skrev Adde i Hjälp! Vad ska jag göra nu?

en månad är Gullbrannakonventet som du förra året var på väg till men backade i sista stund för att....ja..varför ? För att du tyckte att du inte behövde ? 3 dagar som är bara dina i en krets av folk som upplevt det mesta och som bara blir glada om de kan tipsa om hur de gått sin egen väg bort..bort....för att bygga ett nytt liv.

Den klassiska situationen är att kvinnan drar tillbaka sin anmälan för att hon efter några dagar tycker "att det var nog inte så farligt...han menade inget illa...väl ?" Nästa gång är det inte bordet som går sönder, det kan vara du.

Ta dig ur din destruktiva relation innan det blir för sent. Det var länge sedan jag läste här och jag ser helt klart att ditt förhållande har rasat till nivån ännu lägre än det var sist jag läste.

Du måste tänka på ditt eget välbefinnade och ditt eget mående. Inget annat betyder mer än det.

Kram du fina ♥


skrev Molly123 i Jag vet inte om jag klarar av att stanna...

Hej Linnsan!!!

Jag vet faktiskt inte om den går att låna, men det var ingen dyr bok om jag inte minns fel. Kolla bokus.com ell adlibris.... Super bra bok och den är lätt att förstå.

För mig blev den en à-ha upplevelse. En träningsnarkoman är precis likadan som en alkoholist men utåt sett är han " finare" utåt sett då han inte dricker alkohol. Men träningsnsrkomanen är fortfarande missbrukare. Det står mycket om beteenden och tillfrisknande.

Kram


skrev Ullabulla i Han dricker ihjäl sig - vad kan man göra?

är man med jämna mellanrum när man ser klart och är i fas med sig själv.Men sen rullar stora känslovågen in.Då allt kanske bara var en dröm och inte så farligt och det där kan jag väl leva med osv.Sen att man låter sig påverkas av deras illamående och känner någon sorts ansvar eller skuld att det är på det här viset.
Så nej,klar blir du nog inte på ett tag än.Man inbillar sig att nuså,nu händer det grejjer nu fattar han.Men ack nej.Jag känner till tre förhållanden nära mig inklusive jag själv.Där mannen i fråga inte en enda gång vänt sig bakåt och tittat.Antingen är de för sjuka eller så har faktiskt polletten trillat ned.Ska jag vara med den där människan(vi) så måste jag låta bli.Det har jag minsann inte tänkt.
Det finns andra tjejer/alkoholen är viktigare.Det är ju det som är så surt att ta.Hur dum kan de bli innan hjärnan ramlar ur skallen på dom?Han är förmodligen på en 18-årings nivå trots att han snart närmar sig 40.Jag har hört att de som är beroende fastnar i den mentala ålder de var i när de klev in i beroendet,sant eller inte det får andra svara på.

Försök att behålla fokus på det du just radat upp här.Han är alkoholist,han verkar inte vilja ge upp alkoholen,han behandlar dig illa.Det är ju inte alls omöjligt att han snart veknar och börjar köra känslopjunk då hoten inte funkade.Var beredd på det och stålsätt dig för det,det är naturligtvis ännu tuffare att stå emot.


skrev flygcert i Hjälp! Vad ska jag göra nu?

Önskar så att jag kunde hålla om dig och låta dig gråta och försöka lugna dig med att det blir bättre; det blir bättre! Det känns inte så nu, men det blir det!!

Jag förstår att sommaren varit katastrof, låt anmälan gå igenom - då får polisen utreda och du behöver inte känna att du ska avgöra om han eller du gjort fel, eller vem som är orsaken. Och även om det inte hjälper dig med bodelning etc så är det kanske ett sätt att få upprättelse, att känna att du står upp för dig... Att det inte synts, eller att du inte visat eller sagt något - det är ju det som är det typiska - vi visar inte förrän det gått alldeles för långt och då står vi där med skammen - som vi inte behöver känna eftersom det inte är vi som gjort fel!!! Du har inte gjort fel! Du har kämpat (möjligen alldeles för länge?!) men det är bra att vara envis, men nu har du gjort tillräckligt.

Vad gör dig förvirrad? Skriv, skriv och återigen skriv - det är en hjälp för dig!!! En dag i taget, en liten stund i taget!
Du är så bra, bästa du - önskar jag kunde göra något för dig.
Du är bra, du har gjort rätt!!!
Fortsätt skriv!
Stor kram!


skrev trollnäsa i Nu orkar jag inte mer. Jag behöver er hjälp!

Hmm. Ta mig för den jag är. Min process har egentligen just börjat. Jag hoppas så innerligt att den här platsen har högt i tak för alla. Jag önskar att jag kunde ha en bra relation med A men jag gissar att det är svårt. Har bunkrat med tranbärssaft och Carlsberg NonAlcoholic


skrev konstnären i Hejdå din lömska djävul.

Full av beundran för dig. Vilken styrka.
Konstnären


skrev konstnären i Nu orkar jag inte mer. Jag behöver er hjälp!

Om du nu har så tråkigt hitta på något då. Vilken fråga hur har man ett spännande liv nykter. Tänk till.
Jag kör med raka rör.
Konstnären


skrev Calleqwerty i Nu orkar jag inte mer. Jag behöver er hjälp!

Spännande och tryggt går inte riktigt hand i hand tyvärr. Men fråga ditt barn om det vill ha en trygg eller full mamma. Hitta någon hobby som ger kickar? Typ knyppling eller mönsterbrodering brukar fruntimmer vara tosiga i ;-)


skrev trollnäsa i Nu orkar jag inte mer. Jag behöver er hjälp!

Sur. HUR HAR MAN ETT SPÄNNANDE LIV NYKTER? berätta gärna du som vet. Känner så aptrist.

#sursomentonåring


skrev Sorgsen i Jag vet faktiskt inte om jag vill stanna ens om han slutar dricka...

..ett avtryck.
Läst endel av allt hos dig.
Glöm aldrig: du är bra just för att du är du! Just den du är känner barnen och kärleken mellan er är tydlig och kompromisslös och kravlös. Den bara är!
Lita på det!

Tack för du finns!

Idag är stora gråtardagen för mig...men det blir bättre, måste bli bättre och vändpunkten är nu.
Du är värdefull för många och mig.
Kram


skrev Calleqwerty i Hejdå din lömska djävul.

Tack snälla ni för de styrkande kommentarerna!
Har fiskat som en galning sen kl. 05.00, blivit 2 till. 4,5 + 3,9kg. Totalt 10 öringar.
Nu ösregnar det och spriten flödar. Håller mig till att röka fisk å dricka redbull...


skrev apa85 i Nerkörd totalt i botten.

Hej! Nu är jag tillbaka.
Insåg att jag slutade skriva tvärt och det är därför jag skriver nu. Typ 1 år senare.

Bättre sent än aldrig!


skrev Tjalle i Trillat dit igen.............

Jag har inte klarat att hålla mig nykter den här gången heller. Senaste glaset tidigt i gårkväll och nu sitter jag med darrande fingrar och försöker plita ner några rader. Ni är så många som är duktiga där ute men jag börjar tro att det är kört för mig. Varför kan inte jag visa mig själv och mina närmaste lite djävlar anamma och ta tag i mina allvarliga alkoholproblem. Jag skäms så fruktansvärt mycket och ångesten är bottenlös. Vet inte om min fru orkar stanna kvar mycket längre. Jag ska göra ett sista försök att sluta nu men jag klarar det inte själv. Jag behöver er hjälp men i mitt fall är det också så att jag måste tillbaka till AA. Nu måste jag kapitulera på riktigt inför djävulsdrogen A.
Jag orkar inte skriva mer just nu. Sköt om er/Tjalle


skrev Sorgsen i Hjälp! Vad ska jag göra nu?

...bevisar man psykisk misshandel?
Hur kan någon tro på det när jag jobbat vidare?
Varför skulle det bevisas? För vem? För mig själv? Jag vet ju hur det varit och är utan de bevisen.
Ändrar behandlingen av mig och äktenskapet något för framtiden för reda i delningen?
Svaret är väl nej på allt det där...
Hoppas kvinnojouren hör av sig snart....

Önskar detta är en dröm...


skrev Sorgsen i Hjälp! Vad ska jag göra nu?

...är en stor katastrof. Jag bör kanske låta anmälan gå igenom ändå???


skrev Incognito_66 i Jag lät det gå alldeles för långt

Var inne i stan med familjen igår och strosade runt bland alla uteserveringar med en glass i handen. Ett enormt sug efter berusning infann sig. Skulle så gärna suttit där med ett gäng öl i kroppen. Tanken på att inte kunna göra det är nästintill outhärdlig och jag förhandlar med mig själv: "- om xx antal dagar. Då! Då kan jag tillåta mig att dricka." Jag har ju inte bestämt mig för ett livslångt uppehåll ännu utan nöjer mig med att nya beslut skall få växa fram under de tre månader som jag satt som målsättning.
Det blev ingen alkohol igår och idag är jag väldigt glad för det. Full av energi och träningslust ska även den här dagen få bli alkoholfri.
Förresten så har jag bara tjugo dagar kvar till mitt gamla rekord från 2010 då jag lyckades att vara vit i en månad -EXAKT! Kommer ihåg att jag nästan sprang till krogen efter jobbet på månadsdagen... Kommer inte ihåg så mycket av resten av kvällen.... Sunt? Näe!

Ha en bra dag vänner!


skrev Linnsan i Jag vet inte om jag klarar av att stanna...

Boken som du läser Molly, finns den att låna på biblioteket?
Med vänlig hälsning Linnsan


skrev Linnsan i Min pappa är alkoholist

Det finns ju flera kunniga och kloka personer här på forumet, som kan ge dig råd och kloka ord i hur du ska gå vidare med det här, men jag svarar i alla fall. Du har, som jag ser det, en jättejobbig situation. Du skrev att även barnbarnet fick se din pappa onykter. Är det ditt barn? Där skulle jag dra en omedelbar gräns, om det är ditt barn. Om du ska träffa din pappa, gör det bara om han tänker vara nykter. Är det så, att ölen åker fram...åk därifrån. Låter det tufft? Ja, men det är det också. Om din pappa väljer att dricka, då får han dricka ensam utan ditt sällskap. Sätt gränser. En alkoholist som aldrig får känna på att drickandet ger konsekvenser, ja han/hon fortsätter ju att dricka. Jag som medberoende tänker nämligen inte göra det enkelt o smidigt för den som väljer att dricka...och jag tror inte att din pappa kommer att tycka det är så kul att sitta ensam med sina öl, framför att få umgås med sin familj. Bli tuff mot honom. Ställ det ultimatumet: ölen eller mig. Och jag vet att det kan vara fruktansvärt jobbigt att stå emot, men om man ger efter, veknar och accepterar hans drickande, ja då kommer han sannorlikt att fortsätta dricka. Fortsätt att läsa andras inlägg här på forumet och hämta kraft därifrån!
Mvh


skrev flygcert i Hjälp! Vad ska jag göra nu?

... Men det gör ont i mig när jag läser ditt inlägg!

Känner så starkt med dig och önskar att jag kunde göra något för dig!
Det behöver vara ditt egna beslut, men jag måste säga att jag tycker att du ska gå vidare med anmälan - polisen utreder och du behöver inte avgöra vad som är hans fel eller ditt fel, vem som orsakat vad - han har gjort tillräckligt! Även om du gör "fel" saker ibland så har han gjort saker som faktiskt inte är okej, oavsett vad du gjort innan eller efter!!! Och - det viktigaste är att stå upp för dig!! (Jag ångrar mig grymt mycket att jag inte stod upp för mig och lät min anmälan gå vidare när jag satt anonymt hos polisen och inte vågade fullfölja...)

Jag förstår att det känns fruktansvärt nu, men allt löser sig - på något sätt så löser det sig!!! Jag vet att det känns skräp att han kommer tjäna på bodelningen, och jag vet inte vad jag ska säga riktigt, men du behöver i alla fall inte ta mer av detta!
Ta hand om dig, stora, varma kramar till dig!!!


skrev ben i sluta/abstinens

Hej

Sitter i vår lilla stuga i norr och mår bättre och bättre men sover fortfarande oroligt och är trött. Bröddegen står på jäsning, väntar på att familjen ska vakna. I dag kanske det blir ut och fiska.

Jonte undrar lite hur veckan gick för dig? Skönt m helg och vila.


skrev anonyMu i Hejdå din lömska djävul.

Shit vad duktig du är!! Kanonbra jobbat! Håller med dig - rödsimmiga ögon, samtalsämnen som går i cirklar och inte har någon substans. Chocka dem med att fråga om de läst någon uppbyggande litteratur på sistone. Hi hi hi...

Håller med Konstnären. Kriga inte. Glid bara med. Fördelen med att vara nykter är ju att man kan hålla lite låg profil.

Är jäkligt avundsjuk på din öring!!! Jag älskar att fiska och har fått ställa in vår fiskeresa som skulle ha varit nästa vecka... :-( Lycko dig!!


skrev konstnären i Jag vill, jag kan, jag måste

Tack snälla du. Tredje sommaren, du har gjort något helt otroligt och jag har följt dig. Kan bara hålla med dig att ett nyktert liv
är hundra ggr bättre än ett liv i dimma. Ibland kommer tankarna på A till mig, men nu ärdom hanterbara. Ingen ångest ingen
oro, inga inköp, bara det kan få mig att hoppa högt.
Många kramar Konstnären


skrev konstnären i Hejdå din lömska djävul.

God morgon på dig, du har all anledning att vara stolt, skitbra. Det är precis det jag inte orkar med simmiga ögon och bara snack om
det förgångna. Det är då jag brukar avlägsna mig, men det kunde du ju inte. Vilken baddare 5,9 kg, jag älskar öring, jag äter den i fantasin
ihop med dig.
Vad skönt det måste kännas att gå upp tidigt och inte må dåligt. Försök att inte kriga dig igenom denna dag, bara flyt med fast på torra land.
Var stolt
Konstnären


skrev Sorgsen i Hjälp! Vad ska jag göra nu?

...är jag ensam. Ofrivilligt men nödvändigt!

Polisanmälde idag men valt låta den ligga vilande eftersom dagens kulmen initierades av mig själv.

Chauffören var min man. Jag fick ett totalt psykbryt pga pendlandet i situationen. Från topp till dal i samma minut. Han fick stanna bilen, jag spydde och vankade runt som en sjuk och tappade mig själv fullständigt. Satt mig bak i bilen och sa ingenting. Inte mycket förändrades förrän jag i tisdags hittade kondomer. Någon vi aldrig behövt använda. Jag packade ut prylarna han har i mitt hus i hans bil och fyllde i skilsmässopapper.
Han fick ultimatum och valde mig och oss. Jag köpte hans förklaring men han fortsätter vara otrevlig. Idag tog vi båda ledigt för umgås, det tog en timme sen såg han tillfället skrika han absolut inte vill göra något med mig. Jag gick ut i trädgården och fixar där. Han packar tillbaka saker jag packat ut. Han gör mat till sig. Jag fixar till båda och säger maten är klar men han fnyser och vill inte ha. Jag frågar vad han planerar göra. Svaret: det har jag inte med att göra. Jag pushar svar om framtid och menar han packar in sina saker igen men vill inte ha med mig att göra. Han flippar ut. Vill aldrig ha med mig att göra. Enkelt ordnat säger jag och printar skilsmässopapper för honom ensam att skriva under.
Sen tar hus i helvete. Han är otrevlig och jag tappar kontrollen. När han hånar ger jag tillbaka på samma sätt, med hån och fysisk putt. Han knuffar mig i strypgrepp, jag tapoar balansen och faller över soffbordet och ner i soffan. Bordet går sönder, blommor krossas. Han går direkt ut ur rummet, ser på mig, hånskrattar och går tillbaka till andra våning och firtsätter packa. Jag känner efter, inget skadat. Slår 112 men vet att de aldrig skulle hinna hit. Jag tappar kontrollen och far upp för trappan. Hotar som han gjort, han tar nytt struptag, garderobsdörren får jag med mig och sen hjälper jag honom packa ut sina grejer. Tänkte åka 24 mil för hämta mitt i lägenheten men sjönk ner i fåtöljen. Ser trasiga bordet och ringer polisen. De kommer hit och förhör. Jag känner jag har lika stor del i dagens händelser och vet inte om jag ska gå vidare eller inte.
Han har utnyttjat mig hela tidem och kommer nu vinna stort på skilsmässa eftersom den där bodelningen aldrig kom i skrift pga alkoholismen. Sitter i en rävsax och bara mår illa...