Senaste kommentarerna i forumet

Vi alkoholister, missbrukare eller beroende är egoister och vi har alltid en orsak till atg dricka. Din man har allvarliga problem men det vet du innan. Du har också vidrört en öm punkt. Att din man har problem med A och då går man i försvar. Jag hade inte heller problem. Däckade full i sängen mm, förstörde semestrar mm. Inget jag är stolt över men man kan förändra sig om man vill. Du har hamnat i ett medberoende vilket är vanligt. Alanon vid AA kan vara ett stöd för dig. Anledningen att han inte vill prata med dig är skuld och skam. Din man har inte insett sina problem och jag tycker det var dtarkt av dig att gå. Du måste tänka på dig själv och ditt barn. Du kan inte förändra din mans beteende. Förstår all oro du har men som sagt du ska inte klä skott för din mans val. Kanske är det bra att andra får reda på hans problem med A och kan via sin arbetsgivare få hjälp med A.

Du och jag har lite samma bekymmer. Drack också tills jag stupade. Försökte prata med familjen, inte bra. Jag tror och jag brukar ge råd att prata med någon som kan detta med alkohol. Funderat på AA? Medicin så du inte kan dricka? Då behöver man inte tänka på detta med att ha ett val att dricka eller inte. Ser min antabus som en tablett mot allergi. En del tar astmaspray, jag tar antabus. Kämpa på.

Jepp. Ofta sill.

Handla en hel middag som täckmantel i matbutiken för att det inte ska se ut som att man bara ska ha ett sexpack öl?

Eller hur Ebba! Dricker också mycket vatten. Med citron och ingefära. Ska rensa ur kroppen bra. Sen också espresso. Men det sistnämnda är mest som ett substitut för den belöning min alkoholhjärna egentligen ropar efter.

Tänk vad skönt och konstigt på en och samma gång att man inte är ensam :)

Och jag dricker mängder av vatten för att rena mig...

Min erfarenhet av alkoholfritt öl är det är gott och inte triggar sug efter mer eller starkare saker. Jag har använt det som ersättning för riktig öl de gånger jag inte velat dricka men tycker att öl passar till maten, t. ex när man grillar eller äter sill. Har också använt det som törstsläckare varma dagar under sommaren.

Jag vill betona att jag är i början på min resa och inte har varit vit en längre period. Det betyder att det hänt att jag gått från alkoholfri öl till starköl vissa dagar, och jag tror det var Santorini som skrev att man kan ha samma beteende med alkoholfria alternativ som med den riktiga varan. Ungefär så. I min kyl finns det några flaskor, men jag vill undvika dem nu.

Tack för stöd och tips.

Har tidigare inte funderat på vare sig AA eller medicin. Har inte erkänt att jag har problem, har kört "visst dricker jag mycket, men jag kan ju sluta när som helst, bara jag vill" - ramsan, men efter att ha lärt mig lite om AA (visste i princip ingenting tidigare) de senaste dagarna, så varför inte...? Medicin känns mer avlägset - " är jag verkligen så dålig - alkoholist på riktigt"?. Men allt som inte stjälper, hjälper.... Är lite velig, får se hur jag gör. Men jag ska leta reda på en lämplig AA grupp och åtminstone gå på ett öppet möte.

Ebba... ler igenkännande... byta systembolag, köpa presentförpackning till bubblet, konstiga ölsorter så det ser ut som ölprovning. Vem lurar vi egentligen? Bara oss själva. Själv lagar jag god och nyttig mat, för att tvätta bort allt från den senaste dumma fyllan.

Ja, så är det, ju bättre man börjar må ju närmare att dricka igen kommer man. SJUKT. " Alkohol är beroendeframkallande", Du vet dessa gulliga små varningar under alkoholreklam i tidningar. Det är dags att ta dessa varningar på allvar. Usch. Byta systembolag, åka till olika eller som jag: köpa konstiga öl sorter, flera olika så att det ska se ut som att jag ska ha en liten ölprovning eller köpa presentförpackning till bubblet. Hoppas inte jag gav nya tips på sätt att smussla nu utan att du ser hur du/jag/många håller på med oss själva. Och ännu mer vill befria dig ifrån det! Riskakorna jag gick runt och åt smakade ingenting, men jag bet och tuggade på dem som om att jag ville tugga sönder ångesten. Idag har jag klippt ner mina naglar och när jag gjorde det tänkte jag att jag : "nu får jag bort alla spår från helgens bravader som kan ha fastnat." Jag noppade även ögonbrynen och borstade håret om och om igen. Typ trimmade skägget alltså. Jag råkade alltså i helgen inte längre kunna dölja mitt drickande för typ halva släkten på en middag och sen drog jag iväg utan att säga något till en hårdrocksklubb. Där hade jag aldrig hamnat nykter. Ja så nu vet ALLA och har konfronterat mig. Det gjorde de när jag fortfarande var onykter så jag hade inte förmågan att neka och nu ler jag åt det plötsligt. Tro mig jag genomgår enorm panik, ångest, skam,rädslor m.m men tänker att det som hände var bra. Annars hade det fortsatt längre och jag tänker på dig, Du kan öppna en öl och fortsätta detta helvete utan ögon på dig? Så ska det inte bli. Gör inte så mot dig själv. Du är inte ensam, Vi är många...

Förjävligt, Ebba. Vi får stötta varandra i det här.. Vi är inte ensamma!

I dag vaknade jag relativt enkelt. Det var liksom inte jobbigt att kliva upp ur sängen. Redan frisk från bakfyllan? Här går det undan, tänkte jag. Men det är nu det börjar bli lite farligt samtidigt. Igår när jag kom hem från jobbet blev det tufft för vad ska man ersätta tomrummet med? Egentligen borde jag bara gått och lagt mig direkt, men jag har alltid någon slags oro i mig, så jag började trimma skägget. Idag har jag inget skägg kvar. Min enda stolthet. (Fast det växer ju ut igen. Nya och nyktra skäggstrån, får vi tänka)

Nä, det luriga börjar nu. Nu känner jag mig ganska pigg, men jag vet att jag inte riktigt är där ännu. Det brukar ta ett par veckor innan kroppen hämtat sig ordentligt. (Och innan levern och inre organ hämtat sig?.. det är en annan fråga. Det är just därför man får hålla sig påmind. Det handlar ju faktiskt om min hälsa. Farsans blodkärl sprack ju. Jag kan hämna där jag med.)

Jag har alltså redan börjat fundera på när jag kan dricka igen.
Det är därför jag skriver ner allting här. Det handlar om så mycket mer än att bara må dåligt och ha bakfylleångest. Det handlar om mitt liv. Mina anhöriga.
Jag måste välja. Jag väljer att idag ska jag vara nykter. Dag 3 alltså.

Många här skriver av sina egna erfarenheter, det är inte säkert att alla tips funkar för dig. Att "spela upp" sin film funkar för mig för jag vill aldrig dit igen. Om det gör dig ledsen så tänk på hur du mår en dag när du inte druckit. Tex. du lägger dig på kvällen stolt, glad, och stark, du klarade det idag, en dag gick, då kommer det att gå igen...

Ja, det här med att ha gjort bort sig. Har så många sådana grejer i bagaget. Hade nog säkert också kunnat hamna i tidningen som "kvinnan som betedde sig papetiskt":-) Undrar när gemene man ska börja få någon tilltro till mig. Därför MÅSTE jag vara nykter. För jobb, för ekonomi, för man, för vänner, för fritid. (Har nog tyvärr råkat spoilera mycket redan, men hoppas rädda det som räddas kan) Har läst en del om att vissa här "spelar upp" sin film när suget kommit – hur de gått när de tagit ett glas – ändå till slutet. Känns så sorgligt på ett sätt dock, att behöva spela upp den där filmen hela tiden. Blir så ledsen av den. Och behöver få vara lite glad och få tillbaka min egen självkänsla. Nå, idag är en ny dag. Och jag mår lite bättre än igår. Vi är i gott sällskap här!

Ja nog blir det värre o värre allt men jag tror aldrig att det blir bättre!!
Som det känns nu så är jag bara så otroligt ledsen för att det har blivit så här.
Det känns som att jag inte orkar längre, är för svag, kan inte hjälpa mina barn för det är för sent. Jag känner mig som en usel människa och mamma sim inte har gett mina barn den trygghet som de behövde och behöver!
Hade ett samtal med min yngsta dotter i går och hon sa många sanningen ord till mig och det är ju sant!!
Hon vill inte flytta med mig utan vill ha en lägenhet där hon går i skolan för hon vill vara själv, tycker inte att.vi går så bra i hop.
Det känns som hela mitt lov rasade ihop när hon berättade för mig hur hon känner!!
Jag vill bara gråta o gråta, hur i helvete ska jag lösa det här? Det går inte för det är försent och jag måste leva med den här skammen och ångesten över vad jag gjort mot mina barn.
Du skrev Mittendaliv liv att du hade vänner som klarat sig bra med en fungerande förälder men tyvärr så har mina barn inte haft någon:(
Och jag vill tro dig Flygcert när du skriver att det blir bättre men jag kan verkligen inte förstå hur det ska kunna bli bättre för min del:(
Kramar till er<3

Ja du, oro som kommer och går, så är det för mig också... Det spelas upp som en film i mitt huvud det som hände i helgen och jag kan knappt läsa en tidning för jag har som en känsla att det ska vara en bild på mig och en notis om "kvinnan som betedde sig patetiskt". Trots att det jag gjorde inte är så farligt förutom för mig själv. Vanligtvis har jag kunnat dölja mitt drickande men i helgen kom det fram i ljuset. Det är inte klokt hur mycket alkohol jag har druckit. Sorgligt och läskigt hur det kan bli. Jag är glad över allas berättelser här för jag har innan känt mig som den enda. Hoppas din dag ger dig fina stunder med paus från det tunga, det är du så värd. Jag vill att du ska få må bra.

Tack Ebba för peppning angående kräftskiva. Inte vill jag bli så där stupfull som jag vanligtvis blir! Därför ingenting! Lite skakig idag men på bättringsvägen. Och oro som kommer och går. Men det blir som sagt bättre. Dag 2 då för mig då. Och Lolo, känner med dig, är också lite orolig för att sluta utan medicinering. Har också varit på avgiftning. Låg inne en vecka. Men det var för 1,5 år sedan ungefär. Men jag försöker äta. Och dricka mycket vatten. Och äta vitaminer i mängd. Hoppas denna dag blir ljusare för dig Lolo! Kram på er!

Hej! Om du fortfarande behöver råd så har jag två tips:

1. Det finns avgiftningsavdelningar på sjukhus där folk kan få vara.

2. Gör en icke anonym orosanmälan till missbruksenheten på socialförvaltningen- då måste de kontakta personen det handlar om om prata och erbjuda hjälp.

Det är vad jag själv har gjort för en anhörig för ett halvår sedan och den personen befinner sig nu på behandling. Kram.

Du och jag har lite samma bekymmer. Drack också tills jag stupade. Försökte prata med familjen, inte bra. Jag tror och jag brukar ge råd att prata med någon som kan detta med alkohol. Funderat på AA? Medicin så du inte kan dricka? Då behöver man inte tänka på detta med att ha ett val att dricka eller inte. Ser min antabus som en tablett mot allergi. En del tar astmaspray, jag tar antabus. Kämpa på.

Du klarar det om du har viljan. Att prata med en familjemedlem kan vara vanskligt eftersom de ofta ska ge råd, döma mm. Du vet ju själv vad du behöver. Jag tror att man måste prata med någon utomstående. Synd på AA den gruppen jag går i är kul och bra. Har du verkligen kapitulerat för alkoholen? Jag trodde att jag någon gång skulle kunna dricka normalt men det går inte. Det svåraste är att bekänna för sig själv att man inte kan dricka alkohol. Styrkekramar.

Hoppas att någon läser detta.

Några snabba noteringar så här på förmiddagen min andra nyktra dag. I går dök bekanta tankar och ett lätt sug upp vid några tillfällen. Jag jobbade hemma och gick på eftermiddagen ut för att hämta posten. Härlig sommardag och, automatiskt på någon millisekund, tankar på vad gott det skulle vara med en öl, eller, förstås, flera, på uteplatsen. Senare på kvällen lagade jag middag och kände då kombinerat hunger och alkosug, som jag brukade döva med vin och eller öl under matlagning. Det brukade vara så trevligt att laga mat att jag valde krångliga och tidskrävande rätter. Igår var jag ensam vuxen som skulle äta så det var lätt att föra bort alkoholen från agendan den här gången. På kvällen när lugnet lagt sig så kom det sug igen som stillades med kolsyrat vatten. Nöjd till sängs för en hel natts sömn, trodde jag.

Vaknade 3 och var klarvaken. Fortsatt läsa "Snälla mamma sluta dricka" av Britta Berggren Ericson som jag började på igår. Jag litar inte riktigt på mig själv och behöver övertyga mig med argument. Och det fungerar att läsa den boken. Mer övertygad idag än i går. Det som framförallt slog mig i morse var hur Britta betonar förnekelsen som en riktigt stor bov för att odla sin sjukdom. Det och insikten att barn som har alkoholiserade föräldrar tror att det är normalt att dricka, att alla mammor och pappor dricker när de kommer hem från jobbet, gjorde intryck på mig. Så ska inte mitt yngsta barn ha det (6 år). Jag ska inte bli en sådan pappa.

Reflekterade över hur jag själv ska klara av att inte dricka och kom fram till att det finns två personer som jag behöver prata mycket med detta om; min fru och min mamma. Båda är förtjusta i öl och vin och jag tror att ingen av dem tycker att jag (eller de själva) har alkoholproblem. Jag behöver prata med för att få dem att förstå att jag tycker att jag har problem på riktigt. Det blir så lätt som i något avsnitt av Solsidan som gick i repris nyligen: att man gör en överenskommelse om att minska på drickandet men det tas på något sätt inte på allvar och det enda som händer är att man håller upp några dagar och sedan hittar ett lämpligt argument och/eller tillfälle för att börja igen. De som säger sig vilja minska eller sluta tas inte på allvar. "Ja, du ta ett par vita dagar så kan vi ta en rejäl runda på lördag. Det mår du bra av" (menar man rundan eller de vita dagarna) "Sluta kan du göra sedan, nu är det ju lördag". Hur som helst så kan boken rekommenderas.

Detta blev längre än menat. Måste återgå till jobbet nu. Ni som läser detta, skriv gärna en rad. Hur ska jag prata med mina nära och kära om detta? Jag vill inte hamna i konflikt och/eller skuldbelägga, men bli tagen på allvar.

Nu ska jag låta som en sur moralgubbe. Ja du har problem med beroende. Du har alkoholgenen i kroppen. Du har sug varje dag. Du vet ju själv att du har ett beroende. Missbruk börjar aöltid med ett kemiskt beroende. Jag skulle råda dig till att sluta dricka. Kan du inte sluta självmant behöver du hjälp. Medicin, prata med någon. Du är en person som ligger i riskzonen. Kämpa på fu klarar detta. Du har ju dina barn.

Känner med dig. Det är smärtsamt men du har bara två val, upp eller ner. Jag såg mig själv som en grävling långt nere i svarta hålet.
Jag skulle bara upp, först till kanten och kika lite. Ta en timme i taget, sen en halv dag o.sv. Jag är en envis jäkel och det har kanske
hjälp. Bara tanken att trilla tillbaka skulle bli min död och jag vill leva. Här och nu.
Tankarna är hos dig
Konstnären

Tre underbara saker har du nu, din fru, du kan äta, sover kanske lite bättre, och du vaknar och inga ursäkter krävs.
Tre stora saker, vilken lycka, håller på dig du är stark.
Visst kommer det att dyka upp saker som blir svåra för oss, och vi kan inte fly undan längre. Det är tufft men det går.
Bättre att vara nykter och veta vad man gjort. Sista åren bestod av planering, inköp, se till att det räckte, nej du det vill
jag faan inte ha tillbaka.
Idag inget första glas för Konstnären,
Ha en fin dag
Konstnären

Imponerad att du stod över. Bra. Ja, du när man börjar den där förhandlingen med jävulen som jag kallar den. Det är hemskt.
På söndag har jag varit nykter 11 månader, och det har och är den tuffaste resan jag gjort. Det har ju gått ett antal månader, men
igår fick jag ett kort besök av jävulen. Han sa som så att du kan nog hantera ett par glas vin nu efter så lång tid. Hjärtat började slå
och jag fick nästan panik. Det konstiga var att jag hade inget sug efter alkohol, men tanken kan tydligen dyka upp när man minst anar.
Inget särskilt hade hänt. Kopplade hunden och gick ner till sjön. Gick sakta hem och under vägen försvann dom där tankarna.
Låt inte alkojävulen förvirra dig, du bestämmer.
Ha det gott
Konstnären