Senaste kommentarerna i forumet

Blir så glad när du skriver inlägg LN. Tänker svara, men hittar inga ord. Men du lyckas vara på pricken. Komma med små påminnelser för dig själv och för andra. Man behöver det, små påminnelser om sitt förra liv. Jag är inte helt stabil (och det blir man kanske aldrig om man inte lägger av helt) men livet och a är helt ok, under kontroll kanske, men just nu många funderingar på a igen. Tar för mycket tid detta, skulle hellre fundera på nåt roligare. Kramar till dig!

Visst är dina barn värda bättre - och DU är värd något bättre!! Ta kontakt med en vårdcentral/beroendemottagning! Det kan vara skitjobbigt, jag vet. MEN de är professionella och vet vad de sysslar med! Om du nojjar över journaler och sånt så kan du be att få journalen spärrad (om du går till en beroendemottagning t.ex.). Då kan inte andra vårdgivare läsa den journalen - utan det blir något som du behåller för dig själv tillsammans med kontakten på beroendemottagningen. Det har jag gjort - och för min del så känns det bra och tryggt. Går jag till någon annan läkare så behöver hen inte läsa rubbet - om jag nu kanske söker för halsfluss eller nåt.

Jag önskar dig all styrka att ta hjälp, eller på annat sätt ta dig ifrån den situation du nu har hamnat i. Fortsätt att läsa/skriva här - kanske kan det vara en hjälp på vägen - det är det definitivt för mig. Du skriver så ärligt och rakt på - fortsätt med det. Det kan funka som en dagbok för dig själv att läsa och begrunda längs vägen. Håller på dig!/Anders

Nog är det en j-a resa alltid - men nu är skvätten slut!!! Och du kan styra upp på vägen igen! När jag lade in mig själv förrförra veckan, to-må, så var det en kille som en kväll/natt hittade en städvagn där det fanns en flaska handsprit som han tryckte i sig helt desperat. Blev drag under galoscherna hos personalen på morgonen, och ALLA skulle blåsa. Killen, en rätt sympatisk fyr, erkände ute i frukostrummet där vi var ganska många som satt - och ifrågasatte varför alla skulle blåsa (cirka 20 pers.)? Jodå, sådana var minsann rutinerna. Man märkte hur stämningen förändrades från personalens sida gentemot honom - och senare på dagen kände han sig så "bannad" och utsatt att han skrev ut sig själv (mot läkarens inrådan så klart). De flesta är ju ändå där frivilligt - och jag tyckte att det hela blev nästan absurt - men tänk vilket begär han måste ha haft, om man ger sig på en flaska handsprit.

Hoppas att din långpromenad hjälper dig att sortera lite tankar!!!

Jag skulle verkligen behöva få komma till någon och prata om detta för jag bär så otroligt mkt inom mig men vem ska jag dela detta med? Någon proffisionell! Men var vänder jag mig

Vilken härlig beslutsamhet du har!

Ha en skön helg!

Ha en skön helg!

Vi gick ut och åt igår... Ett glas rött på restaurangen och suget efter mer blev extremt... Drack slatten när jag kom hem. Där var exakt 15 cl. Sedan började jag leta efter något lite mer...Pinsamt! Allt jag hittade som var öppet var Aperol - fy vad bittert utan vin och vatten. Slurpande i mig lite, lite och tänkte sedan på en bekant från det förflutna;
När jag en gång besökte honom i ett hus på Österlen ( han hade satt sig själv på tork ute i naturen) då var han så desperat att han drack rakvatten en kväll. Det var riktigt fånigt att se och vem vill vara sån? Rakvatten eller Aperol - same, same...
Jag gick och la mig orolig och har sovit mycket dåligt inatt.
Det här en resa...
Nu långpromenad till jobb - känner mig inte riktigt glad :-(

Du behöver verkligen en ledighet och något trevligt att se fram mot efter allt slit.
Och en rejäl belöning är du värd.

Sommarkram

Sommaren för 4 år sen var bara en enda stor dimma för mig. Det var studentfester, det var födelsedagar, festival. Alltså det fanns ju alltid ett tillfälle, men samtidigt hade jag aldrig alkohol hemma, eller drack på "vardagarna". Till slut fick jag nog. Jag fick nog av den där ångesten, av baksmällan. Av den där förfärliga baksmällan som bara blev värre och värre för varje gång! Till slut var jag bakis i 3-4 dagar! Det var helt sjukt. Jag mådde fysiskt rent av skit. Och jag tackade nej till ett par fester för att återhämta mig. Och sen stannade jag hemma ett par gånger till. Jag satsade mer på min hobby, på jobbet (egenföretagare hann jag bli under min nyktra period.) Nu är jag 24 år gammal, går ut och festar, men det blir kanske en kväll på 5-6 veckor? Och det är helt okej. Men jag tog tag i problemet ganska direkt, och insåg att såhär vill jag inte må! Men det är bara jag som kan förändra det.

Tack! Jag älskar era svar! Nu inser jag på något sätt att det inte bara handlar om honom, det handlar ju om mig med, hur jag mår och upplever det. Det har jag faktiskt inte tänkt på innan.
Och jag vill verkligen tacka för råden ni ger mig, det ger mig ett helt nytt perspektiv. Tack!

Tack froken91 det försöker jag göra.
Men det är ensamt både när han är onykter eller nykter. ?

Det var härligt (missförstå mig rätt) att läsa ditt inlägg, du är så förbannad. Jag är rätt orkeslös och du piggade upp mig.
Du frågar vad du ska göra nu. Jag säger: håll kvar vreden. Din fråga inom dig till honom ("Hur kan du göra så här mot oss?") är ju berättigad. Försök inte att jobba bort vreden. När du säger att du vill laga allt, hålla ihop allt du förmår så anser jag att det är där som du ska lägga ner. Avbryt. Det är i det ögonblicket som 'alla' gör sitt stora misstag, anser jag. Gör ingenting alls. Han får sköta sitt. Anser jag.
/Godnatt från Ursula

Hej
Vi har varit tillsammans i ca 13 år å gifta i 10. Han dricker framför allt på helgen och på semestern. Så nu är inte den bästa tiden, tyvärr. Min man blir inte muntligt elak men sur , muttrar. Negativ i grunden.
Det jag lärt mig är att tyvärr blir det inte bättre.
Jag jobbar med att stärka mig själv och mina barn. Så de är så starka som möjligt.

ja nu är det snart dags att svetta ner sängkläderna,, nån timmes sömn lär det väl bli? men det vet i faan? men glädjande i kråksången är att vi haft en fin afton tillsammans jag frun, och onga, lite hobby jobb, blandat med världens äckligaste vodka,, vanlig vodka heter den,, och riktigt otäck! men kanske bra? eller?? inga mängder som kommer in i systemet,, spyr upp skiten ganska snabbt !
hunden har kommit in i köket,, det gör han bara om han accepterar mej ,, så,, om inte för full så är man ganska schyst ändå ikväll,,
Jag vet att det är en jäkla soppa med allt vad alkoholism är, innebär och gör med folk som mej och massor med andra! ,,,men just nu,, i denna sekund,,, när en liten smak av en "after eight" fortfarande dröjer sej kvar i gommseglet,, (givetvis som eftersläckare till den vidriga vanlig vodka supen jag tyckte mej behöva)alldeles nyss,,,så var /är livet helt ok,,, jag tror faktiskt jag ska dedicera( var fick jag det i från)? dedicera?? )) ängna..... ! kanske det var tänkt att stå!! resten av kvällen och kanske till( nu ljög jag)morgondagen till en österländsk lära ? kanske bara för att de förlåter så mkt?,,, forts sättn , följer,,,, tyvärr!svammel ,, svammel, svammel,,

... att ledsna på det du skriver, Berran. Anledningen till det är att alldeles oavsett om du råkar upprepa dig så går det inte att tröttna på din grundton, dina ackord, din komposition. Som en sång, du vet, som man spelar om och om igen bara för att den är så jäkla bra och för att den gör gott att lyssna på.

Puss påre!

Skrämde jag ihjäl dig nu?

... ödets försyn ville ge mig en liten påminnelse om dom fulla dygn som nu flytt hittade jag härom kvällen ett kvitto i en bok jag bestämt mig för att åter läsa. Det var från sista utlandsresan i marinerat tillstånd. På flyget hem hade jag köpt två Jägermeister, en Pernod, en Oban och en Auchentoshan. Jomenvisst, dom skulle ju passa finfint i barskåpet. Nämen oops, jag hann visst dricka upp dom innan dom hunnit acklimatisera sig ordentligt därhemma...

Tack, kära försynta öde för den fingervisningen till en smått närsynt och halvglömsk världsmedborgare.

Fortfarande kaos runt mig men lyckats med att hålla mig både lugn och sansad, konstigt att jag aldrig insett hur mycket alkoholen påverkat mig.
Är ju faktiskt en helt annan människa efter dessa nyktra månader, tycker själv jag är bättre så här.
Så jag bygger vidare på den här kvinnan och om några veckor skall jag belöna henne rikligt.
Lång ledighet och trevliga saker som väntar.
Hoppas ni finner känslan av att man är värd att må bra och önskar alla en fin kväll

Hej! Först när jag läste det inlägg tänkte jag.... Atr du måste lämna honom o inte förstöra ditt liv. Men han har ju ändå sökt hjälp nu så han kanske ändå är värd en chans.Men bara en chans han måste nog sluta helt annars är det nog lätt att trilla dit. Vi var bara 19 när vi blev tillsammans.Jag tänkte som du herregud vi är ju unga alla festar ju... När vi blev ihop bröt vi med dom flesta av våra kompisar. Det var han som ville det för att komma ifrån festandet. Det lät ju så bra eller hur. Sen kom barnen första när vi var 25.Vi hade köpt ett gammalt hus att renovera på o då behövde han en back öl...Sen smög det sig på.Vi fick 2 barn till o han fortsatte renovera huset o drack under tiden. Jag hade ansvar för markservice o barnen. Han kunde aldrig köra bil på helgerna. Barnens aktiviteter fick jag sköta.Barn nr. 4 kom.Han drack nu också stsrksprit men i smyg. Blev irriterad både på barnen o mig. Skrek o sa elaka saker.Jag upptäckte hans spritgömmmor o frågasatte. Han sa att han hade problem men visste när det var dags att söka hjälp.Han har fortfarande inte sökt hjälp och han har druckit nu i över 20 år. Livet med honom har inte varit lätt men jag har inte orkat lämna honom. Så mitt råd till dig ge honom bara en chans....

En lång arbetsdag och lite träning och ingen längtan efter vin! Ja så blev det i dag, i morgon gör jag samma sak. En lång arbetsdag, lite träning och sen shopping.

Nu finns det ingen alkohol kvar i vinslatten, så du kan lugnt hälla ut den!

hade gått runt ett år i nykterheten så var jag inte alls säker på om jag vill fortsätta. Vi pratade helt olika språk eftersom min utveckling hade gått betydligt snabbare än hennes. Jag tog upp det med henne och vi enades om att fortsätta. Dock sprack det efter rätt många år :-(( Tyvärr är det väl så att min erfarenhet är att relationer spricker redan ett år in i nykterheten just pga att vi utvecklas olika.
...........................................

Mitt i skrivandet här så skypar en alkisväninna som jag kan prata helt öppet med. Vi kommer som av en händelse in på sex och samlevnad och konstaterar, lite förvånat, att vi båda har erfarenheten att vi aldrig någonsin blivit bekräftade i våra relationer. Vi har saknat närhet och värme från de vi levt tillsammans med. Självklart har det varit så under tiden vi var aktiva men före..... ?? Hon har över 10 års längre nykterhet än jag men ändå kom denna insikt som en överraskning för oss båda.

Att i nynykterheten lära sig att handskas med mitt nyvakna känsloliv var inte lätt alla gånger, även som nykter går ju livet i vågor. Och när det krisar är det väldigt enkelt att slå upp skyddsmuren jag gömt mig bakom i så många år och det är en grannlaga uppgift att riva den för gott. Under min aktiva tid var min personliga skyddszon minst en meter runt mig medan jag idag inte har problem med kroppskontakt. En go' kram lever jag länge på !

Att tillfriskna är en livsuppgift och som jag upplevde idag under samtalet med väninnan så lär jag mig fortfarande och det känns väldigt bra och motiverar till att fortsätta på den inslagna vägen !

4 veckor utan den där alkoholen. Ibland har jag dessa konflikter i hjärnan om att jag ändå borde prova. Jag är ju liksom ingen som tar återställare, smygsuper och dricker varje dag. Men svaret är egentligen enkelt. Jag kan inte alltid sluta när jag vill och massa konstiga saker händer. Ångesten dagen efter är inget jag vill uppleva heller. Så jag avstår även idag

solen lyser idag men kommer liksom inte in i hjärtat,, dimmorna ligger aningen för täta,, givetvis fann jag vägen till systemet i dag också, ibland undrar jag om det inte vore en viss frid i att torska, åka dit för fyll körning, men det skulle onekligen försvåra vardagen väldigt, så,, jag får väl fortsätta lirka mej fram, ? det enda rätta är naturligt vis att sluta supa, men hur lätt är de på en skala ? för alla nyktkra där ute kan det te sej väldigt lätt,, men inte för en fyllhunn som mej!
ikäll kommer jag inte att framföra något fordon,, och imorrn har kanske kroppen rensat sej? kokar just nu en fisksoppa, och av dofterna att döma så verkar det bli helt ok,, familjen ska ju få sej mat!
om jag sen kan äta nått ,, det får vi se, ? brukar vara svårt så här långt in i perioden,,
En man sa en gång till mej, ( i gambia för en massa år sen,, du vet!! konsten med att supa ,, det är att äta! få i dej mat, regelbundet,, och det stämmer nog till en viss del,,!)
alla är vi olika och jag kanske mest tokig ? dagens intag består i 1,5 kir, 2 pils, och en sup vodka som jag spydde upp omgående,,
vi hörs,,,

Välkommen hit. Va bra att du börjar skriva här och berättar om din situation. Det ger oss chansen att ge dig stöd samtidigt ger du garanterat stöd till andra genom att berätta din historia så tydligt och målande, någon kan känna igen sig och känna att hen inte är ensam exempelvis.

Det har pågått länge, din pojkväns alkoholvanor och det går ut över dig, du har gjort mycket för att försöka påverka honom. Nu har han startat igång en förändring och du har fortfarande massor av oro och ilska i kroppen. Din fråga är vad du kan göra, vad ska du säga osv.

Du har gjort vad du kan för att hjälpa honom och bara genom att finnas där och ta hand om dig själv är det en hjälp, frågan är vad skulle du behöva för att själv må bra? Har du kanske funnit något här på forumet som någon annan gjort som du vill testa, eller andra idéer?

Du beskriver att du är den som hjälper och fixar andra. Du har själv mått väldigt dåligt i perioder och det låter som att du är medveten om att du också behöver lägga energi på dig och fundera på vad du behöver för att må bra.

Har du någon gång själv haft stöd för din del? Några tankar om vad som kanske skulle hjälpa dig att må lite bättre, för att kunna se klarare på situationen, och då kanske vara ännu bättre stöd för både dig och honom?

Varma hälsningar
Rosette
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet