Senaste kommentarerna i forumet

Återigen berättar vi varandras historia. Så grymt jobbigt att vara i vår sits! Ska han klara nykterheten helt själv och utan medicin?
Träffar han sina barn så de kan stötta?
Ta hand om dig fast jag vet att det är svårt när tankarna aldrig verkar ta slut.

Har läst om din resa, vad grym du är!! Tack för ditt inlägg och jag vet att du har rätt. Vid återfallet tog det automatiskt slut och vi har inte pratat sedan dess och gjort "riktigt" avslut och det är jobbigt.
En fråga då till dig som nykter: varför försöker han framstå som världens lyckligast nu när gnäll/ tjat kärring är borta? Men ändå skickas meddelanden att han längtar efter mig. Mer normalt är väl ändå att va lite ledsen vid en separation. Eller är det en befrielse för att få supa ifred. Supigt i 35 år och vart på flera behandlingar, varför förstår man inte sitt problem?

Firade jul ute på landet, långt från civilisation. Och struntade i att gå till bolaget innan.
När de andra snapsade till sillen så umgicks jag med alla barn istället. Jag gick på min idé om att hålla mig körklar och drack bara en halv öl till middagen.
Det kändes bra att det var jag som kunde köra hem dagen efter, vanligtvis har nästan alltid min sambo fått köra hem.
Nu ser jag fram emot nyår, då är vi bjudna på fest med flera barnfamiljer, så det blir nog lugnt.
...men tanken finns med mig. Det är ju när man har skött sitt drickande bra ett tag som inbillningen om kontroll kommer. Tankar som, äh! En öl till grejar jag. Självförtroendet ökar och man tror att man klarar av de andras tempo.
Men inte i år! Jag tänker bunkra upp med a-fritt till nyår.

att ingen vet.

Jag sitter och darrar, händerna vill inte riktigt vara med.
Ångest i bröstet och tankar på alkohol 80% av dagen.
Är jag verkligen alkoholist?
En låg röst långt bak i huvudet säger, ja. Ja jag är nog det.
Jag har nog egentligen alltid varit i risken för det.
Minns första fyllan, fick en champange flaska utav mamma. Jag och bästa kompisen.
Ut i vinternatten skrattandes, fulla och sprudlandes.. Odödliga.
Vi la oss i den glittrande snön och tittade på hur stjärnorna snurrade runt runt runt högt där uppe i himmelen.
Jag ville alltid må såhär. Alltid alltid vara högt uppe bland de glittrande snurrandes stjärnorna.

Jag minns några år senare, vinter igen. As packad och påväg att frysa ihjäl. Polisen hittade mig som tur var. Minns deras kommentar i bilen "du har druckit ganska mycket va?" ...

Aldrig har jag accepterat att jag kan ha problem med just alkoholen. Alltid skyllt på något annat, det är inte alkoholen! det är bla bla bla...
Nu är jag tillbaka i det där jävla drickandet igen, hur? varför? Jag vet ju hur det slutat tidigare. Jag vet ju att detta inte är min väg. Jag vet att detta drar ner mig och jag vet att detta är orsaken till att jag mår skit. Jag vet ju detta. Varför ska det vara så jävla svårt att vara nykter då?

Dag 2 nykter.

Mvh
Studenten.

Han har fortsatt att vara nykter sedan han kom hem men nu vill han inte träffa mig eftersom han vill vara i balans...

Jag förstår att han går igenom helvetselden just nu. Att hålla sig nykter är tufft. Hoppas det håller i sig.

Min hjärnan säger att jag ska backa och ge honom den tid han behöver. Hjärtat vill bara att han kommer hit och håller om mig.
Det enda jag kan göra är att sitta still och vänta. Hur länge ska man vänta? Jag fortsätter mitt liv.

Men, jag vill inte leva ensam. Jag vill leva i en relation. Jag kan inte dejta för jag känner mig bunden till honom. Skulle kännas som otrohet. Men jag vet också att träffa andra människor och män skulle ge mig styrkan att släppa tankarna om en framtid med honom.

Åh vad jag tycker det är jobbigt!

Så mycket härliga läs tips ni delat <3

gråter lite
känner allas värme i era texter, ångesten rädslan ilskan
känner så igen mej. baginboxladys och ni män.
det är så mycket jag inte gör
som jag vill nånstans men kan inte
ingen lust
vill bara vara ifred
inte umgås med någon
bara sitta
ensam
med vinet
vilket är dumt
vilket är det liv jag haft nu

dumma tankar
VET ju
VET mycjket väl. jobbar med människor med problem så jag skäms
JAG är ju inte sån!
jo
jag isolerar mej gärna ändå.
jag är innåtvänd ändå som person'jag är inte social privat

men jag önskar mer
mår bättre ha roligare, leva nu
så när ens inre inte bara vill vara där jag är
så flyr man
driftar bort
i tvserier, böcker. datorn, vin. sömn
inte ens hunden är lycklig

Hej jag är en slukare av klipp o film på youtube och i detta sammanhang vill jag verkligen rekommender er att söka fram intressanta dokumnetärer o klipp där, speciellt Intervention som finns massor av avsnitt om folk med olika drog o A problem som familjer gör en intervention på- det är verkligen rätt in i verkligeheten , Rekommenderas!!

Känslan. Antabus brukar leda till fler nyktra dagar & varje nykter dag är en liten seger i sig! Håller tummarna för dig Kvaddad♡

Jag är så fruktansvärt rädd. Tänk ifall jag inte fixar detta.....

Å god fortsättning till dej också harrim!
Blev så glad att bli sedd och inte fördömd.
Ingen behöver fördöma mej idag , det klarar jag galant själv.
Själväcklet är monumentalt.
Jag har som du gissade värsta baksmällan på mkt länge och jag tänker använda mej av den i avskräckande syfte istället för att bara förtränga.
Har insett att jag nog måste ta hjälp. Kanske antabus fast jag avskyr piller.

Jag håller i , håller ut.

Välkommen! Häll ut och håll ut så kan du vända det här. Det är fullt möjligt, men du behöver bestämma dig tror jag.

Hej starka! skrev in mej idag och känner igen så mycket alla skriver. Jag gråter!!! vet inte om det är lättnad eller sorg eller vad?

Innerst inne vet man ju att det kommer en dag efter men man bryr sig inte. När jag börjar dricka är allt bara trevligt men efter hand så tar en galning kommandot och tycker att morgondagen inte spelar någon roll. Din hjärna, liksom min, är kapad av alkoholen. Det är länge sedan det gick helt över styr för min del och det känns som att jag har fått mycket bättre kontroll över alkoholen men det är inte lätt. Jag försöker resonera med mig själv för varje nytt glas jag vill hälla upp. Behöver jag verkligen detta? Vill jag ha det? Varför? Eller gör jag det bara för att glaset är tomt? Det är inte alltid jag lyckas bryta drickandet i tid men ofta nog. Det är alltid tråkigt att misslyckas men det ger dig ett tillfälle till eftertanke och du är kanske mer bakfull än du brukade vara. Drick inget mer på några dagar åtminstone och känn efter hur du mår. God fortsättning, förresten.

Tack för att du delar mig dig av det du är med om, upplever och känner. Det berikar och ger oss andra väldigt mycket.
Varm kram till dig

Hej finaste du,

tack så mycket för inlägget i min tråd. Jag svarade dig där och det var väl kanske tur det. Du öppnade visst dammluckan... ;-)

Jag funderar på det du skrev om dig och mannen. Att du är så arg på honom (välkommen i klubben). Varför är det upp till dig? Du skrev nog det två gånger, tror jag. Hur platt pannkakan än är, så har den alltid två sidor (Dr Phil...).

P&K

Varför gör jag detta mot mej själv om och om igen?
Varför?

Berätta för din psykolog trots att du inte gjort det tidiga. Hon finns ju där för din skull. Jag berättade för min fast det gått lång tid och det kändes trots allt bra. Att göra vad man kan. Pepp!

Igårkväll fick jag helt plötsligt och väldigt oväntat kraftig ångest.
Hetsdrack i ren panik.Massor.
Idag är en dag i helvetet.

Vilken fin läsning! Låter som du haft en helt underbar jul! Är imponerad av att du drack ett halvt glas champange & sen avstod. ♡ Ta hand om dig!

Jag har funderat på AA-möte så kanske bör pallra mig iväg dit..
Har en ny tid hos min psykolog den 5 januari.
Det går ju liksom upp och ner nu, speciellt under julen. Alla dricker mycket, jag med..
Det jobbiga är att det är min vardag liksom. Alla mina vänner, nästan och min syster dricker mycket. Eller snarare ofta. Vi går inte och tar en fika eller käkar middag ute, vi går och drar några bärs.
Det har liksom blivit en livsstil. Och alla mina vänner och familj sköter sig liksom. Sköter sina jobb, allt sånt.

Blir bara så svårt att bryta, jag vet att dom inte skulle tycka mindre om mig för det men jag vill ju fortfarande gå ut. Jag älskar att träffa folk.
Men som det är idag så kan inte jag gå ut och sitta med människor som dricker alkohol och inte dricka själv.

Jo tack jag märkte det=) Tyckte att diskussionen verkligen tog upp en viktig fråga som jag tror att de allra flesta här är väldigt måna om. I mina ögon måste detta vara ett helt anonymt forum. Annars skulle jag aldrig, aldrig blivit medlem.

Julafton var underbar för mig också. Mysig och rolig med nära och kära. Igår ,not so much. Blir alltid lite extra ångestpåslag dagarna efter högtider för mig. Man har det så bra just där och då, man har längtat efter högtiden och så på en handvändning är det över och där sitter man med sig själv och sina problem igen. Då kännerman sig plötsligt väldigt ensam här i världen Då jag höll mig på matten vad gäller alkoholen i förrgår så fick inget extra påslag av det faktum att jag drack. Och det är jag glad för. Det va tungt som det var utan jobbig bakfylleångest.

Körde nyktert igår och det känns bra. Juldagen är en dag jag förknippar starkt med alkohol och eftersom jag drack i förrgår hade jag lika gärna kunnat fortsatt igår. Men sket i det!:)

Idag är jag rastlös så ska dra en sväng till gymmet ikväll tänkte jag! Det brukar lugna mig lite. På nåt sätt känns det som man nästan tänker mer på alkohol och får mer ångest runt det sen man gått med här på forumet. Vet inte om det kommer naturligt på grund av att man läser och skriver så mycket om just sitt problem, om man förstorar problemet eller om forumet hjälpt en komma till nån sorts insikt. Kanske en blandning av allt, vad vet jag?

Läste även klart boken Skål. ta mig fan! igår. Den gjorde mig både hoppfull och uppgiven på samma gång. Författaren skriver att alkoholism är en sjukdom (som om det var en nyhet). Men smakar man lite på orden inser man, precis som han skriver att det inte är ens eget fel och det gör ju , precis som han skriver att man kan sluta vara så hård mot sig själv.

Men han skriver också någonting som gjorde mig väldigt uppgiven. Att man kan inte vinna över sina problem och man inte nått sin botten och resignerat. Det vet jag inte om jag gjort än faktiskt. Jag har fortfarande en stark vilja att reda ut det här INNAN det når dit och botten är ju tydligen en definitionsfråga.

Du skriver så roligt Vilja=) Hoppas du tog beslut om att det skulle bli en bra dag!? Sova för länge kan alla göra. Du gjorde det av trötthet och inte pga av att du drack. Det kunde varit värre.

Kram

Tack ni alla här på forumet☺jag vet och tror att utan era ord o stöd så skulle de inte funka. Jag har inspirerat en gammal kompis att ta tag i sitt liv. Han har börjat sin resa jag håller tummarna. Känner mig stark fan va VI är bra. V.V.S våga vägra supa?❤kram