Senaste kommentarerna i forumet

Har läst dina inlägg på sista tiden. Fint att du har lagt en första nykter dag bakom dig, nu snart två ?
såg att du refererade till Stingo och hans resa. Mycket bra idé. Jag vill dock minnas att han redan från början
beslutade sig för ett halvår utan alkohol. Det kan vara svårt att ta så långt fokus in in framtiden, men jag tror att
du i din situation behöver minst ett halvt år. Läste mycket noga Tjalles inlägg här. Fantastiskt bra. Tänk nu inte såmycket
på om när du i framtiden kan ska eller får dricka. Bara att vara nykter en dag i taget kan nästan bli till ett heltidsjobb i början.

Stort lycka till!

//PP

Hej iIzzy, jag är precis som du. Sitter med ungar,inga gemensamma men illa nog ändå. Vi har bara bott tillsammans ett år...
Nu sover han, efter en rejäl fylla och gormat på mig i timmar idag.
Mina barn har aldrig blivit drabbade av honom mer än som "Snälle farbrorn".... Men inatt måste de barn som ska vara här sova hos sin pappa. Vill inte ha hit dom.
Varför ger man dom alla chanser? För att dom är bra folk, egentligen? Önsketänkande att dom ska kunna sluta supa?
Så less på skiten... Men vill inte vara den som ger upp, honom eller oss. Han har ju gett upp sig själv för längesen.... Men jag ger aldrig upp. Inte i nåt, fast jag borde, speciellt i det här.
Blir så förbannad att han beter sig så egoistiskt och fattar verkligen inte vilken extremt äcklig och elag kostym som klär honom.... Fyllekostymen. Dr Jekyll och Mr Hyde.
Jag tänker fara.... Lämna honom. Han måste någonstans få känna tomheten och saknaden efter oss... Göra en värdering, vad vill han ha... Vad är det han vill ha... Spriten eller oss.
Tror du ska göra samma sak.
Verkligheten... Är det enda som hjälper tror jag. Hans barns ord, mina ord.. Andras ord, alla lika verkningslösa. Jag vet att hans rädsla att jag ska lämna honom, och hans dåliga självkänsla är ofta det som väcker djävulen i honom.
Jag ska tassa iväg.... Smyga, tassa på tå som man alltid gör med den ständig klumpen i magen. Varje ljud som tyder på att han vaknarär gör mig helt hispig.

Du beskriver din situation. Kämpigt! Ta den lilla flickan i knät, stryk henne över ryggen, vagga henne, viska i hennes öra att allt kommer bli bra tillslut. Kanske inte på en gång & inte utan smärta, men det är inte farligt, det kommer bli bra ??

Njut av den goda maten & de trevliga samtalen, som du kommer att komma ihåg ?

Du berättar att du levt med en man i sex år som har alkoholproblem, han kan psykiskt misshandla dig och manipulera dig. Du har sett förändringar hos honom under dessa år, att han inte vill ha det såhär, samtidigt låter det som det har gått lång tid och du börjar må riktigt dåligt av det här, du behöver ta hand om dig, och se vad behöver du för att må bra i ditt liv. Du har börjat med att berätta här på forumet och det ger oss här chansen att ge dig stöd. Finns något mer som du tänker kan vara en hjälp för dig i din situation?
Fortsätt gärna skriv och läs här!
Vänliga hälsningar
Rosette
Alkoholhjälpen&Anhörigstödet

Du skrev mycket fint heueh! Det är ju vansinnet att supa bort den kanske sista friska tiden man har. Klockan är nu över 16 o det har gått bra idag men kvällarna är värst för mig. Har fått sådan låg stresströskel o då suger det till.
Fysiskt hämtar jag mig snabbt när jag börjar sköta maten, då är det sämre med psyket. Går på antidepressivt sedan en tid men man förstör ju effekten när man festar.
Tid blir det gott om när man är nykter, det gäller att fylla tillvaron med annat än alkohol annars blir det bara trist o då är det nära igen. Åker kanske på bio ikväll, 10 mil enkel resa, då går nästan hela kvällen.
Tror detta forum kan vara ett bra stöd, avskyr AA-möten, är för enstörig.

Tack för stödet idag! Ha det.

Jag är ny här, men efter att ha läst i ganska många timmar är jag säker på att jag kommer att ha stor nytta av att fortsätta följa alla inlägg i mitt arbete med min nykterhet. Är också imponerad av all ni som kämpar. När det gäller att blåsa positivt så gjorde jag det för ganska många år sedan, grov rattfylla. Det var en fruktansvärd upplevelse. Efter det fick jag behandling och var nykter i åtta år. Under senare år har jag börjat dricka vin igen mer och mer. Kände mig väldigt säker eftersom jag varit nykter i så många år, men där bedrog jag mig. Nu är jag tillbaka och har börjat min kamp mot alkohol igen. Ångesten är värst, alkohol är ångestframkallande och jag törs inte dricka snart pga rädsla för ångers. Men det är ju en positiv sak. Idag ärmen bil utrustad med alkolås, det har lärt mig hur länge alkoholen finns kvar i kroppen och det är länge....... Varning kör inte "dagen efter". Det kanske är dyrt att köpa alkolås, men det kan vara dyrare att vara utan....

Trevligt och positivt att läsa om att du mår bättre, och att det fungerar med din nykterhet.
När nu alkoholen inte lyckades helt förinta oss "gamlingar", kan vi istället passa på att njuta av livet.
Sköt om dig.

Skapade först en konto som solosof och sen kunde jag inte logga in. Skapade ett nytt som dumbie men på nåt sätt var jag ändå inloggad som solosof.
Kommer fortsätta skriva som dumbie, så ni vet :)

På att mötet ska börja. Känns bra att jag inte ändrade tid. Det är mest formaliteter, så det är inte speciellt jobbigt mest drygt att jag kommer hem så sent.

Igår var det 24 grader i skuggan, imorse var det 7 grader!! Å storm. Tänk vad vädret kan svänga, ungefär som mitt humör ? Men det ''hög'' luft ☺ Längtar tills i kväll, uppkrupen i soffan med filt & en kopp te. Vinden viner allt är lugnt. Barnen pysslar med sitt, småpratar med mig i mellanåt, kärleken kommer hem lite senare. Mys i soffan. Vill inte byta ut mitt liv ??

Åh, vad härligt att du och din dotter mår bra, Kvinna 50, och vad inspirerande att du lyckas hålla fast vid din plan! Jag ska försöka resonera som du : Att det inte behöver vara helt kört i fall att han skulle få ordning på sin tillvaro. Å andra sidan så är jag lite rädd att den tanken kommer få mig att hoppas och vänta ist för att gå vidare. Å tredje sidan så har jag ju svårt att gå vidare i alla fall... Jag har precis avslutat relationen så det blir förhoppningsvis mindre jobbigt med tiden. OM han ger mig den tiden. Och OM jag är stark nog att kräva den. Jag förstår inte varför det ska vara så himla svårt...

att du verkar klara dig så fint. Håller tummarna idag och hoppas du få vila i helgen, kram

Vilka insikter och viktiga saker du sätter ord på! Jag tar ödmjukt till mig av de!
Heja dig!!

jag tror du är på rätt spår. En terapeut sade till mig en gång:
Se ditt liv hittills som en stor oordnad hög med byggstenar som du ska bygga en plattform av. Plocka stenarna en och en, granska dom noga och lägg dem så på rätt plats i plattformen. När den är färdig, kolla att den är stabil och att allt ligger där du vill ha det. Använd sedan plattformen som ett avstamp till ditt nya liv och se dig inte om mer.

Jo, pensionen är en omvälvande tid. Jag provade på livet som heltidspensionär för tre år sedan, det gick åt h.e med buller och bång. Å andra sidan ledde det (så småningom) till två års nykterhet som jag nog lyckades förvalta rätt väl.

Livet som pensionär är faktiskt inte så tokigt.
Jag upptäckte t.ex. att man kan flörta med den unga kassörskan på ICA utan att få höra "Jag har en pojkvän.."
Man kan låta saker ta sin tid, läsa tidningen i lugn och ro på morgonen, äta frukost utan att titta på klockan, gå en lite längre sväng med hunden bara för att det är fint väder, stå och irritera byggjobbarna på hörnet med historier om hur det var på min tid, hytta med näven åt mopedister...

Vi har nog alla gjort planer för pensionen som inte fungerade. Jag gjorde misstaget att tro att jag borde göra saker i samma tempo som när jag jobbade. Med all tid man har, blir det en hel massa saker man måste klara av och minst lika mycket stress. Jag har insett att jag har låtit mig luras av alla artiklar och annonser om att pensionärer numer hoppar fallskärm och bestiger Mount Everest.

Så är det inte för de allra flesta av oss.
Det ligger ett värde i att planera och laga en god lunch och lägga upp den fint, även om man äter ensam.
Det ligger ett värde i att ta en tupplur på maten, varje dag, utan att ens sätta klockan.
Det ligger ett värde i att gå till affären varje dag och bara handla vad man känner för just den dagen.

Listan kan göras lång, men vi måste nog var och en hitta vad vi behöver göra för att uppnå den sinnesro AA talar om.
Personligen är det inte längre nödvändigt för mig att vara sprudlande glad varje sekund, jag mår bäst när jag känner mig rofylld.

Häng i bara, det blir som du säger bättre.

Som kämpar på bra! ?

Lycka till! Vet hur det känns, jobbigt innan men skönt när det är avklarat ? Kram

Försöker se det som så att oavsett om jag haft eller inte haft (har är väl mer korrekt) alkoholproblem hade jag kraschat just nu. Allt släppte nog när skaderegleraren och sanerinsfirman varit ute. Men jag är trött nu. Gör jämt såhär vid kriser, håller ihop och kraschar sen totalt. Och eftersom jag är alkis rent ut sagt blir min flyktväg spriten. Så nu får jag väl acceptera det, hålla ut och hålla emot. Har ingen jag kan prata med på ett ärligt sätt. Och rent allmänt känns det som att nu spelar det fan ingen roll, vill helst bara dö och om jag gör det genom att supa ihjäl mig så... Ja det kvittar liksom. Men jag kommer inte göra det, måste lita på mig själv här och min styrka, som jag tror finns där. Håll ut, andas. Ta två atarax och sova är väl planen. Har sovit fyra timmar totalt inatt och bara några timmar natten innan. Trötthet spelar stor roll och är farligt för mig.
Tack för svar.

Nu kom faktiskt de där tårarna, från i går kväll. Jag önskar faktiskt att jag kunde gråta oftare. Det är ju lite befriande. Jag skulle så gärna vilja förstå varför jag väljer att dricka, har ägnat många nätter åt den tanken men har inte kommit fram till nåt. Inbillar mig att det ska vara lättare att sluta om jag kommer på varför jag ens började.

Både att vara nykter så länge och att du har tagit tag i allt som behövdes att göras när ert hus har brunnit :(
Klart att livet nu är betydligt tuffare! Det ni varit med om är ju hemskt!
Har ni vänner, familj att fråga om hjälp?
Helt klart är att du ska klappa dig på axeln och vara så stolt över dig själv! Inte att göra dig illa med att dricka!
Håll ut! Fråga om hjälp! Och en varm kram från mig!

Tack jas 75 ?
Tänker i dag efter en natts sömn att det inte är värt att ta något glas, vet ju att det inte går. Kämpar med tanken och känslan acceptans att jag är alkoholist om än nykter alkoholist när jag inte dricker A.

Är nu på nya vatten, min hjärna kommer att försöka! Tack för ditt stöd det hjälper!
Fredagen blir nykter.
Jag ska äta den goda maten jag :)
Samtala och ha trevligt! Har inte svårt med att ha kul utan A.
Intaget av A har skett vid stress och för avkoppling samt att vilja fly.

Heja dig jas 75 och alla ni där ute! Det går att hitta nya vägar! Vi är värda oss själva det!

Ja, jag stod emot. Var förvånad över hur starkt suget var och hur dåligt jag mådde. Molande magvärk och huvudvärk hela dagen. Miitt ex ringde och vi har en knepig relation och har inte pratat på flera månader utan mest kommunicerat via sms och mejl vilket inte alls fungerar. Han svarar inte på min meddelanden, jag blir arg och skriver något spydigt och så är karusellen i gång. Blev oerhört ledsen när han skickade ett mejl till mig för några månader sedan efter att vi hade ätit lunch, en lunch jag föreslagit för att vi skulle kunna umgås lättare i samband med tillställningar med barnen och gemensamma vänner som vi inte kan undvika. Just nu ska vår yngste son ta studenten i morgon. Mejlet handlade bland annat om det. Han skrev att han hört av vår dotter att jag hade druckit för mycket i samband med en släkthelg med min släkt och att han inte vill att jag skulle dricka på sonens studentmottagning. Han tyckte jag skulle gå med i AA och äntligen ta tag i mitt missbruk. Jag tappade andan och blev helt knäckt. Berättade för min mamma som genast ringde mina syskon eftersom hon tyckte att han var elak mot mig även om hon och jag pratar om att jag druckit för mycket under tiden innan skilsmässan och året efter. Jag kände mig otroligt utlämnad och sårad. Uthängd. Skam. Förstod att han naturligtvis pratat med sin sambo om mig och fick genast ångest över detta men kände också ilska över att han skyller allt på mig. Vår svårighet att kommunicera handlar inte enbart om att jag druckit utan han har också del i den komplicerade relation vi byggt upp genom åren. Men samtidigt mår jag dåligt över att han kanske har rätt till viss del. Klart att det varit mycket bättre om jag hade varit i kontakt med mina känslor utan att dricka vin. För det var bara när jag drack jag kunde visa hur arg jag var på honom av olika skäl. Som nykter bet jag ihop och kämpade bara på med familj, eget företag, allt ansvar för hemmet, lagade all mat. Men när jag druckit tre glas vin fick jag mod att börja klaga på honom, prata om orättvisorna etc. Jag har alltid varit känslig, överkänslig tyckte mina föräldrar, uppfattat stämningar, försökt skapa harmoni runt mig, fasat för konflikter, varit rädd för att bli övergiven. De senaste åren har jag gått i terapi och jag har idag bättre koll på vad jag känner och vad som händer i mig. Jag ser att i vissa situationer kommer ett litet barn inom mig fram. Ett barn som reagerar starkt på orättvisor, som barnsligt stampar i golvet, gråter och skriker för att bli sedd. Det har jag inte gjort bokstavligen men jag har haft sådana överdrivet starka känslor som inte motsvarar vad som sker i verkligheten. Tror det är en del av förklaringen till mitt drickande. Att stressa av, sudda till kanterna och känslorna men efter ett tag kom ilskan fram i stället i relationen med exet. Idag försöker jag ta ett andetag, ta ett steg tillbaka när mina känslor övermannar mig, se att det är det lilla barnet inom mig som reagerar och låta mitt vuxna jag se vad som är vad innan jag agerar i affekt. Det blev lite rörigt detta, men tillbaka till samtalet igår. Mitt ex var trevlig i tonen och jag med. Vi pratade om praktiska detaljer kring studentfirandet och efter en stund säger han" Du svarade aldrig på mejlet jag skrev i februari om drycker på studenten", jag tror han var på tunnelbanan och inte ville uttrycka sig för tydligt " Nej, jag blev så ledsen, men jag respekterar det du skrev och kommer inte dricka på studenten", sade jag. " Men det var av oro och omtanke, inte för att vara elak mot dig", säger han. Då blev jag berörd. Just nu har jag gråten i halsen. Jag känner inte längre hat mot honom. Det släppte jag för ett par månader sedan när en ny sorg tog skilsmässosorgens plats. Jag har väldigt svårt med separationer har jag insett och stort behov av att bygga nära relationer. De senaste åren har jag förändrat väldigt mycket i mitt liv, skilsmässa, nytt hus, galen av sorg, besatt av en gammal ungdomskärlek, släppte det, började terapi, sjuka gamla föräldrar som jag tog huvudansvaret för, problem med firman, gick in i väggen av utmattning, slutade dricka, träffade en ny man, min pappa dog, köpte hus med nye mannen, de vuxna barnen upprörda över detta, snurrade på fortare, började dricka vin, först sällan men sedan i augusti 2015 nästan dagligen, sålde företaget, blev bra men lite osäker på vad jag ska göra med resten av mitt liv. En del av självbilden borta. Inte längre den driftiga företagaren med blomstrande verksamhet, men har det bra. klarar mig ett tag ekonomiskt. Har tillfälle att pausa i livet och hitta vad jag ska göra fortsättningsvis. Nu har jag klarat dag 1 av nykterhet. Idag ska bli dag 2!
Kram på er!

Känner igen mig i så mycket. För mig är det dag 1. Sitter vid datorn, hjärtklappning, svettas o grymt klen. En veckas hårt festande o nästan ingen mat, dock en lätt frukost nu.
Helt ny på detta forum men det verkar mycket bra. Även min hund får sitta emellan, hon är dock gammal o behöver inte så mycket motion.
Spårade ur när jag slutade jobba för två år sedan. Hade sådana planer för tiden som pensionär men blev bara skit.
Gick en behandling för ett antal år sedan o den var mycket bra men tog det inte på riktigt allvar.
Nykter idag även om det blir tufft, vet att det blir bättre för var dag.

Hej vännen. Jag har det bra och tack för hälsning. Såg oxså att mm var inne, jag skrev några rader. Jo i målarstugan går det bra porträttet av min hund blev inte så tokigt, kruxet är att hon är helsvart funderar på bakgrundsfärgen. Vad härligt det låter att ligga och guppa i båten hade gärna legat bredvid och filosoferat lite med dig. Inga tankar på alkohol just nu, p1 har skrämt livet ur mig, fast på ett positivt sätt. Jag ser optimistiskt framåt nu. Ska till min lilla husläkare på fredag han vill kolla läget med mig. Redan gått upp 4 kilo nu, och det skadade inte var nästan för smal till längd innan. Kör med djupandningar varje morgon plus tacksamhetstankar. Det är så här jag ska leva, måtte ingenting locka mig. Vi har tackat nej till en midsommarfest är för tidigt för mig att beblanda mig med fulla människor gör mig ingenting. I morgon bjuder stiftelsen där jag bor nu på sommarlunch får se om jag går dit. Här finns många stapppliga människor som jag inte har något gemensamt med ännu, den tiden kommer för mig oxså men inte ännu. Hur mår du nu pp känns det bättre. Nu ska jag läsa ditt inlägg om den där psykologen.
Fin dag önskar dig
Kram konstnären

Jag sade upp kontakten med min pappa när jag var runt 20-års åldern. Han hade psykiska problem och alkohol var väl inte ett stort problem utan mest att han vara så oberäknelig i sitt humör. Ena gången jag var till honom var de bra nästa pratade han bara skit om min mamma. Orkade inte mer och bestämde mig för att bryta. Jag var tvungen för min egen skull och de var nog ett klokt beslut.
Efter 25 år när jag hört rykten om att han var ganska bra och bodde på vårdhem besökte jag honom. Jag har aldrig varit så nervös i hela mitt liv och de var nog de jobbigaste och modigaste jag gjort. Han blev glad, han medicinerades för sin sjukdom och verkade må ganska bra. Vi träffades ganska regelbundet i två år innan han dog.
Var förmodligen bra att jag gjorde detta.
Jag tror att man måste välja de man orkar, man måste ta hand om sig själv i första hand då blir det bra hur man än väljer.