Senaste kommentarerna i forumet

Att be om hjälp hos t.ex beroendecentrum eller liknande kan vara en bra start. De kan garanterat hjälpa in dig på rätt väg. Antabus kan hjälpa. Att må bra utan är fullt möjligt men det tar lite tid och omplanering av livet. Det GÅR!

hit till forumet.
Det beror nog på hur man druckit när det gäller måendet och tillfrisknandet när man slutar med alkoholen. Själv drack jag intensivt och stora mängder. Då hade jag svår abstinens och ångest i ett par dagar, sedan en mycket svår ångest som mycket sakta klingade av. Men sakta känner man en liten förbättring i måendet, och efter 2-3 veckor är man mycket friskare.
Du som smådruckit dagligen en längre tid, enligt vad du skriver, kanske får ett längre "bakrus" med en inte lika skarp övergång mellan drickande och nykterhet.
Men mår du riktigt dåligt bör du kanske kontakta läkare, ifall det är något annat fel än bakfylla.

Bra att du börjat skriva och läsa här på forumet. Det har hjälpt många, däribland mig.

Så kämpa på Blenda. Nykterheten är verkligen värd att sträva efter.

Vaknar Dag 4 utan giftet och känner mig lika bakis - trött, illamående, seg och tung i huvudet precis som förut. Om inte värre. Alla ni andra hjältar som avstår alkohol, är detta vanligt? Är det abstinens eller bara att jag bliviit så mycket äldre sedan jag var nykter sist...När kan jag hoppas på att bli piggare och känna skillnad tror ni? Jag förstår att det beror på många faktorer men vore ändå givande att höra om era erfarenheter.

Det är helt okej att gå och jobba. På något sätt så känner jag mig trygg i att inte vara ledig. Rutinerna är lätta och följa. Bakis på jobb vill och kommer jag aldrig mer vara.
Idag är första dagen då jag mår lite bättre. Jag räknar dagar från att jag skrev in mig här. Jag har inte ambitionen att bli helnykterist (inte ännu i alla fall). Jag jobbar med att njuta av vin när det är passande och då i en nivå jag klarar utan att bli dum och elak.
Det är snart tio år sedan jag slutade röka. När jag tittar bort mot platsen där jag stod efter att ha rökt en sista gul blend och bröt den sista ciggen som låg i asken så kan jag fortfarande känna kraften och det magiska i det beslutet. Man ska dock komma ihåg att detta föregicks av 8 års s k feströkning. Ingen på jobb visste att jag rökte, inte en cigg på dagtid, bara någon enstaka någon kväll och sedan 2-3 askar på helgen. Det bruket gick att hålla i schack och avslutade sig själv när det inte längre accepterades på offentliga platser.

Undrar om alkoholen ska gå samma väg? Om tio år diskuterar man kanske alkoholfria bord på uteserveringar...?

Nä, nu väntar jobbet så mina tankar får sluta vandra!

Håll ut alla ni som vill leva ett nyktert liv!

träningstanten52,
Vad är det du tränar?
Jag vet inte vad det är med mig men min kropp är så tung och trött. Jag lägger mig runt 21 varje kväll helt urlakad. Det finne en önskan inom mig att röra mig. Hur kom du igång?

Tack Pi för fjällstyrka den behövdes igår med den och kraften från eken så klarades dagen av.
Svamp blev det i stora lass och långa monologer I huvudet, känner mig renad idag.
Känner tacksamhet för varje dag jag klarar av att göra ett klokt val istället för att fly.
Tog några timmar innan stressen la sig igår, men känslan när man andas in skogen och känner energin växa igen är styrka.
Den styrkan skall bära mig några dagar och min övertygelse att detta är rätt väg för mig ger mig ett lugn..
Önskar er alla en fin dag

Tiden går och allt känns bara bättre och bättre. Är så otroligt tacksam för att jag tog detta steg, känner ingen ånger alls. Bara en stor lättnad och lycka när jag hör hur mycket bättre min dotter mår. Kanske kan jag ge någon annan kraft att göra nåt åt en ohållbar situation, om inte, räcker det att jag lyckats ta mig ur den. Ser fram emot en rolig sommar med mina barn och vänner.
Självklart ligger hans dåliga mående som en sur uppstötning bredvid oss men de är inget jag fokuserar på. Hoppas bara att vi klarar de här helskinnade och tiden han är nykter gör honom kanske lite mera stabil.

Jag behöver nog också en förhållandesajt:-/ ... Tänker, vad kan man egentligen begära av ett förhållande, hur bra skulle det kunna vara, finns det något/någon för mig som jag skulle må bättre och trivas bättre med? Eller är jag ovanligt dålig på tvåsamhet, vilket jag faktiskt tror. Längtar efter ensamma stunder...

Nåja... Du berättar att din uppväxt skapade bekräftelsebehovet hos dig... Funderar på hur det gick till för dig!? Min man hade också missbrukande föräldrar, och jag frågade honom om han blev medberoende som barn. - Ja, säger han, jag skyddade dem och dolde och ljög, men det var ju mycket för att man skämdes, säger han. Bekräftelsebehov? Nej det kunde han inte säga.

Han har väl skapat sig andra strategier, utmärkande för honom är att han alltid står i centrum i ett sällskap t ex. Där har vi det kanske, bekräftelsebehovet!

Vad skulle hända med honom om han låg lite lågt en gång, lät andra leda samtalet och ta mera plats än honom? Vad skulle han känna då? Mindervärdeskänslor eller liknande ?

Eller är jag ute och cyklar nu, är det ett naturligt personlighets drag han har, när han söker platsen i centrum?

I relationen vill han ha det väldigt mycket "allt gemensamt", sammanflätat. Det är mera jag som ser till att skapa små personliga "öar".

Lite eget filosoferande här.. Söker utefter väggarna efter dörrar på glänt, som kan leda mig någonstans.

Är det fortfarande bra med nya kärleken?:-)

Inget svar på vad det kan vara. Hade lite högt värde i likvorvätskan vilket jag fått medicin mot. Vi får se.

Tack för dina ord de värmer! Det har snart gått 4 veckor helt magiskt! Jag kör 2-1 träning hela tiden det hjälper som bara den. Alltså 2 dar träning 1 dag vila. Idag har jag känt mig jävligt stark! Vad morgondagen har att bjuda på får vi se

Just hemkommen efter mycket lyckad fiskeresa, finns det någonting skönare än att vara ute i fjällen tillsammans med sin käraste och fiska å bara ha det gött. Nu var vi inte helt själva ut de fanns också en miljon mygg typ.

Ta med alkoholen eller inte det var frågan? Tänkte så här har jag klarat ett halvårs klosterliv tidigare i år vore de väl skandal om ja inte kunde klara denna helg så flaskan fick stå kvar hemma, mycket skönt faktiskt att vakna upp i tältet utan att vara seg, fick också otroligt mycket mer fisk än tidigare, bra fiske eller var de nykterheten kanske som gjorde fångsten bättre?

En mycket positiv "Ulf" idag.

Så skönt att må bra utan att vara bakis och att kunna träna när jag vill. Och vinet tänker jag inte ens tanken om, det är ju arbetsvecka!
Vanan att dricka till helgen satt i bra länge men hoppas att det nu har gett sig efter några månaders nykterhet och jag har ju omskolat mig, till fotomodell och munskänkare.
Allt känns så mycket lättare när nollorna finns på plats i loggan. Undantagen finns så klart men dom blir nog färre och färre ju längre tiden går.

...med de förskönande beskrivningarna att jag "bara" drack två, tre glas om vardagen. Visst är det sant. Oftast. Men den mängden var (är?) å andra sidan så viktiga att jag till exempel inte brydde mig om att jag kanske behövde köra bil efteråt. När jag inte kom åt det älskade vinet på grund av någon kvällsaktivitet fick spriten duga, eftersom det lättare kan kamoufleras i Ramlösa-flaskor som kunde drickas på bussen eller damtoaletten. Jag har tvingats styrka mig inför jobbkonferenser, föräldramöten, hobbykurser - ja i stort sätt allt där jag har tvingats prestera. Enda förklaringen till att jag inte är helt nersupen vid det här laget är kanske att jag hade hunnit med 50 år utan alkoholproblem när allt hemskt hände, och vardagsdrickandet startade. Allt självförtroende och all självrespekt har försvunnit, men det har gått så långsamt att jag nog inte har fattat det riktigt förrän nu. Första glaset fick mig att slappna av, andra glaset gav mig mod och det tredje dracks som återhämtning.

Hur ska jag kunna tro på mig själv och tro på livet igen? Det är ju onekligen gråare och tristare utan alkohol, men å andra sidan har den senaste tidens drickande inte gett mer än sjavig fuskhjälp som säkert utarmat mig ännu mer och skapat självförakt förklätt till falsk självkänsla.

Hoppas på en nykter måndag!

Kram

Njut för fullt detta är du värd, kram från svampskogen

Hej Heddali,

Nu hittade jag äntligen din tråd! Och välkommen tillbaka! Tack för din kommentar på min tråd!

Ser att vi har ungefär samma beteende och ja, jag har också haft vita månader förr. När jag var ung var det helt normalt och lite inne att "ta en vit månad" när man var rejält marinerad efter 5 kvällar i veckan på krogen... Men det var då och nu är nu. Då fanns ingen familj att ta hänsyn till och då skulle jag aldrig kommit på idén att dricka ensam. Nu finns man och barn, jag dricker helst ensam - helt vrickat. Jag blir också tuff och otrevlig mot min man och skäms (om jag kommer ihåg det) i flera dagar efteråt. Så mycket skit han har fått ta genom åren och han är kvar. Nu måste jag vårda vår relation resten av vårt liv om han ska stanna hos mig.

Nya tag Heddali och hopp om en nykter måndag!

Tänk vilken prestation du gjort. Jag är imponerad. En nykter semester... Jag ser framför mig det samma. Hur fräsch och utvilad jag är när jag är tillbaka på jobb...så som jag kom efter min semester i juni är inget önskvärt - bakis som ett ägg och tröttare än någonsin.
Hur är det med din trötthet? Koncentrationsförmåga? Hur var det på jobb idag?

Nu befinner jag mig i ett av nordens vackraste naturområden. Höga fjäll med snöfläckar kring topparna, fjällsidor med växtlighet i alla tänkbara gröna nyanser, älvar och bäckar, små vackra gårdar med färgglada hus och åkerlappar med betande djur. Harmoni!

Bilden av den här miljön, och känslan av mitt välbefinnande här och nu, ska jag bevara som ett värdefullt minne. Det ska jag plocka fram ur minnet och använda som ett inre verktyg för att stå emot de tankar på, och ännu värre de sug efter, alkohol som jag vet kommer till hösten och vintern när jag är trött, sliten och stressad.

Då jag har ett överflöd av positivt mående delar jag med mig till er som behöver, samt skickar med lite fjällstyrka från min omgivning

Anna och Jullan65.
Ja jag har det bra, som ni kan se på mitt nästa inlägg. Om jag får in det. Här svajar det mobila nätet, och forumets sida svajar idag. Själv är jag dock väldigt stabil.

Kör hårt!

Slog ett öga i kylen och vad skådade mitt norra öga; jo, en slatt rosévin från i lördags. -Åh, vad gott säger alkoholgdjävulen, du kan ju ta den, ingen fara det finns inte mer sedan...
Jag tar en stor bit choklad och loggar in på Forum. Tänker titta på slatten hela veckan!
Trött, trött men glad över att vara nykter.

Ja stress är den stora akilleshälen för mig också.
Men jag ser att du har en bra strategi för återhämtning, lugnet ute i skogen.

Själv har jag väldigt mycket lugn och harmoni nu mitt i semestern och på semesterresa i en underbar miljö. Så jag sänder lite lugna tankar från mig, samt fjällstyrka från den sagolika omgivningen runt mig.

Hur är det med dig? Hur har det gått med medicin o så?

Åh herregud, sitter vid datorn och borde jobba, men det bara väller fram tankar och insikter nu när jag lyft på locket. Tänkte först be om förlåtelse för mitt svammel och den plats jag tar, men insåg direkt att det ju är helt frivilligt att läsa så det finns ju ingen anledning att ursäkta sig :)
Det slog mig att en stor anledning till att jag dricker också är att jag har svårt att hitta min plats i den nya otrygga tillvaron som kommer att vara min under hela återstoden av mitt liv.
Paniken när jag minns de stunder när jag faktiskt trodde att mitt barn hade tagit livet av sig. De många dagarna i ovisshet. Det tunga ansvar som det innebar att själv göra allt, precis ALLT, för att förhindra.
Och sorgen, den kommer också alltid att finnas kvar. Sorgen över att mitt eget älskade barn mådde så fruktansvärt dåligt.
Rädslan över att hens demoner kan komma tillbaka. Den blir jag aldrig kvitt.
Kort sagt så försvann min grundtrygghet i samma stund som insikten kom att mina barn kan välja att dö. Jag kommer nog aldrig att få tillbaka tryggheten. Jag måste lära mig att leva sida vid sida med mina rädslor. De kan bara dränkas för stunden i vilket fall som helst.
Jag suddade ut mig själv under de svåra åren, och nu måste jag börja skissa upp en ny kvinna. På ett sätt känns det spännande. På ett annat sätt känns det fruktansvärt skrämmande.

Anna: Jag vill gärna ha ett liv utan alkohol, har svårt att kunna se det. Jag vill iaf ändra mina alkoholvanor och aldrig mer hamna i det som en gång var, men har också svårt att kunna dricka kontrollerat eftersom jag tappar kontrollen fortare än en gris blinkar. Så just nu tar jag en dag i taget och håller mig nykter tills.....ja vad vet jag.
Sisyfos: Ja, vi gör sällskap. Finner inte heller någon glädje i mina fyllor, det blir mest geggigt. Ja mannen skärper sig för tillfället.
Alltså det där med almanackan är som min terapi, när jag reggade mig här så skulle man ju fylla i antal dagar "nolla" om man druckit, mängd osv. allt i den loggen var faktiskt nollat...då. Sen kom jag inte åt den funktionen på sidan mera "error" och det där räknandet med antal nyktra dagar var ju som ngt slags mantra, det triggade mig för varje dag, vecka, månad jag såg att jag var nykter, därav gjorde jag en egen för att ha en överblick och kunna se nykter vs. onykter, ser tydligt att av 141 dagar har jag druckit 14.....det ger mig en kick att fortsätta med gröna dagar ;-)

Så himla skönt att 2 veckors semester är till ända! Jag har fått många prövningar dessa veckor men jag gjorde det jag skulle och gjorde det nykter och det känns så himla himla bra. Jag sträcker lite extra på mig idag, och stoppar ner en nykter semester i bagaget. Äntligen dax och jobba igen!
Ha en fin måndag och tack för ni finns ni andra kämpare=)

Skönt att slippa va bakis å skakis på jobbet. Semester är ju en fälla som är lätt att falla i......det ska ju oftast firas att man är ledig. Det går att fira alkoholfritt också har jag upptäckt. Å du är verkligen ingen idiot jag tycker du är klok som skriver: "Nu gäller det att stanna på Forum och vara nykter dag för dag och ta nya beslut."
Ha en fin dag och kämpa vidare, du kan! Kram