Senaste kommentarerna i forumet

Ja, just närvaron är en otroligt positiv effekt av att avstå från a. Jag kommer ifrån en miljö där a i princip aldrig förekom hos min mormor och morfar och bara till fest hos farmor/farfar. Och då under mycket sansade former, om inte några mer avlägsna släktingar kom. Vi barn visste att de personerna hade problem med a. Pappa blev annorlunda och pratig och mamma tog hand om oss. Mamma o pappa drack sällan på helgerna när vi var små o tur var väl det för pappa har samma beteende som jag och har med tiden utvecklat ett problem med alkohol, ljuger om att han dricker. Ja, hela registret som vi har här. Men han har det under hyfsad kontroll. Undrar ibland hur mycket mamma märkt för vi pratar inte om detta och det spårar inte ur. Han dricker nig i perioder. Jag hade i tonåren och har nu full koll på hans smygdrickande när vi ses.
Nu när vi träffas dricker vi i princip alltid vin till maten. Jag har ju tyckt att det är normalt och trevligt. Det blir inte så mycket, men bekymrar mig lite över de signaler vi sänder ut till barnen. Alltid a när det är trevligt - vill jag verkligen ha det så? Och nu i sommar när jag avstod från a, så dyker det upp andra möjligheter. Sen fisketur, nattpromenad. Barnen fick mer utrymme.
Trevliga minnen, istället för det här minnet: jul för ett par år sedan. Smygdrack snaps... Vid julklappsutdelningen var jag rejält på lyset. Barnen var tack o lov så fokuserade på sina julklappar och märkte nog inte så mycket. Jag fick en hemmapysslad lerbricka av min dotter med texten "du är en ängel". Den var trasig dagen efter och jag vet inte hur det gick till. Jag har den kvar här hemma, som en påminnelse om vilken jäkla misslyckad ängel jag var den kvällen. Brukade vänta med fyllan tills barnen sov annars. Och julafton av alla dagar på året. Även om de andra inte märkte så mycket eftersom de inte visste om mina problem så visste ju jag hur det låg till. Nej, aldrig mer. Jag är ju en ängel eg, ska limma ihop den där lerbrickan när jag kan leva upp till det igen.

Nej, mina vänner: jag är inte världsmästare på nykterhet. I fredags kväll, i min ensamhet blev det för tufft.
Det slutade med att jag mycket medveten slog upp en liten whiskey, tog en klunk och kände hur den brände i munnen och hela vägen ner i magen. Tog en klunk till och kände att jag inte med bästa vilja i världen kan säga att det smakar gott. Efter tredje klunken var jag helt övertygad om att detta är inget att sakna. Så ställde jag ifrån mig glaset och kände ett konstigt segerrus.
Igår var jag lite ledsen att jag brutit 14 dagars målet. Men samtidigt väldigt glad. Det var som om jag behövde bevisa något för mig själv och det gick vägen.
Nu är det nya friska tag och jag känner mig stark och taggad igen.
Som jag sagt förut: dricka "normalt" är nog inget för mig för då kommer jag trilla dit igen. Förr eller senare.
Rain Lee, du undrar om jag har något att fylla tomrummet med. Jodå! Fast just nu tar jag det lugnt och försöker välja ut det som känns allra mest meningsfullt. Jag är annars en sådan som kastar mig över allt på en gång för att sen ha ångest hur jag ska hinna/orka slutföra allt. Konsentrerar mig på fysiska aktiviteter just nu. Gym är inget för mig just nu, men jag har årskort i simhallen och brukar "riva av" 1000 m med jämna mellanrum. Och så bor jag på landet, så långa promenader är lätta att få till.
Väntar med spänning på den där vändningen som Sisyfos skriver om.
Tack för att ni finns där allihop!
Ha en skön söndag!

:-)
Känns igen helt! Har inga problem med andra. Hemma är bottsplatsen. Vad bra att du kunde se nya pusselbitar. Mindre stress utan alkohol är bara det ngt att ta fasta på, tycker jag. Stressen är alkoholistens värsta fiende läste jag på en beroendesajt skriven av läkare.

Alkohol är ju inte så himla gott egentligen. Vi vill åt det där lilla ruset, den sköna känslan. Jag tror och tänker försöka nå den genom mycket medititationstränng. Det går att bli väldigt avslappnad när som helst om man har tränat upp förmågan.

Jag har läst lite om att komma till att välja bort A, att komma till en punkt då man av fri vilja väljer bort A. Dit vill jag komma och det tar nog en tid att komma dit och många reflektioner ;-))

Roligt att det går framåt! Ha det bra. Vi ses!

Vi är lite lika du och jag ;-)
Planer ja. De blir så klart hur jobbet ska lösas efter 1-2 glas. Behövde ofta A för att ta tag i vissa uppgifter men som du skriver blev man ju inte smartare, de stora planerna jobbiga för att de inte kunde genomföras, seg på jobbet, skam hemma och dålig sömn. Det börjar synas utanpå, kännas i kroppen, känns på lukten, mer oro och stress och initiativfömgan avtar kraftigt. Livrädd för läkarbesök ifall de tar prover.. Sakta går det utför....

Ja, det är verkligen en frihet att kunna ta bilen jämt och vara fri i nykterheten utan smussel och skam! Jag har heller aldrig haft problem socialt med A, men nu känner jag mig livrädd att dricka lite ska trigga mitt " vilja dricka mycket" och oftare.

Tror du klarar det bra. Du har kommit långt att druckit väldigt lite under lång period. Starkt av dig!

Bästa känslan faktiskt. Att inte vara så trött och seg. Jag har även börjat uppskatta känslan av att vara nykter på slutet av fredag kvällen, lagom avkopplad, lite trött men även klar i knoppen. Underbart!

och din resa. Även jag känner igen mycket i det du skriver och det ger mig mycket stöd. Mindes plötsligt alla 100-tals gånger jag kräkts halva dagen och varit så utpumpad att jag bara orkat gå mellan sängen och toaletten. Magen har alltid varit mig svagaste del och den är en god markör för hur jag mår. Ändå har jag många gånger druckit senare på kvällen om det varit lördag och hämgt över toan även nästa dag. Det är helt galet men visar hur strarkt suget/beroendet efter a är. Hur det påverkar den fria viljan som plötsligt inte ens finns där, utan kroppen går som om autopiloten tagit över mot a.

Tack för påminnelsen, den ska jag ta till när nästa skov av sug försöker lura mig. Jag har valt att säga att jag tränar/Yogar och att det inte passar med a. Får inga följdfrågor på det, utan mer en nick av förstårlse. Tycker inte att andra behöver veta allt.
Önskar dig en fin söndag!

det känns bra. underbart!

Godmorgon RaniLee ⛅️

Jag är inte lika morgonpigg som du. Vaknade för en timme sedan, ut med hund, hämta helgtidning, vika tvätt från igår, göra frukostbricka till mig själv ;-)

Vad härligt att du noterade den positiva förändringen! Ja, barn blir extra stimmiga nör de inte får någon uppmärksamhet. Det är säkert bra för din dotter med att få hjälp med stämningen. Bra för både din dotter och dig kanske att hitta andra sätt att umgås? Känner igen det där när jag och mamma träffats. Ingen uppmärksamhet alls till barnen och nu har de ingen relation till mina föräldrar som stora. Att vara en bra lyssnare är nog det bästa i relationer och det förstår jag att jag inte varit. Att lyssna öppet, nyfiket och inte dömande. Bara låta den andre sätta ord på saker i lugn och ro...

Tankar på det som varit och orsaker till varför man druckit och är där man är, går även i mitt huvud. "Orsaker" är som du säger anledningar vi själva gett oss att dricka. I stället för att ta tag i situationen har jag domnat bort med A och inte gjort något åt det. Det som är bra med nykterheten, är att jag inte kommer undan. Jag tvingas känna, titta på och se det som är i mitt liv. Kommer inte bort från det längre. Det kan leda till bra förändringar i längden tror jag.

Jag var inte så positiv igår, hade oro i kroppen. Tänker på mitt förhållande som har dött ut för länge sedan men ingen av oss gör något vare sig till eller ifrån. Att bli närvarande igen märks på många sätt, tycker jag. Mer kontakt med mina barn, bättre på att lyssna och också mer tydlig. Jag säger ifrån nu. Blir tvärarg ibland och säger vad jag tycker. Har inte orkat bråka med familjen på länge och de har verkligen behövt skärpa till sig. Tydlighet är bra. Andra lyssnar. Det skapas ett jag med gränser igen. :-)

Ha en fortsatt fin söndag

Söndag morgon och jag har varit uppe sedan sextiden och njutit av tystnaden. Jag hade en trevlig lördag med familjen och det gick bra utan a. Min dotter har fem barn och vi bor i en gammal -50 tals lgh med dåtiden lilla kök, så det blir lite trångt. Jag brukade alltid ha en BiB framme och stärka mig med "ett" glas för fem barn hörs, kivas, gråter, skriker och är lite överallt. Då stress varit min största trigger, kände jag alltid att jag behövde a för att mår bra, för att orka med alla barnen. Det har varit likadant när det varit deadline, personalbrist, ökad arbetsbelastning, så skörheten är hos mig. Familjen/jobbet har ingen del i mitt drickande, jag vet. Det har bara varit en anledning, en orsak för mig att ge mig själv tillåtelse att dricka. Det jag upptäkte igår var att jag var mer närvarande med barnen, med matlagninngen, i samtalen och jag mådde bra. Vi hade jättetrevlig tillsammans och efter middagen läste jag sagor för de minsta och dottern tog hand om en del av köksbestyren. Några gick ut med hundarna och alla hade det bra. Måste säga att även barnen såklart var lugnare när de fick den uppmärksamhet de ska ha, och vi vuxna inte bara pratade hela tiden med varandra. Vilket lätt hände efter några glas.

När jag blickar tillbaka kan jag känna mig lite sorgsen, över att jag tidigare valt att dricka när familjen varit hos mig. Hur mycket har barnen uppfattat? vad har de tänkt? och hur f*n tänkte jag? Ingen idé att slå på sig själv. Det som varit har varit och framtiden ska bli bättre utan a. Visst kommer jag längta och omvärdera mitt beslut tusen gånger om, men närvaron att få känna slår allt. Barnen har rätt att få ta plats och lev i en miljö utan a.

Tack Sisyfon och grattis till dina sex månader. Visst gäller det att minnas, att hela tiden påminna sig. Du är viktig för oss som är nya här <3

Tack för ditt inlägg, Leverjag. Jag är långt ifrån säker på att det här fungerar. Just nu gäller det att inte vara för social :-). Eller kanske att vara helt nykter i så långa perioder mellan varven, så att man inte får sitt sinne grumlat.

Tänker just nu på om hur livet skulle ha fungerat om jag drack som förra året. Inte bra alls, helt enkelt. För stressigt på jobbet och sjukdom i familjen... Precis allt som gör att man vill fly en stund. Men just nu kommer jag bara ihåg hur dåligt det fungerade att fly med alkohol. Jag blev "besatt" sv jobbtankar initialt. Gjorde stora planer i mitt huvud... Faktiskt ganska jobbigt. Sen äntligen hade jag druckit så mycket att jag blev sömnig och slappnade av. Då var jag full och försökte dölja det för familjen. Så det var eg inte alls någon direkt positiv känsla i detta. Och sömnen... Vaknade svettig vid 3-4-tiden. Trodde att jag var i klimakteriet... Men det var missbruket. Annars har det gått över. Vågade heller inte gå till läkare om jag blev dålig av rädsla för att missbruket skulle uppdagas. Magen gillade inte alkohol och jag kunde inte ta alvedon om jag fick ont. Så det gäller för mig att minnas detta nu.

Jag vet att jag tar en risk som dricker ute och att det kanske är onödigt eg. Å andra sidan så känns och kändes det lite tryggt från början att det inte behövde vara så definitivt. Jag behöver inte "stå för" att jag har problem med a och visa att jag misslyckats med det. Just nu gnager detta tankesätt litegrann. Eftersom det kanske är just det som jag skulle behöva göra. Men jag är inte där ännu. Så nu tänker jag såhär. Kanske kan det fungera eftersom jag inte gillar att vara full i sociala sammanhang och brukade ha god kontroll för att jag blev så dålig om jag drack för mycket. Sen känner jag heller ingen längtan att dricka. Kanske kan bidra till att det skulle kunna vara en framkomlig väg. Just nu vet jag bara att jag aldrig vill hamna där igen!!! Och om jag märker att det kräver att jag avstår helt så får det vara så. Älskar att vara klar i huvudet och kunna köra när jag vill. Det finns helt enkelt så mycket positivt med att inte dricka så jag vill aldrig hamna där igen.

Råder dig att lämna honom innan du och barnen far mer illa.
Ingen ska behöva leva med någon som skadar dem i sin närhet.
För skadad blir man av av leva i denna ständiga oro.
Och det är ohållbart att leva under detta stresspåslag som kroppen får.
Och ensam är du ju redan i ditt föräldrar ansvar.
Han tappar ju kontrollen när han dricker sådana mängder.
Försök tänka kortsiktigt om det är möjligt....om är han villig att förändra så finns ju alla möjligheter att leva ett härligt liv tillsammans igen
Men HAN behöver ett uppvaknande innan det är för sent!
Och ta hjälp för din egen del för att orka,för att det är bara du som kan ta tag i en förändring.Han kommer bara fortsätta sitt race så länge han inte får någon konsekvens av sitt drickande.
Hoppas du får den styrka du behöver för det får man när rätt tid är inne och det kommer du känna själv.
Kan bara ge dig råd på vägen.

Känner igen så mkt du skriver. Har också samma problematik med belöning- och avkoppling hemma. Ute och socialt har det inte varit några problem.
En fundering om "komma ut på andra sidan". Känns delvis som man gör det när man bryter vanor under lite längre tid. Å andra sidan undrar jag om det finns en andra sida eller om man helt enkelt måste acceptera att man lever med denna beteendeproblematik.

Jag var tvungen att dricka upp all tillgänglig a innan jag kunde sluta... Just det orsakade oändligt många återfall under åren eftersom det är svårt att göra slut på precis all. Och gjorde också att jag drack mycket precis nör jag bestämt mig. Förlåt dig själv för att du drack upp det som fanns där tycker jag. Du slutade i tid, se det som en seger istället. I det skede som du är i nu är det fullständigt naturligt att inte kunna hålla emot. Sen kanske du, liksom jag kan köra a-fritt. Mitt beroende var mycket beteendestyrt - och för mig blev det lättare när jag bytte mot a-fritt. Men det är också många som inte gillar a-fritt och att det triggar vanligt drickande. Man måste se vad som fungerar för en själv tror jag. Och vad som inte fungerar. Det får man lära sig genom sina misstag helt enkelt :-).

Ännu en helg utan alkohol. Tredje tror jag det är. Inte alls lika jobbigt dessutom fick hjärnan lite positiva kopplingar till hur utvilad och pigg jag känner mig utan vin. Äntligen några positiva hjärnfunktioner...
Men.... denna vecka har inte varit spikrak. Jag har haft ngra stora åtaganden med jobbet. Pratat på en stor konferens. Provade att ta ett glas bubbel dag 1 och blev girig på mer men åkte hem. Dag 2 var en superlång arbetsdag som slutade med en öl i baren. Hade egentligen tänkt åka hem men allt var så trevligt så jag kalasade på. Inte alls tvångsmässigt utan mer att jag ville. Dock hade jag kunnat byta ut vin mot alkoholfritt men gammal vana gjorde att det inte blev så.
Det hela ledde till att jag var bakis dan efter och min man blev orolig att jag hade tappat kontrollen.
För egen del var detta ändå en intressant erfarenhet. Jag fick se kraften av alkohol på hjärnan. Jag fick bekräftat att mitt beteendeproblem är kopplat till stress och hemmet. Det är då jag verkligen njuuuter av vin. Att vara ute i sociala sammanhang är alkoholen helt oviktig. Dels går jag ut max 1 ggn om året dels kan jag lika gärna dricka alkofritt.
Den riktigt stora vanan att bryta är beroendet kopplat till stress och avkoppling så jag kommer förmodligen sluta dricka hemma helt. Nu hade jag tänkt till jul men jag tror jag förlänger detta på obestämd framtid.
Nu kanske ni tror att jag känner mig misslyckad men icke. Detta experiment i socialt sammanhang var en viktig pusselbit för att förstå mig själv.
Sen har jag fortsatt vara spiknykter. Inte alls samma sug denna helg. Göran dyker upp ibland men blir mindre och mindre högljudd.
Dessutom är det helt otroligt hur mindre stressad jag känner mig utan alkohol trots att det är just det jag försöker dämpa med alkoholen....
to be continued

Sen är jag inte oberoende utan vi lever på hans lön jag har 0kr lixom utom min fp på 3000 som är Slut i februari där jag sökte till studier ... hopplöst vad ska man göra... vart ska vi bo? Vart ska barnen va usch ont i magen

Ja det känns inte bättre en så. Nu när jag är hos min mor med barnen passar han på att dricka. Nu andra dagen med sin kompis fast han trillade i duschen igår o va avsvimmad flera timmar i en blodpöl. Det känns så hemskt att behöva ta till sådana medel för att få honom till vettet.
Ja jag ska gå upp till hans mamma och hälla ut all sprit jag gömde där. Han får skrika att jag får betala tillbaka varje korna så får jag väl göra om det om han köper mer...men jag undrar hur jag får hab o fatta att det är allvarligt nu. Jag är rädd att han kommer slänga ut mig med huvudet före faktiskt sen är det ju barnen där med 1 åring o 3 åring hemma. Han kan vända upp å ner på huset om han blir riktigt arg pga hans "adhd " o psykiska mående han säger att hab är aldrig glad eller lycklig aldrig hel...men vill liksom inte lösa det... jag vill inte gå under med honom. Jag vill inte att våra barn ska se han så... Varje helg. Sur bakis hängig o gapig...jag har avsmak att va nära han när han dricker redan jag sover inte i samma säng utan sover på soffan. Vill inte förlora honom men känns som att gränsen är här...

Är det de jag gör, dalta och skydda honom?
Kanske jag gör, vet fasen snart inte vad jag gör el varför ....
Är jag så inkörd på vårt leverne att jag inte "ser" verkligheten sj medberoende eller lägger jag för mycket fokus på hans alkoholism??
Skyller nog lite för mycket på den ibland.
Vet att han måste stå för det sj detta med att sälja sakerna.
Innan dom åkte hem stod en av dom här ute när jag skulle ta ett bloss . Min man var då full och skulle in och lägga sig.
Min man sa något och slutade av med ett skratt och sa Att ingen tycker synd om mig .
Killen bredvid som köpt en massa av sakerna säger bara
nä, det är det inte, du har själv ställt till det...
Det jag skulle vilja tro jag är att vi är ifrån varandra ett tag för att se vad vi står, försöka reda ut vad för känslor vi har för varandra. Vet bara inte hur vi ska fixa det rent praktiskt isf.
Jag är så kluven bara...
En del av mig är så ledsen för jag vill inte såra honom vilket jag gör.
En del av mig känner att nu räcker det.
En del vill bara ha honom kvar och att vi ska ha roligt ihop igen , kärleksfulla som vi va förr.
Jag läser lite här, syrran säger lite, mamma lite, kompisen lite och jag själv vet inte om det är jag som tycker såhär el är det va andra tycker om detta liv.
Jag kan tex känna att JA så känner jag det oxå och håller med henne hur hon resonera när vi prata . När vi lägger på är jag på det klara med hur jag känner. Sen pratar jag tex med syrran och hon kanske säger nåt helt annat och då svänger jag. - jaha, du tänker så...
När vi lägger på så har jag ändrat mig och tänker att det är såhär det få bli .
Snacka om förvirrad ....
Medberoende svar ja
Mycket medberoende el är jag bara såhär??
Skyller jag på att jag är medberoende för då är det ju min "mans " fel....
Skyller jag på nåt bara för att jag inte vet längre och inte orka ta tag i sakerna??
Nu när jag har lugnat ner mig då känner jag som du skrev. Det är han som får stå för sona handlingar . Han får ta ansvar för det, inte jag.
Låter jag helt knäpp ;)

Plockar vi bort spriten kan ni vara en familj, men aldrig som det är nu. Han må hata dig om du lämnar honom,, men som du skriver,, han dricker ihjäl sig. Du och barnen skall inte gå under med honom.. Förhoppningsvis förstår han allvaret och väljer vård, dig och barnen,, men du måste vara tydlig mot honom,, och hans "snälla" mamma behöver sluta att underhålla hans missbruk

Det är han och spriten och du och barnen. Ett lätt val

Nu ska jag äntligen svara dig Mio. Jag mår bättre nu än vad jag gjorde sist när jag skrev. Det går visserligen upp och ner, men det känns som det blir mer bra än dåliga stunder. Det har varit hektiskt här det senaste. Jag har flyttat till en egen lägenhet äntligen. Vi har ju bott ifrån varandra sedan i våras, men jag har bott i sommarstugan tills jag nu fick en egen lägenhet. Jag trivs så bra här nu och ´jag vet att jag gjorde rätt val. Men visst går det upp och ner fortfarande. Men behöver inte sömntabletter varje natt längre och det känns skönt. Jag har hopp om framtiden. Dock är livet lite ensamt förstås. Har inga vänner som är singlar, så helgerna framförallt blir lite ensamma. Får komma på nåt sätt att komma ut lite mer så småningom. Min man är lite jobbig och skickar elaka sms vissa kvällar, så därför tror jag att han dricker en del, även om han säger att han är nykter. Han ser också ganska fräsch ut nu för tiden, så han har ju inte gått ner sig i alla fall helt och hållet. Det känns väldigt märkligt att inte ha kontrollen längre över hans drickande. Mitt medberoende sitter väl fortfarande i sig.
Jag är i alla fall väldigt tacksam över att jag har mina två barn som umgås med mig mycket. Utan dem skulle jag vara väldigt ensam. Det var ju min största oro innan jag tog ut skilsmässa, att de skulle tycka att jag gjorde fel och därmed inte träffa mig så ofta. Men så blev det inte, tvärtom känner jag ett stort stöd från dem.
Det tär på en att leva med en alkoholist, den saken är klar. Hoppas det blir bra för dig Mio och kram till dig.

Att det inte går... när jag börjar så avbryter han mig på stöten och säger kul för dig jag e alkis. Blir nog bra någongång alla vi är dödliga. Han tar inte det på allvar enda jag har kvar o göra känns det att säga att det är vi eller spriten...han e sjukt ego och väldigt självsäker. Samtidigt så säger han ibland sj att han har problem. Men jag får inte nämna de då blir han arg.

Vad är det som hindrar att du konfronterar honom och ställer han mot vägen ?

Ligger och funderar på hur många i detta avlånga land som just nu har det jättetrevligt, men som imorgon inte kommer ihåg ett smack, hur många barn som ligger sömnlösa..det är inte så tokigt att vara nykter :)) skål

Du får guldstjärna för att du hindrade dig själv, och ytterligare en för att du delar och skriver av dig,, lår oss kämpa broder

Vi har småbarn hemma ? Hur ser familjesituationen ut,, vem bor med vem, vems är bostaden?