Senaste kommentarerna i forumet

Tassen, hur är det med dig

Vissa kan dricka öl varje dag: http://www.aftonbladet.se/nyheter/article23358163.ab

Pi31415, såklart det äts. Speciellt nu när alko kaloeierna är borta.

Belöningar är bra. Har också dialoger med mig själv... Kan inte tänka annat än att det är lite synd att de inte sker högt, då kanske chansen vore större att man hörde hur dumt det låter när man tycker att det är en bra idé att köpa vin.
Bättre med dyra skor.

Mitt liv känns som om att jag är värd vad som helst för att jag inte dricker. Jag menar att när jag ska köpa tex skor så säger jag till mig själv att köp skorna fast dom är dyra, det är du värd. Vet inte om jag är konstig men har ofta "diskussioner" med mig själv. Det har jag alltid haft. Hade det även när jag drack. Men då lät det mer att. Kom igen åk till bolaget lite vin har väl aldrig skadat.. Eller Okej åk till affären och köp lite gott som ungarna vill ha å så en six-pack eller helst 2 till dig. .Det är som att alkohol-djävulen har förvandlats till nykter-ängel som tycker att jag ska belöna mig själv när det går bra. Jag är faktiskt nöjd med det.. Jag hoppas många orkar hålla sig nyktra idag, annars tar vi ett nytt friskt försök imorgon. Kram...

Har försökt att tvinga mig själv att börja måla i hallen. Jodå idag efter jobbet ska jag måla flera timmar.... Vad händer? Jag smiter undan och hittar mig själv sittandes i min bil på väg till second hand, fast jag skulle måla!! Vad ska jag göra med mig!!! Kram

Åh vilken frustration!
Rastlös
apatisk
irriterad
uttråkad
ensam.
Allt på en gång.
Blä.
Hade jag haft alkohol hemma hade jag druckit upp det på stört. Men nu har jag tack och lov inget hemma (aldrig mer).
Kan man gå och lägga sig kl 18.30?

Ok, du träffade någon och pratade med då och det hjälpte. Tråkigt att hon slutat, förstår de känns trist samtidigt har du en bra erfarenhet av det. Du har tagit steget att prata med någon tidigare vilket kräver mod. Finns något som kan göra att du samlar upp samma mod igen för att ta en kontakt om det skulle kunna hjälpa dig?

Gick en period hos en fantastisk alkoholrådgivare men hon har slutat.

Välkommen och så bra att du hittat hit! Många i liknande situationer har skrivit här, till exempel flygcert ifall du hittar hennes tråd. Det är svårt att förstå hur 'fångad' en kan bli men så är det. En långsam process som kallas 'normaliseringsprocessen'.
Jag tycker absolut att du ska ringa kvinnofridslinjen, de samtalen syns inte heller efteråt, just för att skydda den som ringer. Du är faktiskt i en farofylld och oerhört stressande situation. Jag funderade också, när jag läste att du funderar att hyra ett hus, att det är viktigt att du bor så att du är trygg. Det händer att hot blir verklighet fast det känns hemskt att skriva sådana ord.
Ta hand om dig och se till att du kommer bort från den terror (ännu ett förfärligt ord att skriva) du lever i. Viktigt att du inser själv att verkligheten är just sådan du beskriver den.
Styrkekram / mt

Hej Helena67

Hur går det, hur mår du? Ligga med ångest och läsa sjukdomar på nätet gjorde mig galen av rädsla.

Hej Lena72

I ärlighetens namn sådär. Bra början på sommaren och ett sämre slut.
Hur går det för dig? Har du kommit ut ur helvetet?

Hej Jozan40

Första tiden var nog ångest över hur korkad jag varit och vad jag missat men samtidigt oootroligt skönt att orka gå ur sängen. Sömnen var ett helvete, vaken 48 timmar sedan en natts sömn som klubbad. Om inte Netflix funnits så undrar jag om jag hade fixat det hela.

Hej Livrädd!
Du måste bort därifrån.
Om någon kunde polisanmäla din man!
Om du inte törs röra dig, tror du att du kan få mer hjälp av dina grannar som, skriver du, har märkt att du far illa och som oroar sig för dig. Om de t ex kunde göra en orosanmälan till kommunen (de ska inte säga sina namn alls, då förlorar de möjligheten till anonymitet). Om någon utomstående tar ett initiativ är du ju inte helt ensam. Annars kan du själv göra orosanmälan. Anonymt. Säg INTE ditt namn.
Nej...medans jag skriver blir det bara mer angeläget att du ska bort därifrån. Du får ta med dig flera utomstående och så plockar du ihop dina saker och går. Du ska inte vara ensam med honom.
Jag vet inte vad jag ska säga. Men du måste vara listig.
Boka tid hos frissan, och sen går du aldrig mer tillbaks.
Att polisanmäla honom, är det uteslutet?
Ursula

Hej Lotta 222

Hur går det? Ser nu att du skrek på hjälp i juni.

Du klarar just nu inte att hålla dig nykter på egen hand, va bra att du tar steget att skriva här igen. Det är ett stort steg att ta. Ett sätt att försöka ta hand om dig och ger oss chansen att stötta dig. Vad har hjälpt dig tidigare?

Vänligen
Rosette
Alkoholhjälpen

Ja det är inte lätt, men det lilla återfallet kan bara passera, tycker jag. Kämpa vidare bara, jag e me:-)

Tack för stöd o pepp. Ska ta till mig att jag inte ska slå på mig själv. Och ta en stund för eftertanke varje dag. Jag har en otrolig vana att bara rusa "åstad". Impulsiv är bara förnamnet. Just då, i det ögonblicket, verkade det som en bra idé att åka till bolaget. Det fanns en massa anledningar och jag var riktigt värd det. Jag sköt undan mina föresatser att vara nykter rätt enkelt, jag tänkte , det skiter jag i för den här gången. Det hela gick på ca 30 m från tanke till handling. Resultatet blev exakt som förut, några minuters tillfredsställelse, och sedan plakat full. Tänker att jag ska pröva några aamöten igen, tycker det var helt ok, men nånting tar emot....ja nykter o på banan igen då, kämpa på ni me. Kraaaam

Hej

Jag känner igen mig så mycket i det du skriver, hur allt är en fasad när man dricker. Jag nådde botten i helgen och vill göra en förändring medan mina barn är små! Jag tappar det inte varje gång när jag dricker, men om jag bara får 1-2 glas så mår jag inte bra, blir rastlös och orolig och får ångest av alkohol oavsett hur lite jag än dricker! Min mor är bänkalkis och det kretsar mycket alkohol i min bekantskapskrets och i min mans familj!

Är inne på dag 3 nu! Vilket humör säger jag bara, skrikit till och från på barnen, kastat saker, men jag vet att det blir bättre, ska kämpa på! Den stora utmaningen kommer helt klart att vara helgerna för mig! Jag kan vara nykter måndag-torsdag, händer rätt ofta. På fredag så är det som att kroppen skriker efter alkohol, bara för att det står fredag i almanackan!!

Jag här läst alla dina inlägg!! Grymt jobbat! Du har inte bara gjort dig själv nykter, även motiverat andra! 43 är ingen ålder! Allt går att förlåta! Jag skulle förlåta min mamma än idag om hon blev nykter, hon är 60! Människan glömmer fort! Kram

att du kontaktat Maria ungdom, hoppas du får bra hjälp därifrån.
Det går att förändra sitt drickande och sitt liv, du har ju hela livet framför dig. Det är ett stort steg att berätta om sitt drickande.
Det känns ju såklart tungt och lite otäckt att göra det. Men det är nödvändigt, du har mycket strul i ditt liv och drickandet förvärrar alla andra problem också.
Berätta gärna hur det gick.

Ja idag 4 vita dagar, jobbar, startar upp skolor med barnen etc., en tid som brukar kännas ganska stressig. Alla aktiviteter drar också igång för barnen och alla behöver höstkläder oh fotbollsskor på en gång. Jag har ganska länge haft problem med ångest och oro och även gått i terapi för det. Det är både långsiktiga saker som genererar olustkänslorna (jobbiga händelser bakåt, oro för barnen etc.) och korta jobbiga saker som tex någon konflikt på jobbet eller hemma. Ibland är det perioder som denna då det bara är mycket av små saker som pallrar upp sig till en jättehög av allmän stress och oro. Jag märker att min markanta minskning av ah har ökat just ångesten, hela eftermiddagarna och kvällen kämpar jag med ganska stark ångest i bröstkorgen. Känner ungefär som något läskigt är på väg att hända och mår nästan lite illa. I min vardag finns inget läskigt och bekymren är egentligen väldigt hanterbara. Dessutom har jag en uppsjö av goda ting runt mig men ändå far mitt inre stundtals omkring som en fladdrande trasa. Bra ändå så har suget minskat, och jag har ändå ganska lätt för att avstå från ah,även om jag istället då boxas med lite andra spöken. Jag hoppas verkligen att den mest intensiva ångesten ska lägga sig perioden framåt, det skulle verkligen lätta upp min tillvaro.

Hoppas allt går som du tänker dig! Jag traskar på framåt, ett steg bakåt och två framåt så ändå helt ok :-). Drack vin i helgen som sagt men det var iaf under kontroll, nu inne på 4 dgen vit igen. Jag har sorterat ut att jag får se den markanta minskningen som ett framsteg och att det långa uppehållet kanske inte blir för mig ändå. Är dock oroad över att min ångestnivå peakar på eftm/kvällarna, en stark diffus ångest/oro som mal omkring ungefär tiderna då jag ofta druckit vin. Nu så gäller det att parera dessa olustiga känslor istället, så det är min nuvarande kamp mer än sug.

På ett sätt känns det skönt att man inte är ensam, men samtidigt är det ju fruktansvärt.
Han har lovat mig att låta bli att dricka på veckorna, men han springer ut och in i garaget varje kväll. Han har alltid med sig garagenyckeln vart han än går, jag får helst inte gå in där. När jag ifrågasätter varifrån alla ölburkar kommer så har han inte en aning. Han är sur för att jag "förstörde hans semester" genom att vara avig och otrevlig och allmänt störig. Jo... men det var ju inte han som satt i bilen långt ut i skogen och inte vågade åka hem. Då sa han dessutom att jag inte fick komma hem för att hämta några grejer utan att han var hemma, annars skulle han byta lås. Vi äger ju alltså huset tillsammans. Varje gång vi ryker ihop så han förstår att jag tänker ge mig iväg så tar han ifrån mig hus- och bilnycklar och även mobilen. Det har hänt att jag har fått sova på en höbale i stallet.
Det har hänt att jag har låst in mig i sadelkammaren och då har han hämtat en kofot för att bryta upp dörren.
Jag har försökt förklara hur dåligt jag mår av hans beteende, då säger han att jag borde gå och prata med någon om jag mår så dåligt, det är ju inte han som har problem. Varenda kväll sitter jag hemma med en idiot som det inte går att prata med. Jag håller på med mina hästar för att slippa vara inomhus. Han har dessutom börjat vakta på mig. När jag t.ex. går ut med hunden så kan han ta bilen och köra förbi mig flera gånger för att kolla så att jag inte går in och pratar med någon granne. Han vet att grannarna har reagerat och märkt vad som pågår och att de är oroliga för mig. Han tycker inte att jag ska springa och snacka en massa skit med grannarna.
Jag har idag fått besked att jag får hyra ett hus med tillträde i början av september. Men jag vet inte hur jag ska våga!? Jag måste dessutom få med mig mina båda hästar och jag är rädd för att inte pengarna kommer att räcka eftersom jag har huslånet att betala på också. Han kommer inte att tillåta att jag tar med mig en enda sak om jag säger att jag ska flytta. Jag älskar vårat hus och mitt lilla fina stall, och jag har sån ångest att jag knappt kan förklara, men jag kan verkligen inte fortsätta så här. Jag har migrän minst tre dagar varje vecka, jag väger 56-57 kg nu till mina 178 cm och jag har börjat att tappa håret av all stress.
Jag vet inte ens hur jag ska kunna berätta för mina föräldrar. De är pensionärer och börjar bli rätt gamla, och jag vet att de kommer att sitta och älta detta varje vaken sekund. Jag är rädd för att det tar livet av dem. Samtidigt vet de inte hur jag har det. De vet att han dricker, men inte hur våldsam han har börjat att bli.

Jaha, så hamnade jag där då igen...en spontan middag en drink i handen. O jag drack...men bara den o sedan vatten resten av middagen. Vaknade några ggr i natt o ångrade den där drinken - så förbaskat jäkla onödigt!
Risk: den ständigt närvarande alkoholen i umgänget.
Men ingen bakfylla eller andra symtom än ånger som drar ner energin denna dag. Tack o lov! Nu återgår jag till en nykter dag!

Varje dag är en seger så kämpa på. För mig kom den riktiga vändningen först efter ett par veckor och blev sedan starkare och starkare. Plötsligt började jag få lite "sköna känslor" i kroppen igen. Ungefär det jag ville åt med några glas vin. Så klart inte samma sak men minst lika bra. För varje dag som nu går blir jag bara starkare och starkare och inser mer och mer att jag slösat bort en alldeles för stor del av mitt liv med att dricka. Började när jag var 15 år och är idag 43. I helgen var jag på en riktig röjarfest och det var helt hemskt att se sina "vuxna" bekanta bete sig som svin framåt nattkröken. Där och då bestämde jag mig. Jag skall jobba för att aldrig mer ta mig ett glas.