Senaste kommentarerna i forumet

Hej Jonna!
Känner precis igen det med att enbart dricka ett glas men blir 3 eller flera. Har nu bestämt mig att lägga av med detta. Fick ett gott råd av min nära kompis: Tala om för dina vänner och släkt att du bestämt dig för att sluta dricka eftersom du bestämt dig för att inte fortsättasom idag.
Jag har gjort detta och blev mött med en fantastiskt bemötande, Aha, har du bestämt dig, vågat att du talar om det för alla! Ja sa jag kan man tala om att man ska sluta röka
så kan man säga att nu får det vara slut på drickandet, som både är lika skadligt och väldigt dyrt i längden. Vad hände? Jo två andra kompisar sa: Kan du så kan jag, vill också
lägga av! Fantastiskt!! Nu stöttar vi varanda och dricker alkoholfritt vin och tycker det är festligt, men vi mår så mycket bättre!!
Gör du detsamma Jonna håller på dig!! Kram

...jobbade den helgen men ville så gärna...

Mår riktigt dåligt...måste ur detta...ville ju så gärna det goda skulle växa och väga över...det har blivit motsatt och min situation är fullständigt outhärdlig...vill inte men måste bort. Blir pålagd all skuld och visst är jag borta mycket, fysiskt, men aldrig mentalt, han stöter bort mig konstant och ovanpå det skuldbelägger, baktalar och har andra kvinnor. Kvävt mitt hem så ingen hälsar på och post och räkningar är utom min kontroll. Ibland sorterar han min post men hinner inte öppna och meddela. Kostat mig inkasso och paket som returnerats. Saker mina barn skött exemplariskt alla år och mannen lovade sköta när han är där... Men han har fullt upp med sitt säger han.

Nu väljer jag själv inte åka varken till min oas jag byggt upp från grunden eller till gemensamma lägenheten. Föredrar en bäddsoffa mina 4 dygn i Sverige om några dagar. Försöker parera in ett par timmar för bagagebyte när jag kan vara ensam i mitt eget hus för detta, vet inte hur han jobbar så får hoppas jag tajmar rätt..det skär i mig, smärtar varenda por och cell det kunde tillåtas bli såhär...

Han lämnar inte in om någon skilsmässa däremot. Det är en "teknalitet" som endast hindrar honom från att gifta om sig.
Däremot begär han av mina tillgångar och mitt hus eftersom han har "rätt" till det. Han har skrivit sig där utan min vetskap, i mars tror jag.

Han "bor" där sen han fick nytt jobb. Han har kört min bil och kvaddat den. Blankslitna däck, skulle byta, men var borta och har ingen aning om hur han hann köra 400 mil på några veckor. Försäkringen betalade inte ut fullt pga detta. Kostade mig massor...men inte ens en glödlampa orkar han byta i mitt hem eller ursäktar sig. Gläder sig åt eventuell utbetalning för ev nackskada efter olyckan m bilen. Glad det gick bra men inte ett ord om betala tillbaka något till mig. Han klagar på att det är kallt i huset och han hinner inte elda. Kör på eller-element. Jag betalar...igen...

Om jag lämnar in skilsmässa så blir han "övergiven" och ska ha det jag byggt upp från minus sen jag var ensamstående mamma till 4.
Ja, ni hör!
Sitter i skiten hur jag än gör...

Är nära sammanbrott. Eller mitt i det...

Till advokat nästa vecka när jag ligger på bäddsoffan och försöker få saker hänga samman.
Bokade en massage och ansiktsbehandling nu...så nog har jag en strimma energi kvar.

Jobbet funkar men ligger efter...måste komma ikapp...måste...

Kram på er

Vet faktiskt inte vad som krävs för att jag ska sluta helt och för gott. Har ju provat och klarar det inte i längden uppenbarligen. Har haft lite olika motivationer men ingen har varit tillräckligt stark för att klå begäret och suget en längre tid. Känns som man slåss mot sig själv i huvudet.
Har inte klarat hålla mig senaste två kvällarna heller. 2 starköl bägge kvällarna och svept av likören på hyllan så fort mannen gått på toaletten. Inga jättemängder men dock varje kväll. Varje jävla kväll. Sitter i bilen hem från jobb och bestämmer mig för att inte dricka men så fort jag tar första steget över tröskeln så är det kört.
Vet inte var jag ska hitta kraft och motivation... Förr kunde jag iallafall hitta motivation även om det var för en kort period. Nu finns inget. Känner mig rätt tom och kraftlös. Hopplös!!

Hej Bältdjuret och Muränan och tack för att ni skrev. Tack Ebba också för dina råd!

Jag känner mig så ledsen och ensam.

Ska se om jag kan få till en dag 1 idag.

Med lite hejarop från er kanske det går.

Ja, det är inte så att jag har vinsug vid den här tiden.

Det kommer senare.

Men jag är redan orolig för det och ledsen över andra saker.

Vi hörs!

Funderar på hur jag klarar av att ta beröm.... och vet inte riktigt, oftast viftar jag nog bort det och springer vidare. Däremot har jag svårt för tacksamhet och glädje. Om jag har bidragit till en bra lösning som någon uppskattar t. ex., då blir det svårt att vara still och ofta bölar jag också.

Det är mycket som vill ut nu och jag säger, skriver, tänker och reagerar liksom MER än jag brukar. Inte ett litet försynt akvarium med några små gulliga sötvattenfiskar i längre som ingen ser, utan ett stort med exotiska fiskar och många konstiga växter och, säkert, en eller annan otäcka fiskar som gömmer sig där någonstans. Det är otroligt skönt, men också ganska läskigt. Och ovant. Jag blir trött, men hittar samtidigt en massa energi ur det. Det stormar i akvariet.

rakt av..Det är skrämmande att se att våra historier är så lika.Jag vet inte om det går att skicka pm på denna sida,någon som vet?

Hallo igen! Läste just vad du skrev i min tråd. Framsteg!! Vad roligt!! Vad glad jag blir. Hoppas ni att ni kan arbeta tillsammans för ert gemensamma liv. Klart att ni måste klara era egna resor själva, men ni delar samtidigt ett liv.

God morgon min vän,

Hoppas att du mår fint idag och att det går framåt med kommunikationen på hemmafronten!

Ville egentligen inget speciellt - bara skicka världens största kram till dig ♥

Härligt Calle. Känns som om man börjar känna igen dig igen. God jakt då eller vad man nu säger. :-)

Jag förstår dig till fullo. Men ändå blev det tomt efter dig. Visst det kommer in nya hela tiden och jag har nog inte energi att följa alla, men vissa stannar i mitt hjärta.
Tror det hände något speciellt med dig den där dagen du skrev om, och det är ju bara positivt. Du verkar väldigt stark och det ska du veta att jag beundrar. Ibland
undrar jag själv varför jag stannar. Men det känns rätt just nu, framtiden vet jag bara att den ska vara A-fri.
All lycka till dig Tor
Kram Konstnären

Hej!
Känner verkligen igen mig i din beskrivning. Dricker vin varje kväll, fick nog i fredags och kämpade på tills igår kväll då jag helt plötsligt bara gav efter. Nu tänker jag vända det till något positivt. Dag 1, nu kör vi Wilja!!

På 80 timmar rörde jag inte en droppe. Igår kväll drack jag vin och öl utan att jag riktigt vet hur det gick till men jag kämpade inte emot utan lät det bara ske. Som många av er skriver måste man ha en plan för hur man ska avbryta när man håller på att falla, idag ska jag fundera ut min plan, mitt skyddsnät. Nu kör jag igen!!

Jajamen. Tack.
Käns bättre faktiskt!
Orkade inte skriva igår för jag ska iväg och jaga nu innan jobb.
Verkar bli en fin morgon, 14grader redan och klockan är bara 05.00.
Ingen A idag heller. Kraum på er som orkar kommentera min lilla blogg.

Under några dagar har pusselbitarna börjat landa på sina platser. Så idag lyfte jag på locket och berättade att jag tyckte att vi inte har det så bra tillsammans. Det tyckte han också eftersom jag inte ville ha sex med honom utan att han ville prata med. I övrigt ryckte han på axlarna. Jag var ju bra att ha här för barnens skull. I övrigt verkade kvitta. Svara på några frågor eller prata vidare vill han inte heller. För något psykologsnack är han inte intresserad av. Inte heller att prata med mig om andra saker. Det räckte bra med familjelogistiken.
Tungt, men imorgon är det jag som ringer hyresvärdar och kollar lägenheter. Han blev inte särskilt berörd när jag sa att barnen flyttar med mig. Vi får väl se, reaktionen kommer kanske senare om det kommer någon.

Det är kul för jag kan verkligen relatera till din beskrivning av nytt mående för jag upplever det jag också.
Vill att alla ska få känna hur befriande det är.

Stor kram.

Hej Tor! Hej Ebba! Kul att ni tittade in. Läste att du, Tor, lämnar oss nu. Önskar dig stort Lycka till i ditt nya a-fria liv!
Det går bra för mig. Jag mår fint. Jag känner ett lugn, en ÄKTA ro i själen, Ebba :) Mediterar varje dag. Det hjälper mig att varva ner och "samla ihop" mig. Jag njuter verkligen av känslan att det är jag som styr mitt liv nu, inte alkoholen. Jag räknar inte a- fria dagar längre. Jag bara Är. Här och nu.
Ha det bra ! Kram

Kul att "se" dig :)
Hoppas du mår bra?
Kram

Jag kände mig som en korkad idiot som blandade ihop och skrev fel.

TACK <3

P.s
Jag har faktiskt feber och känner mig lite yr, nästan full :( Får skylla på det :)

mammor här inne som inte har en massa obehagliga skam och skuldminnen som skulle behöva blottas.För att vi ska kunna söka tröst i att vi har alla gjort vad vi kunnat men det har inte alltid räckt ändå.Du behöver inte alls be om ursäkt Ebba.

Som jag skrev hos mig, något om att det är mottagaren av budet som ansvarar för reaktionen på budskapet i budet. Viktigt för i alla fall mig att ha i åtanke både vad det gäller att faktiskt våga säga hur jag känner/tänker men även för att ställa mig själv frågan: VARFÖR reagerar jag som jag gör?

Jag tycker att du är en sansad tänkare och det är givande att ta del av dina tankar.

/ E

På riktigt jag trodde att det var min vän K som hade skrivit det där men det var ju. du Ullabulla. Min vän K här har nämligen också en son :) Jag ber om ursäkt jag tänkte fel jag läste bara texten och tänkte inte. Hur som helst det var vackert och rörande trots att det var "fel" person.

nu läste jag ditt senaste här Konstnären och det rann lite fler tårar - underbara människa. Jag beundrar dig väldigt mycket. Har jag sagt det?

Miljoner tack för att du rakt och ärligt delar med dig av din sanning. Din sanning är mångas sanning - om än i olika versioner. Helt fantastiskt att du inte låter din röst tystna och gå under som det blir för många i din situation som inte klarar att ta sig ur det och bygga upp sig.
Jag fick tårar i mina ögon. Din kärlek till dina barn känns till 100% i texten du skriver och det är just skrämmande att man trots all enorm kärlek blir så "sjuk" att man inte kan fatta rätt beslut där och då och i stundens hetta.

Tack igen Yogi, dina barn har en fantastisk mamma. Hur jag kan veta det? Jag har läst det du har skrivit här :) och det hoppas jag att många andra också gör och har gjort. Dina ord är livsviktiga.

Styrka, kraft, mod och stor respekt från mig. Håll huvudet högt och sträck på dig, var stolt. Du har insikt.

KRAM Ebba

Santorini skrev ett inlägg om måttlighet eller totalnykterhet och eftersom jag är en av dem som nyligen rört i den soppan, så tänkte jag skriva litet mera om hur jag själv tänker (ja jag har också läst Nialis tråd).

En sak är klar. Det finns väldigt många mänskor för vilka totalnykterhet är det enda bra alternativet. Det ser vi exempel på hela tiden och det finns knappast någon som försöker säga något annat. Som jag ser det är det den här gruppen som av bl.a AA kallas för alkoholister. För att vara tydlig kallar jag dem här för a-alkoholister.

Men hur är det med alla dem som har ett problemdrickande eller till och med missbruk men inte (ännu) är a-alkoholister? Helt klart måste det finnas en stor grupp sådana också. I själva verket säger det sig självt att att den här gruppen inte kan vara mycket mindre än a-alkoholisterna, eftersom varje a-alkoholist måste gå genom det här skedet först.

En annan sak är också klar och det är att det är fullt möjligt för många att bryta ett problemdrickande (missbruk) och övergå till måttlighet. Det är bara att se på de horder av unga som t.ex. under studietiden dricker långt över alla varningsgränser, för att sedan normalisera sitt drickande när de får stadigvarande jobb och/eller familj.

Så då bryts frågan ned i två olika huvudpunkter. Hur skall man kunna veta vilkendera gruppen en problemdrickare tillhör och vad är bästa sättet att nå dem som inte är a-alkoholister, men som ändå kanske behöver stöd med att ta kontroll över sitt drickande.

På den första är jag rädd att det ofta inte finns något entydigt svar. Det är alltför många faktorer som spelar in och avgör om en person kan klara av måttlighet eller inte. En del av de faktorerna ligger dessutom i framtiden och är därför omöjliga att förutspå.

På den andra frågan upplever jag att det är rätt entydigt att de som har måttliga och ännu reversibla problem med sitt drickande kunde ha väldig nytta av en aktiv intervention, som inte har totalnykterhet som enda mål. Det här för att totalnykterhet känns som ett för högt pris för den som ännu känner sig bara måttligt obekväm i sitt drickande, men många av de här personerna kunde kanske nås med mjukare metoder.

Hur berör det här mig själv? Jag vet inte. Jag vet inte om jag är a-alkoholist eller inte, men för tillfället har jag lovat mig själv att hålla mig nykter det här året ut. Det löftet tänker jag inte backa ur. Jag, min kropp och min knopp behöver ett tydligt avbrott, det känner jag. Sen får jag se vartåt jag går vidare och vad det leder till. Dagligt drickande är ändå inget som jag någonsin medvetet kommer att gå tillbaka till.

Här finns en rätt välformulerad artikel om samma saker, för den som inte stöter sig mot engelska: http://www.thefix.com/content/moderation-vs-abstinence-its-war?page=all (speciellt gillar jag knorren på slutet ;)

Callevännen, skönt att läsa att du verkar vara på banan igen! Du kommer igen - bara du får lugn och ro och ordning på torpet. Jag är likadan. Skakar det med familjen, så skakar allt! Du kommer igen nu och det kommer gå B R A för dig!

Kram