Senaste kommentarerna i forumet

Tandläkarbesöket blev dyrt, fick ligga i stolen i en timma våndas. Glad att det är gjort. Denna madam kommer från Irak och brukar berätta om sitt hemland medan hon gräver djupt i tandfickorna där tandstenen sitter. Snäll är hon, men hon tycker jag tål smärta lite dåligt. Först blev jag sur, tänkte säga att faan jag har fött barn och där kan man tala om smärta utan någon bedövning, men som vanligt teg jag. Frågade om jag rökte, ja sa jag, sluta med det då sa hon, ja.ja tänkte jag. Hade lust att säga att jag har ju slutat med A för faan för ett år sedan. men teg även där. Tusen kronor fattigare men jag har ju rena tänder. Och havregrynsgröt finns hemma, so no brobleme. Min man gjorde kalops igår som jag älskar ska intas idag, då den har satt sig ett dygn. Älskar husmanskost, och blodiga biffar. Har inte blivit några blodiga biffar, pallar inte, det är så förknippat ett amarone-
vin. Mannen nykter och städad, gått ner fem kilo, mycket socker och kalorier i vin, men det klart 3 liter dagligt intag har satt sina spår i form av en liten kulmage, den ska bort jag tycker inte om män med kulmage. Har en kvinna mage, då är det fult, men en man visar bara sin pondus.
Fin lördag Ebbavännen
Kram Konstären

Ingen flaska vin öppnas här inte. Och som du säger, så är ansvaret aldrig ditt, utan till 100% mitt. Jag är dålig på självdisciplin, men bra på att hålla löften. Med "en dag i sänder" skulle jag troligen ha börjat dricka redan och "för evigt" är ett löfte jag inte kan ge fullhjärtat. Därför anser jag att "det här året" har varit, och är, ett väldigt bra löfte för mig - från mig - till mig.

Är jag så lugn som du tror? Jo då, förutsatt att du också läst mina inlägg om behov av avslappningsövningar och helspända käkmuskler ;) Men med att inte dricka nu är jag faktiskt väldigt lugn. Det är något som förvånat mig själv. Just nu känner jag mig nöjd med läget.

:)

Hade jag varit frisk hade jag kanske stått där med en skylt:

"Heja Steglitsan jag tror på dig"

Dock inte av någon alkoholhaltig dryck , WIN ;) Det var dock inte enkelt och så självklart som som jag trodde från början. Nu sitter jag på ett flyg redo att lyfta mot hometown! Det har varit ett kort men intensivt surprisefirande i en stad som för alltid kommer en speciell plats i mitt hjärta.

Tack för att du bryr dig E <3

Det där med bore-out förstår jag vad du menar fast jag uttryckte det fel. Jag kopplade in på det andra spåret, tristessen när man slutat dricka. Det kan mycket väl vara så för mej också att jag drack pga att jag var uttråkad på kvällrna. Sen blir det en ond cirkel också, man blir håglös och missnöjd med sej själv för att man dricker och så dövar man det med att dricka ännu mer.

Så bra att du inte är en beroendepersonlighet. Då har du säkert andra möjligheter, det är inget jag kan uttala mej om. Det finns säkert många såna också, som känner att det blivit för mycket och drar ner. Jag minns inte om det var så för mej för ett antal år sen, om jag lyckades med det nån period. Tror inte det. Jag kan ett sockerberoende i botten också. Jag har inte läst hela din historia, ska göra det. Jag hoppas du förstår att jag inte på nåt sätt menar att kritisera eller racka ner på dej, jag tycker resonemanget är intressant.

Fast jag behöver inte förstå den sidan, för mej är det nykter resten av livet som gäller. Det ger mej en sån frihet. Det kändes som en begränsning av mitt liv i början, att aldrig få dricka vin igen, istället ger det mej en oerhörd frihetskänsla. Jag slipper planera, handla, kalkylera hur mycket som finns kvar i boxen och när jag är körklar igen. Jag kan släppa alla tankar på alkoholen. Att jag fortfarande tittar in här på forumet är min enda koppling till missbruket. Det gör jag för att jag har gamla vänner här, för att jag kanske kan göra ett inlägg ibland. Jag är expert på min egen nykterhet och min erfarenhet stämmer in för många andra men inte för alla då.

Det är trevligt för såna som kan dela en flaska vin och njuta av det och vara nöjd så. Men vanligtvis jag saknar inte det. Ibland köper jag alkoholfritt vin och dricker. Det funkar för mej så som "normala" kan dricka vin, dvs två glas och så är det bra. Senast jag kände ett sting av saknad var då vi var i Spanien i vintras och jag såg andra par dela en flaska vin och min man beställde in ett glas vin. Och jag satt med mitt sparkling water. Då hade jag velat vara som andra, kände mej annorlunda. Men om jag tittade mej omkring så var jag knte den enda som drack vatten heller. Och känslan gick fort om för jag vet att drt aldrig varit så. Hade jag fortfarande druckit så skulle jag druckit vin till lunchen, mera på balkongen eller haft med till stranden och jag skulle förmodligen varit berusad vid middagen. Så såg verkligheten ut på tidigare resor. Spela hela filmen till slut, brukade vi säga här ibland.

Nu pladdrar jag. Ha en trevlig lördag!

Att försöka prata någon med alkoholproblem till rätta är som att tala sig hes till en guldfisk. Den måste själv simma in så hårt i den runda glasburkens glas att den vaknar upp av smällen och förändras.

Jag har kanske Sveriges roligaste tandläkare, han är så rolig, helt otrolig. Han pratar så mycket att varje besök tar lång tid och han glömmer att man inte kan svara pga att han har stoppat apparater i munnen på en. Senast jag var där skulle filmen Monika Z ha premiär och han undrade om jag trodde att det var värt pengarna att gå och se den? Han kommer från ett annat land och är en människa som säger vad han tänker, inte för att han kommer från ett annat land utan för att han är så som människan :) Jag grät senast jag var hos honom han slutade hålla på i min mun och utbrast till sköterskan "EBBA ÄR FIN PERSON OCH KÄNSLIG!" då började jag skratta så att jag höll på att spy av vattnet som rann ner i strupen när jag låg där. Kan man se på folks tänder att de dricker för mycket? Han sa förut till mig: "Ebba! Inte äta chips, godis och dricka öl, inte bra sånt för tänder vet du."
Jag blev lite sur och sa: Men Jaaaaa! Jag VET att godis inte är bra för tänderna jag är 30 år!!

Men ÖL, brrr kunde han se det i min mun eller?

Hoppas det känns bra nu när du har varit hos tandis. Sinnessjukt dyrt skit sånt där :/

Hoppas också att du och hon på fyra stadiga ben på jorden får en fin och skön lördag.

Godmorgon, hoppas ni har sovit gott.

Kram Ebba

Tack för ett långt inlägg. Dina ord stämmer bra med hur jag själv resonerat (och som jag glömt). Bra tips att läsa och läsa om äldre inlägg, inklusive mina egna. Jag har haft "tunnelseende" en period och inte läst så mycket här på Forumet. Tack igen för dina kloka, behövde dem verkligen när jag först läste dem igår eftermiddag.

Igår hade jag en både rejält berusad och ledsen hustru här. Vi pratade allvar om allt möjligt, inklusive drickande. Får se hur hon ser på vad vi pratade om idag (hur mycket hon nu kommer ihåg). Hur som helst så fungerar det verkligen avskräckande på mig, fy f-n vad alkohol gör med människor. Det är verkligen vidrigt!

45 dagar idag - det borde motsvara en och ½ månad. Firas med att springa en runda snart och känna mig starkare och friskare än på länge. Ha en härlig lördag, m-m och alla andra

nej då det lät bara bra att skriva så men faktiskt så gillar jag dig på något sätt (ej kär i dig menar inte så).

Får en tanke om att Steglitsan råkade dricka igår och eftersom att hon lovat sig själv att ragga på snyggaste killen i lokalen så blev det du!

Världen är liten som det sägs...

SL om du läser det här så tror jag att du delar min humor ;)

Hoppas du har återhämtat dig efter valvakan Johannes ?

När du läser det här hoppas jag att du har nyktrat till, det var ett medvetet val från min sida att inte skriva något igår och det förstår du nog varför :)

Jag kan nästan inte tro att det är sant, det är nästan för snyggt för att vara sant.

Här kommer du, en uppenbart smart individ (nykter) och bjuder oss alla på en sann föreställning en fredag kväll.

Jag tror att du är ett geni Brakfylld som gjorde som du gjorde - dokumenterade din fylla - för att ha i studiesyfte - när du blivit nykter.
Shit jag var nervös igår att du skulle spåra ur och skriva galenskap.
Men tack och lov gick det bra ändå :)
Jag börjar mer och mer känna hopp om att du en dag klarar att hälla bort rosé innan du ens druckit av det.

Det är vad jag hoppas på.

Kram Ebba

Besviken igen ! Varför gör jag såhär mot mig och mina barn. Blir såå ledsen !
Han sover nu i soffan , full.
Jag har barnen hos mig ,nu de sover.
Ensam och besviken ska jag försöka sova nu :-(

... och det gjorde han. Vi var ute på lokal bilfärd och när jag passerade min barndomsadress var jag nära på att kräkas. Jag fattar att jag har en bit att vandra och jag är livrädd. Och jag skriver det här när jag är onykter. Jag behöver ha min resa så jag ser den när jag ser den. (Onykter, alltså, när jag skriver detta.)

ångrar det av omtanke av dig, skulle må väldigt dåligt om det jag skrev skulle leda till att du öppnar en flaska vin :(

Det är en befrielse och lättnad att inte dölja något (sitt drickande), jag har blivit så lätt sedan jag slutade. Flera mörka dunkla ton har släppt från mig. Det har absolut inte varit lätt och riktigt kämpigt men ingenting om man jämför med ångesten av att ha druckit...

Alkohol är ju trots allt beroendeframkallande.

Nu förstår jag dig, bra beskrivet. Det kan hända att du har blivit överkörd här för ditt resonemang kan ha tagits för förnekande. Du känns väldigt lugn och stabil som person och av din beskrivning nu här ovan så är det kanske möjligt för dig att lära om. Ingen annan jag har läst här i forumet har någonsin gett mig en sådan vibb och jag liksom litar på dig och förstår att du inte kommer börja dricka igen imorgon vad jag än säger och skulle det vara så att du gör det så är det ditt val och inte mitt fel :) Är du lika lugn som jag tycker att du verkar? Ville mest bara säga att jag plötsligt förstod vad det är du har "tjatat" om.

/Ebba

... allt det där jag tänkte dricka. Och han gjorde det.

Du fixar detta nu och är värd ett nytt bättre liv! Han kommer göra allt för att få dig att vara kvar, missbrukaren vill inte bli lämnad med flaskan. Jag tror han är livrädd för det. Tänkte precis som du om min sambo " varför vill du ha kvar mig- när du beter dig som du hatar mig" . Men så är den sjukdomen. Du är den friskaste och måste avsluta detta nu.

Jag tycker du ger dina barn för stor makt och ansvar. Att vara en bra förälder handlar som sagt inte om att kunna ge pengar och lägenheter. Ingen dotter vill ha en lägenhet hellre än en frisk mamma, vad de än säger. Du är vuxen. Det är inte barnen dom bestämmer om föräldrar ska separera eller ej. Ni kommer hitta tillbaka till varandra när ni fått tid att läka. Jag tror de kommer vara stolta över dig som tog steget till ett bättre liv.

Utgå från att du får göra denna resa utan din sambos hjälp. Banken kan du gå till själv för att få egen koll på din ekonomi, det gör dig mindre beroende av honom.

Tänker på dig! Kram

Ja, jag har full stöttning från min man. Naturligtvis så har även han lidit av mitt drickande, av att inte veta hur han ska hantera det. Jag har bett om ursäkt för det. Det minsta jag kan göra. Han sa genast att även kommer avstå från alkohol, att han bestämt sig för länge sedan. Både bra och dåligt känner jag...
Just nu känner jag mig gladare än på länge och njuter så mycket jag kan, för jag antar att svåra perioder kommer att dyka upp.

<3

Tack för ditt inlägg Santorini. Mycket läsvärt och jag behöver - som så många andra - en påminnelse då och då. Delar tanken om att det är nog nu, och varken vill eller saknar drickat. Trots det finns det en rädsla att det plötsligt ska bli annorlunda, att jag kan komma att glömma. Ja, att jag får hybris och tror att jag är större än det elände som var. När jag läser dina rader minns jag att så inte är fallet. Det läskiga är att de andra som landar i den situationen inte heller är några dumhuvuden :-)
Vid något enstaka tillfälle har personer med extremt lång nykterhet skrivit om återfall här på forumet. Jag har satt stort värde på det eftersom tankarna om det är något som jag varit upptagen av till och från. Ska kanske inte grubbla ihjäl mig. Tänker inte, och vill inte dricka. Men hade jag inte påminnelsen skulle risken vara större att hamna där. Tror att det är det som är grejen att fortfarande läsa på forumet, eller för vissa som fortsätter på AA. Om vi glömmer är vi illa ute.
Tack för boktipset. Tänkte ofta på Holknekts sommarprogram när jag hade mina första jobbiga veckor. Slutklämmen och beskrivningen av att sluta dricka gav mig kraft.
Kan jag, kan du, och då kan ta mig fan alla!
Ta vara på dig!

/PP

Tack för kommentarerna, jag undrar om Santorini förstod mig rätt om bore-out, min tanke var att det är något jag lidit av långt före jag slutade dricka, en del av min onda spiral.

Jag förstår fullt det ni skriver om det enkla och klara med att sluta helt. Jag skrev själv nyss en undran om varför brakfylld plågar sig själv med att hålla en vinlåda hängande framför näsan. Det här är ju mycket frågan om samma sak, bara på en annan nivå och med ett annat tidsperspektiv.

Min bakgrund ser ganska annorlunda ut än Santorinis. Jag upplever inte mig själv som en beroendepersonlighet, snarare en vanepersonlighet. Jag har sällan behov att tömma hela vinflaskan, men väldigt lätt att ta ett glas (till) av ren slentrian. En slentrian, som jag låtit bygga upp till ett problemdrickande. Det är här jag tänker mig att min möjlighet till måttlighet kan ligga. Om jag lyckas bryta en vana glömmer jag lätt bort den ganska fort och sedan tappar den greppet om mig. Men jag har fullt klart för mig att alkoholen kanske inte gör det och att om jag prövar på att dricka igen kan jag hitta mig precis där var ni beskriver - en jävla koll, eller träsket. Det låter inte som ett bra liv för mig heller, så i så fall får det bli noll-linje för mej med.

Må väl, båda två. En del av mig avundas er, för de beslut ni gjort. Varför tänker jag då annorlunda, jo för att för mig existerar ännu den där mysiga kvällen med en delad flaska, eller åtminstone inbillar jag mig det.

Jag postar detta under min tråd. Även fast jag druckit. Jag behöver veta vad som händer mig när jag dricker.
[Halvsju på kvällen börjar jag dricka. Hon är lite mer nu, strax åtta och jag är berusad. Jag känner det i min blick som ändå inte mött någon annans, jag känner det i mina ansiktsmuskler. Och det är precis i denna stund jag fattar varför jag ger mig hän åt alkoholen. Det är så himla skönt, där jag är, på min plats just nu. För just nu vilar jag. Jag drar efter andan och låter mina magmuskler slappna av. Jag ser mig om efter min familj. Ingen finns där förutom en förflugen fluga. Jag längtar efter sällskap. Vad jag längtar.]
[Kvart över åtta. Jag stryker mig oplanerat över ögonen. Har inga problem att hitta tangenterna och jag sörjer över vad som ska komma. Häller upp. Tar en klunk. Och specifikt: Jag är varm och torr. Inte kall och svettig som jag brukar vara när jag är nykter. Som jag längtar efter att vara varm, torr och trygg, alltid. Själen gillade inte när jag tog första glaset. Mycket tydligt fick jag det framfört för mig. Och jag drack det ändå, rätt upp i ansiktet på min egen själ. Nu är klockan kvart i nio. Jag har beslutat mig för att strunta i stycken och klamrar – det var väl en i början och det kommer en efter. Det är precis det här tänkandet, reagerandet… Man släpper bara efter. Och jag tar en klunk till. Och nu är allt tänkande meningslöst för nu är hjärnan dyngpackad. Nu är jag rov för alla slags känslor. Jag tar en klunk till. Batju. Nu kommer det här älskar du mig. När jag kan säga, vet du vad..? På fyllan. Och jag skulle så lämna det här stadiet och jag vill så komma in i det. Nio på kvällen. ”Låter jag packad? frågar jag min sambo. ” Det är klart du gör det.” Säg mer då. ” Så fort du dricker blir det så. Ingen ände.” Säger min sambo som känner mig bäst.]

Ham är inte beredd. Däemot har han inte svårt erkänna han har ett problem både för sig själv och andra. Han har varit AA flera gånger så jag tror inte i hans fall att det blir nån slags aha upplevelse bara han går dit. Det han inte gillar är att det inte är en dialog. Han vill inte prata om sig själv utan att få respons. Bara återger några av hans skäl varför det inte passar honom. Jag vet att det är kraftfullt att få prata utan att bli avbruten om vad som faller en in i stunden. Det dom behöver sägas kommer ut och det är läkande.
För mig Ullabulla tror jag att jag jan släppa honom om jag väl bestämmer mig för att släppa honom,även im det blir en period av avvänjning... Jag gör mycket som jag mår bra av på egen hand. Jsg avstår inget även om jag vet att om jag åker iväg några dar som nu finns risken han dricker. Det jag tycker är svårast är att göra o säga ingenting när han dricker ochjag måste vistas under samma tak. Trots alla goda föresatser så blir jag skogstokig bara att se honom.
Tror han både trixar med att hoppa över antabus mär jag ska åka bort samt att han dricker sig igenom det. Han är rödflammig och mår dåligt men det är uppenbarligen värt det.
Bra sagt om att detvär lika svårt för alkoholisten som det är för oss medberoende att släppa taget. Både han och jag är medvetna om våra sjuka beteende men klarar inte helt att bryta dem.