Senaste kommentarerna i forumet

Vilken förändring du gjort! Jag är osäker på hur länge du drack de mängder du beskriver och kanske spelar det inte någon roll. Det som är av vikt är det du gör nu. Du tar verkligen dig själv på allvar och är uppmärksam! Fint. Alkoholen påverkar dig inte på samma sätt som tidigare och du oroar dig över att de negativa konsekvenserna tar allt mer utrymme. Det krävs mod för att våga se och formulera det du gör just nu!

Du undrar om det kan vara abstinens. Den postakuta abstinensen kan sitta i under många månader samtidigt beskriver du symtom som du gör rätt i att ta på allvar. Alkohol kan förändra strukturer i hjärnan på mycket lång sikt och en känslighet kan utvecklas som påverkar hur kroppen kan hantera alkohol. Jag hoppas att andra här inne kan ge dig exempel och jag skulle vilja ge dig rådet att tala med en läkare.

Fortsätt gärna att skriva här om hur det går för dig, många har redan läst! Ibland tar det ett tag innan en ny tråd kommer igång. Sannolikheten brukar öka om man är aktiv i andras trådar.

vänligen Li-Lo
Alkoholhjälpen

Den blir det och nu vänder det för mig i privatlivet! Har lärt min en ny färdighet, gränssättning!

Sitter hemma och jobbar idag. Barnen åker strax till förskola.

Känner mig som ett vrak, trött... Spenderat halva natten med att läsa på forumet, många trådar är som bra följetonger, spännande, roliga, känslosamma, ibland med lyckligt slut, ibland rena "cliff-hangers". Men jag måste ändå sova på nätterna...

Inte bakis iaf. och inga minnesluckor som kan ge ångest. Inga tomma vinpaket som jag glömt var jag gömt...

Finns inte en droppe A hemma, hade jag haft i "gömmorna" hade jag börjat redan på väg till brevlådan för att hämta tidningen. Sen lite lagom smålullig framåt 9:30... mysigt en timme eller två... sen ringer chefen, nån kund eller projektledare och ställer massa svåra frågor... sen drar ångestkarusellen igång igen.

Slipper det idag! Gött!

Tack för kommentar och tips Manda!
Jag tänkte just: "nu var det längesen jag drack och vad skönt det känns". Sen kollade jag i kalendern och det var bara 16 dagar sedan... Det känns som tre veckor minst. Så förrädisk hjärnan är. Hur som, jag känner inget sug. Tvärtom känner jag att jag behöver fortsätta landa i den här vita perioden. Jag har fortfarande så mycket påfrestningar, jag är skör och kan inte äventyra min själsliga hälsa. Måste göra uppbyggliga saker som att träna och sova bra, vilket jag gör turligt nog. Men helgen har varit enormt tuff med besök hos inte så frisk mamma. Så det är bara att fortsätta ta hand om mig själv som gäller. Jag ska kanske på aw snart och den här gången blir det inte ens mellanöl, nu blir det helt alkoholfritt och det känns bra och tryggt.

Det är en jättebra idé! Jag kan ta den där fina bilden jag får och fortsätta. Vad händer sedan? Glas två, glas tre, vingliga steg till hotellet, flaskan på rummet, medvetslösheten, uppvaknandet, nästa dag genomsvett i sängen osv.

Tack Levande, du är så klok!

alla forumvänner. Mulet idag och lite blåst, men jag har sol i sinnet finns inte plats för grubblerier just nu. Tänker inte sträcka ut handen till min fiende idag heller. Nu ser jag allt, naturen, fåglarna. Förresten har jag en fågleholk utanför köksfönstret som mannen satte upp förra sommaren. Och nu har det tittat ut små blåmesungar, mamman jagar mat och matar dom hela tiden. Så fint att titta på, tänker att jag ska ge dom frö i vinter mina små vänner. När jag är onykter ser jag ingenting mer än flaskan hur mycket det finns kvar. Denna jakt och bolagsbesök, ett tag var jag inne på att göra eget vin så att jag alltid skulle ha hemma, så urbota dumt, det skulle ju försvinna ganska fort även om det skulle bli 20 liter. Tänker aldrig så när jag är stabil. Bakar, lagar mat, går långa promenader med Kia. Hon får simma och bada varje dag och jag slänger ut bollen med en slunga, underbart att se på henne. Om jag säger till henne att vi ska gå och bada blir hon tokig av glädje. Har henne alltid lös så hon går före mig till sin lilla vik och inväntar mej. Små små grejer som gör mig lycklig. Får inte kasta bort det här nu igen, jag vill ha en rak motorväg att köra på, men så fungerar det ju inte. Det är kringelikrokar, avtagsvägar och gud vet allt som ska forceras. Viljan finns nu till ett fortsatt nyktert liv och det är gott det.
Önskar er alla en fin tisdag och att inte sträcka ut handen
Morgonkram Konstnären

Kraften växer långsamt och ha inte bråttom ta en sak i sänder.
Just nu får du hålla fokus på dig själv och ta en sak i taget. Lova inget och ha låga förväntningar, ta en stund i taget.
Är en spännande resa man gör och med vilja, tillförsikt och insikt blir den härlig.
Kram och lycka till med dagen och kloka val

Jag har mycket nytta av sanna bilder, när spöket skickar fina bilder laddar jag moteld med sanningar.
Så som det verkligen var, somna i soffan, kräkas, ångest och skakningar. Spöket blir arg och surar i ett hörn medan jag blir lite starkare för varje gång.
Så kram och ta kloka beslut med huvudet högt

Tack själv ? Du är en inspiratör utan dess like. Följer dig & din vandring. Kram

Gröten är uppäten, håret är lockat, kaffet är upp druckit, sminket sitter där det ska & blommorna är redo! Det är dags för skolavslutning ?

Inåt är viktigt. Att ge sig själv vila & tid till eftertanke. Det gäller allt i livets karusell. Så skönt att du är förberedd, allt blir så mycket enklare då. Kämpa på ?

Vad härligt att få vakna och vara klar och insiktsfull! Jag är inne på min tredje dag nykter med all ångest och kraftlöshet som det innebär! Ditt inlägg ger mig hopp!!!

kom igår, som ett brev på posten. Som tur var, hade jag redan gått och lagt mig. Det var ett av de där lömska, baksluga sugen som smyger sig på en som ett rovdjur i natten. Det började som en en rad bilder, en strand på Bali, en segelbåt, ett trottoarkafé i en liten Italiensk by. Plötsligt hade jag en drink vid min sida på stranden, en öl i näven på båten och ett glas vitt vin på bordet i Italien. Då hade jag redan invaggat mig själv i en rofylld känsla, en känsla av intensiv njutning. Lömsk, falsk och stark tror jag AA säger.

Jag kan handskas med de där snabba intensiva sugen som kommer som en spark i magen, dom kan jag rida ut som en åktur på en mekanisk tjur. Bara håll fast för glatta livet. Men den typ jag drabbades av igår, dom är värre. Dom leder mig in på en väg som verkar så fin och rak och inbjudande, till en början i alla fall. När jag väl ser stupet i slutet av vägen har jag fått upp sådan fart att det kräver all min styrka att få stopp. Många, många gånger har jag misslyckats. Lyft blicken, återigen känns det som rätt grej för mig. Om jag slutar gå och titta i marken och försöker se längre framåt, får jag ju en längre sträcka på mig att stanna.

Vad är det förresten som får mig att tro att någon situation skulle bli bättre med alkohol? Skulle sanden bli vitare, segelbåten gå snabbare eller trottoarserveringens stolar bli bekvämare? Knappast. Det är mitt infekterade sinne som vill dra ner mig i dyn igen. Jag mår ju bra nu, varför börja experimentera med det? If it ain't broke, don't fix it, som jänkarna säger.

Jag önskar er alla en lika bra dag som jag tänker ge mig själv!

Tack för din vänliga kommentar! Är så sjävupptagen att jag missade den. Jag tror att detta forum kommer att driva mig vidare i mitt beslut om ett nyktert liv. När jag läser om andra så förstår jag ju att jag inte är ensam om denna situation. På något sätt blir det en tröst. Nu ska jag försöka ta tag i denna dag, vet bara inte var jag ska hämta kraft????!!!

Lyckades somna och sova i sex timmar! Kroppen känns tung, huvudet dunkar fortfarande. Tankarna far runt och fladdrar hit och dit. Jag blir superstressad av att inte kunna tänka rena och klara tankar. Nu har mitt tredje dygn utan alkohol infunnit sig. Jag skulle helst slippa denna dag men tänker kämpa. Jag ska överleva denna dag. Finns det någon som vet om barnen kan förlåta all smärta de har fått utstå?

Dagarna går och idag jobb igen hoppas på lagom med att göra. Det finns väl inte på världskartan men hoppas kan man väl alltid.
Konstigt hur mycket man påverkas av allt, behövs bara stress och så vaknar flykt begäret till liv igen.
Är glad att jag läst mycket om beroende under dessa månader, så jag kan bromsa och se det innan det händer.
Så önskar er en fin dag med kloka val för det skall jag ha

Önskar dig en bra dag och att den blev bättre än gårdagen

I går på jobbet var vi hemma hos en kollega och gjorde lite arbete på distans. Fram på dagen kom det fram en grill, några vinflaskor samt öl. För mig var det helt ointressant med alkoholen då jag just nu är trygg i min nykterhet. Jag njöt i stället av det vackra sommarvädret.

I dag är jag också ointresserad av alkohol i alla former och smaker, och har för avsikt att fortsätta på mitt tillfrisknande och min nykterhet. Händerna kommer jag att ha kontroll på.

Värme och kraft till alla som läser detta, gör förnuftiga val och sträva efter nykterheten.

Det blir bättre i morgon efter träningen!

Känner igen mkt av det du skriver!
Men jag har redan lämnat min sambo. Jag flyttade till en lägenhet för 1 1/2 år sedan efter att ha varit tillsammans i drygt 20 år.
Jag känner igen det du skriver att han skriker o gapar på dig o att man får tassa på tåna hela tiden o vara rädd att han ska vakna.
Ni har bara bott tillsammans i 1 år än men låt bara inte åren rulla iväg som jag gjorde. Och akta så inte barnen kommer till skada för de gör de om man lever med en alkoholist som beter sig på det viset. De hör o ser mer än vi kanske förstår o de mår inte bra av det. Så tänk på barnen o dig själv. Styrkekramar ?

Nej jag menar inte för mig själv direkt men kanske det också, jag menar för andra. Jag får den där känslan ibland att jag gör mer skada än nytta. Jag vill kunna stötta mina nära men ibland blir allt bara så fel. Beror väl på att jag inte är så stark själv.

Har varit onykter ett par ggr sedan jag skrev senast. Är det ett nederlag - jag vet inte. Jag vet verkligen inte. Jag har arbetat som vanligt - inte gjort några "fyllerace" - men "bara" varit full ett par ggr. Jag är SÅ på min vakt - jag kan "min kurva". Jag kan välja att se detta som att jag har klarat att vara full - utan att det har eskalerat - eller: att jag har misslyckats. Jag vet verkligen inte. Jag har aldrig lovat mig själv helnykterhet - men förstått att jag måste vara nykter ett tag för att kunna se från ett annat perspektiv. Har ingen skam, ingen större ångest - men reflekterar över mitt beteende. Varför, varför inte? Jag skönjar en icke-kontrollförlust som jag inte har haft på länge - men undrar samtidigt om denna lyckade "kontroll" är på riktigt? Jag måste verkligen ta en funderare på detta - och känner att jag, trots att jag har druckit ett par gånger, har en möjlighet att göra just detta. För ett år sedan så hade detta inlägg antagligen sett mycket annorlunda ut. Jag HAR lärt mig något - det känner jag i hela min kropp - men är ändå oerhört ödmjuk inför de "fall" jag tidigare har gjort. Klura på det. Nu är det läggdags för min funderande hjärna. Klart att jag önskar att jag hade hållit mig helnykter sedan i mars - men jag ser mig själv, faktiskt, som att jag fortfarande sitter uppe på hästen. Hästen går framåt - det gör den faktiskt.....

Önskar snällhet mot er själva - ni som kämpar just nå och slår på er själva. Det går att förändra! Det går verkligen.

Hej!
Jag vill svara i din tråd, tycker verkligen du är modig som bågar avara så öppen med det hela när det gäller din dotter.
Det är tufft att läsa, jag har själv en liten dotter på 15 månader så jag vet vad du kämpar med.
Att inte ens efter att ha fött ett underverk och för dennes skull sluta med något som bara bringar så mycket ont gör mig så uppgive. Därför är det ännu viktigare för oss att aldrig sluta kämpa!
Nu vaknade min dotter här så jag ska natta om och fortsätta läsa här.
Men hejja!!!

Väljer att länka till Mulletants kloka inlägg, så att jag kommer ihåg...

https://alkoholhjalpen.se/comment/116297#comment-116297

Tack för att du delar med dig. Jag läser vad du skriver och tänkertill, en extra gång. Jag har ännu inte kommit iväg på något Al-anon möte. Kände att jag inte ville ge mig in i det eftersom jag inte längre var i en pågående relation.

Men det du skriver är klokt... Jag ska ju gå för min skull, så att jag utvecklas och inte går i samma fotspår igen.

Jag väljer att kopiera en länk till detta inlägg i min tråd så jag kan påminna mig själv.

Tack för dina kloka ord Mulletant!

Ja jag har det helt enkelt fridsamt! Inombords. Utombords är det samma liv, men en helt annan känsla. När jag väl släppte och kapitulerade att försöka forma det yttre så släppte allt! Jag har kommit närmare mig själv och mår bra.
❤❤❤