Senaste kommentarerna i forumet

Känner att jag har en tendens att vara medberoende i flera förhållande. Inte bara när det gäller alkohol. Förutom att jag kämpar med min drickande man så försöker jag tänka lite mer att alla nära ska få göra saker själva och att dom klarar det. Att jag inte alltid måste vara där och styra och ställa tillrätta. Jag övar och övar.....
Jag känner mig mycket starkare sedan jag har börjat skriva här. I början var jag bara ledsen och hjärtat slog fortare. Men allt har blivit lugnare i mig.

Låt inte henne trycka ner dig och förstöra det du byggt upp. Tänk istället att det är hon som har problem. Hejja dig!

Tillsammans så blir man starkare.. Ja visst är det tragiskt.. Det finns en fin människa någonstans därinne (precis som med de flesta av våra alkoholister) De är kidnappade av alkoholen och då blir de personlighetsförändrade..
Lång tid tog det och många "två steg fram och et och etthalvt tillbaks" innan jag verkligen bestämde mig för att jag inte orkade.. Vi känner ju till de där "lugnare" perioderna när man själv bara laddar batterierna och hoppas att detta var sista gången.. (fast det är det ju väldigt sällan..)
Jag tycker att alla som kämpar är superduktiga.. Det är ju ett stort steg, bara att gå in och skriva nåt på forumet.. Så kan jag bidra med att berätta hur min vardag kan se ut (för det är som ett pussel eftersom vi alla är olika) och få någon att känna igen sig så är det bra!
Ibland så behöver jag en "säkerhetsventil" så jag kan pysa ut lite frustration, eftersom jag insett att det aldrig går att tala med en alkoholist när han är full!
Tyvärr så är han full nästan jämt nuförtiden (mer eller mindre) så det är liksom lite svårt att hitta ett tillfälle.. Inget tillfälle är iofs perfekt..
Jag vill visa att det går att ta sig ur ett dåligt förhållande, att man inte behöver vara osams när det väl lagt sig en smula men också att man faktiskt får vara lite realistisk.. Bara för att man flyttar så är inte allt "guld och gröna skogar" på en gång.. Jag tror att man måste jobba själv på det och framför allt att vänja sig av med en massa "medberoende-tendenser" som man dragit på sig genom åren..
Jag är en bra bit på väg.. men jag känner att det finns mer kvar att rensa ut inombords.. :-)
Kram alla härliga vänner! (som kämpar med både det ena och det andra !)

Hahaha ja Mr X om jag får välja ?

Jag tar en dag i taget och gör det jag ska. Håller mig ifrån henne, kommunicerar via mejl. Ingen tycer om henne.

Zorro, det sa jag också till honom när han var ny här :-))) jag föreslog MrX så vi får hitta på ett namn åt favoritidioten om han inte föreslår ett nick på sitt nick.

Vad ska vi ta... Smartass, pappskalle, ärthjärna, Ior. :-D)) Vad tycker du id...ten?

...och en väldigt tung månad har det varit. Höstmörker, problem med skolan för ett av barnen, mycket stress på jobbet... Blev sängliggande i några dagar med akut ryggvärk, vilket bara ökade högarna på jobbet och stressen. Kunde inte sova alls och ett tag var jag mycket nära att gå i väggen. Också Sophie var trött och stressad av barnets skolsituation och emellanåt lyckades vi inte hålla tröttheten och de svåra känslorna ifrån varandra och så var vi där -pang- i luven på varandra... Inte vackert alls. Nu känns allt redan mycket lättare, även om det nog fortfarande blir en del tuffa tider framöver.

Den verkliga ljuspunkten har varit att då det känts som värst har det inte funnits några som helst tankar på att döva med alkohol. Inte bara det att realalternativet inte funnits, det har helt enkelt inte känts lockande. Jag till och med drack några glas en kväll på stugan tillsammans med min bror, men det var planerat och socialt, inte för att döva. Helt måttligt var det, men ändå såpass mycket att jag efteråt märkte att det för mitt allmänna mående hade varit bättre att låta bli. Efter den kvällen kändes det ännu mindre lockande med alkohol.

I kväll är det lillajulsfest på jobbet. Vid slutet av arbetsdagen bjöds det på tal och skumvin, för att fira ett par kolleger. Då jag sedan efter ett glas skumvin såg ett par killar fortsätta med öl inför kvällen och hörde andra tala om att slappna av i bastun med mera öl, så gick nog ändå tanken igenom mig att det kunde ha blivit rätt blött om jag hade deltagit i kvällens fest. Undrar litet hur det hade gått. Nu sitter jag hemma och dricker te, så det får jag aldrig veta.

Må väl och var försiktiga såhär i lillajulstider.

Stackars människa, Magnus
Hon verkar vara lite psykopat som att hon vill äga dig och trycka ner dig. Har nog en hel del problem med sig själv...

Hoppas du kommer till en skola med bra ledare. De kan verkligen göra underverk för hela skolan och låta lärare ge allt de har till våra fina barn och ungdomar.

Hoppas du mår fint

Zorro, jag tycker absolut att du ska fortsätta att räkna om du (mot förmodan) skulle återfalla en dag. Det är känslan av att det är kört som ställer till det. Många veteraner här inne körde ju i diket ett par gånger i början. Så även jag. Skillnaden var nog mitt tankesätt att det var långsiktigt nykter jag skulle vara. Inte 3 mån, inte absolutist, inte perfekt. Då gick det också att betrakta återfaller som en lärdom. Nykter helg är underbart!

Och välkommen hit Svärta. Förstår ditt behov av att vila i ruset, men det är en dålig väg att gå. Att förlora ett barn är min värsta mardröm, men att medicinera med a får så många negativa effekter. Om du fortsätter så kommer du att märka det. Jag tycker att du ska lyssna på dig själv. Önskar att jag hade lyssnat och förstått när jag började fundera över mina alkoholvanor. Hade inte nämnvärd abstinens och tänkte då att det nog inte var så farligt. Men sen på slutet hade jag verkligen känt av alkoholens grepp och börjat fundera över om jag kunde klara det utan hjälp. Ta ett längre uppehåll tycker jag. Och sluta använda a som medicin. Har du tagit dig hit för att du funderar då bör du ta det som en varningssignal.

Zorro, jag tycker absolut att du ska fortsätta att räkna om du (mot förmodan) skulle återfalla en dag. Det är känslan av att det är kört som ställer till det. Många veteraner här inne körde ju i diket ett par gånger i början. Så även jag. Skillnaden var nog mitt tankesätt att det var långsiktigt nykter jag skulle vara. Inte 3 mån, inte absolutist, inte perfekt. Då gick det också att betrakta återfaller som en lärdom. Nykter helg är underbart!

Och välkommen hit Svärta. Förstår ditt behov av att vila i ruset, men det är en dålig väg att gå. Att förlora ett barn är min värsta mardröm, men att medicinera med a får så många negativa effekter. Om du fortsätter så kommer du att märka det. Jag tycker att du ska lyssna på dig själv. Önskar att jag hade lyssnat och förstått när jag började fundera över mina alkoholvanor. Hade inte nämnvärd abstinens och tänkte då att det nog inte var så farligt. Men sen på slutet hade jag verkligen känt av alkoholens grepp och börjat fundera över om jag kunde klara det utan hjälp. Ta ett längre uppehåll tycker jag. Och sluta använda a som medicin. Har du tagit dig hit för att du funderar då bör du ta det som en varningssignal.

Tack idi.... jag KAN inte kalla dig för det! Du får hitta på något annat namn jag kan använda.:) Ingen ska behöva kallas idiot.

Besviken, medberoende kallas den som under en tid utvecklat en relation med en beroende som är osund, där båda parter är en del av problembilden/lidandet/skadan i relationen. Finns bättre beskrivningar om det. Finns i forumet och under fakta. Du kan googla och läsa mer om medberoende på nätet. Tror Alkoholhjälpen har startat en egen sida om det...

Hoppas du hittar en väg ur detta snart. Kram

Har dom flesta i min familj och de närmsta vännerna vetat hela tiden. Dom hat märkt och jag har till dom sagt att han dricker mycket. Däremot har inte alla vetat hur han har varit mot mig sista tiden när han varit full el de saker han säger eftersom vi syskon står nära och dom hade inte accepterat att han skulle behandla mig på detta sätt.
Det var nu i somras som jag började berätta lite mer om hur vi egentligen kan ha det. Dom märkte ju oxå eftersom rätt som det va så var ja och barnen hos mamma. Dom förstod att jag hade varit tvungen att åka hemifrån pga av att han var full.
Sen är det ju det, man skyddar ju sin alkholist. Inte alla kanske men jag ?

Jag har gått på anhörigstöd förut medans vi var tillsammans o det var bra för hon förstod allt jag berättade. Jag går hos kuratorn på vårdcentralen men känner väl kanske att jag behöver mer. Hon är jättebra o så men tänker att hag kanske ska kontakta vuxen. Psyk o få prata med en psykolog. Jag är så osäker på mig själv o behöver hjälp med att hitta mig själv. Det är sant att man var lika ensam när man var i relationen o jag kan väl ändå tycka att den här ensamheten känns bättre men det är ju jobbigt ändå.
Jag håller med dig etanoldrift verkligen men har ändå svårt att vänja mig även om jag tycker att det är skönt o vill absolut inte tillbaka! Det är sån omställning bara när man ändå har levt ihop så länge även om det inte var bra. Har så svårt att tillåta mig att ha roligt o tror att jag måste be om lov för allt jag gör. Jag vet att jag inte behöver det men jag har nog blivit så hjärntvättad tror jag. Han sa till mig här om dan att det kanske inte var så roligt att ha egen lägenhet som du trodde o att du är inte så fri som du trodde du skulle bli!
Kram till er<3

Fy farao vad du är stark! Allt du tagit dig igenom och hur du hanterar saker. Kanske inte någon vidare tröst nu men många här tycker du är underbar och bidrar så mycket.

Du kanske inte vill byta nummer och ha hemligt. Det är ledsamt att se en medmänniska gå ner sig som man tyckt om dessutom. Ja, vilken medmänniska som helst egentligen. Så tragiskt. Glad att du kunde ta dig ur och ta hand om dig.

Du kanske ska göra som Aeromagnus fru filma, spela in så han eventuellt vaknar nör det gäller sin alkoholism...i vitögat, om det inte är för sent.

Skickar en bamsekram som gör dig lugn och glad och tänker på något annat. ❤️

Heej Jessie Tack så mycket. Jag är så ledsen och sitter bara gråter. Det känns som om mitt huvud ska gå i sönder. Men det känns väldigt bra att skriva av sig här inne, & Framförallt läsa vad alla skriver. Varje gång jag loggar in ser jag framemot längtar efter att logga in. Konstigt men det känns skönt och tryggt att veta att jag inte är ensam. Ja vi kan självklart ta steget tillsammans.☺ Det är ju så svårt att veta var alla bor. Kraam

Tack Magnus. Det är hans Mamma som köper ölen större delen. Hon dricker jon med. Henne får jag också ta hand om. Men nu gör jag inte det längre. Jag har också filmat han. Men då säger han bara att jag ska sluta när han ser det. Vad menar du med medberoende? Jag dricker inte. Tack.

Svärta, att mista ett barn
är nog det svåraste man kan vara med om. Så ledsen för din skull. Du bär på en enorm förlust och jag hoppas att du fått/får hjälp att bearbeta sorgen genom vården.

Jag träffar många som mist sina barn och de har haft väldigt bra stöd av "Vi som mist". Jag själv har levt/lever med det hotet. Det är inte så konstigt att vinet tröstar, bedövar det jobbiga. Vi är många här som självmedicinerat för bla. depression, sorg och andra trauman i livet.

Jag själv trillade dit efter det jag var med om med min son. Efter den långa akuta krisen ch kampen så blev Vinet det enda som fick mig att somna eller slappna av en stund. Det var då beroendet för första gången blev ett problemdrickande.

Den ångest vi får av alkohol bla, gör att vi mår sämre och sämre. Du behöver bli fri ditt beroende men då tror jag du behöver hitta något annat som ersätter och som hjälper dig igenom, vidare. Både sorgbearbetning och mentalt lugn för att orka vidare. Lyssnade nyss på SR P1 där hur människor överlevde stora förluster i livet och några människor i programmet har mist sina barn.

Om du inte ännu provat det vill jag starkt rekommendera medicinsk yoga som gör underverk med människor i kropp och själ. KI använder det som behandling bla. Läs på nätet om mediyoga. Du kan få det som friskvård.

Såg för en tid sedan ett inlägg från Porter55 i #25 i tråden "Avvänjning efter lång tids överkonsumtion?" Som också mist sitt barn.

Hoppas att du läser detta och hittar stöd på något sätt. Stora, stora varma kramar ?❤️

Det är vad det där låter som i mina öron. Ren och oförfalskad arbetsplatsmobbning. Men låt inte den slå ned dig. Tror du gör helt rätt i att söka annat jobb, hoppas du hittar ett snart.

Jag skulle förresten behöva en lärare som du i ett av mina barns skola. Där är inte heller allt som det borde vara.

Tillsammans är vi starka. Presis som du säger Jessie så ger man andra råd och sedan råkar man ut för samma saker. Jaa vad ska man säga om eländet......?

Bra kämpar Zorro ????

Fy vad jobbigt Etanoldrift. Att behöva svamla med honom när han är full, men jag antar att det är tragiskt också. Känner igen mig i det där att man inte får säga ett ord fel för då blir min man sur. Och jag känner bara att jag vill vara ifred när han är full, så det blir en ny dag. Jädra alkohol!!!

Jag känner samma just att jag berättat för mina älskade barn, det har lyft en stor börda från mina axlar. Några av dom hade undrat hur det var. Och att ha flera att prata med när man inte mår bra.
Tänk vad mönstret av att leva med någon som dricker är väldigt lika för oss.
Jag har en man som nu redan lagt sig. Men men jag är ju van vid att fredagskvällarna är ensamma kvällar.

Vaknar till och inser att han måste ta tag i det hela för sin skull!

Bra jobbat! Jag tror du mår bra av att inte bära det inombords. Det är alltid mycket lättare, när man slipper låtsas att allt är "som det ska" fast man har en stor klump i magen :-)
Dessutom så är det ju enklare för dina vänner/familj att stötta dig, när de VET hur det är fatt.. (de har säkert förstått mer än du tror) Att man har en "alkoholist" som dessutom är en smula oberäknelig i familjen brukar tyvärr inte vara en överraskning.. Men andra brukar vara lite försiktiga med att fråga (vi svenskar är så såna att vi inte vill skriva folk på näsan)
När jag berättade hur det stod till hos oss, så visade det sig att de allra flesta redan misstänkt det i ett par års tid.. Fast de ville "hålla masken" för min skull.. Det var faktiskt en lättnad att inte behöva spela..
Styrkekramar (en hel påse, så du kan ta en när du behöver ;-) )