Senaste kommentarerna i forumet

Vad bra att du går in för en nykter helg. Den första helgen är en viktig erfarenhet. Lycka till nu. Och skriv här sen.

Dag 3 efter senaste bakslaget, nykter , men väldigt skört. Tankarna på a finns där mest hela tiden. Det är som sagts, man rullar ut hela registret om man tar första glaset, och det är inte lätt att stoppa. Men, 24 h är utlovade, tid för reflektion taget, nykter en dag i taget. Kram

Härligt Jonna , jag är på en nykter helg.

Dag 13 fredag,
längtar till att komma i bättre fysisk form. Att träna får mig att känna att jag lever. Tänker på att dagarna går och att på måndag kan jag skriva dag 16 och dag 23 måndagen efter osv. Känner inget behov av alkohol alls. Allt lungt. Har dock lärt mig att alkoholdjävulen kommer och hälsar på då och då för att fråga om jag inte bara ska ha ett litet glas öl eller vin. Det får jag leva med resten av mitt liv.

igår. Jag bestämde mig för att göra popcorn, microvarianten. Det brukar ta 3-4 minuter i min micro, så jag satte den på fyra och började stöka med annat i köket. Tur var det, för efter dryga två minuter började det ryka något alldeles förskräckligt ur påsen. Jag fick snabbt ur den glödheta förpackningen och slängde ut den i regnet på balkongen, troligen ögonblicket innan den började brinna. Det hela var väl inte så dramatiskt som jag får det att låta nu, men nog adderade det lite spänning till mitt liv i alla fall.

Det här får mig att tänka på vilken tur jag har haft i mitt missbruk. Jag läser i andra trådar här på forumet om hemska saker som många har råkat ut för, jag har också egna historier ur bekantskapskretsen. Som t.ex. en kollega som glömde något viktigt i en taxi under en festnatt och därmed orsakade att en god vän fick sparken. Eller en bekant som vaknade i fyllecellen utan att komma ihåg vare sig hur eller varför. För att inte tala om festprissen som väcktes av polisen, sovande i en fontän i stadsparken. Det värsta jag kan komma på för egen del är en sprucken läpp efter att ha snubblat på ingenting och diverse blåmärken som jag inte har en aning om hur jag fått.

Det känns som om jag verkligen behöver vårda min nykterhet nu, turen kan ju inte hålla i sig för evigt. Gud vakar över barn och fyllon heter det ju, men jag föredrar att ta det säkra före det osäkra. Jag är tillräckligt klantig som nykter.

Ha en bra fredag allihop!

Längesen jag skrev här nu. Igår kväll hände något som jag tyckte var obehagligt. Min man skulle gå och lägga sig tidigt då han kände att han plötsligt blev trött när han satt vid datorn. Han kom in till mig i TV-rummet och sa detta. När han sedan skulle gå upp till sovrummet på ovanvåningen så säger han att han känner sig "konstig" och att "han håller på att bli sjuk". Därefter dimper han i golvet och tappar medvetandet i ca 30 sekunder. Han trillar inte direkt i golvet utan han håller i spjälorna vid trappan så han hänger i dem. Jag springer dit och skriker "nej nej" och tar tag i honom. Han håller så krampaktigt i spjälorna så jag får dra loss honom så jag kan lägga honom ner på golvet. Där ligger han en lång stund innan han ens kan sätta sig upp. Han blev alldeles kallsvettig, skakig ett kort tag och väldigt yr.

Han fick i våras reda på att han lätt kan få blodsockerfall (han har inte diabetes). Han behöver alltså äta ofta och regelbundet för att undvika detta. Jag frågade honom igår om det var längesen han åt, och det visade sig att han bara hade ätit frukost, en tidig lättare lunch samt en mindre "middag" vid 15-tiden. Efter detta drack han "en öl" på eftermiddagen (75 cl 9%). Jag var inte hemma sen förrän på kvällen och då såg jag att han hade druckit upp ytterligare två öl som stod i skafferiet som egentligen var mina, men detta ville han inte riktigt kännas vid och pratade bort.

Jag vet att han blir väldigt darrig och måste äta nästan på direkten för att att undvika dessa blodsockerfall, men det var första gången han svimmade. Jag läste på nätet och såg där att man kan få ett plötsligt blodsockerfall efter en längre tids missbruksperiod. Alkoholförtäring sänker också blodsockret.

Detta var ju det första jag tänkte på så klart. Jag har ju fört "dagbok" över hur många ölfria dagar han har haft under de 4,5 veckorna (32 dagarna) han haft semester semester, och det är bara 6 dagar (då har jag räknat med kommande helgs ölande fredag och lördag). Räknar med att han är ölfri på söndag då han ska jobba förmiddagsskiftet nästa vecka.

Detta blev ytterligare en "varningsklocka" för mig. Vad tror ni om detta? Jag var så nära att att "släppa bomben" igår och började att diskutera lite, men han var trött och lite yr så han hade inte tagit det till sig.

Frågan är - när är "rätt" tillfälle?

Hej!

..."hjälper gärna andra men inte mig själv"... Vet att du håller dig nykter och på så sätt hjälper dig själv. Vad skulle mer vara att hjälpa dig själv, vet du ngt?

Somliga går fram med självklar rätt och trampar på en och annan, utan att ens märka det.

Andra känner sig inte vilja ta för sig på någons bekostnad, men det finns alltid dem som trycker sig fram där, och risk för att den hänsynsfulla kommer i kläm.

Jag är själv sådan att andras önskningar och behov står högre än mina egna. Det är svårt att leva i relation då. Jag kan se och förstå hans, men inte stå upp för mina egna.

Självkritik du, kan vara den mest tyngande, och svår att skaka av sig. Där gäller det att finna en annan inre röst som kan säga någonting annat och bättre, någonting som värmer istället för att förlama en. Så kan i a f jag känna.

På tal om relationer - så fult att spela på det som varit din svaghet, av din fru. Nu vet jag inte mkt om er, men som partner till en sedan fyra mån nykter alkoholist måste jag också hålla med det Ursula skrev! - Det är svårt att gå vidare om ens upplevelser under den onyktra tiden helt ignoreras.

Sedan inser jag att det kanske kommer att ta tid innan....ja allt måste stabilisera sig. Vi måste se och hitta varandra igen, tror jag. Den som lever får se....hur det går!

Ta hand om dig, väl!

Hej igen, både ni som följt mig här och ev. nya.
Det har tyvärr inte gått som jag tänkt mig riktigt, jag har druckit lite folköl och lite vin under veckan. Absolut inga enorma mängder, men ändå. Inte så himla bra kanske!¨
Jag tror inte på att sänka sig själv helt... Så jag kommer att utarbeta ett "max mängd öl/vin" som jag ska ha per vecka, och det ska va (som det är nu), mycket mindre mängd. Jag får undanbe mig tips om att "Du Mååååååste sluta helt", etc. För jag vet redan att min konsumtion av a är för mycket och problematisk, och jag arbetar med det.... Med det sagt så önskar jag alla här lycka till, och vi hörs! Kram.

Härligt att läsa pi, 80 dgr. Imponerande och inspirerande.

Jag läste mitt röriga inlägg... gör att göra bilden komplett: Jag har under mer än ett år vari på tillställningar uran att bli full på något sätt...

nu fortsätter det... jag skriver hur det är, hur tankarna går, även om jag vet att jag eg borde lämna allt med a bakom mig. Måste nog gå och lägga mig snart, publicerar därfor en fråga jag har; ni som har en partner, hur taclar ni det tillsammans? Sisyfos, jag är spec väldigt intresserad av dig (men även allla andra); din man har ju hittat flaskor du dolt men ändå kan du fortsätta att dricka officielllt? För min man är det skeppet seglat ihop med mycket mer.
Jag hittar flera som tänker sig ett liv med alkhol men under ordnade former... och jag kan inte släpppa det...
Mitt drömmål är att hitta ett liv där a inte är det som bestämmer. Om det är som nu går jag på fest utan a, om jag vill ha en middag och dricka gott rott så gör jag det..m3n dt går kanske ínte..
Det som för mig är så extremt svårt och som jagbehöver hjälp med nu är här och nu- Så fort jag/vi blir bjudna till något roligt slår allt knut... även om det gått bra innnan... Just nu ha jag fallit.... erkänner att jag till min relese när jag hade chansem.,,, jag är inget offer, men så som det är nu på sikt är det inte värt att leva... vad gör jag på sikt.. jag älskar min man men vad ska jag göra?! kram

Vilja åka dit!! Men har nog inte möjlighet att åka då. Vet ärligt inte om jag skulle våga åka dit själv heller. Någon gång kanske!
Skulle vara så roligt att träffa dig också.
Kram ❤️

Hej alla! Har från flera håll att det är svårt att hitta sin gamla tråd... kanske något för admin. Jag inser när jag väl hittade min tråd att jag ihte ens svarat på senaste inlägg, vilket jag anser är skit. Jag blir alltid så glad när jag får respons. Jag har läst mycket ce senaste veckorna/månaderna utan att logga in, delvis pga att jag haft ont om tid, delvis troligtvis pga att jag vet vilka råd jag skulle gett mig själv för att lösa de problem jag har nu... inte de långsiktiga men de kortsiktiga och de tror jag att jag är redo för att ta emot nu och därför loggar in igen. Jag kännner igen mig så väl i mångas bloggar och hämtar oändligt med styrka där, jag är inne och läser dagligen den sista tiden. Jag är så stolt över alla även om det inte har nåogt med mig att göra, bara stolt att ni vågar blotta er här och ge oss andra styrka och kraft. Jag tror inte ni förstår hur många som kanske glidit in på den här sidan och surfar runt som plötsligt inser att ni har samma tankar som de och för första gången inser att det inte handlar om "dem" utan om " er".... även om det är ett första steg.
Jag registrerade mig här förra sommaren och om man fick ha en hejaklack skulle jag vilja ha det.
I verkligheten är det en annnan sak.
Jag förstår det.
Jag har varit på andra sidan och vet hur det är.
jag vet allt det där men det räcker inte.
Vad gör man då?
Jag trodde inte min man var medberoende eftersom han ställde krav,, s¨ånt jag aldrig gjorde. Min barn ställde krav på en nivå där jag inte ens var under insikt att det behövdes (som barn själv). Jag var så stolt över dem. Att de kunde sätta stopp, i min värld fanns inte det. Jag vill inte förminska något, samtidigtsom jag gör det bara genom att skriva detta... jag levde i en annnan värld än de... publicerar detta så det inte försvinner, fortsätter sen...

Lyra, hej!
Jag skriver inte så mycket i min egen tråd men förut idag gjorde jag ett par inlägg och nyss läste jag igenom tråden från början. Du uppmanar mig att gå till Alanon. Jag har samlat ihop mig, vet inte hur det har hänt, men jag har fått mer lust och energi, så jag ska börja gå på deras möten. Jag inser att det kommer att bli smärtsamt och jobbigt. Jag kommer att vara livrädd, jag vet det. Dels för saken i sig men också för att jag alltid har tyckt att det är läskigt med nya människor.
Hur mår du? Det är länge sedan du skrev.
Kram Ursula

Låter som om det börjar bli bråttom. Se till att du har en nödväska någonstans utställd. Hos en avlägsen vän går också bra. Det gör att du känner dig lite tryggare. Och att du är förberedd inför det som du vet kommer. Du skakar för din kropp vet också att det kommer ett oväder snart. Avlägsen vän eftersom det inte är där han kommer leta i första hand. Jag vet för jag har varit där. Jag bara sa att jag kanske någon gång skulle behöva några nätters frist. Att jag inte orkade förklara just nu. Medmänniskor förstår mer än du tror. Någons vinter/ sommarstuga där du kan få en extranyckel? Men såklart bäst om du ringer numret till kvinnojouren. Jag tordes inte ringa dit. Så jag förstår ditt motstånd. "Men så illa är det ju inte". Jo det är det!
Om din bästa väninna hade berättat det du berättar. Vad hade du tyckt då? Att du ska skynda sig därifrån så fort det bara går är min reaktion.
Det är dags nu ! Kram

Med andra ord,

När jag har druckit mellan 3-7 öl så har jag livet framför mig och allt det har att erbjuda mig.

När jag är nykter så gäller det att titta ner i marken och hoppas på att ens närvaro passerar helt obemärkt.

Lugnt? Att gå igenom sin frus mobil på natten är inte ok. Din man lider ju av kontrollbehov och detta tillsammans med a ja det kan sluta illa. Vill ju inte skrämma upp dig men lyssna på Ursula vad hon skriver. Läs också det du skriver och reflektera för det är inte normalt beteende av din sk man.

Jag dömer mig oerhört hårt eftersom jag är en person som egentligen har en hög moral. Jag kräver inte så mycket från min omgivning mer än lite förståelse och inte någon bedömning. Jag är väldigt eller har blivit väldigt självkritisk. Jag hjälper gärna andra men inte mig själv. Jag är sådan men har ju också blivit utnyttjad för det. Jag tar dag för dag nu och håller modet uppe. Tack för er omtanke.

Ja, läs och berätta gärna om den är läsvärd. Jag tror ju att den är lite tråkig men det är bara baserat på förutfattade meningar. Är lite kluven inför deras förhållande till alkohol och varandra. Tycker att båda verkar dricka mer än vad som är sunt fortfarande. Ta en wirre o dricka vin till maten varje dag... Känns knepigt om man har varit beroende. Men funkar det för honom så. BvO är ju på nåt sätt rätt cool som verkar låta honom ta ansvar själv, ung som du Levande, men du är inte lika naiv. Jag ver att jag skulle vara besatt av att kontrollera och räkna.
Sen måste jag bara fråga: hur tänkte du när du kom hem efter hundslagsmålet? Du skriver att du var helt besatt ett tag, men du gav inte efter trots att det säkert finns möjlighet hos dig. Hur gjorde du? Det skulle vara lite intressant att veta.

Yes ska bli skönt att skriva 7 dagar på måndag! Kan inte komma ihåg när jag hade en nykter helg senast, antagligen när jag var gravid för fyra år sen!

Hej

Idag dag nr4 som nykter så kom suget lite lätt krypande. Kroppen här återhämtat sig från senaste fyllan... Men jag gick inte på det. Unnade mig en god kaffe, god mat, efterrätt istället! När jag ändå var igång så laddade jag med godsaker inför helgen! Jag ska klara det!!! Jag säger till mig själv varje dag att mina barn förtjänar att ha en nykter mamma! Ett extra plus är att jag får stöttning från mannen, som då inte är beroende, utan det spelar ingen roll en fredag om han får en öl eller ej, som sagt alla har inte samma förutsättningar:( Han kommer inte att dricka! Jag planerar måltider väl, så att jag har något att gå in för! På söndag blir det oxfile med en hemmagjord lemonad att dricka till! Man har ju råd med mer nu när man inte ska bära hem vinare var och varannan dag!

Han har nog varit riktigt illa ute med alkoholen i många år och har ryckt upp sig och minskat. Och det räcker nog i bland. Ha en trevlig helg!

Har häcken full med aktiviteter och hinner inte riktigt med trots att jag har semester. Gud så skönt att bara ägna sig åt sig själv, hinna med ärenden, träna, umgås med väninnorna, ta hand om hunden och barnbarnet.
Förnyar inte bara min egen outfit utan även här hemma och mitt sovrum kommer bli snyggt och med fina färger. Jag har blivit en ny kvinna som jag trivs bra med och så ska jag förkovra mig med mer litteratur - om alkohol så klart!

Minns dig också, välkommen tillbaka! Att vara vuxen nog att be om hjälp när man behöver det är stort. Tillsammans är man starkare. Lycka till nu!

tidsfördriv när du har semester Levande, att läsa den boken.
Bara du inte blir för upprörd.
Hoppas också att inte kräftskivan triggar fel känslor/behov.

Ha en fortsatt trevlig ledighet