Senaste kommentarerna i forumet

Bra kämpat! Härligt! ?

Ni verkar ha hittat varandra. :-)

Vi är några som började ungefär samtidigt och det känns fint att följa framgångarna och Se hur alla stöttar och peppar.

Vi ska följas åt länge, länge hoppas jag oavsett oavsett hur det går på vägen. Tror det är superviktigt att inte sluta läsa här även då det går bra eller om någon kört i diket. Snabbt fram med bärgare, upp på banan så puttar alla här på.

Kram och fortsatt styrka till er och alla andra här!

Å, vad starkt att du stod emot och valde lite mer hälsosamma saker för pengarna MrX!(känns inte kul att kalla dig idioten. Vi får hitta på ett annat nick till dig ;-))

Aha, snart två veckor. Toppen!

Nu är jag där igen...vid mitt första inlägg. Period av att tro att jag kunde hantera a.
Men nej det gick ju givetvis inte! Jag kan inte ta ett glas... Vill då ha en hel flaska!
Jag måste avstå helt!

Våra böner så Gojan kroknar och trillar av pinn och helst dör!! Heja dig.

Jag blev bjuden på en mysig lunch idag och frågan om ett glas vitt vin kom upp. Nej, tack. Inte idag, sa jag. Och suget kom starkt men kort.

J
Gick förbi massor av trevlig ställen där folk satt med kaffe, mat, vin och champagne. Då, kände jag. Ska jag aldrig mer få uppleva detta? Ska jag vara den som inte kan dricka tillsammans med vänner och samtala. Varför? För att det väcker ett sug hos dig som gör att efter den trevliga stunden, går du hem och super sönder ditt liv. Jaha, ja just det. Så var det ja. :-/

Det var 10 dagar igår. Nu elva och läget är lugnt nu. Nu börjar prövningen på allvar... Hålla i och hålla ut. Inte falla och ta det där förrädiska glaset.

Skulle gå ner till hälsokost butiken , blåste och regnade och redan beckmörkt,, påvägen gick jag förbi kvarterskrogen som lyste inbjudande:) och tänkte att,, en öl hade varit trevlig.. Tänkte tanken igen och kom fram till att efter en öl,, så skulle jag ta en till.. Och sen skulle jag förmodligen börja prata med en likasinnad som tycker att det är väldigt skönt att ta ett par öl kl 17 en tisdag.. Och vi skulle ha så trevligt, så nr 3,4 och 5 skulle slinka ner fortare än qvickt. Sen är man i dimman,, mår fint,, jag lever ju nu,, det tar jag en öl på eller varför inte en lite sup till ölendet är ju ändå tisdag...
Nu sitter jag här med johannesört, magnesium, b vitaminer, c vitaminer och känner mig lite nöjd,, fick massor av vitaminer för dom sparade ölpengarna ;) tror att jag kommer må toppen om en stund.. Utan A / 9 dagar nu,,

Läste här någonstans om några som diskuterade det. Tydligen händer det flera efter op. Något om att kroppen efter tar upp snabbare har jag för mig. Det betyder att du inte kan dricka som förr om jag förstår det hela rött. Varnade inte läkare för det efter op med förklaring varför?

Nu verkar du fått ett beroende som vi andra här och då är det avgiftning som gäller. Läs och skriv. Kanske du ska höra med vården som ansvarade för op.

En dag i taget. Drick inte idag!

Bra kämpat, livet blir ljusare och ljusare, detta fixar du.

Vad fint att du har hittat hit, välkommen! Du befinner dig i en utmanande situation och du nämner att du nog vill göra något, frågan är vad.

Min uppfattning av dig är att du är väldigt klok och någonstans inners inne så tror jag att du vet vad som är bäst i det långa loppet. Det är svårt att i en situation som denna agera så att alla blir nöjda. Det är flera du bryr dig om och som du vill ta hänsyn till, glöm bara inte bort att bry dig om dig själv och vad Du skulle må bäst av.

Du ställer många frågor, det är bra! Flera av dem är svåra att svara på, men jag ska försöka. För socialen så väger det tyngre om det är fler som gör en orosanmälan. Sen vad som är bästa vården för din mamma vet egentligen hon bäst, kanske du kan ringa och bolla dina tankar med en Beroendemottagning? Två korta tips om ni beslutar er för att prata med henne är att ni formulerar er med omtanke och utan att anklaga, om ert syfte är att försöka väcka motivation så kan det minska risken för motstånd från hennes håll.

Ta hand om dig!

Med vänlig hälsning
Ylva/Alkoholhjälpen

Börjar må bättre igen och det flöt på ganska bra på jobbet idag, jag vet att suget snart kommer smygandes igen, men nu SKA det bli en vit helg, en dag i taget.
Jag följer er andra varje dag om hur det går för er, nu kämpar vi!!!!!!!

Har du provat AA eller vårdcentralen.. Tror att du skulle må bra av att prata med någon och då kan du ju ringa alkohollinjen..
Som jag utläser i ditt inlägg så måste du nog sluta dricka alkohol helt, för när du druckit första glaset, så har du ingen kontroll längre..

Oavsett dina egna problem så kommer du med en del uppslag som kanske blir värdefulla för olika människor på forumet.
Den fria viljan gäller och du är vuxen nog att inse och hantera dina problem
Önskar dig lycka till!

Ett halvår känns som en hel evighet när jag fortfarande kämpar på min andra vecka!

Tack Fling . Så mycket bättre är målet ?

Tack även för era inlägg!
Ni är ruskigt bra inspiratörer själva, lovar
nu måste jag hasta iväg!

//PP

För dina varma ord! Gör gott, och du ska veta att jag känner samma sak för dig. Jag tror att det enklaste sättet för någon med alkoholproblem att jobba med sin personlig utveckling faktiskt är att sluta dricka, haha

//PP

Min aktivitet varierar allt eftersom behovet förändras för mig själv. Vissa tider är jag knappt inne och läser, och ibland känner jag att det gör gott att läsa lite mer. Och som det är just nu behöver jag kanske inte läsa så mycket för egen del, men intresset kommer då att följa andra, och synnerligen nu när ni är ett par som hittat tillbaka. Jag vet allt för väl hur bra det känns att det faktiskt finns support att få när vägen är lite motig den första tiden. Ja du vet ju så väl hur jobbigt även jag hade det i början. Som jag skrev tidigare delar vi numera månadsdag. Var verkligen trist att du inte behöll ledartröjan på, jag hade verkligen unnat dig att ha den så länge inte jag hade trillat dit ;-) Men strunt sak samma, imorgon när vi vaknar har vi en dag att fira. Du en månad, jag två år. Idag är månaderna inte lika viktiga längre, det börjar ju kännas lätt att avstå från alkoholen. Samtidigt unnar jag mig att glädjas och njuta av att det faktisk nu börjar normalisera sig. Och varför skulle vi inte fira våra segrar? Kampen kan under stundom vara så helvetiskt jobbig, och det vet vi alla som genomlidit den. Men just nu är det inte så och svaret på varför är så enkelt samtidigt som det kan vara svårt. VI SKA INTE FYLLA PÅ MED ALKOHOL! :-)

Ha det fint vännen!

//PP

Stort Grattis till din vecka!
Det är bra gjort och det kommer att bli så mycket bättre med tiden.
Lycka till!?

Härligt att läsa att du inte har druckit någonting hemma sedan i juli.
Nu vet jag ju inte din historia, jag har inte läst hela din tråd (ska göra det?) men vill ändå ställa frågan till dig om du tror att du kommer att klara av att bara dricka vin när du är ute på middag utan att det är början till en töjning på gränserna?
Själv har jag haft ett destruktivt beteende att dricka vin på kvällarna "för att koppla av" men är nu inne på min 10:e dag utan.
Jag kämpar på. Tar en dag i sänder. Jag slutar för att sluta helt.
Lycka till på din väg!?

Att säkra upp med antabus innan resan. Gjorde det mest för att lugna min familj så de inte skulle gå runt och vara oroliga om jag drack eller inte. Nu blev det inte alls så att jag kände någon oro eller fundering ifrån dem. Var ändå skönt att ta antabus så jag kunnat förklara för alla med gått samvete att de inte behöver oroa sig. Det här med att sluta med lögner och bortförklaringar är för mig en väldigt stor del i min kamp mot en bättre framtid. Låter så självklart men har inte alltid varit så tyvärr. Det jag upplevde som allra skönast var ändå att jag inte var sugen på öl eller vin då de andra vuxna i sällskapet tog in det till maten. Jag vet ju varför jag inte kan/ska dricka alkohol medans de andra kan göra det för att de uppskattar vin eller öl till maten och verkligen kan dricka med måttlighet och kontroll. En annan skön känsla är då jag sitter efter utcheckningen i receptionen utan någon som helst ångest för att jag gjort något "konstigt" på fyllan. Ingen som kollar på en med fördömande eller nedvärderande blickar eller liknande. Så har det såklart inte alltid varit men då ångesten och det dåliga samvetet sätter in så har i alla fall jag alltid nästan fått någon form av förföljelsemani att alla dömer mig. Oftast dessvärre med all rätt. Summan denna gång blev mitt nya jag 1 alkoholen 0. Bara att fortsätta med en ödmjuk inställning att vara lika insiktsfull i framtiden.

Xoco tack, jag blir glad att du finns? Det är jobbigt nu

Har varit ute och ätit med några kollegor. God mat i trevligt sällskap. Drack 3 små glas vin under 5 timmar. Ingen önskan om mer - fullständigt nöjd! Inte en droppe hemmadricka sedan 18e juli - har jag för mig att det var. Det är såhär jag vill ha det. Jag är dock ödmjuk inför hur skör linan är att promenera på - men känner en annan tillit till mig själv än jag har gjort på väldigt länge. Skall erkänna att jag då och då kan tänka tanken att det skulle vara "skönt" att sitta i soffan och vara full och "bortkopplad" - men det är inget alternativ. Absolut inget alternativ. Denna "bortkoppling" kostar alldeles för mycket - och det är inte värt det, på något sätt - så det får vara. Hoppas att det går bra för er därute - är inne och läser nästan varje dag - det ger mig styrka. Saknar vissa, som plötsligt har försvunnit - men jag önskar och hoppas att det är för att de mår bra - även om jag förstår att sanningen kan vara en annan, dessvärre.....

Du inspirerar verkligen mig med ditt kämpande idioten (hm, känns konstigt att kalla någon det:-p). Har också mycket mörka tankar som jag kämpar med och som jag försökt medicinera bort med alkohol. En sak som verkligen fick mig att inse att jag har problem med alkoholen är att jag sen jag började dricka för mycket enbart utfört destruktiva handlingar i berusat tillstånd. Så himla weird hur det funkar uppe i hjärnan alltså. Jag är deppig och får ett sug efter alkohol för att jag tänker att det ska göra mig glad. Samtidigt vet jag att det där positiva ruset bara varar en ministund för att sedan ersättas av ökad ångest och rastlöshet, därför fortsätter jag att dricka för att bli av med ångesten och rastlösheten= fail. Sen slutar det antingen med att jag stupar i säng, tar en extra sömntablett/ ångestdämpande om jag är rädd att jag inte ska kunna somna på en gång, eller gör något destruktivt som jag får ångra dagen efter. Sen torsdag förra veckan fram tills i söndags drack jag bara ett glas vin och jag hade så mycket mindre mörka tankar. Jag vet att man inte blir av med en depression på en vecka eller månad och att det kommer mörka stunder och tankar igen, nästa dagligen faktiskt, men dom blir inte lika starka när man är nykter. Livet känns jävligt meningslöst ibland och jag känner att jag bara skulle vilja kasta in handduken här och nu. Men sen kommer också de stunder då jag är så otroligt glad att jag inte gjort det, och de stunderna måste man fortsätta försöka leva för. Vet inte om det blev lite virrigt nu det här inlägget, har så mycket som snurrar i huvudet samtidigt som jag skriver men jag vill bara säga att du är helt awesome som kämpar så hårt och du är inte ensam med dina mörka tankar. Vi på forumet finns här <3 Nu hundpromenad!

Vaknade idag lika pigg och utvilad som de övriga dagarna. 10 dagar idag. Grattis till mig själv!?
Det har varit 10 dagar med mycket fokus på att avbryta mitt destruktiva beteende att dricka vin på kvällen för att "koppla av". Ett "beteende" som likt de allra flesta smugit sig på för att bli ett beroende med tiden.
Vi är nog många som har börjat dricka a i samband med en livkris, en längre tids stress, arbetslöshet, skilsmässa, en ansträngd ekonomi osv.
För mig var det så.
Jag som alltid haft stor respekt för alkohol och varit mindre än måttlig med alkohol i hela mitt liv började att ta ett glas vin en helt vanlig vardagskväll mtt i veckan för några år sedan när det var som svårast. Livet hade precis tagit en stor vändning och allting just DÅ kändes helt hopplöst, oroligt, smärtsamt och väldigt ångestfyllt. När jag ser tillbaka så var det väl för att döva mina känslor för stunden och för att få en paus ifrån livet en liten stund (men ack så fel..).
De här 10 dagarna utan vin på kvällen har gått bra (Med det menar jag hanterbart. Såklart har jag känt sug efter efter ett glas vin ibland mer och ibland mindre). Jg ser fram emot många fler men jag skulle ljuga om jag skrev att det varit jättelätt.
Jag stoppar mina tankar så mycket det går och tillåter mig inte att tänka vidare på a när det dyker upp som tex: "det vore gott att ta ett glas vin ikväll". Det är skillnad på att tänka och känna sug.
Jag försöker att sysselsätta mig så mycket det bara går på kvällarna genom att träna, städa eller rensa ur skåp och lådor (det låter kanske dötrist men det är effektivt) pyssla, läsa, promenera och prata med min man så mycket som möjligt.

Imorse när klockan ringde vaknade jag efter ännu en skön natts sömn. Dock inträffade det något mycket märkligt strax efter att jag hade vaknat till. Jag fick ett så oerhört starkt sug efter ett glas vin! Jag blev totalt överumplad. På morgonen? Kl 6.30? Suget satt kvar när jag klev in duschen och åt min frukost och ytterligare ett par timmar efter det. Nu har det lagt sig och jag ser fram emot en nykter kväll även ikväll. En dag i sänder.?

Ja, jag fick väldigt klart för mig, att jag måste välja mellan alkohol eller mina barn. Och idag är valet lätt. Men det valet har jag gjort tidigare. Trots detta har alkoholen gripit tag i mig. Så, nykter en dag i taget. Och räkna med, att bli förlåten av sina barn. Det kan man glömma. Man måste leva med, att man har skadat sina barn. Det, som gäller är, att visa dem, att de kan lita på mig i fortsättningen. Och det får ta den tid det tar....