Senaste kommentarerna i forumet

Bli inte förvånad om han ändrar taktik om du supportar flytt och separation, stå på dig

Kram och all lycka

När jag satt på lunchrasten oc läste era kommentarer med "raka rör" ( vilket jag gillar) blev jag arg och ledsen. Kände först en försvarsinställning mot min man. Dom förstår inte hur mycket han har gjort för oss och att han är en go människa!!
Jaha, nu är dom trötta på mitt jävla ältande så det är lika bra att sluta skriva här....
Min syster sa igår att efter hört mitt ältande att..
-detta har jag hört i några månader nu, vad har förändrats??
Jag fortsatte jobba och nu när jag kom hem och lugnat mig bestämde jag mig för att läsa mina inlägg jag har gjort här.
Måste säga att jag blev trött på mig sj ?
Som ni vet vill jag att man ska vara ärlig och säga saker även om det sårar och JAG vet, ni gör det av omtanke och ni ser detta utifrån och ni vet vad ni talar om.
Det jag insåg nu är att jag är verkligen fokuserad på hur han mår, hur jag tror han mår och vad han vill. Hur mycket gör han som mån av er skrev för vår relation mer än att sluta dricka??
Hur kärleksfull är han??
Nu är jag ju inne på att jag vill att han ska ha det bra om han flytta, att han ska trivas där han bor osv..
Mycket är fokuserat på honom.
Varför lägger jag i te den fokuseringen på mig sj och framförallt barnen???
Ni har fått upp ögonen denna gång tror jag!
Nu är det handling som krävs!!
Sen om det blir en flytt el om han ändras återstår att se MEN den ska ske.
Färdig ältat!!
Säger han allt det vanliga ang flytt, oss , så ok då kör vi!!
Även om han är sjuk i sitt missbruk så betyder i te det att han får behandla mig dåligt för det, jag vet det nu.
Jag hoppas oxå att han kommer må bra av detta för jag vill ha en bra relation efter.
Så, nu mina vänner hör jag av mig när nått nytt skett!
Kram på er och tack för att ni finns!

Tack Zorro och välkommen:) tänk bara max en dag i taget,, varje dag,, jag vet att jag kommer ramla dit,, ett slags förebygande tankesätt kanske,, för att inte bli besviken.. Fast ju fler dagar jag får,, desto mer känner jag kraft och beslutsamhet att vara nykter..vill vinna min egen tävling. Motståndarn är en slug rackare...så ju fler vi är som kämpar desto större chans har vi... Tack igen Zorro

Jag ska satsa på att inte dricka något alls i kväll. Ska träffa en vän och äta en snabb middag ute och sedan gå på konsert. Har bilen med för att inte kunna dricka vin. Hon och jag brukar inte spotta i glaset annars. Men ute brukar det gå lättare som det verkar vara för flera här inne. Det svåra är när jag kommer hem. Men en enda kväll ska jag väl fixa. Den första av flera hoppeligen...

Jag som är ny här blir bara så imponerad av din tråd. Så här på min egen dag 4, känns dag 17 (borde det väl vara idag) så otroligt ouppnåelig.
Ditt sätt att beskriva avsaknaden av allt som gjorde livet värt att leva är så otroligt bra!
Jag gratulerar till en enorm kämparinsats och tar mig friheten att använda din tråd för min egen motivation. Jag jobbar för att överleva dag 4 och hoppas att jag snart kan skriva att det är dag 17!
Otroligt bra kämpat och Tack för att du delar med dig!

Det låter som att du närmar dig ett vägskäl. Vad bra att du hittat hit och låter andras berättelser bli hjälpsamma för dig i din process. Du befinner dig verkligen i ett känslomässigt dilemma där kärlek och värderingar inte går ihop. Vad skulle behöva inträffa för att du skulle närma dig ett beslut åt något håll? Du är både klok och modig som talar med andra om din situation.

vänligen Li-Lo
Alkoholhjälpen

Hej Aurora
Du beskriver en situation där din tillit har fått sig en kraftig törn och du märker att du har börjat agera på ett sätt du inte känner igen dig i. Återfallen har påverkat dig och din partner på olika sätt och sannolikt behöver ni olika sätt att hantera detta. Ett fösta viktigt steg är att formulera HUR det påverkat dig vilket du så fint gör i ditt första inlägg. Modigt. Ett kommande steg kan vara att fundera på hur du vill att det ska vara och kommunicera detta med din partner. Har ni samma syn på hur det ska vara? Detta forum har många trådar som beskriver liknande resor som den du nu står inför och jag hoppas att dessa blir hjälpsamma för dig.

Tack för att du delar med dig.

Li-Lo
Alkoholhjälpen

Har haft flera bra dagar och i min enfald trott att min man dricker mindre. Lördagar har vi umgås utan att han druckit eller också väldigt lite. Men det slog mig i dag att han istället fördelat alkoholen på veckodagarna istället. Fy vad det här är jobbigt. Känner mig så orolig för att jag förr eller senare måste ta ett beslut vad gäller mitt liv. Men jag vill inte. Jag vill inte lämna mannen jag älskar. Jag orkar inte ta ställning. Och mannen jag älskar vill inte sluta dricka. Han tycker det är gott med öl. Han tycker livet blir tråkigt utan alkohol. Ingen mening. Det lindrar när han har ont i sin kropp. Jaa jag vet inte vad jag ska säga mer, utom att det är väl alla argument en alkoholist kör med.
Jag har många nära och kära jag kan prata med, som tur är. För i många år har jag burit detta själv. Och att skriva här känns ju som terapi.
Ja nu får jag ta nya tag. Kämpa!

Efter dina uppmuntrande och för mig mycket viktiga inlägg i min tråd var jag bara tvungen att läsa din! Känner inte att jag är redo att kommentera eller ha några kloka insikter eller åsikter ännu, men känner igen mig i mycket. Tycker det är en enorm styrka att som du, återkomma efter en tids frånvaro och vara så öppen som du är! Det är styrka i det!
Jag kommer fortsätta följa din väg till ett bättre liv och kan jag på något sätt, längre fram vara med och bidra skulle det glädja mig mycket.
Inlägget i din tråd om hypnos väckte mitt intresse. Detta skulle jag vilja veta mer om.

Ja, mycket pengar går åt! Hamnar på ungefär samma siffror som du när jag räknar på det. Pengar, kilo/hälsa, familj är de tre viktigaste faktorerna och mina starkaste argument just nu. Motion har det väl varit sådär med tills nu, men ska ta tag i det också. Ser jag att vikten påverkas positivt vet jag att det kommer att motivera mig enormt!

Morgonen idag kändes riktigt bra. Men vet av tidigare försök att min magiska gräns som jag måste passera är just de där tre veckorna. Måste ha en plan för hur jag ska hantera detta. Men just nu handlar om att klara sig efter jobbet vid 17-tiden. Att ta sig direkt hem utan att passera en grön skylt. Nästa mål är att klara helgen. helgerna är ett problem. En jobbdag löser det sig naturligt.

Love you all ❤️

Vad starka och fina ni är!! Glad att läsa om funderingar och framgångar här. Verkligen.

Kram och pussar

Ha en fin dag Leverjag <3

Vad roligt att höra att du börjar hitta dig själv och ett eget mående :-)
Jag önskar dig lycka till och hoppas att du ska få ha det fortsatt bra.. Det brukar alltid kännas bättre när man kikar i backspegeln.
Själv så räcker det med att jag tittar tillbaks på förra våren och sommaren, för att inse, shit, vad långt jag kommit redan!
Kram!

Uppvaktad=uppvarvad

Svängningar

Igår var det en bra dag igen, efter två usla. (Ledsen, orolig, nedstämd, allt i moll även med promenad och meditation) Jag fattar inte hur det kan svänga så i mig. Jag har nog lönge varit så, nör jag tänker efter. Funderat om jag är bipolär tom med tidigare. Finns väldigt många grader och varianter. Haft sådan extrem kraft och energi i perioder och sedan tomt, tömd på allt. Skitjobbigt. Vet att hormonskiftningar påverkar mig mkt. Ljuset spelar in också.

Ja, vi är nog väldigt olika gällande vad vi får av ruset och hur vårt beroende fungerar. Min man är sådan som bara slutar med snus och alkohol utan större våndor. Han bara slutar. (Så avis!)

Holistic, tack för inlägg. Läste allt under första länken och läser det inte riktigt som du. Läkarna vet fortfarande väldigt lite om hur det fungerar i hjärnan. Det är mycket experimenterande med ämnen och hur de slår på mani, depressioner mm. Jag läser det som att depressioner gör att folk börjar dricka och att drickande kan leda till depressioner. Två olika ursprung och läkarna missar ofta detta. De rekommenderar att behandla beroendet först för att se om depressionen kvarstår. Det står också att man borde först kolla värden och utesluta att andra obalanser och orsaker finns som vitaminer, hormoner, skador, stress, chock, sorg, sömn mm. Idag vet man att långvarig stress också orsakar fysiska skador även i hjärnan och leder ofta till depressioner. Men det som är svårt är att behandla rätt och utifrån ursprunget. Inte ens samma ursprung och diagnos fungerar lika på oss.

Jag tränade som en tok förut och man får mycket endorfiner men upplevde att jag var uppvaktad ändå. Nu jobbar jag med mer lugn och har promenerat mycket. Vet ni att forskare för många år sedan ser att vi lär oss och tänker bättre när vi går (gärna med rytm). Detta kan mätas i hjärnan! Sedan är ju joggning/motion fantastiskt för hälsan och motion vet man idag är en av de få aktiviteterna som bidrar till nybildning av hjärnceller. Yoga är en annan. KI har gjort en hel del studier på medicinsk yoga och infört det som behandling för ryggproblem, hjärtproblem mm.

Fling, vi fortsätter promenera. :-) Etanol, så glad för dina kloka inlägg och långa nykterhet, Sisyfos med kloka självinsikter, konstnären med din känslighet som hittar din väg och skriver så rent och klart... Jag är känslig på så sätt att jag svänger rent fysiskt och har alltid gjort. Jag behöver stabilisera systemet så långt det går och hitta strategier för att leva med dem.

Hur vi än är skapta så har vi ett beroende som ställer till det för oss och får livet att bli ännu svårare. Det tar en tid innan belöningssystemet hamnar i balans igen efter alkoholmissbruk.

Har bestämt mig för att utbilda mig i något jag drömt om. Får göra det på sidan om jobb men glad för det och tror det fyller ut lite av all extra tid jag har nu utan A. :-)

Idag är också en lugn dag och jag ska yoga i grupp nu minst en dag i veckan. Inte Vinyoga, höstlöven ;-)) (Bra namn iofs att yoga bort Vinet i kroppen) Jag drömmer mer och börjar äntligen sova på riktigt. Det är lite som att födas på nytt.

Ha en fin dag alla här som kämpar! ???

Ser också, hur du placerar "hans mående" i första rummet!
Börja med att fråga dig vad DU vill? Hur vill DU ha ditt liv (honom kan du inte ändra på!) Hittills har han ju inte visat några som helst tecken på att ta hand om ER relation.. Bara tjurigt konstatera att det är "synd om" just honom..
I en relation är man TVÅ! Och i hans fall, så är det du som sköter relationen.. Du har gjort det så länge utan att han har behövt lyfta ett finger, så det är klart att han är förvånad..
Det är precis som med bortskämda barn, när de plötsligt förväntas ta ett eget ansvar.. de protesterar.. Men han är ju inget barn! Så sluta curla honom och sluta ta det "känslomässiga" ansvaret..

Aurora, det låter som han "går på vita knogar".. Så länge han har ögonen på sig så sköter han sig.. Men mellan raderna så utläser jag redan första "återfallet".. Nej, jag tycker inte att du ska satsa på detta (men det är min personliga åsikt!)
Din kille väntar bara på nästa tillfälle att antingen kröka eller röka.. (och du vet det innerst inne!)
Jag tycker att du ska läsa Katerina Janouch bok "Anhörig".. Den gav mig en del tankeställare..
Och NEJ, han kommer inte att vilja leva ett "Svensson liv" UTAN någon form av drog.. Han vill leva ett bekvämt liv, med någon som tar hand om honom så han kan ta sig sina "tripper" utan att behöva oroar sig för mat, husrum och fri sex.. Ja det låter hårt! Men om man hårdrar det så är det så alkoholisten/missbrukaren fungerar.. Min egen "alkis" lovade under många års tid bot och bättring, men inget hände..
Till slut insåg jag att det han höll på med var en variant på att det är enklare att få förlåtelse efteråt, Än att fråga om lov, få ett nej och tvingas avstå..

För mig som äter setralin som är stämningshöjande tål jag väldigt lite alkohol, så för mig är det tvärtom. Nu sist jag drack blev jag hellustig av den kombinationen på gränsen till förvirring. I början skrämde det mig men liksom vande mig låter hemskt men beroendet tog över. Det där är nog väldigt olika tror jag jag har ju en låg sårbarhet i hjärnan. Vet ej. Må bra
Kramar Konstnären

Jessie, du vet att jag var ganska rak i början mot dig. Jag skriver inte i din tråd men läser ibland. Jag blir trött och känner mig frustrerad när jag läser. ( inget illa ment. Jag levde i en relation med en man som jag verkligen var kär i och älskade. Efter ett par år märktes det att han var trasig. Det slutade många år och sorger senare i en rättegång, innan jag blev fri och gick vidare i levt. Vi hade som väl är inga barn men det ställde till mycket skada i mitt liv) Jag var då medberoende och ville fixa, hjälpa och med min kärlek övervinna allt. Det är bara destruktivt och problemet låg på mig som accepterade skiten. Klart vi är mer vörda än att kasta bort vårt liv på olycklig kärlek och misär. Du kan inte hjälpa honom. Punkt.

Jag tänker att du behöver älta och älta tills du får ett uppvaknande. Håller med Aeromagnus frågor. Men du verkar inte se något annat än hur han mår, gör, säger och agerar, så då är det som det är.

Jag hoppas verkligen du vaknar upp en dag och inser att du vill och är värd att leva ett bättre liv.

Kramar ❤️

Tack själv för det du delar. Blir glad när du skriver att du inte skäms, för det ska du ju inte. Jag är själv ganska ny här på alkoholhjälpen, startade upp för drygt 2 veckor sedan. Tycker som du att jag får mycket hjälp med att läsa andras trådar och på det sättet känna mig mindre ensam i mitt kämpande mot alkoholen. Så det är bara att fortsätta slåss för att bli en fri människa och slippa styras av spriten. Ha det gott och fortsätt som du gör med att stå på dig. Lycka till!

Åh, du. Kilona försvinner med alkoholen. Jag har redan gått ner över två kilo på två veckor och ändå ätit godis och druckit läsk och ätit mer mat än jag brukar. :-)

Beteende, Zorro

Det kan vi må bra av att titta närmare på. Det där med att vara helt ärlig mot sig själv är inte helt lätt. Vi suddar gärna ut och förminskar det som är otrevligt. För min del märkte jag att även här håller jag tillbaka. Fler som sagt att det är svårt. Men jag försöker tänka på det. Ett mycket bra steg är att läsa, läsa och läsa här. Otroligt många berättelser, nakna bekännelser och otroligt bra råd och vägval vi kan ta till oss (om vi vill). Jag har också funderat på AA eller behandlingsprogram eftersom jag tror att det är nyttigt att träffa människor och prata om sitt missbruk. Jag tror också att det ger stöd i längden. (Efter 3 veckor ;-)
I början får lan ju en kämparglöd och styrka att klara av de första dagarna och veckan, men sedan måste motivationen finnas på lång sikt.

Kanon att du är på väg att bryta upp med A! Det är inte normalt att dricka på morgon och varje dag. Vi blir sjuka till slut både i kropp ch själ. Varför skulle inte vi klara att leva ett liv utan A ständigt som de flesta andra? Klart vi kan, men våra tankar och vanor måste bytas ut och det tar tid.

Tänk vad pengar som går åt, vad kroppen slits, förhållande tar skada, vad tid vi lägger på A!!!
Jag räknade ut att i slutet måste jag gjort av med ca 700-1000 kr i veckan. Det blir pengar det! Kan lägga undan och ha till annat och kanske göra det där som man inte haft råd med innan...

Tränar du? En rask morgonpromenad. Utbyt mot ölen, kanske vore något. Värt att testa några gånger kanske? Träning ger endorfiner som gör att det blir lättare att stå emot. Drick mycket och var inte hungrig, då håller man borta mycket sug. :-)

Önskar verkligen dig bästa styrkan nu att hitta din väg ut ur detta! Ha en fin dag

Intressanta funderingar det där om hur belöningen funkar tycker jag. Har också hört det där om folköl och fattar inte hur det fungerar. Sen tror jag att vi är lite olika känsliga för belöningen. Vissa vittnar om att de nästan var fast efter första glaset och njuter av ruset. Jag fick jobba hårt för att bli beroende och fyllan var mest en ursäkt för att få sova. Har en pappa som fungerar lika dant även med nikotin. Han kunde utan problem avstå från att röka hela helger, men kedjerökte i princip i veckan. Det är ju konstigt och får mig att fundera på om vårt belöningssystem fungerar olika. Vissa får belöning kemiskt, andra inte. Jag skulle därför vara lite skeptisk till medicin som blockerar belöningssystemet för egen del, eftersom mitt mål är avkopplingen och jag inte riktigt upplevt att jag får nån belöning av själva fyllan. Så jag tror att man har olika möjligheter att hantera alkohol måttligt när Man har utvecklat ett beroende, beroende på vilka kickar man får och är ute efter.

Du kan inte hela tiden ta ansvar för er relation. Det jag kommer säga kanske sårar dig. Eftersom han enligt din beskrivning verkar vara totalt ointresserad av dig och dina känslor och mående. Vad är då detta att satsa på? Kärlek bygger på känslor från båda parter inte en envägskommunikation. Han har tyvärr fått in dig i ett hörn, en återvändsgränd. Han vill inte, han vill inte, han ska inte, jag kommer inte, aldrig. Han låter som en tjurig 5-åring som inte får sin vilja igenom. Det kommer göra riktigt ont men är detta en relation du vill leva i? Spelar ingen roll om han är underbar när han är nykter. Vill du leva som du gör nu?

Du har kommit så långt. 19 dagar är en god bit på vägen. Bra att du kämpar på. Du är duktig, men inte värd vin! Tjatet blir mindre o mindre ju längre tiden går. Min Göran får nöja sig med a-fritt, stackarn. Det har nästan fått honom att tystna helt. Och då får man sin kick av glädjen i att man inte dricker istället.