Senaste kommentarerna i forumet

Precis, man kan inte tänka rätt.
Det är därför jag och andra som ser vad som är rätt försöker tänja åt dig just nu genom att skriva och säga det vi gör.
Om ett halvår - ett år - två år och tiden har fått gå DÅ kommer det sjunka in att du gjorde rätt.
Allt blir inte bra från en dag till en annan. När du väl har lämnat börjar arbetet med att bygga upp dig igen, Du kommer få tid att tänka på annat, sånt du nu inte har tid att tänka på för att detta upptar alla dina tankar och tar din kraft.
Snällt av honom att erbjuda sig att hjälpa till. NEJ det är ett spel och en taktik han kör för att du ska få dåligt samvete och tänka "men han har ju så goda sidor". Han är skraj nu och kommer testa många olika taktiker för att du ska vackla, ifrågasätta dig själv, få dåligt samvete och ändra dig. Var medveten om det. Och din dotter som vill flytta, kan inte det vara bara för att hon inte står ut med din och Hans situation/relation? Det blir svårare ekonomiskt MEN man har ändå inte ett bra liv om man inte kan slappna av och le genuina leenden. Åh Izzy, använd dina inre osynliga krafter nu och välj RÄTT trots att det då och då känns otäckt och fel att ta det steget. Du är nog helt utmattad, rädd och förvirrad nu - det var jag.

kram ebba

Ja, Muränan. Det där med att skjuta upp gör jag. Fast inte tillräckligt länge för att det ska bli dags att gå och lägga sig utan vin, suck. Jag får träna mer på att skjuta upp och distrahera mig.

Belinda: ja, jag börjar bli väldigt trött på detta tjatiga vindrickandet (både drickandet och förhandlingarna med mig själv). Tack för tipset om att säga till på skarpen!!!

Och Stingo: tror på det med regelbundna vanor med mat och sömn. Fast det har jag redan... Jag kanske borde testa ditt chilitrick. ;)

En kvart till....och sen en till...

Tänk att man jan få så mycket konstiga tankar i huvudet! Det du beskriver att din man hotar att komma med yxa o man ändå tvekar att polisanmäla honom! Man kan inte tänka friska tankar när det gäller sig själv. Min kontakt på familjerådgivningen frågade mig vad jag skulle råda en kompis som var i samma situation.
Då blir ju svaret så självklart, men man kan inte tänka lika när man är i det.
Jag försöker tänka att jag gör rätt som tänker lämna honom och ibland känns det så men sen börjar jag tänka att jag är en egoist som tänker på mig själv i första hand. Jag har ju nästan lovat min dotter att jag ska försöka ordna boende åt henne där hon går i skola men nu vet jag inte alls hur våran ekonomi kommer se ut. Hon vill inte alls bo kvar här o skulle säkert må bättre av att bo själv.
Tänker då att det är bättre att hon får flytta och må bättre än att jag flyttar. Jag får väl stå ut ett tag till, vet ju ändå inte av något annat än det här. Känner mig så villrådig!!
I går träffade jag inte min sambo någonting men han skickade ett sms där han erbjöd sig att hjälpa mig med flytten o banken mm om jag ville. Blev väldigt förvånad att han ändrat sig så!
Men är väldigt rädd att han snart ska ändra sig och bli spydig o dum villket han alltid blir när han dricker.
Aeromagnus du har säkert rätt i att han reagerar på det här sättet för att han inte har makten över mig längre. Det är första gången på över 20 år som jag har hört honom gråta! Förut har han bara visat sina känslor genom ilska. Åh om jag kunde fatta rätt beslut!!
Kramar till er!!

... i en lång, lång tråd. Och där kommenterar Adde på följande sätt: "Inuti varje alkis finns en mycket rädd och vilsen liten, pytteliten, människa som inte vet att handskas med det som händer." Orden tog sig in som skälvande cymbaler, rätt in. För visst är det därför jag är där jag är nu. Den här rädslan jag försökt maskera i den här människan jag inte velat vara; den tvåstegsraketen har jag försökt komma tillrätta med genom alkohol. Det går så mycket lättare att vara modig och med sig själv då. För just det ögonblicket.
Som jag tidigare ville skämta till det: "Jag har inte problem med alkohol, jag har problem utan."
Och nu, go'vänner, har jag problem både med och utan den. Och det är inte roligt längre.

Bara en sån enkel sak som att jämföra min egen reaktion på dom svar jag fått i min tråd när jag läst dom påverkad (då) och ickepåverkad (nu) säger mig mycket om hur min hjärna ballar ur när jag super. Den misstänksamhet jag kände då, den här mendraduåthelvete, fientligheten. Och nu den tacksamhet jag känner inom mig över detta forum. Ojojoj...

Jag är mycket orutinerad inom det här gebitet att skaffa sig och vidmakthålla rutiner. Mina föräldrar hade inga heller. Och jag känner så starkt att det är vad jag behöver och vill lägga fokus på. Att vidmakthålla rutiner innebär motstånd (men faan, måste jag nu igen..!) vilket får en outmejslad gråsten som jag att utvecklas en smula. Och att falla tillbaka på rutiner när livet stormar är en trygghet. Alltså: mer rutiner till det orutinerade folket!

Tack, Ebba! Hoppas din förkylning är i avtågande. Sätter lite försynt en kvast färgstarka tulpaner i en vas nära dig. :)

En annan sak som slår mig är hur jag känner att jag skriver lite "von oben", lite kontrollerat sådär, fastän det alls inte matchar innanmätet. Någon annan som känner igen sig? Eller så kanske det bara handlar om att hitta sin egen röst i ett nytt forum.

Fredagshälsningar till er alla från en nykter LenaNyman som seriöst funderar på att inte alls öppna den där rosédunken jag har hemma när aftonen kommer. Man mår ju så himla bra utan!

Ja, det är inte lätt och jag är villrådig. En sak som jag inser när jag läser om dina och andras erfarenheter är att det tar tid. Vi har också pratat om vår alkoholkonsumtion under många år: satt upp olika regler för drickande och inte drickande. Och när jag, efter att misslyckats att hålla mig till uppsatta regler om att bara dricka si eller så mycket på vissa dagar etc, verkligen tröttnat på att misslyckas att minska/sluta, bara bestämmer (mycket spontant) att nu dricker jag inte på ett tag (och inte börjar igen efter ett par dagar) så slår det ner som en mindre bomb hos oss. När beslutet nu, senare, mer lutar åt "aldrig mer", jag kommer inte att kunna dricka normalt, så famlar jag. "Aldrig mer" har jag inte pratat med min fru om, men vet att jag måste göra någon gång, men jag tycker det är otroligt jobbigt. Det kryper i kroppen bara att skriva "aldrig mer". Det är mycket mer befriande med en dag i taget - 44 dagar idag :) - och skjuta "aldrig mer" framför mig.

Och någonstans inser jag att det bara att chilla och ta en dag i taget (44 dagar är trots allt inte så lång tid, även om det känns om en evighet) och få varje dag att fungera så bra som möjligt, för mig, för min fru, för vår relation och för allt som "hänger ihop med oss" (barn, hus, kombi, husdjur, jobb)

Ha en härligt helg.

Stora delar av min tankekraft går till att resonera om hur det eventuellt kommer att bli efter att månaden är slut. Jag har dock gjort det ytterligare lite enklare för mig och det är att efter att min månad är slut så kommer jag, hur jag än väljer att göra med alkoholen i övrigt, att ha absolut nolltolerans med alkohol om jag jobbar dagen efter. Mitt arbete och prestationer får aldrig igen påverkas av att jag varit onykter. Det har jag sagt till mig förut och fallit, men det är jag å andra sidan övertygad om att jag måste klara av. Trots att noll alkohol för all evighet fortfarande känns något svindlande i min värld så kan jag absolut leva med och försvara att jag inte dricker om jag ska upp dagen efter. Det är de små löftena som ger mig hopp om att jag ska våga klara den stora uppgiften.

Idag är det fredag och jag har funderat på vad jag ska göra. Kanske virka klart min halsduk? Titta på skräp-tv? Eller åka söderut och fira en av mina bästa vänners födelsedag. Och vet ni vad, jag tror nog att jag ska åka ner och överraska henne. De ska ha en överraskningsmiddag och hon förväntar sig inte att jag kommer i och med att det är 60 mil som skiljer oss åt. Men jag har energi, så jag kan lika gärna jobba vidare på tåget och dessutom bokar jag ett sjukt tidigt tåg imorgon bitti (jag ska springa ett lopp i sthlm imorgon) vilket jag kan eftersom jag inte kommer dricka något (wooohooo!!). Tänk hade jag varit ute igår så hade jag antagligen varit seg idag och gjort allt för att slippa jobba, skitit i att åka och överraska min fina vän som fyller jämt samt haft ångest. Idag lever jag fullt ut.

framkommer inte detta mer i nyhetsrapporteringen ??

http://www.mynewsdesk.com/se/umea_universitet/pressreleases/vanligt-med…

Uh! Hatar också tandläkaren i varje form. Har lagat en gång endast och har riktigt bra tänder, men jag HATAR det. Ligger med kramp i benen och svettiga handflator. Tycker allt gör ont i munnen. Men kära du - om du inte gillar tanten - BYT. Det finns många, många fler!!!

Lycka till - du kommer klara dig fint den här gången!

Kram

Det var kloka kommentarer (som vanligt) m-m. Önskar er båda en fin helg!

God morgon I,

Hur går det för dig?

Jag önskar dig en fin fredag!

Hur går det för dig Fenixen? Önskar dig en fin fredag!

Grattis till 7 veckor underbart tycker jag. Och vilken fest du varit på, starkt jobbat. Det blir ju lättare med tiden. Jag har ju gått till det vidare livet och det känns mycket bra.
Fin fredag till dig
Konstnären

och dag 20 idag.
Veckan har gått ganska bra hittils. Fort framför allt. Förstår inte att det är helg nu igen.
Men känner att små "planeringstankar" börjar dyka upp nu igen redan på morgonen. Eller kanske redan i går kväll.
Så kände att jag var tvungen att skriva ner det här nu för att motarbeta dem.
Har annars inte haft energi att skriva så mycket utan mest bara lunkat på i vardagen..
Ansträngande att sätta ord på allt kanske. Alla trista små vardags-måsten kan jag tycka är svåra att hitta orken till. Men trots allt är de ju mycket snabbare undanstökade utan A än med :)

Härligt Tjalle!

Vad roligt att det går så bra för dig! Det glädjer mig verkligen!

Stor kram till dig

Hur jobbigt det än är - prata med din man. Visa att du inte vill detta längre och att du behöver hjälp. Annars kommer det bara bli smygdrickande, ångest och dåligt samvete i en ond spiral. Tänk istället - vad har du att förlora på att inte prata med honom? Ganska mycket... MEN jag förstår också att det är skitjobbigt. Been there done that.

När det gäller helgen - AVBOKA. Du är inte i skick för att utsättas för alkohol, frågor, undrande vänner. Inte på långa vägar. Om mannen tjurar över det, så får han göra det. Du måste vara rädd om dig själv nu.

Du kan faktiskt också kontakta typ vårdcentral, alkoholmottagning, för att få hjälp. Du har allt att vinna.

Tänker på dig Moa. Skickar styrkekramar

Hej lilla fågeln och välkommen hit! Tack för din fina hälsning i min tråd! Blev alldeles rörd, och som Ebba skrev, fick tårar i ögonen.

Vad bra att du har tagit dig mod och börjat skriva här. Tror att det för många blir det första, riktiga steget att verkligen ta tag i sina problem. Tror att det finns både för- och nackdelar med "tidsgräns" på en månad. Fördelen är att det blir hanterbart och att man kan orka ta sig fram i den tuffa början. Nackdelen är om man går och tänker att om en månad så får jag dricka igen. Har skrivit en till med Incognito 66 om det där med tidsgränser. MEN det är egentligen inget du ska tänka på nu i början. Nu handlar det om att ta en dag, en timma och ibland en minut i taget.

Du skriver också om din resa. Jag hade en två-veckors-solsemester inbokad och var helt livrädd för det. Tänkte nog också att jag kanske kunde dricka två veckor och sedan fortsätta hemma. Det kan jag redan nu säga - går inte bra. Men, min resa gick bra och jag var nykter. Vad jag vill säga är att du behöver inte tänka så mycket på den än, utan ta nu en dag i taget.

Vill i alla fall önska dig välkommen hit. Det är en investering i ditt liv och dig själv. Att ge f-n i drickan är det bästa jag gjort! Som jag skrivit tidigare: det är inte enkelt, men det är värt det.

Bamsekram

Lite fler tankar i ämnet...förstår precis vad du menar med mer fokus på matcherna. Jag och min man kollar mycket på SHL-hockey på tv. Innan var det ett skäl att hälla upp vin eller öl, det hör ju till. Numera är det ingen alkohol till, och matcherna är mycket lättare att följa... Även gamla filmer kan framstå som nya numera eftersom sist man tittade på dem var efter tre glas vin - tv-tablån blir helt plötsligt mycket mer intressant :-)

Angående dina bekymmer - pratar ni ngt om det? Vad är din frus reaktion på att du faktiskt gjort slag i saken och håller uppe med drickandet? Har hon egna funderingar? Jag och min man började prata om för ett par tre år sedan om att det var för mycket alkohol för vår del. Han drog ner på sitt drickande markant, direkt, medan jag fortsatte. Köpte hem, försåg både honom och mig, hällde upp och fyllde på glasen. Han drack ett glas, eller sa nej ibland, men sa aldrig något till mig, eller ställde krav. Tror inte att han ville se... Poängen jag skulle komma till var väl att även om han inte sa något så blev mitt eget beteende så tydligt när han minskade sitt drickande och mina skuld- och skamkänslor ökade med typ 500%. Det är svårt att råda dig, men jag tycker nog ändå att du behöver ställa någon form av krav på henne. Vänd på det och fråga hur hon upplever situationen. Är hon nöjd?
Ja, det är svårt när man går vidare och utvecklas i olika takt i en relation.
Hoppas att det löser sig för dig/er!
/m

Det glädjer mig att ni kommer vidare där hemma. :-)

Ha en rikigt fin fredag! Glada & nyktra är vi!

lovar dig att du får komma efter lunch !! Jag pratar med ordföranden så hon vet om det ! Välkommen !! Kram ♥

Läste igenom mina gamla inlägg.
Blev så förvånad över att jag trodde redan November 2012 att jag var så stark och var på väg att lämna.....
Jag blev ju inte fri förrän i år.
Vilken otroligt lång process som det är ? om man ens orkar lämna ett destruktivt förhållande någonsin.
Man bryts ner sakta men säkert.
Jag ligger nu i mitt nya hem, i min nya säng.
Det är lugnt här hemma, sonen sover och jag känner ett sådant lugn.
Även om jag fortfarande gråter ofta och bodelningen är skitjobbig nu.
SÅ går allt åt rätt håll.
Bakade för första gången pidag på mycket länge.
Jag älskar att hålla på i köket men har inte haft ork o lust....men det måste vara ett gott tecken att jag ville baka idag.
Imorgon blir det grillning hos min nya Älskling,det ska bli mysigt med helg nu.
Förut var helgerna ett helvete med ännu mera alkohol:(

..när man inte mår så bra, då är behovet större att behöva skriva av sig...

Så är det inte nu, jag mår för bra för att behöva trösta mig i skrift.
Skulle kunna dra någon historia för att lätta upp stämningen lite, men det har jag varvat ner med på sistone.
Upptäckte att det dränerade mig på min egna energi, det liksom sög ur mig att behöva måste få andra att skratta och trivas.
Jag var för tjugo trettio år sedan ett dragplåster i fikarummet på rasterna, folk samlades runt mig för att få höra något roligt,
De ville höra någon gammal sak i repris, det blev till slut för tjatigt och det tömde mig på självkänslan.
Man blev som den ledsna clownen, glad på utsidan och tom inuti...

Idag håller jag inne med sakerna, men kan någon enstaka gång dra igång någonting, men högst kortvarigt...
Älskar att dra ut på sakerna i absurdum, börjar med en knappnål, slutar med en silverskål.
Ofta använder jag sexanspelningar som isbrytare, det är det enklaste verktyget för folk blir så generade fortfarande och börjar garva av bara det.
De som inte känner mig vill det säga, de andra vet hur lätt jag triggar någon annan.
Tänk er då vilken ångest man kan få dagen efter, när man vet att man kan vara fräck i munnen nykter, hur har det då inte låtit när man varit packad?
Jo då skäms jag, ordentligt, har jag dessutom dragit ut på det i absurdum så vet jag att jag borde skämmas, alla har inte samma humor som jag...

Sådant slipper jag idag, det får man tacka nykterheten för...
Ja det finns mycket man kan tacka nykterheten för, det gäller att släppa fram tankarna så man ser det positiva.
Det gör man knappast till en början, man bara jämför med hur trevligt det kunde ha varit om man drack,
Men med sanningen, erfarenheten och handen på hjärtat, hur ofta blev det så där glamouröst trevligt som man hoppades på?
Aldrig, eller nästan aldrig, någon enstaka gång klickade det väl till, och då oftast när min inte hade druckit några enorma kvantiteter.
Det blir sällan som man hade tänkt sig med alkoholen inblandad, ibland bättre men oftast mycket mycket sämre.
Det är att avslöja det bedrägliga tänket för mig när det gäller alkoholen, den luras!
Och ju mer och längre tid man har druckit, desto mer indoktrinerar den hjärnan att tro på dess lögner, den är falsk också!
När man försöker utesluta den ur sin bekantskapskrets så upptäcker man också hur otroligt starkt den förankrat sitt fäste.
Vad man än tänker på så vill den hamna någonstans där alkoholen finns med på något sätt, listig också.
Det löser sig bara man dricker lite, den första sopar banan för den andre, den andre såpar banan så det inte längre finns någons styrsel.
Och så är ruljansen igång igen, man tappade fotfästet ännu en gång, och tänker....jag ger upp!
Alla dessa tankar om att sluta dricka till ingen nytta, down in da drain...

Njae, inte var de väl helt i onödan heller, det är en långsamt mental anpassning med vissa avåkningar bara, upp på hästen igen!
Oftast så blir det längre och längre uppehåll mellan bakslagen, mer och mer tid att hinna känna på fördelarna med att inte dricka alkoholen.
Därför...ska man inte ge upp, envis som en ettrig iller, på't igen bara!
Den som ger upp sina försök är en quitter, jag är ingen quitter, tänk så...så brukar det lätta lite i de dunkla molnen.
Efter regn kommer solsken, man vet bara inte exakt NÄR det kommer.

Har alltid spelar på lotto, insatsen är låg och vinsten blir hög, jag ger aldrig upp tanken om en storvinst, den kommer nog en dag.
Ibland får man sätta horisonten längre fram, men att ge upp...aldrig!
Men satsar jag för mycket, äter den upp förtjänsten, det är ett evig avvägande vad som är rimligt..
När det gäller spel har jag alltid tänkt så solklart, men inte när det gällde mitt forna drickande, hjärnan var kapad.

Att ta tillbaka makten och göra besluten till mina egna är nog den bästa högvinst jag har fått.
Det har blivit mindre stormigt, men var det inte det som man önskade när det var som värst?
Aldrig blir man nöjd, men en återgång till mitt förra leverne, aldrig i he..te!
Där är jag fast besluten, så länge jag håller mig till det jag handfast tror på, så får åtminstone jag en inre tillfredställelse.

Nä, det händer inte så mycket tragiskt nu med mitt liv längre, förut så vande man sig med alla olyckor, anpassade sig på något sätt.
Därför mår jag heller inte så dåligt i mitt inre längre, borde inte ha något att skriva om för att ventilera med er andra....
Men är nog lite för dum i huvudet för att fatta det, så jag skriver på forumet ändå...

Idag nykter, igår nykter, imorgon kommer jag troligen vara nykter, och jag hoppas på en längre framtid som nykter.
Så länge jag inte dricker något med alkoholen i, kommer jag att fortsätta behålla kontrollen, det ni!
Kan det vara så enkelt, nej, men det är väl värt insatsen.

Berra

måste ju vara en av de mest bortslösade energiresurser man kan ägna sig åt.Där går han då omkring idag i vårt gemensamma(mitt)hus.Efter 20 år så känner jag varje skiftning i hans kroppsrörelser ansikte och röst som mina.Vi sitter ihop som en varelse som jag inte känner mig hel utan.

Allt i mitt dagliga liv känns halvt och ofullkomligt utan honom.Ändå var ju våra sista år så tunga.Utan närhet,glädje samförstånd och drömmar.Likafullt så känns det som att jag aldrig mer kommer att bli genuint lycklig.Som att han går iväg och tar mig med sig bort från mig själv.Kvar är då bara spillrorna av det som förställer jag.
Detta för att få leva sitt liv utan sin medberoende partner som alltid visste bäst hur livet skulle levas.La sig i och styrde och ställde.Bestämde att alkohol inte skulle få förekomma längre.Vag och obeslutsam har jag aldrig varit.

Just nu önskar jag mig dessa egenskaper för då hade han ju varit kvar hos mig.Jag hade aldrig ställt de krav som gjorde att han till slut reste sig upp och gick.Varför har jag denna idiotiska visa i huvudet som upprepar de här dumheterna?
Det var ju inget liv vi hade.Och ändå denna kärlek,denna sorg över allt som gått förlorat.

Det är inte längre socialt accepterat att röka. Röka ger dig cancermm. Att dricka, hälla i sig ett nervgift verkar vara helt normalt och man framstår som onormal om man inte dricker vilket är jäkligt konstigt. Jag skulle hålla mig ifrån vattenhålen, dvs där du jan tänkas dricka. Lycka till.

Man skulle vilja åka upp och sätta den där mannen på plats. Han behandlar dig mycket illa. Han blev arg för att han nu inte längre kan utöva makt mot dig och att han inte kan förlita sig på att du reder ut problemen åt honom. Starkt gjort och du hsr som Ebba beskrivit rullat undan en sten från dina axlar.

och försök hitta lugnet. Jag har mer och mer börjat fundera på att börja träna avslappning. Vet bara inte riktigt hur, ännu. Yoga tror jag inte är för mig. Det är ju avslappning vi så ofta söker ur alkoholen (åtminstone jag) och det finns bättre sätt att nå den.