Senaste kommentarerna i forumet

Jag minns vilken härlig upplevelse det var, stunden då jag plötsligt såg ordet andedräkt som två ord och en andes dräkt.

Läste vad jag har skrivit och vill förklara mig, de två ting jag ej ville skriva är inte pinsamma ting, bara två saker som säger för mycket om vem jag är för den dom redan känner mig.

efter ångesten,stressen och oron.Efter den jagade känslan av att allt är bråttom och på väg.Och inte hinna och inte orka med.
Men den finns inte där mer.Satt allt hos honom eller skapade vi den känslan tillsammans?
Idag står härlig Söndag på schemat med kulturella besök och paltkokning med sonen och hans flickvän.
Tur i skogen med hundar och korvgrillning.
Vad mer kan man önska en härlig Septembersöndag?Jo en nykter karl att hålla i handen.
Men han är inte där och just idag gör det faktiskt inget alls.Känner mig stark och glad.

Tack för era tankar. Ja det blir verkligen person angrepp. Ska verkligen försöka tänka på ditt sätt ullabulla.
Planer aeromagnus nej har
Inga än men det kännas som att jag måste bestämma mig snart. Vet inte riktigt varför det känns så just nu men det gör det. Jätte läskigt! Jätte svårt ! Jätte stort ! Och jag är livrädd inte för vad han kommer att göra utan för vad som då kommer att hända.

Hällde ut drägget ur ett gammalt lådvin, som någon lämnat i kylskåpet på stugan. Faan vad det luktade vedervärdigt. Det där skulle jag helt säkert ha druckit upp förr, antagligen litet motvilligt, men i all fall "man får ju inte slösa med...". Där fick jag en grej till på min varningslista (om jag nån gång försöker börja dricka moderat).

- Om jag någonsin får för mig att gammalt illaluktande lådvin skall hällas i strupen och inte i vasken (eller kanske såsen), så är jag way over the line.

Nu måste jag vila lite och tänka på att jag är 95 år. Började städa eftersom att Nisse kommer hem idag och han gillar inte stök. Det gör väl inte jag heller men jag är inte lika känslig på den punkten som han är. Jag är sugen på korvgryta sen du skrev om det, så himla gott med senap och ett glas mjölk. Mormor gjorde så god korvgryta alltså.

Kram.

och nu blev jag plötsligt så sval att det känns som att alla fönster står på vid gavel :)

.

Tack, jag har ringt dem redan faktiskt.

men fann ingen....

vidöppen.Precis som jag minns honom från de första åren tillsammans.De sista åren har han slutit sig på så många plan så att han till slut varit nästan helt otillgänglig.Säkert har också jag backat,men det känns ju alltid tydligare det partnern gör.
Han är också väldigt skakig nervös och stressad.Antingen har han nyss druckit och håller på att gå ur abstinensen.Eller så är han nervös att träffa mig.Det spelar egentligen ingen roll.
Jag kände idag för första gången att jag kan se på honom,älska honom och låta honom gå för det är det enda jag kan göra i nuläget.Var han är på väg,vilka tankar han har om sig själv,drickandet och om oss och vår ev framtid bär han med sig.
Det delar han inte med mig och tidigare har jag liksom krafsat ur honom ledtrådar vilket har varit frustrerande för oss båda.Nu iakttar jag mer och det känns riktigt bra.En liten del av mig väntar och väntar på telefonsamtalet från honom som inte kommer.
En längtan efter det som varit.
Men den andra faktiskt större delen av mig har haft en alldeles förträfflig dag trots besöket.Jag ska fortsätta hålla fast vid mitt nollkontakt.
Jag mår så mycket bättre av det och det lägger bollen hos honom vilket ger mig avslappning och frihet.

Igår fick jag en lägenhet och idag berättade jag. Han fortsätter tycka att allt är mitt fel. Ja, jag har min beskärda del i ansvaret. Men han begär att jag ska veta vad han tänker utan att han säger något och ser inte det omöjliga i detta. Ja, jag är en snackemoster och tycker om att vända och vrida på saker, men mest för att jag ska förstå och kunna förändra. Har svårt att förstå hur detta kan vara så fel. Nu är det gjort och han får ha sina åsikter.

Av en av världens största fysiker och vetenskapsmän:

The first principle is that you must not fool yourself, and you are the easiest person to fool - Richard Feynman

Nej men vem kan det? Brolin,Ravelli, Börje Salming och Björn Borg kanske. Med all rätt.

Jag är glad att du är nykter idag, känns fräscht. Hoppas filmen är riktigt bra.

... går det inte att leva på gamla meriter.

För övrigt gick grillningen hett till och i skenet från stearinljus skålade vi älskligt med varandra i gammal, hederlig Trocadero. Och nu blir det långfilm.

Det känns så olikt mitt men ändå likt. Alla tankar folk tänker inom sig som man inte hör och därför tror: den där människan är så lyckad och lycklig.

YEAH!

Mitt första sug igår. Eftermiddagen var något oviss i och med att jag bestämde mig för att åka mitt på dagen så jag hade någon form av naiv plan att jag skulle sätta mig och jobba undan lite innan kvällens begivenheter på en specifik hotellobby/bar. Samtidigt som jag planerade det så tänkte jag hur trevligt det vore med lite vin till. Iakttog då hur suget uppstod och varför. Jag skulle ju sitta själv och jobba, varför behövde jag vin då? Fick också i uppgift att köpa mousserande på systemet. Då funderade jag på varför jag egentligen skulle vara nykter? För mig själv? För att jag skrivit det på forumet? Men jag började tänka på varför jag hade lovat det från första början. Så jag höll mitt löfte till mig själv och det känns väldigt skönt. Dessutom var det alkoholfria mousserande mkt godare än vanlig skumpa så på så sätt var det ingen förlust

:)

Fick precis ett sms med med emojis på en drink och två dansande tjejer samt "Ikväll?". Jag tackade nej. Vill inte att mitt sociala liv ska påverkas allt för mycket men en lördag med just den personen kommer bara innebära trubbel för min del. Det fick bli ett nej och trots att jag fick en ångestattack av att tacka nej pga att jag behövde vila efter lopp och spontantripen igår så fick jag ett "Härligt bra där!!!" tillbaka. Ibland ligger svårigheten i ens eget huvud. Man får inte glömma att ge sina vänner en chans att vara fantastiska, oftast är de just det.

Tack, sjukt nog var det skönt att höra att allt inte bara är lätt som en plätt för dig heller. Ärlighet är en nyckel. Jag menar inte att man ska berätta allt här (som är min melodi) utan förövrigt tror jag. Det är lätt att lura sig själv. Ha en härlig kväll med tystnaden. Själv hör jag sirener och grannar som dricker, grillar och skrattar tillgjort på gården... Stackare. Så lätt att glömma allt och skratta efter några öl eller vin.

Idag har jag varit så trött så trött. Vaknade efter min förmiddagslur och begav mig till loppet. Var ganska osugen men vad fan, jag hade ju dragit upp en gravid kvinna i ottan för att få skjuts till flygplatsen och själv vaknat tidigt en lördag. Dessutom har jag berättat för alla att jag skulle springa. Inte minst här. Så jag svidade om och knatade ner till starten. Hoppades att jag skulle bli lite sen så att jag fick hänga på den senare startgruppen. Men icke. Hade till och med marginal att fixa säkerhetsnålar för att fästa nummerlappen ordentligt OCH lämna in värdesakerna (så att jag slapp springa med bankkort, telefon och nyckelknippa i handen). Så det var bara att ge sig ut i spåret med resten av flocken som bufflade in i varandra. Det gick i snigeltakt ska ni veta inte bara för att jag det var mycket folk utan också för att jag inte riktigt vågar ta ut mig och let's face it, jag är inte i min livs form. MEN när de sista 500 m kom så hördes tonerna av Queens We are the champions. Och då tänkte jag på er här i forumet. Vilka jäkla champions vi alla är på vårt livslopp. Skitsamma om det bufflas lite hit och ditt, vi kanske ramlar ner för en brant backe, men vi tar oss upp och fortsätter. I vissa passager orkar vi inte springa, men det är ok att gå!! Man passeras och passerar alla möjliga människor på vägen, människor som man trodde skulle springa jättefort men som går en sträcka, blir omsprungen av någon som ser ut att nyligen genomgått en tuff cancerbehandling och inte minst människor som ser helt "vanliga" ut, precis som de flesta av oss. Men som bär på något att springa för.

Jag var glad att jag genomförde loppet och jag är tacksam för att jag hittat hit och er.

Så är jag då på stugan igen. Bastun håller på att bli varm och en varm och stilla kväll skymmer. Havsvattnet är 17 grader i vår lilla vik, vilket är alldeles otroligt. Tror jag aldrig har hänt den här årstiden förut. Hade hoppats på att se och kanske fotografera stjärnhimmel i natt, men det verkar bli natt-dis, så vi får se om kameran alls kommer fram. En fantastiskt fin och lugn kväll i alla fall. Allt är så tyst, jag älskar tystnad.

Jag är ensam här. Fruns tur att vara förkyld och barnen valde att bli i stan med henne. Det är med mycket blandade känslor jag är här. Förra gången jag var här, för precis 8 veckor sedan, satt jag ensam här ute och visste att allt inte var som det skulle, eftersom frun hade varit konstig i telefon. Hon hade då, utan att överhuvudtaget ha varnat att något alls var på tok, hällt ut all sprit därhemma och gjort en del andra saker, som jag inte vill gå närmare in på. Att hon hällde ut spriten är jag mest glad åt och det var jag nästan från första början, men där finns annat, som är svårare.

Nu känner jag mig mest sorgsen och melankolisk. Sorgsen över hur det har varit hemma hos oss i så många år. Sorgsen över att min fru har valt att tiga så länge. Sorgsen och orolig för att det verkar vara så svårt för oss att ta oss vidare.

Sprit finns här förresten på stugan. Riktigt god sprit. Men var inte oroliga, jag har inte kommit hit för att dricka och jag tänker hålla mig till de na öl jag tog med mig när jag kom och kanske en kopp te.

Nu blir bastun snart för het, om jag inte går och badar, så jag får sluta mitt melankolium här.

Ha en trevlig lördagskväll, allesamman.

Behöver man inte göra idiotiska saker på fyllan för att vara alkoholist - om någon läser här för att ta reda på om den är alkoholist ?
Man kan vara alkoholist trots att man dricker en enda gång på tio år, men den enda gången förstör man allt.
Man kan dricka utan att skada andra och klara att sköta sitt jobb och trots det vara alkoholist. Det finns lika många olika alkoholister som diabetiker eller vad som - det gemensamma är symptomen.

Kom ihåg det.

/Ebba kan allt vet allt. Nej men rätt insatt och intresserad när det gäller det här.

Och jag tänker också på att alkoholism är progredierande. För ett par år sedan avstod jag alkohol i två månader. Jag hade motivationen och motivet. Men jag är inte så säker på att jag skulle kunna uppnå två månaders nykterhet idag "bara av mig själv". Alltså är jag mer illa ute nu än jag var då. Å andra sidan var jag inte så villig då att tänka om mig själv i banorna av att vara alkoholist. Det är jag nu. Hehe, ända sedan igår, faktiskt.

Vilken resa jag och du och alla vi har framför oss och bakom oss. Vi har färdats på vägar som lett oss fram precis där vi är just nu. Det är spännande, skrämmande och precis som det ska vara för hade det inte varit precis som det är så hade det varit annorlunda och det är det inte. (Oj, lite Tage Danielsson-varning på den där, va?)

Nu ska jag gå och fixa lite vitlökssmör. Vi ska grilla i solnedgången idag, hade jag tänkt.

Och till sist måste jag bara säga att jag är SÅ GLAD över att jag upphävde alkoholkonsumtionen strax före elva igårkväll. Atypiskt och så gudomligt skönt. Jag är bakis, ändå, som jag är. Och nu blev jag bara så sugen på att avsluta med ett citat så då gör jag det.

"Om du inte får allt som du vill ha, tänk på allt du inte får som du inte vill ha." (Oscar Wilde, 1854-1900)

håller sig iaf frisk...