Senaste kommentarerna i forumet

AA-Anki det är just va hon sa till mig men ändå känns det svårt för att jag saknar dom. Förutom idag har vi inte setts på 2 veckor. Skönt är det i allafall att biverkningar börja försvinna helt. Men ska fortsätta på denna linje och kämpa på för att få ordning på mitt liv.

Hej Robbanrs! Jag vet att det är svårt för dig utan tjejen och sonen, men eyes on the prize! Om hon bara vill se att du klarar det, du är du ju på vinnarvägen. Och det som jag tänkte är att det kanske inte är så hemskt att hon ger dig lite utrymme att fokusera på dig själv just nu. Jag tror att det tom kan vara bra för dig att inte ha några andra ansvar och uppgifter just - bara att fokusera på dig själv och reda ut de första nyktra dagarna med biverkningarna och sug och allt som kommer med det, utan att oroa dig över att ta hand om din familj också. Jag kan vara helt fel ute här, men vi har haft barnfritt de senaste 3 dagarna och det kändes väldigt skönt att kunna fokusera på mig själv, gå promenader sent på kvällen, gå på gymmet, läsa bok, osv. Hade barnen varit här hade jag nog känt mig lite mer stressad och det kanske hade varit svårare att orka med suget... Jag vet att det är jobbigt utan dem, men försök se det positiva i det och ta tiden för att fokusera på dig själv och hitta tillbaka till den personen som du är utan alkohol.

Kram på dig!

Det kanske inte är så konstigt att du känner dig orkeslös när du har saker inför julen (som måste göras?) som du inte har lust till. Går det att plocka bort något? Jag vet inte hur det fungerar för dig men jag har en överkänslighet för krav och förväntningar. Det har jag hanterat med att dricka när jag ska; tvätta, städa, något avvikande på jobbet, studier, relationer osv. Den känsligheten för krav har jag hört, har med att kropp och psyke tidigare krävt alkohol. Det finns väldigt lite utrymme för andra alternativ, lösningar och tillvägagångssätt...endast alkohol. Livsrummet är väldigt trångt :(
Låter ändå som du väljer att ta väl hand om dig såna här dagar. Det är en konst att omfamna sig själv när det är jobbigt. Kram och kärlek till dig!

Tack aqua. Japp det ska jag göra. Jag har alltid haft för mycket kanslor och saknad.

Hejj Lever jag. Ja han lever i missär, jag lever i missär. Är det mitt fel? jag skulle gå på ett sådant möte, men han gick där 2ggr. Jag vet inte om jag klarar att gå dit. Inte för att han gick dit, utan jag skäms vill inte visa el berätta för någon om hur jag har det. Eftersom jag har levt så här 3ggr innan. Är arg och besviken på mig själv. Ifrågasätter mig själv hur jag kunde gå in i ett sådant förhållande åter igen. Jag går väl skylla mig själv. Jag vet ärligt inte hur jag ska göra. Hade nästan velat ha hjälp utav någon som kommer och hämtar mig. Hoppas du förstår vad jag menar. Kram

Hej Ebba Tack så mycket för ditt Medelande. Som du förstår så är jag inte såå stark att jag inte orkar att sätta ner foten. Jag vet inte och kan inte förstå heller vad det är som händer med mig. Jag är orkeslös maktlös känner mig lat, och har sådan värk i min kropp. Jag är annars en glad, positiv, sprallig, kvinna som har ett smittsamt skratt. Nu känner jag bara som om det är stopp framför mig. Jag kan inte tänka klart märker jag, jag orkar inte heller att avända min pedanta sida. Det är kaous i mitt huvud. Jag kan inte ta till mig vad som är rätt el fel i mitt leverne. Heller inte om det är rätt el fel att leva med han. Gör jag fel, gör jag rätt el vad ska el kan jag göra för att leva ett bra liv. Har så svårt att förklara mig. Hoppas du förstår. Ja ja är särbo, men det är här han är hela tiden.

Låter som du jobbar med känslor som längtan och saknad och det kan verkligen smärta. Försök att stå ut och använd det som en sporre. Som Leverjag skrev att tänk vad du har att se fram emot, att vara en nykter stabil och kärleksfull far. Just nu kanske du behöver bygga upp dig själv för att sedan kunna vara till stöd för andra. Som sagt, fortsätt ta hjälp som du gör och våga tro att det är vägen till sann gemenskap, närhet och styrka.

ser att du kämpar på. Jag känner så igen mig i det du skriver.

Det går verkligen framåt här! Jag har dragit ner på alkoholen. Men jag är inne här ganska ofta och läser, det har hjälpt mig mycket. Hur går det för dej??

Det känns stort att jag nämns i din text, på riktigt.
Det får mig att känna mig levande.

Va var du nervös?
Det märktes inte.
Jag var ju som sagt var nervös och idag känner jag att jag skrattar åt att jag var så nervös nu när jag vet hur fint och lättsamt det var.

Jag var precis som du helt slut när jag kom hem och yr av intryck och nya nyttiga tankesätt.
Kan du förstå hur många timmar vi tillbringade där och ändå kändes det inte som att vi hann prata färdigt tycker jag...
Det var så intressant.

Och jag tycker att du är ännu coolare i verkligheten än här och så är du en leende människa.
Jag har nog tänkt mig dig som en stor tänkare som ser grubblande ut :)

Ha en fin kväll!

Idag har varit en bra dag 4 dagar nykter.
Har träffat tjejen och sonen tog en fika. Nu blir det hem och kolla på beck. Synd nog så ville inte tjejen komma hem idag hon vill verkligen veta. Känner att det här kommer gå bra så länge jag går på möten och skriver om och läser här. Jag hoppas verkligen det i allafall

Då ska jag inte låta dig vänta, bäste vän.

Tack för senast på Riddarträffen, kul att få ett ansikte på dig, och det var heller inte svårt att förstå att det var du när du började prata,
har börjat känna igen dina fraser och du är en stark människa med mycket bra idéer.
Jag glömde en sak, skulle ju ha kramat dig för det är ju en sak som du ofta nämner på dina träffar.

Det var enormt intressant att få träffa er alla, men jag ska erkänna att det inte var ett lätt beslut, det knorrade i magen flera veckor innan och för att inte nämna hur det korvade sig dagen innan och innan jag klev in i konferensrummet, hua!

Men absolut inget jag ångrade, tvärsom hade jag ångrat om jag hade missat det.
Ni kanske märkte hur jag dessemellanåt var så nervös att jag darrade både i röst, blickfång och på manschetten,
och på kvällen efter så var jag helt mentalt slutkörd, det var utömmande och dränerad mig på energi.
Svettigt blev det också när jag var uppklädd, är ju normalt sett klädd i lite halvmosiga jeans och en sleten tröja.
Men...jag är ju en sådan person, går oftast all-in med all energi och ett lite skämtsamt lynne.
En annan grej hos mig är att som ett led i min förändring att alltid utmana min rädsla, hur jobbigt den än verkar...

Diskussionerna var toppenintressanta och alla väldigt trevliga och tillmötesgående, otroligt engagerade personer bakom forumet och man blir lite förbannad att det inte syns mer, annonseras mer, när det verkligen har en sådan otroligt inverkan på de som deltar här.
Jag hoppas att det utvecklas och att det kommer fortsättningsvis finnas resurser till att driva det framåt, det är en viktigt instans.

Men som jag sade då, jag är dålig på att välkomna nya forumdeltagare, är inte så nynykterist längre med mina åtta år i frihet från bakfylle-ångestens fotbojor, jag håller mig i min tråd även om jag läser i allas.
Svarar på frågor och ger kanske ett liten nyans på hur det ser ut mer långsiktigt utan alkoholen, i detta (livs)forum.
För det är ju lite vad det hela handlar om, inte bara sluta dricka utan mer hur och varför...
Men precis som vi pratade om då, visst undrar vi hur det har gått för alla som har passerat förbi i detta forum, klarade de sig eller sökte de andra vägar till sin nykterhet, nyfikenheten är enorm förståss..
Eller för att reta dig lite Adde, kan man fortsättingsvis dricka kontrollerat?
Självklart tror jag på din hypotes, det går nog inte, för de flesta, men det finns nog undantag.

Jag ligger nu återigen i min soffa på söndagsförkvällen och försöker smälta gårdagens intryck.
Minnesbilderna går i repris, ser framför mig era olika ansiktsuttryck, mimik och kroppsrörelser, dialekter och i vilka scenarior ni bröt in i diskussionerna, på vilket sätt ni sade det och med vilken underton det låg i uttrycken osv.
Du Adde stod lite för det barska och Ebba för det lite mjuka, det gav en fin dynamik och ödmjukhet mellan alla deltagare.
Det blev många hjärtliga skratt som gav mig livsglädje.

Stort tack till Magnus som är forumets anfader och livsnerv, Karin, Ola, Sven och IOGT-NTO-tjejen som jag tyvärr inte kommer ihåg namnet på.
Och ni andra som jag av respekt för om ni inte vill nämnas lämnar onämnda, men absolut inte bortglömda.

Sa jag det att ni är oerhört fina människor?
Jag tror att mäniskor som har mött på svårigheter i livet är de som är de allra ödmjukast inför andras livsöden.
NI förstår er på, och lyssnar inte bara med öronen, utan med hela hjärtat och själ.

Nu är jag dränerad på energi, men väldigt nöjd, livet känns rätt Okey trots att det är måndag imorgon.

Berra

Mindfulness - ja, det kanske är precis det man behöver när alla måsten kryper sig på och det blir för mycket. Tänkte på det idag när jag var alldeles för trött för att orka med allt. Tidigare kanske jag hade löst det med a och då struntat i att jag inte gjort allt, nu är det inte möjligt o jag behöver en annan lösning.
Behöver tid för återhämtning o pyssla om mig själv. Hoppas du hittar din lösning. Själv vet jag inte riktigt var i schemat ompyssling får plats.

Välkommen Gubbajävel.

Har du en egen tråd? Det är ett livslångt sug och om vi inte hittar vår inre motivation till att avstå suktar vi alltid efter att kunna dricka, tror jag.

Har du funderat över varför du dricker. I vilka situationer du blir blir sugen och vad som skulle fungera istället.

Du vet att din medicin kan kombineras med både Naltrexon och Antabus? Kanske vört att prova kombinationer som verkar på olika sätt.

Det kan definitivt fungera med forumet. Skriv och läs. Vi är många som finner ett bra stöd här.

Helgen

Ett vakuum igen. Har varit på match med yngsta och hade roligt m honom efteråt igår. Har haft dålig lust och ork. Lite huvudvärk och sovit länge. Vet inte vad det är. Har inte varit på topp. Vädret så himla trist och saknar mina promenader tror jag. Har lite jobbigt med alla måsten nu och känner mig pressad över allt som ska hinnas med innan julen. Alla ska vara hos oss. Har ingen lust med bak och pyssel alls. Vet inte vad jag behöver nu. Ja, ja.

Tänkte på vin igår. Tänkte på den avslappning det ger vid en middag. Aldrig mer? Köpte olika A-fria öl och drack upp dem. Tror jag saknar samtal och närhet nu. Behöver jobba med mindfulness i veckan. Slarvat m det. Snart iväg på ganska krävande tröning. Kanske mår jag bättre efter det.

Kram på er alla kämpar.

Stå på dig Robban!

Du har bara bättre chanser att få umgås med ditt barn framöver om du blir av med missbruket. Bra att du tar stöd.

Kram

Nu nör du säger det.

Besviken, snälla, snälla du...

Du lever med en alkis. En missbrukare som lverkar ha släppt alla gränser och gett upp sitt eget liv. Du lever i misär. Hans misär. Du har släppt makten att styra ditt liv och välmående till honom. Varför, frågar jag mig. Varför låter du detta pågå?

Håller med Ebba. Du är värd bättre och du ska fortsätta vara rökfri för din egna hälsas skull.
Vad kan få dig att ändra på situationen? Kan du få samtals-stöd så att du får hjälp att hitta rätt i dina känslor och tankar?

Var slutar detta tror du? Jag hoppas verkligen att du blir fri detta och börjar bygga ett bättre liv för dig. Gå med i grupp för anhöriga till missbrukare kan vara det första steget, tänker jag. Träffa andra som har liknande problem, reflektera över din situation och hitta ut ur isoleringen i den situation du nu har. Börja bygga upp dig själv och förbered dig på nästa viktiga steg. Kan det vara något, tror du?

Kram

Det är helt fantastiskt bra gjort att du har slutat att röka!
Otroligt bra.
Det ska du va stolt över.
Snälla börja inte igen :)
Var snäll mot dig själv och din kropp.

Jag har läst allt du har skrivit här och vet du vad?

Om han inte ens tycker att du är värd en god kopp kaffe då tycker jag absolut inte att han är värd dig.

Du är värd någon som vill att du ska må bra.
Du är värd någon som frågar dig om du är sugen på kaffe och sedan med glädje gör en kopp åt dig och serverar dig den.

Speciellt en dag då du plågas av värk.

Det är inte konstigt att du gråter.
Du lever med en människa som trycker ner dig och tar ut sitt eget dåliga mående på dig.

Jag önskar dig kraft att förstå att det är fel och att det inte är dig det är fel på.

Jag önskar dig kraft att sätta ned foten och säga stopp.

Jag förstår att det är svårt.

Om jag har förstått rätt så är ni särbos och lägenheten är din?
Det är du som står på kontraktet och tapeterna i din lägenhet som blir förstörda när han äter ostbågar i sängen samtidigt som han har druckit och tagit sömntablett?

Kram Ebba

Lillajulstider låter så vackert, det uttrycket har jag (såklart) aldrig hört.

Igår var jag på Alkoholhjälpens Decemberfika och vet du vad jag tänkte?

Jo jag tänkte på dig och att det hade varit så kul om du hade varit där, du hade nog gillat samtalen, diskussionerna och bidragit med många härliga "Stingotankar".

Det var väldigt intressant.
Jag gick dit bland annat för att jag vill lära mig mer, utvecklas och berikas och allt det känner jag att det gav mig.

Hoppas du mår bra!

Jag har ingen redigera knapp.

med spänning på ditt inlägg !! :-)))

för uppskattningen !!
Fick veta nu under träffen att "Gilla"knappen finns kvar hos de flesta men inte hos mig ?? Inte heller har jag någon "Redigera"knapp ??? Fler som har det problemet ??

Tillägg :-))) Och bara därför fick jag en "Redigera"knapp som på beställning :-)) Nu vill jag ha "Gilla"knappen också !!

för en mycket trevlig lördag hos er på Riddargatan 1 !
Kul att få träffa trevliga människor som innehåller så mycket skratt och skoj :-))
Ni ger mig så mycket nya bra intryck som jag lever länge på !!
Tack !!