Senaste kommentarerna i forumet

Jaha ja, nu är julen över och hoppas alla som hade mål att vara nykter den kvällen klarade det ? jag klarade det och det var inte jobbigt heller. Utan jag ville verkligen det.

Nu kommer mitt liv förändras drastiskt då jag har fått veta att jag är gravid. Så nu börjar 9 månader nyktert + ännu mer tid av en underbar anledning.

Jag är tokladdad och inte rädd alls.

Jag kommer fortfarande gå hos psykologen för att få min hjärna på plats.

Mitt mål är fortfarande att vara nykterist men det hamnar på paus nu och återupptas då övriga mammor hade kunnat ta sitt första glas.

/Blomman

Har haft kontakt med min sambo varje dag, han har inte varit nykter nångång. Igår var det den 10:onde dagen han var full, fattar inte hur han orkar.
Han sa igår att det har varit för mycket A nu men fortsätter dricka iaf. Hade jag druckit dom mängderna hade jag förmodligen varit död...
Igår var jag väldigt rastlös oroad av nån anledning. Tog en långpromenad med en vän, riktigt uppfriskande i månskenet.
Vi gick å hälsade på mitt x som bjudit in oss på fest. Där satt x:et med en vän i lugn å ro, tog en varsin öl. De drack inte alls på samma sätt som jag är van att se, märktes inte ens att de druckit.
Tänkte direkt på sambon som verkligen sveper i sig.
Vi var inte länge där, fortsatte promenaden, pratade å skrattade. Kändes såååå bra efteråt att ha skrattat en hel del.
Rastlösheten försvann å det var lugnt å skönt hemma igen.
Vaknade i morse å såg att sambon ringt kl 2 på natten, han som skulle lägga sig vid tiotiden som han sa!!!!
Idag ska jag oxå ta en långpromenad, rensa tankarna lite. Sambon upptar tankarna nästan hela tiden fast det är lugnt å skönt hemma utan honom.
Ska försöka fokusera på Mig å mina känslor men det är fan inte lätt. Men, en dag i taget!!!
En väninna ringde i morse å pratade om framtiden, ville boka in saker hon vill att vi ska göra.
Men jag sa, nej jag tar bara en dag i taget, vill inte planera nåt alls. Tror hon blev lite besviken, men det får hon ta.
Trevlig fortsättning till er alla kämpar där ute ❤️

Jag ska försöka att lägga till ett litet fniss nästa gång hahaha

Alkoholhjälpen, de som driver denna sida bjöd in oss alla här på forumet till Decemberfika på Riddargatan 1. Man fick anmäla sig med sitt nick eller förnamn. Alla som ville komma och träffa några av dem som jobbar där samt lyssna och samtala kring hur det är att välja att inte dricka alkohol i ett samhälle där de flesta gör det samt hur det är att vara anhörig till någon med alkoholproblem var hjärtligt välkomna.

Vilken skön seger!
Nu vet du att det går och att du kan ta makten och bestämma.

Självömkan har fått många av oss att dricka :(
Självömkan är så fånigt att jag själv brukar bli full i skratt när jag (tack och lov) inser att det är det jag ägnar mig åt.

Stor kram och fortsätt att vara rädd om dig <3

Det funkade! Jag var både ledsen och arg i går kväll, klockan var bara 20.00. Istället för att hälla upp ett glas vin ( som skulle ha blivit minst 4) så duschade jag och gick till sängen. Tyckte synd om mej själv en stund, surfade runt och kollade roliga klipp, läste här på forumet.... Efter en timmes självömkan klev jag upp och tittade på,Tv. Jag klarade mej! Yess!

Jag valde att gå på Riddarträffen och jag tänkte som 17 på, innan, hur det skulle påverka mitt skrivande på forumet.

Det var en chansning.
Jag visste inte vad som väntade.
Jag är glad att jag vågade gå.
Jag känner stor respekt för alla de som befann sig där i rummet på Riddarträffen.
Modiga, kloka och idag välmående människor :)
Jag skulle aldrig yppa något om någon av de som var där.
Ni gav mig så mycket och jag är så tacksam för det.
Jag tror att man, när man har gått igenom samma slags resa, respekterar varandra på ett bra sätt för man vet att det inte är en lek.
Det handlar om liv.

Fin och ärlig läsning vännen. Glad för din skull!
Bamsekram till dig ??

God morgon vännen och god fortsättning på julen.

Hur har det gått för dig? Du var ju lite orolig för julen och har inte skrivit på ett tag. Inte för att du måste det, inte alls, men jag saknar dig här. Hur det än är, så kan du väl skriva en rad - om du vill.

Stor varm kram ❤️

Åh Kaeljo, den meningen tycker jag säger nästan allt :)

En stor kram till dig från mig.

Vad härligt för dig ! Vilken styrka du har. Många lycka till kramar ?

Det är värt allt, verkligen allt att få behålla sitt naturliga tillstånd (nykter). Blir glad och stärkt av det du skriver. God fortsättning :)

Första julen sedan skilsmässan är nu avklarad! Det har väl varit en stor oro för mig innan hur det skulle bli. Vi bestämde, jag och mitt ex för en månad sedan att vi skulle fira julen tillsammans som vanligt. Så vi firade med barnen och deras respektive och föräldrarna hemma hos mitt ex. Det kändes bra att lösa det så i år och det gick bra, men skönt ändå när det är över nu.
Direkt när jag kom vid lunchtid såg jag att mitt ex druckit. Tror kanske ingen annan märkte det, men jag är ju van att läsa av alla tecken. Min dotter sa också att hon tyckte att han luktade. Jag tänkte att nu ska jag fullständigt strunta i att han inte är nykter och umgås med de övriga och njuta av det. Frampå kvällen när barnen lämnat oss blev han lite värre och började sluddra lite när han pratade. Han hade nog fått i sig en hel del vid det laget. Ingen annan sa något, så jag vet inte om de märkte något.
Det var inte min bästa julafton, men en sak var väldigt bra med den. Det var att jag kände mig så tacksam för att jag stått upp för mig själv och genomfört den här skilsmässan. Att jag inte gick på hans löften om evig nykterhet utan gick på min egen känsla och skilde mig, trots att det har varit en otroligt långdragen och jobbig process. Men på julafton kände jag att jag var lycklig för att jag gjort det här. Att jag kunde åka hem på julaftonskvällen till mitt egna hem och lugnet där och inte behöva bry mig om hans drickande.
Jag har inte varit så aktiv här det senaste och det beror väl på att jag mår ganska bra nu och känner att jag på något vis har skapat mig ett eget liv nu. Märker att jag mer och mer släpper tankarna på honom, alkoholen och skilsmässan och börjar tänka på en massa andra saker. Jag känner mig så fri nu, inget som ständigt gnager i mig. Jag sover för det mesta gott nu också.

Kramar till alla här

Raje! Underbar läsning. Jag önskar dig all lycka i din fortsatta resa mot ett liv i nykterhet. Du valde rätt idag. Du gjorde många kära glada. Lycka till och fortsätt en dag i taget! God fortsättning!

Den första vita julen i mitt vuxna liv tro jag. Helt underbart att fira denna högtid nyckter. att se sina barn öppna julklappar och kunna sitta där i soffan och bara mysa. mitt x var här oxå och vi hade det rätt trevligt.
En rätt rolig sak var när jag och min grabb satt och åt. Då sa jag. Du det här är min första vita jul som jag upplever som vuxen. han tittar på mig och säger vadå de har ju inte kommit nån snö än. de va ju förra julen pappa.. jag började skratta jag menar att jag är helt nyckter. då säger han, ja det stämmer vid den här tiden brukar du va rätt full annars. det blir fem veckor på söndag som hel nyckter ;). ha en god fortsättning alla.......kram//r

Jag har bedtämt mig för ett tag sedan att inte leta gömmor längre. Det är jag som mår sämst av det. Men kunde inte låta bli tidigare idag när jsg fick ett tillfälle. Å visst hittade jag det. Sa inget. Vet inte om jag mår bättre av att veta. Men nu behöver jag inte undra om han druckit de gånger jag är osäker. Såklart har ham det, olika mycket bara.

Hej
Jag känner igen mig så mycket i din berättelse . Jag har samma frågor oxå två yngre barn. Å fasar för helger.
Jag har börjat fokusera på mig mer men det är svårt när jag blir bemött med frågasättanden och surigheter från mun alkis även när han är nykter.
Min fråga är när har jag fått nog?
Och sedan vad/ hur gör jag vid en skilsmässa, han kan inte ha helger.
Välkommen hit och fortsätt läsa, det hjälper.

..eller ja..nästan.
Här sitter man och är ball när det ännu bara är juldagen, tar ut allt i förskott.
Men så känns det, all stress rinner av en dagen efter julafton nu är det bara några lediga dagar framöver.
Förr i tiden betydde juldagen en dag då barnen fick leka med sina julklappar i lugn och ro, inget fick störa den dagen.
De hade varit supertrissade under julaftonen, och nu kunde de få tillfälle att få kolla igenom sina grejer på riktigt.
Fortfarande vill man att våra barn ska tindra om ögonen som när de var fem år, trots att de båda är numera vuxna men inte utflyttade.
Antalet klappar har minskat men knappast priset på dem, det svider hårt i lädret men....Det är det värt.
Dottern går ut och festar med sina kompisar, tydligen har juldagen blivit en riktigt festkväll bland dagens ungdomar, annandagen finns ju kvar för att bota sina baksmällor på, stackars barn....
Grabben som fixade körkortet för ett par månader sedan får ta familjebussen till fjällen med 15 av sina polare, känns lite risky men man måste utmana sina rädslor, hoppas de får det roligt, och det blir utmanade att få vara vuxen på låtsas när ingen förälder finns där och ordnar allting runtomkring dem med mat, disk, handling, tvätt, städning, kläder och sängkläder med mera.
Det kommer säkert bli rörigt som när ett gäng ungdomar får bestämma själva, men det ögat inte ser, kan heller ej tåras.
Morsan sitter och gnisslar tänder, själv klappar jag grabben på axeln och säger "Ha det så roligt", och hon tycker jag är oansvarig.
Jag anser att hon borde klippa navelsträngen lite granna, vi kan inte för alltid övervaka exakt vad som händer våra barn.
Genom att ge dem ansvar så kanske de tar sig ett ansvar.
Hon är mer pipplig när det gäller grabben, och jag .....hämtar gärna dottern på nätterna efter festerna.
Men att erkänna att jag oroas?, aldrig!
Det som inte dödar, det härdar, botklemade ungar lär sig aldrig att ta för sig av livet, utmaningar i lagom doser är nyttigt.
Skolan kan aldrig lära ut livserfarenhet, bara förmana på sin höjd.
Jo jag såg att grabben tar med sig dricka, men vi har pratat mycket om hur han dricker sin alkohol, och han är väldigt försiktigt med att bli för full
han tycker att det är pinsamt att skämma ut sig och att inte ha kontroll längre, och jag får ta honom på hans ord och helt enkelt hoppas på att han lever upp till dem, han brukar vara väldigt rättfram och ärlig med far-son pratet.

Julen har varit hittills väldigt trivsam, vi har farit runt hos både min och frugans släkt, och ätit dubbla julbord.
Magen spännd som en isterbuk och ett lätt illamående har genomströmmat helgen, inte undra på med den mängden fet mat.
Min 5-2 bantning är helt som bortblåst, är tillbaka på ursprungsvikten dvs nya toppnoteringar, suck!
Har köpt ett årskort på ett gym, men bara att köpa den räcker inte för att gå ner i vikt, den måste brukas också, och kortet väger bara några gram så det måste lyftas många gånger om det ska hända något, haha!
Inte händer det heller så mycket när jag åter ligger på soffan, tvingas titta på något kä...ngdravel på teven som frugan har bestämt, men hon snarkar och dräglar i andra sidan av soffan men likt en vakthund vaknar hon direkt när jag närmar mig fjärrkontrollen.
Tur att man har paddan och forumet, har hunnit läst ikapp allt senaste dygnet och det var många nya inlägg.

Såg den heta diskussionen som blossade upp angående diskretion på forumet, jo det är väldigt viktigt att få vara anonym här, har påtalat det massor av gånger och det är en förutsättning för att våga vara helt ärlig med sin alkoholism, för den kräver att man är ärlig, att man vågar se sin sjukdom precis för vad den är, en sjukdom.
Som en liten anekdot kan jag berätta att precis på dagen veckan efter att jag medverkade på Riddarträffen så hejdade jag på ett välkänt ansikte på parkeringen vid ett handelscentrum och mitt privatliv exponerades som en ljusblixt genom min kropp.
Där stod jag med frugan och ville absolut INTE diskutera mina tidigare alkoholbesvär med för henne en okänd person.
Men ett kort "Hej" och ett erkännade med resolut nickade räckte denna gång, jag vet personens hemlighet och personen vet om min,
det behövde inte exploateras just där och då.
För en mikrosekund for det genom mina tankar att jag borde radera min tråd med åtta års veckoanalys av mitt leverne som nykterist, men nej så lätt skulle det inte gå.
Så ja, behåll er anonymitet, och riskera inte att blanda ihop delar av erat liv som kan tillhöra det förgångna och genera er inför andra.
Precis som ni har diskuterat det går att lägga ihop delar och på så sätt få ett namn på en person, men vad har man för nytta av det när man heller inte kan berätta det för andra utan att röja varifrån man har fått det.
Hemligheten med en hemlighet är ju att inte berätta den för någon, och oavsett om man förlitar sig på någon just då, så kan framtiden ändra det så att bästa vännen kanske inte är en bästa vän längre, och hemligheten är ingen hemlighet längre utan ett vapen som berättar en osanning som är sann, och livet blir mycket mer komplicerat än vad man hade tänkt sig, man tvingas dölja sanningar med nya osanningar.

Jag har mött många genom livet som har sagt att de är min bästa vän, värst var alkoholen som tvångshöll mig genom att ömsom smeka mig och ömsom uppmuntra mig till att göra saker som jag ångrar fortfarande efter trettio år.
Och än idag knackar han på min ryggtavla, vinkar välkomnade, vill att jag ska göra hans sällskap och uppleva gamla roliga minnen.
Men han är en troublemaker, och jag negligerar hans inviter.

Jag har ett eget liv nu, och det återstår att ta hand om det, på bästa sätt under de omständigheter som råder just nu.
Och mitt råd är..

...stay out of trouble!

Berra

Jag förstår vad du syftar på etanoldrift. Tycker själv att jag känner mig utanför vissa signaturer som bondat och skickar ? och kramar med ? kärleksfulla hälsningar... Samtidigt förstår jag att man hittar sina favoriter som man både förstår och andra som man får stöttning av. Men de trådar som innehåller mycket kompis/vänskapsuttryck har jag svårt att känna mig bekväm i. Känner att jag kommer och stör. Så det finns säkert flera sidor att tänka på. Respekt är viktigast och en insikt om att trots att vi alla har samma problem med alkoholism så är vi från totalt olika förhållanden. Lika många olika sorts människor här som i samhället. Så okej, en del blir vänner, andra mer anonyma som jag. För det finns många farmödrar i världen, jag är bara en av dem alla.

Ja, det var ord och inga visor. Men det behövde jag höra. Nej, den lyckliga och stabila kärnfamiljen finns ju inte nu heller hos oss. Bara en fasad.

Jag bagatelliserar och förstorar problemen om vartannat tror jag. Vet snart knappt hur en normal människa beter sig.

Han är snarare mer familjekär än ilsken på fyllan. Men barnen märker väl den ofokuserade blicken och det annorlunda kroppsspråket tänker jag. Jag får nästan mota bort honom från barnen när jag tycker att han är för full för att ta hand om dem.

Det var skönt att skriva och läsa här. Jag har varit så ensam med mina tankar. Har inte vågat prata med någon om det, jag är rädd att de ska se ner på honom då. Men nu har svärmor äntligen fattat att han har problem så jag ska prata lite med henne när vi träffas nästa gång tänker jag. Hon har annars försvarat honom (precis som alla andra i hans närhet). 'Han var ju så trött, hade stigit upp så tidigt med barnen, det var därför han blev så frånvarande vid middagsbordet och gick och la sig klockan sju'. Jo tjena.

Jag vill ju ge barnen samma trygga uppväxt som jag själv fått. Men jag funderar också på vårdnaden vid en eventuell skilsmässa. Vem ska vakna när barnen vaknar på natten på helgen om inte jag är där? Hur långt måste det gå innan man kan få alla helger själv? Men jag inser också att jag nog har många besvikelser kvar innan jag är redo för att gå. Men den tanken var ju iofs också väldigt deprimerande. Lite jag-fokus var nog en bra idé. Det ska jag försöka med.

Två månader/åtta veckor/femtiosex dagar har gått sedan jag slutade med Alkohol denna gång.

(Om man bortser från det halva glaset skumpa som jag till slut sa ja till för att ngn så gärna ville bjuda på fin sort. Ngn visste att jag inte dricker längre och jag kände att det var ok. Dumt? Känner inte minsta ånger eller rädsla för det. Det är jag som måste fatta beslut och ha fortsatt kontroll.)

Det är så kort tid men en bra bas som start. En tredjedel av ett halvår! En sjättedel av ett år! Dit vill jag, helst nu! Jag vet att det är förrädiskt efter tre, sex och nio månader... Får inte glömma.
Har läst min tråd igen och hoppas innerligt det gått bra för er andra och att ni hittar er motivation. Livet är så mycket bättre utan alkohol.

? Önskar alla här inne mod, vilja och styrka att förändra det vi kan och vill förändra! ?

Det är inte bara de glada färgerna som räknas i väven. De mörkare partierna lyfter fram ljuset. Det är lätt att låta sig nedslås när det blir tungt, fel och deppigt. Men mitt i detta finns alltid något som kan bryta av den negativa spiralen. Sätt på fin musik, se roliga klipp på Youtube eller vad som helst som kan sätta stopp för de jobbiga känslorna. Jag tyckte själv väldigt synd om mej själv ikväll, så jag gick och lade mej. Tänkte sova bort kvällen istället för att trösta mig med vin. Nu surfar jag runt, läser intressanta inlägg och artiklar. In med nya tankar och känslor.

En underbar jul.
Jag börjar le för att det låter så härligt!
Bra jobbat :)

Din närvaro och dina ord här känns som en varm och go filt att svepa in sig i när det är kallt :)

God fortsättning.
Kram

Inte när det gäller beroende.. Och jag tror att vissa människor måste nå botten, innan de kan börja klättra uppåt! En del vill inte ens..
Du ska tänka på dig och barnen i första hand!
Han kanske tom behöver en rejäl "genomklappning" för att förstå att det är allvar?
Ja, det är tufft! Det kräver en hel del och det kommer ingen god fe, som viftar med trollspö, utan jobbet får man göra själv..
Och har man en alkoholist i familjen så har man knappast en normal kärnfamilj, det är min åsikt! Barn lär sig snabbt, när de ska vara "osynliga" för att inte väcka uppmärksamhet eller dra på sig onödig irritation eller ilska.. För dem är det ju "normalt".. de har ju intet annat ann jämföra med..
Så nu undrar jag vilken bild av sin uppväxt vill DU ge dem?