skrev Ebba i Vägs ände.

Om man inte har problem med alkohol kan man lika gärna njuta utan på en balkong på Rhodos.

Jag tycker att det är onödigt att berätta här att det går bra att dricka 1-4 glas.

Men det är så det ser ut, Alla vi som kämpar med alkoholmissbruk måste bli så starka i oss själva att vi aldrig chansar.

Och alla vi som varit nyktra några år och sedan fallit tillbaka hör nog varningsklockorna ringa för det var ju så det var! Det gick ju SÅ bra ett tag att dricka.
Ända tills det inte gjorde det.


skrev Mic99 i Vägs ände.

Var ett tag sen jag tittade in här nu...och blev så glad när jag läst hur bra du kämpat på sen sist! Verkar ju som att det kan ordna sig för dig till sist! Blir jätteglad för din skull!

Jag har också klarat sommaren bra. Med undantag av några smärre missöden i börja då..men sen har det gått bra. Har druckit vid ett par tillfällen och tror det eller ej...jag har fixat att dricka måttligt!? Är fortfarande livrädd för jag vet ju hur det brukar sluta..men kanske har jag äntligen insett att smygsupande och att dricka tills allt är slut leder rakt ner i helvetet...

Så min grej är numera att ett kanske 2 och tom 3-4 glas är ok. Absolut inte mer. Och bara i sällskap. På middagar o dyl...inte som förr...

Men om jag klarar det...och bli måttlighetsdrickare? Ja du...jag vågar inte säga ja på den frågan än..men på något sätt så känns det som att jag har något på gång.. Och eftersom jag klarat sommarn..så ja. Kanske det går.

En sak är säker. Fixar jag det inte denna gången så är det bara att välja. Sluta helt eller highway to hell.. Lätt val va ;)

En sak till. Varje gång jag känt minsta tendens till att falla tillbaka i gamla mönster, så har skorna åkt på och jag bar sprungit, sprungit och sprungit...tills endorfinerna har tagit över och lugnet lagt sig igen..

Så löpningen är min största drog numera. Helt underbart skönt!

För jag är ju lite som du..måste ha en liten kick då och då...så att livet får färg och inte bara känns grått och trist..

Åker till Rhodos nästa vecka...kanske blir ett glas vin när jag sitter på balkongen och tittar ut över havet..men bara ett. Högst två... :)

Men jag ska njuta av det...och om det inte räcker så..kan jag ju alltid springa en runda!

Ha det bra och njut av livet ;)


skrev LillPer i Vägs ände.

Kära vänner, sirapen har runnit undan och jag har haft en kanondag. Känner mig mycket mer motiverad att köra på med jobb och projekt på måndag. Hade en stark längtan i em att få dricka öl och tjöta med min fru i solskenet. Men tack o lov tänkte jag på mängderna som skulle behövas och hur löjligt dåligt allt skulle bli om jag förstörde allt jag kämpat ihop.
Det räcker att tänka på konsekvenserna och hur jävla kort rusets sköna effekt är. Jag blir stressad bara att tänka på det. Jag ska aldrig glömma känslan, jakten, stressen runt hur jag ska få i mig största möjliga mängd utan att någon ser.
Alla gömda öl i garaget och den kreativa, eller rättare sagt okreativa förmåga som smyger sig på i takt med att ölen rinner ner.
Vilken lögn och fullständigt meningslös bubbla man lever i om man inte kan möta dagen utan gömd sprit.
Livet är så makalöst bra och vackert utan fyllan.
Jag är så glad.
Sov gott alla vänner!
LillPer


skrev Promille i Det där beslutet

Eller hur Ebba! Nu ska vi ta hand om oss! Och käka bara på mint och chokladkakorna. De är miljarders gånger bättre än det där "andra". För mig blir det en hel del kaffe just nu. Men jag har hyfsad ro i själen och förvissad över att om jag bara fortsätter på den här vägen kommer jag att orka ta itu med, och möta de människor jag gruvar mig för att möta.

Hur gick det för dig idag?


skrev Ebba i Det där beslutet

Jag är också trött, supertrött.
Stackars våra arma kroppar, nu ska vi ta hand om oss.


skrev Ebba i Det där beslutet

Här ligger jag nu i en säng och äter kakor som smakar mint och choklad.
Jag känner mig så glad över att vara nykter.
Det är en sådan befrielse!


skrev Calleqwerty i Hejdå din lömska djävul.

18 dagar.
Har haft ett jättebehov att få göra egna grejer idag, morgonen började med att min fru skulle få sovmorron. Jag har sovit i fotöljen hela natten trots att jag vart nykter så jag var inte på topp när ungarna vakna i morse. Vi hade bestämt att min fru skulle ta med alla ungar till badet så att jag skulle kunna klippa gräs, måla färdigt altanen mm. När jag gjorde detta kändes allt bra! Jag måste lixom få aktivera mig med egna saker men det är svårt/omöjligt med småbarn.. Har sedan gjort egen pasta fylld med älgfärs, samt kantarellsås på de jag plockade i fredags. Frun drack rödvin efter att jag övertygat henne att det e lugnt. Synd bara att jag varit på sånt skithumör mot henne bara. Men hon är dock ganska förstående. Har läst lite om det här med att alkohol rubbar seratonin nivån i hjärnan, som tur e kan det dock rätta till sig. Min egna teori är att det kanske kommer igång fortare om man gör saker man tycker om... Får väl va lite egocentrisk i lagom dos kanske. Äldsta sonen och jag tänkte åka ut och kolla in rådjursbeståndet samt locka räv i kväll, men den planen har gått i stöpet pga. att lillkillen vägrar somna.. Våra barn kräver EXTREMT lite sömn.. Det blir lite tufft för min fru att ta hand om allt här i kväll bara för att vi ska ägna oss åt nöje..
Så det får bli en annan dag..
Långt ointresant inlägg, men det e rätt skönt att skriva av sig.
Tack för alla kommentarer! Det styrker oxå!
// Calle


skrev Promille i Det där beslutet

Ännu en kväll med alkoholdrickande sällskap. Denna kväll i mycket lugnare och gemytligare gemak. Själv inte ens sugen. Har varit en sån hektiskt dag med mycket fix och annat i fokus. Tänker att i vanliga fall skulle väl min "helgranson" varit slut vid det här laget, och jag skulle springa runt och leta glömda öl, eller vinslattar i kvarglömda flaskor och snika åt mig ett glas av de andra. Så patetiskt. Så glad att jag inte behöver ägna min energi åt det ikväll. För idag dricker jag inte. Däremot: Är så ofantligt trött. Orkar inte vara kvar med sällskapet. Drar mig undan och går till vårat lilla krypin. Har nog lite behov av ensamhet (brukar få det när det varit mycket folk runtomkring ett tag). Hade jag druckit ikväll hade jag säkert suttit kvar till småtimmarna. Men nu, nykter, är jag SÅÅÅ trött. Kanske kroppen delvis repar sig? Hur som. Önskar ni har en skön nykter kväll!


skrev anonyMu i Vägs ände.

Hej Lilleper! Hoppas du känner dig lite gladare och piggare idag! Nu vill jag ur sirapen som jag tragglat omkring i. Nu räcker det! :-)

Ha en fin kväll och njut av att vakna pigg och nykter imorgon! Stor kram


skrev anonyMu i Jag vill, jag kan, jag måste

Stort grattis lite i förväg! Du firar väl 11 månader imorgon va?! En helt fantastisk bedrift!! Du är så himla stark! Största kramen till dig


skrev anonyMu i Trillat dit igen.............

Bra Tjalle! Lite nygamla intressen som väcks till liv när dimman lättar. Härligt, vad kul! :-) Detta behöver vi nog alla mer av! Tack för inspiration!


skrev anonyMu i Hejdå din lömska djävul.

Tror inte en sekund på att du är en pissepappa! Tror att du ställer lite väl höga krav på dig själv. Tänk på och glädjs åt att du är fullt närvarande när du är med barnen nu. Det är väl alltid något, eller hur!? Heja dig!


skrev Calleqwerty i Jag lät det gå alldeles för långt

Känner exakt likadant! Så sjukt drygt att vänta åravis på att hjärnan ska få rätt på seratonin nivån utan alkohol. Men det e bara att bita ihopa eller att aktivera sig!


skrev Incognito_66 i Jag lät det gå alldeles för långt

Sur som tusan sitter jag och tycker synd om mig själv. Tänk om jag bara kunde dricka måttligt, då hade jag kunnat ta ett par glas vin eller ett par öl...! Känna den farliga berusningen och bekymmerslösheten. Men, jag har gått lite för långt på fel väg så jag får helt enkelt avstå och hitta nya vägar till lycka och måbrakänslan.

Suck, ganska tungt men jag ska göra som Konstnären brukar säga - aktivera mig.
Sticker ut och springer så får vi se om det lättar. Det brukar det göra.

Kämpa på vänner! Jag får ta fram lite jävlaranaamma nu!

/ Incognito


skrev Ullabulla i Jaha och nu då?

så skulle jag utan att blinka be honom tillbaka in i mitt liv.Utan tanke på om han dricker eller inte och utan tanke på om han skulle välja att sluta eller inte.Men jag har nånstans ändå nått min gräns för vad jag klarar.Jag kan gå tillbaka till de första åren då han var så underbar i sin gränslöshet och sin mjukhet och hur jag fick se långt in i hans själ när han var onykter/ångestfylld i sitt tillnyktrande.Men nånstans på vägen så började jag se det sjuka i detta och tog mer och mer avstånd från den onyktra personen.Men han fanns ju ändå kvar och därför blev det så svårt att leva kvar i relationen om du hänger med i mina resonemang.Jag levde ju med två personer och trots att jag älskade båda så visste jag att den ena var sjuk.Då var det svårt att ge den sjuka personen näring och gnisslet smög sig in.Där började egentligen mitt medberoende på allvar samtidigt smyga sig in.Den medberoende såg vad som var ett måste,tillnyktring annars dör relationen.Och den medberoende delen av mig jobbade stenhårt utan att lyckas ett dugg och smög samtidigt in den kil mellan oss som gjort det omöjligt att idag klara ett liv tillsammans.Och utan den insikten och den kamp som den medberoende delen av mig fört så skulle jag ändå inte klarat mig så långt som idag.Så det är en himla gegga,men ibland vill jag bara vrida klockan tillbaka när han var alldeles alldeles underbar oavsett om han var nykter eller onykter och vi båda levde i någon sorts fylleparadis.


skrev Incognito_66 i Nu jävlar tar vi upp den tappade sugen

Gratulerar! Starkt gjort att du inte drack igår. Riktigt bra! Det är inte lätt att motstå frestelsen men visst känns det skönt att kunna vakna klar i huvudet och veta att tröttheten kommer från ett träningspass.
Vi tar inget glas idag heller!
/Incognito


skrev Lycke i dricka för att göra slut

Tack, mycket bra, det är nog så som du skriver, att kontrollanten (den medberoende) egentligen står i vägen för det liv de vill leva. :( Och skuldkänslorna förstör relationen. Man kan jobba med sig själv utan att ställa ultimatum, men det är nog svårt när man lever under samma tak. Att vara ifrån varandra är nog bästa förutsättningen för att tillfriskna på varsitt håll.


skrev Lycke i Jaha och nu då?

Det är sant, förstår precis hur du menar, han måste nog i sin botten innan han kan göra sin vändning. Och jag vet hur jobbigt det är att leva med någon som alltid har alkoholen i sina tankar. Nervös och rastlös i sin nykterhet. :(


skrev Lycke i Jaha och nu då?

Den alkoholberoende behöver lära sig se skillnad på sina personligheter, och uppmuntrar omgivningen den friska delen utan att kontrollera, så kan personen förstå att den fortfarande är en person som andra vill ha i sitt liv, förutsatt att han eller hon är nykter! "Dåligt beteende" som onykterhet väljs bort. :)


skrev Ullabulla i Jaha och nu då?

på alla möjliga varianter på hur vi ska hitta varann igen.Samtidigt så är jag så helt klar med den druckne fd sambon att jag har inte längre det alternativet kvar.Dvs att umgås med honom så länge han är kvar i sitt gamla liv och i sitt gamla tänk.Vi kommer ingenvart där.Det skapar frustration och lidande för oss båda då jag inte pallar att leva med honom när han innerst inne vill dricka.Men kanske om han sträcker ut en hand åt mitt håll att vi kan börja resonera..Men jag ser inte ens ett litet finger som lockar på mig.Så han har en lång bit kvar att ens vilja ta tag i sin situation och jag är inte alls säker på att jag finns med i hans framtid ens om han väljer att försöka leva nykter.Men tack för förslaget,jag behöver alla friska vindar utifrån för att orka.Kanske kanske om jag får höra att han håller upp ett tag att jag vågar närma mig och kolla om jag finns med i hans livsplaner.


skrev Lycke i Jaha och nu då?

Alltså en aktivitet som ni gör tillsammans när han är nykter, menar jag.


skrev Ullabulla i dricka för att göra slut

i sitt medberoende av alkoholisten så blir man också fienden.Dvs den som håller alkisen från den fina vännen alkohol.Jag upplevde ganska omedelbart efter mina krav på avhållsamhet att de känslor han haft för mig plötsligt nästan upphörde.Jag har nu två år senare frågat och fått till svar,att javisst blev jag den som var hindret för att han skulle få dricka.Trots att han tog beslutet själv till sist ett par månader efter mitt ultimatum och efter eget förfall.Men nånstans på vägen gjorde han om sanningen till att det var jag som hindrade honom att leva det liv han ville leva.Så det är ju faran med att ställa ultimatum som man innerst inne inte vill hålla.Jag tror att man ska tänka till innan man häver ur sig krav.Även om de känns välgrundade så måste man försöka granska anledningarna.Gör man det för att man helt enkelt inte pallar längre och menar allvar så är det en sak.Eller gör man det för att man vill få personen att sluta missbruka?Är det av den anledningen(vilket de flesta troligen skriver under på) så håller det nog bara ett tag.Sen står man väl där med alla sina rimliga krav på hur ett förhållande borde se ut med vänskap ömhet och tillit.Alkisen blir ju hela tiden påmind också om att just nu så kan de inte leverera detta och i nyktra stunder så ger det antagligen dåligt samvete och ångest.

Om då relationen tar slut så slapp man ju då både kontrollanten och den som skapar dåligt samvete.Så nånstans finns ju detta också att de kanske till slut inte orkar hålla relationen ens på halvfart.Till slut så är det ju knappt en relation längre.Jag kände till sist att jag mer var en belastning än en tillgång och funderade mycket på detta.?Till slut frågade jag:Om jag inte längre ger dig glädje i ditt liv och du tycker att jag är en belastning så måste du säga ifrån.Jag kan inte leva i relation med dig om det är så du ser på mig och oss.Han sa,jag ska fundera.Sen kom då svaret på detta några månader senare efter det andra(kanske 20:e) återfallet.Och då valde han att bryta.Sen kan man då vända och vrida på detta beslut hur många varv som helst.Om jag inte ställt ultimatum,om jag jobbat mer med mitt medberoende osv så kanske jag inte suttit ensam nu.Han kanske inte heller aktivt skulle jobba på att supa ner sig vilket han gör just nu i sin ensamhet.Men samtidigt får vi ju båda tid att tänka och reflektera.Det klarar man(iaf inte jag) samtidigt som man lever tätt ihop.

Du får ta mitt samlade mummel och föra över vad som är förenligt i din relation och kanske någon liten bit kan vara till hjälp.


skrev Lycke i Jaha och nu då?

Jag vet inte hur du känner men du kan ju ringa honom och är han nykter kan du föreslå någon aktivitet som inte utsätter honom för frestelse att dricka, typ åka till havet/skogen, picnic med kaffe och baguette (eller vad man nu gillar). Är han onykter när du ringer så be honom ringa tillbaka när han är nykter. Det sägs ju att man ska uppmuntra den friska personligheten och ignorera den sjuka. Svårt, jag har själv inte kommit dit, men är nog värt att pröva. Då märker han att du ser skillnad på hans personligheter och att du bryr dig om den friska delen hos honom.


skrev Promille i Tror jag är beroende av alkohol.

Hej Josefin! Skrev imorse men det verkar inte ha fastnat. Ville bara önska dig välkommen här! Började själv skriva för några dagar sedan (efter års läsande). Tror du att du är beroende av alkohol är risken nog stor att fallet är så. Stanna kvar. Läs vad andra gått igenom och tampas med. Själv nu bara påsen 4 nyktra dag. Kram!