Senaste kommentarerna i forumet

Allt lugnt. En dag i taget. Mår bra. I dag är det ingen risk att jag sträcker ut handen ...

I slutet på veckan har de personalfest på mitt jobb. Jag väljer att avstå det. Klarar inte av att höra och se en massa pratiga, högljudda och fnittriga amatörer (när det gäller alkohol) göra sig till. Bättre att sitta hemma med en bra bok i stället, och samla kraft.

/Pi31415

Konstnären för ditt välkomnande. Fint att vi kan stötta och pusha varandra här på forumet. Hoppas du kämpar och klarar att hålla dig långt från träsket framöver. Ha en bra dag.

Visst du har så rätt så...läget under kontroll, och befinner mig likaså vid stugan.
Nationaldagen 2016 och förundras så varför vi inte har hunnit med någon tradition med dagen såsom baggarna firar sin suttonde maj, men å andra sidan, allt som involverar någon form av fest innebär ju också på svenskt vis ....alkohol.
Så det kanske är lika bra att det inte blir någon ytterligare anledning till att behöva dricka.
Hoppas mer på att den innebär att man träffar sina nära och kära och umgås på ett varligt men intimt sätt.
För ett par helger sedan blev vi inbjudna på en femtioårsfest, vi var massor av vuxna närmare 40 stycken som klämdes in på deras baksida bakom en massa presenningar och tältduk av olika slag, det var trångt men hjärtligt.
Jag som den enda nyktra fick väl lite lite höjda ögonbryn när jag körde bilen dit, men hallå typ!
Hamnade bredvid den som blev allra fullast inklämd i hörnan och närapå omöjligt att kunna ta sig förbi, jag satt fast i fyra timmar.
Fick på den tiden uppleva ännu en resa i alkoholens förlovade land, några som smusslade fram en egen bib rödtjut till vårat bord och precis som vanligt bara några stycken som sedan i stort sett delar på den, resten nöjer sig med med ett par tre glas under hela kvällen.
Resan börjar lite mediokert med att försiktigt men lite nervöst dricka sig avslappnad bland en massa okända människor.
När maten serveras påbörjar man lite svalt svammel med sin bordsgranne och försöker finna gemensamma vänner eller hur de känner värdparet.
Det ska sjungas och det brukar ju förbrödra lite runt bordet, något nervöst skratt kommer fram då och då.
Temperaturen stiger och de rödmosiga kinderna också, glansen på ögonen vittnar om att alla börjar bli lite berusade.
Min bordsgranne en kvinna börjar bli väldigt gapig och lägger sig i allas konversationer oavsett vilket ämne som än avhandlas, hon har åsikter om allt och alla, så det så..
Hon bildade en mur mellan mig och en möjlighet att kunna prata md folk i min närhet, jag blev helt isolerad eftersom att folk inte ville låta henne ta över hela konversationen precis hela tiden...
Jag satt fast och den petflaskan med bubbelvatten som var det enda alternativet för mig dracks upp av mina bordsgrannar, det sög kan jag säga...
Men när min fulla bordsdam skulle hem så var jag ju helt fantastisk och så underbar, jojo man är ju bara bäst när det gagnar en själv.
Hon sa fel namn till mig när hon slog igen bildörren trots att vi suttit bredvid varandra i dryga fem timmar, suck!
Jag ser igenom alkoholen och dess biverkningar vad den ställer till med oss människor, den är dum elak och tramsig.
Ju mer jag ser av dess nackdelar, desto mer känner jag att jag gör rätt och låter den vara.

Annars då i Berras dagbok?
Jo det flyter på i en hiskelig hastighet, sliter med att renovera rummen efter dotterns flytt, det blev ett femtonspel med tre olika rum.
Och alla ska de renoveras helst på en gång, men jag tar det vackert, kan inte slita ut mig med allt på en gång.
Grabben tar studenten på fredag och det väldigt mycket med förberedelser till detta, vi var på ett bolag i lördags innan vi åkte till stugan för att frugan behövde bunkra lite, det var första gången jag såg gapande helt tomma hyllor på ett systembolag.
Grannkommunen hade sitt utspring dagen innan och det fanns nästan ingenting med bubblor kvar i butiken, fantastiskt.
Väl vid stugan satte jag igång med mina projekt och de blev ganska så lyckade båda två, det ena var att leda bort regnvattnet ifrån husgrunden med avloppsrör det andra att ventilera ut fukten med en rörfläkt, så nu väntar jag med förtjusning på nästa regn.
Folk har kommit och gått grillen har gått hårt, röjt lite i trädgården då solen varit bra men det blåst riktigt kalla vindar.
Man vädrar stugan på dagen då det är för varmt och på en timme vid solens nedgång så måste elementen på.
Är lite trött på svågerns evinnerliga tjat vid middagsbordet, mycket går i repris när fyllan kommer igång, han glömmer lätt vad han pratade om så sent som igår kväll/natt, jo jag blir faktiskt rätt trött på alkoholen och det den ställer till med.

Jag blir glad i sinnet när jag får pyssla själv med saker som utmanar mig själv i lagom stora doser.
Naturen ger mig ny energi och trevligt sällskap likaså, jag hatar att ha ett inrutat liv samtidigt som rutinerna skapar en sorts trygghet.
Svårt att sätta fingret på och dagsformen brukar avgöra vad som är viktigt eller inte.
Jag brukar längta till den dagen då jag blir pensionär och tidsmiljonär, men samtidigt väldigt rädd för att jag kommer att få tuppjuck.
Vissa saker har blivit mer synliga sedan jag blev helt nykter och de skrämmer mig lite.
Mer jordnära och mindre ytlig är två av dem, närmare mina egna känslor är en annan, och att kunna hantera dem finns inga skrivna regler om, men jag lär mig hela tiden...

Berra

Lite förlägen blir jag ibland av vänliga ord. Smicker var nog lite fel... Kanske väl-Vilja var det jag menade. Märker ändå hur min lite tilltufsade självkänsla och ett störigt ego säger - jaså minsann, det finns två som är bättre än jag?! Hör hur galet, fastän jag har två av tre kriterier verkar jag inte vara nöjd med det ?. Finns ett och annat kvar att lära.
Hur är livet mot dig? Hoppas sorgen har lagt sig något, och att du kan glädjas en smula åt allt runtomkring...Själv är jag inget vidare på det för tillfället, är en ny erfarenhet för mig. Kanske var tiden kommen för mig att få min beskärda del? Eller det är ett nytt tankesätt som ska formas? Hoppas du snart är tillbaka i full kraft Vilja!

//PP

Hej krumelur!

Skam har vi alla känt på det här forumet och vi tror nog att vi har skam mot andra men det är lika mkt mot/från oss själva. Man självföraktar sig själv och det är inte bra och framförallt onödigt.

Mitt råd till dig är att ge AA en chans, prata med likasinnade, de som förstår och upplever samma saker som dig. Det kommer kännas motigt i början men det är motigt med många nya saker i livet och man förbinder ju sig inte till något.

All lycka till dig och vill du förändra dig så gör det ordentligt, för DIN egen skull.

Kram

Att våga vara så ärlig som du har varit är imponerande! Jag personligen tycker inte du ska skammas som ensamstående mamma med denna sjukdomen trots att alla förstår vad det kan innebära för din dotter! Detta är ett anonymt forum där man ska kunna vara 100% ärlig om sitt missbruk och bli förstådd! Du ska bli inspirerad - inte slagen på fingrarna!
Jag är säker på att det är din största trigger att tänka på vad detta kan komma att innebära för din dotter, så det känns överflödigt att folk ska tillrättavisa dig när det kommer till det!
Däremot KAN det bli din största motivation att bli nykter! Nykterhet under den sköra anknytningsprocessen är minst lika viktig som under graviditeten - och det KLARADE DU!!!
Det visar att du har en oerhörd förmåga och styrka att klara det igen! Och så otroligt modigt att du är ärlig om nåt som för de flesta i din situation skulle kännas omöjligt att prata om!
Underbart att du hittat hit och att du delar med dig! <3

Håller med C. Tänk om nått händer ditt barn när du ligger aspackad? Förlåt att jag låter hård men du har allt att vinna på att bli nykter. & du har det finaste att kämpa för, din lilla dotter ☺ Vill du ge henne samma uppväxt som du hade lr nått tryggare? Varje kommun har en beroendeenhet, vänd dig dit så får du hjälp. Du har ju klarat 13 dagar starkt av dig. Kämpakramar ?

Tack för att ni har tagit tid och läst min historia. Det känns som ett stort steg att sätta ord på mitt problem (om än bara i text..) och göra det "officiellt".
Christoffer: jag förstår att menar väl och du har så rätt men det var hårt att läsa. Visst är det så att min dotter förtjänar bättre!
Under graviditeten så var det inget problem att avstå A. Visst fanns det ett sug ibland men det fanns inte på kartan att dricka.

Att skriva så här öppet är ett enormt stort steg för mig. Jag erkänner problem för mig på en högre nivå. Har lyckats vara nykter idag och inte heller känt något sug trots att jag har umgåtts med folk som har druckit hela dagen idag. Även haft middag hemma och alla drack vin förutom jag. Känner mig dock inte nöjd eftersom jag halkade dit igår.
Nu är det nya tag som gäller. Tar en dag i sänder...

Läget på sistone har varit så att jag jag känner mig stressad och utarbetad. Mycket på jobbet, mycket privat, bökigt med en sjuk mamma som bor 30 mil bort och är helt ensam. Inget sug alls efter alkohol. I helgen drack jag ett glas folköl till lunchen och två symboliska klunkar bubbel före middagen. Inget sug efter mera, tvärtom. Men visst, när familjen pratar om att vi ska dricka champagne på midsommar för att fira en sak, då tänker jag att det vore ju gott. Men den här tiden nu känns skön och bra utan a. Fast det är ju ingen kamp eftersom jag inte mår på topp och inte behöver stå emot något sug och inte heller befinner mig i eller uppsöker frestande situationer. Och så får det vara åtminstone till midsommar. Hur går det för er andra? Ha en bra vecka!

Jo blev bara en iskall 2.25% cider för mig idag trots att ja hade 2 starköl från helgen kvar som ja var sugen på tidigare.

Kunde nästan varit jag som skrev det där! Känner sååå mycket med dig! Jag hade en alkoholiserad mamma och jag var extremt medberoende med henne. Det enda jag lovade mig själv var att aldrig bli som hon och som du tyckte jag inte ens om alkohol förrän ganska sent då jag skulle "bevisa" för min mamma hur det kändes när hon drack som hon gjorde. Jag var 23 år då och hade kunnat hantera A framtill dess, men sedan bara vände det nästan på en dag! Mamma dog ett par år senare i sviterna av A.
Jag skaffade familj och har en 5-åring idag. Får jag fråga hur du gjorde med A när du var gravid?
Nu dricker jag som du ett par flaskor varje dag, men har en man som e nykter. Det kan jag dock inte skylla på för jag vet inte om jag hade varit nykter om jag var ensam med vårt barn. A är en lömsk jävel som smyger sig på och tar över ens liv mer och mer...
Skammen är enorm!! Jag vill så gärna söka hjälp för jag tror inte att jag kommer fixa det själv, men vet inte hur jag ska våga och var jag ska börja.
Du är ändå otrolig som klarade 13 dagar!! Hurra för dig! 13 dagar med en fullständigt närvarande mamma! Det är mer än jag kunnat ge min dotter på månader...
Har som du märker inga knep att dela med mig av men ville bara skriva att jag "ser" dig och känner igen mig såååå mycket! Du är inte ensam! Och du är modig som vågar möta din svaghet. Heja dig!
Kramar! / Madgal

Läser din tråd och lider med dig!
Du är som ensamstående en stor del av din dotters trygghet och det helt oacceptabelt beteende att riskera hennes liv och säkerhet genom att däcka med henne varje kväll efter två vinare.
Jag lider verkligen med dig men ännu mer med din dotter. Sök hjälp nu!!!
C

Tänker på att måna mer om mitt utseende precis som jag gjorde som yngre! Njuter av det! Äter gott och för mycket! Men vad gör det :)
Märker att energinivån är begränsad, väljer vem som får energin! Det går till jobb och barn min sambo och min nära vän!
Jag berättade för henne om mina problem, jisses vad tufft det var! Men så skönt!
Min hjärna har lugnat sig överlag! En skön acceptans infinner sig. Jag har mina A fria öl :)
Vill än en gång säga att detta forum är min livlina! Jag är inte ensam och det känns bra att fler precis som jag vill förändra och leva ett nyktert liv!

Kram alla där ute!

Bra att ta detta steg att skriva, att få det ur sig! Här är vi alla anonyma! Varmt välkommen hit!
Jag är kvinna själv och känner så igen det du skriver!
Du precis som jag har alkoholism och det är en sjukdom, tog länge för mig att acceptera att det är en sjukdom.
Läs gärna boken "leva nykter" AA förlag.
Stor kram!

Bra att ta detta steg att skriva, att få det ur sig! Här är vi alla anonyma! Varmt välkommen hit!
Jag är kvinna själv och känner så igen det du skriver!
Du precis som jag har alkoholism och det är en sjukdom, tog länge för mig att acceptera att det är en sjukdom.
Läs gärna boken "leva nykter" AA förlag.
Stor kram!

Hej!
Du är inte ensam...
Har dock fortfarande kontakt med min mamma men funderar ibland på att säga upp kontakten. Det är så fruktansvärt jobbigt att behöva oroa sej och att ens förälder väljer alkoholen framför allt.

Vet inte vad man ska göra :(

Glad och lycklig just nu, tacksamhet. Hoppas du finner din ro, men tycker jag kanläsa det mellan raderna. Jag har gjort rulltårtebakelser idag, blir smaskens i kväll. Kycklinggryta till middag med mycket grädde o fransk senap Jag börjar känna igen mig i spegeln nu, tycker jag ser riktigt snygg ut. Gagarin lugn och trygg i sig nu. Men jag tänker mest på mig själv tycker jag har rätt att göra det. Tänk att gå till sängs i kväll med en god bok, just nu läser jag Billingham, deckare. Hoppas din dag varit bra.
Kram Konstnären

Det är mycket slentrian o vana. Det första glaset sitter så jäkla bra och skulle vilja kunna nöja mig med det. Nu har det blivit en pava idag.....

Har läst dina inlägg 2 ggr nu. Vid mina återfall är det nog så att jag undermedvetet har förberett mig på en dryckesperiod. Blir lite skakig av dina ord att du varit nykter i 16 år och att det inte tog lång tid att falla. Jag har nu återvänt till livet efter en runda nere i träsket. Det är ju så här jag ska leva. Ska tänka på dina ord, ÖVERVÄG ALDRIG OM DU KAN UMGÅS MED ALKHOL IGEN. Jag kommer att bära med mig dessa enkla ord nu. Förresten välkommen hit, själv är jag ett gammalt inventarie här.
Fin kväll till dig
Konstnären

det var intressanta frågor. Som väcker flera funderingar.
Alkoholen är ju mångsidig, och kan i små mängder ge behaglig avkoppling och njutning. Kanske var det någon längtan efter dessa känslotillstånd. Jag beskriver i #5 hur jag funderade, som jag minns det idag. Det som slår mig är; om man väl börjar tänka tanken på eller överväga aldrig så lite att försöka börja dricka, och då i måttliga mängder, redan där triggar igång något som gör att man är "tvungen" att börja. Alltså att man hamnar i ett mentalt underläge till ett undermedvetet sug. Man tycker att man har kontroll och gör avväganden, men ett frö är redan sått.
Jag kan inte resa tillbaka i tiden och testa. Men om det skulle vara så, överväg aldrig om du kan börja umgås med herr A igen PP. Var bestämd och säker på att du vill fortsätta nykterheten.

En tanke som slår mig. Finns det överhuvudtaget någon som varit alkoholberoende (alkoholist) och som klarat vara nykter hela livet ut, på första försöket?
Eller har det krävts flera försök?

Intressant, och skrämmande, DN-artikel du länkar till på din tråd PP. Att stress utlöser återfall. Jag har ett stressigt arbete.

/Pi31415

Förstår hur det känns, är lite i samma känsla, men visst finns det en massa att förlora på att fortsätta dricka. Var dag blir den dag som vi håller oss ifrån att få påbörja tillfrisknandet. En nykter dag tar oss i gengäld en liten bit på vägen till att må bättre. Så enkelt är det egentligen. Däremot att ta hjälp om du känner dig depprimerad är nog inte fel.,Har pecis själv gjort det, och gudarna ska veta att jag kämpade emot. Men vad tusan, huvudsaken är att hitta en väg som gör att vi kommer vidare. Har de gamla strategierna inte fungerat, får vi väl testa något nytt?

Ingen ny alkohol I systemet är en bra början!

//PP

Du är på väg igen, det märks tydligt nu. Ha en fin dag och klappa om jycken från mig ?

//PP

Med den insikt du levde i under alla dessa år, hur och på vilket sätt gick det till när tankarna kom tillbaka att det trots allt skulle fungera?Varför blev det plötsligt "viktigt" igen att kunna dricka med måttligt? Ja, kanske omöjligt att svara på men det är en tankar som snurrar när jag läser och som jag har svårt att släppa i mina egna fundringar. Det har säkert bara med min oro för att själv råka ut för samma sak, men som jag just skrev i min tråd måste jag ju hantera detta själv. Men utbytet är värdefullt. Fint att du har hittat hit.

Fortsatt styrka på den nyktra vägen!

//PP

Har de senaste veckorna varit mer på Forumet än på länge. Läste nu ett inlägg från Pi som beskrev skillnaden mellan den inre och ytter verktyg för att klara en fortsatt nykterhet. I den situation jag den sista tiden upplever är det som att gå på randen till ett "det spelar ändå ingen roll" tankesätt. Men det är ju egentligen just då som det spelar en oerhörd roll! Skulle jag falla för det och korka upp så skulle jag faktiskt få börja om på något sätt. Visst, det går ju alltid och vi kan välja att se på en nykter period som ingen kan ta ifrån oss, men ändå, med den inre processen när den första jobbiga tiden är över så har vi nog tvingat oss att börja om. Eller kanske göra det igen är ett bättre sätt att beskriva det. Delar Pi's tankar om Forumet som ett fantastiskt yttre verktyg, men det är inte det som håller mig från att inte sträcka mig efter flaskan. Även jag läste artikeln Muränan länkade till flera gånger

http://www.dn.se/insidan/aterfall-i-drickande-beror-inte-pa-bristande-v…

Funderar mycket kring tankemönster och hur jag ska hitta mitt eget tankesätt som ger mig bästa möjliga förutsättningar för att nykterhetnen blir bestående. Verktygen som garanterar att det fungerar idag och även om 5, 10 eller 15 år. Men det är kanske just det som är min tankevurpa?

Några av er har ju spridit Eckart Tolles budskap här på forumet. Är ju sedan typ alltid skeptisk till den typen av "new age" spiritualitet, men visst finns det en del tankvärt. Till exempel att framtiden (när och om den nu kommer) inte då kommer som framtid utan ett nytt nu. Det är något jag gillar, för det gör ju att det egentligen är helt lönlöst att plåga sig med tankarna om framtiden. Det räcker i så fall så bra med att hantera vad som är just nu. Samma sak med det förgångna som enligt det tankesättet inte behöver belasta, då det var ett nu, som inte längre finns just nu. Chansen att påverka det som var då hade vi enligt den tankemodellen just då -inte nu. Ja, ni fattar....

Om man väljer att tänka på det viset behöver jag ju inte oroa mig för hur jag ska hantera en långvarig nykterhet. Det räcker ju i så fall att hantera den just nu. Och på inget sätt kan jag ju göra mitt förgångna ogjort, så varför egentligen plåga mig med det?

En fin nationaldag till er alla som lever i, eller på ett annat sätt har en relation till Sverige!

//PP

Välkommen hit. Håller med Levande. Ta kontakt med vården. Berätta precis som det är. Du behöver inte gå & må sådär dåligt. Sköt om dig :)