Senaste kommentarerna i forumet

Så skönt, sova ut, äta frukost & dricka kaffe på verandan ? Äldsta hemmavarande sonen är hemma, vi har grävt upp en rabatt som tagits över av ogräs. Snart är plantorna ogräsfria å på plats igen ? Det blev en sen lunch på verandan & nu en kopp kaffe. Sedan kallar trädgården igen ?

Det där med att vara helt alkoholfri gick åt skogen redan men å andra sidan så drack jag inte mycket eller så att jag mådde dåligt, inte bakis, ingen ångest, ingen minneslucka. Så jag är ändå ganska nöjd med mig själv.

Du har lyssnat på dina nära och själv reflekterat över den plats alkoholen tagit i ditt liv och valt att göra en förändring. Nu har du varit nykter i 7 månader, wow! vilken förändring och målmedvetet av dig!
Just nu har du funderingar över er relation och hur du vill ha det med den framöver. Det låter som det är mycket för dig att tänka på just nu samtidigt fortsätter du aktivt med denna livsstilsförändring och går på AA-möten, nu också hittat hit och börjat skriva här. Bra!
Vad tänker du att du skulle vara hjälpt av för att få mer klarhet i din situation?

Fortsätt gärna skriv och läs här, ibland tar det lite tid innan man får svar och man kan behöva skriva några gånger.

Varma hälsningar
Rosette
Alkoholhjälpen

att du tagit steget att gå på egen behandling ! Jag hoppas att du får ut mycket av den och att du kan hitta dig själv där. Har du provat http://www.al-anon.se/ ? Att sätta sig själv främst är ett mycket bra tecken på tillfrisknande. Jag är själv alkoholist och har 2 barn varav den ena tagit emot en ungdomsvecka i samband med att jag gjorde min behandling men den andra tvärvägrar och har mycket riktigt fastnat i medberoendeträsket :-((

Häng på nu i ditt nya liv !

nykter alkoholist............tog ju ett tag innan jag tordes säga så. På behandlingen presenterade vi oss alltid med "förnamnet" alkoholist för att vi skulle fatta att vi är "såna". Tjatigt i början innan jag började inse och "Acceptera det jag inte kan förändra....."

De fiiiina som idag har hand om behandlingen vill gärna säga beroende men det innefattar så mycket så det är lätt att skylla ifrån sig typ : Det där är inte jag. Och att inse vilken sjukdom jag har var/är oerhört viktigt ! Tyvärr är jag rätt ensam idag på möten eftersom jag "bara" har alkoholen som min akilleshäl. De allra flesta har ett blandmissbruk vilket gjort att narkomanernas egen benämning "kemisk beroende" slagit rot även inom AA.

Numera är det rätt sällan jag går på AA just för att jag inte känner igen mig där med lifestorys om knark, tabletter och annan skit. För mig är identifikationen när jag hör/läser om andra som är alkoholister det allra viktigaste, vi är ju så lika i vår sjukdom vilket framgår rätt tydligt här på forumet. Jag behöver bli påmind om hur jag en gång haft det så jag aldrig mer hamnar där. Och det hjälper ni mig med !

Tack !

Du är ovan att skriva på forum samtidigt vill du ha lite råd och tips. Klokt av dig att börja skriva och läsa här. Alkoholen ger dig lugn på kort sikt samtidigt tar den mer än den ger och du vill få en förändring på livstilen. Du är en aktiv, hälsosam person och alkoholen passar inte in på de sätt den är i ditt liv. Du har en tanke om terapi på nätet, det är det många som är hjälpta av: http://web.internetpsykiatri.se/

Hoppas du också hittar något hjälpsamt här på forumet, ibland tar det tid innan man får svar och man kan behöva skriva flera gånger.
Du är igång i detta nu!

Varma hälsningar,
Rosette
Alkoholhjälpen

Det går bra för mig. Jag använder mig utav verktygen som jag har lärt mig. Från början var det ansträngande att göra det men nu går det av sig själv. Vid mitt återfall & en tid innan struntade jag i allt. Jag var inte värd nått! Rattfylla var en ordentlig wake upp call. Sedan dess förutom de första dagarna efteråt som var fruktansvärda, fyllda av ångest skam & skuldkänslor. Mår jag bra, självklart finns det jobbiga känslorna kvar. Men jag kan inte gräva ner mig i dom. Utan måste se framåt ta mitt straff & göra det bästa av situationen = göra bra val = använda mina verktyg. Idag har jag inget sug lr behov utav att dricka.

Hej du!

Tack för att du svarade på mitt inlägg, det betyder mycket för mig i en situation som denna. Vi har alltid bott och levt med endast mamma. Som sagt har båda våra pappor lämnat oss och bor i andra länder. Vår "familj" på 3 består alltså av min mamma, min syster och mig. Vi är dem enda med vårt släkt namn som bor i Sverige då resten av min släkt bor i ett annat nordiskt land (vill inte säga vilket, hoppas du förstår) så vi har ju ingen att ta oss till inom svenska gränser. Och jag har ju jobb och min syster går ju i skola här.

Dock är ju jag 18 så borde inte jag få hjälp av socialen att hitta ett eget boende och möjligtvis ta med mig min syster, annars har hon nog möjlighet att flytta till sin pappa då dom har lite kontakt och brukar ses på lov och så vidare. Trots detta vill jag ju inte bli av med min syster som jag älskar mer än livet själv, vi har bott tillsammans under hela hennes existens på jorden och jag känner att jag inte är redo att göra något som detta mot henne ifall hon skulle bli arg på mig eftersom "jag tagit hennes mamma ifrån henne" eller liknande. Det är en jätte knivig situation och jag har ingen aning om hur jag ska ta mig till..

Du är en ung kille som bor med din mamma och lillasyster på 12 år. Din mamma har haft alkoholproblem hela ditt liv men det har eskalerat på senare tid och du vill ha hjälp i den här situationen. Du skriver att du snart kan flytta men vill inte lämna din syster med din mamma. Du är omtänksam och kärleksfull till din syster.

Va modig och klok du är som skriver här, du har tidigare också tagit kontakt med socialen, men den gången blev det inte som du ville. Ni hamnade i hem hem långt ifrån er hemstad. Vad tufft du har det och samtidigt så stark och klok du är redan i så ung ålder. Man ska inte behöva ha det såhär och det finns hjälp att få.

Det vanligaste är att vända sig till komunnen, det är möjligt också att göra en anonym anmälan till socialen samtidigt förstår jag det som att du just nu inte vill det. En tanke jag får som kanske kan vara ett nästa steg är att ta kontakt med Alkohollinjen, 020-84 44 48. Vad tror du om det?

Hur ser det ut för dig och din syster i övrigt med stöd utifrån? andra vuxna?

Varma hälsningar,
Rosette
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Du berättar om din relation sedan 2 år tillbaka där alkoholen tagit en stor plats, ni har gemensamt intresse där mycket alkohol kan ingå. Efter en tid började du själv känna att det är svårt att hålla alkoholen på en lagom nivå också för egen del.

Lite kan den kommit in för du ville visa hur det var för dig när han blev full beskriver du. Alkoholen har tagit mycket från er och du har försökt få honom att minska och sluta genom att ställa ultimatum, till och med gjort slut.

Du känner dig förvirrad av allt som hänt och känner inte igen dig själv i hur du betett dig när du druckit tillsammans med honom, du har slagit honom ett par gånger och detta är inte likt dig. Du vill själv sätta ett stop för alkoholen i ditt liv och önskar det kunde vara samma för honom.

Oavsett vad han väljer att göra, vad kan du göra för dig för att du ska må bättre?

Forumet är nu ett steg på väg för att få mer klarhet i den här situationen, fortsätt gärna läs och skriv här. Att du berättat såhär gör att vi andra kan ge dig stöd och att du förhoppningsvis kan få lite tips från andra på vad som kan vara hjälpsamt för dig.

Varma hälsningar
Rosette
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Du har kommit till en punkt där du vill välja en ny väg i din livsstil. Alkoholen har kommit in för den på kort sikt dövar ångest samtidigt förvärrar på lång sikt och du vill hitta andra vägar. Du är här nu för att komma på hur du ska göra istället.
Fortsätt skriv och läs och förhoppningsvis hittar du något som blir hjälpsamt för dig!

Varma hälsningar
Rosette
Alkoholhjälpen

Du berättar att du tidigare drack varje dag men i måttliga mängder, upplevde inte att alkoholen var ett problem. Det eskalerade i samband med en livskris, ditt barn ville inte leva längre och det innebar en lång tuff period även för dig. Alkoholen dövade smärtan och du tog dig igenom en del med den samtidigt så har den ingen verkan och hjälp längre snarare tar mer än den ger.

Du skriver så målande och det är säkerligen hjälpsamt för många här på forumet att få ta del av dina kloka ord, fint att du berättar så ärligt och öppet. Det låter också som det är något hjälpsamt för dig. En dagbok som du beskriver det, med allt från vad som är bakgrund, vilka strategier du tänker ta till vid svårare stunder till att börjat reflektera vad du vill med ditt liv när alkoholen inte har denna plats. Vad du behöver för att må bra.

Du har nu haft 4 dagar helt utan alkohol, wow! det är många dagar och inget du gjort på flera år. Du vill verkligen detta nu. Angående abstinens så låter det som det skulle kunna vara det samtidigt är det svårt att säga och som du får tips om här ovan kan det vara klokt att kontakta sjukvården, där kan du då få hjälp med eventuell abstinens och det kan underlätta något i denna livsstilsförändring du är igång med.

Varma hälsningar,
Rosette
Alkoholhjälpen

Du är här och skriver vad bra, alkoholen bråkar med dig och du bråkar tillbaka. Vill ha andra rutiner. Ser också i ett inlägg här att du skrivit att du vill prata med någon, du gör försök och har hitintills pratat men om det som ligger på ytan som du beskriver det. Det är ändå steg på vägen, såklart inte lätt att börja med det svåraste innan man fått en "relation" till den man pratar med och känner sig trygg. Starkt att du ändå fortsätter försöka, det kommer ge resultat även om det inte känns så just nu.

Finns det stunder då du mår lite mindre dåligt än du gör nu och då du inte dricker alkohol, tänker vad är det du gör just dessa stunder och finns möjlighet att göra mer av det?

Varma hälsningar
Rosette
Alkoholhjälpen

"Jag ska bara fixa en grej i köket" och "tack,det är bra"

Att be om hjälp hos t.ex beroendecentrum eller liknande kan vara en bra start. De kan garanterat hjälpa in dig på rätt väg. Antabus kan hjälpa. Att må bra utan är fullt möjligt men det tar lite tid och omplanering av livet. Det GÅR!

hit till forumet.
Det beror nog på hur man druckit när det gäller måendet och tillfrisknandet när man slutar med alkoholen. Själv drack jag intensivt och stora mängder. Då hade jag svår abstinens och ångest i ett par dagar, sedan en mycket svår ångest som mycket sakta klingade av. Men sakta känner man en liten förbättring i måendet, och efter 2-3 veckor är man mycket friskare.
Du som smådruckit dagligen en längre tid, enligt vad du skriver, kanske får ett längre "bakrus" med en inte lika skarp övergång mellan drickande och nykterhet.
Men mår du riktigt dåligt bör du kanske kontakta läkare, ifall det är något annat fel än bakfylla.

Bra att du börjat skriva och läsa här på forumet. Det har hjälpt många, däribland mig.

Så kämpa på Blenda. Nykterheten är verkligen värd att sträva efter.

Vaknar Dag 4 utan giftet och känner mig lika bakis - trött, illamående, seg och tung i huvudet precis som förut. Om inte värre. Alla ni andra hjältar som avstår alkohol, är detta vanligt? Är det abstinens eller bara att jag bliviit så mycket äldre sedan jag var nykter sist...När kan jag hoppas på att bli piggare och känna skillnad tror ni? Jag förstår att det beror på många faktorer men vore ändå givande att höra om era erfarenheter.

Det är helt okej att gå och jobba. På något sätt så känner jag mig trygg i att inte vara ledig. Rutinerna är lätta och följa. Bakis på jobb vill och kommer jag aldrig mer vara.
Idag är första dagen då jag mår lite bättre. Jag räknar dagar från att jag skrev in mig här. Jag har inte ambitionen att bli helnykterist (inte ännu i alla fall). Jag jobbar med att njuta av vin när det är passande och då i en nivå jag klarar utan att bli dum och elak.
Det är snart tio år sedan jag slutade röka. När jag tittar bort mot platsen där jag stod efter att ha rökt en sista gul blend och bröt den sista ciggen som låg i asken så kan jag fortfarande känna kraften och det magiska i det beslutet. Man ska dock komma ihåg att detta föregicks av 8 års s k feströkning. Ingen på jobb visste att jag rökte, inte en cigg på dagtid, bara någon enstaka någon kväll och sedan 2-3 askar på helgen. Det bruket gick att hålla i schack och avslutade sig själv när det inte längre accepterades på offentliga platser.

Undrar om alkoholen ska gå samma väg? Om tio år diskuterar man kanske alkoholfria bord på uteserveringar...?

Nä, nu väntar jobbet så mina tankar får sluta vandra!

Håll ut alla ni som vill leva ett nyktert liv!

träningstanten52,
Vad är det du tränar?
Jag vet inte vad det är med mig men min kropp är så tung och trött. Jag lägger mig runt 21 varje kväll helt urlakad. Det finne en önskan inom mig att röra mig. Hur kom du igång?

Tack Pi för fjällstyrka den behövdes igår med den och kraften från eken så klarades dagen av.
Svamp blev det i stora lass och långa monologer I huvudet, känner mig renad idag.
Känner tacksamhet för varje dag jag klarar av att göra ett klokt val istället för att fly.
Tog några timmar innan stressen la sig igår, men känslan när man andas in skogen och känner energin växa igen är styrka.
Den styrkan skall bära mig några dagar och min övertygelse att detta är rätt väg för mig ger mig ett lugn..
Önskar er alla en fin dag

Tiden går och allt känns bara bättre och bättre. Är så otroligt tacksam för att jag tog detta steg, känner ingen ånger alls. Bara en stor lättnad och lycka när jag hör hur mycket bättre min dotter mår. Kanske kan jag ge någon annan kraft att göra nåt åt en ohållbar situation, om inte, räcker det att jag lyckats ta mig ur den. Ser fram emot en rolig sommar med mina barn och vänner.
Självklart ligger hans dåliga mående som en sur uppstötning bredvid oss men de är inget jag fokuserar på. Hoppas bara att vi klarar de här helskinnade och tiden han är nykter gör honom kanske lite mera stabil.

Jag behöver nog också en förhållandesajt:-/ ... Tänker, vad kan man egentligen begära av ett förhållande, hur bra skulle det kunna vara, finns det något/någon för mig som jag skulle må bättre och trivas bättre med? Eller är jag ovanligt dålig på tvåsamhet, vilket jag faktiskt tror. Längtar efter ensamma stunder...

Nåja... Du berättar att din uppväxt skapade bekräftelsebehovet hos dig... Funderar på hur det gick till för dig!? Min man hade också missbrukande föräldrar, och jag frågade honom om han blev medberoende som barn. - Ja, säger han, jag skyddade dem och dolde och ljög, men det var ju mycket för att man skämdes, säger han. Bekräftelsebehov? Nej det kunde han inte säga.

Han har väl skapat sig andra strategier, utmärkande för honom är att han alltid står i centrum i ett sällskap t ex. Där har vi det kanske, bekräftelsebehovet!

Vad skulle hända med honom om han låg lite lågt en gång, lät andra leda samtalet och ta mera plats än honom? Vad skulle han känna då? Mindervärdeskänslor eller liknande ?

Eller är jag ute och cyklar nu, är det ett naturligt personlighets drag han har, när han söker platsen i centrum?

I relationen vill han ha det väldigt mycket "allt gemensamt", sammanflätat. Det är mera jag som ser till att skapa små personliga "öar".

Lite eget filosoferande här.. Söker utefter väggarna efter dörrar på glänt, som kan leda mig någonstans.

Är det fortfarande bra med nya kärleken?:-)

Inget svar på vad det kan vara. Hade lite högt värde i likvorvätskan vilket jag fått medicin mot. Vi får se.

Tack för dina ord de värmer! Det har snart gått 4 veckor helt magiskt! Jag kör 2-1 träning hela tiden det hjälper som bara den. Alltså 2 dar träning 1 dag vila. Idag har jag känt mig jävligt stark! Vad morgondagen har att bjuda på får vi se

Just hemkommen efter mycket lyckad fiskeresa, finns det någonting skönare än att vara ute i fjällen tillsammans med sin käraste och fiska å bara ha det gött. Nu var vi inte helt själva ut de fanns också en miljon mygg typ.

Ta med alkoholen eller inte det var frågan? Tänkte så här har jag klarat ett halvårs klosterliv tidigare i år vore de väl skandal om ja inte kunde klara denna helg så flaskan fick stå kvar hemma, mycket skönt faktiskt att vakna upp i tältet utan att vara seg, fick också otroligt mycket mer fisk än tidigare, bra fiske eller var de nykterheten kanske som gjorde fångsten bättre?

En mycket positiv "Ulf" idag.

Så skönt att må bra utan att vara bakis och att kunna träna när jag vill. Och vinet tänker jag inte ens tanken om, det är ju arbetsvecka!
Vanan att dricka till helgen satt i bra länge men hoppas att det nu har gett sig efter några månaders nykterhet och jag har ju omskolat mig, till fotomodell och munskänkare.
Allt känns så mycket lättare när nollorna finns på plats i loggan. Undantagen finns så klart men dom blir nog färre och färre ju längre tiden går.