Senaste kommentarerna i forumet

Läste ikapp i din tråd och blir så imponerad. Detta är sånt vi människor borde hylla. Vem bryr sig om välpolerade kök och stora fester. Att ha mod och styrka att blicka innåt och försöka förbättra livet för sig själv och andra är det som borde räknas. Du är så klok och eftertänksam. Glad blir jag också. Hurra! Och kram :-)

så glad att så många har svarat mig och jag känner att det ger mig kraft ! Nu är det MIN tur att må bra och komma ur detta helvete som har inneburit så mycket lidande ångest och plåga - jag har lämnat en dålig relation som förde mig in i missbruket nu vill jag bli fri från a också - och jag måste klarar det för jag vill må bra de år jag har kvar som förhoppningsvis blir fler om jag kan skippa a.

Ja det är konstigt att stressen går ner med mindre alkohol fast jag alltid tänkt att ett bra rus är bra mot stress. Kanske har det bara stressat kroppen ännu mer och gjort att man inte hinner återhämta sig. Om man nu ska bryta med A jäveln och fattar att Stress är triggern med stort T. Frågan är hur man får bukt med S jäveln då. Motion kanske... mindfulness? Känns som att om A jäveln (Göran) är en elak typ känns S jäveln minst lika hemsk. Aja. En strid i sänder antar jag.

Jag är så tacksam för erat stöd, det får mig att känna nåt som jag aldrig känt tidigare, det känns verkligen som att det finns en chans nu.

Det blev ingen helt vit helg, men jag är inte bakfull och jag mår bra, trots att det var nära att allt blev fel igår, det är en stor framgång.
Sänder styrkekramar till alla här, och jag ska göra mitt bästa för att stötta er i er kamp mot ett nyktert liv ?

Jag är ganska ny här oxå, men jag känner redan att detta forum hjälper och kommer att hjälpa ännu mer framöver, och jag har oxå insett att det kommer bli tuffare än jag från början trodde att bli fri från A.
Tillsammans ska vi klara det.

Skönt att du fann kraften att lämna äktenskap och nu hittat hit.
Du kan klara det!
Jag har bestämt att jag kan klara det och vill inget annat än att bli fri. Kämpar med skiten fram o tillbaka.
Inte så bra resultat sista tiden men jag kommer klara det.
Välkommen igen och styrkekramar till dig.
LillPer

Det finns tre dörrar
Dörr 1 jag förnekar risken och börjar dricka igen, sakta men säkert ökar mitt beroende och jag kommer att dricka ihjäl mig.

Dörr 2 jag slutar helt och inser att jag är besegrad.

Dörr 3 jag lär mig dricka måttligt.

Dörr 1 är givetvis ett uteslutet alternativ.

Dörr 2 är trygg men känns väldigt tråkig.

Dörr 3 är ju min önskan, men det är stor risk att öppnar man den så hamnar man till slut framför dörr 1

Att dörr 2 är tråkig är ju tragiskt , att man så länge förknippat glädje och firande med alkohol.. Här har vi stor förbättrings potential.

Dörr 3 känns skrämmande farlig,, men samtidigt så är det skönt att veta att det "kanske" funkar för mig.

Men inte idag,, jag skall jobba på att inte ha så tråkigt vid dörr 2

läser era inlägg och slås av vilken kraft ni besitter... Själv känner jag mig inte alls övertygad om att jag kommer att klara av att vara utan vin i kväll framför tv och brasan fast jag nu mår dåligt för jag drack för mycket igår.... Vägen framåt känns så oändligt lång och svår - alla strider man måste utkämpa mot begäret och a som varit ens bästa vän sååå länge och till tröst... Men jag vet att jag måste förändra för annars kommer mitt liv bara att braka ihop för det är svårt att hålla uppe en fasad hur länge som helst

Nääe, inte städa.... Ut på promenad istället, bestämmer jag mig för.

Tack forumkompis!

Tack Leverjag för att du återvänt hit. Du förde en framgångsrik kamp när jag smög i kulisserna och jag vet att jag avundades då dina framgångar. Nu är du tillbaka en erfarenhet rikare - var vaksam i december när stressen och mörkret smyger sig på än mer. Tror att du har så rätt i att vi måste hitta sätt att hantera stressen. Så för att göra slag i saken ska jag nu sluta hänga här på forumet och börja städa istället :-).

Fy vad jobbigt du har det. Men som någon skrev, han har inte fått se någon konsekvens av sitt drickande. Utifrån känns det som du och barnen behöver lämna honom. Det är ju inte lätt för barnen att leva mitt i detta heller.

Jag kan helt förstå dina känslor Jessie. Kärleken och medberoendet stället till en hel del i huvudet. Man ser en del av sin man om så bara ett ögonblick och då kommer känslorna fram. Och hoppet. Kanske det kan bli bra igen. Kanske han kan vara nykter.
Men sen ser man den onyktra mannen, som inte kan gå rakt, som blir sur och säger saker som sårar, som somnar väldigt tidigt, mannen som är helt borta. Och då undrar man, kan det verkligen bli bra?
Men jag ser ditt medberoende utifrån. Håller med Etanoldrift, du gör saker för att underlätta för honom. Jag vet, för jag gör likadant. Men jag försöker nu i varje ögonblick att lägga band på mig. Inte hjälpa. Han får stå för saker själv. Det är inte jag som dricker. Sådan känsla när man börjar, jag är verkligen bara i början, inse att jag har bara ansvar för mig. Så skönt. Mina barn är vuxna.
Men som jag upplevde ditt inlägg så bara för att du inte slätade över och sa att ni skulle försöka igen, så var han tvungen att göra något annat som fick dig att reagera. Och det var att sälja saker. Och han fick ju dig att reagera.
Det är inte lätt att vara medberoende. Det är ett jobb att komma ur detta.
Ger dig styrkekramar

Det är hoppfullt för mig att läsa dina ord och att du nu lyckas vara måttfull. Jag är galet ambivalent. Helt övertygad att det är nog nu, det räcker. Fick i fredags en lläkartid på tisdag då jag tänkt be att få medicin som blockerar endorfinernas om man dricker och därmed kan hjälpa att stoppa efter ett glas, om jag skulle falla för frestelsen. Men plötsligt får jag tankar idag att jag inte vill gå, att jag kan klara upp det själv. Att jag inte vill bli påtvingad Antabus, en väninna hade fått det på recept fast hon inte ville ha det och skämdes på Apoteket när farmaceuten högt frågade om det var Antabus hon skulle hämta ut. Det är inget fel att ta Antabus men jag vill välja vilka jag berättar om mina mina alkoholproblem för, inte riskera att kunder eller grannar ska upplysas vilket kan försvåra min tillvaro. Har inte bestämt om jag ska dricka ikväll för sista gången innan min vita tid börjar. Måste tala med min sambo också. Tänkte göra det i kväll när vi är själva. Det känns jobbigt för att det också innebär att jag måste stå upp inför honom att jag har alkoholberoende. Suck, vilken sits jag själv satt mig i. Försöker desperat tänka positivt , komma ihåg hur bra jag mådde förra gången jag höll upp i stället för att ta fram förföriska bilder av levande ljus, blommor, vackert dukade bord, god mat och gott vin i stimulerande sällskap. Men så ser det ju inte ut för det mesta. Det är vinglas på vinglas från boxen. I och för sig rätt ofta gott rödvin till maten med sambon, men jag har ofta tagit ett par glas boxvin under matlagningen och fortsätter efter middagens finare vin med boxen. Inte jättecharmigt..

Ja, vissa saker är för jobbigt att skriva i sin egen tråd så jag lånade RaniLees till den historien - hoppas det var ok. Ett stort misslyckande som mamma där helt enkelt och det gör lite ont! Vet inte om jag vill minnas el glömma. Kommer aldrig att kunna slänga bort skylten i alla fall.

Ja, tycker att vi verkar vara många här som är relativt lika. Bra på våra jobb, planerar, organiserar och styr upp och sen dricker... Känner oss misslyckade, får ångest och dricker för att orka... Mer ångest, dålig sömn och dricker... Så galet!! Men det tog tid innan jag förstod att jag inte kan hantera "normalt" drickande hemma. Jag drack av fel anledningar och det fungerade inte alls. Just nu känns det avlägset att hamna där igen, men jag vet ju inte eg hur det gick till och hur jag kunde bli så fast. Var så säker på att jag kunde sluta om jag ville under så lång tid när jag bara fortsatte. Slutade några dar, nån vecka, ett par veckor och som längst 3 mån... Och var sen där igen tills jag på allvar började känna att jag inte kunde få stopp på det själv. Det gick, men bara för att jag inte längre kunde dricka hemma. Jag hade inte klarat det på egen hand, utan min sambo, som gjorde att jag inte längre hade möjlighet att dricka hemma. Och jag var nära att trilla dit igen, så nära. Och i somras gjorde jag det när jag hade möjlighet. Jag har fått en enorm respekt för alkohol och kraften i beroendet oavsett om det är kemiskt eller mer beteendeorienterat. En del i min ovilja att stå för mitt beroende och sluta helt är också en rädsla för att misslyckas. Jag misslyckades så många gånger med mina nyktra föresatser, men så länge ingen annan visste om det, så blir det inte ett offentligt misslyckande. Å andra sidan heller inget stöd och jag behövde verkligen stöd eller i alla fall vetskap om att inte kunna dricka, en slags yttre kontroll. För min inre kontroll fungerade inte alls. Att klara det "själv" är också viktigt för mig för att inte hamna i det som Nyckelpigan hamnat i, när någon utifrån ska försöka lära ut och tala om hur man ska leva sitt liv. Jag vet att det väcker mina allra mest omogna trotsiga sidor hos mig, så jag är tacksam för att min sambo låter mig hantera det här själv. Skulle kanske dricka sv ren trots om han försökte hindra mig. Så mogen är jag :-).
Så jag är ff livrädd för att trilla tillbaka och tacksam för att det här forumet finns. Tänk vad mycket man lär sig av andra och vad nyttigt det är att skriva här för att få lite perspektiv. Jag beundrar bland annat dig, Leverjag, du vågar återvända efter en period när det inte gått så bra. Jag beundrar er som vågar vara öppna med ert beroende för nära och kära. Det gör skillnad! Jag lär av er, men det går lite långsamt.

14 dagar och fler skall det bli, viktigt att inte sänka insikten och garden. Motspelaren vilar nu och inväntar tills den kan hugga till när man minst anar det?

Fint att du hittat hit. De första stora stegen mot ett ett bra liv har du kanske redan tagit? Lämnat en dålig relation och nu beslutat att ändra på din dåliga relation till alkoholen. Sedan står inte så mycket I vägen för att dina bästa år kanske faktiskt är de som ligger runt hörnet!

Lycka till på vägen!

/PP

Ni kan nu anmäla er till hela eller del av dagen genom att skriva en kommentar här eller genom att skicka ett mail till info@alkoholhjalpen.se

Du är på väg, det märks!

Vändningen kommer. Väntar också på den. Kram!

Mick, jag drack också upp allt innan jag slutade. Det bilen ett marathon i några dagar. Kan inte ha hemma. Fortsätt bara. Du är på god väg nu.

Kram och lite djävlar anamma kraft skickar jag till dig! ;-)

Det var starkt, Sisyfos om ängeln.
Jag blev alldeles tårögd och tårarna börjar rinna. Din berättelse träffade mig rejält..
Ja, skit vad vårt A-drickande ställt till med.

Kram

Välkommen Pippi!
Här finns det många som känner igen ensamheten, skammen och den förlorade kontrollen efter att ha använt A en längre tid eller i stora mängder.

Vad bra att du söker dig hit och vad stark av dig att ta alla dessa kliv. Släng självföraktet i soporna. Det hjälper ingenting att gå med sådana tankar! Nu blicka framåt. Finns bra ljudböcker och appar för bättre självkänsla, positiva tankar och beroende. Medititation och mindfulness hjälper!!
Du behöver bestämma dig att bli fri även från alkoholen. Den kommer annars att ta ditt liv. Det är skitjobbigt i början men det går och det blir mycket lättare efter en tid.

Vi stöttar och hjälper så mycket vi kan här. Kram ❤️

( levde också i en relation för länge sedan med misshandel som kunde kostat mig livet. Lever med ärren men de har nästan bleknat helt.)

Skål för insikter och nykterhet!

Ja, blir alldeles ledsen när jag tänker på hur många barn som lever i misären som A skapar. Hemskt!! Flera härinne på forumet som man bara skulle vilja kidnappa och ta till ett helande och tryggt ställe. Så sorgligt att läsa om hur det ser ut för barnen nu och om mångas uppväxt här?
Bra av dig som kämpar vidare. Nu har vi en till Idiot mindre i Sverige!
❤️

Vill börja med att säga att det var väldigt starkt av dig att lämna en så destruktiv relation. Att bli förminskad som människa och misshandlad psykiskt och fysikt kan verkligen bryta ner en totalt, så grattis till den stora segern. Vi är många här som använt alkohol som tröst och för att orka med vardagen, så du är inte ensam. Jag är ganska ny här själv, inne på dag 14 idag som nykter och dag 13 här på forumet. För mig har forumet varit/är ett stort stöd och jag hoppas att du kan känna stöd av alla här.
Styrkekram till dig <3

Låter faktiskt som en mycket allvarlig situation. Han känns väldigt labil. Förstår din situation utan pengar men du behöver verkligen komma bort och få stöd i att skapa en lugn plats för er nu!

Har du någonstans att ta vägen? Gå till soc annars. Berätta om din situation. Samhället har ansvar för att barn inte far illa och har en trygg uppväxt. Du är en flykting nu, som behöver fly från "kriget" därhemma!!

I bästa fall får din man hjälp och tar tag i sina problem också men du ska inte stanna med barnen i den situationen. Du måste se till att de får en vettig uppväxt och då måste du jobba med dig själv också så att du mår bra.
Usch, jag får ont i magen att läsa hur du har det. Sänder varma styrkekramar och hopp om att det går att förändra sitt liv, om man vågar ta det dör första steget.
❤️