Senaste kommentarerna i forumet

Godmorgon Blåklocka!
Jag fortsätter mitt inlägg från igår kväll. Naturligtvis, det viktigaste du kan göra är att "ta makten över ditt liv", som mulletant säger. Dvs släpp honom och börja ägna dig åt dig. Rent konkret: sätt dig ner, tag mobilen, leta upp Alanon-gruppen, gå dit.

18 dagar är beundransvärt. Hoppa på igen, det är inte hela världen med ett återfall om man inte ser det som en signal att börja om. Hade du a tillgängligt hemma eller var du tvungen att skaffa? Och hur kommer det sig att du inte tog antabus? Jag menar inte att vara ifrågasättande, gör själv såna där saker, men det är verkligen viktigt att fundera över vad som händer och hur man kan undvika det. Själv kan jag absolut inte ha a hemma, just nu i alla fall. Man får väl helt enkelt acceptera att man måste hålla koll på sig själv. Stod häromdagen extremt beredd att i smyg öppna en flaska vin som skickats med mig hem. Det var SÅ nära, men jag sansade mig i sista stund. Det är svårt att hålla en rak linje hela tiden, men om du kör på direkt igen så är det verkligen inte hela världen.

inte tid att sitta här och skriva nu. Jag är i full färd med att felsöka en maskin som står i ett annat land. På grund av tidsskillnaden är det dag där nu, så jag får offra min nattsömn. Jag har sagt det förut, och jag säger det igen; internet är fantastiskt. Jo, det är jobbigt att gå upp och jobba klockan två på natten, men det är ingenting mot att ägna ett dygn åt att resa dit och ytterligare ett dygn åt att resa hem igen. Så här sitter jag framför min dator och är ganska tacksam faktiskt.

Jag är inte beredd att offra min nykterhet på kundsupportens altare dock. Den här stunden på forumet betyder så mycket mer än bara några ord på skärmen. Att jag sitter här och skriver innebär att jag har ägnat en stund åt mig själv, att jag har reflekterat över hur jag handskas med mitt liv och att jag aktivt jobbar vidare för att få en nykter fortsättning på det.

Det här kan jag naturligtvis inte säga till kunden. Som Ebba skriver i sin tråd: ordet alkoholist har en negativ klang och triggar åtskilliga mindre smickrande bilder i de flestas hjärnor. Jag är själv ett offer för det där, jag kallar mig visserligen alkoholist ibland, men alltid med en skämtsam eller ironisk underton. Det ordet, och ännu mer ordet alkis, får mig att tänka på parkbänkar, högljudda bråk om den sista slatten sprit och sovande, skitiga gubbar i trapphus.

Sopgubbar heter ju numer renhållningsarbetare, många andra yrken har fått mindre nedlåtande benämningar, kanske skulle vi också uppfinna en ny beteckning. Det vore ju enklare att t.ex. säga "jag har drabbats av Vocatus Secundum, så jag får avstå drickandet". Kanske någon skulle starta en tråd där vi kan föreslå och rösta om ett nytt namn för vår sjukdom?

Ha en fin dag allihop!

men ät gärna lite ibland också ; )

Ha en bra dag napalosrot

Dag 11 onsdag, tänker på att dagarna går och hur närvarande man blir nykter. Det är så här jag vill ha det. Vakna upp utvilad och vara hungrig. Magen kurrar.

Hej

Oj det låter precis som om det skulle kunna vara jag... Man levde ett helt normalt liv tills vinet en dag tog över! Jag har också utmattningssyndrom och dricker uppenbarligen pga stress, fly verkligheten vad vet jag... Hur gamla är dina barn och hur länge har du haft problem? Jag här nått botten och har inte druckit på två dagar nu, vet att det är enda vägen att avstå HELT!! Jag vill komma över den där tröskeln alla pratar om, hur man ser på livet annorlunda efter ett tag AV nykterhet och får andra kickar i livet! Häng på! En dag i taget!

Jag har lite funderingar, och råd till dig.

Först och främst, sparka inte på dig själv för det lilla återfallet. Titta framåt och tänk positivt om dig själv.

Fundera först på dessa två meningar.
"Jag hoppas att jag klarar att vara nykter idag, hoppas att jag inte får några sug idag."
"I dag ska jag vara nykter, och oavsett vad som händer ska jag inte sträcka ut handen efter det första glaset."

Avsätt gärna en stund på morgonen, en ställtid inför dagen, där du jobbar lite med dig själv, och din nykterhet. Tänk över vilka miljöer och situationer som dyker upp under dagen. När kan tankar på alkohol komma, när kan de förrädiska sugen komma smygande? Acceptera att de kommer. Förbered dig mentalt på din strategi. Att du ska förbli nykter, och det viktigaste: Du ska inte sträcka ut handen efter det första glaset. Detta gäller självklart även för oförutsedda händelser och situationer.

Du kan också förstärka kontrollen över "glashanden" (vänster eller höger?), genom att ha något litet föremål (ring, smycke, nyckel, sten, etc.) som du håller i "glashanden" när sugen sätter in. En extra liten trygghet. Din talisman mot a-demonen.

För att kunna sträcka ut handen efter ett glas, krävs en signal från vårt medvetande. Andning och hjärtats slag sker genom automatiska signaler utan att medvetandet är inkopplat, men det gäller inte att sträcka ut handen. Det är medvetet.
Sug uppstår i det undermedvetna, från beroendedelen av hjärnan (reptilhjärnan). Det undermedvetna kan vi inte styra, men medvetandet är våra tankar, de kan vi styra med kloka val.
Träna på att låta medvetandet, de förnuftiga valen, ta tillbaka kontrollen över det undermedvetna, det av alkohol programmerade beroendecentrat i hjärnan.
Låt medvetandet hålla tillbaka handen så den inte sträcks ut!

Jag både vill och tror att det kommer att gå bra för dig Jullan65.
Jag önskar dig en bra dag. Många styrkekramar!

Hej Douglas,
så rörigt du har det. Det första som kommer för mig är att du måste ha kontakt med andra (bra att du skriver här, till att börja med), du måste börja odla kontakterna med ert gemensamna barn och även din frus barn. Du måste vara ihärdig om de drar sig undan. Säga att de får komna på direkten, inte att ni ska höras av.
Märker att du drar dig för att berätta för dina vänner...du vill inte belasta dom, säger du. Och du skriver att båda dina föräldrar missbrukade alkohol. Du har alltså vuxit upp i en miljö där du fick komma i andra hand. Du var van vid att inte bli ombrydd och tänkt på. Och ditt liv nu...Jag tror att din fru utnyttjar dig. Hon vill att du ska byta jobb och klagar på att du tjänar för lite. Det luktar, känner du det? Hon borde komma på en ordentlig utredning för sina åkommor. Hon kanske själv kan arbeta, som du misstänker.
Vem köper ut alkohol till henne?
Sen, det vore bra om du skapade din egen tråd och flyttade över dina inlägg dit; nu skriver du egentligen i någon annans tråd, det blir lättare att följa dig om du hade en egen. Och sen följer du ditt eget skrivande lättare med en egen tråd.
Ursula

Snyggt att stoppa där när du nästan planerat ett glas till. Ensamdrickandet är verkligen bara onödigt.., eller berusningssökande om man säger så. Och särskilt när man tycker sig behöva ett glas till när man kommer hem. Det är klara varningssignaler på ett sånt beteende. Bra att du sansade dig! Är faktiskt lite imponerad t.o.m. Det är så lätt att fortsätta när omdömet är grumlat.

Hej Blåklocka!
Tråkigt att höra, minst sagt, men jag blir inte förvånad. Att han lyssnade så bra och lovade..Han menade det, i DET ögonblicket men nu är det där ögonblicket förbi, nu är ett annat ögonblick.
Jag skulle tro att han behövde dig av någon anledning under semestern. Ville han visa upp en 'vanlig, hygglig' familj, tro? För släktingar? Men nu väntar vardagen och han tycks bli den 'vanliga' alkoholisten som är din make.
Jag känner till en tjej som åkte fast för rattfylla efter ett restaurangbesök (med vinförtäring, en vanlig tjej, ingen alkoholism) där någon annan gäst på restaurangen som sett att hon sedan satte sig vid ratten, ringt anonymt till polisen. Så, så kan man göra, t ex. Eller som någon annan tipsat dig: kontakta din killes arbetsgivare. Och det jag undrar över...din killes arbetskamrater?? De är ju poliser. Märker de ingenting??? Eller kontakta hans fackförening?

Ångest är inte helt lätt att förklara. En del verkar ha en biologisk känslighet för ångest men som också växer fram med sådant som händer i livet. Det kan ses som en överaktivitet i områden i hjärnan som också aktiveras vid fysisk smärta. Hjärnan har andra områden som skickar hämmande signaler så att vi inte uppmärksammar all aktivitet hela tiden. Hos en person som utvecklat mycket ångest kan man se de som en inlärning där ett stimuli som kanske egentligen inte borde trigga ångestkänslor plötsligt gör det. De hämmande signalsystemen kan också vara skadade, t ex av återkommande stress eller depression. Det här går att behandla med medicin och terapi.
Ursäkta om jag blev onödigt medicinsk, torr, svårförståelig eller förenklande :) men det här är lite mitt område.
Jag vill väl framhålla att ångest inte är en dålig känsla egentligen men att man kan råka utveckla dysfunktionellt mycket ångest. Sedan ruckar alkohol på dessa system jag babblar om vilket är en förklaring till bakisångest förutom eventuella dumma saker man gjort.
Hur som helst - upplever man problem med att hantera känslor så går det att inte bara lära sig hantera men också behandla så hoppet är stort ;)

Låter ju som du är på rätt spår verkligen men också som att du fått en dålig vana med sömnångest. Du kanske kan reda den bara av dig själv, annars finns hjälp att få för sånt också :) haha fy fan vad tjatig jag är att alla ska gå till terapeuter hit och dit. Det är bara att jag känt för många som vägrat hjälp och så tar det bara ännu längre tid att komma tillbaka..

Det finns flera tester. Dels så kan levervärden kollas för att se om det är är förhöjda nivåer av enzymer som läcker ut när en cell skadas som exempelvis vid fylla men de är lite ospecifika. Det du troligen ska få lämna prov på är ett prov som visar om alkoholintaget har varit stort senaste veckorna, liksom för att man inte ska kunna supa en månad och sedan hålla sig nykter två dagar och ha noll promille.
Jag säger som de andra - varför måste du dricka? Vill de ha koll på ditt drickande så finns det troligen en anledning, kanske att du ska medicinera med något som blir farligt för en alkoholist. Du vet säkert anledningen själv :)
Och seriöst, trasig lever är inte så sexigt

Fruktansvärt. Starkt att du tar tag i sakerna och hemskt att behöva fly sitt egna hem. Angående ditt hem så är väl enda väg att gå är skilsmässa och bodelning. Jag tycker du gör helt rätt och bra gjort. Du har mitt fulla stöd.

Tack för ditt stöd.
För några veckor sedan hade jag ett allvarligt samtal med min man om hur jag ser på hans alkoholberoende och att jag inte tänker leva med honom under dessa villkor. Han var konstigt nog lyhörd och talade om saken ur hans perspektiv. Han lovade att om han skulle gömma alkohol och dricka i smyg en gång till, ja då lovade han att söka professionell hjälp.
Ok, det har varit en bra semester och han har inte druckit på det där sjuka sättet...
Så idag, då han har en dag kvar tills jan ska åter till jobbet, ja då är det samma visa igen. Dimmiga ögon, aggressiv stil, konstigt beteende. Och jag hittar naturligtvis en tom vindunk gömd i garaget. Han har ju bara druckit några öl, officiellt. Jag känner omedelbart det välkända äcklet och ilskan över att bli lurad åter igen.
Varför kan jan inte söka hjälp?
Han har ju pratat om ett par i bekantskapskretsen där mannen dricker så som min man, och då har min man lagt ut texten big time om hur äckligt, looseraktigt osv det är!
Faaan vad arg och ledsen jag känner mig!

En skön eftermiddag med en av väninnorna, och det blev en halv flaska vin. Hade tankar på att ta bara ett glas till nu när jag kommit hem men avstår och följer mina egna råd inget ensamdrickande!
Skönt att jag kan bromsa och tänka efter!

Hur går det för dig, 1986? Hoppas att du klarar av den här förändringen. Tror du är stark och värd ett nyktert liv om det är vad du vill ha.

Som en liten uppdatering så drack jag i alla fall de där gångerna. Tycker ändå att min alkoholkonsumtion är mycket bättre sen jag började jobba. Dricker ofta, men inte lika många glas på en kväll. Som mest sex glas på en kväll. Och det var en gång. Nu sen lite mer än en vecka tillbaka dricker jag nog mer än jag borde, i snitt 3-4 glas per dag. Det kunde vara värre, men det är ju för mycket i längden. Och gillar inte att det är i princip varje dag. Håller mig i alla fall ifrån nivåerna "dricka och gråta och älta". Ska försöka ta tag i det imorgon. Skapa en glad vardag osv. Tror träning är en viktig del i det för mig - att få en endorfinkick och spendera tiden på gymmet istället för med alkohol. Även om det ibland inte känns som en så stor förändring, så tycker jag att jag dricker mindre när jag tränar mer. Alkoholen är bara så bra på att ta bort magontet och viljan att isolera sig, på en gång. Som att den här dagen blev helt okej, efter ett glas. Men det andra är ju också bra på det, alkohol är bättre på att lura sig till en bara.

Lycka till allihop därute i alla fall <3

Tack för stödet!
Ångesten har lagt sig nu. Nu ser jag bara framåt. Ska börja fundera på hur man i fortsättningen skall "mata" belöningsystemet i hjärnan som du skriver.
Fattar dock fortfarande inte varför vissa som jag, inte kan sluta efter 1-3 "glas" ibland utan bara fortsätter? Grejen är att när jag öppnar första ölen eller glas vin så har jag ingen tanke på hur många det ska bli. Känner ingen spärr. tänker bara på hur gott det ska bli med en öl eller glaset med vin! Ock då ibland har det blivit 2 eller3 men ibland 7-8.
Mitt första mål nu är total avhållsamhet ett bra tag framöver. känns bättre att sätta upp delmål än att säga att man inte ska dricka någon mer alkohol i hela livet. Lite som AA´s ide, - ta inte det där första glaset idag.
Lycka till!

Tack snälla för svar!
Ja, det känns som att jag har börjat tänka ett steg längre nu. Jag har funderat på att ringa kvinnofridslinjen, men jag är en sån som aldrig ber om hjälp, jag försöker fixa allt själv. Men i detta läget kommer jag inte att klara det ensam, det inser jag ju också.

Du har en sambo med alkoholproblem och som haft det en längre tid. Han är våldsam och kontrollerande och det har ökat på senare tid. När du tagit avstånd, bott hos dina föräldrar har du varit rädd att han ska ta sitt liv. Nu är du rädd för vad som kommer hända när du kommer säga att du kommer att flytta.
Hans våldsamhet mot dig har ökat, du funderar över om hans beteende att ta dina inloggningsuppgifter till facebook är överdrivet. Du överdriver inte, ofta när den tanken dyker upp så är den rätt, oavsett ska man inte behöva känna så. Det låter som du själv ser på situationen lite utifrån nu och vet att såhär vill du inte leva.

Vad klokt att du skriver och berättar här, tar steget att vända dig utåt så du kan få stöd. Du är inte ensam.
Har du något mer du tänkt som skulle vara hjälpsamt? Utifrån det du beskriver låter det som det skulle vara klokt att ringa kvinnofridslinjen, anonymt, kostnadsfritt, dygnet runt 020-505050. Vad tänker du om det? Hur ser ditt stöd ut i övrigt, vänner familj?

Varma hälsningar,
Rosette
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Det kommer att gå bra, visst de gör ont men de kommer att bli bättre med tiden. Stå på dig. Stor kram

Tack för feedback!
Nja .. delar inte detta med andra, känns som om att det är mitt problem. Jag har viss erfarenhet av liknande då mina båda föräldrar också var alkisar.
Det finns väl några som vet, men det är inte så mycket att tala om med dem, jag vill inte belasta dem med detta. Dessutom har bekantskapskretsen minskat, kraftigt.
Det är svårt att ha ett vettigt umgänge när det finns alkoholproblem, alkohol är ju en social dryck för de flesta, oftast inte för mig då jag i det närmsta är nykterist.
Som så många ggr tidigare är det väl flera saker som påverkar, inte minst att jag jobbar en del ... Åker vid 06:30 och kommer hem vid 20-tiden och en del lördagar.
Hon gnäller om att jag måste byta jobb, hon tycker jag tjänar för lite och jobbar för mycket. Det kanske är så även om jag är hyggligt välbetald så är det ett sätta att slippa komma hem problemen, ett sätt att fly...
Det är klar när man är borta mycket önskar man kvalitetstid, och det är ju begränsat när det är så.
Idag är jag ledig, dvs en möjlig kvalitetsdag, inte då ... hon sover och klagar över smärtor i magen ...
Jag kommer fortsätta att skriva, erfarenheten säger att det kommer bli endel, tyvärr...

Tack för fint svar :) min sömn är dålig när jag är nykter, jag är så uppspelt då och stressad inför morgondagen. De dagar jag druckit har jag varit ledig dagen efter och då kan jag sova hela natten plus halva dagen, hehe.
Men det går bra för mig nu! Efter jag kom tillbaka till jobbet så blir det inga fyllor på vardagarna iaf. Så jag dricker inte alls lika många dagar längre som tidigare, helgen kan dock bli en utmaning! Har slutat umgås med de vänner som egentligen bara var "supar-kompisar" så det känns fantastiskt!

Du är igång, du vill detta det är väldigt tydligt. Livsstilsförändringar är inte lätta, fast man vet vad man "bör" göra så gör man inte alltid så, mänskligt. Du är snabbt tillbaka på hästen igen, funderar nu på om du vill ta till lite mer/annat stöd på vägen. Det låter klokt, det är ändå du som styr, ditt val samtidigt som lite krokar kan kastas ut om det blir svårt.
Om du skulle ta mer hjälp utifrån har du någonstans du tänker dig skulle kunna vara ett steg?

Varma hälsningar
Rosette
Alkoholhjälpen

Hej Otis!
Du gör rätt i det du gör nu.
Helt rätt.
Du skriver att det kommer att vända upp och ner på ditt liv, på barnens liv och på mannens liv men SE att det är hans missbruk som har tvingat er att leva upp och ner vänt. Det du gör är att vända det rätt. Det är bra att du har en fast inkomst, ni kommer att klara er. Det är värre för din man, skriver du. Men det är nu hans stora tillfälle kommer att ta itu med sitt missbruk. Han måste ta hand om sig själv. Du kommer att vara fullt upptagen med att ta hand om dig och barnen.
Han har förfört dina föräldrar så du får helt enkelt kräva deras stöd, säga typ " Är ni MINA föräldrar eller HANS?". Om de ändå tycks ta din mans parti får du säga, typ, att "Då kan ni glömma att träffa oss".
Jag tror att det verkligen ska ta mycket till innan de väljer bort dig, sin egen dotter, och så barnbarnen.
Missbruk förstör precis ALLT.
Du gör det enda rätta: försvarar dig och barnen. Och motar missbruket i grind.
En kram till dig. Framåt, finns ingen väg tillbaka.
Ursula