Senaste kommentarerna i forumet

Har inte skrivit på ett tag men varit här inne och kommenterat ibland . Ja, du trollis...
Kan säga att vi nu är särbos och det har gått för kort tid för att hinna känna något eller jag känner en j-vla massa!!!
Ångest, rädsla,tomhet,ett lugn, glad, ledsen och en ovisshet om framtiden ang oss.
Jag fick många svar där en del tyckte jag skulle lämna och tänka på mig sj och barnen. Många sa oxå att det är nåt som bara jag kunde bestämma . Jag blev stärkt här inne för att visa att jag acceptera inte detta liv längre men det blev han som tog steget ut. När han hade flyttat ångrade jag mig som fasen och var arg på mig sj och på "dom" som puschat på mig ang detta. Jag var inte beredd på det fast jag tänkt denna tanke såååå länge!
Ett tips, var säker på att det är det du vill!
MEN! Hur jobbigt det än är just nu så var det ett måste för allas skull och jag vill inte ha det ogjort men det gör det inte mindre sorgligt . Ikväll var han i sitt hus och han hade tagit ett par öl och jag kände att Gud var skönt att slippa det!!
Jag har lugn och ro, barnen slipper se det!
Jag är inte längre arg på "dom" utan det är av omtanke för mig, jag vet det.
Nu önskar jag mest att detta särbo liv ska funka och att vi hittar tillbaka men framför allt önskar jag mig att han kommer till insikt över sitt problem så att det inte bli värre ist men tyvärr kan jag inget göra mer än det jag redan har gjort . Jag kan ta ansvar över mitt och barnens liv, jag kam påverka så bli "skonade" och jag kan vara ett stöd för honom men jobbet måste han göra sj.
Nu orkar jag bara ta en dag i taget och lösa det å bästa sätt.
Trollis , kan du se dig sj om 10 år el 5 år till med de liv du lever idag?
Är det värt det?
Hur vill du att din framtid ska se ut och hur ska du göra för att påverka den?
Man lever bara en gång...

Bra jobbat raje, fortsätt på den inslagna vägen, jag följer dig ?

Håller helt med Zorro här, detta forum och människorna här är ett mycket bra stöd, jag hade aldrig fixat detta utan dom.
Läs och skriv här varje dag, jag lovar att kampen mot alkoholen blir lite lättare då.

Vägen dit vi vill komma är som sagt inte rak och det finns många hål att snubbla i, det viktiga nu är att du snabbt stoppar och kommer upp på banan igen, och var inte för hård mot dig själv nu.
Ge inte upp, det är inte lätt att bli helt nykter, men det går.
Kämpa på ?

Saknar dej också !!! Du kan väl skriva precis som Leverjag säger .
Jag fixade inte helgen, men jag tror vi alla behöver varanndra.
Skönt att slippa kämpa ensam.

Wow vilket steg, good for you!!!!!! Att du är ENVIS, som du skrev, verkar löna sig. Tack för tipset! Inte nog med det, du INFORMERADE din kompis om läget, som förstås gör det lite svårare att dricka. Jag tror ju att man fortsatt måste vara försiktig vid situationer där det finns alkohol. Samtidigt tror jag också att efter varje gång man valt att inte dricka så stärks man och den identiteten befästs. keep up the good work, hejja hejja!

Hej Carl73
Lyssna på Li-Lo, men se detta forum som ett fantastiskt bra komplement. Många här lever utåt sett "normala" liv och väldigt ofta syns det inte på ytan.
Du skriver ett utlämnande och bra inlägg. Starkt! Det är uppenbart att du vill förändra och vi är många här som vill stötta och finnas där på vägen. Det jag upplever här är framförallt att det är helt förbehålls- och kravlöst och ingen dömer.
Vi står beredda att hjälpa stötta, och dra varandra framåt och finnas där om det går åt skogen någon gång!
Jag är inne på dag 24 nykter och hade ALDRIG fixat det utan mina nyfunna och underbara vänner här!
Välkommen hit Carl73.
/Z

Tack för att du finns :)

Hej aqua! Har skrivit det så många gånger i din tråd att det börjar bli tjatigt! :-) Jag känner så väl igen mig! Jag har en liten svart satan på min ena axel och en liten vit ängel på den andra. Den lille svarte tjatar jämt om det du säjer. 3 veckor var ju lätt. Tar jag en liten lagom salongsfylla nu så gör ju inte det nått! Lätt att börja om. Men man ska inte lyssna. För det är på vanlig svenska Skitsnack!
Känner igen mig i humöret också. Jag är normalt en lugn person med stort tålamod men expert på att tjura! :-) Nu är humöret och tålamodet so otroligt mycket bättre.
Vill inte heller räkna dagar. Man blir lätt fixerad vid det och det blir ett så oerhört stort fokus på dessa dagar. Jag räknar, som alla andra, men försöker ha fokus på Idag! Idag är jag nykter. Imorgon har jag ingen jä...a aning. För det är en annan dag.

Jag är så oerhört glad att ha dig med på resan till ett bättre liv. Du är en av dem som stöttat och funnits där trots egna demoner. DET är styrka. Att ändå finnas där för andra. Jag var borta härifrån några dagar och vad hittar jag när jag kommer tillbaka. Jo dig och Leverjag. Förstå vad det betyder aqua!
/Z

MrX var är du? Har själv haft ett uppehåll härifrån, men ser att du inte skrivit sen 1 december. Ge ett livstecken ifrån dig. Vi finns alltid här helt oavsett och förbehållslöst.

Hej Leverjag! Önskar jag hade hälften av din styrka och engagemang. Ändå tror jag att du lyckas överföra en hel del. Det är så underbart härligt att läsa och jag vet att det är fler än jag, som ser dig som så oerhört viktig i vår egen strävan efter ett annat och nyktert liv. Vanans makt är stor. Kan exakt säja vid vilka tider på dygnet, vilka dagar i veckan och vid vilka händelser det verkligen sviktar. Och jag kan exakt säja hur många kramar jag är skyldig dig! Ett oändligt antal! Tack för att du finns min vän!
/Z

Mitt liv rullar på. Jag bor fortfarande själv med mina 2 barn.
Barnens pappa håller på med sitt drickande/drogande fortfarande. Han blev vräkt från sin lägenhet, inget jobb, bor ute på gatan.
Rättegångar hit & dit.
Poliser som söker upp mej eller ringer för att få tag på honom.
Förstår inte att de inte släpper idén om att jag har någon koll på honom.
Jag vet inte mer än dem vart han befinner sig.

Annars måste jag säga att livet är ganska lugnt förutom att jag har börjat på ett nytt jobb sen ett par mån tillbaka. Att vara ny på jobbet tar en del kraft & energi. Men det är nyttigt.

Hur har du det Fenix?

Jag såg filmen på Bio 1999, så den är gammal. Men nu köpte jag den When a Man Loves a Woman. Visst är den romantiserad, men
den säger väldigt mycket till den som har problem med a och dom som är medberoenda och dom som har barn.....Den berör verkligen.
En stor Kram till alla som Kämpar!!!

Den gav mig väldigt väldigt mycket.
Den gav mig hopp.

Jag har verkligen bara utgått från mig själv när det kommer till det här med alkohol, träffen och allt jag hörde där bidrog till att mina vyer vidgades.

Jag kunde inte få stopp på mitt drickande trots att jag försökte miljoner gånger tills den natten då jag kraschade och vaknade upp och insåg att jag kunde ha dött om jag hade ramlat åt höger (asfalt) istället för åt vänster (gräs).

Jag slog alltså mitt huvud i gräs istället för i asfalt som tur var.

Hur som, det har fått mig att se så mörkt på det hela, jag har känt att det är kört...
Det går inte att sluta dricka innan det nästan är försent.

Efter träffen och vad jag hörde där har jag fått en lite ljusare syn på det hela!
Alla är inte som jag :)

Okej.
Nu skrev jag av mig lite här.
Hoppas att det är okej och att du är okej!

Är det verkligen så att ni inte dricker julmust i Finland eller har jag drömt det?

:)

Tack aqua. Ser mig definitivt som min följeslagare och en viktig sådan. Uppskattar dina inlägg och stöttning mycket. och tack leverjag som men underbara inlägg gör livet lättare att leva!
En månad snart! En lång tid, men samtidigt har det gått fort när man ser i backspegeln. Känns faktiskt lite som dag 3 igen idag, eftersom jag tidigare klarat tre veckor max.

ett ämne vi hade uppe i lördags :

http://www.accentmagasin.se/missbruk/spel-beroendet-som-ingen-vill-ta-a…

Och välkommen tillbaka Mie säger han som ännu inte fått nån "Gilla"knapp :-))

Ja, du verkar vara en fin människa du me :) Gillar inte mig själv när jag e full, jag säger alldeles för mycket.

Hej Ammanda, välkommen till forumet. Va bra att du skriver här. Du berättar att din mamma har alkoholproblem och behöver hjälp, nu ska ni prata med henne och vill ha ett konkret tips med information om vart hon kan vända sig, då helst ett behandlingshem.
Gällande just behandlingshem är de ofta privata alternativ och därför svårt för oss att hänvisa till då vi inte vet hur de arbetar. Kommunen erbjuder alltid hjälp men jag förstår att det just nu inte är det första alternativet för er, ibland kan det vara ok för grannkommunen att man får hjälp där, det ser såklart olika ut och man kan behöva kontakta den kommun man tänker sig.

Som ett första steg kan för en del vara att kontakta sin vårdcentral eller Alkohollinjen, 020-844448. 1177 kan eventuellt också ge tips på vart man kan vända sig. Sen är det såklart också lite beroende på hur och vad din mamma själv vill ha för hjälp.
Fortsätt gärna skriv och läs här på forumet, hoppas det på något sätt blir hjälpsamt för dig.

Varma hälsningar,
Rosette/Alkoholhjälpen

Oj oj oj vad du kämpar och jobbar för att ordna upp det här med lånen, vilket arbete du har lagt ner på att reda ut det.

Jag tänker nu att det inte är konstigt att du känner det som att du varken vet ut eller in och att det känns som att du inte kan tänka.

Du beskriver att du förut var glad, skrattande och påhittig.
Det låter härligt och jag tror att du kan få tillbaka skrattet och glädjen i tillvaron igen.

För cirka ett år sedan var jag utmattad och deprimerad, jag kunde inte tänka klart.
Jag kunde inte sova och allt jag kände var stor oro inför framtiden.
Min kropp och knopp var totalt utmattade.

Kanske är det så för dig nu?
Du kanske är totalt utmattad av allt som har varit och är?

Det är inte konstigt tycket jag i sådant fall.
En sådan sak som att leva under ekonomisk press och inte ens kunna köpa kaffe är ENORMT tärande.
Så har jag också haft det.
Jag var arbetslös, ensamstående mamma med en f.d pojkvän som missbrukade och hotade mig till livet när han var påverkad.

Jag var så fruktansvärt rädd vissa nätter att jag inte vågade sova av rädsla för att han skulle komma och slå in dörren.
Det fanns fog för min rädsla och jag vågade tyvärr inte berätta för någon, jag tänkte att de skulle tycka att jag fick skylla mig själv och en massa annat.

Ja du Besviken, jag förstår dina tårar men jag vill också säga att jag beundrar dig som verkligen försöker förändra ditt liv och jag vet att livet kan förändras och bli ljusare igen.
Du kan få tillbaka ditt skratt och din glädje.
Det har jag fått så jag vet att det går.

Ge inte upp, fortsätta kämpa och försök hitta bra stöd.
Jag tycker att du har fått många bra tips här ovan.

Kram till dig!

Se till att försätta dig i säkra situationer när något känns obehagligt osv. Sök tryggt sällskap och gå på möten om du tycker det ger dig något. Sedan är det nog så att livet kommer ikapp, rädslor, saker man sagt och gjort osv och jag tror att det är nödvändigt för att kunna växa, lära känna sig själv. Det är också nödvändigt, tror jag, att möta sig själv för att kunna fortsätta hålla sig nykter. Många gånger är det just därför vi dricker för att slippa möta oss själva. Fortsätt tro på att du kan lyckas och att livet kan vända. Lycka till!

Jessie!
Vet hur du känner, sitter här hemma å funderar på samma sak jag oxå. Känns som att det är nu eller aldrig som gäller... Min sambo lämnar mig under jul (igen) för att supa med släkten. Nu har jag fått nog. Större jävla egoist har jag nog aldrig träffat å jag tänker/vill inte finna mig i det här längre. Måste, precis som du, hitta kraften bara...suck.
Man kan lika gärna leva ensam utan oro i stället för ensam i ett förhållande med ständig oro å ångest mm. När de varken vill eller kan förändra sitt drickande finns det inget alternativ. Men beslutet är jättesvårt.
Finns ingen glädje med jul å ledighet längre, allt har han tagit ifrån mig å ersätt med ångest. Fy fan säger jag bara, usch

Grattis till rekordet!!! Att du klarat "gränsen" 3 veckor. Jag känner igen mig i "när livet kommer ikapp en" även om vi inte lever på samma sätt. Jag börjar fundera över vilka problem och svårigheter är alkoholrelaterade och vilka problem och svårigheter har med min person och bakgrund att göra. Mycket och åter mycket blir bättre och lättare som nykter men en hel del kvarstår. För mig kan både framgång och misslyckande skapa smärta, närhet och avstånd i relationer kan skapa smärta, mina tillkortakommande är asjobbiga osv. Dessa mänskliga dilemman som vi alla möts av har jag valt att döva med alkohol MEN vad som kvarstår är att nu hitta sätt att möta och hantera detta. Bra Zorro att du hittat din kraft och självtolerans, tänk vad DET kommer att boosta dig! Jag är glad för din skull och ser mig som din och Leverjags följeslagare :)

Absolut!!! Tycker att du varit jätte duktig ?

Tack för dina fina ord till mig blev så glad. Har inte skrivit på några dagar, men jag har i alla fall inte druckigt, det går upp och ner i tankevärlden, lite jobbigt ibland. Men jag vet ju så väl att jag ingenting har att vinna på att testa. Dumma hjärna som bråkar med mig ibland, trots att jag så väl vet vad som skulle hända om jag föll igen.Den 11 blir det 2 månader och jag får vara glad för det. Jag har oxså varit vid havet med min hundflicka idag, kände mig lite stressad så det blev långrundan och filosofiska rummet, inte dumt. Jag har oxså tänkt på dig när jag mina rundor, tänk om vi råkats någon gång man vet aldrig. Jag ska vara hundvakt hela julen till en liten trasselsudd, en vän ska resa bort. Bara det gör det nog lätt att skita i A kommer att ha fullt upp med två hundar. Nu vandrar vi vidare
Kramar Konstnären

Jag vill bara säga att jag tycker att det är kloka och bra mål du har satt upp.

Jag vet av egen erfarenhet hur otroligt skönt det är att lyckas bryta det här med att vara styrd av alkohol.

Lycka till!