Senaste kommentarerna i forumet

Känner igen så mkt du skriver. Har också samma problematik med belöning- och avkoppling hemma. Ute och socialt har det inte varit några problem.
En fundering om "komma ut på andra sidan". Känns delvis som man gör det när man bryter vanor under lite längre tid. Å andra sidan undrar jag om det finns en andra sida eller om man helt enkelt måste acceptera att man lever med denna beteendeproblematik.

Jag var tvungen att dricka upp all tillgänglig a innan jag kunde sluta... Just det orsakade oändligt många återfall under åren eftersom det är svårt att göra slut på precis all. Och gjorde också att jag drack mycket precis nör jag bestämt mig. Förlåt dig själv för att du drack upp det som fanns där tycker jag. Du slutade i tid, se det som en seger istället. I det skede som du är i nu är det fullständigt naturligt att inte kunna hålla emot. Sen kanske du, liksom jag kan köra a-fritt. Mitt beroende var mycket beteendestyrt - och för mig blev det lättare när jag bytte mot a-fritt. Men det är också många som inte gillar a-fritt och att det triggar vanligt drickande. Man måste se vad som fungerar för en själv tror jag. Och vad som inte fungerar. Det får man lära sig genom sina misstag helt enkelt :-).

Ännu en helg utan alkohol. Tredje tror jag det är. Inte alls lika jobbigt dessutom fick hjärnan lite positiva kopplingar till hur utvilad och pigg jag känner mig utan vin. Äntligen några positiva hjärnfunktioner...
Men.... denna vecka har inte varit spikrak. Jag har haft ngra stora åtaganden med jobbet. Pratat på en stor konferens. Provade att ta ett glas bubbel dag 1 och blev girig på mer men åkte hem. Dag 2 var en superlång arbetsdag som slutade med en öl i baren. Hade egentligen tänkt åka hem men allt var så trevligt så jag kalasade på. Inte alls tvångsmässigt utan mer att jag ville. Dock hade jag kunnat byta ut vin mot alkoholfritt men gammal vana gjorde att det inte blev så.
Det hela ledde till att jag var bakis dan efter och min man blev orolig att jag hade tappat kontrollen.
För egen del var detta ändå en intressant erfarenhet. Jag fick se kraften av alkohol på hjärnan. Jag fick bekräftat att mitt beteendeproblem är kopplat till stress och hemmet. Det är då jag verkligen njuuuter av vin. Att vara ute i sociala sammanhang är alkoholen helt oviktig. Dels går jag ut max 1 ggn om året dels kan jag lika gärna dricka alkofritt.
Den riktigt stora vanan att bryta är beroendet kopplat till stress och avkoppling så jag kommer förmodligen sluta dricka hemma helt. Nu hade jag tänkt till jul men jag tror jag förlänger detta på obestämd framtid.
Nu kanske ni tror att jag känner mig misslyckad men icke. Detta experiment i socialt sammanhang var en viktig pusselbit för att förstå mig själv.
Sen har jag fortsatt vara spiknykter. Inte alls samma sug denna helg. Göran dyker upp ibland men blir mindre och mindre högljudd.
Dessutom är det helt otroligt hur mindre stressad jag känner mig utan alkohol trots att det är just det jag försöker dämpa med alkoholen....
to be continued

Sen är jag inte oberoende utan vi lever på hans lön jag har 0kr lixom utom min fp på 3000 som är Slut i februari där jag sökte till studier ... hopplöst vad ska man göra... vart ska vi bo? Vart ska barnen va usch ont i magen

Ja det känns inte bättre en så. Nu när jag är hos min mor med barnen passar han på att dricka. Nu andra dagen med sin kompis fast han trillade i duschen igår o va avsvimmad flera timmar i en blodpöl. Det känns så hemskt att behöva ta till sådana medel för att få honom till vettet.
Ja jag ska gå upp till hans mamma och hälla ut all sprit jag gömde där. Han får skrika att jag får betala tillbaka varje korna så får jag väl göra om det om han köper mer...men jag undrar hur jag får hab o fatta att det är allvarligt nu. Jag är rädd att han kommer slänga ut mig med huvudet före faktiskt sen är det ju barnen där med 1 åring o 3 åring hemma. Han kan vända upp å ner på huset om han blir riktigt arg pga hans "adhd " o psykiska mående han säger att hab är aldrig glad eller lycklig aldrig hel...men vill liksom inte lösa det... jag vill inte gå under med honom. Jag vill inte att våra barn ska se han så... Varje helg. Sur bakis hängig o gapig...jag har avsmak att va nära han när han dricker redan jag sover inte i samma säng utan sover på soffan. Vill inte förlora honom men känns som att gränsen är här...

Är det de jag gör, dalta och skydda honom?
Kanske jag gör, vet fasen snart inte vad jag gör el varför ....
Är jag så inkörd på vårt leverne att jag inte "ser" verkligheten sj medberoende eller lägger jag för mycket fokus på hans alkoholism??
Skyller nog lite för mycket på den ibland.
Vet att han måste stå för det sj detta med att sälja sakerna.
Innan dom åkte hem stod en av dom här ute när jag skulle ta ett bloss . Min man var då full och skulle in och lägga sig.
Min man sa något och slutade av med ett skratt och sa Att ingen tycker synd om mig .
Killen bredvid som köpt en massa av sakerna säger bara
nä, det är det inte, du har själv ställt till det...
Det jag skulle vilja tro jag är att vi är ifrån varandra ett tag för att se vad vi står, försöka reda ut vad för känslor vi har för varandra. Vet bara inte hur vi ska fixa det rent praktiskt isf.
Jag är så kluven bara...
En del av mig är så ledsen för jag vill inte såra honom vilket jag gör.
En del av mig känner att nu räcker det.
En del vill bara ha honom kvar och att vi ska ha roligt ihop igen , kärleksfulla som vi va förr.
Jag läser lite här, syrran säger lite, mamma lite, kompisen lite och jag själv vet inte om det är jag som tycker såhär el är det va andra tycker om detta liv.
Jag kan tex känna att JA så känner jag det oxå och håller med henne hur hon resonera när vi prata . När vi lägger på är jag på det klara med hur jag känner. Sen pratar jag tex med syrran och hon kanske säger nåt helt annat och då svänger jag. - jaha, du tänker så...
När vi lägger på så har jag ändrat mig och tänker att det är såhär det få bli .
Snacka om förvirrad ....
Medberoende svar ja
Mycket medberoende el är jag bara såhär??
Skyller jag på att jag är medberoende för då är det ju min "mans " fel....
Skyller jag på nåt bara för att jag inte vet längre och inte orka ta tag i sakerna??
Nu när jag har lugnat ner mig då känner jag som du skrev. Det är han som får stå för sona handlingar . Han får ta ansvar för det, inte jag.
Låter jag helt knäpp ;)

Plockar vi bort spriten kan ni vara en familj, men aldrig som det är nu. Han må hata dig om du lämnar honom,, men som du skriver,, han dricker ihjäl sig. Du och barnen skall inte gå under med honom.. Förhoppningsvis förstår han allvaret och väljer vård, dig och barnen,, men du måste vara tydlig mot honom,, och hans "snälla" mamma behöver sluta att underhålla hans missbruk

Det är han och spriten och du och barnen. Ett lätt val

Nu ska jag äntligen svara dig Mio. Jag mår bättre nu än vad jag gjorde sist när jag skrev. Det går visserligen upp och ner, men det känns som det blir mer bra än dåliga stunder. Det har varit hektiskt här det senaste. Jag har flyttat till en egen lägenhet äntligen. Vi har ju bott ifrån varandra sedan i våras, men jag har bott i sommarstugan tills jag nu fick en egen lägenhet. Jag trivs så bra här nu och ´jag vet att jag gjorde rätt val. Men visst går det upp och ner fortfarande. Men behöver inte sömntabletter varje natt längre och det känns skönt. Jag har hopp om framtiden. Dock är livet lite ensamt förstås. Har inga vänner som är singlar, så helgerna framförallt blir lite ensamma. Får komma på nåt sätt att komma ut lite mer så småningom. Min man är lite jobbig och skickar elaka sms vissa kvällar, så därför tror jag att han dricker en del, även om han säger att han är nykter. Han ser också ganska fräsch ut nu för tiden, så han har ju inte gått ner sig i alla fall helt och hållet. Det känns väldigt märkligt att inte ha kontrollen längre över hans drickande. Mitt medberoende sitter väl fortfarande i sig.
Jag är i alla fall väldigt tacksam över att jag har mina två barn som umgås med mig mycket. Utan dem skulle jag vara väldigt ensam. Det var ju min största oro innan jag tog ut skilsmässa, att de skulle tycka att jag gjorde fel och därmed inte träffa mig så ofta. Men så blev det inte, tvärtom känner jag ett stort stöd från dem.
Det tär på en att leva med en alkoholist, den saken är klar. Hoppas det blir bra för dig Mio och kram till dig.

Att det inte går... när jag börjar så avbryter han mig på stöten och säger kul för dig jag e alkis. Blir nog bra någongång alla vi är dödliga. Han tar inte det på allvar enda jag har kvar o göra känns det att säga att det är vi eller spriten...han e sjukt ego och väldigt självsäker. Samtidigt så säger han ibland sj att han har problem. Men jag får inte nämna de då blir han arg.

Vad är det som hindrar att du konfronterar honom och ställer han mot vägen ?

Ligger och funderar på hur många i detta avlånga land som just nu har det jättetrevligt, men som imorgon inte kommer ihåg ett smack, hur många barn som ligger sömnlösa..det är inte så tokigt att vara nykter :)) skål

Du får guldstjärna för att du hindrade dig själv, och ytterligare en för att du delar och skriver av dig,, lår oss kämpa broder

Vi har småbarn hemma ? Hur ser familjesituationen ut,, vem bor med vem, vems är bostaden?

Och var inte för hård mot dig själv nu. Förstår att det känns skit just nu men vägen mot förändrade alkoholvanor är väldigt sällan speciellt enkel eller rak. Ta med dig att du ändå kom på dig själv, hällde ut det sista och ångrade ditt drickande. Det är ett steg i rätt riktning trots ditt lilla snedsteg. Ge dig själv chansen och gör det bättre då.

Jag gör dig förmodligen inte gladare, genom att skriva som det är, men du måste låta honom ta sina smällar själv!
Du vill rycka in, vara en räddande ängel, och "rädda honom" med din kärlek.. Snälla du, inse, att hur ledsen han än är (fyllesentimental, kan man vara på många olika sätt) Så MÅSTE han ta ansvar och konsekvenser för sina egna handlingar!
Annars står du där igen och bortförklarar och stryker medhårs.. Tills nästa gång han säljer sina saker på fyllan eller blir utnyttjad.. Dessutom så slipper han ju skälla ut sina "kompisar" det gör ju DU, samtidigt som du ger honom en anledning att "supa till" inför dom (för att du är en sån "ragata" i deras ögon)
Jodå.. dom inser nog också att dom köper för billigt (och skrattar förmodligen bakom ryggen på din man..) Det är DOM som borde skämmas OCH din man för att han inte inser det..!
Du gör just precis det jag lärt mig att man inte ska göra.. DU tar ansvaret ÅT honom, så han kan fortsätta att skylla på dig..
Jodå, känslor kan man ha och känslor har man.. Men i vissa lägen måste man vara konsekvent.. Kanske har han fått en liten tankeställare.. Men hur långt räcker den?
Tycker nog att du ska hålla ut ett tag för att se om han tänker göra någonting alls åt sina försök att bli nykter eller om han förväntar sig att du ska fortsätta att "mamma" honom... För det är precis det du gör just nu..
Jag skulle önska så att du fick upp ögonen och verkligen såg det jag som medberoende ser.. Det betyder inte att man måste sluta älska en människa.. Men man kan konstatera, att man under vissa premisser inte kan bo ihop med dem..
Jag träffar gärna min fd, när han är NYKTER, men aldrig när han är påverkad.. Och sina misstag får han stå för själv! Ramlar han ner från altanen i fyllan, så är det givetvis tråkigt, men jag står inte och sopar upp resterna.. I det fallet har det nog varit nyttigt för honom att vara själv ett tag, för han upptäckte plötsligt, att vissa saker minsann inte skötte sig själv.. Ingen stod och bortförklarade hans fylledillen eller kom med nödlögner när han inte kunde sköta sina åtaganden för att han råkat ta ett glas på förmiddan..
"Bufferten" tillika med hemhjälpen och "krockkudden" var helt plötsligt borta och det fanns ingen att skylla på..

Jag hoppas verkligen att jag en dag kan få känna det lugnet som du säger, har aldrig innan haft någon att prata med om mina A problem, det höll på att gå illa för mig ikväll.
Tack för ditt stöd ?

Hjälp vad händer!!!
En lugn mysig fredag till en panik och ledsen lördag!!!
Vi började prata idag om separationen som troligen blir av. Vi blev avbrutna och fick börja om. Min man vill ena stunden behålla huset för att sen inte vilja. Han är mån om att jag ska klara huset ifall jag ska ha det.
Ena stunden är han inte så ledarn över separationen , han vill börja på nåt nytt. Vi har försökt så många ggr.
Andra stunden är han ledsen över det och säger att han inte klara av att vara hemma för det är så jobbigt . Han tänker mycket på vår son som kommer ta detta väldigt hårt och att han tycker det är tråkigt.
Jag tror han hade någonstans hoppats på att jag skulle som vanligt när det börja bli på allvar börja säga att vi ska försöka osv ...
Denna gång gjorde jag inte det utan sa att jag tycker det är tråkigt och jobbigt men det är nog det enda .Han hade tagit ett par öl innan och var lite påverkad i vårt sista samtal om detta. Jag går in och han är kvar ute i ladan. Jag förstår att han nu börja dricka mer.
Efter ett tag kommer det upp bilar och jag är rädd att han ska sälja sina saker som verktyg, maskiner på fyllan.
Jag tror att han blev ledsen över att jag inte gav honom nåt hopp och att han nu bara vill komma härifrån.
Jag går ut i ladan där en har backat upp sin bil. Frågar honom ifall min man säljer saker och han svara ja på detta. Där tände det till ordentligt på mig.
Stövlar in i ladan så jävla förbannad att hans sk vänner gör affärer med honom på fyllan och jag vet att han kommer ångra sig imon och att han säljer alldeles för billigt.
Säger till dessa skitvänner att man utnyttjar inte någon på detta sätt!!!
Att jag tycker det är för jävligt att gör såhär mot honom.
Ingen säger nåt utan bara tittar ner på golvet.
Min man blir arg på mig att jag kommer ut och lägger mig i och att det är detta han vill.
Jag svara bara att jag vet att du vill men gör det imon när du är nykter och att jag tycker det är för jävligt att dessa människor utnyttjar dig!!
Jag går sen in efter att jag skällt ner dom. Folket bär ut massor av saker i sina bilar.
Efter ett tag kommer min man ut och jag ropa honom till mig.
Han frågar mig varför jag skämmer ut honom på detta vis. Jag säger till honom att jag menade inte att skämma ut honom men att jag tycker inte att man gör inte så. Ta tillfället i akt och gör affärer men nån som inte är nykter och att jag vet att du kommer ångra dug imon.
Han svara bara att det är detta jag vill innan jag försvinner dom utnyttja inte mig, jag har ringt dom innan .
Han lät så ledsen!!!
Vilket inte är vanligt för min man...
Jag tycker så jäkla synd om honom , han var äkta ledsen.
Han var oxå ledsen över att jag skämde ut honom så men jag vet oxå att han vet att jag har rätt. Han kommer att ångra sig imon och jag vet oxå att han tycker att en fel utnyttjat honom när han druckit och även när han är nykter. Han är väldigt snäll och ställer upp så fort andra vill ha hjälp. Jag har sagt detta innan till honom oxå.
Helt plötsligt kommer andra känslor fram hos mig.
Jag vet att jag inte har försökt få allt bra med honom med hela hjärtat för jag har inte vetat ifall jag vill fortsätta . Jag har försökt men han har nog oxå känns att kramar osv inte har kommit från mitt hjärta.
Nu vill jag bara krama om honom och säga att jag verkligen älskar honom och att jag menar det!!!!
Vad är det som händer med mig????
Innan ville jag flytta och nu vill jag bara att vi ska reda ut detta och bli lyckliga !!!!!

Som ni läste i föregående inlägg så skulle jag gå ut och gå, och det gjorde jag.
Tankarna snurrade hela tiden och suget blev värre, när jag kom hem var ingen hemma och jag skulle börja med middagen och tankarna på A fanns hela tiden, skönt att inget A fanns hemma tänkte jag.
Skulle börja med maten och rotade i kylen och då fick jag se något, bakom några syltburkar stod tre starköl (33cl) totalt bortglömda, tid och rum försvann jag svepte 2 st direkt och började på den tredje utan att tänka, sen kom en väldig ångest över mig, va fan håller jag på med, jag skulle ju inte, suget blev för mycket för mig, jag fick nu känna på A djävulens oerhörda kraft som aldrig förr.
Ångesten för misslyckandet gjorde faktiskt att A suget minskade och jag hällde ut resten och sen började jag gråta.
Min första vita fredag skulle bli förstörd för att jag skulle trilla dit på lördagen istället, fan vad usel jag känner mig.
Känns som jag svikit mig själv och er andra här, tack å lov så har det lugnat sig och jag hann inte bli full.

Se till vänner att ni inte har A hemma för då går det åt skogen ??

Vilka intressanta funderingar du har och verkar faktiskt kunna "sluta" fast du dricker. Det är intressant att följa dina inlägg och se hur du ändrar inställning, smak och känslighet. Det verkar ändå som man måste vara väldigt uppmärksam på att inte dricka för ofta och för mycket om man inte ska trilla dit.

Det är starkt av dig att under så lång tid avstå fast du dricker lite i sociala sammanhang. Vet inte om jag skulle klarar det. Har bara känt att jag måste sluta helt men det innebär ju också att det blir väldigt definitivt och livsomvölvande. Nu för du hela tiden en diskussion med dig själv och reflekterar.

Tack för läsning och fortsatt lycka till. Ses!

Tar ett tag innan lugnet utan a infinner sig, men håll ut. Det kommer. Bra att du kämpade emot. Nu kan jag ibland känna en sån glädje åt att jag inte måste stressa till systemet. Bara det lugnet... Sanningen är ju också att min kropp blir stressad av alkohol. Hoppas ditt lugn infinner sig.

En bra början.
Välkommen ?

Vet du... Det är nog svårt att tro, men det går faktiskt att byta ut mot a-fritt. Sen när man belönat sig, tröstat sig, varvat ned med a-fritt tillräckligt länge, så får man en riktig belöning i måendet. Det är så lätt att bli helt besatt av a just när man bestämt sig för att sluta. Har samma erfarenhet av det. A-fritt tror jag hjälpte mig så tillvida att jag kunde fortsätta med beteendet men utan ruset. Och på sikt blir allt bättre utan a. För mig 1-2 mån med dagliga tankar på a. Efter 2 mån bättre på att leva i nuet. ( sen återfall, en liten parentes). Och nu 6 mån senare mycket måttligt drickande i sociala sammanhang. Och en stolthet över att beroendet lättat. Sömn bättre, ångest borta. Idel fördelar helt enkelt.

Ja, du är tillbaka - det tycker jag att du ska fundera över. Återkommande besök på detta forum talar sitt tydliga språk även om man som jag, bara smög i kulisserna under några år, medan konsumtionen bara ökade, trots ibland relativt lyckade försök att hålla igen, kontrollera etc. Man måste hitta sin väg tror jag. Jag dricker i sociala sammanhang, men mycket måttligt då. Hemma går det inte längre att dricka. Så mitt svar är: lyssna på dig själv och det du vet om dig själv: Du har varit härinne tidigare med dina funderingar. Du vet nog ganska bra vad du behöver göra. Sen är frågan om du vill kämpa på. Ett liv utan fylla är ett bra liv!

Hmm jag är så glad att du skriver här. Känner mig nöjd med 6 relativt nyktra månader. Men inser ju att man när som helst kan halka in i beroende igen. Du hade 1,5 nyktra år. Jag måste komma ihåg att a som avkoppling/mys/belöning/tröst inte är för mig. Kommer ju inte att stanna här när jag tror att jag är "klar". Men det gäller att minnas. Dörför behöver jag såna här beskrivningar.
Skönt att magen är bättre. Och lycka till i fortsättningen!