skrev Calleqwerty i Hejdå din lömska djävul.

Har varit en bra dag med mycket sprit och fiske. (Jag har dock inte druckit en droppe!)
Ligger i sängen nu och skriver och hör på tragglet utanför.. 2 har däckat, första kl 10.00.
Det jobbiga med att inte dricka är att man varken orkar eller vill kasta sig in i sjukt dryga och onödiga diskussionsämne, typ 99% handlar om kn..la och gamla minnen som man talat om för varandra ungefär 25tusen gånger innan. Man ska berätta hur bra man tycker om varandra och hur sjuuuukt kul vi hade den gången vi gjorde dittan och dattan i fyllan. Till en viss nivå är det helt OK, men när allas ögon e högglansiga och samtalsämnena börjar krypa under skinnet på en så kan jag sakna att inte vara på samma nivå själv.. Aja.. Jag har iallafall fått nytt personbästa på öring idag!
5,9kg! E väl lite trött och bitter nu bara.
Ska upp kl 5.00, förmodligen ensam om dom inte sitter kvar vid elden fortfarande då.
Ytterligare en dag imorgon att kriga sig igenom, men nog är jag lite stolt ändå..
Stark inu, måtte känslan hålla i sig.


skrev trollnäsa i Nu orkar jag inte mer. Jag behöver er hjälp!

Jag stack ut nacken, fick ärliga svar. Det här forumet är fantastiskt!


skrev anonyMu i Nu orkar jag inte mer. Jag behöver er hjälp!

Japp. Tyvärr måste jag hålla med Santorini. Jag tror att du lurar dig själv. Fråga dig själv: måste jag dricka? Måste man dricka? Går det inte att leva utan alkoholen? Klart som f-n man kan leva nykter. Längre dessutom...

Fundera noga på vad du som ansvarsfull 42-årig tvåbarnsmamma bäst bör göra. Vill du tillbaka till badkaret? Förlåt att jag är hård, men jag vill dig bara väl.


skrev Molly123 i Jag vet inte om jag klarar av att stanna...

Innerligt vackert skrivet......

Och du har verkligen helt rätt i det du beskriver. Modigt av dig att lämna och att tänka på dig nu. Tror att det är det viktigaste; att ta hand om sig själv.

Läser just nu en bok " jaget och missbrukaren" / av Craig Nakken. Kan verkligen rekommendera den för att förstå missbruket och hur mycket som krävs för att bli tillfrisknad.

Att leva med en missbrukare är ett helvete; oavsett om han/ hon är alkoholist, arbetsnarkoman ell narkoman.... Allt som är överdrifter är missbruk. Jag har levt med en nykter alkoholist och många tror att det är lättare. Men i mitt fall bytte han missbruk och är precis likadan. Han förändras aldrig. I mitt fall tror jag han har beteende problem och detta beror inte på att han är alkoholist. Han behöver vakna och inse att han behöver se om sina känslor.

Jag har lärt mig att en tillfrisknad alkholist/ missbrukare har självinsiktboch som vill ta tag i sitt liv och som tar ansvar. Han förnekar inget, han slutar vara egoistisk och försöker ställa allt till rätta för det han utsatt sina anhöriga för.

Jag är där du befinner dig just nu, att lämna. Det gör fruktansvärt ont men det är det enda rätta. Så fortsätt din resa, var stolt och du är värd det bästa livet har att ge oss!!!

Jag skaffade en sponsor och deltog i ett 12-stegsprogram ( al-anon) och detta har varit min räddning, även om jag stundtals faller tillbaka i mitt medberoende. Det tror jag vi kommer få jobba m hela livet. Vi är nog födda med våra " medberoendebeteenden" tror jag. Men jag tror att även vi kan leva friska.

All styrka till dig!

/ Molly


skrev Linnsan i Han dricker ihjäl sig - vad kan man göra?

Jodå..det är fortfarande slut mellan oss. Det har väl gått 2 veckor sen jag bröt, rakt av. Jag lever mitt liv, utan ont i magen, känna oro och bli väckt mitt i natten av hans telefonsamtal och sms. Fast ändå känns det inte riktigt bra...jag trodde nog i min enfald, att han skulle inse allvaret och att jag gjorde slut (den slutliga konsekvenshandlingen) skulle få honom att vilja ändra sig. Inte ett ljud har jag hört av honom, inte ens ett "jag saknar dig mitt hjärta" har kommit i ett sms. Jag har kontakt med hans syster, fortfarande. vi stöttar varandra. Igår gick jag ut en sväng på stan med en kompis. Vi satt på en uteservering och tog en varsin öl och pratade. Sen kom det två sms från honom mitt i natten...elakheterna och hoten haglade...jag blev inte rädd och ledsen den här gången, däremot så uppgiven. Hur länge ska han hålla på? Han har inte insett ett dugg, han dricker och har inte en tanke på att sluta, eller ändra på sitt beteende. Han är 37 år, och har supit sen han var 18...och siffran på hur många gånger han hamnat i fyllecell går inte längre att räkna! Hur mycket sprit/droger klarar en människokropp innan den ger upp? Han är snart 40, men beter sig som en egoistisk, bortskämd 18-åring! Och jag har tänkt många gånger, att det är nog där han är, mentalt. Jag trodde att jag hade släppt taget om denna kille för ca 2 veckor sen...fast det har jag nog inte gjort, eller hur? Känner sån vanmakt och uppgivenhet just nu...


skrev santorini i Nu orkar jag inte mer. Jag behöver er hjälp!

frågar du. Mitt brutalt ärliga svar är ja, det tror jag. Har läst din blogg, trollnäsa, och minns dej från tidigare. Ju förr du slutar lura dej själv desto bättre. Du har samma alkoholistbeteende som jag och många andra. Vi kan fungera ett tag men sen barkar det av igen. Gör dej själv och din familj en stor tjänst och lägg ner det nu. Det går utmärkt bra att leva ett nyktert liv.
Med respekt och en önskan om ett bra liv för dej.


skrev flygcert i Jag vet faktiskt inte om jag vill stanna ens om han slutar dricka...

Jag har tänkt mycket under veckan...
Jag är kanske för arg, och jag ska jobba på det... Och jag vet att det kommer bli en jobbig tid framöver; med boendetvist, ny utredning hos soc, arga barn...
Men jag kämpar vidare...

Det gör så ont i hjärtat - mina älskade barn... Vill att de ska ha det bra, lugnt och tryggt.


skrev trollnäsa i Nu orkar jag inte mer. Jag behöver er hjälp!

Ja det stämmer. Mkt välplanerat och helt lugnt och fint. Tänker mkt på mitt drickande och hur jag önskar att mitt liv med A ska se ut. Min dröm är att som igår. Restaurang på stan, min syster firar en grej, vi sitter ner och umgås. Hon bjuder alla på Prosecco. Jag dricker ett glas rött till min oxkind.
Jag vet EXAKT när jag kan dricka som en ansvarsfull 42-årig 2-barnsmamma och jag vet tyvärr också exakt när jag kommer att spåra ur.
Jag spårar ur då:
Jag får servera mig själv
Fri bar
Nån i sällskapet tokbjuder

Jag har alltså aldrig spårat ur efter en middag.
Borde jag lära mig att alltid vara den som tar bilen på 50-årsfester i typ bystuga när alkoholen flödar?
Tror ni jag lurar mig själv att jag "kan" dricka? Önsketänkande?
Skall jag vara brutal-ärlig så har jag suttit för många år sedan och sagt allt ovanstående.

Ändå är det bara 9 dagar sen jag våldgästade min granne och drack rosé så jag spydde i badkaret och sjukskrev mig pga bakfylla.
Är jag självbedrägligt eller redo för ett nytt sätt att se på alkohol? Ska sanningen fram så har jag egetligen heller ALDRIG varit så besluten än jag är idag att aldrig mer utsätta mig för EN vidrig bakfylla igen.


skrev capstere i Kommer min hjärna läka??

Har läst ditt svar ett par gånger nu. Det känns tryggt att det finns fler. Fler som oss.
Försöker hela tiden intala mig när det är som värst att det kommer bli bättre, HÅLL UT!
Men det är så frustrerande att jag inte tog signalerna på allvar när allt började skena åt fel håll.
Försökte hitta på alla möjliga anledningar till att jag mådde dåligt. Intalade mig själv att det inte var alkoholens fel.
Nu har jag "vaknat upp" och insett det. Är så besviken på mig själv, jag skulle ju aldrig hamna i denna situation.
Det är så läskigt när hopplösheten sveper över en. Tankarna lever sitt eget liv. Ibland som fragment och ibland i timmar.
… och helt plötsligt släpper det en stund, och jag känner: "vafan, livet är ju rätt bra ändå".

Där vill jag vara kvar.

Helg nu…. Men jag kommer kämpa vidare nykter.
Jag vill må bra igen.


skrev anonyMu i Nystart

Bra jobbat. Känns som det är allvar den här gången. Du bekräftar i din tråd att man bara dricker ännu mer efter varje återfall, vilket är något som jag haft på känn och är livrädd för. Bra anledning för att inte få för sig att pröva igen.

Tror att det är normalt att både orken och humöret åker berg o dalbana i början. Har själv känt mig som en jojo senaste tiden. Just nu vill jag egentligen bara sova, men det funkar ju inte riktigt.

Har också reagerat på att man är väldigt noga med att lyfta fram alkoholens fördelar i media. Däremot mörkar man alla risker och skador som den för med sig. Jag läste visserligen att hjärtat mådde bra av ca 1 dl vin om dagen. Det missade nog många av oss...

Heja på nu!


skrev anonyMu i Jag lät det gå alldeles för långt

Vill också gratta till din första vecka! Bra jobbat!

Funkade också likadant. Nu har jag gjort si och så, inte gjort si och så, jag är glad, ledsen, trött, arg , sur och behöver tröst, belöning, nedvarvning, uppvarvning... Finns alltid ett skäl till att dricka om man har sådana problem. Men imorgon, nästa vecka, efter semester, efter nyår, när det lugnat sig då ska det bli ändring. Istället för att låta bli skiten från och med nu!

Är idag tacksam för varje nykter dag. Firar nio veckor imorgon. :-)


skrev santorini i Jag vill, jag kan, jag måste

Brukar följa dina kommentarer när jag är in. Min tredje sommar utan alkohol och vet du, det finns inte på kartan längre att jag skulle dricka alkohol. Inte sugen. När jag tänker på alkohol så är det med glädje och stolthet över att det inte längre är en del av mitt liv. Håll ut, det tar sin tid, men det blir alltmer normalt att leva nykter ju längre tiden går. Du har gjort ett fantastiskt jobb, var stolt!


skrev santorini i Måste bli ett slut på detta!

I've dealt with my ghosts and I've faced all my demons
Finally content with a past I regret

For once I'm at peace with myself
I've been burdened with blame, trapped in the past for too long
I'm movin' on
At last I can see life has been patiently waiting for me
And I know there's no guarantees, but I'm not alone
There comes a time in everyone's life
When all you can see are the years passing by
And I have made up my mind that those days are gone
I'm moving on

En sång med Rascal Flatts som uttrycker vad jag känner. Slutit fred med mej själv och mitt förflutna. Ingen mening att gräma sej över åren jag inte levde fullt ut, inte hade det liv jag ville. Nu har jag det. Jag har gått vidare.


skrev Incognito_66 i Jag lät det gå alldeles för långt

Det är så skönt att höra att det lättar och man inte är ensam i kampen mot berusningen. Ska också sysselsätta mig när suget kommer. Låter som en bra plan. För en av alla jobbiga saker med spriten är ju att jag hamnar i att skjuta upp saker, vilket genererar dåligt samvete, vilket dövas med alkohol, vilket ger....
På de här sju dagarna har jag nog redan fått mer gjort än på sju veckor innan. Energin börjar komma tillbaka.
Då måste du efter elva månader fara omkring som en guttaperkaboll ;-).
Ha en bra dag!


skrev konstnären i Kommer min hjärna läka??

Jag känner igen mig. Ångesten ökade och ökade ju mer jag drack sista tiden. Kunde inte heller sova så jag drack mig igenom
många nätter. Panikattacker kom som ett brev på posten, deprimerad. Allt förstärktes av alkoholen.
Jag var inlagd 4 dygn och var ett vrak. Tog ungefär en månad innan jag kände en förbättring, så det kommer tar bara lite tid.
Hjärnan är kidnappad och det tar tid. Du kommer att bli dig själv.
Grattis till dina 4 veckor. Skriv här har hjälpt mig jättemycket. Låt även känslorna svalla, alldeles normalt.
Konstnären


skrev konstnären i Jag vill, jag kan, jag måste

om att tankarna på alkohol ska försvinna helt och hållet. Naiv som jag var trodde jag på fullt allvar det. Börjar närma mig
11 månader utan och ändå kan dessa tankar dyka upp. Stör mig mycket när dom kommer på visit, även om det bara är
snabba ilande minuter. Hjärnan kommer naturligtvis ihåg, vi kommer ju ihåg många barndomsminnen. När det kommer vet
jag inte om det är begär eller något annat irriterande. Tänker inte tllfredsställa herr A.
Har lite konstiga saker för mig sedan jag slutade med alkohol. Rutiner kallas det, som jag aldrig hade när jag drack.
Det är ganska trevligt med lite ordning och reda och städa på freda. Jag lägger ägg i kallt vatten på kvällen, laddar kafffebryggaren.
Ställer klockan måndag till och med fredag, måste ha disiplin då jag har ett s.k. fritt jobb. Låter kanske tråkigt, men underlättar
små irriterande grejer på morgonen. Har infört egen tid varje morgon och då får ingen störa mig, ja jag är morgonsur.
Läser i min bibel som jag kallar den HEMLIGHETEN, den sträcker sig över ett år, ett visdomsord varje dag. Kan inte var utan den.
Måst gå in på staden idag för lite inköp, tycker inte om det, hela city invaderat av turister.
Hur ser egentligen en del män ut på sommaren och kvinnor med för den delen. Såg ett par män i går i fotriktiga sandaler, urtvättade
linnen på en liten stinn ölbuk. Till det halvlånga byxor och under det håriga ben. Sedan såg jag kvinnor i något slags tajts med foppa-
skor skrikande lila och gröna färger. Ibland undrar jag varför många måste exponera sina kroppar och kroppsodörer bland folk.
Tydligen är allt tillåtet på sommaren. Är själv ingen snobb, men lite stil tycker jag om.
Nu lät jag gnällig igen, det var inte meningen, naturligtvis får alla klä sig som dom vill. Igår åt jag två glassar och en bakelse.
Jag har fått stort behov av allt sött mycket gott. Vet inte om jag vågar bada min hund idag, finns en varning här om farliga alger.
En hund dog nu i veckan. Skulle det hända min hund något vet jag inte hur jag skulle hantera det.
Hon och ni som har hjälp mig mest. Och jag själv naturligtvis. Detta blev virrigt.
Nu en kopp kaffe det är bara den fjärde
Kram till er
Konstnären


skrev konstnären i Jag lät det gå alldeles för långt

Grattis till dina sju dagar bra jobbat. Känner igen dom där förhandlingarna man hade med sig själv. Kändes urjobbigt. Hittade alltid
på något då för att skingra tankarna. Kunde släppa allt jag höll på med och kopplade hunden och bar gick omkring.
Försvinner med tiden tror jag, men kan komma till mig korta stunder efter snart 11 månader. Men jag tänker inte ge mig. Finns bara
fördelar med mitt val just nu.
Ha en bra dag
Konstnären


skrev Incognito_66 i Jag lät det gå alldeles för långt

Sju dagar utan alkohol. Har inte hänt sedan november förra året. Känns väldigt bra men det är stundtals väldigt svårt med suget så här i sommartid. Kommer på mig själv att längta vansinnigt mycket efter att dra i mig ett gäng pilsner och sjunka in i den behagliga berusningen. Försöker påminna mig om ångesten, hjärtklappningen och tröttheten som följer. Men, lätt är det inte. Märker att jag undermedvetet går och förhandlar med mig själv också. "När det eller det är gjort - då ska jag dricka.." Det är väl ett bevis om något på att jag låtit alkoholen komma för långt in i min själ! Ja, i vilket fall är jag stolt och glad över mina första sju dagar och tänker inte ta något första glas idag heller. Hoppas att ni andra avstår också!


skrev konstnären i Hejdå din lömska djävul.

Du kommer att klara det galant. Ha så kul.
Konstnären


skrev anonyMu i Hejdå din lömska djävul.

Ser fram emot att på söndag kväll få höra om hur bra det har gått för dig under helgen! Om det känns jobbigt, så kan du ju faktiskt logga in här! Ha jätteroligt och njut av att vara nykter. Kram


skrev Calleqwerty i Hejdå din lömska djävul.

Har varit en bra dag! Jag och frun hade svärmor till barnvakt efter jobbet, ute och åt och sen bio. Frun drack en öl, men det störde mig inte alls faktiskt. (Hon frågar alltid innan)
Har inte haft något sug direkt idag, men och andra sidan har jag inte hunnit fundera så mycket..
Imorgon börjar prövningen!
Stark inu, måtte känslan hålla i sig.
// Calle


skrev Fenix i Ångesten tar mitt liv...

lära Berra? Rotavdrag innan det försvinner:-)
Du har förstå rätt, inga dörrar går lättare med alkohol.
Med vänlig hälsning,
Fenix