Senaste kommentarerna i forumet

Jag tror att det vore bra för dig att stanna här på forumet. Känns som att du ff har ett relativt högt intag när du har chansen. 3 flaskor vin på 5 dgr är en riskkonsumtion. Även om du kommit långt kanske det är bra för dig att gå in här och reflektera skriftligt då och då. Ibland blir tankarna klarare när man är tvungen att skriva ner det. Så lura dig inte nu med att dina 90 utvärderingsdagar är slut. Tycker verkligen att du ska ta en 90-dagars period till så att du inte trillar tillbaka. Kanske summera varannan vecka el nåt så att du verkligen inte kan släppa taget. Kanske borde du läsa din egen tråd och analysera den. Just nu befinner du dig ju i ett forum där det finns en relativt stor samling människor som har varit eller är experter på att lura sig själv med olika argument. Det gör att du troligtvis kommer att få fler icke önskade svar av den här typen. Men oavsett hur du väljer att göra, så lycka till!

Jag ska bara fixa en grej i köket - Moa Herngren

Tusen små bitar - James Frey
Min vän Leonard - James Frey

Tack för att du delat med dig av dina kloka tankar på din resa mot ett bättre liv.
Sommarkatt15

En kompis sa ikv precis likadant.
Hon tror att han vill på ett sätt att jag ska flytta av två orsaker.
1 Han vill dricka ifred och ta "bort" det han bla mår dåligt över. ( mår dåligt i vårt förhållande pga sin svartsjuka)
2 Han vill "skona" oss från sitt beteende och att han innerst inne vet att han sårar oss.
Jag köper detta till viss del.
Läste i en del andra inlägg jag skrivit . Läste det jag har skrivit och svaren. Kände att nu får du ta tag i saken om det ska hända nåt!!!!
Jag kommer ju ingen vart....
Mina inlägg är ju nästan likadan hela tiden.
Ångest, oro, dåligt samvete, ledsen, sårad, stressad....
Min syster märkte skillnad mellan oss. Jag kramade om min man för att tacka för presenten. Jag reagerade på att han blev stel och kramade mig flyktigt.
Min syster såg detta och kände att vi utstrålade inte nån värme alls gentemot varandra.
Hon frågade mig idag.
Vad tänkte du på när du kramade honom??
Hela du lyste att det inte var med kärlek el värme.
Ärligt kände jag att jag var tvungen...

Det jobbiga är ju att man slängs mellan hopp och förtvivlan när man lever med en alkoholist. Och man stannar ju för att man längtar efter den mannen som är nykter. Man väntar och väntar.....
Skönt att han varit nykter i kväll i alla fall. Jag kan tänka att de som dricker ibland kanske önskar att vi går, att vi försvinner så att dom inte behöver ha dåligt samvete och att dom får dricka ifred. Eller vad tror du Jessie?

Tack för alla kommentarer, tänkte svara imorgon, ville bara titta in och berätta att jag (trots en mardröms dag på jobbet) tog första steget mot att bara säga nej till a. Utan någon ursäkt, utan att lägga ner en massa ångestfylld tid på att fundera ut vad jag skulle säga... Jag tänkte att jag skulle sluta lägga tid på detta och låta det ta så stor plats. Jag inser att detta är min nästa utmaning för att komma vidare. Ikväll var vi inbjudna till grannarna, där skulle det aldrig spåra ur, där dricker alla bara två glas var, innan var det ångestfyllt för mig eftersom jag ju skulle kunna dricka utan att det blev fel. När de erbjöd vin var jag noga med att inte ge någon anledning (för min skull), jag sa bara "nej tack, jag tar gärna vatten". Då visade det sig att de hade a-fri Carlsberg som jag gillar och som de tyckte var gott som törstsläckare... Allt löste sig så smidigt utan några konstigheter. Tänk så mycket som suttit i mitt huvud. Gläds åt denna lilla framgång som för mig är stor. Bamsekram till alla fantastiska människor som stöttar

Dom sista orden värmde mer än du tror skrållan.
Ja, det är inte lätt...
Inte för att jag försvara hans beteende men körd är han inte.
Visst , han elak när han håller på men det är alkoholen som talar till viss del. Han är ju inte såhär varje gång.
Idag har han varit nykter och vi har haft det bra, rätt så.
Trodde inte han skulle vara nykter ikv faktiskt.
Min syster frågade mig ifall han ev har blickar för någon annan när han beter sig så dumt med svartsjukan. Han verka ju vilja att jag ska flytta.
Jag tror verkligen inte att han har det men däremot tro jag att han vill att jag ska till viss del men inte våga ta första steget mot det.
Jag är nog den som får ta det steget...
Jag vet bara inte när....
Vad väntar jag på??
Rätt tillfälle??
Det finns väl aldrig rätt tillfälle??

Jag har flera problem mer än alkohol. Både ätstörningar och spelmissbruk. Vill så gärna se ett Slut på mitt dåliga leverne. Tyvärr har jag en partner som är likadan.Finns det fler som lever som jag. Råd, stöd, peppar ??

Mick och Fling, det är så härligt att ni finns här och peppar oss andra så bra och själva gör sådana framsteg. Verkligen!

Idag fredag kväll och den 14:e dagen snart till ända
Sitter m ett glas Tonic och äter lite godis. Jag är nöjd, nykter och helt närvarande. Jag är mycket glad att jag valt bort A i nu två veckor. Jag är här nu, i livet, lyhörd och känner mer av nyanserna i mig, mina medmänniskor och naturens skiftningar. Mitt sinne är mestadels lättare och skrattet bubblar fram lite då och då. Jag är tacksam.

Det går framåt. Jag har mina tankar på A och särskilt när maken betedde sig riktigt illa i morse och det är fredag. Jag hade sug och tänkte mycket på hur det ska gå att ha middag och festligheter hemma om vi båda är nyktra. Så många som blir obekväma då.

Idag tänkte jag mig in i att kunna ta vin på en middag i framtiden, gick in i det och undersökte hur det skulle vara. Bara 1-2 glas tillsammans med andra. Jag kände då uppriktigt att det går inte. Jag kommer att vilja dricka mer senare och suget kommer att få mig att vilja dricka utöver de där tillfällena och hemma och vid fler tillfällen. Jag verkligen insåg att nej, det går inte. Då börjar det igen. Då väcks mitt sug som tar mig tillbaka till ångesten och den gråa filten.

Var Sugen på A-fritt tidigare ikväll och tänkte på om jag skulle köpa A-fritt på systemet. Hade inga problem med det förra gången jag var nykter och nu kände jag, nej, usch, dit vill jag inte gå. Det är annorlunda nu. Jag är mer rädd för A.

Jag gör en resa nu som är mycket positiv. Jag utvecklas som person och kommer i kontakt med mig igen och den resan är viktig. Jag kan inte göra den med A. Jag har en mycket större medveten närvaro och jag hanterar situationer på ett annat sätt. Två människor har nu sagt att de ser en stor skillnad på mig (blicken) utan att veta att jag har slutat. Någon sa till och med att det såg ut som jag gjort ett lyft.

Det händer grejer och då har det ändå gått en kort tid. Men det är stress oxå som jag jobbar med. Daglig meditation och promenader och det gör gott för kropp och knopp.

Uthållighet är den vän jag behöver mest nu. Tro och tid att nå mål som välmående, enkel lycka, balans och meningsfullhet, önskar jag mig också.

För mig är det 14 dagar idag och jag vill inte dricka. Belöningarna kommer längs vägen.

Trevlig helg! ?

Välkommen och du, läs trådarna här i forumet, är mitt råd. Läs de långa från början till slut och läs de som fortsatt med trådar i det "vidare livet". Se sedan om du kan fatta ett eget beslut hur du vill göra med alkoholen och ditt liv.

Lycka till

Var stolt och glad över dig själv och känn dig riktigt nöjd över att du snart har klarat 14 dagar!
Det är bra kämpat och det kan bara bli bättre! Grattis!
Jag håller med LeverJag om att det börjar synas att man är nykter, man ser både piggare och fräschare ut nu efter en tids uppehåll. Jag har dessutom gått ner 2,5 kg sedan jag gjorde slut med Mr. Vin för snart 2 veckor sedan. Det var var välkommet!?

Först, vad bra att det gick bra till slut med magen.

Vanorna, de starka vanorna ska bytas. Tankar ska bytas. Det tar tid. Ge dig tid. Stålsätt dig. Ge det en chans. Det är du värd.

Bra jobbat och tänk vad skönt att vakna fräsch imorgon. Ha en fin kväll!

Jodå, det går framåt
Jag har mina tankar på A och särskilt när maken betedde sig riktigt illa i morse och det är fredag. Jag har sug och jag tänker mycket på hur det ska gå att ha middag och festligheter hemma och vi båda är nyktra. Så många som blir obekväma då.

Jag tänkte mig in i att kunna ta vin på en middag idag, gick in i det och undersökte hur det skulle vara. Bara 1-2 glas tillsammans med andra. Jag kände då uppriktigt att det går inte. Jag kommer att vilja dricka mer senare och suget kommer att få mig att vilja dricka utöver de där tillfällena och hemma och vid fler tillfällen. Jag verkligen insåg att nej, det går inte. Då börjar det igen. Då väcks mitt sug.

Sugen på A-fritt och tänkte på om jag skulle köpa A-fritt på systemet. Hade inga problem med det förra gången jag var nykter och nu kände jag bara, nej, usch, dit vill jag inte gå.
Det är annorlunda nu. Jag är mer rädd för A.

Jag gör en resa nu som är mycket positiv. Jag utvecklas som person och kommer i kontakt med mig igen och den resan är viktig. Jag kan inte göra den med A. Jag har en mycket större medveten närvaro och jag hanterar situationer på ett annat sätt. Två människor har nu sagt att de ser en stor skillnad på mig (blicken) utan att veta att jag har slutat. Någon sa till och med att det såg ut som jag gjort ett lyft. Det händer grejer och då har det ändå gått en kort tid. Men det är stress oxå som jag jobbar med. Daglig meditation och promenader och det gör gott för kropp och knopp. Uthållighet är den vän jag behöver mest nu. Tro och tid att nå mål som välmående, enkel lycka, balans och meningsfullhet.

För mig är det 14 dagar idag och jag vill inte dricka. Hoppas du hittar din motivation och håller ut. Belöningarna kommer längs vägen. Trevlig helg! ?

Hej och välkommen hit!

18 folköl i veckan/på två dagar är en hög konsumtion och du bör såklart tänka över din situation.
Hur mår du och din kropp av det?
Hur länge har du druckit 2 dagar i veckan?

Dag 12 och nu kommer tankarna och jag blir så trött på de diskussioner som pågår i mitt huvud. Min hjärna är lite kidnappad av tankar som jag faktiskt inte vill ha. -Ett/två glas vin till middagen vore trevligt. bla bla bla går det på.....
Fast jag vet ju, att det bara skulle stressa mig och att jag förmodligen skulle ta en folköl efter vinet (maken vakar över sin starköl) och sen skulle jag antagligen tycka att det är alldeles onödigt att avstå. Jag skulle fundera på att ta ut hundarna på en timmes sen kvällspromenad, förbi pubben. Fast jag har aldrig gjort det men tänkt tanken många gånger.
Maken ringde hem efter jobbet när han var till centrum och frågade om jag behövde något. Nej, vi har allt som behövs säger jag och det känns bra igen. En dag i taget...

Med jämna mellanrum. I veckan har jag haft mycket praktiskt jobb som dessutom varit väldigt roligt och då har det gått jättebra.
Nu ikväll blev det jättejobb. Sambon jobbar och jag är ensam hemma.
Förstår inte att det här ska behöva vara en sån kamp.
Läser på Forumet om dem som försöker dricka "normalt" och en dag som idag känns det ju lockande. Det är bara det att det aldrig kommer fungera för min del. Nå:på tisdag har jag klarat 14 dagar och jag hoppas nykterhet ska bli det naturliga tillståndet om inte alltför länge.
Göran är alltså en mycket enerverande förföljare ännu, "Lever jag?"
Hur har du det själv??

vad det är för missbruk.. Så fort vi har börjat förhandla oss till första "glaset", kakan, godisbiten, bingospelet, eller den där supersnygga billiga tröjan på "rea".. fastän vi bestämt oss för nolltolerans, så har vi "trillat dit"..
Så fort vi gömmer kakburken, godispåsen, kvittot från spelbutiken eller plastpåsen från H&M, så är vi på glid..
Tycker det är superbra, att du kan följa din egen tankekedja.. Nästa gång så hinner du kanske bromsa?
För det är inte så himla lätt har jag förstått, efter att ha tröstat en sockerberoende kompis med ångest.. (hon hade satt i sig två burkar med kakor, sånär som 2 drömmar som hon slängde i ren panikångest..)
Du har glidit ner i diket nyckelpigan, men upp igen så tar vi en ny träningsrunda.. För jag tror du kan!
Styrkekram!

För din klarsynthet och för dina kloka inlägg!
Stor varm novemberkram <3

Det som handlar om narcissisten och empaten..
Sedan får du också inse, att en alkoholist ALLTID försöker skylla sitt eget mående på omgivningen.. Man kan aldrig någonsin "älska" dem tillräckligt för att de ska ge upp alkoholen.. Tvärtom, tar de minsta tecken på att man ställer krav på dem som en intäkt att få dricka lite till (för att det är så synd om dem..)
De är experter på att "vrida till det" så att det de säger alltid är rätt.. Dvs, att det är alla andras "fel" att de måste dricka.. Jodå, jag har också hört det, till leda..
Här slutade det med att jag skaffade ett eget boende och fick lugn och ro i själen.. Så bered dig på att höra tvåtusen argument och lite till för att han ska få dricka (normalt säger dom..) Det är ett sorts manipulerande, dagtingande och köpslående, som egentligen bara leder till att de dricker som förut eller mer efter en vecka eller två..

Det ligger mycket i det du delgett här Segra!
Men vi ska också komma ihåg, att det sällan finns renodlade narcissister, utan vi är en sorts blandpersonligheter, med större eller mindre drag..
Dragen hos en "Empat" förstärks av narcissisten, och vice versa..
Tyvärr lockar också alkoholen fram narcissistiska drag hos huvuddelen av människorna som är beroende..
De blir helt "ego-trippade", får storhetsvansinne och uppträder ofta väldigt pompöst när de är berusade ( vissa av dem är dock väldigt försagda, blyga och timida när de är nyktra..)
Så länge de inte kan avhålla sig från alkohol, så är det dock kört!
Hur kloka, snälla och förstående de än är (tom för sin egen sjukdom) så är det oftast som bortblåst efter första glaset.. I princip sitter de fast i sitt eget ekorrhjul!
Många av dem vill få slut på vansinneskarusellen, ångesten och oron.. Och då tar de oftast till den enda medicin de känner till "ALKOHOL" Och i berusat tillstånd kommer de inte ens ihåg, att det var och är alkohol, som får dem att må ännu sämre och utsätta sina nära och kära för ännu mer negativa saker..
Nej, det är ingen ursäkt att stanna i ett dåligt förhållande! Tvärtom!
Jag har själv flyttat ifrån min alkoholist, för min egen skull! Han visar inga tecken på att vilja ha hjälp med sina alkoholproblem (faktum är att han inte ens erkänner att han HAR problem)
Det enda vi kan göra, är att sätta våra egna gränser och hålla dem!
Tack för att du delar med dig!

Jag undrar ibland över det... Han är nöjd och stolt över allt han åstadkommit i livet, men det känns ofta som att han lägger hela sitt värde i vad andra tycker om honom. Och han är oerhört känslig för kritik, oavsett vad det rör sig om.

Tack för att du fortsätter svara. Det betyder mycket.

Älskar han sig själv? Precis som han är?

mig alltid så berörd.......en ung människa som gjort sin resa på bara bråkdelen av tiden jag ägnat åt att supa ner mig.
Samtidigt glad för att hon tagit sig ur det destruktiva livet.

http://www.maskrosbarn.org/for-ungdomar/jag-var-beroende-av-alkohol/

Jag hittade din tråd först i förrgår och läste och läste.....
Vilken fantastisk resa du gjort!
När man sträcker sådär, blir det så tydligt hur du med tiden blev starkare och starkare och jag gladdes med dig.
Ända tills du berättade om din svärmor och din mans familj. Då fick jag ont i magen och led med dig. Jag gifte mig ganska ung första gången och min svärmor var också en riktig energitjuv. På den tiden var inte problemet att jag drack utan att jag INTE drack. Jag kom från en bondby i södra delen av landet och fest var lika med kalas. Då drack barnen läsk, oftast tanterna också, medan gubbarna drack öl och snaps. Kanske blev någon lite glad i hatten, men jag minns aldrig direkt fylla. I min ungdom var jag nykterist. Inte organiserad på något sätt, men jag behövde helt enkelt inte dricka för att må bra och ha kul.
I min mans familj togs alla tillfällen i akt att ha fest och vin till maten var ett måste. Jag var så kär och ville så gärna passa in i den där "fina" familjen, så jag kom mig aldrig för att tacka nej. Däremot fick jag hela tiden ta emot tillrättavisningar, när jag fick dricka, när man skulle skåla och hur man skulle sänka vinglaset till mittersta blusknappen och se alla djupt i ögonen efter skålen.
Det var en himla massa regler jag inte kunde och hon såg mig som helt värdelös. I andra sammanhang (inom familjen) festade det Hej vilt och fullast var roligast. Då satt jag ensam i en vrå och tittade förfärat på. Ingen "fin" människa i min hemtrakt skulle bete sig så.
Efter tre års äktenskap visade det sig att min man ända sedan före bröllopet haft ett förhållande med en av mina väninnor och skilsmässan var ett faktum.
Jag blev av med min elaka svärmor
Men där någonstans började min vänskap med a.
Nu blev det plötsligt mycket av mig och mitt. Vad jag ville stärka dig i, var självförtroendet gentemot din svärmor. Du ska inte känna dig som syndabock! Du har gjort och gör ett kanonjobb! Det måste vara hon som har problem om nu detta med din sjukdom blivit en så himla stor grej.
Stå på dig! Du har en hel fanklubb här i forumet!
Kram och trevlig helg!
Krickelina

Min räddning blev antabus. Då kan jag inte dricka och behöver inte tänka på det. Är man nykter 1 år så ökar chanserna med 30-50% att inte återfalla och procentsatsen ökar ju längre tid man är nykter.

AA är också en bra väg att gå