Senaste kommentarerna i forumet

Allt är relativt. En stark lättnad att julkalasen inte har förstörts av fylla gör mig tacksam.
Men räcker det? Fortfarande en sur och tungsint gubbe som helst ligger och läser tidningen halva dagen och som har invändningar mot de flesta förslag som jag kommer med.
Det är inte mycket som är roligt inte. Kanske inte bara alkoholismen som har gjort honom sådan, kanske har han på riktigt blivit en äkta surgubbe.

Jag tänker på dig och jag hoppas att det gick bra och att du kom iväg till al-anon.

Det hjälpte mig så väldigt mycket för tio år sedan.
Kom du inte iväg så kom ihåg att det går fler tåg (bussar).

Kram

Hej,
Jag förstår att alkoholen, förutom att vara tidsfördriv i ensamhet, också för mig är ett sätt att fly från, underliggande problem, som formligen bolmar upp när jag tar lite sprit. jag blir inte farlig för någon, men nykter inser jag. Lös dina problem nyktra! Fan hur tror du att det ska kunna bli bättre av att du dricker. typ. :-)

Sisyfos, slutligen , tack för dina ord! Och gott slut/fortsättning på dig med! :)

Jag har också provat appen och den va grym faktiskt! Så tack igen vilja för allt du gör för alla här på forumet:)

Julen har satt fart på drickandet igen!! Han beter sig bedrövligt o skriver knäppa fyllesms. Skönt att barnen har valt att vara hos mig efter julafton iallafall. Tror kanske att han känner lite panik över att de kanske väljer bort honom nu när han beter sig illa. Förut har de funnits kvar för honom ändå. Tror även de börjar få nog! De ska inte behöva stå ut med elakheter!

Oj vad jag känner igen mej.
Jag har lyckats vara utan i 4-5 dagar så trillar jag dit igen..
Du och jag är nästan i samma ålder och sitter här och har problem med a, vi borde veta bättre, eller hur!!!
Men jag tror att vi måste hämta hjälp, här på forumet och läsa hur andra har gått vidare utan a.
Just nu har jag läst en bok som någon här rekomenderade som var så BRA. AnsvarsFULL.
Om du inte har Storytell (som jag har) så kan du fixa ett lånekort på biblioteket och låna e-bok över nätet
gratis. Jag tittade också på Youtube på KYSST av SPRITEN: AA-möten har hjälpt många, min bror är nu nyckter alkoholist sedan 13 år tillbaka.
Jag funderar på att gå på ett öppet möte på onsdag.
Så jag tror inte vi klarar a utan att hämta hjälp. För dej kanske de hjälper att bli aktiv i någon Kyrka/Församling.
Kram så kan vi stötta varandra

Vad jag känner igen mig ska du veta.
Det där om ost & kex bara för att få dricka mer vin...

Jag blev också pigg av vin och använde det som nån slags bensin för att få ork, kraft och lust.

Stackars min kropp.
Stackars våra kroppar.
Jag vet farmor, man känner sig så värdelös som ännu en gång druckit på ett sätt man lovat sig själv TUSEN OCH ÅTER TUSEN gånger att aldrig mer göra.

Det är att ha alkoholproblem och det har inget att göra med hur klok man är.

Men det bryter ner en och ens tro på sig själv.

Jag önskar att du får uppleva 1,5 år utan alkohol och bakfylla - som jag nu har fått uppleva.

Det är fantastiskt skönt.
Jag önskar dig det :)

Kram Ebba

Leverjag, min famn är alltid öppen för dig! :-)
Känner igen mig lite i din man. Funderat mycket över varför jag själv jobbat så hårt för att få ett redan dött förhållande att överleva. Tror det handlar mycket om vana och trygghet. En rädsla för att släppa något invant. För samtidigt vet jag ju att det egentligen är över. Jag har själv fått jobba hårt för att våga släppa taget och låta min sambo besluta själv hur hon vill gå vidare.
Separerar man med barn är det bara så oerhört viktigt att man separerar som vänner. Inget barn ska behöva uppleva föräldrar som bråkar. Barn ska inte behöva välja sida.

Jag tyckte också det var oerhört svårt att lämna mitt äktenskap, men det fanns ingen annan väg. Jag, som annars är snabb i besluten, värkte på det i fem år. Jag försökte allt från parterapi till att stänga honom mentalt ute, men det landade alltid i att jag var problemet och orsaken till att han betedde sig som han gjorde. Det går inte att medla med en narcissistisk personlighet....
Så på nåt sätt tog jag mig ändå ur. En fot framför den andra, om och om igen. Som ett stort öppet sår hela jag. Men det går ju. Och man behöver inte försvara sitt val. Även om orsakerna är uppenbara. I hans familj skilde man sig inte. Punkt. Även fast de visste vad som hade pågått i flera år låg och ligger deras åsikt att jag är det lägsta av det lägsta som "orsakat " denna skilsmässa. Men vissa saker får man bara släppa, jag inser att de aldrig kommer att släppa denna syn på mig.
Jag o exmannen har en ok relation idag. Inte vänner men inte ovänner. Jag har släppt. Jag är fri.
Det är svårt att skiljas men jag har aldrig ångrat mitt beslut.

Tack alla kära forumvänner för värmande ord! De känns som en bekräftelse på det jag själv upplevde som ny här: de "långa" berättelserna har betydelse. För min del var särskilt Adde och Berra så oerhört viktiga, särskilt i början. Genom deras berättelser förstod jag att även vuxna "riktiga karlar" (förlåt att jag uttrycker mig fördomsfullt, konventionellt och genustraditionellt) kan bli nyktra - senare förstod jag att det inte handlar om att bli utan att aktivt VÄLJA nykterhet.

Till er kvinnor som lever i relationer med missbrukare - ni är flera aktiva här nu - idag blev jag så glad att se flygcerts inlägg, hennes resa är väl värd att läsa! Från en inledning i tvivel och vankelmod, som så ofta, till ett självständigt liv, med många faser längs vägen. Jag sökte upp hennes tråd https://alkoholhjalpen.se/forum/hjalpa-nagon-som-star-nara/6486

En blogg jag gärna rekommenderar är Carina Bångs Information och stöd till anhöriga påverkade av en persons missbruk/beroende http://medberoendeinfo.blogspot.com/ Förra året hade hon en liten serie som inleddes i januari, klistrar in även den och rekommenderar fortsättningen http://medberoendeinfo.blogspot.com/2014/01/januari-tema-missbruk-vald-…

Jag såg att flera varit in på Tuvaforum, mycket bra för den som far eller farit illa i en relation http://www.tuvaforum.se/

Och så Al-anon då http://www.al-anon.se/ Gå gärna på möte!

För mig personligen har det här inlägget i Carina B´s blogg från februari 2011 varit ett handtag många, många gånger http://medberoendeinfo.blogspot.com/2011/02/maktloshetmaktfull.html

Gott Slut på 2015 och Gott Nytt År alla kära vänner här! Kom ihåg att det är möjligt att ta makten i sitt liv! / mt

Hur svårt kan det vara? Jag är alkoholberoende! Jag vill inte vara det! Jag vill inte styras av alkoholdjävulen! Det går inte ens ganska bra längre.. Magen pajar och jag mår skit ?. Alla mina planer på en nykter helg har rasat. Inte ens nyktra vardagar! Inte ens måttlighetsdrickande utan så mycket som möjligt. Även i smyg för maken. Jag tycker så illa om mitt beteende! Vaknar på morgonen och känner ånger och ångest. Det här är inte mitt rätta jag! Det här är inte den jag vill Vara! Jag framstår som hälsosam och tränar flera gånger i veckan. Samtidigt bryter jag ner kroppen med alkohol?!?! Hur fungerar jag?? Sakta men säkert smyger sig extrakilon på. Midjemåttet har ökat och magen börjar puta. Det värsta jag vet! Fortfarande normalviktig men inte alls som jag vill vara! När vinet rinner ner i strupen försvinner omdömet. Då blir jag sugen på allt möjligt och omöjligt. Diskbänken ser ut som dagen efter en fest ? trots att jag själv har stökat till det bara för min egen del, och makens. Om jag bjuder på ost så kan vi dricka mer vin, tänker jag i alkoholdimman. Såååå galet såååå onödigt! Hur kan man vara så klarsynt på morgonen? När försvinner omdömet? Det fungerar inte heller att be maken om stöd till måttlighetsdrickande. Jag ljuger för honom och har min egen gömma. Såå dåligt beteende som jag inte alls accepterar hos någon annan. Lögner är det simplaste och mest vedervärdiga beteende jag vet! Nu är jag själv en fullfjädrad Lögnare! Jag vill dessutom vara det, åtminstone förändras jag på kvällarna och då vill jag vara en lögnare. Fasen, har jag olika personligheter? Hur är det ställt egentligen? Jag tror att jag måste be Gud om hjälp! Uppvuxen i kristet hem och aktiv själv i många år. Kanske kan jag hitta tillbaka till tilliten? Lämna över mitt trasiga jag och bli hel igen? Här och nu... Jag öppnar mej för en kraft och ett helande som jag själv inte förmår att styra över. Jag kapitulerar!

Ja, det är absolut en väg att gå tror jag. Att göra det man själv vill och det som känns rätt. Hitta det som är roligt och som man njuter av. Att dricka ensam kommer rätt långt ner på min lista om jag ska göra roliga saker... Men var lönge det jag gjorde istället för något annat. Lycka till nu med nyårsfirande och nya föresatser.

Tack alla ???

Hej studenten och modigt av dig att söka dig hit :) Ordet alkoholist använder jag endast inför mig själv. Till min omgivning har jag börjat berätta att jag är en person med starkt beroende. Ett stort framsteg för att vara mig. Nu när jag lagt A på hyllan så "festar" jag på skitmat, läsk och snus så det står härliga till, ha ha ha! Första dagarna/veckorna kan vara svajjiga precis som du skriver; skakningar, drömmar och tankar, men det går över. Kropp och psyke måste få tid att läka och ställa om sig. För min del hjälper det att ersätta "A dryckvanan" med någonting annat. Jag håller med vad andra skrivit, se till att du är ohungrig och otörstig för att minska A suget. Försök också att identifiera vilka situationer som triggar suget och gärna varför. Då är det lättare att ge sig själv det man EGENTLIGEN söker och behöver.
Du verkar ha kommit långt i dina insikter om dig själv och bestämt dig för en förändring. Varmt lycka till, vi hörs!

Blåögd!
Tänkte oxå så när jag skrev till dig igår, att det skulle vara roligt att träffas.
Nu är jag nervös, sambon komner hem när som helst nu. Han har ringt massa gånger men jag svarar inte. Antar att han vill att jag hämtar upp dom men jag tänker inte göra det.
Usch, hjärtat slår snabbt, är lite lätt illamående oxå... Usch

Egna rutiner. En dag i taget. Julen förlöpte lugnt. Med barn och barnbarn. Alla nyktra. Inga toppar inga dalar. Tomten kom. De små barnen blev rädda. Många paket. Mycket mat. Mycket godis. Första julen, som jag är gäst, som vuxen.

... kan man ta drickandet, man blir besviken, ledsen och arg, och man "ska minsann tala om för sin alkloholist att det påverkar hela familjen hur han håller på" och dessutom hur arg, ledsen och besviken man blir, och dessutom gärna böna/be/skälla/hota/gråta också, men det håller i sig i några dagar och man håller distansen till sin partner, men sedan lägger det sig och man börjar tvivla på om man "ens hade rätt, kanske överdrev jag, så illa är det ju inte, han är ju så snäll", och hoppet återvänder, hoppet om att han ska sluta dricka och hoppet om att "vi ska vara lyckliga familjen"... Ända tills det händer igen och så börjar samma visa igen.
Till slut går det dock inte längre, och man fastnar i ett konstant tillstånd av ilska, bitterhet, sorg mot partnern. Livet passerar, ilska, sorg, tystnad.
Allt medan barnen ser på...

En kärnfamilj är inte automatiskt en lycklig familj. Men jag vet hur svårt det är att lämna.

Tack! Tack för att ni finns och att jag hittat hit!

Vilja, du känsliga själ. Du kände det fysiskt. Jag med. Hoppas du drömmer om din ångest vingar inatt och hur du lär den flyga. ;-)

Zorro. Tack för att du delar. Ja, det är så jag känt i år att det trots allt måste vara bättre än att växa upp i en dålig relation. Men han är så rädd för det så han tar till alla vapen... Det är jobbigt och har gjort mig förvirrad och tvivlat på mig själv. Känts som jag kvävs och lobotomeras långsamt. Tack fina du. Dina rader värmer så gott. Känns ibland som jag vill krypa in i din famn en stund. Det känns som du har en bra famn.

Muränan. Du verkar ha hittat en superpsykolog. Jag skulle behöva en som inte låter mig slippa undan. Jag har mycket lätt för att förvilla dem i mina förvillade osynligheter. ;-) Nej, det går inte att flaxa vidare men definitivt dags att röra på sig. Jag vet ju det. Hur gör man när man skiljer sig? Ingen i min släkt är skilda. Det är svårt men jag förminskar mitt liv ytterligare om jag stannar. Precis det har varit den starkaste drivkraften. Ska barnen växa upp och tro att detta är en relation! Ska de inte se hur två vuxna som trivs och värnar varandra, kramas, pratar, skrattar och umgås!?? Det gör ont i mig då att jag inte lämnat tidigare. Så kom dessa fem år sedan då överlevnad och krisaktion krävdes. Som vanligt behövde jag bära och vara styrkan i detta för allt och alla. Då försvann också den sista lusten. Då började han straffa mig. Han är livrädd för min styrka och för vår separation. Han försöker tala om för mig att jag inte är en bra mamma, inte klarar mig själv, blir ensam och inte är frisk. Allt för att slippa ta konsekvenserna av att vår kärlek är död. Håller på att samla mod, styrka och beslutsamhet. Det måste få ett slut.

Sisyfos, så Goa rader till mig. Det vore trevligt att träffas irl. Ja, för mig är det ett stort beslut. Det svåraste jag gör någonsin kanske. Jag måste bottna i mitt beslut och se ett ljus därframme innan jag tar det stora klivet. Jag står där på gränsen nu. Vet du att jag alltid tänkt på 2016 som ett bra år. Det låter bra bara i sig självt. :-) Tack fina du.

Sista raderna innan natten. Många gäster på besök ikväll med god mat, firande och glada barn. Vin till gäster och A-fritt för mig. :-)

Sov gott ?

för otrohet!! Tror dock inte min har haft andra än alkoholen!
Tack för dina fina ord i min tråd. Jobbigt att hitta boende men fortsätt kämpa. Åh vad jag skulle vilja träffa dig, åka pulka och stärka oss med varmchoklad m vispgrädde.

Tack för alla ärliga och rara kommentarer, ni gör mig rörd.
Stor kram och kärlek till er alla!!

Jag läser dina ord och vill verkligen bara krama dig och torka dina tårar.

Du förtjänar att må bra.

Hur är det nu?

Jag lider med dig som ställer till med dåligheter när du dricker och önskar såå att du lyckas med att få kontrollen över dig, ditt begär och dina handlingar.

Ge inte upp. Jag är säker på att du lyckas till slut. Vad händer nu?

Godnattkram

Är helt förkrossad igen. Haft flera riktigt bra dagar med mannen å så ikväll. En riktigt dålig. Känner hur det kryper i mig. Vill inte detta. Mina barn far illa. Hur ska jag göra?
Vad händer med mina barn om de ska vara med honom. Hur beter jag mig?
Är såå trött på att anpassa mig efter honom. Mer eller mindre be om lov för att göra något, dubbelkolla med honom så att han inte blir sur. Det är så jobbigt. Jag är helt slut, ont i magen och tårarna rinner nedför mina kinder. Detta är inget jag vill ha längre.

Och varje sekund kan vi omdefiniera oss, men bara VI SJÄLVA har rätt att göra det!!!!

...för att ni delar med er. Detta är mitt första inlägg här, och jag känner igen mig såväl. Lögnen. Jobbar inom socialtjänsten, inte just missbruk, men ändå. Och dricker ensam. Nästan varje kväll. Alldeles för mycket. Skammen är olidlig, och steget ut ur det här känns...omöjligt... Jag fattar inte hur ni andra gjort? Lever i en relation med barn, vi har det bra ihop, men det är alkohol vid alla sociala tillställningar och även när vi är ensamma. Men det värsta är när jag är ensam hemma, vilket jag är mycket ofta och länge då min man jobbar iväg i perioder. Ett rent helvete som jag satt mig i. Undrar bara när fasaden spricker. Och vad som händer då. Önskar att jag vore en kändis som kunde lägga in mig på avgiftning någonstans och komma ut på andra sidan, med sunda livsvanor. Hahaha... Har så svårt att se ett liv helt utan alkohol, samtidigt som jag börjat inse att det nog är enda vägen. Klarar liksom inte att ta en öl eller ett glas. Vill bara ha mer då.... Säger till mig själv varje morgon att ikväll blir det inget. Det är dags nu. Sen kommer kvällen och ensamheten. Barnen är i säng och jag vill ha en liten stund i lugn och ro innan jag själv ska sova. Och då...kommer ändå vinglaset fram...och fylls på... sen vaknar jag nästa dag, med samma ångest och samma tankar om kvällen... Men jag pallar liksom inte att stå emot..