängd på andras stöd eller icke stöd. Vi är personer med ett skört "beroendebegär" vilket gör att vi lätt kan ersätta ett beroende med ett annat vilket du också så klarsynt skriver om. Självkännedom som detta tycker jag stärker ryggraden. Du bär dig själv och är ditt bästa stöd samtidigt som du kan stödja andra. Hoppas få fortsätta följa dig och bästa lycka till!

Mycket intressant läsning på din tråd måste jag säga, här finns mycket för mig att hämta och ta in.

Och ja vad ska man säga om att du blir nästan uppmanad att dricka men får inte bli full, jag blev lite full i skratt där ?
Naturligtvis vet vi som är beroende att detta med största sannolikhet inte fungerar, risken är för stor att vi trillar tillbaka i gamla spår.

Jag försöker ibland förklara på bästa sätt för min sambo hur detta fungerar men det är svårt att verkligen få en person som inte är beroende att verkligen förstå, det är ju knappt man gör själv.
Ett exempel kan vara att om vi är på nån middag hos vänner eller liknande så kan min sambo säga innan vi ska dit " skyll på att du ska upp tidigt eller köra bil eller nåt" jovisst det kan ju låta enkelt men medans vi sitter på den här middagen så triggar det ju igång suget i mig när dom andra dricker då jag fortfarande är ganska ung i min nykterhet, som sagt mycket knepigt detta.

Stå på dig och bra kämpat ??

Du skriver "alla ni som är sjukt starka..." Jag ser mig inte som stark i detta fallet. Utan det är mer ett beslut som är sprunget ur en svaghet som jag valt att vårda. Med den konsekvensen att jag undviker osäkra situationer och tränar mig i att ge mig själv det jag egentligen söker och behöver.

Hoppas det gick bra för dig igår och att du kom vit in i 2016, skriv när du får tid.
?