Senaste kommentarerna i forumet

Underbar historia - för läsaren... Tips: hantverkare kanske...?

Hej igen! Jag vill tacka för alla er fina svar på mina inlägg. För all er värme och kloka ord... Natten då jag skrivit mina inlägg läste jag dem om och om igen. Betraktade mitt liv och min ord utan för mitt hjärta den natten och insåg omöjligheten att stanna kvar... Tack för all er bekräftelse kring att hans drickande är ett verkligt problem och inte bara något som finns hos mig. Jag insåg att mitt liv är bara mitt och ingen annans. Att det kanske finns en annan famn för mig. Ett annat liv, utan tomma löften, svek och oro.
Jag lämnade honom samma morgon. Han förnekade fortfarande att hans drickande var ett problem och att han inte tyckte att det var värt allt jobbet att hålla sig nykter eftersom jag inte var tillräckligt kärleksfull och vårt förhållande ändå var så pass dåligt. Jag minns att jag tänkte; vad svarar jag på det? Istället lät jag mina tårar sakta falla ner längs mina kinder... Jag förklarade för honom om en tillit som aldrig någonsin skulle kunna komma tillbaka. Om att mina känslor tagit slut någonstans på vägen, bit för bit hade de gått vilse ur mitt hjärta för att aldrig någonsin kunna hitta tillbaka igen. Jag sa att jag önskade honom ett liv utan alkohol där han kan få möjlighet till förälskelse, lycka och kanske en familj. Jag poängterade att jag aldrig någonsin kommer att komma tillbaka.

Nu har det gått en veckan sedan jag lämnade och mina andetag fylls med luft för första gången på flera år... Plötsligt kan jag andas igen. En frid har infunnit sig i min kropp, ett lugn och en harmoni. Inte alltid dock, kvar finns en enorm rädsla för vad som kommer att hända med honom nu när jag har lämnat. Jag vet att han dricker mer nu än innan och jag jobbar varje stund med att inte lägga det på mig. Jag kan inte leva ett liv utan att andas för att hålla honom över ytan. Mitt liv är bara mitt och ingen annans... Så till alla er där ute som kämpar med att överleva och leva i en relation med någon som dricker ; jag ber er från hela mitt hjärta att ta steget och lämna om ni inser omöjligheten att stanna kvar. Lyssna på rösten som viskar i ert inre om natten när deras spritandetag fyller hela ert sovrum, rösten som viskar att det finns en annan plats för er... Såklart är det fruktansvärt svårt att gå men smärtan det för med sig tror jag lättar med tiden. Livet fylls av andra saker och känslan av att plötsligt få luft igen är obeskrivlig... All styrka till er där ute... kramar

...känner lite av hur frustrationen växer upp inom mig, irritationen ökar, och jag vet inte varför...

Varför?, varför är jag inte nöjd?
Har i och för sig jobbat bra idag men med halvtaskigt resultat, dörrj-ln bråkade med mig.
Ytterdörren på stugan har flagnat av helt, såg för taskig ut helt enkelt, har fått höra gliringar från i stort sett alla besökare här ute...
Dax å fixa dörr'n hörrö Berra, eller till och med kanske byta ut den?
Jaja, jo jo när det hinns med.
Nu tog vi med färg ut för att ge den en avhyvling, för att byta ut den, nänä glöm det, den är liksom måttanpassad, inbyggd med gamla mått.
Skrapa den tunna panelen, mellan och ovanpå, stålborsta och sist men inte minst med sliprondellen, det såg fördjävligt ut på farstutrappan.
Dörren går inte riktigt i lås, den hänger snett, det finns inte plats för gångjärnsbrytare då måste jag riva dörrfoder och en bit av panelen.
Jag vet, klämmer lite prylar i gångjärnen och försöker tvinga ut gångjärnen, resultat skruvarna åker ur gångjärnen!
Skruvarna är spårskruvar fyllda med gammal färg, får rensa dem innan jag kan dra åt dem...
Nähä, kanske hyvla av undersidan på dörren, finns ingen hyvel att finna på hela området, svågern?
Slipmaskinen rymms inte under, inget stämjärn finns inte heller, svågern?
Hugger mig med en morakniv och hammaren ena hörnan på dörren, spik sabbar kniven, förstörd!
Använder samma kniv och täljer ur tröskeln, inte snyggt men det blir bättre, men dörrhelvetet följer efter och hänger ännu mera, suck.
Nu passar inte dörrblecket längre, dörren får inte att låsa, får rensa spårskruvarna på gammal färg där med.
Använder samma gamla trasiga morakniv och täljer ur dörrposten så att blecket går att flytta framåt, okey dörren går att stänga men inte att låsa,
Blecket sitter för långt ut, karvar den inåt istället, funkar inte, sätter den på sniskan, går inte heller, nu är mitt tålamod slut.
När hammaren har demolerat den till en bucklig plåtbit och den fungerar så är jag nöjd, det funkar men är inte snyggt, heller...

Slabbar på färg, det blir inte snyggt, men det fungerar, nya fläckar på byxorna och trappen, trösklar och räcket...

Ja'entnöjd....

..och frugan frågar varför jag är så sur och tvär, äh hon kan'entförstå, så jag muttrar något oförståeligt....

Detta hade varit ett ypperligt tillfälle att dränka sina sorger i en fylla, så funkar jag...

Men jag har lärt mig att alkoholen inte ändrar förutsättningarna, bara känslan, och den är kortvarig med en dåligt eftersmak...

Mitt nya liv är att härda ut och se vad livet går för istället, söka och veta anledningarna till varför det är som det är...
..och det blir inte bättre med alkoholen, då har jag dessutom en anledning till att vara sur och tvär imorgon igen...

Livet spelar en spratt hela tiden, här gäller det att hänga med..

Berra

Hej!! Tack för du tar dig tid. Nu är det ju så att min ex-sambo värk dricker alkohol sedan 5,5 år tillbaka. Men jag tror personligen han har problem över huvud taget, som inte har med alkoholism att göra.

Han är gränslös, saknar självinsijr, saknar medkänsla och är allmänt trotsig. Detta är inte förknippat med alkohol? Eller? Han dricker inget.... Jag vet inte men jag vet att både jag och min dotter kommer få stora bekymmer om jag väljer att fortsätta leva med honom. Vilket jag inte kan längre. Oavsett hur mycket kärlek ell hur mycket man tycker om någon så är svårigheterna större än glädjen tyvärr.

12-stegsprogrammet hjälper mig mycket, vi medberoende måste ta hand om oss själva och du sa nåt bra om att han inte ska ta problemen m mig. Vi har gjort allt och ingen förändring har skett. Nu behöver mitt hjärta vila och min sorg bearbetas. Utan honom.....

Hemma igen efter en minisemester i storstan. Det kostar att umgås dygnet runt utan npgon chans att dra sig undan. Mår förvånansvärt hyfsat ändå. Brevlådan hemma var full med kallelser till diverse undersökningar på sjukhuset. Ska på möte idag. Ser fram emot det. Det känns bra att få höra de mer erfarnas historier och de i sin tur blir påminda om hur det var en gång. Känns som vägen jag valt är den rätta. Har fått kontakt med 2 gamla kompisar från förr :) Ännu ett bevis på att mitt val fungerar. Har inte haft något direkt sug, men ibland går ju tankarna framåt i tiden och jag undrar hur ska jag kunna dtå emot resten av mitt liv. Att inte kunna ta ett glas rosé på sommaren eller svalka dig ned en god, kall öl. Tur att det finns alkofria varianter. Det funkar faktiskt lika bra :) Det enda som inte blivit bättre ör min relation, men vi har haft problem sen långt tillbaka i tiden. Vi får se hur det går. Än är det för tidigt i nykterheten för att ta stora, avgörande beslut.

Lycka till med din behandling! Det verkar ju som du själv tagit beslutet och då tror jag att
förutsättningarna är de allra bästa!

Incognito

Inatt har jag varit familjens taxichaufför...! Den, ni! Varit och kört mina två grabbar. Den ene hämtade jag från hans jobb och den andre från krogen.
Pappa nykter och kör. Ja, det är väl inte vansinnigt ovanligt men den hör semestern känns det som ett fantastiskt framsteg eftersom jag definitivt hade kunnat dricka mig
genom semestern i år. Idag går jag in på mitt sjunde vita dygn och jag märker att kroppen börjar att återhämta sig så sakteliga.

Grabben (19 år) som jag hämtade från krogen igår var glad, lätt berusad och berättade att hur han valt att sluta dricka när han började känna sig påverkad..!
Han ville inte må dåligt sa han!
Svarade att han är en mycket klok ung man och att han skall fortsätta tänka så i framtiden också.
Men, var har han fått detta ifrån? Ja, det är klart att min fru som är den i vår familj som har det sunda förhållande till alkohol med sina handlingar visat hur man kan dricka.
Tillsammans har vi nog försökt att berätta om alkoholens baksidor men inte är det mitt sätt att dricka han kopierat i alla fall. Får hoppas att han kan fortsätta så.

Jag själv gjorde alkoholdebut när jag var fjorton år. Mamma ville ha någon att dela en kvarting Explorer med...! Jag kommer ihåg smaken och ruset, att jag blev rädd när världen började att snurra. Jag dömer inte min mor men kan väl konstatera att hon tillsammans med min övriga, ganska lilla, släkt lärde mig ett osunt alkoholbruk som jag tagit med mig genom livet.

Idag tänker jag välja att vara nykter och inte ta det första glaset! Hoppas ni gör detsamma!

Kram på er!

Hej känner igen mig mycket just med detta om jag har försökt tillräckligt. Min man dricker oxå på helgerna och semestern. Detta att med ont i magen vänta in helgen är ju inte sunt.
Bekräftelse behovet känner jag med igen. Att bli nedvärderad och jämförd hela tiden är fruktansvärt.
Skickar styrke kramar till dig och tack för att ni finns !

/margaretavilhelmina

Oj vad nyttigt det är att läsa trådarna här. Är ny här på forumet. Jag känner igen mig i väldigt mycket. Det är verkligen läskigt hur ens liv kan bli. Är tillsammans med en man sedan 10 och har två barn med honom. Funderar nu starkt på om jag ska lämna honom.
Håller med alla andra sätt ned foten nu å vänta inte som jag.

Margaretavilhelmina

Det underliga med vårt samhälle att man anses som onormal om man inte dricker. Borde ju vara tvärtom, onormalt att hälla i sig ett gift som är skadligt för kropp och själ. Tänk dig att kunna stiga upp på morgonen kry och fräsch och kunna göra vad man vill. Ta bilen, gå en promenad. Ja det är underbart att slippa abstinens och bakfylla. Jag bemöter det som du med humor och vassa kommentarer. Ironi är en bra sköld. Håll dig du till cola eller vad du dricker och betrakta hur dumt man beter sig när man får alkohol i kroppen.

Häftigt! Jag vill oxå hitta en överaskningslåda! :-) störigt om den inehåller en jäger bara.
Fin berättelse!
Det kommer gå fint, e helt övertygad. Påhopp kommer jag att få, men jag kan vara rätt rapp på att kontra med sjuk humor eller salta kommentarer.
Tack för era inlägg! Alltid kul med respons!!
// Calle

Visst kan man ändra på sig. Det krävs vilja och engagemang och behandling. Din kille måste själv inse att han behöver hjälp som jag gjorde. Jag går på öppenvårdsbehandling och det har gett mig så mycket som människa. Jag trillade dit för tre veckor sedan blev lobad för andra gången och ska till soc idag kl 10.30 och skämmas lite. Jag har gjort en bild på min familj och en spritflaska. När jag känner sug kommer jag plocka fram den. Jag yar beslutat att bli nykterist och det känns bra. Jag har inte bytt missbruket mot annat men jag ger mig själv mer tid. Jag fick ultimatum av min fru. Gå på behandling eller skilsmässa. Valet var lätt. Din kille måste prata med en utomstående om sig och sina känslor. Funkar inte med ens partner. Eftersom man är i ett medberoende så dömer man istället för att lyssna. Att smygdricka ja då har man problem. Att han trycker ned dig är en faktor som alkoholen bidrar till. Det ger honom en anledning att kuna dricka. Du är ju så jobbig. Att separera är en jobbig process och kan bli en kostsam sådan också men naturligtvis känslomässig. Vill inte din man behandla sitt beroende då kommer ni inte få en förändring. Det går att få. Jag är av den uppfattningen att vi kan ändra på oss men vi behöver hjälp av andra ibland.

Ja, man är en liten nagel i ögat om man sticker ut och inte dricker alkohol. Det kallas väl inte vodkabältet för inte. Tror oxså att sydeuroperna
har en helt annan syn på alkohol. Här ska man ju helst bli full, det var det enda jag ville sista åren. Dom kanske dricker en flaska vin om dagen
vad vet jag och klarar det. Ser hamstern framför min blick, runt, runt, utan att komma ut.
Fördelen med att gå bort till några är jag kan bryta upp när det passar mig. Sitter inte kvar till siste man precis som jag gjorde innan.
Tyckte även att fanns det någon liten jävel som inte drack så snackade jag skit om henne eller han. Så tråkig, jävla mes m.m.
Idag beundrar jag sådana som kan tacka nej.
Det där med kokosnöt i en grantopp, bara så fel känner jag mig ofta i sociala sammanhang. Som tur är har jag inga problem att vara med mig själv.
Låg i morse i sängen och tänkte förra sommaren. Jag hade problem att sätta fötterna i golvet och ta mig upp ur sängen.
Vilken mardröm och ångesten bultade innanför pannbenet. Det var ett helt företag att duscha och borsta tänderna. Kan tänka mig att man till slut
inte orkar hålla sig ren, fy för den lede. Glad att jag lever.
Vad skönt att det går så bra för dig lille per. Tycker om att läsa dina texter.
Att sluta dricka är lika svårt som att lära sig gå.
Man trillar ofta i början, och slår sig.
Till slut reser man sig och går på vingliga ben ii början.
Nu är det faan stadga i benen.
Konstnären

Vilken fin berättelse Konstnären!

Jag tror som muränan att du kommer att fixa helgen med kompisarna, Glöm inte att stoppa ner garden i byxfickan den har jag alltid med mig.
För mig är det en liten sten som är formad som ett hjärta, och den kramar jag när tankarna i vissa situationer vill skena över på andra sidan.
Denna sten är en märklig historia, när jag var ute och gick med vovven en kväll för ungefär en månad sedan. Jag kände mig ganska låg, vandrade
genom kulturkvarteren och vid ett gammalt litet hus där låg det en vit ask med lock och allt. Nyfiken som jag är tog jag upp den och inuti låg denna
hjärtformade sten, plus en lapp i där det stod ETT HJÄRTA TILL DIG SOM FINNER DET. Håller det mycket kärt och följer mig var jag går.
Jag har en livlig fantasi men tror att det betyder något.
Jaha, då får du bli den lille observatören i helgen, det är rätt så kul att vara nykter man ser och hör mycket.
Ha det fint
Konstnären

Har själv ingen erfarenhet av Nämndemansgården. Men jag har hört att det verkligen ska vara bra.
Önskar dig all lycka till.
Konstnären

Välkommen ska du vara. Det är ju jättebra att du börjat skriva här. Det är en fantastisk stöttning för mig.
Bara skriv.
Konstnären

Tack detsamma LP! :-)

Hej Titti och välkommen! Bra att du skapat din egen tråd. Du kommer få mer direkt stöttning till dig då. Vad bra att du sökt och fått hjälp för ditt spelande. Har förstått att det inte är så lätt... Fortsätt läsa o skriva här. Det hjälper jättemycket. Hade själv inte klarat det annars. Lycka till, så kör vi!

att klara din väg ut ur eländet känner jag i vad du skriver. Så djäkla bra att ta tag i det nu!
Så slipper du en massa år av meningslöst drickande.
Kram

och allt måste bara sluta i totalt slut med A.
Men så, storhelg med släkt och kalas och jag har inte stoppat i tid, så det får bli nästa vecka. Shit, varför en helg till när jag vet att jag borde ha lagt av i går i stället.
Ja.ja du känner kanske igen dig i detta ständiga ska sluta i morgon...
Glad att du verkar vara på rätt kurs, ska följa dig i hasorna när helgen och allt trassel jag har omkring mig just nu är slut. Alltså inte i höst, utan verkligen nästa vecka. Puh...
Kram

Hej Traxxy,

Har läst din tråd och du har gjort ett hästjobb, så bra jobbat!
Dina planer på Marathon är spännande. Tänk vad vi drinkare ofta är bra på att träna och motionera ändå.
Vi byter ut flaskan mot stora spännande utmaningar och det tror jag många av oss behöver. Själv är jag träningsberoende och älskar det.
Nu blir jag precis som Muränan lite orolig över den där fina whiskyn.
Lägg ner och fortsätt framåt.
Hoppas du hör av dig oavsett hur det går och hur du mår.

Björnkram från LillPer

Viljan och tankens kraft är enorm om man vill.
Allt hänger på vår inställning och hur vi tänker. Vi kan bli vad som helst och göra vad vi vill bara vi tänker rätt.
Sov gott kära Muräna, du är en riktigt härlig människa som ger mig styrka och glädje att fortsätta min vandring mot rätt mål.

Definitivt nertaggat i morgon.
Vi duger 100%

LP

Lycka till med din behandling!

Jag har ju stoltserat i min tråd att jag numera är ångestfri; dock kvarstår en orolig själ. Men imorse! H-vete! Vaknade med råångest i magen. Vände och vred på mig och höll på att krypa ur skinnet. På riktigt. Det var vidrigt. Men så tänkte jag - varför har jag bakfylleångest? Jag har ju inte druckit!? Det här har jag inte gjort mig förtjänt av! Då rann det bara av mig...? Hur märkligt är det?? Ja, ja tacka och ta emot. Är det kanske så lätt att lura sig själv så borde jag kunna sopa bort all oro också?!

Imorgon jobbar vi på att tagga ner och vars nöjda över oss själva, eller hur? God natt LP!