Senaste kommentarerna i forumet

Vill bara säga att jag läst ditt livsöde. Även jag lever med en alkoholist. Fruktansvärt vad du går igenom. Ville bara sända dig styrkekramar, för alla kloka här på sidan har redan gett dig så goda råd. Bra att du skriver här, för det underlättar när man vet att man inte är ensam.

Tack för svar aeromagnus. Har misstänkt att detta är abstinens och det kan nog stämma för nu är det några dagar sedan mannen drack.

Fy fan är min första reaktion. Dra och låt honom ligga där och fräsa ostbågar, låt honom tvätta själv släng allt i en påse. Du måste ta dig ur denna relation om inte du ska bryta ihop. Ja den psykiska misshandeln han utsätter dig för är ju värst. Kör han bli på morgonen när han druckit? Isf kan du ju kontakta polis för åker man fast för rattfylla så kan man få mer än frivillig vård. Vet radikalt det sista men du ska ju inte behöva leva så. Har du ingen kompis du kan sova hos några dagar.

Ja det blir man för ofta HR man abstinens och detta påverkar humöret. Det tar ca 1 vecka innan det värsta är borta. Man brukar säga att 3 dagar när man druckit hårt innan kroppen rensat ut det värsta

Op mig för 3 år sedan, här hamnade jag.... Suck!

Låt inte a vara ett alternativ, så klarar du det. Du har ju bestämt dig. Skynda hem o ring barnen istället. Köp a-fritt! Då behöver du inte hitta något annat att göra. Vet att det känns som en skam, men vi klarat detta tillsammans härinne.

Jag hade nog som en inbyggd selincro när det inte skulle märkas att jag var full. Inget kul och avslappnande med det inte. Lika bra att sluta faktiskt ?. Kul att det verkar fungera rätt bra för dig med dina olika mediciner. Du har ju verkligen dragit ner. Alltid kul och intressant att läsa dina uppdateringar eftersom du valt en annan väg.

Härinne är det ju helt klart en fördel om man kan samla nyktra dagar i rad. Det är då man kan fira och bli firad härinne. Så just det är ju lite tråkigare när man gått en annan väg. Men man får lösa det som Leverjag föreslog. Man är absolut inte på noll efter ett misslyckande. Det handlar om vad man gör efter att man trillat dit.., fortsätter för att det ändå inte är nån idé (jajamän, det har jag provat) eller lär av det (det körde jag denna gång) . Nu hoppas jag att dina resonemang om noll etc inte har att göra med att du har börjat fundera kring om du kanske kan få dricka. Att det nog inte är så farligt ändå bara en gång... Det är ingen bra idé! Det blir med största samnolikhet inte bara en gång.., för mig blev det många återfall, men eftersom jag inte drack öppet och det var semester med familjen så spårade det inte ur helt. Vad jag vill säga är att det ÄR sjukt svårt att komma på banan igen efter ett återfall och att du inte bör börja den förhandlingen med dig själv. Nu kanske det inte alls var så du börjat tänka och då ber jag om ursäkt. Och bra att du stod emot gröna skylten.

Förlåt Leverjag för att jag inte varit så aktiv i din tråd. Har varit så otroligt självcentrerad de här dagarna. Dina inlägg i min, har varit värdefullare än du kan ana! Jag har som sagt läst hela denna tråd och kan inte sluta imponeras av, dels att du så öppet och ärligt kommer tillbaka och dels att du kan fokusera så mycket på träning. Jag tror inte att jag hade haft styrkan att komma tillbaka efter en tids frånvaro som du gjort. Tycker det är så otroligt starkt. Ska försöka ta till mig lite av din energi och leta upp joggingskorna som ligger någonstans långt in i garaget.
Så jag är inte så orolig för dig! :-) Kan bara utläsa en stark vilja och envishet. Hoppas det smittar av sig! Helt övertygad om att du fixar detta!

Hej,

Jag är i helt okej form. Tack för tipsen! Yinyoga låter intressant. Hur går det för dig?

Ja, kör på med dina antabus. Suget mattas av. Det är ju helt klart värst i början.

Hur vill du leva. Har du tänkt på det?

Har du funderat på hur du skulle vilja leva med de förutsättningar som finns. Vad går att ändra och vad går inte att ändra. Vilka möjligheter har du, faktiskt. Kan vara bra att rita upp för att få lite struktur i skallen.

Vad är ditt liv värt? Vad tycker du att du är värd? Vad har du för drömmar och vilka är dina gränser. Vad gör dig glad? Vad tycker du om att göra? Vad hindrar dig att göra dessa saker förutom smärtor? Kan vara bra att påminna sig om och försöka minnas..

Du verkar stark som slutat med cigaretter och minskat i vikt. Vad fick dig att kämpa för de besluten?

En alkis blir hjärnskadad och ofta aggressiv och värre blir det med tiden. Vad har han för liv? Har han berättat något om sitt liv innan ni träffades. Gör han något annat än jobbar och dricker? Det finns bara en fortsättning och det vet du, innerst inne.

Du kan inte leva så, med en nerpissad säng, neddrogad och arg gubbe som grisar ner och som dessutom misshandlar dig!!

Cancern tar många liv, båda stora och små och många upplever det på nära håll. Jag påminns om detta ofta. De kämpar, anhöriga sörjer och vi som inte är sjuka ska ta vara på våra liv så länge vi har dem och Om vi vill och orkar stötta dem som kämpar mot cancern.

Ring imorgon när han är på jobbet, så du får rätt stöd.

Kram

Jag är så glad att ni skriver till mig. Jag bara gråter. Det du skrev, Lever jag. Var väldigt bra skrivet. Tack. Han här dricker enbart öl. (Vad jag har sett här hemma) han dricker 6.0 och 7.2... varje kväll 6st. Kommer hem ifrån jobb, bytar inte om, duschar inte. Dricker sina öl. Tar din sömntablett och somnar med dina ostbågar varje kväll. Jag går in efter en stund torkar av han i ansikte och i hans del av säng +tapet. Han ligger och spottar ut ostbågarna som han har kvar i munnen innan han somnar. Han blir vansinnig på mig då i sömnen och kallar mig vad som helst. Jag har sovit på soffan i många veckor nu. Bara för att sängen är nerpissad och kladdig. När jag säger till han att jag vill att han ska sluta att äta i sängen. Få säger han att det avgör väl han. Och att jag bara klagar på han och allt han gör. Jag är sjukpensionär emellanåt har jag väldiga smärtor. Men då säger han att jag är sjuk hela tiden och har ont överallt. Han tycker att jag även är en samhällsparasit som lever på försäkringskassan och att han betalar min lön. Jag ska säga att jag Tror jag är en väldigt stark person. Jag har mist väldigt många anhöriga och vänner i canser genom åren. Hår på begravning varje år i många år. Är som sagt va väldigt dålig emellanåt. Lyckats att gå ner 54 kilo själv. Ytterligare 35 kilo för ett halv år sedan. För 5 veckor sedan slutade jag att röka. Fick en lunginflammation blev väldigt dålig. Dom trodde jag hade fått kol, men det var bara astma. Nu har dom hittat ngt i mitt blod. Läkaren sa att han inte tror det ör canser men för säkerhetsskull vill jag skicka dig till hematologen. Vi får se hur det går. Ja jag vet att det är mycket med mig. Men psykisk misshandel är nog ta mig faan värst. Jag tvättar varje dag efter han. Jag handlar. Jag städar. Jag gpr ut med hunden. Ändå jobbar han mest säger han, jag är bara lat och klagar på smärtor. Just nu tog han ut mina sängkläder för att nu ska han sova. Jag sa till han att snälla ät inte där inne för att det går inte att tvätta tapeterna. Då säger han skrik inte åt mig. Jag har jobbat hela dagen, jag har inte pratat med dig jag har undvikit det. Sa han. Och du pratar inte med mig när jag kommer hem. Du frågar bara hur det har varit på jobbet. Sa han. Du har inte ens lagat ngn matlåda till mig för imorgon. Så bara håll käften. Sa han. Jag längtar så efter att få soca i en säng. Jag vill veta om det är något jag gör fel. Blir så fruktansvärt ledsen??? Kram alla.

och jag är stolt över mig att jag inte har druckit. Dock blir glädjen förmörkad eftersom jag vet att i morgon fredag kommer det att bli jävligt jobbigt..sedan lördag och jag fattar inte hur jag skall klara detta. Fredagar har jag alltid bråttom hem från jobbet för att äntligen få ta mitt första glas och koppla av..sedan blir det ju två och raskt tre glas tills jag druckit en och en halv flaska och somnat i fåtöljen. Hinner inte prata med barnen eftersom jag somnar... Det är en så stor skam att skriva det här och jag vet ju att barnen ser och förstår. Nu vill jag ha en vit helg - den första på flera år och jag skall kämpa och inte låta A-aset få bestämma över mitt liv. Kram till er alla krigare - tillsammans kan vi klara allt !

att det jag skrev kunde hjälpa dig och att du kunde stå emot !!! Starkt jobbat ! Idag är det min femte vita dag och jag börjar känna mig stressad för i morgon ...fredag har jag alltid bråttom hem för att kunna koppla av med det första glaset och pusta ut efter veckan...det blir så att jag häver i mig 1,5 flaska och somnar i fåtöljen...bakis på lördagen och börjar tidigare och tidigare att dricka vin då jag inte kan vänta till kvällen..Ja det är skämmigt att beskriva mitt elände men så har jag haft det och nu sista tiden har det helt spårat ur...min räddning är att sluta helt - kan inte bli en smuttande normaldrickare någonsin - och jag sörjer det... Kram på dig Alina - vi kämpar och vi skall klara det !

jag har verkligen börjat förändra mitt drickande. känns fantastiskt bra.

Underbar läsning

Hurra, för din nyktra dag.

Se till att avleda dig nu fysiskt och psykiskt. Ta ut din kropp en stund. Ät, drick. Låt tiden gå tills du börjar kunna tänka lite klarare ;-)

Övervinn det där jävla suget nu. Vem är det som bestämmer egentligen?

Jag hoppas få läsa dina framsteg, dag för dag här... :-)
(Å du, det går att träna impulskontroll)

Låter bra Zorro, starkt
Ja, det där med humöret är vanligt och kan hålla i sig. Få förklara för partnern så de kanske kan vara lite mer förlåtande än vanligt. ;-)

Jag mådde inte heller så dåligt denna gång i början. Kom lite senare och på ett annat sätt. Vi är väl, kanske det, mognare på många sätt, denna gång. :-))

Ha en fin dag imorgon!

Tack leverjag. man blir glad varje gång man kollar och man ser att någon skrivit i tråden. Värt så otroligt mycket!

Lite kämpigare idag. Var och handlade och fick passera den gröna skylten några gånger. Gick bra, men humöret i botten när jag kom hem. Fräste och levde som en huggorm! :) men nu är denna dag passerad. Siktar på nästa! Mår nästan oförskämt bra ändå. Gått så mycket lättare än alla andra gånger jag försökt. Är nog mer redo denna gång. Vågar fortfarande inte sätta ribban för högt utan håller mig till "från dag till dag".
Alla era kommentarer gör det hela så mycket lättare. Tack!

aeromagnus: Jag tror iofs du har rätt, men är inte riktigt beredd att lämna ut mig än. Som det känns just nu fixar jag detta med forumets hjälp.

Jag såg inte heller att han missbrukade. Hade två i mina ögon jättefina år. Nu i efterhand och jag tror han nämnde det ngn gång hade han nog använt både droger och dricka. Men jag förstod inte. Märktes inte. Förstod långt efteråt att han hade mindervärdeskomplex och antagligen ngn psykisk labilitet/störning. Kanske utvecklat av droger, vet inte.

Så en dag, kom Mr Hyde fram. Den onde. Och det kunde plötsligt hända utan att jag vet varför. Visst fanns alkohol med i bilden och hade funnits länge tror jag. Det blev värre de gånger det hände. Då blir man ett vrak. Kan inte förstå hur den man gett sitt hjärta till och som varit så underbar kan göra något sådant. Där börjar nedbrytningen.

Han fick aldrig ett bra liv, det gick utför sedan. En jätteintelligent och begåvad ung man. Han dog ung tog jag reda på för ett par år sedan.

De är alltid trevliga och charmiga utåt men där ingen ser händer det. Medberoendet och hjärntvätten som håller kvar vid det fina och kärleken. Ånger och fantastiska sidor efter misshandel. Man går sönder, bli trasig i psyket och sitter i en fälla och skäms. Skäms för att man har valt en sådan kille, för att man stannat när det hänt, förlåtit, inte lyckats bättre i sitt liv, varit så korkad. I den skammen blir man isolerad, rädd, beroende och svag. Det blir ännu svårare att ta hjälp och komma ur situationen.

Du ska inte skämmas! Fick reda på, i samband med rättegången, att en känd brottsmålsadvokat blivit misshandlad hela sitt liv av hennes man, också advokat. Träffade en välutbildad psykolog och socionom som berättade för mig att det kan hända vem som helst. Hon hade också varit med om det tidigare i livet.

Jag blev expert på att se dessa män efter det. Vet inte vad det var. Det var en vibration, deras charm och kontrollbehov. Kunde känna direkt om ett par hade den relationen. Det finns något hos dem som gör att de luktar sig till kvinnor som kan fastna i deras garn också. Men man lär sig och utvecklas. Ibland är det bara en djävla otur. Det viktiga hur man tar sig loss och reparerar sig själv efteråt.

Jobbigt att han bor hos dig. Då behöver du sparka ut honom eller byta lägenhet. Du kan få hjälp med den biten av familj, soc, polis osv. De vågar inte inför andra.

Du behöver också bearbeta detta efteråt, gå i terapi/samtal för att komma vidare. Det går att läka. Det går att ändras och få ett bra liv!

Men vad du än gör, ring och prata med proffsen först, ta hjälp, berätta, gråt, hitta strategier, smid planer och en väg ur detta, där du inte är ensam och får hjälp.

Inget att skämmas över. Var försiktig och ta kontakt med proffsen som kan hjälpa dig. ❤️❤️❤️

Han drack ju tydligen inte när ni träffades.. Visserligen är många alkoholister suveräna på att dölja sitt missbruk, men det är ju inte meningen att vi ska vara "brottsutredare" när vi träffar någon..
För mig tog det faktiskt flera år, innan jag insåg att min man var alkoholist..
Om han luktade alkohol eller det försvann nåt ur nån flaska (på den tiden hade vi ibland nån flaska wisky hemma) så hade han alltid en trovärdig förklaring. Dessutom så uppträdde han inte berusat Jag insåg inte då att han hade en enorm toleransnivå. Långt högre än en normal människa.. Han kunde gå rak och prata fullkomligt normalt, trots att han satt i sig motsvarande ½ flaska vin, ja närmare en hel.. Så jag reagerade inte. DET är ju inget man tänker på i första hand när det gäller alkoholister utan snarare "dåligt ölsinne" somna på golvet och spyor.. (inget av detta hände de första 5 åren)
Dessutom var han trevlig, hade hus och arbete som han skötte.. (tror inte han var hemma och var sjuk nån gång under de första åren) Hyfsad ekonomi för att vara frånskild och ha betalat underhåll till sina barn.
Där smög det sig också på och eskalerade med åren.. Han har aldrig varit fysiskt våldsam, men väldigt "ful i mun" och rentav grälsjuk på slutet.. En massa utbrott som kom som en blixt från klar himmel.. Helt plötsligt så hittade han nåt att reta upp sig på och sen var cirkusen igång (och alla var "idioter"..)
Så stärkt dig med att du är smart nog att börja ta dig därifrån.. Du har just tagit första steget genom att börja skriva här! Och jag rekommenderar starkt att du ringer nåt av de föreslagna telefonnumren så du får någon som kan lotsa dig lite mer i vad du behöver för hjälp!

Tack ja -jag känner att jag bryts ner varje dag och stund?? Kram

Det stämmer ju fullt ut.???? Tack

Först vill jag säga ett stort TACK till er alla, för era svar. Jag börjar med att säga
Jag har levt i sådana här förhållanden innan. Tyvärr. Ska också tilläggas att jag själv dricker inte en dropp. Detta förhållandet var väldigt bra dom första 3 åren. Sedan började han att Dricka Dricka & Dricka. Han vill umgås med folk som dricker. Jag känner att jag skäms för att ga hamnat i denna sittuation ännu en gång. Känner även att jag får skylla mig själv. Jag vet att det är fel att känna så här. Jag hittade denna sida pga en vän som tycker att jag behöver hjälp och att få prata av mig. Jag känner att jag kan skriva hur mycket som helst. Men jag kan inte skriva så fort som jag tänker. Jag står för lägenheten. Jag vet inte riktigt hur jag ska bära mig åt. Det känns presis som om jag vill att någon bara ska lyfta mig härifrån. Han både psykiskt och fysiskt misshandlar mig. Å snart är det Jul.. Usch jag vill inte. Kram till er alla.