Senaste kommentarerna i forumet

En vit månad låter jättebra. Om jag tänker bakåt och försöker komma på vad jag kunde ha gjort annorlunda, så kommer regelbundna vita månader (minst 1/år) väldigt högt upp på listan. Men jag var aldrig klok nog att börja med det, vilket jag nu ångrar.

Om det sedan blir så jobbigt för dig, som Ebba gissar, så kan det vara själ att lägga en månad till direkt efter. Men, som du själv säger, det behöver du inte bestämma om nu.

Lycka till!

Ps, Silver = en viss uppmängd poängsumma baserad på olika mätpunkter på hornen gångade med vissa konstanter. (samt lite mer faktorer...) 160 poäng =brons
170 = silver 180= guld
Enl. Svenska jägareförbundets sätt att bedömma horn.
Fan vad jag lär dig Ebba ;-).

Ebba, ett av det finaste inläggen på länge.
M, min och mångas eviga stöttepelare.
Visst är det sjukt, jag har fan på riktigt ALLT man kan önska sig. Jag tror dock att jag har mycket av det för att jag tänker "det kan alltid bli bättre, om jag bara hade det... osv" sen ger jag mig f.n på att få det så som jag vill. När man väl fått det så upplever man ju ett lyckorus som sen går över till en längtan om något annat osv.. Misserabelt absolut.. Min INNERSTA högsta önskan är att prova bo i skogen HELT utanför vårt sjuka samhälle, jag är inte gjord för det! En människa behöver för att leva:
- mat, värme och ev. lite kärlek. Hur jävla mycket ska vi behöva klydda till det för att få detta? Nä vi har blivit som fåglarna i amazonas dvs. Vi har redan allt och har börjat utveckla ett bettende med behov av vackra fjäderdräkter och vacker dans för att imponera på andra och må bra för att kunna fortplanta oss. Tyvärr har jag inte tillräcklig kunskap för att kunna förverkliga min dröm samt en familj som rynkar på näsan åt den. Ska dock tillägga att jag är uppväxt under 3år med mina föräldrar när vi var iprincip självförsörjande, en jävls massa jobb, men det gick. Hursomhelst, jag är inte särskilt rädd för att förlora det jag har därav vågar jag väl satsa hårt OCH dricka A. Dettq har blivit mer uppenbart för mig utan A, har tom kommit överens med min fru att få tillbringa 1år i skogen när ungarna flyttat hemifrån, jag kan ju inte ligga på dödsbädden och fundera på om jag hade klarat det....
Oj.. Detta blev ett långt egocentriskt inlägg som blottade en i mångas ögon knasig önskan. Men jag brinner lixom för det.
Ingen A idag heller även om ett visst sug infann sig i ensamheten.

Stingo skrev till mig idag att jag har gått igenom mycket. Då tänkte jag "äh det finns de som har det värre". Nåt slags försvarstänk... Han har ju rätt :)

Ja. Det är lättare att se hur andra gör illa sig själva än att se på sig själv så men forumet är verkligen bra om man klarar att hantera det, inte tå åt sig, missuppfatta, tolka fel osv osv. Insikt.

Jag tänkte först skriva "Hej Steglitsan" men jag förstod inte ditt nick. Jag läste det typ tre gånger och fick det tillslut till "Steglistan" och tänkte "nej men Gud vad sött hon har döpt sig till steglistan med tanke på AA'S de tolv stegen." Fast det kändes lite märkligt så jag googlade Steglitsan och såg att det var en bok :) Kanske betyder något också? Jag är inte så smart inom områden som inte har intresserat mig ännu. Trodde att Berlin var ett land :(

Har tänkt samma sak Ebba. Men det är lättare att se det utifrån...

Det är precis som du säger Ullabulla, det är läskigt när man inser att jag är inte den enda. Det är också sorgligt att fler har det så. Idag har jag provat ragga nytt boende, inget napp än. Pratade även öppenmottagningen idag. Jag tycker verkligen de är toppen, jag får ringa när jag behöver. Om två veckor startar anhöriggruppen. Annars känns det tungt i hela kroppen idag.

Jag förstår hur det känns och det kommer säkerligen inte bli en enkel dag. Har du något annat val? Skulle du på något annat sätt själv få ditt liv tillbaka? Att bli bortvald för en flaska sårar enormt och man känner sig värdelös. Det kommer gå bra imorgon men håll dig till din strategi.

När jag läser om din tillvaro känns den så idyllisk. Härlig fru, barn som är som barn är. Hus, viktigt jobb, massor med vänner, kung på att laga och äta god mat och tillgång till natur där du kan skaffa egen föda, uppleva vacker natur och ägna dig åt ett intresse som det nog också är. Och ändå... förstör A dig till en viss del i perioder och allt sätts på spel. Det är förjävligt. Samma med mig och oss allihop. Så sorgligt.

Vad innebär det?

/Intresserad på riktigt.

God jakt säger man aldrig! ;-) skitjakt.., men det gick ju bra ändå...
Det blev en fin morgon, såg mycket dovhjort och sköt en gigantisk. Antingen största eller näst största ever för min del. Vägde 134kg levande och horn gissningsvis silver. Huset börjar dock bli smockfullt med horn och min fru som tidigare var den entusiastiska över detta tycker nu det börjar bli osmakligt :-) så det får bli garaget för denna.
Förövrigt en stirrig dag på jobbet och nu själv med ungarna hela kvällen.
Ha det gottis.!

ändå blir det som det blir. Du vet säkert redan vad som sägs: Alkohol är listig, lömsk och stark...

Egentligen har du redan gett dig själv en gåva genom att reflektera kring det och idag börja skriva här.

Men sen är det ju det här med att gå från ord (tanke) till handling. Du kommer behöva plocka fram enorm styrka och envishet för att klara att stå emot i en månad TROR jag.
Blod, svett och tårar.
Klarar du det kommer du fysiskt till slut må så himla BRA, känna hur din kropp ler och njuter över att äntligen slippa jobba med och bort alkoholen.
Psykiskt kommer det med min erfarenhet vara " berg och dalbana".

Kämpa! Det är värt det.

av saker efter 4,5 månad.Det har dragit ut på tiden och jag har inte stressat på heller.Hoppet har funnits kvar att han ska vakna till ur sin dimma.Men ack nej.Han står fast vid sitt beslut.Det svåra i det här är ju att acceptera faktum.Jag vet ju egentligen inte om det är han som vill ur relationen,eller alkoholisten.Han orkar helt enkelt inte med det liv jag lever och de krav som ställs på honom.Han vill hellre klippa alla kontakter och sitta nere i sin stuga och dricka bäst han vill.Jag är nu inne på dag 8 utan kontakt-personligt rekord.Det är inget jag vill fira eller slå mig på bröstet för.Jag önskar så att situationen var annorlunda.Att vi tillsammans kunde stärka varann att bli friska,jag ur mitt medberoende och han ur sin alkoholism.Men han vill vandra ensam.....snyft.Jag spänner mig en del för i morgon.Det blir som en sorts begravning av mitt sista hopp.

Jag vill bara inte inse att du (och jag) har rätt. Jag VET ju egentligen vad jag borde göra, jag VET ju vad jag skulle må bra av, jag VET ju vad en del av min ångest/depression beror på.

Men ok, jag ger mig själv ett löfte om en månad utan alkohol, som en gåva, det är så jag måste försöka se på det. Som en present och investering i mig själv. Att för en gångs skull sätta mitt behov om välmående först. Inte att göra någon annan glad genom att göra dem sällskap med ett glas i rädsla för att de ska tycka att jag är tråkig och onödig att umgås med om jag bara ska dricka cola. En månad. Sen får jag fatta ett nytt beslut när den månaden är över. Idag kan jag inte lova mig själv mer än så.

/Bläddrar genast i den mentala kalendern för att reka allt som händer inom närstående tid.

Fint skrivet, alkohol är så nedbrytande alltså. Hemskt och samtidigt så vanligt och överallt hela tiden. Tänk så här: jag vill och måste vara rädd om mig.

Det var i alla fall så jag lurade mig själv...
Kram Ebba

Heja Wilja (och Bältdjuret, i fel tråd). Ni klarar det om ni vill.

Kom ihåg den gyllene regeln. Inte vara för hungrig, för törstig eller för trött (för mig gäller också för mätt). Så ät och drick lagom mängder tillräckligt ofta och gå och lägg er i tid. Laga te eller kakao på kvällen (nu när det börjar bli kallt) och ersätt vinet med det. Mitt speciella trick mot sug var att knapra på små bitar av chili, men det passar nog inte alla.

Hej Wilja! Ja det där suget som kommer smygande på eftermiddagen känner vi alla igen. Det som funkade för mig var att jag blev förbannad på den där alkoholdjävulen som tjatade på mig. Jag badhonom fara och flyga, vill inte ha med honom att göra. "Jag har bestämt mig för att inte dricka, så håll käften!"
Gör något. Gå ut och gå. Sätt på musik på högsta volym och dansa dig trött. Vad som helst. Fysisk aktivitet är bra mot rastlösheten. Det går över.
Och självklart ska man inte ha alkohol hemma. Då blir det svårt.
Kämpa på Wilja! Du klarar det.
Styrkekramar

Pröva heller inte tankar som att det blir nog bättre med frun om jag tar ett glas vin igen... Inget kan bli bättre av det!!!!

Upplever samma sak. Allt blir starkare. Lukter, synintryck, känslor, upplevelser - ja, allt. Man är närvarande och upplever allt så mycket starkare. Lite häftigt och samtidigt lite skrämmande. Senaste veckan har jag själv provat ilska i mer eller mindre okontrollerade former. Klart man blir trött av att uppleva så mycket nytt! Det är som att vara på upptäcktsresa! Indiana Jones typ hela tiden mitt i vardagen!

Gillar din akvarieliknelse BTW.

Tråkigt att det vacklar på hemmafronten. Men det är väl inte så konstigt egentligen. Du håller på och utvecklas och jobbar med att hitta dig själv. Kvar finns en partner som inte riktigt är med på tåget. Det handlar väl till stor del om att hitta nya roller inom förhållandet. Jag saknade min och min mans "gemenskap" som vi hade när vi öppnade en flaska vin, myste i soffan och bara pratade en massa. Jag saknar det fortfarande. Det var som ett stort tomrum mellan oss. Hur ska vi nu umgås?? Men så tänkte jag, måste jag dricka vin för att vara gift med min man...? Nä, verkligen inte. Nu, snart fyra månader senare, så har vi det nog både bättre och sämre. Bättre genom att det handlar om en helt annan närvaro. Nu är vi tillsammans utan dimmridåer. Sämre för att vi är tillsammans utan dimmridåer... En och annan skavank visar sig i det skarpa dagsljuset. Men jag älskar honom och vill jobba på det vi har tillsammans.

Det är kanske lite tidigt för att fatta några avgörande eller omvälvande beslut? Det har inte gått så lång tid än. Men jag förstår hur du känner och menar. Och, det är nog svårt när ens partner fortfarande dricker sig berusad. Jag tål inte min man när han är full. Blir halvt galen på honom och tycker att han är skitjobbig. Men han har ju dragit ner så otroligt mycket också, så jag ska faktiskt inte klaga. Inte alls.

Ge både dig själv, din fru och ert förhållande lite tid. Försök att vara öppen mot henne, prata om det som skaver och bär inte saker inom dig. Där gör de ingen nytta vet du.

Bamsekram till dig

När suget kommer så sätter jag upp en tid som jag ska klara. Det kan handla om tex en kvart eller 20 minuter. Jag ska klara av att inte dricka under den kommande kvarten. En kvart klarar man väl. När kvarten har gått - så gör jag samma sak igen. Och igen. Plötsligt har det kanske gått en timma och suget börjar ge med sig. Det handlar om att aldrig, aldrig låta sig spontandricka. När suget kommer, så är planen att du måste vänta 20 minuter (eller en kvart). Sedan tar du dig en ny funderare. Under den här tiden ser du till att hitta på något, sysselsätta dig.

Det handlar till stor del om att bryta ner "den nyktra evigheten" till hanterbara tidsrymder. En minut, timma, dag i taget. Funkar i vart fall för min del.

Sedan handlar det om att bryta ett mönster, en dålig vana. Gör något HELT annat än vad du brukar. Utsätt dig därför inte (nu i början) för att slentrianmässigt stå där vid diskbänken (eller var du nu är) med ett glas i handen. Ut. Träffa folk. Eller isolerad dig genom en skogsprommenad. Gå och simma. Gå på bio. Gör något - vad f-n som helst för att distrahera dig själv.

Stå på dig den här gången och var stark. Du klarar det Wilja.

Bamsekram

Så ont det gör att läsa ditt inlägg!!! Vet itne ens vad jag ska råda dig till...

Kontakta kvinnojouren - de måste ju kunna råda? Ring polisen?
Så här ska du inte behöva ha det!!!! Du knäcks ju...

Kramar!!!

Usch för eftermiddagssuget.

...gården? Nu på lördag väl?

Kan man komma oanmäld efter lunch?
Om flyget är i tid kan jag vara med en liten stund...vore en befrielse....