Senaste kommentarerna i forumet

Hej Krickelina, vad bra att du skrev härinne om din julafton. Jag funkar lite som du i mitt drickande o har valt att dricka socialt eftersom det alltid funkat tidigare. Och ute är det inga problem, men där jag kan smygdricka så blir det trassligt. Och inte blir det lättare av att toleransen har försvunnit så man förlorar snabbt omdömet. Jag har aldrig gillat att vara full, så det är rätt obegripligt egentligen. Kanske en längtan efter berusning ändå? El för att dämpa stress? Beteendemönster? Trots? Ja, jag vet helt enkelt inte. Jag smygdrack när de andra lagt sig sist. Fick mitt straff med gruvlig baksmälla. Tycker att du ska könna dig stolt över dina framsteg och lära dig av dina erfarenheter. Du har kommit så långt under hösten. Och så länge ett misslyckande inte startar en ny period så är det bara att "vända blad och gå vidare". Det kommer att gå bra för dig!

Vi är MYCKET bra och starka. All lycka till, till din kompis :)

God fortsättning Leverjag :) Grattis till din långa nykterhet och alla insikter du tagit emot. Du speglar; vilja, tvivel, styrka, svaghet, hopp mm när du skriver. Det är lätt att känna igen sig i det du berättar. I mina ögon är du uppriktig mot dig själv och andra här i forumet. Tack för det!

Tack alla ni för er respons på mitt inlägg. Det är alla här i detta forum som gett mig styrkan att göra denna stora förändring i mitt liv. Detta forumet är guld värt. Kommer att fortsätta att vara här länge än.
Kramar till alla här.

Ibland undrar jag om vi inte testar vår omgivnings kärlek, ungefär som ett barn gör. Vi dricker för mycket och undrar "Älskar du mig nu då?". Jag vet i alla fall att jag har gjort så. Men detta har kanske ingen relevans för dig. Jag kommer bara med input. God fortsättning!

Blåögd, tack för det

Jag satt i rättegång till slut med mannen som jag gav mitt hjärta. Träffade honom inte på två år innan och aldrig efter. Det gör ont och du kommer aldrig att få ett vettigt avslut eller svar på dina frågor. De mår skit, är knäppa, manipulativa, rädda, fega, drogade och helt fucked up. De har ofta en trasig själ, ett långt missbruk som ger dem hjärnskador och narcissistiska drag. De har aldrig tagit konsekvenserna av sitt handlande och valt den enklaste vägen. På vägen utnyttjas allt och alla. Mia Törnblom och många kan vittna om detta. Om de inte hittar en ändpunkt och tar tag i sitt liv och verkligen jobbar länge med sig själva går det bara utför. Vi kommer inte vara en del av den ev förändringen. De kommer behöva börja om. Starta ett nytt liv.

Det finns något enstaka undantag här där båda lyckats reparera efter stort mod och hårt arbete från båda.

Som svar på din fråga som jag endast kan spekulera i är att han vill hålla alla dörrar öppna, vet hur du fungerar och då håller dina känslor kvar för honom. Genom att låtsas vara lycklig utan dig, lurar han sig själv, får dig att bli osäker, känna dig bortvald och mindre värd. Du blir ett lätt offer nästa gång han behöver något från dig. Och ja, han får lugnare med sin älskling alkoholen som han absolut väljer i första hand. Han är inte ledsen, han är full och förnekande i ångest och överlever dagarna. Det finns ingen plats för eftertanke och ånger. Möjligtvis tycka synd om sig själv och då dricka lite till. Han är en sjuk människa. Han tänker inte som du gör. Han flyr och överlever. En del i överlevnaden är att behöva andra ibland för att överleva och kunna dricka.

Så tänker jag. Inte säkert att jag har rätt. Du får ta till dig det du vill men jag hoppas att det hjälper dig på något sätt. Kram!

Blir så ledsen över barnen

Så många familjer med barn som behöver leva med mammor som är livrädda, förminskade och plågade och pappor som spyr, somnar redlösa, hotar och skriker vidriga ord.

Så många barn som lär sig att frånvarande lulliga föräldrar som aldrig har tid och ork för dem är "normalt". Skäms och samtidigt känns våra relationsproblem och mitt tidigare beroende så milda jämfört med mångas här.

Blir alldeles upprörd över vad barn får utstå, se och höra. Hur de offras för den sk kärleken till alkoholisten som en gång i tiden var så fin. Fan nyktra äktenskap lider också av att sörja den tidigare kärleksfulla fasen som tog slut. Det är INTE ok att stanna i en relation som är skadlig för barnen!!!

Jag tycker det är hemskt att mina barn ska växa upp i en relation där vi inte visar stor respekt och kärlek till varandra, trots två föräldrar som gör allt för dem och med dem! Snacka om perspektiv...

Jag dömer inte. Jag vet hur man kan vänja sig med hemskheter då kärleken förblindar och förminskar, suddar ut. Men faan. Hur ska barnen i dessa relationer må och bli som vuxna. Ska det aldrig ta slut?? Hur många liv får alkoholen ta indirekt???

Skitjobbigt att läsa, veta och inget kunna göra! Försöker stötta ibland men orkar inte ofta. Det gör för ont, gör mig arg och förtvivlad. Vill ruska om, skrika, skicka dit en jour som räddar barnen från mammor och pappor som fastnat i träsket och offrar barnen dag efter dag och år efter år.

Är oerhört ödmjuk för och imponerad av de som kan hjälpa och stötta och gör det, som kommit vidare och räddat sig själva till slut och dessutom hjälper andra att gå vidare. ❤️

Förlåt om det sårar och provocerar någon men jag behövde få det ur mig. ?

Tack så mycket för ert stöd. Nej, det var inte så hårt, etanoldrift. Jag har nog bara svårt att erkänna för mig själv att mina barn växer upp med en pappa som dricker för mycket.

Jag har läst i din tråd, jonan. Jo, mycket låter bekant tyvärr. Skammen när han är full mitt på dagen och nån granne eller så tittar förbi. Spydiga kommentarer i de sämre perioderna om att man inte duger, att han gör allt. Den känslomässiga berg- och dalbanan.

Min man försöker kompensera genom att vara en superbra pappa och make när han är nykter. Men jag måste ju erkänna för mig själv att han vid mer än ett tillfälle druckit alldeles för mycket när han haft hela ansvaret för barnen. Sånt är ju oförlåtligt! Törs inte lämna honom med barnen på helgen nåt mer.

I morgon blir vi ensamma efter julfirandet, då ska jag fråga hur nöjd han själv är med det planerade måttfulla drickandet i jul. Och hur han ser på framtiden. Men jag är inte så hoppfull. Lär väl bara få ett erkännande om att det råkade bli en liten aning för mycket. 'Har du tjatat färdigt nu?' Suck, vi har ju haft det samtalet tusen gånger.

... varje gång han gör något dåligt som barnen ser/hör/påverkas av!! Då kan du få stöd, och du tar ditt ansvar som förälder!

Du behöver inte leva så här, det finns vägar ut! Ta kontakt med rådgivning, prata med någon!

Kramar

Kontakta vårdcentralen, kommer inte leda till något annat än att du får din medicin. Beroendecentrum tar över en månad innan man kan träffa läkare, beroendeakuten är rätt jobbigt att vistas på & att ta sig till oftast. Där får man bra mediciner iochförsig.
Enklaste är vc, de skickar i regel inte heller anmälningar hit & dit. Jag själv bytte vc innan jag sökte hjälp, kanske underlättar? Lycka till!

Jag blir så glad att höra att du mår bättre o bättre. Det är du verkligen värd! Sköt om dig❤️
Kram

Det kommer bli bättre, du har tagit första steget i rätt riktning!

En äkta narcissist och fullblodsegoist och alkoholist

Som hjärntvättar dig, utnyttjar dig och manipulerar dig och sin omgivning. Såg att mulletant lagt in länkar här tidigare. Här kan du provläste lite texter: http://www.tuvaforum.se/manipulation-gaslighting-test

Ta stöd i form av samtal med proffs först och främst innan du gör något annat. Om han hotar dig, ring polisen. Skaffa bevis för vad han gör som ev kan hjälpa dig senare i tvist om vårdnad.
Har du berättat och sökt något stöd hos hans familj eller är det för riskabelt? Har du någon att prata med?

Bygg upp dig och skaffa en plan som du följer. Om du inte kan fly från honom, provocera inte utan skaffa dig kunskap om ditt medberoende och hitta din styrka till att sedan kunna göra de val som måste göras.
Finns många här som vet mer om detta ämne. Har du ringt hjälplinjen som finns? De kan ge dig bra råd.

Jag lider med dig. Du är inte knäpp men väldigt påverkad av ditt liv med honom. Kram

Hej Poppy50

Välkommen här. Du känner igen, vi och jag känner igen oss i dig. Vi finns här och kan stötta så gott vi kan men du gör jobbet. :-) Alla kan förändras. Alla kan vända ett inte vilja leva, till ett tycka om att leva! Det är sant.

Du vet att det är inte du som vill sitta där ensam och dricka. Du vet att alkoholen förändrar oss så mycket att vi inte längre minns oss själva. Vi ser inte ens att vi mår så dåligt, har problem och ångest och deppighet och livsleda pga av alkoholen. Etanolen, nervgiftet som vi sakta dödar vår stackars kropp och hjärna med. Till slut fungerar inte Balansen i belöningssystemet. Vi blir mer rädda, får mer ångest och mindre och mindre blir vi hjälpta av alkoholen för stunden som från början orsakade allt.

Du kan må bra igen men du måste våga och ge dig fan på att försöka. Jag har skrivit en hel del om depression och belöningssystem med länkar i min tråd om du vill läsa.

Du är inte ensam och det går att få ett helt annat liv om du våga säga adjö till alkoholen!?
Vad är alternativet? Vill du långsamt ta livet av dig och plågas in i döden?

Vad betyder mest för dig i livet? Finns det något/någon du är riktigt rädd om eller rädd för? Varför dricker du? Har du funderat på det? Varför egentligen.. Kan du hantera detta på ett bättre sätt tror du?

Hoppas att du tar chansen och säger ja till livet. Var rädd om dig. Du är den enda som kan rädda din själ.?

Tack alla för era svar, så det värmer med era svar, erfarenheter och klokheter, känns bra att ni finns här!
Inser att jag måste skriva igen - JAG STÅR snart inte ut längre! Min man fortsätter med sitt drickande tills han somnar helt redlös, 4-6 ggr per vecka, och det hemskaste är att han är så arg och skriker på mig och säger massor av avskyvärda saker, innan han somnar och att barnen allt oftare ser och hör detta!!
Ikväll gjorde han mig rädd, då han nyligen fått diabetes och sa att dödlig dos är 10 ml och inget märks, blev helt skakad, vad menar han??? Är han alkoholist??? Är han sjuk?? Vad ska jag göra?? Är livrädd för att lämna honom - om barnen ska bo med honom, känns inte tryggt att de skulle bo hos honom - skulle vilja ha ensam vårdnad, går det?? Rädd för att hans familj med mycket pengar ska göra att jag förlorar barnen, vilket han hotat med när jag påtalat att jag vill att han dricker mindre, han blir rasande när jag påtalar det och dricker sig helt berusad och skyller då på mig. Vad ska jag göra??
Skriver här utifall det är någon som har liknande erfarenhet, dela gärna ned er!

Vad fint m-m

Rörd till tårar över brevet och din text. Det är fantastiskt vad ni klarat. Det är...otroligt.

Kram

Tack snälla för dina ord. Sitter här i soffan med tårar i ögonen.

Bra jobbat Studenten!

Du vet var du får din ångest ifrån. Du vet att du är beroende av avgiftningssymptom och annat att döma. Bra. Du öppnar dig och inser vad ditt största och mesta akuta problem beror på. Det är så bra detta forum. Här kan saker formuleras som aldrig talats. Bra för oss, nyttigt, läkande, en bit på vägen till förändring.
Ta och ge dig allachanser att tala med någon, berätta, få Ut det ur systemet så att du kan börja titta på det och göra något bra med resten. :-)

Håll i nu! Ge din kropp och dig en ärlig chans. Styrkekramar! Det går och du kommer må mycket bättre efter ett tag.

(PS. Glöm inte att dricka och äta. Viktigt för kroppen som försöker rena och läka. Du minskar suget också. )

Härligt och tack för tips. Sköt om dig och god fortsättning!

Men tack själv, Krickelina! :-)

Tack för att du delar med och motgångar. Och funderingar är bra. I programmet forumet har handlar det mycket om att lära sig känna igen situationer då man dricker, vilka känslor som finns, hantera suget och ha verktyg för att motstå. Ett arbete som måste göras på vägen för att vinna mark. :-)

Kramar och styrka. Det har du!

Nu är jag hos min syster iaf. Har knappt sovit någonting, var tvungen att åka hemifrån klockan 3 på natten. Innan hade styvbarnen en fest, så det gick inte att sova. Mina föräldrar är ganska deppiga och mår inte bra. De åkte hem.
Men, vi kollade tillsammans med min syster och hennes sambo på en jätterolig komedi. Det var länge sen som jag skrattade så mycket.
Skrattterapi kan man kalla det för...Filmen heter "We're the Millers". Bra för deppiga kvällar, verkligen.

Jag känner mig så helt värdelös. Har alltid druckit i min ensamhet och aldrig haft problem socialt, så det här återfaller var så särskilt jobbigt. Juldagen gick bra och jag har återhämtat mig. Funderar dock mycket över varför det blev som det blev. Ska fundera lite till och vidareutveckla mina tankar senare.
Tack kära du för att du finns och peppar så otroligt?

Tack för ditt svar.
"Allt i 110 men inget händer, man är fastlås" precis exakt så!

Skönt att det är lungt för dig idag, det kommer bli lättare för varje dag. En dag i taget.
jag har sökt mig till en person i vården som lyssnar på mig, jag ska bara ta mig modet att prata. Det är lättare i text. Det jag skrev i inlägget ovan är något jag aldrig berättat för någon innan. Känns konstigt att få ner känslor och tankar som typ är "förbjudna", tankar som jag skjuter undan. dövar ner på ett eller annat sätt. Egentligen, ingen dömer en mer än vad jag/du dömer dig själv.

Förhoppningsvis är detta den gången som jag går ur detta jävla mönstret.
Övriga kropps-skit för dagen är värmeböljor. illamående. yrsel. skakig och tadaaaa ångest.
I morgon blir bättre, tackar gudarna att det är söndag och jag inte har något hemma.

mvh
Studenten.

Det hjälper att läsa inlägg från de som går igenom hans resa. Det hjälper att läsa inlägg från andra medberoende/anhöriga som har gått igen eller går igenom samma sak som jag just nu. Jag läste ditt tidigare inlägg idag Blåögd. Jag känner med dig. Vi slits mellan hjärta och hjärna. Tack för att ni finns.
Jag kommer nog försöka hitta ett al-anon möte nästa vecka. Jag måste ha mer redskap. Mina tankar har fastnat och snurrar allt snabbare.
Dessutom har jag vin hemma som jag börjat dricka av, i ensamhet. Tänker att det är bättre att jag druckit upp det till den dag han vill umgås med mig. Då vågar jag inte ha det synligt framme. Jag har inte problem med a. Jag har kvar av sprit sedan jag flyttade hemifrån... Men det oroar mig att jag tänker på att skydda honom från alkoholen.

håller med, ingen får veta. kanske kommer man dit så man vill berätta för nån, sen efteråt
men nu jag gör detta.
nykter idag dag1

känner igen mej i din berättelse, allt i 110 men inget händer man är fastlåst.
Man måste tvinga sig att inte ha vin o A hemma,. inte lysssna på allt hjärnan säger.
just allt är lungt i mig, allt okej
drack imorse efter nattjobb, sovit nu normalt.
ska lägga mej tidigt
blir svårare igen när bolaget är öppen
men nej

välkommen hit. jag är oxå ny från idag