Senaste kommentarerna i forumet

Har gjort samma sak, hamnat i fyllecell. Skam och skuld är ditt straff just nu men det tar du dig igenom tillsammans med din familj. Jag tycker nog att du starkt ska överväga att dricka för du håller med stor sannolikhet på att utveckla ett kemiskt beroende. Varningssignaler som minnesluckor får man bara om man dricker sig redlöst onykter. Har du någon ide om varför du dricker så? Jag går på öppenvårdsbehandling och det är bra och inte skamfyllt. Att prata med sin familj om detta är inte så bra eftersom de dömmer och inte lyssnar. Just att japitulera och erkänna att alkoholen är det som skafar är det svåraste och det måste du välja, inse själv. Mitt råd är att skit i alkoholen, bara positiva effekter av det.

Härligt att du ser det positiva med att inte dricka. Har själv varit i din situation men sedan blev det återställare, smygdricka LOB mm. Drack inte ofta men när jag drack var det ett halvårs konsumtion typ. Skammen är värst och den slipper man. Frugan mår bättre, bsrnen likaså men DU mår bättre och det är ju skönt. Du har gjory en fin lista. Ser du någon fördel med att dricka eller överväger fördelarna med att inte dricka? Jävligt bra och starkt gjort att komma till insikt. Du behöver inte känna dig dum att skriva, är ju bra. Helgalkoholister finns det många av men få har styrkan att erkänna. Om en månad är du helt giftfri om man säger så och då gäller det att ha strategi för att inte falla tillbaka. Bra gjort vi är med dig.

Oj! Det där inlägget om stress och fix kunde jag ha skrivit själv... Lägg mig i bakluckan så sladdar jag också med på ett hörn. Jösses vilken igenkänningsfaktor...

Har aldrig kopplat ihop stresströskel med drickande. Har själv stressat mig sjuk och varit delvis under flera år. Är tillbaka på banan igen sedan ca 2 år eller nåt. Minns inte längre...

Kram till er alla

Vad roligt kära du!! Vad glad jag blev för din skull! Har tänkt på dig. Heja på med träningen! Kram

Tack allihop för både välkomnande och värmande ord!

Det var så galet skönt att somna nykter igår kväll. Att åka till arbetet i morse och varken känna huvudvärk eller ångest. Den känslan ska jag minnas och jag tror det är den som hjälper mig just nu.

Jag hade en väldigt tuff kväll igår. Inte för att jag vanligtvis har det på måndagar eftersom jag mestadels dricker på helgerna.

Helgerna, som förvisso blivit längre och längre de senaste åren och innefattar just nu torsdag-söndag. Plus alla svenska helgdagar samt dagen innan helgdag och givetvis någon klämdag då och då. Eventuellt så får jag för mig att fira någon utländsk helgdag också emellanåt. ;) Plus såklart om det är något som hänt under dagen som är värt att fira. Eller något jag är ledsen över...

Även om jag skriver lite skämtsamt ovan så är jag övertygad om att min första riktiga utmaning blir i bilen hem från arbetet på torsdag och fredag. Samt på lördag förmiddag fram tills dess att bolaget stänger.

Jag har tidigare som längst varit utan alkohol i fyra veckor. Jag minns de två första veckorna och framförallt helgerna som riktiga skithelger. Den tredje helgen kändes det bättre och jag hade redan då ett betydligt mindre sug efter att stanna till vid bolaget. Kanske var det den känslan som fick mig att tro att jag kunde dricka lite den fjärde helgen. Därefter har det gått konstant utför i flera år.

Men jag har bestämt mig. Nu ska det till en ändring och den här gången ska jag inte lyssna på han som säger att "en dag kan väl inte vara så farligt".

Just nu känns det i alla fall hur lätt som helst och jag ser fram emot lite lax till middag och citronvatten att dricka till. Därefter blir det nog en film för att skingra tankarna lite...

Over and out!

Tack Lill-Per och konstnären. Jag tar gärna rygg på er med konstnären i förarsätet och jag lite på sladden. Andra villiga får gärna hänga med. Kanske Fenix?? och naturligtvis alla ni andra.

Sköt om er
Tjalle

Vi tre kan nog gå hand i hand då mycket av det jag läser i era kommentarer stämmer så väl överrens med mina egna erfarenheter och mentala tillstånd.
Tror i och för sig inte det är speciellt unikt.
Tjalle, jag tycker det låter som en helt annan motivation i din text. Det gläder mig.
Ta en liten dag i taget. I morgon mår du bättre.
LP

Du har börjat din resa genom att komma hit till alla oss andra som gjort bort oss på fester, jobb, inför familj och vänner och framför allt svikit oss själva så många gånger.
Vägen är inte alltid helt rak, det blir en del knöliga rötter o stenar att ta sig förbi utan att trampa snett och stuka självförtroendet i diket. Men då finner man stigen igen och försöker på nytt. Har man väl bestämt sig så går det så mycket lättare.
Vi finns här inne som stöd och bollplank åt varandra. Just nu har jag en väldigt aktiv period där jag läser och skriver mycket. Det hjälper mig. Just nu har jag skrapat ihop 60 dagar och det rullar på. Jag är inte orolig men det är en lömsk ovän vi skaffat oss.
Sköt om dig.
Kram LillPer

Ja, det tycker i alla fall jag. Den där snapsen, i förhållande hur fort jag drack, gjorde varken till eller från och jag har inte tagit mer. Känner inte för det. Tänker inte på alkohol - faktiskt! Jag har dessutom gått ner 7-8 kg och känner mig taggad att fortsätta gå ner i vikt tills jag når en lämplig "löp-vikt" för att börja träna inför det där maratonet! ;P

Har trappat ned med två 3,5:or idag. Imorgon blir kanske första dagen. Hoppas det.

Här åskar det idag. Och spöregnar omvartannat. Har suttit i en mycket varm bil i rädsla för åskan. Inte det roligaste när det ändå är så varmt ute och man ändå svettas av att gifterna går ur kroppen. Försökt få i mig lite ätbart. Och vatten. Mönstret är som det alltid brukar vara. Idag låg och ångestfylld. Imorgon börjar jag nog ta hand om stordisken. Likadant, varje gång. Läser mycket här. Och tänker. Ska försöka pränta in i mitt huvud att alkoholen faktiskt är ett gift precis som alla de gifter jag ovan nämnt att jag har fobi för.

...utan alkohol! Känner mig av och till sugen. Mest kopplat till situationer av typen: grilla, sitta och samtala med vänner/frugan eller belöna mig för det ena eller andra. Eller varför inte bara berusningen...? Alkoholen har tagit en stor plats i mitt liv märker jag nu när jag reflekterar över hur många situationer som jag förknippar med alkohol.

Nu har våra vänner precis åkt och trots att det är roligt att träffas är det vansinnigt skönt att få krypa undan och vara i fred.
Har nog ett lite större behov av att få vara för mig själv nu och reflektera i lugn och ro över mitt beslut och effekterna av det.

Kom att tänka på en anställningsintervju som jag genomförde förra året med en man i övre femtioårsåldern. När vi kom till frågan om alkoholbruk säger han att han inte druckit på två år. Jag blev intresserad och nyfiken såklart över vad som lett fram till beslutet..! Undrade över om han haft alkoholproblem ! Han svarar att: "- Nej! Jag bara märkte att jag började må dåligt av att dricka. Var bakfull i två dagar efter att jag druckit."

Hans fåordiga förklaring har följt mig sedan dess och inspirerat mig. Det behöver ju inte vara mer komplicerat än så att förklara sig. I den mån det behövs. "Jag mår dåligt av att dricka nuförtiden"

Ja, vi kämpar med att förklara oss för omvärlden. Jag kan se det i nära nog alla trådar och jag är inte något undantag. Jag har också kamrater och situationer som är heeelt otänkbara utan alkohol och jag tänker mycket på hur det skall gå vid första tillfället.

Blev styrkt av Calleqwerty och berättelsen om fiskeresan. Jag kommer också att hamna i liknande situationer och jag ska minsann klara dem också...

Nu har jag snart lyckats att hålla mig från alkoholen i två veckor. Två semesterveckor dessutom. Jag är stolt och glad över att jag lyckades bryta den trend som jag inledde semestern med.

Inget första glas idag heller vänner!

Starkt gjort av dig att du gick dit. Precis som du har jag efter fyra dygn satt i gång något slags reparationsarbete. Städat och fejat,
tvättat bilen, planerat matinköp. Har kommit på så här i efterhand att det var mycket för att jag skulle kunna dricka igen, allt var rent
utom själen, så det var bara att lyfta första glaset. Kanske är det så att när man nu är en alkis har man en lägre stresströskel, tror det.
Måste tyvärr säga att jag inte blivit av med den ännu. Men jag kan sitta ner och läsa på kvällen nu eller titta på Tv.
Jag får liksom ta tag i mig själv och säga nu lugnar vi ner oss. Allt kan ju inte vara perfekt.
Tjalle, jag tycker verkligen du låter motiverad. Stämmer det där du skriver om apati och meningslöshet, men jag jobbar på att leva med det.
Antingen är jag jätteglad eller låg.
Du kommer att må bättre i morgon tror jag i alla fall.
Du är en kämpe Tjalle, jag bara känner det.
Konstnären

Hej på er alla,
Igår tog jag mig i kragen och besökte AA för första gången på länge. Det verkar fortfarande vara semestertider så vi var inte så många. En del bekanta ansikten dock och speciellt två stycken som jag känner stort förtroende för. En man och en kvinna i min ålder som har gedigen erfarenhet av vårt gemensamma problem. Första kvarten av mötet rann svetten och jag kände panikkänslor och ville bara gå där ifrån. Antar att det gamla flyktbeteendet sätter in. Vartefter mötet fortlöpte kändes allt mycket bättre och jag fick mig en hel del till livs.

Ibland kan AA-möten kännas lite för "inrutade" och det är irriterande stundtals att man inte antas kommentera andras delningar och det blir inga diskussioner direkt. Kan bli lite mycket ältande och man tycker man hört en och samma historia så många gånger. Men det är ändå något som kan liknas vid sinnesro efter mötet. Man tömmer kroppen på stress och efteråt känns det som hela kroppen är full av endorfiner, förmodligen också beroende på att en del av den tokångest man har släpper sitt grepp en aning.

Fick höra att det visserligen inte tar mer än drygt tre dygn för att det värsta ska släppa men för kropp och knopp tar det upp emot 6 månader innan allt har ställt om sig. Jag fick också rådet att låta allt ta sin tid. För mig har det alltid varit så att när de tre "reparationsdagarna" varit till ända har jag kastat mig in i diverse aktiviteter för att i någon mån kompensera mitt dåliga samvete gällande mig själv och mina anhöriga. Far fram som en tokdåre i trädgården, städar huset, tvättar bilen, städar i garaget, går ut och går en mil, etc, etc. Det är nog visserligen bra att man på sikt försöker hitta någonting som ersätter all den tid som man förut har spenderat drickandes men allt bör nog gå i lugn takt. Är det någonting som vi alkisar verkar tåla betydligt sämre än "normala" människor så är det stress. Den här gången ska jag anstränga mig för att ta allt i lugn takt. Unna mig en extra halvtimme att läsa tidningen, kanske tom vila någon timme extra och tänka på att inte stressa upp mig och min omgivning. Framför allt måste jag jobba med mitt tålamod. Den här utmaningen med alkoholen är ingenting man löser över en dag. Jag måste bli på det klara med att det kommer att ta lång, lång tid innan jag uppnår en stabil nykterhet.

Jag vill till 100% fortsätta mitt arbete mot ett nyktert liv. Samtidigt vet jag av tidigare erfarenhet att jag kan komma att få perioder av apati, nedstämdhet, känslor av att allt är meningslöst men jag måste ändå en gång för alla se om det finns någonting annat efteråt. Jag mår definitivt inte bra idag heller men det finns olika grader i helvetet och så länge jag är helt inställd på att förbli nykter vill jag kämpa på.
Sköt om er alla kämpar där ute/Tjalle

Tack...Ska försöka tänka så. :)

Cool nedtaggad kärleksfull attityd, kreativ och skapande är en bra kombo.
Jag är allt annat än cool just nu. Nerverna sitter utanpå ibland. Om jag fått springa ett långt pass i min kära skog så blir allt så mycket mer harmoniskt. Det är nog mitt enda verktyg för att må riktigt bra...! Men fy f-n vad hemskt jobbigt det låter, men det är sant. Planerar alltid framåt för att kunna träna och få ut min rastlöshet ur kroppen. Det kändes som en lätt käftsmäll att skriva det, det liksom gick upp för mig att så är det.
Så var det även med drickandet, planera nästa gång och längta efter det. Det vill jag aldrig mer.

Nä, nu måste jag gå och prestera lite, nertaggat alltså, inga stora grejer.

Kram
LP

Fenix, jag går vid din sida och följer dig här på forumet. Du kommer lyckas.

Jag tror ingen dricker för att vara elak eller förstöra någon annans liv. Jag tänkte precis som du förut.. Tog drickandet personligt.
Han dricker helt enkelt för att han har sjukdomen alkoholism eller alkoholmissbruk eller vad man nu vill kalla det. Förstår det orsakar stort lidande för dig! Se till att du får den hjälp som du behöver för att må bättre.

Hej PP! Hur har du det och hur går det för dig?

Du har så sjukt mycket att vinna. Jag är nygammal här, men känslan att sitta i vänners trädgård och dricka tonic utan gin och tjattra en hel kväll, prata rent med barnen och vakna 9 på söndagen full av energi är oslagbar. Testa!!!

Fantastiskt bra att du kommit till denna insikt.
Känner också igen mig i din beskrivning av dig själv och din sociala situation.
Gratulerar till ditt beslut och välkommen hit!

/Incognito

nu varje dag på forumet, och börjar känna mig tillbaka. Önskar så att det äntligen blir ett avslut och känner hopp igen.
Stora kramar till er alla nya och gamla som kämpar och vill ha ett liv utan A!
Vi hörs,
Fenix

lista du gjort! Visst är det så, i våra ögonblick av
klarsyn finns inget positivt att hämta från våra drickande. En enda sak, och det är längtan efter att få dricka!
Det är då det blir svårt. Men det är ju bara i vår hjärna, när jag väl börjar dricka försvinner den goa känslan i ett nederlag och jag ångrar nästan direkt att jag började dricka, i dag igen.
Vi kämpar på,
Fenix

Åh jag min otekniska nöt! Nu lyckades jag posta inlägget två gångerhur jäkla svårt kan det vara?! Ursäkta!

Vet att minnet av din mors spritförråd plågar dig. Du har nämnt det tidigare. Vi alla här har saker som vi gjort på fyllan och bittert ångrar. Jag har massor... Särskilt två händelser där jag sårade andra djupt. Kan inte skriva om dem. Känns som om jag måste kräkas då av ångest, även att det var länge sedan. Jag var bara 18-19 då. Men vi måste sluta fred med oss själva. Det var inte den riktiga Konstnären som gjorde detta. Det var den sjuka och henne har du lämnat bakom dig. Jag tror någonstans att din mor ler i sin himmel över sin nyktra dotter. Kram