Senaste kommentarerna i forumet

3 dagar utan alkohol och kroppen börjar återhämta sig och jag känner mig redan gladare i sinnet och bättre i magen och ångesten har nästan försvunnit:) Men tankarna på alkohol finns fortfarande där och det blir inte lättare när man ser andra sitta och dricka på uteserveringar osv men jag ska försöka vara stark för min egen skull och slå undan alla tankar kring alkohol när suget kommer smygande.

Mina barn kommenterade att jag var så konstig igår. Helt klart slutsupet här. Jag hoppas att de kommer att märka en skillnad denna semester.
Oroar mig för vad jag ska säga till t ex min mamma, hon vet inte om mina problem och kommer att undra.

Men svettas och är skakig. Ja ska lägga av med drickandet, men får lite panik vid tanken.

Teresia,

Hur går det?

Kram

Jag drack en whisky igår trots föresatsen att inte dricka alls på en längre tid. Blev inte mer än det och det jag förstår är ändå att ett total stopp m alkohol är något som jag kommer ha svårt att fullfölja. Mitt mål är nu dag för dag med ingen ah och belöningen blir förhoppningsvis en längre period med avsevärt mindre ah helt enkelt. Du är ändå på väg, försöker minska och är medveten om dina problem, det är en bra början!

Tog en whisky igår kväll m min man trots föresatsen att göra uppehåll. Blev dock inte mer än det men ändå....

Mina barn är som dina i ålder. Skulle också behöva storstäda men orkar inte heller. Ska vi ta ett gemensamt beslut att lägga av drickandet? För mig är det ju kört idag men IMORGON!!! Min semester närmar sig också och jag tänker att den här sommaren ska bli min första nyktra på länge! Hur stora besvär har du med abstinens?

Hej,
Tack för svaret, känns bra att inte vara ensam. Hur stora är dina barn? Ja det ger en hemsk ångest, jag räknar minuter och vill bara att det här dagen ska ta slut. Hade planerat att storstäda men orkar ingenting. Kan inte åka nånstans även om jag skulle vilja, undrar om jag ens vågar köra bil imorgon,

Teresia,

Låt oss hjälpas åt och fixa detta tillsammans! Har också barn och klart som sjutton att de förstår-det är nästan det som ger mest ångest.....De kommer dock att uppskatta att få sin "gamla" mamma tillbaka så inget är kört!

Har druckit ett glas vin hittills idag för att jag mådde så fruktansvärt dåligt, just en bra början? Känner galen avsky för mig själv och min dåliga självkaraktär men har bestämt mig för att från och med imorgon blir det andra bullar!!! Vill du hålla mig i handen?

Vindrickarvännerna kom igår och jag tog beslutet att dricka vin. Ett glas rosé och två glas rött under fem timmar, totalt 50 cl.
Huvudvärk idag men ingen oro. Den kommer troligen i eftermiddag.
Det må vara att jag är en idiot men jag önskar att det får vara så. Nu gäller det att stanna på Forum och vara nykter dag för dag och ta nya beslut. Det blir med all säkerhet ingen alkohol under veckan.

Här kan du vara dig själv och använda din tråd som det passar dig. Jag ser det som en dagbok där jag även får kloka inspel ibland. Det är en enorm lättnad för mig att få kika in hos andra - jag har länge trott att jag var ensam om mina problem. Jag har nästan slutat skämmas.

Låter som bra dagar, härligt att du hittat din linje?
Önskar dig en fin dag

Det känns verkligen skönt i kropp och själ och jag har tränat bra den här veckan. I dag är det kalas och vi ska ha trevligt. Och det blir en nolla i loggan så klart!

Det är ett par bortresta vänner som har bett mig gå på visning för deras räkning. Själv har jag inga planer på att köpa hus, åtminstone inte i Sverige. Det är en härlig känsla när förtroendet återvänder hos ens nära och kära. Jag kan inte ens börja att föreställa mig vilken oro och besvikelse jag har orsakat dom. Just de här vännerna har funnits där genom hela min historia av nykterhet och återfall. Dom känner mig tillräckligt väl för att göra vad de måste; dom drar sig undan när jag dricker och visar att dom tror på mig när jag försöker ta mig ur missbruket. Var dom hämtar det tålamodet är en gåta för mig, men utan dom hade jag suttit på en parkbänk idag.

När jag dricker känner jag mig oerhört ensam, jag inbillar mig att ingen bryr sig om mig och att världen skulle vara en bättre plats utan mig. Jag drunknar i en ocean av självömkan. Så är det ju inte, det finns flera människor runt mig som bryr sig och som lider av mitt missbruk. Jag vet inte om det är ren egoism som gör att jag tänker så, eller om det är en försvarsmekanism för att slippa tänka på den oro jag orsakar hos dem jag älskar. Hursomhelst är jag tacksam för att dom finns.

Under en av gårdagens promenader hörde jag ett högt BOFF bakom mig. Det var en man som hade glömt dra åt handbromsen, hans bil rullade nerför en liten backe, över en gata och ner i ett dike. Som tur var blev ingen skadad. "Så pinsamt" tänkte jag, jag har ju själv gjort bort mig åtskilliga gånger och det är lite kul att se att andra gör likadant. Ingen skada skedd.

Men så började jag fundera på hur jag hade sett på det om det hade varit en kvinna som gjort samma sak. Inte lika överseende skulle jag tro. Gamla invanda mönster är svåra att bryta.

Ha en lugn och skön söndag!

Tack för din hälsning Heddali, bra att du är tillbaka.
Här har det varit alldeles för mycket jobb, märks när jag börjar vakna denna tiden och igår kväll tog spöket sig en dans.
Att det skall vara så svårt att vara lagom, jobbet kan jag inte göra mycket åt det är ju som det är.
Men måste lära mig att inte ta på mig så mycket, fast har ju blivit bättre på det.
Idag äntligen ledig och skall vårda min själ med en dag då jag bara är.
Skönt att jag ser mönstret innan spöket kidnappar min hjärna.
Så bygger vidare med kloka beslut och foten på bromsen, önskar er alla en fin söndag

Hej!

Vet knappt var jag ska börja! Träffade för knappt 2 år sen en underbar man. Vi träffades på en mc träff. Å där är det ju så klart fylla mer eller mindre. Jag själv är ingen nykterist men har på sista tiden haft svårt att hålla lagom nivå. Åh vad detta e jobbigt. Jag har i alla fall genom hela vårt förhållande gnatat om hans konsumtion. Han jobbar 12 dagar i Norge och hemma 9. Vi bor 20 mil ifrån varann men det har aldrig varit något problem. I början gick det bra att festa ihop men vid ett tillfälle klappade jag till honom lätt med baksidan av handen....för att jag tyckte han ignorerade mig! Sen har det egentligen bara gått utför. Jag har gjort slut för att han inte slutar ta öl mitt i veckan. Han lovade sluta med det så ihop igen. Nu är han ju borta 12 dagar och jag kan omöjligt avgöra om han druckit. Vi skypade varje kväll.
Jag tyckte även att han inte skulle åka på jobbresor (suparesor). Ja så ser jag det! Jag t om sa att han inte fick åka. Då är det slut! Han åkte inte på nån kan tilläggas.
Vi har träffats de 2 helger han är hemma och alltid ska det drickas. Jag har haft min vilohelg när han varit iväg känns det som.
När vi varit på fester har jag känt mig åsidosatt. Så fort han pratat med någon annan tjej har jag tyckt att han stöter på henne. Han har sagt till en kvinnlig vän. Sitt inte här när hon kommer tillbaka för hon är så svartsjuk. Tror ni jag tyckte det va ok att säga så? Fy fan säger jag!
Vid ett tillfälle va vi ett gäng som skulle äta. Vi stog i pizzerian allihop och en sa till mig att gå ut å ta ett bord. Han pekade till och med. Jag fixade det bordet och då gick de å satte sig på ett annat ställe. Min man kom inte ens och hämtade mig. Skickade sms. Då drog jag!
Alla incidenter jag talar om har ju så klart varit med alkohol. Både jag och han. Var på en fest när han sa till mig jag gör väl vad jag vill. Skiter väl i vad du tycker. Då klappade jag till honom senare på kvällen. Efter lite mer alkohol så klart. Efter denna händelse gjorde han slut. Blev ihop igen efter nån dag bara. Pratade om att det får aldrig hända igen. Jag vill ju inte vara aggressiv definitivt inte mot honom. Har varit på Sweden rock ihop å det var suveränt. Drack ihop och hade trevligt.
Festen för 3 veckor sen hände det igen. Jag blev full å skällde ut honom. Kallade honom egoistiskt jävla svin mm. Nu tog det slut igen. Jag minns inte ens att jag sagt detta. Å han vet att jag inte är sån nykter. Jag sa till honom att jag behöver inte ens dricka och det vet han med att jag inte behöver. Eller ens vill. När jag hämtat honom efter jobbveckan har han kommit bra dragen från flyget eller i alla fall påverkad. Om inte ska vi ta en öl eller cider när vi kommit hem till honom. Jag hoppar helst det men har känt att han tycker jag är tråkig som inte dricker. Nu är det slut sen 3 veckor och jag ser honom på fb på mc fester. Både midsommar och denna helgen. Har jobbat däremellan å då vet jag inte vad han gjort. Har ju inte med det att göra längre. När jag ser honom på fb vet jag inte vad jag känner. Jag älskar ju honom.
Jag har skrivit en massa att jag ska inte dricka eller vara sån jag varit förut. Fast när jag läser här vet jag varken ut eller in längre. Har jag blivit medberoende? Jag har känt att jag ska bannemej dricka på i samma takt så ska han få se hur rolig han är. Fast det har ju bara blivit fel. Jag kan ju inte dricka som en karl så klart. Jag har sagt till honom att jag inte tycker om honom onykter. Jag tycker om honom nykter. Men jag är rädd att han tycker inte om sig själv nykter. Han tar nästan en öl eller ett glas vin varje kväll han är hemma på ledighet. Gärna på jobb med men det har jag aldrig kunnat veta säkert.
Just nu känner jag att jag vill vara med honom. Med eller utan alkohol. Han säger att han inte har några känslor kvar för mig för jag varit svartsjuk och kontrollerande. Jag har aldrig varit sån förut kan jag säga med. Inte i något förhållande.
Vad är det som händer? Jag är bara förvirrad just nu. Vad ska jag göra. Känns som att han faktiskt väljer festandet före mig å det e tungt. Kan en människa verkligen välja alkoholen framför kärleken? Jag är helt säker på att han älskar mig men säger annat för att skydda sig själv liksom.
Jag ska åka till honom snart framöver och hämta å lämna saker vi haft hos varann. Vad ska jag göra? Hur ska jag bete mig? Jag vill ju trots allt ha honom tillbaka! Han är väldigt kall just nu. Svarar inte på alla sms. Bara dom där det inte handlar om oss.
Hatar alkohol i alla fall!!!

Mvh Förvirrad

Och grattis till dag 4! Det absolut värsta är förhoppningsvis över för dig. Nu blir det bara lättare!

Fortsatt lycka till!

Men alkoholfri har den varit, alltid något. Godnatt på er.

Nej hon tycker att hon hanterar alkoholen på ett bra sätt och att det är jag som överdriver vilket jag verkligen inte gör. Ja hon jobbar på heltid med barnomsorg. När jag pratar med henne om att jag tycker detta är jobbigt får jag varje gång i respons: du och din pappa dömer mig bara, det är det enda ni gör. Sen blir det varje gång bara bråk när jag försöker förklara för henne hur jag känner osv. Verkar inte som att något kan lösa detta...

Trist att höra om ditt tvåmånaders återfall, du har dock en lång period bakom dig då klarat dig länge på banan utan alkohol. Finns mycket att vinna på alla dagar och stunder man minskat alkoholintaget. Jag har så mycket positivt i mitt liv sedan sista året, mycket kärlek och mindre bekymmer än på många år. Trots det har drickandet ökat lite under sista året. Kanske bara en effekt av tid, att drickandet blir mer och mer. Jag har kanske druckit 6 dgr i veckan sista halvåret, inte mkt alla dagar utan kanske 3 dgr med 3 glas vin, de andra 3 dgrna med kanske 1 flaska vin. Hm det blir då kanske 4-5 flaskor vin i veckan. Aldrig helt ballat ur, aldrig missat jobb även om jag varit seg. Dock blivit grälsjuk, halvt däckat till läggdags, haft några fester när jag varit berusad, varit mkt jag inte orkat/valt bort och istället valt vin, mkt just för att få slappna av. Har ofta en olustkänsla i kroppen, och känner mig som en kantig person- som blir mjukare, lättare, trevligare efter några glas vin. Nu gäller det att orka med utan kanterna avslipade...

Tack så mycket, ja jag har verkligen kommit fram till att jag är en person som inte kan dricka alkohol, det som känns skönt för mig är att jag inte är beroende, dricker inte jätteofta men jag kan inte leva med oberäkneligheten att vilken fylla som helst kan sluta i katastrof pga att jag inte har någon stopp.
Jag hoppas min kära kan förlåta mig..

Jag har också haft uppehåll från alkoholen och försökt börja måttlighetsdricka, med mycket negativa resultat. Så nu har jag bestämt mig för att leva nykter, genom att ta en dag i taget.
Detta forum är bra, här kan man skriva av sig och läsa vad andra har för erfarenheter.
Att man gör bort sig, och ibland sårar andra människor, är bara en av många negativa sidor med alkoholen. Att tänka på all skit som alkoholen ställer till med, gör det lättare att hålla sig ifrån den.

Så nu låter vi bli att sträcka ut handen efter glaset.

Jag hängde här på forumet typ i jan och sen haft en vår där jag inte lyckades hålla mig från alkohol. Nu har jag bestämt mig igen att förutsättningslöst ta en dag i taget. Nu dag 4. Är så fint att läsa vad du klarat av. Semestern är också annars en riktig alkoholfälla så många guldstjärnor att du grejade det!

Välkommen tillbaks är kanske fel uttryckt, men jag blev jätteglad att höra av dig! Du var en av de första jag fick kontakt med i Forumet och en av de första att heja på mig där alldeles i början när jag darrande tog de första stegen. Du har varit ett stort stöd för mig!

Det är starkt och modigt av dig att komma tillbaks till oss och berätta! Vi ska stötta dig igenom det här! Och lyssna nu på dina egna ord i din egen och andras trådar - slå inte på dig själv, vad som är gjort är gjort, nu är det nya tag som gäller! Bra att du tar emot all hjälp du kan få nu från beroendecentrum! Och som du säger, här finns det ingen som dömer, bara stöttar och hejar dig framåt.

Grattis till dina 11 dagar! De kommer att bli fler och fler! Fortsätt skriv och läsa! Glöm inte att läsa din egen tråd från början till slut!

Stora, varma styrkekramar!

Tack Levande, Maharion, Miss Lyckad, Jas 75 och andra för hälsningar och stöd! Det värmer så gott när jag hör från er alla! Kramar!

Är mitt inne i min semester - nu på hemmaplan. Solen skiner, jag är full av energi och pigg på alla aktiviteter vi tar oss för. Känns härligt!

Har gjort ett framsteg. Släppt pettflaskan jag haft i handväskan. Tidigare var den fylld av vin, när jag slutade dricka innehöll den ramlösa. Jag kunde inte vara utan den, ramlösaflaskan. Kunde vända i rulltrappan på väg till jobbet, om jag glömt att köpa med mig. Trodde inte jag klarade färden utan. Märkligt. Ersatte vinet med ramlösa, men samma typ av beroende/beteende. Tänkte först att va f-n, det gör väl inte så mycket. Det är ju ramlösa gudbevars. Men samtidigt gnager den där känslan av att jag inte riktigt har släppt. Att jag måste ha något att hålla mig fast vid. En livlina som kommer att rädda mig från någon form av katastrof som kan komma när jag minst anar det. Hur nu ramlösa ska kunna hejda denna katastrof är ett mysterium, märkliga är hjärnans vägar..

På semester utomlands blev det andra rutiner och därmed föll pettflaskan bort. Fanns ju inte ramlösa och man kunde ju inte gå omkring och släpa på en tung flaska pellegrino ;). Det har hållit i sig när jag kommit hem. Skönt. Låter kanske futtigt, men för mig var det en stor sak att släppa något som var en del av min självmedicinering. Alkohol eller ej.

Däremot konsumerar jag fortfarande stora mängder a-fritt öl på kvällarna. 2-3 flaskor per kväll. Och det är ju inte heller "så farligt". Men samtidigt, fortsätter jag med ett sorts pimplande. Det är som att även om alkoholen är borta så är beroendebeteendet kvar. Hjärnan vill ha någon form av tröst. Ett vanemönster som jag inte lyckats bryta.

Så även om jag klockar in 4 månader snart, så är jag inte "hemma" än. Jag måste bryta mina vanemönster för att bli helt fri. Så jag fortsätter min resa på väg mot läkning, att bearbeta orsakerna till varför jag gör som jag gör så att jag kan släppa helt. Stora steg har jag tagit, men jag måste hela vägen i mål!

Kämpa på kompisar! Nu ska jag ut i solen och äta glass ;)