Senaste kommentarerna i forumet

... att du hällde ut, Lexi. Jag klarade inte det i fredags utan var bara tvungen att öppna den förbaskade rosén. Men strax innan elva på fredag kväll bad jag sambon hälla ut skiten då även en liten flaska Jägermeister åkte samma väg. Det kändes bra, lite upproriskt sådär, ingen återvändo (kanske mer på ett symboliskt plan).

Så väl mött, Lexi, och stort lycka till.

:)

/brakfylld

Ok, den härliga känslan varade inte länge. Jag är nämligen sjukt skotträdd vilket innebär att jag är livrädd för smällare, ballonger som sprängs och ÅSKA! Vilket det nu är (i september??!!). Så nu sitter jag och blir rädd när blixten kommer för då vet jag att det kommer en knall.

Vanligtvis brukar jag springa in i badrummet (där finns inga fönster) sätta på mig hörlurar och vänta ut skiten. Men nu tänkte jag försöka hantera det som en vettig människa.

/SL - Om det skulle vara ngn här som känner mig vet de garanterat med detta inlägg vem jag är :)

Jag är inne på min andra nyktra dag. Ja, igår räknas kanske inte för då var jag bakis...
Håller med Vickan i vad hon säger och kommer samtidigt att tänka på den här historien om indianen och vargarna.

"En gammal indian berättar för sitt barnbarn om ett gräl som pågår inom honom. Han säger att konflikten står mellan två vargar.

Den ena vargen är full av avundsjuka, sorg, ånger, girighet, högmod, självömkan, skuld, bitterhet, mindervärdighet, lögner, falsk stolthet, överlägsenhet och egoism.

Den andra vargen är full av glädje, fred, kärlek, hopp, ärlighet, ödmjukhet, vänlighet, välvillighet, medkännande, generositet, sanning, medlidande och tro.

Barnet tänker efter en liten stund och frågar sedan sin morfar:

"Vilken varg vinner?"

Den gamle mannen svarar honom:

"Den varg jag matar."

Hej Lexi!

Starkt att du tagit kontakt med beroendeenheten och att du hällde ut resterna. Du har gjort det förr och jag är övertygad om att du kommer göra det igen. Heja dig!

Kram

Visst har jag haft det bra och visst har jag suttit mycket ute i solen i sommar. Och massor av härliga promenader med vovven. Men men, varje kväll har jag druckit mitt vin och trots flera försök att få slut på det, så klarar jag bara i bästa fall några veckor men lika ofta bara några dagar. Dålig sömn, okoncentrerad på dagarna vilket medför att jag gör ett dåligt jobb, dålig självkänsla och absolut inte viktnedgång (vilket är nödvändigt för mig).
Nu kände jag att jag behöver hjälp att få ett slut på detta och har kontaktat beroendeenheten i min kommun och jag ska dit på ett första möte på onsdag. I morse kände jag att jag hade fått nog och hällde ut det som jag hade kvar och idag känner jag mig väldigt glad o stolt över det. Förhoppningsvis kommer jag att klara att låta bli vinet om jag får hjälp från professionella människor.
Nu ska jag gå in i din tråd och läsa hur det gått för dig.
Kram

Smyger in här med ett hej. Ett varmt ett.
/brakfylld

Jag tror väldigt mycket på att tänka på vad som gör en tacksam. I perioder har jag summerat ett par saker varje dag som gjort mig tacksam. Ofta handlar det inte om världsliga ting alls utan kan vara att jag inte ätit godis, hade ett riktigt bra samtal med en vän som lyfte mig eller att jag kände mig fin. Dessvärre har jag inte disciplin nog att fortsätta skriva dagböcker under längre perioder men jag brukar ofta tänka tacksamhetstankar efter något som gjort mig just tacksam. Jag är dock fullt övertygad om att ju mer man tänker på tacksamhet (och ännu hellre skriver upp det), desto mer kommer man se de ljusa och fina ögonblicken under dagen. Om man har sagt till sig själv att skriva upp tre saker man är tacksam över kommer man aktivt leta efter händelser och företeelser som gör en välmående och därmed också registrera dem bättre.

En vän till mig som bor långt borta var i Sthlm under helgen, jag fick ett par timmar med henne idag, känner mig så oerhört tacksam att ha henne i mitt liv och att vi är duktiga på att ses och hålla kontakten trots det långa avståndet mellan oss.

Sen är jag tacksam över att hamnat här, tänker på detta forum och människorna här mer än man borde egentligen men så är det kanske i början?

Puss på er!

Jag slutade helt med alkohol år 2000 och höll upp i sju år och hade lärt mig att leva så och tyckte inte det var något konstigt med det. Så började jag på en ny arbetsplats där man ansågs som en tråkmåns om man inte drack alkohol. Vid kick-off och andra företagsfester beställdes det bara in öl o vin, det ifrågasattes aldrig om någon inte drack alkohol. Som ny på jobbet tänkte jag den dumma tanken att "okej, jag tar väl lite vin, det kan ju inte vara så farligt". Ville ju inte sticka ut och vara en tråkmåns. Det fungerade i flera månader, men rätt var det var så satt jag där ensam hemma med mina vinboxar igen och nu har det varit hur svårt som helst att komma på rätt köl igen. Så en gång alkoholist, alltid alkoholist och man kan/ska aldrig mer smaka en enda droppe alkohol.

Jag har min tråd i "Dricker jag för mycket" när jag egentligen ska ha den i "Förändra sitt drickande". Det har jag ju vetat i flera år att jag dricker för mycket...

Kan man flytta sin tråd till "rätt" forum?

Härligt och grattis Tjalle!
Stretcha och gör typ yogaövningar så stelheten går över. Min nacke också stel mycket och länge. Vet inte om det är för jag känner, rester av tiden med A eller spända muskler. Tror vi ska ge oss tid och röra på senor och leder och slappna av...

Kram

... bottnar väl ändå i någon slags kärlek man har till sig själv någonstans? Jag har brottats mycket med det där. Att inte vara värd. Och därför har mina tidigare ansträngningar att förändra drickandet bara tagit avstamp i min rädsla för att förlora min sambo, låt oss kalla honom för Lucas. Utan Lucas, ingen brakfylld, för då skulle jag strax dö av övergivenhet och ensamhet, allting genomdränkt och söndermarinerat och nerpissat av sprit.
Så kan man ju inte hålla på. Det håller ju inte. Jag vill förändra mitt drickande eftersom jag är rädd om mig själv. Punkt. Och även om jag inte känner det riktigt så, så är det dithän jag vill komma. Och då får jag väl fake it til I make it.

Kk= kära konstnären, inte Kamratposten ;-) vad bra att du fokuserar på dig nu och inte låter dig störas så mycket av det som händer runt omkring.
Längtar verkligen till jag kan tänka att det var ett år sedan. Bara knappt tre för min del men det känns som det kan gå fort.. Men nu känns det som antalet månader just när det gäller att räkna A-fritt går väldigt långsamt. Och det är ju en omväxling! :-)

Humör, har jag men ofta inte tid. Är så tydligt och väldigt bestämd och arg när jag väl blir det, så barnen och mannen lyssnar. Helt klart en positiv utveckling. Vad glad jag blir att han mår bättre för din skull. Mellan mig och min man finns mycket mer humor nu när jag inte dricker och det kommer man ju långt med...

Ska du vidare till andra forumgrupoen, också som M? Du kanske redan har tråd där?

Kramar

Låter som att leva ett liv... Låter bra!

11 veckor sedan...
..jag bestämde mig för att testa att sluta helt med A. Börjar tappa behovet av att räkna veckor. Det är ett beslut men gud vad jag känt sug efter det där avslappnande belönande glaset, då och då...Det är inget alternativ att åka till bolaget och handla. Det finns inget sug att bryta det jag bestämt men ändå ett situations-baserat beslut om ni förstår? Det börjar bli självklart och inte lika euforiskt att vara nykter som tidigare men så skönt. Reflekterar ofta över insikterna här på forumet om att trilla dit igen och normaldricka. Kommer fram till att nej, jag kommer trilla dit igen och blir så trött och seg och kommer missa så mycket att det jag får nu så det blir fortsatt nej till A fortsättningsvis.

Humor och glädje. Chatt m kollegor och skrattar för mig själv så jag hoppar. Jag skrattar mer nu. Når ända ner i magen. Uppskattar glädjen och humorn som finns runt om mig. Kommer på att jag skrattade så här ofta på gymnasiet tillsammans med andra. Skratt som gör att tårarna rinner och hela kroppen följer med och det går inte att stoppa. Tack för mitt beslut! (Intressant. Depression är någon slags inåtvänd känsloförlamning, tänker jag)

För övrigt lika fullt om inte värre än förra veckan med jobb. Stressen börjar få grepp. Tur jag inte dricker. Tvingas högpresterande nu. Sjuka barn och man i förra veckan och delvis denna. Jag hade vansinnig huvudvärk i flera dagar och kände av lite feber och förkylning. Magen ok igen. Ingen motion förrän i slut av veckan. Mycket Vitaminer och äter allt. Det vände och energin kom tillbaka. Massa kunder som vill ha hjälp. Kul men hinner inte riktigt med allt skoj som händer.

Nu en söndag som känns lugn, utan stress. En vecka med enorma krav framför mig men lycklig att jag har en familj, att de lever och att jag har ett hem i ett land där vi är trygga och har mat. Lycka över att kunna ge mina barn en sådan uppväxt. Vill inte missa att tala om/visa för barnen, mannen och andra runt om mig att jag älskar dem och gör det, ofta och under veckan som gått. (Låter som religiöst men jag är uppriktigt tacksam och i perioder kommer det nära mig som denna vecka)

Förra helgen innebar skärgård, god mat, hav, båt och klippor i sensommarsol, kantareller,, kräftor, fiska och äta abborrar, fästingbett och en hink med blåbär plockad med yngsta sonen medan vi pratade och skojade om björnen som vi skulle ge våra blåbär till om han hälsade på.

Livet går fort men det är bra och det innehåller så mycket för jag är närvarande. Jag blir less och arg på folk på jobbet, kunder och kollegor som är otrevliga och krävande. Trött och pressad emellanåt. Hinner inte riktigt m barnen som jag önskar. Funderar på vad jag ska ta för nästa steg. Får många erbjudanden, men vill också bara vara i detta, inte ändra något, få stabilitet och skörda frukterna av slit. Modigare och starkare. Sticker ut hakan och utmanar, så vi får se när och om det blir käftsmällar och ånger eller segrar...

Behöver definitivt skapa andrum emellanåt och hitta avslappning. Ligger i sängen fortfarande, fast jag vaknade tidigt ;-) Muränan, tack för din omtanke och hälsning! Vet vad du menar... Den där klippningen som skulle skett för några veckor sedan är fortfarande inte bokad...tur man har långt hår ;-).

Pappersgöra, tomt och hus får knappt någon tid och det grämer mig en del. Ja, ja en sak i taget. Ständiga prioriteringar och sedan inte titta bakåt. Beslut är beslut och det räddar nog mig, just nu OCH en j-la massa självdistans och perspektiv pga av nykterhet och klokhet som kommit av riktigt tuffa erfarenheter i livet...

Livet är mycket bättre utan A! Livet finns och kommer närmare med så mycket att vara tacksam över. Jag tänker på er och hoppas ni också hittar vägen ur beroendet till A och annat skit. Vi kan om vi vill, eller hur.

Kram allihop!

Det var snarare en passning åt mig själv, som lite halvt omedvetet tänkt att "jag, minsann, klarar av att avhålla mig från alkohol - bara jag är tillräckligt intresserad". Men det var ju som sagt ett par år sedan nu och gäller inte längre. Och egentligen var det ingen större bedrift då heller, eftersom jag fortsatte dricka efteråt på samma gamla vanliga alkoholistiska sätt.

Ska jag komma någonstans med min nykterhet så behöver jag samma modus operandi som ... som en överviktig som önskar minska några kilon. Som inte vill hoppa på någon extremdiet och ropa högt i salighet för varje hekto som försvinner. Nej, snarare någon som vill komma in i hälsosamma banor, livslånga. Utan hausse.
Egentligen är jag den typen som gladeligen skulle använda mig av en app som tickar fram varje nykter sekund och minut. En sådan app är säkert suverän när man går på vita knogar och behövs säkert då också.

Ingenting ovan spelar egentligen någon roll. Idag är det söndag och i början av en nykterhet går det alltid som en dans för mig. Därför, brakfylld, kom igen efter någon vecka och notera hur resonemanget går då.

Kram på mig. Och kram på er.

Ja, visst inser man hur lågt man sjunkit när sådant som är otänkbart för icke-alkoholister är en vana. Trycka ut det sista, dricka fast det smakar skit för att få i sig max med A. Dricka tidigare och tidigare på dagen, köra bil inte helt nykter osv. Passera gräns efter gräns...

Hopppas dina jobbiga minnen ger dig styrka i beslutet och nya insikter om vart du vill med livet

Mmmm. Tack gör att ni delar och är kvar här PP och Santorini. Hoppas ni njuter av den fina söndagen!

Hej igen Fenix!
Låter som du kommit till en del insikter medan jag varit borta från forumet. ;-) jag tror du fixar det nu om du verkligen vill. Vanan, Felix, orka bryta vanan i hjärnan. Tar tid.. Kommer på mig själv att längta så efter vin nu ibland men liksom som en gammal invand tanke, inte ett realistiskt alternativ. Det är ju slut.

Tycker Villmåbras senaste inlägg är inspirerande. Nå riktig lycka är det vi försöker nå allihop. Alkoholister lite mer än andra kanske...? Då får lära oss hur man kan leva för att nå dit, till trots att vi lever i stressade konsumtions-och informationssamhälle. Jag tror vi medvetet behöver skapa verktyg och utrymme för reflexion, självmedkänsla och lycka i våra liv och helt enkelt träna på det sättet att leva.

Många kramar från mig!

och kram tillbaks!

Det kommer att gå bra, nu först är jag lycklig på riktigt.
Kram
Konstnären

I dag tar jag det stora beslutet, att sluta dricka alkohol! Det finns ingen annan möjlighet för mig. I kväll går jag till AA, jag behöver hjälp hos andra människor. Själv är jag inte mycket att hålla i handen har jag upptäckt. Så oavsett om jag gillar det eller inte, måste jag ta mig till AA regelbundet. Oftast är det en bra upplevelse, men lite tråkigt ibland. Det spelar ingen roll, jag måste gå dit om det ska bli något av min nykterhet. Jag läste Per Holknekts bok, och han skriver i slutet att vad han också måste göra är att gå på sina möten och hålla kursen för att inte hamna snett. Hans stora mål med sin nykterhet är att bli "lycklig på riktigt" som han skriver. Ingen dum målsättning, men det kräver att alkoholen försvinner ur mitt liv. Nu ska jag haka på alla er som kommit mer eller indre långt på era resor.

Stort.

Meningen som du hänvisar till står på sidan 201 i Allen Carrs bok Äntligen full kontroll. Och nu är jag mogen för det beslutet som tas i dag av mig. Jag ska skriva ned den här meningen på en lapp och ha den i plånboken, för Afllen Carr har ju helt rätt: Om du börjar tvivla på ditt beslut så är du en förlorare hur som helst, skriver han. Liksom att med vissa beslut kan man väga fördelar och nackdelar, men i det här fallet finns inga som helst fördelar att dricka FÖRSTÖRELSE, som han kallar det. Jag ser att du tog ditt beslut i oktober 2011 Santorini, och jag har följt dig hela din resa. Du är en stor inspirationskälla och jag vill följa dig i fotspåren även om du är tre år före!

Sen jag började med mina mina antidepressiva pills så började jag drömma igen efter en lång tid av mörker och ångest. Kändes bra till en början. Men allt eftersom jag ökade dosen så blev drömmarna värre och värre. Helt plötsligt så insåg jag att jag drömde om någon av mina stora rädslor varje natt. Tidigare har jag väldigt sällan drabbats av mardrömmar. Tack och lov så tar pillrena udden av den jobbigaste känslan av att bli rädd så det är mer att jag vaknar upp och konstaterar att i natt drömde ditt eller datt. När jag läser på Fass så är en av biverkningarna "Livliga drömmar" och av internet att döma är jag långt ifrån ensam om att få dessa

Jag har den senaste tiden känt mig ganska trött och aldrig riktigt utvilad trots att jag får mina sovtimmar med råge. Antagligen är det så att i och med att jag drömmer så mycket just nu så kommer jag aldrig in i den riktigt djupa sömnen och blir riktigt utvilad. Jag har nu sänkt min dos något igen och hoppas att det ska stabiliseras något. Har bara gått på dessa sedan maj så jag anser mig själv vara i teststadiet fortfarande. Men på det stora hela har de hjälpt mig att se ljuset ur mitt svarta hål. Jag har inte riktigt klättrat ut ur det ännu men jag har en förhoppning om att jag kommer upp någon gång. Det måste jag ha.

inte i min. Äh gjorde fel :)