Senaste kommentarerna i forumet

Hej och hallå!

Vad kul med vykort, tack så hjärtemycket! Låter intensivt med ditt turnerande, Ebb, låter som värsta tågluffen. Men du, jag har också ränt, och mer blir det till veckan. Fast jag vet att jag hela tiden är i Sverige.

Oj, vad det känns länge sen sist. Hur har vi det allihopa här inne? Såg på teve om att alkohol numera anses skadligt även i små doser och då blev jag extra nöjd med att ligga i torrdocka. Det sliter på hälsan att oroa sig för sin hälsa.

Tänk vad förbaskat bra det här forumet är ändå. Jag har sen en tid tillbaka tänkt extra mycket och med extra mycket inlevelse på alkohol. Gnölat inför Lucas och tänkt för mig själv att jomen, visst skulle jag väl ändå kunna... Nu, efter så lång tid och allt det där. Men se, den gubben går inte! För jag är en medveten forummedlem, jag! Här har jag lärt mig att det oftast skiter sig om man ger efter för såna inbilska tankar. Måhända skiter det sig inte vid första återträffen, eller andra, men ack, skiter sig gör det sannolikt. Vem vet om man kan ta sig ut ur labyrinten den gången? Säkrast att låta bli. Lugnast och tryggast och klokast att avstå från alkoholcomeback. Lättast också.

När jag äntligen hittade ut ur den vinhöljda labyrinten så påbörjade jag en resa. Jag trodde det handlade om en resa mot nykterheten men det har visat sig att resan är mer genomgripande än så. Ett förbättringsarbete på alla plan är inlett och alla mina jag på alla mina plan räknas och ska med. (Usch, nu fick jag politikervibbar helt plötsligt). Vem hade kunnat räkna ut det scenariot på förhand?

Ja, kära nån så det kan gå när man plötsligt inser att man sitt öde rår på.

Pusspuss!

...och en hälsning för den händelse du tittar in här. Själv är jag inte inne på forum så ofta, tror att det beror på att det känns hopplöst med alla nykomlingar, att alkoholen skördar så många offer och att det aldrig tar slut. Inser att jag lämnat vänner bakom mig då... Hur går det med alkoholen, maten och allt? Hoppas du är ok!

Tack . Skönt att få skriva av sig här. Så svårt bara att ta tag i problemen eller rättare sagt har jag ju verkligen försökt jag har skinn på näsan men det hjälper ju inte. Hur många gånger man än försökt påtala hans alkoholproblem kan han bara inte förstå. Han är världens martyr o försöker vrida o vända på allt så det ska bli synd om honom i slutändan. Och det retar jag mig på och när han kör med det blir jag riktigt förbannad. Jag vet att jag är ung och därför tänker jag om detta livet är värt o leva . Men som sagt svårt att släppa den nyktra karlen jag älskar ? men efter semestern nu ska det bli skönt att han åker iväg lite. Behöver tid att tänka . Jobbigt för dig tösabiten. Men att få skriva av sig här är oerhört skönt ! Att få slippa känna sig ensam mitt i denna smörja. Massor med styrke kramar till dig ?

Hej Anders! Tack för ditt inlägg. Idag blir det sjätte dagen utan A och kroppen känns mer eller mindre normal igen, sömn och mat funkar helt ok och det känns helt fantastiskt :)

Mentalt är det som att slitas mellan hopp och förtvivlan. Ena stunden känner jag världens pepp att bygga upp mig själv igen och känner att jag kommer vända det här. Helt plötsligt byts sen allt hopp mot en helt fruktansvärd skam, ångest och uppgivenhet. Känner att jag vill prata om hur det har varit och vad som hänt med någon som gjort samma resa. Vet ju att dom gör sånt på aa-möten men känns konstigt och dumt att berätta om sig själv för massa människor man inte känner. Har inte vart på något möte än, kanske testar på det ändå nästa vecka..

Nu blir det OS och mineralvatten :D

Tack för dina stödjande ord.
Sist jag skrev hade jag druckit.
Plågande ångest för att jag ytterligare fallit för frestelsen.
Idag är det lördag och jag sitter och tittar på Sommar krysset och inte en droppe alkohol i blodet. Känns så in i helvetes skönt, att jag är nykter en lördag. Har inte hänt på flera år.
Jag läser varje dag här och får stöd från allas berättelser.
Tack!!

Nej nu e sommaren över, nu har ja badat i havet! Det var iskallt, bara doppade mig och gick upp igen. Ja låt oss kämpa på! Vi klarar det, även om ja fick 3 starkcider nu av föräldrarna som de inte ville ha, svårt o inte dricka dom, speciellt som ja håller på o fixar me min bok. Men idag e ja nykter iallafall och har inga öl i kylen.

Att förklara läget är inte aktuellt. Han är näst intill utbränd just nu och att då droppa att hans fru är alkohol beroende skulle nog vara en total katastrof...dessutom är det jag som alltid varit den starka och hållt ihop familjen genom åren.
Har gått helt ok idag, men sov jättedåligt, vaknat minst 5ggr och drömt mardrömmar...

Jag känner igen känslan som du beskriver. Att du hellre vill vara själv hemma och längtar tills han åker. Jag är glad att min man spelar så mycket golf, för då slipper jag ha honom hemma. Ser aldrig fram emot helgen. På fredagen är det dags att häva i sig massor öl. Jag hatar fredagar. Skönt att ledigheten kommer men annat kommer samtidigt och det vill jag inte ha.
Jag tycker också att min man blir otroligt oattraktiv när han dricker. Nästan så man får äckel-känslor. Så ska det ju inte vara. Tyvärr kan jag inte släppa den känslan när han är nykter. Semestern är en lång plåga. Öl och grogg, öl och grogg.....
Jag kikar också på annat boende i smyg. Jag skäms också, även om det inte är jag som ska skämmas. Fy vad trist det är. Vill bara han ska sluta, men det är väl inte troligt. Hoppas du orkar ta tag i det och att det går bra. Du är så ung och förtjänar ett bättre liv. Håller tummarna för dig!

Det är så himla skönt o slippa förneka . Att få stöd av släkt o vänner för att de förstår de förstår också att det är svårt att lämna annars är det ju bara enkelt att säga lämna honom det har jag gjort. Det är enkelt att sägs som sagt men svårt att göra. Nykter är han en fantastisk pappa som engagerar sig i sina barn och är med dom . Men annars låter han alkohol gå före mycket. Det är så himla tråkigt att stå här o välja vilken väg man ska gå . Svårt att ta beslutet . Så skönt att skriva av sig dock! Man mår lite bättre när man får ur sig allt ?

Smart idé att skicka meddelande innan man går på en sammankomst med andra, att man inte ska dricka. Förhoppningsvis lite mindre frågor då när man kommer dit.
Jättebra om ni båda, du och din fru, kan stötta varandra på vägen mot hållbar nykterhet.

Kämpa på

Mammatilltvåfina,
det är så sorgligt det du berättar men det är så BRA att du har slutat att försvara honom. På så sätt slipper du en hel massa bråte, jag tänker på sådant som att hitta på ursäkter och förklaringar. Du säger att det är så skönt.
Nu har du tagit steg in på en väg, din väg, fortsätt framåt bara, på samma. Du behöver inte göra något annat.
/Ursula

jag har haft förmånen att få krama Mulletanten och hennes gubbe idag :-) Det ni !

Under min behandling hade jag gruppterapi med en kvinna som är familjeterapeut. Hon var rent ut sagt för jävlig....tyckte jag då ! Idag är hon min vän :-) Hon har den där förmågan att ställa just de där förbannade frågorna som jag inte alls ville höra, och definitivt inte svara på !! Hon hade inga som helst problem med att driva mig fram till ett gråtfärdigt stadium och där, precis där på gränsen, vände hon sig till nån annan och jag kunde omtumlad försöka skapa ordning i min skalle.

I min nynyktra och förvirrade skalle visste jag inte vad jag skulle göra men nu med facit i handen var hon den som öppnade upp mitt stora känsloarkiv som jag förtryckt i så många år. Att bli vän med, och utforska mina känslor, är nog den största upptäckten jag gjort i min nykterhet........där fanns att upptäcka milt sagt !

Jag fick lära mig att gammal ångest som kom upp var ett sätt för min hjärna att be om hjälp, att få "tömma sig" dvs att få prata ur mig skiten som störde så det inte byggde bo och tog hela min energi. Idag kan jag handskas med det och vet också att samma sak återfinns hos medberoende. Prata, prata och prata är den bästa medicinen som finns för att läka gammal ångest. Att få sinnesro och lära mig att älska mig själv för den jag är var en lång resa eftersom jag under många år hade slagit på mig själv för att jag inte kunde hålla mig nykter men det var ett måste för att få en nykterhet med sinnesro.

Alla som gått före mig och som hade en bra nykterhet, inte bara spritfri, sa samma sak : Håll byxorna på första året !
Så sant de har !! Jag var ju tvungen att vända blicken inåt för att kunna hela mig själv, fokusera på mitt mående, bygga upp min självkänsla som var obefintlig i början. Självkänslan är en levande sak inombords som jag måste mata för att den inte ska bli dålig och skapa oro hos mig. Några gånger under min nykterhet har den sopats iväg fullständigt och jag tycker att det blir jobbigare för var gång att få tillbaka ett "normaltillstånd". Till min stora sorg kan jag se medberoende som inte alls jobbat med sig själva utan kastar sig in i nya relationer utan att ha läkt själva. Jag har sett flera fall där det gamla hunnit i fatt och de har rasat ihop. Och då skylls det på en massa andra saker utom just medberoendet. Det är inte så enkelt som att nu alkoholisten ute ur mitt liv och allt är en dans på rosor. Typ att slå av en kontakt.....

För övrigt vet jag nu att det är en stooooor apparat att slå av elen i en villa pga missbruk. Vilket får mig att påminna mig om att göra bra saker för min egen skull så de inte står hos mig en regnig dag :-( Jag vet ju att jag bara har en armlängd från katastrofen om jag inte sköter mig.

Jag är så trött på att leva i detta förhållandet nu. Hela semestern har han druckit . Varit full framför sina barn och dom känner inte igen honom utan blir ledsna. Det är fruktansvärt. För några veckor sedan sa jag att detta var hans sista chans att nu orkar jag inte mer. Han var jätte ledsen o han skulle bättra sig. Men det såg man ju hur det blev . Jag sitter och smygtittar på lägenheter. Drömmer mig bort till ett enklare och gladare liv med mina barn . Men är för feg för att ta steget . Så trött på alla jävla öl och allt annat skit det för med sig. Jag vet ingen jag blir så oattraherad av som honom när han druckit. Usch . Han jobbar borta om veckorna och jag längtar tills måndag då han åker o jobbar. Jag vill vara själv utan honom. Helt sjukt att man ska känna såhär. Men det börjar väl närma sig antar jag .. beslutet som jag så länge dragit på. Att lämna o börja om på nytt . Har slutat att försvara honom. För varför ska jag skämmas? Det är han som har problem. Jag berättar ärligt för släkt o vänner att han har problem . Och det är så skönt!

Hej!
Nu har det gått 1 vecka utan alkohol. Idag mår jag ej bra, heeelt nere ..pust!! Det är bara att kämpa. Sov riktigt bra inatt iallafall. Men en tomhet finns som vi ersatt med kaffe o the och Candy Crash. På Facebook ser man många som delar bilder på drinkar o öl, blir faktiskt inte alls sugen, jag tänker då att det är många som dricker mkt o med en baksmälla att vänta. Vi ska äta middag idag hos några grannar, funderar att skicka ett meddelande innan att vi har alkoholfasta, det är just i de sociala situationerna som man måste vara stark, nu och framöver. Min fru kom på ordet; alkoholfasta, vilket jag tycker låter lätt att säga till folk:-Jag tar inget idag för jag alkoholfastar. /Svenn

Det var gruppnivån jag skrev om och vi som är här befinner oss på individnivån. Visst finns det ljusningar också på infon i det här programmet. Alkoholhjälpen skriver bla att de flesta även den som är beroende kan komma till rätta med sina alkoholproblem men att att det kan behövas flera försök och kanske behandlingar. Har tagit till mig dom positiva tankarna när jag jobbat med mina problem.
Och det känns positivt att andra synsätt än AA och tolvsteg börjar komma fram i debatten och i behandlingar.
Ja i kväll ska bli trevligt med en kollega och vän på middag och vet att jag är på rätt väg, fyller i loggan i morgon.
Tack Pi och ha en trevlig lördag.

Kolla in livscraft.info det finns bra tips där

Läskigt lika vi är. Jag har också två hundar och är ute med dem i skogen så ofta jag kan. Det ger mig också en inre frid. Älskar mina hundar och är så glad att jag har dem. De får lyssna på mycket av mina bekymmer på promenaderna. Du är förskollärare och jag är lärare, på lågstadiet. Ingen på mitt jobb vet, men kan tro att det jag säger ibland kan ge känslan hos någon att allt inte står rätt till. Min man har fått värsta ölmagen och det är inte så snyggt. Han blir allt oftare röd i ansiktet just när han dricker, det blossar upp. Han har inte blivit det konstant, men jag tror det kommer om han inte slutar.
Han säger att han inte vill göra mig illa och om han gör det så är det bäst att jag flyttar. Jag? Nej det gör jag inte så länge barnen bor hemma, men sedan kan jag tänka mig att flytta. Vi bor i hans hemby, 8 mil från mitt hem. Jag har mest vänner som är tillsammans med hans vänner så inget förutom mina barn håller mig kvar här. De kommer inte stanna här när de är vuxna och det är jag glad för.
Skönt med en stuga. Vi är bara hemma. Kommer aldrig iväg. Han vill bara spela golf på dagarna och dricka på kvällarna. Så jag är glad att semestern snart är slut. Kram

Hej visst är det jobbigt att alltid oroa sig... Jag försöker strunta i han ibland när han bara går ut i boden o smygsuper. Jag försöker hitta på något roligt själv eller med nån av barnen/ träffa nån kompis.Han vill ju nästan aldrig göra något.( Isåfall ska det var planerat sen långt tillbaka.) Ibland måste jag bara få släppa tanken annars orkar man inte. Du måste tänka mer på dig själv. Min man tycker att det är hans problem... det är som om han inte fattar att det drabbar alla i familjen. Men han tar inte in det. Vill inte att jag ska lägga mig i hans drickande. Om jag blir ledsen hjälper inte. Empatin har försvunnit hos honom... Han kan tom säga- Jag ska ändå snart dö d slipper du mig.( Han är 54 år) Det är inte roligt att höra. Hans kropp har tagit stryk av allt drickande. Han har blivit mager o är röd i ansiktet. Jag brukar vara mycket ute i naturen (har två hundar ) Det ger mig så mycket en inre frid. Prova det att gå ut i naturen. Annars funderar jag ständigt. Det första jag tänker på när jag vaknar o flera gånger under dagen o när jag lägger mig. Hela tiden detta ältande... På jobbet kan jag släppa det ett tag ( jobbar på en förskola) Två på mitt jobb vet men frågar inte om jag inte själv säger något. Nu har vi semester. Är just nu på vår stuga som jag har med min bror. Håller på att bygga ett gäststuga här så nu håller han på med det. Men dricker en del förstås... Kram!

Dag fyra och den värsta ångesten har lagt sig.
Går och funderar mycket på hur jag ska tackla suget och tankarna nästa gång dom kommer, det blir ett stort tomrum som måste fyllas med någonting annat, jag förespråkar ju själv att det fungerar bäst att ta dag för dag men har ändå svårt att låta bli att tänka på hur det kommer att bli längre fram.

Det känns mycket jobbigt ibland att så mycket tankeverksamhet ska gå till problemet kring alkohol.
Får passa på att ta vara på dom få lediga dagar som är kvar på semestern.

Trevlig lördag alla ?

Min man dricker mest på em/kvällen. På förmiddagarna är allt som vanligt. Tyvärr är jag då så irriterad över hans drickande på kvällen innan så jag känner hur otrevlig och sur jag är. Detta kan han inte koppla till gårdagen och tycker det är jag som förstör vårt förhållande. Det ger mig lite ångest. Min mage har ballat ur helt och hållet. Jag är inte stressad så här på semestern, men en väninna sa till mig att jag har en inre stress av allt jag går och oroar mig för. T ex om hur kvällen ska bli, hur mycket dricker han, vad kommer han säga, göra osv. Hur ska jag gå vidare med problemet att han inte inser sitt alkoholmissbruk? Ja hon har nog rätt. Jag har en inre stress och min kropp skriker att jag inte mår bra. Knaprar Immodium för att fixa vardagen. Suck!

Men om han själv berättar för andra så vet han ju om att han har ett problem. Min man förstår inte alls vad jag pratar om när jag säger att han dricker för mycket. Sedan har han inte hållit på så länge som din man i och för sig. Han har alltid druckit, men för mycket och regelbundet har bara varit de 3-5 sista åren. Innan kunde det bli en snefylla då och då när han i och för sig blev väldigt elak, men att dricka dagligen har utökat sakta men säkert de senaste åren. Kanske är det därför han inte själv ser det eller att andra ser det.
Jag har pratat med en väninna, som har växt upp med en alkoholiserad pappa. Hon vet precis vad jag pratar om. Vi tränar hund och joggar lite tillsammans, så vi är inte så supernära vänner, men jag visste att hon skulle förstå. Eftersom vi inte umgås i familjerna kändes det bättre att prata med henne, som inte har någon direkt relation till min man.
Hoppas du tar tag i det efter semestern! Försök hålla dig till den planen! Skjuta på det gör det nog inte bättre! Som jag skrev så är din man i alla fall medveten om att det finns ett problem och kanske kan du få honom att vilja ha hjälp. Håller tummarna! Berätta hur det går!

Skönt att det rullar på. Jag gillar åtminstone tanken på de där dagarna som bara rullar på. Känns skönt med inte "på" på något sätt. Är inne i planeringar igen, men det är ändå hyfsat lugnt. Fast de kanske inte får bli för många de där "rullar på ä" dagarna. Vi kämpar vidare!

Ja, ta en dag i taget. Såg att du byter jobb. Skönt, då kanske du kan luta dig mot någon annan. Det är jobbigt det där när man bara ger hela tiden. Man måste verkligen prioritera sig själv ich det är så svårt. Bra att du försöker. Nyktra morgnar är underbart. Men trots det så fanns suget där för mig varje em... Eller besattheten att dricka. Goda föresatser och lycka varje morgon, men en tanke på a där på em. Kan du strypa tillgången till a tror du? Jag lyckades helt enkelt inte så länge a fanns tillgängligt hemma. Och nu pratar jag om smygdrickandet. Tänker att det är det som verkligen måste upphöra.
Och så skriver du om att stanna "här och nu" och inte rusa iväg i planering. Det har varit en av mina viktigaste uppgifter det här året, att leva här och nu. För att allt ska rulla på och jag ska lyckas vara en bra mamma etc så hår det åt en del planering. Har övat och övat på att inte hela tiden ligga så långt fram i tankarna utan vara lite mer här och nu och det har inte blivit perfekt men det har ordnat sig efterhand. Själv mår jag dåligt när jag bara ser planering och inte kan skönja någon vila. Det är mina farligaste tillfällen och om jag dricker då blir det ännu värre egentligen. Det är så skönt på nåt sätt att planera efterhand istället och blir mer här och nu, men jag är inte riktigt där ännu. Oj vilken utläggning det blev om detta. Lycka till nu de här dagarna och var nöjd med de lyckade!

Är inne på 11e dagen helt utan alkohol idag, känns väl ok. Men jag vet att det när som helst kan slå till då jag känner att jag bara måste ha alkohol. Mår väl okej rent allmänt nu och på måndag är jag tillbaka på jobbet och har massor att göra innan dess så ingen alkohol denna helg. Vill kunna sköta mig och ha tid, vill inte förlora massa timmar på alkohol, jag vill leva mitt liv på riktigt den korta tid vi har. Man vet aldrig när det är över. Trevlig helg på er i alla fall!

Vaknar tidigt och inser, med hjälp av en påminnelse från min telefon, att jag idag varit nykter i två år. Det ska självfallet uppmärksammas och firas. Kan inte påstå jag tänker på att jag är nykter så ofta numera - det är liksom en del av mig. I de flesta sociala sammanhang avstår jag helt enkelt alkohol och tar en diskussion med de som finns där då, om någon tar upp ämnet. Det händer så sällan att jag faktiskt glömt vad jag ska säga (det som jag noga förberedde det första halvåret eller så). Men suget kommer fortfarande ibland, som ett slag i mellangärdet, och så här i sommartider oftare än annars, det lär jag få leva med.

Annars är allt som vanligt: jag dricker mycket N/A-öl och älskar mina mornar med meditation och egentid. Hustrun dricker mycket riktigt öl och jag tjatar på henne att minska/sluta. Men vår relation är ändå bra, bättre än den varit på ett tag.

Hinner inte skriva mer just nu men återkommer om ett par dagar.

//A