Senaste kommentarerna i forumet

:-) min padda skriver också fel jämt...

Dumma dator, söt.......

Du är såååå sött. Gråter. Du är så duktig själv!

Du verkar engagera dig i många här och stöttar med din närvaro. Man blir lite rörd över att det finns såna som du + de övriga som är aktiva för att hjälpa och stötta

Åhh, starka Zelda skulle det stå. <3

Åhgren, starka Zelda! Vad du gått igenom. Vad du måste vara stark och fin mamma... Tack för att du berättade.

Trött av allt du måste och måste klara men också trött när giftet går ur kroppen, kanske. Många här är väldigt trötta efter att de slutat med A. Det går över!!

Var rädd om dig! Kramar

Himla bra jobbat, 7 veckor! Bara trött själv nu. Tycker egentligen inte om att gå tillbaka över vad som hänt mig. Men blir lite imponerad av alla som går in här. Alla som berättar om sina liv, händelser. Tänker varför ska jag inte berätta? Nå, jag ska försöka.
Föddes till att bli Jehovas vittne. Min pappa var visserligen inte det, men det var verkligen inte min pappa som bestämde. Han var periodare, dog när jag var 13 år, pga dåligt leverne, I mina minnen, snällaste människan på jorden, satt alltid i hans kontor på kvällarna där han höll på med sina uträkningar, teknologie doktor som han var, fick hämta hans öl, fick skummet som tack, var hans hebe, tydligen de som serverade öl på grekernas tid. Nå, som uppvuxen i en religion som inte frågar vad någon tycker, bara regler, giftenjag mig som 18-åring. Fel person, annan kultur, spel, alkohol. Men eftersom religionen förbjöd skilsmässa, stannade jag i 23 år. Då jag lämnade både religion och man. Trött ini döden, men med tre barn som Mina bästa påhejare. Alla vänner släkt, förutom men syster, slutade ens hälsa på mig,stod jag ensam, massa skulder, klarade mig ur det. Stod så rakt, lyckligt. Träffade en ny, lycklig, till jag kom på att han betett sig fruktansvärt illa, både mot mig och mina barn, men var faktiskt den första som i min världen bett om förlåtelse för vad han gjort, sökt hjälp, ändrat sig. Det enda som betyder något för mig. Att säga förlåt. Så han finns kvar, men hans handlingar finns i allas minnen, fyller år snart, 50 år. Inget stort datum i min värld, har inte firat födelsedagar annars, förutom mina barns, häftigaste dagarna i mitt liv. Så när jag fyller, min son fyller samma dag som jag, ska vi dela upp allting. En dag träffa mina barn mm. Så trött. Plus att lin yngste har problem med droger, varit på behandlingshem mm. Men trots allt elände, har jag, otroligt nog, tre barn, som alltid pratar med mig, säger att dom älskar mig. Sååååå lycklig för det, men sååå trött ändå. Tack i varje fall för alla som finns här. Första gången i mitt liv som jag haft något ställe att vända mig till, där alla förstår. Så kramar till alla.

Om jag ska försöka vara lite allvarlig så har jag faktiskt ett favoritordspråk.
"Sanningen är i likhet med moralen, det finns ingen fakta, bara tolkningar"
Och så är det väl? Allting som vi accepterat som sanning/fakta är ju pga att det är är en vedertagen tolkning av något.
Hörde kanske inte hemma här, men lite kanske. Tolka det själv.. :-)

Jag missförstod nog missförståndet som det tolkades av den som förklarade det rätt för mig!
Ursäkta.

tack för era råd ebba och Stingo. Det är extremt svårt att sitta på ett sånt här forum och säga det man faktiskt tycker om med att dricka och alla de gånger man klarat det så jag hoppar det.

Jag vill bara for the record säga att jag aldrig druckit alkohol och kört samma kväll/dag. De gånger jag pratar om är när jag vaknar bakis och kör till jobbet, det är jävligt/lika illa det med men för mig finns inte alternativet i att dricka 4 starköl och sen köra en sväng med bilen direkt efter. Därför kan aktiviteter med bilen vara ett stöd. Dvs om jag åker till Solvalla en kväll exempelvis med bil så finns det inte för mig att dricka öl. Löjligt att göra en poäng av ovanstående kanske men jag vill ändå klargöra det.

Jag upplever inte att jag älskar mig själv men tror inte det bara har med alkoholen att göra men den hjälper säkert till. Jag tror att alla har individuella anledningar till att man fastnar i alkohol där det är allt ifrån arv/händelser/depresssioner som leder till självmedicinering etc etc och det är svårt att jämföra sig exakt med en annan person hur det här problemet har uppkommit.

När man läser här så märker man ändå att när man väl hamnat i ett problem med drickandet så är konsekvenserna/ångesten/det svåra att bryta upp likartade för alla.

Det är inte konstigt tycker jag även om man har fått ett negativt slag av alkohol att man fortfarande i vissa situationer skulle vilja kunna bruka det (såvida man inte har så dåligt ölsinne att man slåss skriker och skränar varje gång) för då är det omöjligt tror jag att kunna gå på en firmafest och dricka lite etc.

Som jag sagt tidigare så kan jag knappt minnas när jag hade en helnykter dag sist, om det var i år eller förra året så jag skall prova imorgon som ett första steg.

Jag vill inte på något sätt infiltrera detta forum med att försöka påskina att det går att gå från ett problem till att man kan hantera alkohol lite då och då men det är nog vad de flesta inklusive mig hoppas i början. Kanske vissa klarar det.

Det skulle vara underbart att vara helnykter en hel månad för jag vet att jag skulle vara nöjd med mig själv, jag skulle kunna träna mig mer fit (jag älskar inte att träna men vill vara någorlunda fit). osv.

Det känns i alla fall att detta forum kan vara stöd åt varandra även om alla har olika men liknande situationer.

Som du säger Ebba så vet jag ganska mycket om problematiken och vad jag har för problem och hur jobbigt det är att hantera. Jag har dock fast jag lovat mig själv många gånger inte riktigt orkat ta tag i det på allvar. Skjuter upp det.

Jag tror det är full troligt att jag kan vara en sådan som inte blir serverad på en halvsunkig pizzeria om 10 år dvs har ett förstört liv om jag inte gör någonting åt detta.

Återigen tack för er respons

Nej, att tänka på andras olyckliga dagen-efter-mornar hjälper nog inte. Jag missunnar ingen att ha roligt och avundas inte heller dem som dricker (eller i alla fall är det inte där problemen ligger). De känslor jag har problem med då jag är nykter på fest kan kanske bäst kan beskrivas med usel tolerans för fyllsig påstridighet och oförmåga att hantera mina egna känslor av "fremdscham".

(Fremdscham är ett tyskt ord, som saknas i svenskan och betyder att man känner skam för andras beteenden, oftast då de inte själva förstår att skämmas. På finska kallas det "myötähäpeä" och skulle därifrån rakt översatt bli "medskam")

---

Betydligt bättre dag idag än igår. Mår fysiskt nästan helt bra, utom att jag blev andfådd av att cykla under 1 km. Hade ett kortare djupsamtal med frugan, som gick bra. Skall försöka komma tillbaka med några teman därifrån i ett senare skede.

Söndag, fast utan ångest faktiskt.
Skulle dock velat ha lite egentid i helgen, men det är inte ens lönt att tänka på när jag åker 150mil hemifrån i 9-10 dagar på torsdag..
Idag gick jag upp tidigt med ungarna, gjorde frukost osv till ungarns + övernattningskompis.
Sedan har dagen bestått av loppisbesök, städning och , och inte mycket mer faktiskt.
Har varit rätt slö och inte orkat göra för många knop. Den lille somna för 2 timmar sedan så jag bääävar för natten...
Egentligen e jag faktiskt sjuuuukt rastlös, men jag kommer lixom ingenstans, skulle vilja plocka svamp, fiska el. Jaga just nu. Men får givetvis prioritera ungarna såklart. Synd att man har lite egoistiska tankar ibland...
So long

Det måste vara normalt. Många skriver om det. Jag tro att jag skulle kunna sova i en vecka! Heja på dig Anna. Trevligt att råkas igen!

Skönt att vakna pigg i morgon Lill Per. Förstår vad du menar, men antabus är väl bra just nu för dig. En liten krycka som alla säger. Tillåt dig att vara lite svag och orolig just nu för jag tror, kan bara gå till mig själv att vi är många som upplever samma sak. Dom där tankarna och känslorna är knepiga och svåra att få stopp på när dom dyker upp.
Du är stark och kommer att klara det bra.
Sov gott
Konstnären

Söndag kväll och fjärde dagen utan alkohol. Det här går riktigt bra. Jag tänker bara att idag ska jag inte dricka något, morgondagen bekymrar jag mig inte om. Har inhandlat alla olika sorters alkoholfri dricka. Det blir litet tråkigt med bara vatten. Jag tror att jag redan har börjat påverka min gubbe i rätt riktning. Han dricker mycket mindre. Dessutom börjar han att dricka min alkoholfria öl och tycker att det är riktigt gott. Positivt! Det enda är att jag är så ruggigt trött. Undrar om det är normalt?

Det här är allvar och det vet du.
Det är inte på lek eller kul längre och det är så otroligt jä*la bra att du är här.
Har man kört onykter/påverkad och ändå inte inser att man har feta problem om man gör det, då har man redan ett missbruk. Aeromagnus jag vet att du kan fakta om skillnad på beroende och missbruk men jag anser att om man kör utan att det skulle visa grönt vid kontroll då m i s s b r u k a r man och det är en sak att sitta inne ensam och dricka men när man riskerar andras liv har man passerat gränsen rejält.

Du behöver höra det här Johannes för det är sanningen och det kommer kanske bli jobbigt i din kropp men jag säger det för att jag vill väl.

Jag är en (nästan) helt vanlig 30-årig kvinna, ingen kan se på mig att jag är alkoholist.
Johannes, du vet redan allt jag har skrivit inom dig. Det är därför du är här. Du är klok det är vi alla men i kombination med alkohol blir vi "idioter". Det är inte vi, vårat sanna fina jag som gör allt sjukt vi gör eller utsätter oss och våra kroppar för men vi måste stå för det vi har gjort.

Just det drog ner mig ännu längre i beroendet för till slut efter allt jag gjort och hur jag drack försvann min tro på och kärlek till mig själv.
Jag var helt vilse och det enda som botade mig var att dricka mer, då glömde jag för en stund hur värdelös jag är.

Tills den dagen jag på allvar förstod att det finns en lösning. Sluta att dricka.

Jag fattar att det känns som något omöjligt. Det är ditt liv och den identitet du byggt upp. Men nu bygger du inte längre upp något, nu raserar du dig själv och det går utför för du kommer behöva mer och mer alkohol eftersom att toleransen ökar.

Jag vet att du redan vet det här, annars skulle du göra något annat än att logga in här.
Och tro mig jag VET att det går att må bra igen. Läs gärna min tråd så förstår du.

Kram Ebba.

Sitter nu i flygplatsloungen på väg mot två veckors jobb. Ser fram emot att jobba, inga problem med det. Jag har en märklig oro i kroppen. En känsla av melankoli och vemod.
Jag vet att jag duger, gillar mig själv, kramar mig själv inombords. Ändå, en gnagande känsla av otillräcklighet. En väldigt märklig, ihålig känsla.
Jag är otroligt tom just nu. Känner mig som ett bottenlöst hål.
Mörker, håglöshet.

Försöker jobba på min dator men kommer helt enkelt inte igång. Lusten är som bortblåst.

Jag inser riskerna med att resa iväg så här och vaknade med ångest i natt. Katten jamade och ville in sängvärmen. Tur var väl det för jag gick upp och tog en Antabus i sviterna av min dåliga känsla. En svag tanke om att dricka har smugit sig på.
Tillbaka till bädden ligger katten om spinner på min kudde. Så enkelt att vara katt.

Fan vad svag och orolig jag känner mig.
Antabusen räddar mig denna vecka.
Tredje tabletten på snart lika många månader. Jag har så svag dos så jag tror inte det har så stor effekt. (Idiot tanke) Det blir mer en psykologisk historia.
Tack o lov att jag fattar allvaret och mitt i natten går upp för att ta en tablett. Jag gjorde det medans jag fortfarande halvsov och inte hann ångra, tänka efter för många gånger.
Då hade jag troligen övervägt några drinkar här i loungen just nu. Kämpat och brottats mot mina demoner. Grejen är att säkert 90 % av alla här inne dricker någon form av alkohol. Jag ser dock ingen ännu som skulle haft samma beteende som jag, om jag nu skulle druckit av frispriten.
Åh, skönt att jag inte kommer dricka.
Fattar fortfarande inte att jag "måste" använda en jevla tablett för att motstå alkoholdemonen.

Vaknar pigg i morgon.
Hoppas energi och livslust har vänt tillbaka då. Mitt känsloliv svänger ju rätt snabbt upp och ner som ni vet.

Sköt om er.

LillPer.

Nu har j

Jag känner igen sättet att dricka som du beskriver, fast jag annars har en annorlunda livssituation. Har också fortfarande en hel del positiva tankar om A (till motsats till de flesta här), men klart är att det där dagliga drickandet är bara skit, den saken har varit klar för mig redan länge. När jag nu sitter här efter 1 torr månad och undrar varför jag aldrig försökt sluta på riktigt tidigare, kan jag komma på en enda verklig orsak. Jag vågade inte. Jag trodde jag var djupare fast i träsket än jag verkligen var, jag trodde inte att det fanns ett annat alternativ för mig än att dricka livet ut. Nu efter bara 1 månad vet jag annorlunda och jag är helt övertygad om att jag skall kunna hållas torr det här året ut (vilket jag lovat mig själv) och att jag mår bra av det märker jag redan. När året är slut får jag göra ett nytt beslut, på betydligt nyktrare grund.

Det blev mycket om mig själv, ta vara på det du gillar (om något) och glöm resten.

aeromagnus, fy fan ja det suger verkligen och det är hemskt att se vad alkohol gör. Jag har lyckats leva utan de där djupaste dalarna (även oom jag stått på ica när det öppnat och köpt folköl och sedan gärna lagt dit några varor som man inte ens vill ha för att det inte skall se så uppenbart ut, vilket är jävligt i sig), det är mer ett jävelskap att jag inte kan få något lugn utan att dricka. Hur som helst så äår det nog som du säger, att det är allt eller inget. Jag måste dock börja någonstans och det är att dra ned rejält. Risken är att det inte går att göra så längre, dvs när man inte druckit på fyra dagar, sen går och ser en fotbollsmatch med några kompisar på krogen så kanske det är som att börja om igen. Det var så länge sen jag ens hade en spiknykter dag så jag vet inte exakt hur deep i skiten jag är.

Tidigare hade jag väldigt stark karaktär, bestämde jag mig för något så var det det som gällde, nu misstänker jag att den inte finns med alkohol längre.

Detta var dock en start för mig. Att gå till ett forum - läsa om andra och skriva något själv. Jag skall börja med imorgon.

Jag ser att du skriver i mycket trådar men har ännu inte riktigt sett de trådar som ni som är så sjyssta och stöttar i har startat själv. Hur länge har du varit nykter nu och hur går det och känns det ? Äter du antabus ?

...här..tagit del...förstår...känner med dig...

kram

Hej tack för svar. Jag har intressen, men svårt att hålla fokus på en sak. Det finns massor med saker jag vill göra! Går det över snart?

har en väldigt låg stresströskel när vi nyktrar till. Min alldeles egna tolkning/förklaring är att vi har ett posttraumatisk syndrom...inte alls säker på att den stämmer men jämfört med "normala" människor som tagit sig ur en livshotande sjukdom/olycka så är vi väldigt lika. För min egen del så har det varit en väldig omställning att växla från 5 bollar i luften till max EN ! Och gärna med långsam hastighet ! AA's deviser har hjälpt mig massor :
*Ta det lugnt
•Gör det enkelt
•En sak i sänder
•Det viktigaste först
•Lev och låt leva

Jag fick lära mig att alltid ställa mig sist i alla köer jag kom fram till enbart för att träna på mitt tålamod och jag är glad för att jag gjorde så.
Idag kan jag ju se att jag ofta får mer gjort än tidigare iom att jag prioriterar vad, hur, jag ska leva mitt liv. Typ : Skynda långsamt så hinner jag längst.

Men jag har fortfarande svårt att lata mig !!! Och det kan jag bli sur på !! Jag försöker ha en dag i veckan där jag gör det jag vill göra och det som är bra för mig men..men.. :( Men för 2 veckor sedan lade jag mig i skuggan i min solstol och jag somnade och sov i 4 hela timmar :-)) Grannen var och tittade på mig 2 ggr men lät mig lyckligtvis sova vidare :-) Jag hade avgjort ett behov där och så har jag inte sovit sen jag var bebis :-)) Den dagen blev en väckarklocka om att jag måste lyssna mer på min kropp och knopp. Och det var sanslöst skönt !!

När jag nu åker till konventet/höstmötet : http://www.aa.se/sitespecific/aa/files/2014kalender/aagullbrannany.pdf
så är det 3 dagar som bara är för min egen skull. När jag sätter mig i bilen och åker dit så känner jag hur stress och anspänning bara försvinner ur kroppen och jag sover som aldrig förr på mitt hotellrum för att sen äta KRAV-frukost tillsammans med andra kära fina alkisvänner ( och anhöriga) som bor på samma hotell då...DÅ...är lyckan total !! Tänk bara att få flera goa morgonkramar !!! Det är inte alla förunnat !!
3 dagar som jag bara får vara jag och inte bry mig om nåt eller någon annan ! Den helgen, alltid första helgen i september, är helig för mig och jag behöver verkligen dessa dagar.

Jag avslöjar nog inte mer om mitt projekt såhär offentligt men jag finns på fb under namnet Adde Addesson med en profilbild från just Gullbranna taget från ett flygplan för några år sen. Jag står där...med ryggen mot havet :-))) http://gullbrannagarden.se/gud-ge-mig-sinnesro-att-acceptera-det-jag-in…

Och nu är det bara 11 dagar kvar :-)) Och 2 veckor efter är vårt höstmöte på Gården!! Lika heligt det !!

Sköt om er och ta inte första glaset !!

Rastlöshet är en varningssignal på sug så det är starkt att du inte dricker. Har du ingen hobby? Skaffa dig en kanske?

Efter min första lob så intalade jag mig att jaja jag skiter i spriten och håller mig till öl. Jag är ju inte som de på AA jag har ju bara druckit i några år. Jag ska kunna dricka normalt det var min tanke. Dricka normalt om några år. Detta var i november 13. i 8 månader drack jag inte en enda jävla skitdroppe, mådde superbra, pigg, trevlig ja you name IT. Sedan kom djävulen och knackade på min axel när jag var i Eskilstuna. Hade slutat med medicin var min sons födelsedag, MIN SONS FÖDELSEDAG. Den sabbade jag, ville inte dricka på hotellet, drack ute vaknade i en fyllecell igen, inte för jag var stökig utan redlöst berusad. Tbx till hotellet vid 3 var 8/7 på morgonen min sons födelsedag som jag sabbade. Sov till 8 ut och köpa folköl så man klarade sig till 10 då bolaget öppnade. Ja a var i mig, usch och fy. Lob-samtal igen trevlig yngre tjej som jobbat på behandlingshem. Hon var imponerad att jag hade fixat all hjälp själv.
Johannes jag resonerade precis som du. Kunde dricka 15 gånger utan problem, men det kunde bli problem 16:e gången, 3:e gången jag jag visste aldrig. Det vet inte du heller Johannes. Du vet inte när det slår över för både du, jag och många andra här inne kan inte bryta. Så länge du inte är redo att bryta kommer du alltid att leva i risk vad gäller a. Vad vinner du med att leva i risk? Vad är vinningen med att dricka om man vet att man inte kan hantera a. Är du villig att ta samma risker som jag gjort? Säg inte att de inte kommer drabba dig för det vet du inte. Ta en funderare Johannes om a verkligen är så viktig för dig. Vill inte skriva senare att "Vad var det jag sa" Kämpa på

tack, hoppas det här forumet kan ge stöd när the devil on the shoulder mocks me. Träning och alkohol är ingen bra kombo, om man kommer igång med träning kan det därför också vara en sporre att inte dricka, om man klarar det...