Senaste kommentarerna i forumet

När man försöker att leva ett nyktert liv får man utkämpa en mental kamp för att hålla sig nykter om man är alkoholberoende. För att stärka sin mentala kraft, delar jag upp den hjälp man behöver i en inre och en yttre hjälp. Med yttre avser jag då allt tänkbart som är positivt och som finns utanför den egna kroppen såsom AA, nära anhöriga, vänner, samtalsterapeuter, detta forum (som är fantastiskt), etc. etc.
Jag kommer främst att skriva om den inre hjälpen, och helt utifrån hur jag ser på det, och med mina egna upplevda erfarenheter.

Utgångspunkten är att man i början på en nykter period kanske tror att:
”Jag bör undvika att tänka på alkohol” och ännu värre
”Jag är rädd för att drabbas av suget efter alkohol”.

Vi människor är komplexa levande varelser, med tankar, minnen, behov, drifter, etc. Allt detta finns inom oss, i det egna jaget. Om man försöker undvika att tänka på en viss sak eller företeelse, medför det bara att man påminns mer om det, och dessutom komplicerar sina tankebanor och tröttar ut sig. Alltså, skulle det dyka upp en tanke eller minnesbild av alkohol, så låt det göra det. Jag kan inte bli berusad av att råka tänka på alkohol.
Men om jag drabbas av suget då? Går jag inte under då? Jo, kanske om jag innan gått och varit rädd för att det ska komma, och är mentalt oförberedd eller försvagad. Men om jag istället inser att det är en naturlig process som sker inom mig för att jag tidigare har använt alkohol, och att jag inte kan undvika detta sug. Det är inte det som sker inom mig som jag ska motarbeta. Jag ska inte föra ett mentalt inbördeskrig mot mig själv, utan jag ska till varje pris se till att det inte kommer in alkohol i mig. Och det finns en enkel lösning på det: Jag sträcker inte ut handen efter det första glaset.

Man ska alltså inte slösa energi genom att bråka med sig själv, utan spara och använda den till att hindra handen från att nå glaset.

Dessa tankeprocesser, och liknande, för att stärka sig mentalt i kampen mot alkoholen, kallar jag för den inre hjälpen.

I slutändan är det alltid jag som måste se till att jag inte börjar dricka igen.

Ungefär som jag beskriver tankeprocesserna här ovanför tänkte jag i början på mitt långa uppehåll på 16 år. Och när jag drabbades av det första suget efter alkohol så tänkte jag ungefär ”ja, men detta är ju något naturligt som sker inom mig, och jag är beredd, jag ska inte sträcka ut handen efter glaset”.
Det kändes bra. Jag hade ett mentalt vapen. Men man måste självklart hela tiden vara på sin vakt. Ibland är det svårt. Men samtidigt blir man lite starkare för varje gång man vinner över suget.

När jag får suget efter alkohol, ska jag vara mentalt förberedd och säker på min sak: Jag sträcker INTE ut handen efter det FÖRSTA GLASET!

Jag skriver detta både för att jag själv ska kunna gå tillbaka och läsa och komma ihåg, för att stärka mig själv, men också ifall någon annan kan ha nytta av mina tankar och erfarenheter.

/Pi31415

och ja, jag kommer att skriva mer. Men inte dagligen. Bra att vi har en del likartade problem med alkoholen, då kan vi stötta varandra.
Ta vara på dig.

för att du önskar mig lycka till. Det är ju en av fördelarna med detta forum, att vi kan stötta varandra.

Suntförnuft,
hur ska jag säga detta? Jag vill gärna hjälpa dig, du frågar hur du ska närma dig problemet med att ta upp frågan med din kille angående hans alkoholvanor. Alltså, för mig som lever med en man med mångårigt missbruk av alkohol, blir det så naturligt att råda dig att AVLÄGSNA dig från problemet. Lägg benen på ryggen och dra. ! Lämna honom åt HANS öde. Hans öde är inte ditt.
Om du läser trådarna på forumet så ser du att några lyckas komma bort från träsket (i ordets rätta bemärkelse). På vägen har de klivit över de anhöriga som också har fått sina liv förstörda.
Alkohol är ingenting att leka med. Personligen är jag av den uppfattningen att varenda tjusig vingård i Provence eller Toscana eller varsomhelst skulle få kunna brinna upp. Jag skulle inte tycka att det vore sorgligt.
Du kallar dig Suntförnuft och det bådar gott, för här gäller det att koppla bort hjärtat och istället använda hjärnan.
Är du villig att leva i en mardröm? Det är det liv du får om du lever med en missbrukare. Så tyvärr, jag anser att det är bortkastad tid att du tar upp saken med din kille. Du skriver själv att han inte tycks märka att något är fel. Och det är så det är: han tycker INTE att något ÄR fel.
/Ursula

Tycker du skall kontakta läkare i morgon och får lite hjälp, depression är inget att leka med.
Starkt av dig att ta tag i detta,
Så skickar tankar och styrka till dig

Jag stod på balkongen nyss och tittade ut över nejden. Så oerhört vackert, gröna gräsmattor, buskar, blommor och träd, solsken och klarblå himmel. Och här står jag i mitt egenbyggda fängelse och kan bara se på. Varför väljer jag att låsa in mig och tillbringa mina dagar med att handla, dricka, sova, om och om igen?

Fast när jag tänker efter så har mina nyktra perioder på sistone inte varit särskilt lyckade. Det är som om jag har tagit min missbrukspersonlighet med in i nykterheten. När jag dricker så handlar det mest om att bli så full som möjligt så fort som möjligt och sedan sova (eller bli medvetslös). Senaste halvåret (i mina nyktra perioder) har jag sovit väldigt mycket, jag lägger mig tidigt och tar ett par tupplurar under dagen, 1-2 timmar var. Däremellan försöker jag jobba (jag jobbar hemifrån) men lusten finns inte. Jag har svårt att få något konstruktivt gjort, sitter mest och stirrar på skärmen.

Det är som om mina dagar går ut på att det ska bli kväll så fort som möjligt, så att jag kan gå och lägga mig igen. Frågan är om det inte blir så mycket lättare att ta ett återfall när det enda som skiljer nyktra jag från onyktra jag är alkoholen. På något sätt känns det som jag inte har så mycket att förlora på att börja dricka igen.

Depression kanske. Hursomhelst måste jag nog hitta ett mer positivt liv som nykter. Ta mig i kragen och lämna lägenheten, träffa folk, göra något, bara inte sitta här inne och huka.

Tisdag, torsdag och lördag, studenten på fredag och munskänkarna föreläsning på söndag. Undrar om jag hinner med en kryssning mellan lördag och söndag. Det känns som att det är bäst att vara hemifrån så mycket som möjligt just nu!
Ha en nykter vecka alla medsystrar och bröder

idag och här är tyst som i graven. Tänk Norrmännen vad dom firar. Vaknade upp till ännu en nykter morgon och det börjar kännas stabilt. Jag vet så väl att det är då jag måste se upp. Just nu flyter jag omkring utan stress och ångest, och det är guld värt. Denna sommar ska jag inte lockas av uteserveringar och kallat rosevin. Förresten hann vinet aldrig bli kallt här hos mig. Går på min behandling igen och jag börjar känna mig hemma bland systrar och bröder. Vi får prata mycket inför dom andra, i början var det svårt men nu går det ganska bra. Ölmage shorts och kortärmat pelle, det är bilden jag har av många svenska män i medelåldern och ett par foppatofflor, aj så sexigt. Har bott på nya stället ett år snart och det är som i sagornas land. Bara en grusväg utanför där människor spatserar eller cyklar. Lite skyddad verkstad mot där jag bodde innan. Fast ändå mitt i Gamla staden, tacksam ska jag vara. Grunnat mycket vad det är som får mig att ta återfall, stress kanske, för jag är sällan sugen egentligen. Snart börjar semestrarna och då är det slut på lugnet i denna stad när alla turister dyker upp. Det ska inte påverka mig ett dugg att andra människor dricker det har jag inte med att göra. Tagit upp målandet igen och nu är det min hund som är modell och hon finner sig i det.
Fin dag till alla
Konstnären

En vecka funkade det denna gång, sen blev det A igen i lördags, för mycket tyvärr. Blir så less på mig själv :( vet att jag sårar folk runt omkring mig så fruktansvärt mycket. "Bara" börja om, som vanligt. Även om jag inte drack igår så börjar jag ändå räkna idag istället iom att det är en ny vecka nu.

Fungerar nertrappningen? Måndagskram ☺

Sitter på dotterns träning lite bakis. Grillade hos syrran. Vad jobbigt att hålla koll på hur snabbt alla dricker.... Mitt glas blev tomt snabbare än de andras. Fick verkligen ta det lugnt.
Nu tänker jag försöka till en vit vecka. På torsdag är det student och väldigt mycket fix o don inför. Har inte tid att dricka. Orolig men måste. Har druckit ofta den sista tiden på veckorna så detta blir tufft!
Men nu jävlar!

Jag gick upp vid fyra och gick ut med hunden, sedan gick jag och lade mig igen och när macken öppnade hängde jag på låset och köpte cigarretter. När jag sedan kom hem gick jag runt i lägenheten och kollade läget. Vilken röra! Tomflaskor överallt, utspillda drycker på soffbordet, disk överallt och en godisskål som nu är full av en blandning av godis och cigarrettfimpar. Hoppas jag inte ätit av den. Jag har inte duschat på dagar och troligen inte bytt kläder heller, även om det ligger smutstvätt här och där. Hunden har fått tag på en rulle bajspåsar som han har delat upp i småbitar och spridit ut överallt.
Jag tror jag väntar ett tag innan jag tar itu med städningen...

Tack för att du skriver. Och tack för din kommentar i min tråd. Jag håller med dig, vi har en hel del gemensamt. Jag har också tagit långa uppehåll och precis som du har återfallen inte varit stundens infall utan föregåtts av noggrant planerande och resonerande. Jag har varit väl medveten om vad jag gav mig in på, så även denna sista (?) gång.
Jag håller också med dig om att en alkoholist knappast kan gå tillbaka till måttfullt drickande, förutom min egen erfarenhet finns det tusentals andra alkoholister som kan intyga samma sak. Det får mig att känna stor sorg eftersom jag faktiskt tycker det där första glaset är så gott.
Snälla, fortsätt skriva, jag läser med intresse och eftersom jag är på min andra dag så följer jag dina framsteg och känner att det kanske finns hopp för mig också!

Tänk att få ta del av din visdom och detta skall jag komma ihåg i framtiden. Jag är så full av beundran av din styrka och att du kan se det så klart.
Önskar dig all lycka och kloka val i framtiden

Det hjälper mycket. PP, ja det var efter att min hustru gick bort som jag började dricka på allvar. Först ett glas whisky på kvällarna för att kunna sova, sedan successivt allt mer. Till slut var jag uppe i nästan en flaska om dagen. Det höll tre/fyra dagar, sedan tog jag en vit vecka och så på det igen. Men nu det senaste halvåret har jag mer utvecklats till periodare, jag dricker intensivt i upp till en vecka för att sedan ta minst ett månadslångt uppehåll.
Min relation till mina söner är lite speciell; dom stöttar och hjälper när jag har det svårt, som nu t.ex. När jag sedan går in i en nykter period återgår dom till sina egna liv. Dom har aldrig fördömt mig för mitt missbruk, dom har alltid ställt upp efter bästa förmåga. Fast nog känns det lite konstigt nu när du säger det, att jag får deras fulla uppmärksamhet när jag dricker, och blir ensam när jag är nykter.

God morgon!
Gällande svaret på mitt sätt att lösa min oro och ångest!
Vill jag säga lycka till med ångesten, rastlösheten med mera.
Själv har sovit gott i natt inga nattmaror! Mitt liv är förkort för att bestå utav en massa obalans i mitt sinnes. Men var och en gör som de vill. //

Tack pi för dina ord och Träningstanten håller med underbart att slippa dimman.
Ännu en härlig morgon och varit fantastiska dagar, första doppet avklarat och gårdagen innehöll allt bra.
Och i dag väntar ännu en trevlig dag och rider på en bra våg nu som bär mig många steg mot nästa mål.
Så kloka val i dag med och önskar er alla det samma

Känner igen mig i det mesta du skriver. Vi kanske skulle slå våra kloka huven ihop? För mig är det tuffaste att våga ta tjuren vid hornen och ta emot den hjälp som finns att få. Jag har en tid på en beroendemottagning nu i veckan, satt långt inne att boka den kan jag säga. Berättade om det för min bästa väninna sen tonåren igår, hon förstod men tycker kanske som de flesta att det inte är ngn större fel med mig, underförstått att jag därför inte borde belasta sjukvården med såna lyxproblem.

Det känns jävligt sorgligt just nu. Jag vet innerst inne att jag gör rätt men nu mår han bättre, den man som jag älskade så mycket. Han som stod ut med mina dåliga skämt och som var min trygghet när han var nykter och mådde bra.
Nä jag vet att de inte går. Jag vill inte tillbaka och riskera att han börjar dricka igen. För mina barns skull och speciellt vår yngsta dotter som fått se så mycket skit och fylla.
Alkoholen var problem redan tidigt i vårt förhållande och jag vill inte ha det så igen. Jag har inte kunna räkna med hans stöd och många gånger när jag varit ledsen och bett om en kram har han inte kunna ge mig de. Men de är lätt att se de positiva och glömma all skit som varit. Jag får aldrig glömma. Jag tar dag för dag och tröstar mig med att de blir lättare och lättare med tiden.

Vad är det som får dig att dricka? Det kan vara bra att ställa sig den frågan & svara ärligt på den.

Håller tummarna för v6 ☺

Hallå.... Hur går det för dig vännen? Skriv en rad om du vill, än om det inte går så bra. Vägen är ibland krokig. Kram ?

Det är ju positivt att levern mår bra. Kanske dags att sköta om den lite för att bibehålla den frisk & fin!? Ha en go kväll ☺

Det var lite krångligt att ta sig upp men det gick?

Vi har fått mycket gjort i helgen bl a satt in en sprillans ny altandörr, mycket meck som det är i ett gammalt hus men det blev väldigt snyggt. Å det lär kännas till vintern ☺

Det har varit en bra helg, å det är en dag till av ledighet, så sköönt. Just nu är mitt liv fullt av ljus, lugn, harmoni, tillförsikt & kärlek ?

Jag väntar på kallelse till utredning ang alkolås samt från soc ang utredning kring de yngsta barnen. Det är klart att det är jobbigt men jag känner mig stark. Så jag klarar nog av det än hur det blir. Jag får helt enkelt ta det som & när det kommer.

Det enda som ger smolk i bägaren är väl att min relation till exet är en aning ansträngd från hans sida. Men som jag skrivit tidigare, det kan jag inte ta på mig. Jag har bett om ursäkt & gett honom alternativ.

Ha en skön stund av det som är kvar av denna söndag. Det ska jag ha. Kärlek?

Hej! Jag har nu levt ihop med en man som dricker och missbrukar i snart sex år. Han har misshandlat mig psykiskt med ord som inte är sunda för någon. Han lägger sin skuld på mig och sticker iväg när han ska till. Det har pågått länge nu. Jag flyttade till slut, och då var han inte nådig. Han lyckas alltid manupelera mig tillbaka. Säger att han aldrig träffat nån som mig och att han inte vill leva utan mig osv. Att han ska sluta osv. Jag tog avstånd ifrån honom för två år sedan, var nästan på väg att gå vidare. Då ringde han upp mig, sa att han skulle in på behandling i månad och att han ville ta sig ur sitt missbruk. Jag fick panik, men han lyckades övertala mig att stanna. Jag bodde kvar i mitt och han började sakta flytta in saker hos mig. Vi hade det bra. Han gick på NA möten, plockade bort vänner som inte var bra för honom osv. Jag gick på meddberoende vecka som han bjudit in mig till och fick insyn på hur sjukdomen fungerar. Bestämde mig här för att stå emot och sätta gränser för mig och hur jag inte ska ta hans ilska. Han ville att vi skulle vara tillsammans och bo i ett annat land ihop. Han flyttade lite före och pendlade lite fram och tillbaka. Lika här, det var hans beslut att göra det. Vi hade vist varit osams när han tog det. Jag frågade honom hur han hade tänkt få mitt förtroende när han bestämde det. Nu när han hade tagit tag i sig.Det var inte så viktigt, det viktigaste var att han var nyckter. Den gick jag på. Jag trodde ju på honom, Han ringde både morgon och kväll för att ge mig sitt förtroende. Det kändes som om det var ärligt. Jag sa att jag ville att han skullevara ärlig emot mig om han kände eller tog ett återfall. Han valde att göra det, nästan nyckter i ett år. Han berättade det och sa att det inte var värt det och var snabbt hem til mig denna gång. Åkte på behandling i en vecka och tog nog inte in mycket där, kändes som om han träffade nya vänner. Det var bra, riktigt bra i två veckor efter det. Han började ta avstånd, ge mig små pikar men ville ändå ha mig vid sin sida. Jag tänkte att jag kunde låta honom vara lite själv och sa att jag åker över till en vän. det skulle jag inte har gjort. Allt brakade löst, han fick sitt bråk som han strävat efter i ett par dagar. Han gjorde slut med mig, nåt som han alltid gör och som vi även har pratat om. Vet inte hur många gånget jag har blivit illa behandlad och hem körd till dörren. Ren förnedring. Jag har inte hört ifrån honom än, men jag såg honom åka förbi mig häromdagen. Det har han gjort förut oxå. Allt som hände nu, var som om ingenting hade hänt, gick tillbaka två år i tiden. Det som var på väg mot rätt riktning, tänk vad ett återfall kan göra. Jag vet att han kommer att dyka upp, igen, men den här gången måste jag stå emot hans manupulering. Han är en jätte fin människa när han inte missbrukar. Jag såg förändringar, men jag såg också att det var långt kvar på den resan. Jag viste vad som var på gång innan han gjorde det. Jag bara teg och tog skiten igen... Jag mår så dåligt nu och jag tänker inte ta mer.. :(