Senaste kommentarerna i forumet

Hundslagsmål, hundbiten veterinär och vårdcentralen, hade de varit för några månader sedan hade jag nu druckit whisky och dränkt hela dagen och troligen några till.
Men detta funkar också att bara var här och nu, se det som en jäkla skitdag och acceptera det.
Men konstigt att just i det att jag kommer hem efter allt, är min hjärna helt kidnappad en stund och känslan av att min enda räddning finns i en flaska.
Det släppte och jag är lite klokare och ser hur bilden av glaset glider bort.
Så i dag skall hunden och jag ligga här och ha ont
Önskar er en bättre dag

Tack för stöd Rosen och tips aeromagnus.
Helgen innehöll a fredag, lördag och söndag så på dag ett igen på ny vecka med nya möjligheter till fler sunda dagar. Hjärnan försöker uppenbart finta en med tankar som "det räcker kanske med lite regler för hur ofta du får" med mera. Jag blir nästan aldrig "för full", det som skrämmer mig är känslan av att behöva 2-3 glas för att bara känna sig normal. Även om jag tror det är fel funderar jag nu på att gradvis ersätta a med träning för att på sikt ha som mål med måttlig frekvens och konsumtion. Samtidigt tror jag det skulle vara bra mentalt att klara en vit månad som start men kanske har jag större chans långsiktigt att göra denna resa mer gradvis. Undrar var det slutar, kan ju även vara så att det blir noll a som gäller. Tänker att jag ska tänka lite positivt på det var inte stora mängder på lördagen och söndagen samtidigt som jag inser att jag lurar mig själv lite. Så länge varje enskild vecka är bättre än den föregående liksom.

Jag samlar vita dagar men haft ah-dagar däremellan. Ska ändå, trots mina avsteg fortsätta försöka nå det långa uppehållet... Så nu dag 2 med en dåres envishet ska jag bortse från helgen och damma av dammet från axlarna och kliva på stigen igen. Mot framtiden!

Ja jag har inte lyckats med mina föresatser om att inte dricka på 21 dgr, dag 6 torsdag drack jag två glas champagne och en whiskey. Lördag så drack jag 3 glas vin. Det ord som dyker upp i huvudet är en djävulsdans, så upplever jag situationen när jag försöker minska och dessutom börja med ett längre uppehåll. Jag har lyckats minska min konsumtion under ca 6 veckor och jag har många vita dagar. Men jag lyckas inte med ett längre uppehåll och jag kan inte själv förklara riktigt vad som saknas i min motivation/vilja/ork att genomdriva uppehållet. Jag är idag besviken på mig själv. I helgen var jag inte det, då hade jag någon tillfällig mental blockering och föresatserna var bara borta. Nån ljuspunkt finns, drickandet blev inte mer än acceptabel nivå (bortsett från att det inte borde varit något då) och gårdagen vit och veckan framåt vit och det känns inte svårt. Kanske är det totala uppehållet inte för mig nu iaf utan jag koncentrerar mig på minskning som ändå hittills fungerat.

Du har naturligtvis rätt. Nej, jag har inget återfall i sinnet nu. Det är bara det att jag har baxat den där stenen du vet så många gånger att tvivlet om att någonsin lyckas finns där. Både hos mig själv och mina nära. Två, tre gånger om året de senaste åren har jag tappat motivationen ( vet ej varför) och det känns lite hopplöst just nu. Dessförinnan drack jag ingenting under tre år. Som många andra också skriver så är det sommaren som är värst. Även julen är en högtid som jag är dålig på att klara av utan alkohol. Känslig tid för många tror jag. Jag har ärvt beteendet från min mor, men jag är ju den enda som skulle kunna ändra det. Om någon gång den förbannade stenen kunde ligga kvar.
Ja, det blir till att börja jobba på pluskontot igen?. Ledsen blir man.

För styrkekram krumeluren! Den behövs!

Jag skriver lite kort, jag har mycket nu första skolveckan för alla barn och så jobbet.... Abstinens är verkligen komplex, inte bara suget utan tröttheten, humörsvängningarna och den förbenade ångesten. Jag drack en halv flaska vin Tors o lör tillsammans m min man, trots mina föresatser att inte dricka. Så ingen dagräkning för min del men fortfarande en målmedvetenhet att minska.

Kära Berran,

Helt sant - varje ord. Tack för att du påminner oss.

Kram på dig <3

För inspirerande läsning. Hjälper! Duktig du är!

Ja absolut, bevisa att de har fel. När jag läser din fråga blir jag lite misstänksam dock, du planerar väl inte ett återfall med motiveringen att ingen tror på dig ändå?
Det är så lätt att känna sig misslyckad där i början och att slå på sig själv. Räkna dina segrar och ta ångesten lite i taget när det går bra. Det blir bättre. Håll ut nu, det kommer en ljusning.

ständigt öva på sitt instrument, en idrottsman måste träna kontinuerligt och en hantverkare måste ha ständig kontakt med sitt yrke. För att inte tappa färdighet och kunnande.
Då kan vi göra på ett liknande sätt för att bevara nykterheten. Ett dagligt jobb med oss själva och vår nykterhet, så att den inte blir självklar och slentrianmässig.
Din timme på morgonen heueh är ett mycket bra exempel på hur man dagligen uppdaterar sin nykterhet, och håller liv i den.

Tack för dina dagliga tänkvärda texter heueh, och hoppas att du får en bra dag

Det slår mig att jag går i samma fälla; det ska gå fort, fixas på några månader och sedan har jag inga alkoholproblem längre! Såklart kommer detta att ta tid. Hur ska jag kunna sudda bort 30 års utvecklade vinvanor på några månader. Du har rätt så sätt. Jag får nog omvärdera mina tankar om ett normalt måttlighetsdrickande - trappan ner till min vinkällare är brant och jag kommer med all säkerhet att snubbla och falla längst ner igen. Undrar stilla om det är värt det... Eller ska jag stänga grinden för gott? Just idag känner jag att det är otänkbart att dricka vin igen. Vi får se om känslan stannar.
Kram och tack för inspiration

Min första dag 9 sedan jag började skriva här och min första helnyktra helg på många år! Mina tankar vill fara iväg och börja planera en massa MEN jag tänker på vad Levande skrev i sin tråd om att allt ska gå så fort. Jag besinnar mig och tillåter mig njuta av "En dag i taget", ett uttryck som har många bottnar och betydelser. Jag tillåter mig att bara njuta av att en ny dag är här, jag mår bra och har semester.

framförhållning till när fallgroparna dyker upp. Bra att undvika onödig stress.

Ha en bra 9:e dag!

Det var en förkylning som låg o lurade, därav tröttheten . Skönt på nåt sätt, så det inte är nåt annat...dag 18 nykter, fortsätter med vila, nykterhet och snor.

att kunna slappna av. Jag gick och funderade på min framtid idag, på vad jag kan förvänta mig och vad jag själv vill. En stor del av den kommer alltid att vara mitt arbete med mig själv och min nykterhet. Jag tog ju själv ett återfall efter sju års nykterhet, Pi hade 16 år. Jag var på ett AA-möte en gång där man sörjde en bortgången medlem. Han hade tagit ett återfall och supit ihjäl sig efter 25 år som nykter. Exemplen är många men entydiga; jag kommer aldrig att gå fri, aldrig att kunna sänka garden.

Det behöver inte vara något negativt, tvärtom. Jag ägnar en timme varje morgon åt mig själv; jag funderar över hur jag fungerar, hur jag lever, vad jag mår bra av. Jag har en stund av sinnesro, jag stressar inte över hur dagen kan tänkas bli eller vad som kan gå fel. Jag bara är. Det ger mig en väldigt bra start på dagen och på något sätt är det mycket lättare att tackla motgångar och stress då. Om jag lägger de här funderingarna åt sidan så kommer livet bara att rulla på, dag läggs till dag, utan eftertanke, utan reflektion. Hur mycket bättre är inte livet när man är medveten om hur man lever det?

Solnedgången igår var spektakulär. Solen och himlen gick samman och bjöd på ett sprakande fyrverkeri av ljus och färger, ett sådant där som kräver timmar med Photoshop innan det hamnar i en turistbroschyr. Jag bor högt så jag har fri utsikt mot horisonten och kände mig privilegierad, som om jag satt på en bergstopp i ett fjärran land. Den kvällen kan jag leva på ett tag framöver.

Ha en underbar dag!

Dag 9 måndag,
tänker på att helgen som gick var viktig att klara av. Blir lättare framöver. Var ute nästan hela dagen igår också. Bättre och göra något än motsatsen, tänker jag. Jobbvecka i siktet. Det finns några a-triggers och det är en jobbresa och och helgen som kommer såklart. Men jag har ju bestämt mig så känner mig lugn. Fokus på kost och träning. Skriva att göra listor och planera veckan. Träffa kärleken. Sen behålla lugnet oavsett vad. Ingen onödig stress.

Har en fru sedan många som naturligtvis är förstidspensionerad, har naturligtvis krämpor. Man kan ju fundera på hur sjuk hon är? för sjuk för att jobba?
Det är förödande att inte ha en social gemenskap! Hon borde kunna jobba men det är bekvämt att inte behöva jobba.
...... hon dricker en del, en hel del.
Hon hävdar att hon har problem med mat (bulemi eller anorexi) vilket leder till att hon inte äter, hon dricker öl ist, folköl och blir full på det, och hon behöver inte mycket.
Det går inte att få henne att sluta att sluta dricka.
Beroende på vad som finns hemma dricker hon vin och sprit också, alkohol som jag inte köpt (jag köper ALDRIG alkohol).
Även om jag hittar flera öppnade ölburkar är det "gammalt", hon vill inte kännas vid dessa.
Idag söndag hittade jag en nästan tom vinbox, som hon inte vill kännas vid, en halv enliters whiskey som hon inte heller vill kännas vid, och duktigt packad naturligtvis! Det är klart att hon är full.
Tyvärr har detta pågått minst 10 år.
Hennes vuxna barn vill knapp ha med henne att göra, dessutom går detta ut över vårt gemensamma vuxna barn som jag inte kan ha någon vettig relation med pga hennes alkoholism.
Man (jag) vill inte träffa andra människor för att man skäms, det går inte att bjuda hem någon då man inte vet i vilket skick hon är?
Katastrof ....

Tack ?För kloka ord! Hoppas det löser sig för dig Carro. Jag har barn i din ålder och vet hur illa det gör dem när pappa dricker ?Säger till dig som till mina barn: Det är aldrig ditt fel eller ditt ansvar
Jag försöker ett steg i taget att ta hand om mig själv, att släppa taget
Besviken! Ja, tänk att man inte längre är ensam om allt det vidriga och smärtsamma. Att det finns någon som verkligen vet vad man talar om. Någon som upplevt den maktlöshet man ställs inför. Jag hoppas att både du och jag kan finna frid, med eller utan alkoholisten vid vår sida. Det förtjänar vi ?Stora varma kramar tillbaka till er båda två ?

För när du tror på dig själv så gör andra det också!
Tänk på det!
Stor kram! ❤️

Bra gjort! Fortsätt nu i samma spår.
Kram!

Igår insåg jag vikten av ärlighetet. Att jag har problem och aldrig vill dricka en droppe till i mitt liv. Jag har en underbar man som jag delat 15 år med, hundar, hus och fast jobb. jag bröt ihop och erkände allt för min man. Och då menar jag allt. Alla gömda burkar osv. Smygdrickande osv. Efter det så valde jag att hålla ut allt sprit i huset. Och slänga alla burkar. Min min man blev så arg. Han tyckte att han kunde få dricka för han har inte problem. Jag tog inga risker och alla alkohol förutom ölen är ute ut huset. Min man har ju rätt att dricka om han vill. Men den värsta ångesten har släppt och jag har inte druckit en droppe...

Berra, den här gången överträffade du dig själv!

Igår insåg jag vikten av ärlighetet. Att jag har problem och aldrig vill dricka en droppe till i mitt liv. Jag har en underbar man som jag delat 15 år med, hundar, hus och fast jobb. jag bröt ihop och erkände allt för min man. Och då menar jag allt. Alla gömda burkar osv. Smygdrickande osv. Efter det så valde jag att hålla ut allt sprit i huset. Och slänga alla burkar. Min min man blev så arg. Han tyckte att han kunde få dricka för han har inte problem. Jag tog inga risker och alla alkohol förutom ölen är ute ut huset. Min man har ju rätt att dricka om han vill. Men den värsta ångesten har släppt och jag har inte druckit en droppe...

Ska du ha!