Senaste kommentarerna i forumet

Jag tror faktiskt att du kommer klara din grabbhelg riktigt bra. Men det kommer nog bli en prövning. Dessutom kommer du (sjukt nog) få försvara din nykterhet och motivera den och förklara den. Var förberedd på det. Men som du skriver kommer det bli intressant också. Var på konferens med jobbet som enda nyktra deltagaren. Mycket intressant kan jag säga...

Jo, jag delar din uppfattning. En del av mina vänner har svårt att acceptera att man inte dricker och jag kan tycka att det är svårt att hantera. Men, samtidigt vet jag att det är dom som tillsammans med mig brukar dricka mest. Så, då blir man på något sätt ett hot såklart. Nåväl, jag tänker försöka att vara stark nu i alla fall. Det är min hälsa och mitt liv. Idag har jag betat av det sjätte dygnet och imorgon kan jag börja skriva 1V. Känns så fantastiskt skönt!
Kör hårt!

Allting rullar på som vanligt på vardagar, det känns inte särskilt svårt att låta bli alkoholen även om ett visst sug finns..
Den första stora prövningen kommer på fre-sön.. Två övernattningar med 10killar som inte spottar i glaset. Men jag är faktiskt inte orolig ett dugg att jag ska falla dit.. Ska bli rätt kul att se denna resa nyktert för engångsskull!
Livet är ju absolut bättre utan sprit, om möjligt lite melankoliskt, eller hur man ska beskriva känslan. Blir lixom inga toppar och dalar utan allt går mer som på rak räls, inga backar, ingar snäva svängar osv. När jag tycker det är lite enformigt så tänker jag på alla gånger jag smygdruckit direkt från flaskor, BiBar. Tom på söndagsmorgnar för att orka göra frukost till familjen osv. Hur normalt är det?
- inte alls faktiskt.
Jag märkte ju hur käpprätt det var på väg och är j..vligt glad att jag kommit till insikt, men den första euforin över nykterheten är nog borta nu. Har väntat på denna fasen och är betydligt mer förberedd på den än förra gångerna jag provat dra ner/sluta med A.
Stark inu, måtte känslan hålla i sig!

...den var klockren..! Du är en helt underbar tjej, Grön. Jag känner igen mig så väl, i det du beskriver din sambo/man. Killen jag bröt med, festar precis lika hårt...han dricker vin i princip varje dag. Personlighetsförändringen...hans elaka kommentarer och egoistiska tänkande...jag bröt men bearbetar fortfarande "sviterna" efter vårat korta förhållande, som varade i 1½ år. Han har festat hårt i nästan hela sitt vuxna liv, problemen kom när han var 18 år, han blev pappa vid 20, men fortsatte att dricka och förlorade sitt umgänge med sin dotter när hon var ca 4-5 år. Jag tänker på dig, och jag tänker på ditt lilla barn. Hur länge ska du orka? Vem tar hand om Dig, mitt i allt det här?
Kramar från en medberoende

Allt detta ifrågasättande över varför man INTE dricker, eller inte vill ha möts så jävla ofta av tystnad och märkliga blickar...eller är det bara vi själva som upplever det så? Förr tyckte jag ofta att den som tackade nej eller var försiktig var en grå, trist, mesig figur. Men det var länge sedan.
Nu vet jag betydligt bättre. Det är något oklart med svenskens självkänsla och alkohol. Folk blir osäkra när någon mitt uppe i ett kalas, där det förväntas dricka säger nej tack, utan att ange en orsak.
Det stannar liksom upp, allt går långsamt för en stund.
Sedan ska man förklara varför. Är det inte sjukt?
Jag var för några år sedan tvungen att gå från en krog vi var på då hela gänget fokuserade på mig och varför jag inte drack, samtidigt blev de själva allt fullare och skränigare och skulle snacka förstånd med mig "vid sidan av"
Alltså, allvarligt talat LillPer, du kan väl dricka bara lite, kanske några folköl, va? Kom igen nu!
Det blev till slut så absurt så jag kände mig som en hamster i ett springhjul, eller en kokosnöt i en grantopp! Hamstern hade jävligt mycket spring i benen men kom ingenstans, och kokosnöten var ju bara på helt fel ställe.

Jag är ofta ute i södra Europa och jobbar, jag upplever inte samma press eller märkliga blickar alls därnere.
Min gode vän från södern sa en gång när jag frågade honom om han dricker nåt vidare på fester eller då det bjuds, eller middagar över huvud taget?
"Näh, inte ofta. Jag dricker ganska lite, jag borde dricka mer"
Asgarv från mig, "Borde dricka mer"
Den hade jag aldrig hört förut. Men det visar på något vis att inställningen till alkohol är mer avslappnad och inte speciellt viktig. Jag upplever inte alls denna sommarhets eller alla oändliga anledningar till att dricka. After work, Before work, matcher, kick off, konstklubb, solen skiner, det regnar, snart helg, snart julafton, snart deklarationsdags...listan blir oändlig.

Ha det gott, jag tror stenhårt på dig!
Kämpa på och bit ifrån när det behövs.

LillPer

Hur går det käre Fenix?
Såg att du varit inne i Berras tråd och svarat mig, tackar för det!
Har inte sett någon aktivitet i din tråd sedan jag undrade senast hur du hade det.

Hoppas i vilket fall som helst att du orkar skriva något om läget just nu.
Allt mitt bästa till dig Fenix.

LillPer

läsa att du är på banan LillPer. Slukar i mig varje positiv bild av att slippa alkohol, och Berra är ju mästaren här på Forumet, så är det bara.

att ha levt kvar i relationen när han mår så dåligt.Jag har trots detta behållit lite livskvalitet och byggt på mig själv de sista två åren.Nu dessa tre månaderna har jag visserligen lidit.Men om jag levt kvar i relationen så hade det bara rullat på.Är jag så dum så jag tror att jag skulle ha trallat på i livet med honom och frigjort mig än mer och styrkt honom genom det.När ska min ork få ta slut.När ska jag kunna klappa mig själv på axeln och säga,bra gjort.Detta är det enda rätta just nu.
Nädå,nu ska jag sitta här med skuld och ånger istället och se hur han kanske gräver sin egen grav.
Vilka orimliga krav ställer vi på oss själva som medberoende?
Vi är livslevande tålmodiga änglar och de har inte ens vett att tacka oss för det.

Det kommer lösa sig för dig också men det kommer ta tid svett och tårar. Något man inte klarar själv.

Tack och lycka till med allt aeromagnus !
Bor i Uppsalas landsting

Tvärtom för mig.
Första dagarna funkar bra, jag känner en viss lättnad även, känner att jag gör någonting bra.
Ångesten och suget kommer efter några dagar. Känns lite så här att livet blir trist, tråkigt, inget händer ingen spänning.
Brist på meningen med livet? Saknar stimulans?

Hur går det Trollmor?

Nere/ångest kommer då och då, normala problem att kännas oövervinnliga. Det är som fobier, höjd, flygrädsla mm. jag tänker logiskt/distraherar och väntar ut ångesten. Låter lätt men någon gång ska skiten ta slut?

Som jag skrev förut, jordnötter jämfört m dom första dygnen.

Ben
När kommer perioder när du är nere? Vad brukar du göra då?

Förlåt, missade e:t

Rosette

14/7 vaknade jag efter fem dygn av rus och bestämde mig för att leva. Mår fortfarande upp och ner men ingenting mot dom första tre dygnen.

Drick mycket som kaffe, ät lite sött. Vätskeersättning är bra liksom B vitamin tabletter. Det kommer ta upp till en vecka innan man känner sig ganska ok. Ät lite fetare mat eftersom alkoholen är fettlöslig. Det viktigaste är att återställa vätskebalansen i kroppen. Ganska hemskt att känna en sådan tilltro till sjukvården att de som jobbar där inte kan hålla tyst.

Jag tror att tyvärr många av oss inte har möjlighet att ta kontakt med sjukvården.
Förklaringen är hur enkel som helst. JOBB och patientjournaler. Jag bor dessutom i en liten stad där alla känner varandra. Vad hjälper det att det finns sekretess om alla vet vem jag är när jag kommer till sjukvården och dessutom arbetar jag med dem på ett eller annat sätt?
Hopplöst.
Man törs inte ens att skriva sin email adress här, i fall att någon skulle se den.

Jag förstår Ben i 100%.

Hur länge har du låtit bli att dricka, Ben?

Det bästa är kanske att ta kontakt med sjukvården. Jag fick själv stesolid mm samt prata med människor. Tyvärr så ligger vi ganska långt efter i behandling av alkoholmissbrukare i Sverige och jag tror många drar sig för att söka sjukvården för att bli klassad som a-lagare. Detta gäller generellt sett. Det är när kroppen bryter ned alkoholen som kroppen tar stryk. Så länge man dricker är det mindre farligt.

Hej Rosett

Mitt problem var/är att jag inte vill komma in i nuvarande rikstäckande patientjournaler då det kan skada mitt jobb. Därav självavgiftning.

Jag skulle nog försöka få tag i en utomstående person att prata med. Vänner och släktingar i all ära men det är personer som ofta dömer istället för att lyssna. Jag vet själv. Jag går i öppenvårdsterapi pga jag erkände för min arbetsgivare att jag har problem med alkoholen. Det var det bästa jag gjort, även om jag haft ett återfall för tre veckor sedan. Hos min behandlare kan man prata om allt. Han förstår för ha har varit i samma situation som mig. Du skuldbelägger dig för dina val och varför det blivit så här. Det är inte ditt fel, inget av detta är ditt fel. Det är som att köpa en bil. Ojdå om två år kommer min bil börja dricka så mycket bensin att den förstör vår ekonomi. Oj nu gick den sönder. Kunde du veta det? Vi alkoholister är suveräna på att bryta ned andra personer genom vårt osunda förhållande till alkohol. Du måste försöka ta dig ur detta och det gör du inte själv. Ta hjälp, det är inte skamligt utan bara humant. Du måste börja tänka på dig själv. När du står framför spegeln varje dag så ska du bara säga till dig själv. "Fy fan vilken fin människa jag är" "Jag är en bra person" Du måste försöka peppa dig själv. Jag vet det är svårt men man måste börja. Jag skulle vilja ta den här personen i örat som sårat dig. Du klarar det det vet jag. Du har klarat dig så här långt men du ska längre.

Hej!

Jag har kikat lite på det ni skriver om abstinens. Det kan finnas en osäkerhet kring att sluta tvärt på egen hand efter en högre alkoholkonsumtion med risk för att få kraftig eller svår abstinens.

Vårt generella råd när det gäller abstinensbesvär är att kontakta sjukvården, de kan ge rätt typ av hjälp så minskar man risken för svår abstinens och så skyddar man på så vis hjärna och kropp.

Det finns mycket som kan vara svårt i samband med att sluta dricka. För vissa kan medicinering under abstinens hjälpa till och minska i alla fall en typ av svårighet.

Rosette
Alkoholhjälpen

för era ord.

Jag är kvar i sorgen...

Ja, Mt, jag tror att alla i min familj/släkt är lite rädda för exet - de såg hur han var i slutet av vår relation, de har sett hur han varit ibland efter att vi separerade, och ju mer de har hört av min berättelse så vet jag att de är lite rädda. Framför allt rädda för att han ska kunna göra mig illa, liksom barnen, men också att han ska kunna påverka andra att tro på hans berättelse om mig. Det är säkert en del i att de inte vill att jag ska bli arg på barnen... Men - jag tror också att jag blir för arg - ibland har jag ju verkligen varit riktigt arg på barnen... Inte sådär galenarg som exet blev - men ändock arg. Jag har efter tillsägelser kunnat skrika åt den stora att hon inte får kasta saker, inte slåss, inte hälla ut vatten över badrumsgolvet... för jag vet inte vad jag ska göra när det inte funkar att prata, resonera, säga till...
Men som du säger mt - jag är extremt bra på att trycka ner mig själv, ta på mig skuld... för typ allt, det jag själv kan påverka men också allt anant som jag inte kan påverka eller ansvara för.
Jag vet inte om det är mina egna känslor - jag har myyyycket skam över hur exet gjort och gör, mina föräldrar blev vad jag minns aldrig arga på mig när jag var liten - istället pratade de om hur ledsna jag gjort dem och den skuldkänslan gav mig en del ångest och gjorde ofta att jag inte ville såra dem så igen (ibland kan jag idag nästan känna att jag hellre önskar att de hade blivit arga och att det hade varit ur världen sedan...?!) - men det känns som att jag gör något fult och dumt varje gång jag blir arg... oavsett om jag tycker att det är befogat eller ej.

Jag har försökt prata med den stora om detta, men vi har inte riktigt kunnat enas - när hon är mitt i allt det arga så går det ju inte och efteråt är det som att hon säger att hon nästan glömt det?! Däremot har jag försökt boka in en "ensamdag" för oss snart, och mormor passar lilltjejen, för när stortjejen och jag är själva: då är det som att det är mitt barn, som att hon är lugn, i harmoni, nöjdare, gladare...
Jag har pratat med soc och undrat om barn ska ha det så här, var man kan få hjälp, men de säger att de kan inget göra, det är inte så illa, barnen är för små för hjälpinsatser... men de förstår min oro... Tjoho...

Tack framtidsdrömmar - En dag i taget.
Du har så rätt... men ibland gör det så ont...
Träffade en bekant igår som såg på mig att jag inte mår riktigt bra - hon sa att allt löser sig, och jag vet ju det: på ett eller annat sätt så löser sig allt, men just nu gör det så ont och tynger mig så mycket att jag inte vet vart jag ska ta vägen för att få ro... Det är som när man har ont i magen och inte kan stå upprätt, men inte heller sitta ordentligt, och inte ligga ner - det gör bara ont hela tiden och hur jag än vänder och vrider mig så sitter det i hela mig...

Tack för att ni läser❤️

Jag drack i smyg, gömde, trodde inte att det skulle märkas. Snacka om att vara korkad. Jag kan skratta åt det nu, även när man är på AA. Gömmer man har man ett beroende som är skadligt så är det. Låt han skriva en lista med positiva saker med att dricka och negativa saker med att dricka. Din man är som jag var när jag var i det stadiet. Han måste inse att han har en osund inställning till alkohol. Det måste han inse själv. Oftast gör man det när det blir grava konsekvenser av drickandet som förlora jobb, körkort eller tom familjen. Jag blev lobad för 8 månader sedan, då gicl det upp ett ljus för mig. Tyvärr hade jag ett återfall för tre veckor sedan då det hände samma sak. Då bestämde jag mig att bli nykterist. Ska på möte med soc imorgon kan bli av med körkortet i 12 månader trots jag aldrig suttit bakom ratten berusad. Det är då man börjar fundera. Jag ska göra en bild på min son, min fru och en flaska jäger som var min drog. Tecten under ska lyda. Viöket väljer du? Det kommer bli så tydligt. Ta kontakt med öppenvården för du är i ett medberoende be om hjälp. Vart bor du?

Det är inte alltid som han blir full när han dricker. Ibland kan han dricka "lagom". Och då ska jag vara tacksam känns det som.
Vi har pratat om att välja familjen och det vill han. Det fungerar en helg kanske sedan smusslar han å dricker i smyg. Han verkar inte förstå att det märks.
Efter några veckor är vi tillbaka där vi började . Och jag gör inte det jag hotade med :-(.
Tack för dina råd.

/margaretavilhelmina