Senaste kommentarerna i forumet

Var stolt och glad över dig själv och känn dig riktigt nöjd över att du snart har klarat 14 dagar!
Det är bra kämpat och det kan bara bli bättre! Grattis!
Jag håller med LeverJag om att det börjar synas att man är nykter, man ser både piggare och fräschare ut nu efter en tids uppehåll. Jag har dessutom gått ner 2,5 kg sedan jag gjorde slut med Mr. Vin för snart 2 veckor sedan. Det var var välkommet!?

Först, vad bra att det gick bra till slut med magen.

Vanorna, de starka vanorna ska bytas. Tankar ska bytas. Det tar tid. Ge dig tid. Stålsätt dig. Ge det en chans. Det är du värd.

Bra jobbat och tänk vad skönt att vakna fräsch imorgon. Ha en fin kväll!

Jodå, det går framåt
Jag har mina tankar på A och särskilt när maken betedde sig riktigt illa i morse och det är fredag. Jag har sug och jag tänker mycket på hur det ska gå att ha middag och festligheter hemma och vi båda är nyktra. Så många som blir obekväma då.

Jag tänkte mig in i att kunna ta vin på en middag idag, gick in i det och undersökte hur det skulle vara. Bara 1-2 glas tillsammans med andra. Jag kände då uppriktigt att det går inte. Jag kommer att vilja dricka mer senare och suget kommer att få mig att vilja dricka utöver de där tillfällena och hemma och vid fler tillfällen. Jag verkligen insåg att nej, det går inte. Då börjar det igen. Då väcks mitt sug.

Sugen på A-fritt och tänkte på om jag skulle köpa A-fritt på systemet. Hade inga problem med det förra gången jag var nykter och nu kände jag bara, nej, usch, dit vill jag inte gå.
Det är annorlunda nu. Jag är mer rädd för A.

Jag gör en resa nu som är mycket positiv. Jag utvecklas som person och kommer i kontakt med mig igen och den resan är viktig. Jag kan inte göra den med A. Jag har en mycket större medveten närvaro och jag hanterar situationer på ett annat sätt. Två människor har nu sagt att de ser en stor skillnad på mig (blicken) utan att veta att jag har slutat. Någon sa till och med att det såg ut som jag gjort ett lyft. Det händer grejer och då har det ändå gått en kort tid. Men det är stress oxå som jag jobbar med. Daglig meditation och promenader och det gör gott för kropp och knopp. Uthållighet är den vän jag behöver mest nu. Tro och tid att nå mål som välmående, enkel lycka, balans och meningsfullhet.

För mig är det 14 dagar idag och jag vill inte dricka. Hoppas du hittar din motivation och håller ut. Belöningarna kommer längs vägen. Trevlig helg! ?

Hej och välkommen hit!

18 folköl i veckan/på två dagar är en hög konsumtion och du bör såklart tänka över din situation.
Hur mår du och din kropp av det?
Hur länge har du druckit 2 dagar i veckan?

Dag 12 och nu kommer tankarna och jag blir så trött på de diskussioner som pågår i mitt huvud. Min hjärna är lite kidnappad av tankar som jag faktiskt inte vill ha. -Ett/två glas vin till middagen vore trevligt. bla bla bla går det på.....
Fast jag vet ju, att det bara skulle stressa mig och att jag förmodligen skulle ta en folköl efter vinet (maken vakar över sin starköl) och sen skulle jag antagligen tycka att det är alldeles onödigt att avstå. Jag skulle fundera på att ta ut hundarna på en timmes sen kvällspromenad, förbi pubben. Fast jag har aldrig gjort det men tänkt tanken många gånger.
Maken ringde hem efter jobbet när han var till centrum och frågade om jag behövde något. Nej, vi har allt som behövs säger jag och det känns bra igen. En dag i taget...

Med jämna mellanrum. I veckan har jag haft mycket praktiskt jobb som dessutom varit väldigt roligt och då har det gått jättebra.
Nu ikväll blev det jättejobb. Sambon jobbar och jag är ensam hemma.
Förstår inte att det här ska behöva vara en sån kamp.
Läser på Forumet om dem som försöker dricka "normalt" och en dag som idag känns det ju lockande. Det är bara det att det aldrig kommer fungera för min del. Nå:på tisdag har jag klarat 14 dagar och jag hoppas nykterhet ska bli det naturliga tillståndet om inte alltför länge.
Göran är alltså en mycket enerverande förföljare ännu, "Lever jag?"
Hur har du det själv??

vad det är för missbruk.. Så fort vi har börjat förhandla oss till första "glaset", kakan, godisbiten, bingospelet, eller den där supersnygga billiga tröjan på "rea".. fastän vi bestämt oss för nolltolerans, så har vi "trillat dit"..
Så fort vi gömmer kakburken, godispåsen, kvittot från spelbutiken eller plastpåsen från H&M, så är vi på glid..
Tycker det är superbra, att du kan följa din egen tankekedja.. Nästa gång så hinner du kanske bromsa?
För det är inte så himla lätt har jag förstått, efter att ha tröstat en sockerberoende kompis med ångest.. (hon hade satt i sig två burkar med kakor, sånär som 2 drömmar som hon slängde i ren panikångest..)
Du har glidit ner i diket nyckelpigan, men upp igen så tar vi en ny träningsrunda.. För jag tror du kan!
Styrkekram!

För din klarsynthet och för dina kloka inlägg!
Stor varm novemberkram <3

Det som handlar om narcissisten och empaten..
Sedan får du också inse, att en alkoholist ALLTID försöker skylla sitt eget mående på omgivningen.. Man kan aldrig någonsin "älska" dem tillräckligt för att de ska ge upp alkoholen.. Tvärtom, tar de minsta tecken på att man ställer krav på dem som en intäkt att få dricka lite till (för att det är så synd om dem..)
De är experter på att "vrida till det" så att det de säger alltid är rätt.. Dvs, att det är alla andras "fel" att de måste dricka.. Jodå, jag har också hört det, till leda..
Här slutade det med att jag skaffade ett eget boende och fick lugn och ro i själen.. Så bered dig på att höra tvåtusen argument och lite till för att han ska få dricka (normalt säger dom..) Det är ett sorts manipulerande, dagtingande och köpslående, som egentligen bara leder till att de dricker som förut eller mer efter en vecka eller två..

Det ligger mycket i det du delgett här Segra!
Men vi ska också komma ihåg, att det sällan finns renodlade narcissister, utan vi är en sorts blandpersonligheter, med större eller mindre drag..
Dragen hos en "Empat" förstärks av narcissisten, och vice versa..
Tyvärr lockar också alkoholen fram narcissistiska drag hos huvuddelen av människorna som är beroende..
De blir helt "ego-trippade", får storhetsvansinne och uppträder ofta väldigt pompöst när de är berusade ( vissa av dem är dock väldigt försagda, blyga och timida när de är nyktra..)
Så länge de inte kan avhålla sig från alkohol, så är det dock kört!
Hur kloka, snälla och förstående de än är (tom för sin egen sjukdom) så är det oftast som bortblåst efter första glaset.. I princip sitter de fast i sitt eget ekorrhjul!
Många av dem vill få slut på vansinneskarusellen, ångesten och oron.. Och då tar de oftast till den enda medicin de känner till "ALKOHOL" Och i berusat tillstånd kommer de inte ens ihåg, att det var och är alkohol, som får dem att må ännu sämre och utsätta sina nära och kära för ännu mer negativa saker..
Nej, det är ingen ursäkt att stanna i ett dåligt förhållande! Tvärtom!
Jag har själv flyttat ifrån min alkoholist, för min egen skull! Han visar inga tecken på att vilja ha hjälp med sina alkoholproblem (faktum är att han inte ens erkänner att han HAR problem)
Det enda vi kan göra, är att sätta våra egna gränser och hålla dem!
Tack för att du delar med dig!

Jag undrar ibland över det... Han är nöjd och stolt över allt han åstadkommit i livet, men det känns ofta som att han lägger hela sitt värde i vad andra tycker om honom. Och han är oerhört känslig för kritik, oavsett vad det rör sig om.

Tack för att du fortsätter svara. Det betyder mycket.

Älskar han sig själv? Precis som han är?

mig alltid så berörd.......en ung människa som gjort sin resa på bara bråkdelen av tiden jag ägnat åt att supa ner mig.
Samtidigt glad för att hon tagit sig ur det destruktiva livet.

http://www.maskrosbarn.org/for-ungdomar/jag-var-beroende-av-alkohol/

Jag hittade din tråd först i förrgår och läste och läste.....
Vilken fantastisk resa du gjort!
När man sträcker sådär, blir det så tydligt hur du med tiden blev starkare och starkare och jag gladdes med dig.
Ända tills du berättade om din svärmor och din mans familj. Då fick jag ont i magen och led med dig. Jag gifte mig ganska ung första gången och min svärmor var också en riktig energitjuv. På den tiden var inte problemet att jag drack utan att jag INTE drack. Jag kom från en bondby i södra delen av landet och fest var lika med kalas. Då drack barnen läsk, oftast tanterna också, medan gubbarna drack öl och snaps. Kanske blev någon lite glad i hatten, men jag minns aldrig direkt fylla. I min ungdom var jag nykterist. Inte organiserad på något sätt, men jag behövde helt enkelt inte dricka för att må bra och ha kul.
I min mans familj togs alla tillfällen i akt att ha fest och vin till maten var ett måste. Jag var så kär och ville så gärna passa in i den där "fina" familjen, så jag kom mig aldrig för att tacka nej. Däremot fick jag hela tiden ta emot tillrättavisningar, när jag fick dricka, när man skulle skåla och hur man skulle sänka vinglaset till mittersta blusknappen och se alla djupt i ögonen efter skålen.
Det var en himla massa regler jag inte kunde och hon såg mig som helt värdelös. I andra sammanhang (inom familjen) festade det Hej vilt och fullast var roligast. Då satt jag ensam i en vrå och tittade förfärat på. Ingen "fin" människa i min hemtrakt skulle bete sig så.
Efter tre års äktenskap visade det sig att min man ända sedan före bröllopet haft ett förhållande med en av mina väninnor och skilsmässan var ett faktum.
Jag blev av med min elaka svärmor
Men där någonstans började min vänskap med a.
Nu blev det plötsligt mycket av mig och mitt. Vad jag ville stärka dig i, var självförtroendet gentemot din svärmor. Du ska inte känna dig som syndabock! Du har gjort och gör ett kanonjobb! Det måste vara hon som har problem om nu detta med din sjukdom blivit en så himla stor grej.
Stå på dig! Du har en hel fanklubb här i forumet!
Kram och trevlig helg!
Krickelina

Min räddning blev antabus. Då kan jag inte dricka och behöver inte tänka på det. Är man nykter 1 år så ökar chanserna med 30-50% att inte återfalla och procentsatsen ökar ju längre tid man är nykter.

AA är också en bra väg att gå

Tack harrim, jag ska vara vaksam. Att mina 90 dagar är slut innebär ska inte innebära att jag går tillbaka till gamla vanor. Tack för omtanken

Grattis och lycka till. En liten kommentar bara. Jag läste någonstans att 3-månadersintervallerna är kritiska när det gäller att återgå till det gamla mönstret. Jag vet inte ifall det stämmer eller om det bara är en myt men det skadar inte att vara på sin vakt.

Mina 90 dagar är förbi nu eller egentligen i morgon. Jag är glad att jag tog mig tiden att fundera och reflektera över min a konsumtion.
Det är något jag måste fortsätta tänka på. Genom att reflektera har jag kommit fram till vad mina svagheter är och vad som är mina triggers. Just nu känns beteenden som jag hade för tre månader sedan skrämmande och främmande.
Det känns främmande att jag faktiskt gick till olika systembolag tidigare för att personalen inte skulle se min vinkonsumtion eller att jag gärna tog ett glas vin (eller 3) själv vid datorn på kvällen då alla gått och lagt sig och att jag alltid då ställde glaset så att maken inte skulle se om han kom och pratade med mig.
Det är mer kvar att hantera och reflektera över men jag har nått långt på de här 3 månaderna. Kanske startar jag en ny tråd för nya funderingar senare. Tack för att jag fick vara med och lycka till alla fina kämpar här.

är det sådana tankar vi har emellanåt. Jag tror att det är ett bra steg på vägen att reflektera över sådana tankar och även när vi faller för trycket. Våra hjärnor är kidnappade av alkoholen. Vi måste gå vidare och frigöra oss från fångenskapen. Det är det enda som gäller.

Idag mår jag illa och hade ångest efter för mycket vin igår. Men det känns bättre nu. Har läst mycket här och blir styrkt av att vi är så många som kämpar. På måndag ska jag vara nykter, även om jag får lätt panik att jag skriver det, ska jag klara det? Ja, för sjutton en dag intaget får jag tänkta. Var ute på nätet och hittade ett rehabställe där man lägger in sig i 28 dagar. Men jag testar att bli a-fri här först. Det är inte läge att vara borta från jobbet en hel månad just nu.
Fling! jag tänker berätta för min sambo när vi är själva, förmodligen på söndag. Har märkt att han också ökat sin konsumtion om än inte lika mycket som jag så han borde nog också dra ned. Men jag ska inte fokusera på honom utan att jag behöver vara snäll mot mig själv och unna mig att leva giftfritt.
Ha en fin helg nu alla fina!

Nu har vi ställt in middagen ikväll och istället ska vi prata... och jag sa lite på telefon igår vad det rörde sig om. Vet bara inte hur jag ska lägga fram det utan att skuldbelägga honom... och så säger att alltid att jag inte älskar honom för den han är. Jag älskar honom för den han är, men inte den alkoholen gör honom till. Han är inte sin alkohol... Men han kan inte förstå det. Och tycker bara att jag ska acceptera och älska hela honom såsom han accepterar och älskar hela mig.

Jaa..a, det är så värt att kämpa för, ett liv i nykterhet!
Allting blir bara bättre och bättre med tiden!
Du kämpar på jättebra tycker jag och du är i högsta grad inspirerande!
Trevlig helg!???

... att minnas dig också, FM. <3

Lite sorgligt är det allt, men också tidens gång på ett sätt. Den här första, intensiva fasen där man läser och skriver och tar in precis allt övergår så småningom till något annat.

Jättekramar till dig, fina, finfina FM! :)

Vilken jobbig tid du har nu. När jag läser ditt inlägg så känns det som du bara har ett alternativ. Men jag förstår att det är himla jobbigt. Att lämna. Känns inte som din man förstår alls hur han sårar dig, det är bara alkoholen som talar. Ja han är ju sjuk. Men jag förstår känslan när du bara vill vara ifred och läka, och det kanske du bara göra genom att leva själv. Skickar styrkekramar till dig. Och förresten, Grattis i efterskott.

Ja, nu löper livet på igen. Månd+ onsd: gym. Tisd.,torsd., + sönd. möte. Lörd: simning. Fredag: hushållsarb. Inga toppar men heller inga dalar. Mycket filmtittande. Båtskötsel. Och promenader längst stranden. Verkar riktigt behagligt, när jag läser mina egna rader. Jag hoppas, att det kan fungera, så här en tid. En dag i taget.....