Senaste kommentarerna i forumet

Tack för svar! :)
Nu har min sambo sagt att han vill ha mig i sitt liv och det känns bra. Men han är osäker på om jag vill ha honom och hans barn i mitt och undrar hur jag ska tackla det liv jag har med dem. Jag har faktiskt ingen aning...jag tänkte fortsätta jobba med mitt tillfrisknande och ta en dag i taget.
Vi får se hur det blir...

För min del hade det nog varit omöjligt att ha a hemma och försöka låta bli det. Det går nog en viss tid.. Det är som med mycket annat man är sugen på. Finns det hemma så äter man det förr eller senare. Grattis till ditt nya jobb! Man kan fira på många sätt. Kanske unna sig något som klädesplagg, massage eller någon kul upplevelse med eller utan barn. Bra tanke det med alkoholfria bord. Jag tycker det är väldigt mycket a-reklam framför allt i tidningar. Men det ger nog stora intäkter. Tänker också på vikten ibland. Har bestämt mig: Hellre lite tjock av godis och god mat än plufsig och fet av alkohol...

Nu när det har gått ett tag sedan fyllan och ångesten lagt sig så känner man bara "ja men det här var ju ingen fara, kanske kan gå ut om någon helg?"

Neeeeeej måste jag påminna mig om! Alkoholen går bra sålänge det inte är fest och krog!

Hur kommer det sig att man lätt förtränger sina problem? Jag som sagt får ju dricka vin till mat etc men alkohol på krogen är mitt beroende. Är jag beroende av krogen? Beroende av ruset,stöket runt om man får när man dricker på krogen? Blir jag överpeppad/överstimulerad? Vill jag så gärna ha roligt att jag blir knäpp?

Många frågor denna kväll

Tack snälla du för kommentaren - blev jätteglad. Och Grattis till dig som lyckas så bra med att låta bli alkoholen!!! Idag är det 14 dagar sedan jag själv drack. Alltid nåt! Träffade en läkare igår inom beroendevården - och det kändes bra ATT få göra det - men ärligt talat så kändes det mer som ett korsförhör - och inte en alltför bra början på en fortsatt "hjälp" att ta sig vidare. Jag förstår att vissa frågor måste ställas - men när hon började prata om att jag kanske också borde göra både hiv- och hepatittest så kände jag att det fick vara nog. Jag sade ganska bestämt nej - och tänkte: Tror hon att jag är sprutnarkoman, eller vad? Jag hade just innan förklarat hur mitt missbruk ser ut - och att jag tar mina fyllor hemma, ensam i soffan. Mycket snack om droger - och jag fick understryka att jag aldrig har testat några droger - förutom att jag rökt majja någon gång för cirka 20-25 år sedan. Sen frågade hon: Kokain då? Jag blev väldigt irriterad idag när jag började tänka på denna läkares attityd. Hade jag inte varit så "stabil" som jag ändå känner att jag är så hade jag nog valt att inte gå dit igen - och så skall det ju inte kännas. Fick i alla fall en tid nästa vecka för ett första "motiverande samtal" - med samma sjuksköterska som jag träffade förra veckan - och det känns bra. Läkaren i fråga kommer jag antagligen inte att träffa igen hoppas jag?!

Det tar emot att skriva här just nu - fortfarande ganska fylld av både skam och skuld. Jag tvingar mig att skriva - det brukar kännas bra efteråt, och det blir ytterligare en logg och ett avtryck i min "dagbok". Har däremot "läst ikapp" hos många av er - och jag säger bara: Fan vad många är duktiga, och väldigt kloka. Jag behöver lyftas lite ur soffan - och det ger en sån styrka att läsa vissa trådar - och hur bra det faktiskt kan gå. Hatten av!

Jag lullar på i min, återigen, nynyktra tillvaro. Kämpa vidare ni andra som kämpar - det kan, och skall bli bättre........;-)

Bäst att fortsätta på samma väg. Ska steka kantareller i helgen och dom ska stuvas med lite grädde. Ha en fortsatt bra vecka och surfa på dom positiva vågorna av din övertygelse.

Jag tränar men bara det jag tycker är skönt och roligt och aldrig att det ska schemaläggas, då står jag inte ut! Jag har kommit igång med hjälp av vattengympa som alla kan klara av, lite cykling, lite styrketräning. Det gör jag bara 1 gång per vecka nu. Det gjorde för ont i knät!
Du mår bättre och orkar mer, testa ett par veckor.

Jag har inte lust att dricka i dag men jag undrar hur det blir på fredag? Men jag ska träna på lördagen och då går det inte att dricka vin på fredag! I varje fall inte mer än ett litet glas.

Har varit nykter så länge nu att det börjar kännas som en annan livsstil. Jag har varit på kalas där det förmodligen dracks alkohol men ingen som blev full. Jag satte mig medvetet närmast barnen för att slippa en person som jag alltid blir upprörd på. Han har en människosyn som inte är human. Såg därför inte om det dracks vin. Men det brukar serveras något glas till den som vill ha. Värdinnan vet om mitt problem även min sambos så hon frågade inte oss. Tyckte det gick smidigt ändå. Jag tycker inte om dessa kalas pga personen som har rasistiska åsikter. Med på kalaset finns ett barn som har en förälder med utländsk härkomst och denna förälder har dött. Då blir jag ännu mer upprörd över personens uttalanden. Vet inte varför men har i alla år avskytt dessa kalas mer eller mindre. Fösas ihop med människor för att min sambo är släkt med dom. Jag har undvikit många kalas för att jag jobbat. Har medvetet inte tagit ledigt för att slippa tillställningarna. Har pratat med personer som haft samma uppfattning om släktträffar. När jag har fyllt år har jag enbart bjudit människor jag tycker om och som tycker om mig. Får se hur kalasen ser ut här hemma hädanefter. Med tanke på att det inte än i alla fall serveras alkohol. Tror att våra barn också tycker det är bäst med a-fria tillställningar. Så studentfester och liknande här hemma blir nog inga problem. Släktingen med kol mår bättre. Hon ska inte röka mer i alla fall. Vi pratade även om A. Jag förklarade om mina egna krämpor som försvunnit för att jag slutat med A. Hon är nog inte klar med sitt alkoholdrickande än? Nu kan hon inte handla A själv men tror att hennes man som också har problem, handlar åt henne. Han kan ju förmodligen inte sluta själv heller. Där ser man alkoholens makt över människan. Fast hon legat död, så fortsätter dom nog att dricka. Jag vet bara att han har druckit efter händelsen, men jag vågar inte ens hoppas på att hon slutar med a. Jag är tacksam att hon lever och att jag själv är nykter. Förresten köpte min sambo en sportbil idag, det var ett mål han hade när han gjorde sitt a-stopp. Att lägga pengarna på en sportbil istället för på öl och sprit. Mycket bra val. Något som förstör din kropp och dina relationer eller en liten dröm man närt några år. Det är bara att välja....

...är en bra strategi. Det är väl den slutsats jag dragit efter att läst många trådar här...
All minskning är bra!

Åh vad sugen man kan vara! Slatten i kylen skriker mitt namn!
Lite godis slinker ner och så på med kaffet.
Jag fixar inte mitt nya jobb bakfull - så är det bara.
Jag förblir nykter idag.

Jag behöver närhet och självklarhet som huvudingrediens i en relation.
Det får jag för det mesta men inte alltid.
och det är detta alltid som stökar till det för mig.
Jag kan ibland sträcka ut handen och han finns inte där.
Jag får söka mitt eget stöd och det är alltid inte så lätt är man är tillitsskadad i grunden.

Och ja,jag söker symbios union och vill nog egentligen inte ha så mycket av ensamlivet,
mer än för reflexion och vila.
Jag trivs väldigt bra i tvåsamheten även om den förstås ska tillåta varsitt liv med egna intressen.

Men när intressena(fyllan,arbetsnarkomanin mm) tar för stor plats och trycker bort tvåsamheten så kommer jag i darrning.
Antingen får jag vänja mig vid att vara nummer två då och då eller så går jag vidare.

Nej just nu är jag i obalans igen och på rätt vaga grunder.
Så jag försöker hålla mig på min kant och ska låta honom komma efter.

Det här djäkla gummibandet som är i början av en relation och som jag personligen tycker är så tung att hantera.

Jag tycker inte om att ha strategier,spela spel osv.Jag är för gammal för det..

Mitt bekräftelsebehov vet jag inte var det föddes egentligen.
kanske av att ha en narcissistisk mamma som bara såg sina egna behov.
En pappa som när han var hemma gav mig allt och bekräftade mig på ett jättefint sätt.
När jag är i ro och trygghet så är jag en superpartner :)

Men sen for han iväg på spelningar och annat och lämnade mig i mammas usla omsorg.
Hon blev sedermera tablett och alkoholberoende och även pappa som slank med på alkoholbiten.

Så att jag levde med exet i 20 år är ingen tillfällighet.
han behövde mig på väldigt många plan och jag honom.
Så den symbios vi skapade tillsammans var på många sätt god och hel och faktiskt sund även om det inte låter så.
Men på andra plan så bildades ju en maktbalans som han hela tiden förlorade eftersom jag hade övertaget pga att jag stod ut med nån snefylla här och där.

Han var inte beroende i egentlig mening.
Han smög lite här och lite där men kunde långa perioder hålla upp helt eller dricka normalt.
Men ramlade dit ett par gånger per år och drack alldeles för mycket.

Det var de fem sista åren jag tycker att det eskalerade och blev mer och mer otrevligt när han drack och nu efter separationen (för två år sedan så har det gått väldigt snabbt utför med honom.
Så det finns kanske inga riktiga facit för oss medberoende eller för den som dricker för mycket heller.
Jag har svårt att känna igen mig i berättelserna om slagsmål misshandel hot osv.Det fanns överhuvudtaget inte med i bilden.

Men jag blev sakta men säkert sjukare och sjukare i medberoende.
Gick igång,skulle kontrollera och styra upp så att det blev bra igen.
Förlät drog upp strategier osv.
Dvs var on top av allting utom själva alkoholbiten som jag förstås inte kunde kontrollera.

Jag fick mer och mer psykiska problem,började jobba alldeles för mycket.Flydde in i att bli besatt av saker för att slippa tänka osv.
De problemen har nu flytt sin kos mer eller mindre,men separationsångesten och tillitsskadan sitter kvar som ett smäck..

Så skönt, sova ut, äta frukost & dricka kaffe på verandan ? Äldsta hemmavarande sonen är hemma, vi har grävt upp en rabatt som tagits över av ogräs. Snart är plantorna ogräsfria å på plats igen ? Det blev en sen lunch på verandan & nu en kopp kaffe. Sedan kallar trädgården igen ?

Det där med att vara helt alkoholfri gick åt skogen redan men å andra sidan så drack jag inte mycket eller så att jag mådde dåligt, inte bakis, ingen ångest, ingen minneslucka. Så jag är ändå ganska nöjd med mig själv.

Du har lyssnat på dina nära och själv reflekterat över den plats alkoholen tagit i ditt liv och valt att göra en förändring. Nu har du varit nykter i 7 månader, wow! vilken förändring och målmedvetet av dig!
Just nu har du funderingar över er relation och hur du vill ha det med den framöver. Det låter som det är mycket för dig att tänka på just nu samtidigt fortsätter du aktivt med denna livsstilsförändring och går på AA-möten, nu också hittat hit och börjat skriva här. Bra!
Vad tänker du att du skulle vara hjälpt av för att få mer klarhet i din situation?

Fortsätt gärna skriv och läs här, ibland tar det lite tid innan man får svar och man kan behöva skriva några gånger.

Varma hälsningar
Rosette
Alkoholhjälpen

att du tagit steget att gå på egen behandling ! Jag hoppas att du får ut mycket av den och att du kan hitta dig själv där. Har du provat http://www.al-anon.se/ ? Att sätta sig själv främst är ett mycket bra tecken på tillfrisknande. Jag är själv alkoholist och har 2 barn varav den ena tagit emot en ungdomsvecka i samband med att jag gjorde min behandling men den andra tvärvägrar och har mycket riktigt fastnat i medberoendeträsket :-((

Häng på nu i ditt nya liv !

nykter alkoholist............tog ju ett tag innan jag tordes säga så. På behandlingen presenterade vi oss alltid med "förnamnet" alkoholist för att vi skulle fatta att vi är "såna". Tjatigt i början innan jag började inse och "Acceptera det jag inte kan förändra....."

De fiiiina som idag har hand om behandlingen vill gärna säga beroende men det innefattar så mycket så det är lätt att skylla ifrån sig typ : Det där är inte jag. Och att inse vilken sjukdom jag har var/är oerhört viktigt ! Tyvärr är jag rätt ensam idag på möten eftersom jag "bara" har alkoholen som min akilleshäl. De allra flesta har ett blandmissbruk vilket gjort att narkomanernas egen benämning "kemisk beroende" slagit rot även inom AA.

Numera är det rätt sällan jag går på AA just för att jag inte känner igen mig där med lifestorys om knark, tabletter och annan skit. För mig är identifikationen när jag hör/läser om andra som är alkoholister det allra viktigaste, vi är ju så lika i vår sjukdom vilket framgår rätt tydligt här på forumet. Jag behöver bli påmind om hur jag en gång haft det så jag aldrig mer hamnar där. Och det hjälper ni mig med !

Tack !

Du är ovan att skriva på forum samtidigt vill du ha lite råd och tips. Klokt av dig att börja skriva och läsa här. Alkoholen ger dig lugn på kort sikt samtidigt tar den mer än den ger och du vill få en förändring på livstilen. Du är en aktiv, hälsosam person och alkoholen passar inte in på de sätt den är i ditt liv. Du har en tanke om terapi på nätet, det är det många som är hjälpta av: http://web.internetpsykiatri.se/

Hoppas du också hittar något hjälpsamt här på forumet, ibland tar det tid innan man får svar och man kan behöva skriva flera gånger.
Du är igång i detta nu!

Varma hälsningar,
Rosette
Alkoholhjälpen

Det går bra för mig. Jag använder mig utav verktygen som jag har lärt mig. Från början var det ansträngande att göra det men nu går det av sig själv. Vid mitt återfall & en tid innan struntade jag i allt. Jag var inte värd nått! Rattfylla var en ordentlig wake upp call. Sedan dess förutom de första dagarna efteråt som var fruktansvärda, fyllda av ångest skam & skuldkänslor. Mår jag bra, självklart finns det jobbiga känslorna kvar. Men jag kan inte gräva ner mig i dom. Utan måste se framåt ta mitt straff & göra det bästa av situationen = göra bra val = använda mina verktyg. Idag har jag inget sug lr behov utav att dricka.

Hej du!

Tack för att du svarade på mitt inlägg, det betyder mycket för mig i en situation som denna. Vi har alltid bott och levt med endast mamma. Som sagt har båda våra pappor lämnat oss och bor i andra länder. Vår "familj" på 3 består alltså av min mamma, min syster och mig. Vi är dem enda med vårt släkt namn som bor i Sverige då resten av min släkt bor i ett annat nordiskt land (vill inte säga vilket, hoppas du förstår) så vi har ju ingen att ta oss till inom svenska gränser. Och jag har ju jobb och min syster går ju i skola här.

Dock är ju jag 18 så borde inte jag få hjälp av socialen att hitta ett eget boende och möjligtvis ta med mig min syster, annars har hon nog möjlighet att flytta till sin pappa då dom har lite kontakt och brukar ses på lov och så vidare. Trots detta vill jag ju inte bli av med min syster som jag älskar mer än livet själv, vi har bott tillsammans under hela hennes existens på jorden och jag känner att jag inte är redo att göra något som detta mot henne ifall hon skulle bli arg på mig eftersom "jag tagit hennes mamma ifrån henne" eller liknande. Det är en jätte knivig situation och jag har ingen aning om hur jag ska ta mig till..

Du är en ung kille som bor med din mamma och lillasyster på 12 år. Din mamma har haft alkoholproblem hela ditt liv men det har eskalerat på senare tid och du vill ha hjälp i den här situationen. Du skriver att du snart kan flytta men vill inte lämna din syster med din mamma. Du är omtänksam och kärleksfull till din syster.

Va modig och klok du är som skriver här, du har tidigare också tagit kontakt med socialen, men den gången blev det inte som du ville. Ni hamnade i hem hem långt ifrån er hemstad. Vad tufft du har det och samtidigt så stark och klok du är redan i så ung ålder. Man ska inte behöva ha det såhär och det finns hjälp att få.

Det vanligaste är att vända sig till komunnen, det är möjligt också att göra en anonym anmälan till socialen samtidigt förstår jag det som att du just nu inte vill det. En tanke jag får som kanske kan vara ett nästa steg är att ta kontakt med Alkohollinjen, 020-84 44 48. Vad tror du om det?

Hur ser det ut för dig och din syster i övrigt med stöd utifrån? andra vuxna?

Varma hälsningar,
Rosette
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Du berättar om din relation sedan 2 år tillbaka där alkoholen tagit en stor plats, ni har gemensamt intresse där mycket alkohol kan ingå. Efter en tid började du själv känna att det är svårt att hålla alkoholen på en lagom nivå också för egen del.

Lite kan den kommit in för du ville visa hur det var för dig när han blev full beskriver du. Alkoholen har tagit mycket från er och du har försökt få honom att minska och sluta genom att ställa ultimatum, till och med gjort slut.

Du känner dig förvirrad av allt som hänt och känner inte igen dig själv i hur du betett dig när du druckit tillsammans med honom, du har slagit honom ett par gånger och detta är inte likt dig. Du vill själv sätta ett stop för alkoholen i ditt liv och önskar det kunde vara samma för honom.

Oavsett vad han väljer att göra, vad kan du göra för dig för att du ska må bättre?

Forumet är nu ett steg på väg för att få mer klarhet i den här situationen, fortsätt gärna läs och skriv här. Att du berättat såhär gör att vi andra kan ge dig stöd och att du förhoppningsvis kan få lite tips från andra på vad som kan vara hjälpsamt för dig.

Varma hälsningar
Rosette
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Du har kommit till en punkt där du vill välja en ny väg i din livsstil. Alkoholen har kommit in för den på kort sikt dövar ångest samtidigt förvärrar på lång sikt och du vill hitta andra vägar. Du är här nu för att komma på hur du ska göra istället.
Fortsätt skriv och läs och förhoppningsvis hittar du något som blir hjälpsamt för dig!

Varma hälsningar
Rosette
Alkoholhjälpen

Du berättar att du tidigare drack varje dag men i måttliga mängder, upplevde inte att alkoholen var ett problem. Det eskalerade i samband med en livskris, ditt barn ville inte leva längre och det innebar en lång tuff period även för dig. Alkoholen dövade smärtan och du tog dig igenom en del med den samtidigt så har den ingen verkan och hjälp längre snarare tar mer än den ger.

Du skriver så målande och det är säkerligen hjälpsamt för många här på forumet att få ta del av dina kloka ord, fint att du berättar så ärligt och öppet. Det låter också som det är något hjälpsamt för dig. En dagbok som du beskriver det, med allt från vad som är bakgrund, vilka strategier du tänker ta till vid svårare stunder till att börjat reflektera vad du vill med ditt liv när alkoholen inte har denna plats. Vad du behöver för att må bra.

Du har nu haft 4 dagar helt utan alkohol, wow! det är många dagar och inget du gjort på flera år. Du vill verkligen detta nu. Angående abstinens så låter det som det skulle kunna vara det samtidigt är det svårt att säga och som du får tips om här ovan kan det vara klokt att kontakta sjukvården, där kan du då få hjälp med eventuell abstinens och det kan underlätta något i denna livsstilsförändring du är igång med.

Varma hälsningar,
Rosette
Alkoholhjälpen

Du är här och skriver vad bra, alkoholen bråkar med dig och du bråkar tillbaka. Vill ha andra rutiner. Ser också i ett inlägg här att du skrivit att du vill prata med någon, du gör försök och har hitintills pratat men om det som ligger på ytan som du beskriver det. Det är ändå steg på vägen, såklart inte lätt att börja med det svåraste innan man fått en "relation" till den man pratar med och känner sig trygg. Starkt att du ändå fortsätter försöka, det kommer ge resultat även om det inte känns så just nu.

Finns det stunder då du mår lite mindre dåligt än du gör nu och då du inte dricker alkohol, tänker vad är det du gör just dessa stunder och finns möjlighet att göra mer av det?

Varma hälsningar
Rosette
Alkoholhjälpen

"Jag ska bara fixa en grej i köket" och "tack,det är bra"